• Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Lantliv

    Maj på Backen

    Det är junis första dag. Idag har regnet öst ner och vi har firat vår älskade Fredrik som fyller trettio år! En genommysig dag med nära och kära. Bästa presenten han får är tid hemma med familjen, nu kommer vi spendera hela sommaren tillsammans här hemma ~ mer om det senare! Nu tar vi en titt på några glimtar ur sista biten av maj, så hoppas jag kunna bjuda på mer “här och nu”-sommarlovsbloggning från och med nu!

    Jag fick stora äran att låna en fin, välriden ponny en kväll. Rakt igenom magi att komma upp på hästryggen.

    En afton efter förskolan fixade jag och Loppan oss ett mysigt litet hörn på trädgårdslandet. Gjort av gammalt hässjevirke som följde med gårdsköpet. Jag ska absolut göra fler hörn, så fint!

    En fredag startade jag med att premiärspringa med båda barnen i Thule-vagnen. Pigga ben, sömniga barn och ett stort mått av stolthet. I slutet av förra året var jag verkligen i skruttig form, nu orkar jag plötsligt springa med barnen i vagnen. För mig är det jättestort, även om det varken går fort eller blir långt. Jag kan nog ärligt säga att jag började helt njuta av att springa sedan jag insåg att man får stanna, man får gå och man får lyssna på kroppen. Hur som helst, efter löpturen kraschlandade Loppan på grusplanen och fick för första gången i livet ett skrapsår med blodvite (över tre år gammal, hur otroligt?!). Krokodiltårarna fick stillas med löfte om våffelkalas.

    Jag tyckte så synd om henne som skrapat sig. Våfflorna blev plåster på såret. Ja, tillsammans med ett riktigt plåster förstås. Alla dinosar var med, förstås!

    Svante som vaknade av Loppans krokodiltårar höll humöret uppe. Han sladdade runt i sin pyjamas halva dagen. Sedan åkte vi med två av kusinerna på handelsträdgård och köpte på oss lite pellisar.

    .. och en lördag brassade vi, barnen och jag alltså (Fredrik jobbar var tredje helg och detta var en sådan), till min hemby för att kika på Norrmejeriers kosläpp på Nebo gård. Med mjölken i högsta hugg räknade vi ner.. 

    Vädret var kanon och Svante var sitt vanliga, soliga jag!

    Mycket folk hade kommit för att kika på glada kor! Man kunde nästan se hur det grönskade i hagen ..

    Hopp och bus, sedan ställde sig flera av korna och kikade nyfiket på oss åskådare. 

    Extra roligt att min kompis Jennifer jobbar med att pyssla om dessa fina damer. Hela kusinskaran var väldigt exhalterade över upplevelsen!

    Los kusin Fred på moster Emelies axlar.

    Lo och Fred roade varandra, knappt hinner man se till de två när de är tillsammans! Piper iväg på bus direkt!

    Att få dela kloksaper med sin moster, ändå!

    Sedan åkte vi vidare till mormor och morfars gård. Provcyklade stora cykeln, doppade fötterna i min barndoms sjö, lekte i lekstugan och blev spontant inbjudna på grillmiddag. Så härligt!

    Hemma på Backen sa det Poff så tittade några näpna tulpaner fram. Jag satte dem intill körsbärsträdet i höstas. Fint i sin lilla enkelhet!

    Tulpanerna är köpta på Lidl för typ ingenting. Jag gjorde spontant en liten rabatt och stoppade ner lökarna i höstas.

    Jag har jobbat med mitt lilla företag också! En kampanj för Verumfil. Årets sommarsmak är så god. Jag hann äta upp hela paketet innan vare sig Fredrik eller Lo fick smaka, haha! Det ska vi ha hemma till sommarfrukostarna!

    En regning dag åkte vi till Jennifer och Oskar. Fick bland annat träffa hennes fina Allan.

    Svante satt tryggt i Oskars knä och kikade på …

    … alla fräsiga djur som bor på deras gård. Ankor alltså, så vansinnigt rara och roliga djur!

    Katten Tassa som vi alltid vill råka ta med hem. Så kärvänlig och go. Svante hinner vara överallt nu för tiden, rycker tag i minsta lilla pälstuss han kan komma åt och skrattar hejdlöst åt både två- och fyrbenta djur!

    Mer jobb! Denna gång åt Revolutionrace på Instagram, en härlig paus i skogen för mig.

    Så vansinnigt sköna kläder. Har bott i dem kan jag lova. Börjar få in lite mer rutin på kampanjerna och samarbetena nu. Så otroligt roligt och utvecklande!

    Vips så blev hemmet redo för sommar. Nåja, än är inga fönster putsade och den där “vår-listan” jag skapade tidigt i våras är inte alls avcheckad. Vi har varit alldeles för sociala och umgåtts med vänner och familj i vår. Så härligt! Efter all renovering och pandemin så har jag längtat så efter mer tid med nära och kära. Listan får vi ta med oss in i sommaren istället!

