Livet på Backen

Välkommen till vår värld

Tankarna inför sista februarihelgen

Det är sista torsdagen i februari och månadens sista helg nalkas. I veckan har jag fått säga åt mig själv på skarpen, kom på mig själv redan på måndagen att längta efter helgen. Vanligtvis brukar jag uppsatta veckans alla dagar, men veckorna när Fredrik jobbar eftermiddag brukar vara lite extra längtiga ändå. Så sedan dess har jag försökt att ta tillvara på kvällarna; i måndags slutade jag tidigt då förskolan var stängd, sedan har vi hunnit med både ridtur på Fapri, en tur till stan (för att hämta matvaror och middag på drive in – helfestligt) och fortsättningen av projekt vårstäda hemmet. 

Hade en ambitiös plan att hinna genom hela nedervåningen under veckan. Men det sket sig redan på tisdagen när jag somnade vid nattning och vaknade morgonen därpå, utan att ha hunnit storstäda hallen. Ikväll har istället mina fötter och händer svällt upp, minns att jag fick sådana episoder med Loppan i magen också. Obehagligt så det förslår, jag vill bara gå ut och doppa mig i snön och kyla ner mig. Hur som helst så lyssnar jag på kroppen och ger den lite extra vila efter light-versionen av torsdagsstädet.

Jag ville mest bara titta in till er och lufta tankarna lite. Känns som jag är vårpirrig och så himla sugen på riktig vårvinter nu. Har mycket kul på gång jag vill dela med er.

I helgen föreställer jag mig att odlingssäsongen drar igång på riktigt här på Backen. Ska planera odlingsbäddarna och vilka små trädgårdsbestyr jag önskar hinna med utöver odlingen. Jag tänker; rosor! Några små frön ska få komma ner i jorden och pelargoniorna som jag hämtade in från vinterförvaringen i veckan ska få ny jord.

Ikväll hörde min syster av sig och undrade om jag ville ha ett par mässing-lampetter som jag inte kan sluta tänka på. Köpte ett par i tenn (?) när vi precis flyttat in i huset på loppis som är fantastiskt fina, men de hittar liksom ingen plats här hos oss. Tycker det är så svårt det här med grejer, en in och en ut, brukar jag försöka köra på, men jag måste erkänna att jag samlar på mig både ljusstakar, dukar, kökshanddukar och annat skrufs ganska flitigt. Så vill jag inte ha det. Även om det handlar om att det är loppis och pengarna går till välgörenhet, så är jag inte intresserad av att drunkna i grejer. Var sak har sin plats och ett hem fyllt av funktionella, älskade grejer är mer min melodi. Jag vill så gärna ha rensat ut allt ur lillhuset som inte är verktyg och målarfärg under året, kanske måste jag ordna en brak-loppis i sensommar?

Jo, sista tanken nudå. Jag tänker mycket på mina höns just nu. Jag experimenterar med fodret och det är så spännande att se utfallet. Läser mig vindögd och skriver inköpslista. Så planerar jag hönsgård till mina damer också. Tänker att jag ska försöka mig på att bygga själv i vår. Jag har varit så bortskämd med pappa och Fredrik och hjälpt mig med många projekt men nu måste jag nog prova vingarna lite själv. Jag har en ritning och en inköpslista. Nu ska jag bara hitta någon som vill springa i byggvaruhandel istället för mig, för jag är tämligen försiktig nu och håller mig allra helst bara hemma.

Lägesuppdatering inför helgen alltså. Vårvinterpirrig med diverse trötta gravidåkommor, med siktet inställt på lampetter, mindre grejer och hönshjärna i hela huvudet. Så fint så. Hoppas ni alla har det fint och uppskattar mina “hejsanhoppsan”-inlägg här inne också. Kram!

