Allmänt

Så kom julen till Backen

Tioende december har det hunnit bli. Det är fredagskväll och “Jul med Ernst” visas på vår TV. Barnen sover, Fredrik är och jobbar en extranatt på sågverket och jag äter choklad, latar mig och landar efter en fin vecka. Jag tänkte skänka er sista laddningen med bilder från vår höst, innan jag är “ikapp” och kan skänka er inlägg från nuet framöver. Så, vi tar en titt på tiden då hösten gick mot vinter och juletider.

Vi har haft enormt mycket tid tillsammans, barnen och jag. Det har härjat RS-virus i byn så vi har både valt att ha Loppan hemma från förskolan och ändå åkt på några omgångar med sjuka, trots att vi varit försiktiga. Det är nog bara att inse att småttingarnas immunförsvar jobbar på för fullt denna höst, vi är långt från ensam som fått tampas med snoriga näsor, hosta och feber har jag förstått. 

Vi håller på att öva med kaninerna att ha sele på sig. Vi började i somras men då var de inte redo. Men Hoppsan finner sig i det mesta. Vi skaffade ett koppel som är elastiskt, då synkar tvååringen och kaninen lite bättre må jag säga.

Barnen. Livets rikedom. Oj vad härliga och prövande veckor vi haft. Som livet är mest. Jag har verkligen varit mycket med barnen i höst. Det är väldigt fint och skönt att ha det så. Det var vad jag ville när jag blev “hästlös” för snart ett år sedan, leva småbarnsliv fullt ut. Så är det sannerligen nu.

Minns ni att vi var till Piteå tidigare i höst? Jag köpte oss en handgjord ljuslykta som funnit sin plats i köket. Dessutom blev det en bomullsblus och bomullskofta också. Bott i dessa kläderna hela hösten.

Dagarna innehåller mycket mys och gos. Min kropp skulle förmodligen må bra av lite mer rörelse och aktivitet, men det är svårt att låta bli denna gosse. Hjärtans fröjd.

Någon av de där krassliga dagarna gjorde vi upp eld och grillade bort lite frysrens från frysen. En snutt grillkorv. Hamburgerbröd fyllda med olika sorts ost i mackjärnet. Bullar grillade över öppen eld. Alla som ville fick smaka.

Efteråt får man tina upp tår och vila benen i soffan. Mysets mys.

En ganska lågmäld farsdag passerade. Pussar, kramar, teckning, kaka och en liten present. Tacksam över att Fredrik är pappa till mina barn. Han gör det med sådan bravur.

En dag började vi med att vara kreativa. Lo bygger en stor rektangel av duplo i princip varje morgon, sjunger “Ja må du leva” och fortsätter “här är en födelsegagståååta” Smälter. Tårtan funkar också att använda som pall, förstås. Sedan drog vi iväg på loppis. Fika och fynda är ju några av mina bästa hobbys. Det funkar inte för mig att ladda upp bilderna på fynden, men tänk er hemstickad jultröja för 45 kr. Ih.

Den där pappan i familjen uttryckte sin “avundsjuka” över alla mysiga utestänger och utefika/luncher vi hunnit med när han varit på sågverket och jobbat. Så en dag när solen sken mot oss passade vi på att grilla ute på gården. Solen i ansiktet ändå, vad härligt det är.

Varm choklad och grillkorv. Allt är så gott utomhus.

Svårare än så är det inte. Vi har ju en fin grillplats, men vi har inte mäktat med att ta hand om den. Så vi har bara dratt ut en gammal plåt och eldat på. Ett renskinn och vad som finns hemma att knapra på. Själen njuter.

Nästan varje morgon tar jag en bild ut från vardagsrummet ~ precis som att det bara är till låns en stund. Varje dag är så unik. Och i sovrummet har vi tråcklat ut bebissängen ingen av våra barn velat sova i till förmån för ett till nattygsbord (eh.. stol?) så länge. Mysigt här inne, tycker jag, trots att jag är tapetfrälst och vill tapetsera en vacker dag här inne.

Fredrik åkte tillslut dit på den där sjukan som bara snurrat runt (på sin lediga vecka, förstås!). När han piggnade till började det pillras i kroppen och fönsterlamporna kom upp till sist.

Vi har fejat på med städning, bakning och sådant. Älskar sådant hemmapåt.

