Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Ytligheter

En morgon hos ponnysarna och min nya frisyr

Jag har ju en otroligt lyxig hästtillvaro just nu. Vi har vår alldeles egna ponny som får husera hos våra grannar. En lång historia med många svänger hit och dit, men tillslut hamnade Fapri hos grannarna tillsammans med deras russ. Grannflickan, Lovisa, pysslar om Fapri till vardags. Släpper in och ut, fodrar, mockar och rår om. Men några dagar i veckan försöker vi oss på att hjälpa till med fordring, mockning och helst några ridturer också. I söndags blev jag tillfrågad om jag kunde släppa ut ponnysarna och ge en extra hjälpande hand. Självklart! Älskar att starta morgonen i stallet.

Ner för vår Backe. I dungen där till vänner bor våra närmsta grannar, och mittöver får vi nya grannar framöver. Spännande. Tar man höger ute vid byvägen kommer man till häst-grannarna. Som också är bil-konsulenter, såg-mästare, uppfinnar-Jocke, kaninvakter, Los idoler och goda vänner till oss. Vilka grannar, va!

“Sno på!” ropade Brillan och skäggiga damen där längst in såg ut att ha tagit ett djupdyk i spånet under natten.

Något jag alltid gör att att sprida ut maten över hela hagen. Stör ut i små små högar, sprider strån här och var. Vildhästarna letar mat ca 18 h/dygn så det hör till hästarnas natur. Det är häftigt att se för de går sällan till högen som ligger närmast, de går nyfiket runt mellan högarna och pillar på med strån mellan högarna. Enkel berikning och sysselsättning.

Jag mockade, fyllde vatten och fick lov att föreviga den fina timrade rundlogen i lekstugemodell. Otroligt hantverk. Knut hade följt med till stallet på kvällen och sovit över, han kom gäspande med spån i hela svansen.

Så vackert kring oss att hjärtat tar ett extra skutt i bröstet.

Jag började gå tillbaka mot vår Backe igen, beundrade upplegan i träden.

Jag tar djupa andetag, försöker spara en bit av varje årstid i kroppen för att inte glömma hur det känns när det känns riktigt bra. Så glad över ponny-tillvaron men längtar samtidigt så mycket tills våra egna hästar står bakom ladugården igen.

Så kommer jag hem. Till ljusstakar i fönstren och halmhjärtat på dörren. Så mycket hemma det kan bli.

Av med täckbyxor, jacka, mössa och vantar. Svassa upp till resten av gänget i bara mysdressen och fortsätta söndagen så. Numera med lugg också, ja ~ den känns också som hemma.

2 kommentarer

Lämna ett svar till Livetpabacken Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *