Sommarprojekt & eviga väntan

Hej på er. Jag sitter ute i junikvällen vid våra utemöbler intill fårens och kvigornas beteshage och känner svalka för första gången idag. Det fläktar skönt. Jag är tio dagar över tiden nu och det är ingen lek längre. Jag är så stor, less, har ont, är trött. Jag vill inte gnälla, att få en bebis (och ha möjligheten att bära den) är livets största gåva. Men fasen vad less jag är.

Dagen började inom vita landstingsväggar och “överburenhetskontroll”. Granskande läkarögon bakom munskydd och kontroller på bebisens mående. Flöden hit och dit, fostervatten, hjärtljud. En grötig hjärna som bara ville lägga mig ner och ge upp, säga “ta ut bebisen, nu, tack! Jag ger upp”. Men ut vaggade jag från kontrollerna med bebisen kvar i magen och det var en kontroll som vi swischade genom med barvur. Tacksam att allt ser bra ut, det är jag. Men nu är jag less på karantänen, ensamheten (trots omgiven av familjen) och tankarna. Vill bara lära känna vår nya familjemedlem. Med det ur systemet så tar vi en titt på vad livet bjudit på i övrigt senaste tiden. Dagarna har varit hyfsat fyllda med energi, trots att dagarna över beräknat datum tickat på. Vi tar en titt;

Vår lilla trädgård bjuder äntligen på skördetider. Allt blev sent satt och ogräset är inte nådigt med oss (jag orkar inte rensa ordentligt med stora magen ivägen, det får bli vad det blir i år). Men som min kompis Astrid alltid sagt åt mig “det blir mat ändå”, det tar jag med mig på min lilla ordlingsresa. Grönkål, spenat, ruccola och rädisor äter vi med andakt just nu. Vare gång något litet hamnat i pottan så följs vi ut till trädgården och häller det, utspätt med vatten, i landet. Känns fint att lära lillan om kretslopp, redan nu.

Sommarprojektet jag nämnde? Det vi skulle handla virke till? Jodå, det blev av. Samma kväll gjorde Fredrik en insats och rev gamla ladugårdsbryggan som ruttnat totalt. Helt livsfarlig för busiga barn som inte sätter fötterna på exakt rätt ställen. Så när bebisen inte behagade sig komma så jobbade han på en och två kvällar till och plötsligt står den klar. Vår nya ladugårdsbrygga. Tjusigt intjärad med roslagsmahogny. Vi klurar lite på hur staketet ska få se ut i framtiden. Ska visa er hur tjusig det blev sedan.

Fredrik har verkligen haft tid att varva ner nu efter all renovering. Han är rastlös på ett härligt sätt och jag njuter av att se honom göra saker på ett lustfyllt sätt. I skuggan av lillhuset rensade hans farmors gamla rabatt, som jag tänkt göra heeeela våren men inte förmått mig. Gretas gamla kungsliljor är fantastiska även i år.

Systrarna kanin lever världens bästa sommarliv just nu. Bor inne i svala stallet och får komma ut och skutta runt i gräset var och varannan dag. Vi alla är stormförtjusta i dem. Askas öron har trillat ner och de båda är så rackarns keliga.

Loppan kryper helst in i en stor tshirt så kaninerna inte råkar riva henne när de skuttar runt. Så söt lite duo. Jag själv sitter också helst hos kaninerna så mycket det bara går. Gosar och gosar och stryker och stryker. Får inte nog.

Vi har haft sådan makalös värme. Har vi inte badat har vi gått runt med så lite kläder som möjligt i skuggan.

Vår lilla Hoppsan!

Känner sådan tacksamhet över livet. Djuren, gården, allt som finns här. Allt vi drömmer om är möjligt här. Att se vår gammkatt svassa runt i Los hälar, de roar verkligen varandra de här två.

Varje dag har vi badat i mörka insjöar. Vaniljbullar och fruktsallad är mitt bästa strandfika. På kvällarna kommer fåren ut från skuggiga lösdriften och gör oss sällskap uppe på Backen. Kan vagga runt på gården och titta på allt länge, länge, utan att egentligen göra något. Jag är så ledig och insyltad i ledigheten jag kan bli. Dagavill och tappar bort telefonen om dagarna. Så härlig känsla, mitt i allt det rastlösa.

Glad över all extra tid vi fått. Spel och lek och stoj. Blandat med mys, bokläsning och kaningos.

Jag känner hur dagarna flyter ihop och att jag längtar så efter vår lilla bebis. Det är det enda som finns i mitt huvud nu. Så, summan av alltihop; så tacksam över livet här, men så så så redo för att addera ännu en liten till vårt gäng, nu är kroppen så himla slut och huvudet mosigt. All kärlek till er, hoppas ni har det bra!