Vi har pysslat om våra vingbeklädda vänner. Jag har inte alls haft mycket engagemang för mina damer i höst. De har inte lagt ett ägg sedan i augusti och några av hönsen har fått kalkben. Måste ta tag i det pronto. Vi hade ju en tupp uppfödd i vår tvättstuga, Lillebrun, som tillslut blev helknäpp och hoppade på lilla Loppan helt oprovocerat. Loppan blev rädd förstås och Lillebrun nackade vi illa kvickt. Det tog musten ur mig lite.

Jag hoppas innerligt vi blir kompisar igen, damerna och jag.

Våran lilla landet-unge.

En morgon tog vi lilla byvägen till farmor och farfar för att titta på tjuren de lånat hem i några veckor. Gullig med bruna öron.

Hälsade på fåren förstås. 

Loppan hjälpte farmor att göra snyggt i gången. Sedan ilade vi hem.

Fönsterlamps-projektet fortskred. Det fanns ingen vettig plats att dra ut sladden så Fredrik fick borra och såga ett litet hål ut. Fint blev det.

Sen blev det vinter på riktigt. Älskar vyerna nu, överallt så vackert. Syskonkärleken har också golvat mig gång på gång.

Det har varit riktigt kallt hos oss. – 29 som värst. Men ofta kring tjugo. Vi har gjort det bästa utav det med picknick inomhus och spanat ut från stora fönstret.

Det blev skyltsöndag och första advent. I vår lilla by var det full aktivitet. Jag stod en stund med kaninerna och lät alla barnen klappa och gosa. Sedan dansades det runt granen. Lite julpynt började komma på sin plats.

Flera turer till stan har det blivit. Julklappar, sjukhusbesök och andra ärenden. Nästa år vill jag ha mindre resor till stan i överlag. Men när allt är så otroligt vackert längst vägen känns det inte värst, ändå. Fick hoppa ur bilen och knäppa lite bilder på vackra Västerbotten.

En liten lat Nisse har flyttat in hos oss. Lat i den bemärkelsen att han inte orkar busa varje dag, bara då och då. Men tjusigt hem, det har han minsann.

Gjorde lite figurer i porslinslera och målade. Filmade en liten “reel” på instagram som nu setts av hundra tusen personer. Woah!!!

Jag är glad, tillfreds och myser på ett annat vis i december än i november. Ensamhetskänslan och gråheten är som bortblåst och jag trivs med tillvaron så. En sån ynnest att få spendera dagarna med mina ungar. Det matas ponnys och en liten charmör blir glad, så glad när han får en skymt av sig själv i spegeln. Eller, säg mig förresten vad som inte gör denna gossen glad?

Det fotas julreportage för en tidning hos oss. Vi tänder andra ljuset i adventsljusstaken och går i full fart mot tredje. Vi stökar lite i godan ro med julklappar, julbak och försöker boka in små träffar med vänner och familj när alla är friska. Vill bara hoppa rakt in i december-bubblan och stanna länge, länge.

Så gick det till, när grå och dimmig november, blev vacker, klar och charmerande december.

2 kommentarer

  • Josefina Vigstål

    Din blogg är så fin, på alla sätt! ♡ Jag är lite nyfiken på vilken utrustning du använder när du fotar? Jag förstår ju att din talang och kreativitet som gör fotot men kvalitén är så bra. Mvh Josefina

    • Livetpabacken

      Hej Josefina, tusen tack, så glad jag blir!!
      Jag fotar med en Nikon d3500 (från 2016) som jag köpte främst för att den har inbyggt wi-fi så man enkelt kan föra över till telefonen. En hel del fotar jag också med min telefon, en iPhone 11 pro. Sedan brukar jag redigera bilderna i VSCO, Snapseed, Lightroom eller direkt i instagram-appen på telefonen. När jag ska blogga susar jag över bilderna via “AirDrop” till min dator och lägger upp dem – så det mesta gör jag på telefonen. Förresten – till min kamera har jag bytt ut standardobjektivet till ett 50 mm f/1,4 och ett 35 mm f/1,8 som jag alternerar mellan 🙂 Min kamerautrustning gnisslar, låter, krånglar och är allmänt gammal (teknik är ju tyvärr inte gjord för att hålla, upplever jag) och min telefon är begagnad men för lite blogg och instagram funkar det fint <3 Kram på dig

Lämna ett svar till Josefina Vigstål Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *