Den blomstertid nu kommer
Klockan är före sju. Det är lördag 21 maj och ute har vi en futtig liten plusgrad. Dagarna är märkliga i maj, ena dagen har vi sol och allt luktar sommar, andra dagen känns det som att vi är tillbaka till början av april. Idag varnar de för snöblandat regn hos oss. Huga.
Nu tar vi en ordentlig titt på vad som hänt sedan senaste, landar i det. Imorgon bjuder jag er på ett ordentligt renoveringsinlägg. Sedan kör vi tätare uppdatering, vad tror ni om det?
Maj-solen har gjort mig nykär i vårt hus. Längtar så tills vi bor där uppe. När vi bytte fasad så valde vi att kopiera utseendet på originalpanelen – liggande panel med midja och stående panel längst ner. Däremot bytte vi färg, ett vitt hus har jag velat bo i så länge jag kan minnas. Så glad för det!
Fredrik lägger i princip all sin lediga tid på övervåningen nu. Ändå går vi runt och planerar små förbättringar på nedervåningen. Kanske ska vår finaste lampa (som jag fick av Fredrik i persent förra året) få flytta in i köket där vi inte har någon taklampa. Just nu hänger den i hallen, det första man ser när man kommer in. Men vad ska vi då ha här för lampa? Så härligt “i-landsproblem”, älskar att klura och drömma om inredning.
Måste faktiskt erkänna att mycket av mina tankar går till att drömma mig bort till inredning. Gardiner, sänglinne, tavlor, mattor, ljusstakar och loppade prydnader. Nytt och gammalt. Ingenting vi prioriterat att lägga pengar på, men längtar efter. Tacksamt att låta bli under en pandemi också, vi håller oss hemma och skippar stan så långt det bara går.
I hönshuset har det skett förändringar. En morgon låg hönan Kicki död på golvet. Såg ut som att hon bara somnat in. Min oro vissare ingen hejd – var så rädd att vi fått in någon smitta. Men när jag inte sett några symptom alls så valde jag att (försöka) känna lugnet och avvakta lite för att se om någon annan av damerna skulle insjukna. Allt verkar lugnt. Däremot har vi nackat tuppen, vilket kändes så skönt, han hoppade på Lo helt oprovocerat och högg tag i hennes lilla galonbyxa, efter det kunde jag inte ens gå in i hönshuset utan att han försökte jaga ut mig. Från supersnäll till hemsk över en natt. Slutligen – Lillebrun (förhoppningsvis vår nya tupp!) och hans två kompisar Ester (också tupp) och Bonnie (höna) har fått flytta ut i hönshuset. De älskar att bo med de stora hönsen och allt verkar gå väl. Skönt.
Jag har fejat lite i odlingen. Målat pallkragar, jordförbättrat en av sex bäddar. Gjort iordning nya odlingsdelen med kartong i pallkragarna, markduk runt om och börjat omfördela flis. Tycker det varit svårt att hitta tiden och kanske också motivationen till trädgårdslandet när det varit så kallt. Saker jag håller på med nu hade jag velat vara klar med i april, men allt har sin tid. Något trädgårdsrelaterat varje dag från och med nu? Låter ju rimligt.
Lo och jag knatade över till farmor och farfar på Kristi hxmmelfärdstorsdagen. En av de dagarna som kändes och luktade som sommar. Det var lammsläpp och jag fotade för att kunna göra en hemsida åt svärföräldrarna och deras lantgård. Lo älskar att vara här, och jag förstår henne. Flasklammet Lotta, lammen som busar runt i fållor och hagar, tackorna som vill ha mat och kli. De kärlekskranka kvigorna i lösdriften. Farfar som alltid har tid att sitta ner och filosofera en stund, och farmor som kommer med kramar och glass. Ett härligt får- och barnliv.
En ljum majkväll försökte jag föreviga lilla livet i magen. Med Loppan tog jag bilder varje vecka och skrev om hur graviditeten var på bloggen, vecka för vecka. Denna gång känner jag min egennyttig. Vill inte dela med mig om hur allt känns. Sen skäms jag nästan över att nämna det men oj vad jag inte njuter av att vara gravid. Med Lo var allt så häftigt, att se och märka hur kroppen förändras, hur allt förändrades. Denna gång vill jag bara stänga in mig här hemma tills det är över, avskyr när folk tar sig friheten att kommentera huruvida magen är stor eller liten och annat som bara får tankarna att snurra igång. Jag vill bara ha en frisk bebis. Jag är så bortskämd att jag ens får vara gravid. Är så tacksam, längtar så obeskrivligt mycket tills hen anländer. Men kommer vara så glad att det är över. Jag känner sådan enorm längtan efter bebistiden däremot, där ska jag landa.
Till vår – och hönsens – stora lycka lättade äntligen restriktionerna och hönsen fick efter många, långa månader inomhus äntligen gå ut. De var så lyckliga. Att få sprätta, leta småkryp och springa fritt. Det var sådan frihetskänsla då jag själv legat sjuk i förkylning och feber (inte covid, bara förskolebaselusk) och sedan få sitta och krya på mig intill hönsen som bara njöt och myste.
Nu börjar energin krya tillbaka efter sjukan och intensiva jobb-, renoverings- och allt annat-dagar. Förstår inte hur maj kan rymma så mycket? Jag hade en extra ledig fredag för att ge Fredrik en heldag på övervåningen (han jobbar skift och var därför ledig). Det började sättas lister, minsann! Loppan och jag bakade istället rediga chokladbullar.
Enorma bullar, “Koblaffor”, haha! – Receptet hittar du HÄR.
Det var det hela från maj. Som bjöd på precis allt känns det som. Vi hörs, imorgon igen – då men renovering i tankarna!
Du kanske också gillar
2 kommentarer
Ida
Det där med att inte njuta av att vara gravid, igenkänning på det! Min bebis är 2 månader nu och jag är så glad att graviditeten är över. Hade sån hemsk foglossning och kände mig begränsad. Nu kan jag äntligen rida igen och känns som livet är tillbaka.
Ta hand om dig.
Thea
Alltså maj. Vad hände? Både tiden och temperaturerna fick frispel känns det som. Och livet bara fortsätter. Det blir så tydligt i det här inlägget tycker jag, livet. Det härliga, det mindre härliga, det lilla och det stora.
Blir så glad av att hönsen fått flytta ut nu! Haha, känns verkligen som att jag varit en del av isoleringen efter de små glimtarna på instagram – eller så är det kanske för att det bara ser så himla, himla härligt ut med höns som traskar fritt?
Det ska bli spännande att se var lamp-tankarna tar vägen. Ser att vi har ganska samma smak, här hemma är det också runda vita klot eller skomakarlampor som gäller! Och så har vi två superknäppa i glas, som ser ut som upp-och-nedvända tulpaner, haha!
Håller också alla tummar för att du snart får övergå till bebismys med en frisk liten. Och att ovälkomna kommentarer är på utdöende. Kram och tack för en mysig söndagsläsning – var tvungen att ta påtår fastän koppen inte var slut för att jag blev så inne i texten att kaffet blev alldeles kallt :))