Vår lilla utflyktsmaskin

Den där skotern som Fredrik kom hem med på släpet. En gammal men välhållen Yamaha ET 340. Vår nya utflyktsmaskin. Vi älskar ju turskidorna. Fötterna också, ibland -men inte så ofta- tar vi bilen på på utflykt. Ponny och släde är ju också en hit. Men nu har vi äntligen en liten puttrande skoter att slänga oss på och bege oss till nya ställen att upptäcka.

Fredrik var mellan två arbetsmoment på övervåningen. Och jag och Loppan höll på att såpskura köket som bäst, när F kom på att vi ju borde ta tillvara på veckans sista dag. Inte bara gneta och knoga. Så fort var det gjort, varm choklad i liten termos, bortglömd lussebulle i matlåda, kall mjölk i en liten flaska och tre muggar på det. Ner i packboxen. Fram med renskinnet. Och brumma igång den där gamla trotjänaren.

Vi puttrade förbi farmor och farfar, faster och kusinerna, Sixtens, och in i skogen. Skogen som var alldeles strålande vacker. Upplega i den höga, västerbottniska furan. Skotern som puttrar på, annars: tystnad.

Meter efter meter tar den oss, jag tror vi åker på ett gammalt skoterspår som svärfar kört upp. Han har arbetat idogt i skogen i vinter med vår granne Pelle. Men det har snöat en decimeter eller två sedan spåren användes sist och pudersnön strösslar över oss. Det är så vackert, så vackert.

Vi stannar vi en enorm rotvälta mitt i skogen. Precis intill vårt skifte. Fredrik sopar bort snön från granens stam medan jag gör mig bekväm på skotern.

Lilla Loppan har fått låna en slalomhjälm av mormor och morfar. Hon är så nöjd över den, ser ut som en liten smällkaramell i overall ärvd av mitt kusinbarn. Hon är så stolt och glad över skotern. “Los koter” säger hon och dunkar den lilla handsk-klädda armen i huven. Jodå, Los skoter kan vi absolut säga.

Vi häller upp den varma chokladen i muggar, späder ut Loppans med mjölk så det inte ska bli så varmt, men hon tycker inte om, “mölk!” säger hon bestämt och mjölk får hon. Tillsammans med de bortglömda lussebullarna.

Vi konstaterar -än en gång- hur nöjda vi är med skotern. Jag har redan kört den mer än jag någonsin körde den där stora, snabba sportskotern som bott här senaste åren. En röd, gammal korvgrillarskoter livar mer med min personlighet. Så ryms vi allihopa – alla fyra – på den långa sitsen. Vi är ivriga när vi sitter och pratar, vi har stora planer för vad vi ska göra på platsen vi besökte, om bara något år. Det bubblar, förväntan och längtan. Så mycket kul, framför oss.

Jag frågar Fredrik vilka tre saker han längtar efter just nu. Han säger “bebisen”, “övervåningen” och “ledig sommar”. Jag säger “takdropp och vårvinter”, “odla i trädgården” och “bebisen”.

Sedan pockar huset på vår uppmärksamhet igen. Bullarna är slut, varmchokladen likaså. Vi slänger ner alla tomma muggar, temosen och matlådan i ett virrvarr där bak i packboxen igen. Kastar en sista blick över skogen. Drar igång skotern och börjar puttra hemåt. Genom skogen, förbi Sixtens, faster och kusinerna, farmor och farfar och tillslut är vi hemma igen. Bland slipdamm, såpadränkta trasor och tusen drömmar.

Jag tror det blir kanon, med en liten utflyktsmaskin.

På sistone

Jag lägger ännu en fin februarivecka i livsryggan. Ibland känns det som energin aldrig ska ta slut, jag kan inte bärga mig att vårpiffa hemmet, plantera om pelargoniorna som står i lilltorpet och övervintrar, börja förså; det bubblar i mig. Ibland är jag trött och måste stödvila lite. Ljusets återkomst slåss mot kallgraderna. Februari känns trots allt snäll med oss på Backen, vi tar en titt på vad veckan bjudit på:

Förra helgen bakade vi en liten sats kalljäst bröd. Det är ju så gott. Jag måste erkänna att jag är lite, lite less, har nog bakat de lite för ofta senaste tiden, ska snurra om receptet lite så kanske jag får en nytändning. Hur som helst, mycket enkelt och uppskattat bröd här hemma.

På alla hjärtans dag välkomnade jag och Lo först farmor och farfars nya kalvar till deras gård. En rödkulla och en fjällko. Så fina så, vi är riktigt förälskade i de två. Sedan tänkte vi ta oss till pulkabacken men gjorde en helomvändning och åkte till grannbyn för skidåkning i solen, fika utan vantar i solväggen och många härliga skratt. Astrid och hennes Alida bjöd in till försmak på vårvintern. De är så söta tillsammans, de två småvännerna.

Astrid har lärt mig att utflykter med barn kräver korta turer och mycket fika, det anammade vi minsann denna söndag.

Sen följde en lång vecka. Hemmajobb, kontorsjobb, filminspelning på jobbet, besök av lokaltidningen, bilen på service, hämtpizza och slutligen landa i en lång, härlig helg. En tur med Fapri på tu man hand gjorde gott för mig. På lördagen hoppade vi allihopa in i Volvon och åkte fem mil österut. Till Lövånger. Där köpte vi en bil. “Båå biil” (blå bil) som Loppan stolt säger. Vi har helt enkelt vuxit ur vår tvåsitsiga flakbil som vi tycket så mycket om, och behövde något som går att rymmas i allihopa och pendla med. Det blev en gammal, fast ändock fräsch Peugeot. 

Vi swishade för bilen, köpte kuvert på lokala lill-Coop och postade ägarbytet till Trafikverket. Körde sedan några hundra meter ner för huvudgatan till pizzerian. Stängt. Rullade över E4an till macken. Där satt vi och åt panini och grillkorv länge och väl, vi som knappt lämnat gården på månader och månader, det kändes som världens fest att se nytt, okänt folk passera in och ut genom entredörren på håll. Lo fick syn på några discolampor i butiken och dansade loss. Vi tankade upp nya, gamla bilen med diesel och började färden hemåt på oplogade vägar. När jag skulle koppla upp mobilen mot bilens radio var alla menyer på arabiska, jag satt länge och skrattade för mig själv medan jag försökte få igång min ljudbok.

Hem kom vi och jag och Loppan passade på att baka tekakor. De är jag inte det minsta less ännu. Hon står stadigt på diverse stolar och pallar och utbrister “maaaka” (smaka!) så fort hon får syn på en slev eller visp. Spelar ingen roll om det är bröddeg eller sötsmet. “Gottgott”, konstaterar hon alltid, oavsett.

Pappan i familjen åkte iväg på nästa äventyr. En tur in till stan där han köpte sig en gammskoter. En Yamaha ET 340. Hans skoter i sportigare modell har skurit ihop och sålts som repobjekt. Istället blev det en perfekt grilla korv och puttra runt med hela familjen lastad-skoter. Första turen tog vi nästan direkt, efter att vi ätit nybakade tekakor med en herrans massa smör och ost. Den gick såklart till kalvarna och fåren, vi får inte nog av dem.

Igår, söndag, har köket blivit vårstädat och tur nummer två med skotern avverkade vi också. Allihopa på. Lo älskar att åka skoter och blev alldeles till sig när hon såg att det var en “jööd koter” som nu ska bo med oss på Backen. Det känns så bra, jag tror denna skoter kommer ge oss mycket lycka i vårvinter!

Vår familj växer

Nu ska jag berätta om något otroligt roligt. Något som vi längtar väldigt mycket efter…

…Vi ska få en till efterlängtad liten bebis, om allt går som det ska. Jag kan knappt förstå det själv, faktiskt.

Jag tänker på vilken ynnest det är att få uppleva detta igen. Vad fint det är att dela alltihop med Fredrik och Lo. “Bebis maaage” säger hon och stryker mig på magen om kvällarna när vi ska sova. 

Det är helt klart annorlunda den här gången. Med en stortjej i famnen och en liten bebis i magen. Det känns än mer mysigt när man vet ungefär vad vi kan förvänta oss. Fast sedan kanske det visar sig att det blir helt annorlunda ändå, men det brukar ju tendera att bli bra ändå.

Hela familjen mår bara bra och vi längtar så!

Bland målarfärg och lokala snickerier

Vi tar en titt på övervåningen. Ser ni, solen som strilar in trots att klockan är efter jobbet? Så vansinnigt härligt. Idag tänkte jag berätta lite mer om hur vi ligger till där uppe.

Fredrik är idog och ivrig nu. Han har spacklat och slipat hela taket i vardagsrummet som vi ju bestämde oss för att gipsa. I de andra rummen har vi pärlspont men här ville vi ha ett så neutralt och “intentsägande” tak som möjligt; för att låta timret, kalkfärgen och fönstret tala. Jag var inte helt såld på idén men vi kompromissar och bestämmer tillsammans. Nu är jag däremot såld. Så bra det blir. Han har dessutom hunnit måla det två varv. Tyvärr kom en köldknäpp och en av skarvarna sprack, så där har det fått kompeletteringsspacklas (vilket syns på bilden). Men, imorgon så slipas det spacklet och sista varvet färg kommer upp. Då tror jag minsann vi börjar ha dragit vår sista spackelrand och slipat för allra sista gången. Lite småjusteringar behövs säkert, men i överlag tror jag att vi närmar oss det där berömda slutet.

Nästa steg är stora byggstädningen. Sedan sätta igång med …

… listerna! Närmen förstår ni? Lister är väl ändå så att man kan se ljuset i tunneln ändå? Fredrik har ledigvecka i veckan och spenderade tisdagen med att åka till ett lokalt snickeri för att köpa lister som ser ut nästan på pricken som våra originallister. Jag har sett på instagram att det görs lite narr av det där fenomenet “vi köper nyproducerat i gammal stil från lokat snickeri”, men jag kan ärligt talat inte nog stryka under på hur fint det är att handla lokalt. Vi spenderade nog en halv dag på snickeriet (som jag fått tips om via Instagram, faktiskt!) för att få hjälp att hitta de rätta profilerna utifrån våra originallister år 2019. För även om originalen olyckligtvis var i för dåligt skick för att lyckas både plocka ner och sätta upp igen så var de så otroligt vackra, så profilerna vill vi anamma. Aldrig får vi så bra och engagerad service som när vi handlar lokalt.

Vi kör på nästan samma lika som på nedervåningen. Dörrfodren blir lite bredare för att liva lite bättre med våra skurklossar. Tror det blir vansinnigt fint.

Bara tanken på att listerna faktiskt ligger där uppe i blivande sovrummet gör mig så glad. De ska schellackas, grundmålas, slipas, kanske spacklas en sväng och toppmålas två varv. Men sen så. Snart är vi där.

Odla tillsammans på Backen Del 3

Nu är det dags för Del 3 av “Odla tillsammans på Backen”! Det är så roligt att skapa med film tycker jag, för jag är fortfarande så dålig så det blir oskarpt, olika ljudnivåer, ful layout och väldigt amatörmässigt gjort. Så som jag faktiskt uppskattar det hos andra. När det kommer till text och bild har jag genom åren hittat min egna väg och hur jag gillar att skapa. Men film är relativt outforskat för mig. Blir man någonsin bekväm framför en kamera som rullar? Känns kul att utforska ny mark.

Jag tycket det är skönt att dessa små avsnitt handlar om just odling och det spelar roland om det är stök runt om oss. Det känns fint så, öppet, ärligt och verkligt. Tack för att ni tagit mot det så väl också!

Jag tror dagens film toppar sämst kvalitet hittills men kanske också en av de roligaste filmerna hittills då det är lite av varje med i filmen med fokus på att visa upp fröna vi köpt i år! Det är som sagt inget samarbete alls men jag länkar alla från här nedan om ni blir sugna på något liknande!

Förresten!

Jag vill ju gärna komma igång och prata mer med er! Kan inte du som är intresserad hojta till i DM på instagram så skapar jag en gemensam DM-grupp där vi kan dela med oss av tips, misslyckanden, sådder, skörd och tips och tricks? Högt och lågt! Skicka ett DM till mig på instagram så börjar jag lägga ihop oss intresserade pö om pö!

Frön!

Brytböna – Provider –  Haricorts vets (kommer jag någonsin lära mig uttala det? fick absolut googla hur det stavas!) är brytbönor man skördar tidigt

Morot – Amsterdam Forcing – Sommarmoroten vi tänker äta direkt ut landet

Spenat – Matador – Spenaten tänker jag mig att vi äter färsk men har också förhoppning om att idas förvälla och frysa in allt överskott

Chilipeppar – Jalapeno – Är extremt nyfiken hur detta kommer att gå! Tänker att de säkert gör sig bra att läggas in ?

Ringblomma – Deja vu – Verkar kunna direktsås (har bara satsat på blommor som kan direktsås. Fantastiskt fin produktbild med flera olika färger på blommorna.

Palsternacka – Halblinke Weiss – En tidig sort som verkar smaka bättre ju längre den får stanna i landet, frosten är inga problem!

Rosenskära – Vit – Får jag till denna ska jag skratta mig lycklig. Så vansinnigt vacker.

Körsbärstomat – Cheerio – Jag tänker mig att tomaterna ska få bo i lilltorpet som blir mer som ett växthus under sommaren. Denna sort ska vara tidig!

Märgärt – Ambassador – Våra klassiska gröna ärtor är märgbönor! Vi äter massor av detta på vintern, drömmen vore att kunna odla alla våra egna ärtor, vi börjar med en påse!

Morot – Flakker 2 – Vintermoroten vi tänker oss att vi ska lyckas spara i jordkällaren.

Vitkål – Golden Acre – Vitkålen blev en av 2020’s succegrödor, jag trodde aldrig vi skulle lyckas men vi fick ihop ett gäng huvuden. Jag längtar efter färsk pizzasallad.

Rödbeta – Detroit Globe – Jag tror vi måste ha mer rödbetor, vi åt det så det stod oss ur öronen 2020. Denna sort har vi inte provat men den verkar pålitlig!

Sockerärt – Dwarf Sweet Green – I år kör vi revansch på sockerärtorna! Är inte detta bland det godaste man kan stoppa i sig på sommaren?

Slanggurka – Sonja – Ska vara en tidig sort men det som fick mig på fall var att den inte smaka bittert! Tidigare när jag odlat gurka har de blivit så sjukt beska. Även denna får bo i lilltorpet.

Grönkål – Westland Winter – Om du ska prova odla en sak i år så tycker jag du ska prova grönkål! 

Spetskål – Kalibos – “Det finns inget godare och vackrare spetskål”, jag är beredd att skriva under på detta då detta var sorten vi odlade förra året. En riktig succégröda!

Mina nya kläder!

När jag delade mina nyårslöften i slutet av 2020 så var ni några stycken som var peppade på “Min nya klädstil”. Jag har beställt två omgångar från Sellpy. Första omgången var “bara” några blusar till jobbet och ärligt talat så blev det inget bra alls, de gick sönder, knappar lossnade och en av dem blev söndertuggad (?) av tvättmaskinen. Så jag tar och siktar in mig på beställning nummer 2 och visar er plaggen med en liten tanke på hur jag vill bära dem framöver.

En gul liten sommardröm. Tänker den där klänningen man har varje dag, som man helst aldrig vill tvätta. Som funkar till stranden, till fikat och till trädgårdslandet. 

Min vision är att i framtiden ligga en säsong före, både i barnkläder och vuxenkläder, både för att ha allt redo när säsongen väl infinner sig, ungvika spontanköp och knipa gobitarna innan alla andra är ute efter sommarklänningar, hehe. Så denna vek jag försiktigt ihop och la i sommarlådan.

De ljusa hängselbyxorna kommer jag bo i i sommar. Med vida ben och korta anklar. Till träskor och tshirts. Hängselbyxor är mitt bästa hemma-plagg, man kan böja sig och huka sig hur mycket som helst utan att rumpan åker fram och det känns liksom avslappnat som mjukisbyxor men är finare än mina urtvättade nike-byxor kan jag lova. 

Ovanpå ligger lilla jeanskjolen med knyt i midjan. Också en sån man kan ha överallt. Så vill jag nog att min nya garderob ska vara också. Man ska kunna ha på jobbet, ha hemma, ha borta, ha hela tiden. Tidlösa plagg som jag valt ut, oberoende av trender.

Dessa två vek jag också ihop och stoppade i sommarlådan i väntan på varma dagar.

Men hallå där? Ska jag vara en person i jumpsuit? Ja men absolut! Denna är mörkblå, rejäl och ska absolut invigas redan under veckan. Älskade knapparna fram på den och känslan den gav när jag rullade upp ärmarna. Liksom arbetskläder när de är som bäst. En mulen dag i trädgårdslandet eller med sandaler på utflykt med vänner, picknickkorgen vickandes på armen.

På samma dörrfoder fick också denna fina omlottklänning balansera. Mörkblå med små blommor på. Passar jämt. Hur skön som helst. Lite för urringad för vad jag brukar känna mig bekväm i med det löser en liten säkerhetsnål enkelt. Gillar dessa mellanlängder på klänningar. Känns varken som aftonklänning eller partyklänning. Omlott är ju så kvinnligt och fint också, jag som knappt har några former kan lura fram en midja med omlottklänningar!

Nästa omlottklänning är millitärgrön och superfin. Tänkte först lägga även denna i sommarlådan men gillade den för mycket. Den får hänga med vintern lång med fleecefodrade strumpbyxor och lång kofta på.

Två kjolar som når ner över halva vaden ungefär. Med massor av tyg att svepa runt sig. Älskar den röda, den vill jag ha jämt. Tycker så mycket om att ha både klänning och kjol men jag är så frusen så jag tar det sällan om morgnarna. Men jag tänker att min nya klädstil ska innehålla några rejäla tjocktröjor också. Så fint med en bullig, gosig tröja till dessa skönheter. Klänning och kjol minst tre gånger i veckan från och med nu va? Fyra? Okej Fyra!

Så sista plagget. En croppad topp som blir fin till kjolarna som går höögt upp i midjan. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag vill ha en sådan här liten tshirt i alla färger som finns. Men tanken med min nya garderob är ju inte bara att faktiskt skaffa en garderob jag visuellt tycker är vacker, utan också vara kreativ med det jag har. Så detta plagg kommer vara basen i så många olika utstyrslar.

Jag känner själv hur det är svårt att begränsa sig och välja “väl valda plagg”, vill helst ha alla plagg i alla färger som finns att tillgå. Men Detta känns som en otroligt bra början. Och innan jag beställde hem hela stora paketet så rensade jag ut två stora säckar med kläder som jag sparat i så många år men aldrig använder och skänkte bort, svängde förbi min syster med några plagg jag uppskattat men som jag inte får användning av längre. Det kändes gott i hjärtat att göra så.

Så en jumpsuit, två omlottklänningar, två halvlånga kjolar och en croppad topp ska utgöra vårvinterns garderob. Tillsammans med strumpbyxor, koftor, stickade tröjor och tjocksockar i befintliga garderoben. Jag tror det blir fint, jag!

Odla tillsammans på Backen Del 2

Nu är vi på’t igen! Vi sätter årets första små frön i jorden, vinterportlak och vintersallat som tydligen ska gå bra att odla i fönstersmygen bara. Jag har aldrig provat detta men älskar ju sådana små blandsallader med bladgrönt från affären, tänk om vi lyckas med det hemma? Har dessutom läst att microgrönt kan innehålla upp till 40 % gånger mer näringsämnen än den fullvuxna växten! Microgrönt syftar till stadiet mellan grodd och blad. Så sätter vi lite ärtor i jorden också, alltihop med Loppan som hjälpreda!

Idén till hela alltet fick jag som jag nämner i filmklippet från Sara Bäckbo på Skillnades trädgård och hennes sommarprat i P1 som du kan lyssna på HÄR. Otroligt bra och inspirerande sommarprat. Tipsar vidare till er alla!

Jag bad om lite frågor på Instagram till filmen också men jag måste be om att få besvara dem någon vecka när jag inte är ny på jobbet och samtidigt gräsänka om kvällarna, ögonen går i kors av allt nytt jag lär mig varje dag!

Är det någon av er som sått microgrönt hemma i fönstret? Hur gick det? Eller blir någon av er sugen att haka på?

Så länge får ni kika på Del 2 av Odla tillsammans på Backen!

Avskavt och målartankar

Husets hjärta, vårt kök. Kanske en av våra bästa investeringar? Att satsa på ett gediget kök att samlas i. Här gör vi allt från att laga mat, baka, pyssla, drömma framåt, spela spel, lösa korsord och äta tillsammans. Här ligger ofta någon av våra linnedukar tillsammans med någon liten ljuslykta eller ljusstake. Svenskodlade tulpaner är bland det härligaste som finna, väl?

Men jag går i målartankar vet ni! Jag kliar mig hårt i huvudet…

Våra stolar har vi “provisoriskt”. De hade mina föräldrar i sitt kök hela min uppväxt. Först var de vita, sedan målade mamma dem cremefärgare när hon också målade om hela gamla furuköket i grönt. Minns hur otroligt fint det blev, så hemtrevligt. När mamma och pappa så småningom renoverade köket så inhandlades nya stolar och dessa, använda i säkert 30 år fick flytta med mig till Skråmträsk. Först hade vi dem “tills vidare” i lillhuset och nu har vi dem “så länge” i Drömmen. De är ju stabila och fina, liksom hemtama. Men kanske inte allt jag önskar i en drömstol.

Men tills den där drömstolen behagar att dyka upp så är jag sugen på att måla de avskavda och slitna stolarna. Bara det faktum att bordet, stolarna och själva köksinredningen har olika vitfärger får mig att vilja greppa penseln illa kvickt. Men vilken färg ska vi hitta på? Gröna som ytterdörrarna? Grå som pärlsponten i hallarna? Vita som köket? Vinröda? Älskar vinrött! Men tar det kanske för mycket fokus från själva köket? Stolarna får gärna finnas till men behöver absolut inte vara utropstecken.

Och bordet sedan? Ett stort, rejält bord vi köpt på Blocket. 220 cm långt och en meter brett. 400 kr gav vi för det massiva björkbordet som är så himla fint, tycker jag. Men det var halvdåligt målat (man ser att det runnit längst benen) och Loppan har hunnit måla tuschpennor på det. Och bara det att det inte är samma vitfärg som köksinredningen. Så vad hittar vi på här då? Målar vitt och inväntar nästa tusch-besök?, låter vara tills Loppan är större och kanske prickar papperet? Målar i mörkare färg? Så många alternativ.

Jag tänker mig att när vi är klara med renoveringen ska fler sådana här projekt få finnas i livet. Slipa lite, måla lite och förbättra hemtrivseln i samma veva!

« Äldre inlägg

© 2021 Livet på Backen

Tema av Anders NorenUpp ↑