    Smyckade hemmet med hägg. En enorm bukett så luktar det gott!

    Knut tycker också att han är ett smycke. Jag med, för den delen!

    Sista jobbet i maj! För underbara Newbie. Köper oftast kläder på andrahandsmarknaden eller får ärva från äldre kusiner. Men om och när det blir nya plagg så väljer jag helst Newbie. Så mjuka, fina och sköna.

    Så rolig kampanj att fota. Kläderna är magiska och gården visar sig från sin bästa sida nu, i slutet av vackra maj!

    Vi har pausat hos kaninerna. Som också fyllt ett helt år i maj! Vi är allihopa väldigt förtjusta i de små och de får spendera alla icke regniga dagar ute i stora rastgården. Härliga tider, även för kaninerna.

    Loppan har blivit så stor. Här mäkta stolt över sin paljettröja.

    En morgon gick vi till farmor och farfars får. Jag skäms nästan men jag har inte varit där sedan innan påsk ?! Hur är det möjligt!

    De hade fått årets sista lamm! Nummer fyrtioett i ordningen!

    En liten, liten tacka. Tre äpplen hög och helt bedårande!

    Så blev det sista fredagen i Maj och Fredrik bad mig stanna i sängen medan han och barnen grejade i köket. Sedan väcktes jag av skönsång och dukat frukostbord, låstas-morsdag blev det minsann!

    Tårta redan till frukost och någon var snabb på att knycka rosen!

    Sedan smög Fredrik iväg och knackade sedan på fönstret. Utanför stod han och höll i en torkvinda! Som han smygsnickrat åt mig under veckan! Förstod ingenting? När har han hunnit det? Helt makalös är både han och torkvindan han snickrat ihop! 

    Efter allt regn kom solsken och jag som skött hästarna under veckan skulle dit och mocka och ge frukost åt ponnysarna. Loppan tyckte vi kunde pausa redan nedanför Backen.

    Vi tog oss till stallet. Fapri fick frukosten i stallgången medan ponnypappan och Loppan fixade henne ren och fin. Jag mockade och fyllde vatten.

    Sedan begav vi oss ut på tur! Hon är så fin vår snart tjugosjuåriga lilla ponny!

    Sadaln vi lånat sitter inte riktigt bra så Loppan ville hellre gå sista biten hem. Måste hitta en barn- och gästvänlig sadel. Frågan är om vi ska slå till på en barbackapad, en westernsadel eller en rejälare puta.

    På vägen träffade vi farfar med traktorn. Lilla Loppan lämnade ponnyn, klättrade upp och åkte med en sväng. Lyxigt och mysigt!

    Sedan blev det blomster för hela slanten. Halva dagen rännandes runt på handelsträdgårdar, men det har ni ju redan fått hänga med på!

    Och vips hade det blivit lördag och jag lurade med Fredrik till Luleå! Där hela hans familj väntade. Ett mysigt dygn med hela stora familjen. Jag startade söndagen med en löptur ut på Gültzauudden, zickzackade mig genom de gamla kvarteren med stora trävillor på vägen tillbaka. Fantastiskt härligt att börja dagen så! 

    Sedan kom vi hem till Backen igen. Jag hade längtat efter djuren men också våren och försommaren. Ingenting slår hemma just nu. Alla dagar känns så värdefulla. Vi satte upp ett av morsdagsköpen.

    Små blomlådor på farstukvisten. Gulligt!

    Sedan har jag ägnat all lämplig tid åt utplantering och sådd i trädgårdslandet. Med Knut som ständig skugga. Och förberett för trettioårsdagen. Pjuh, härliga maj! Tack för allt – ses nästa år igen!

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet

    Vårkänslorna

    Vi har tagit oss ner för Backen. Den lilla treåringen med covid, en blekgrå moder och bebisen som i veckan knusslat med dagsvilorna. Jag vill skaka av mig känslan av sjukdom och trötthet, jag är så less på min egna uppsyn att jag bara vill stänga in min egen kropp i en garderob i några dagar och låta den bara vara. 

    Vi mockar boxarna. Fyller vatten och donar på. Loppan kan alla rutiner utantill. Skotta kiss och skit i skottkärran, tömma den ute på gödselstacken, dutta ut stalosan i boxarna och fylla på med fräscht spån för hästarna att sova på, fylla vatten i vattenkannor och slutligen sopa. En hel vinter av stallsysslor på deltid har passerat. Med alldeles för lite hästpyssel för min smak. Men allt har sin tid, och nu börjar tiden för hästrelaterade aktiviteter i vår lilla familj. Så efter sopningen tar vi in vår ponny. Borstar bort vinterpäls, kratsar små hovar och tar på sadeln.

    Vi går ut i solen. Loppan sitter som gjuten i sadeln. Jag håller i grimskaft och barnvagn. Kisar mot den skarpa marssolen och känner en uns av hopp när jag hör hur ponnyhovarna smattrar mot asfalten. Hästar har den mest helande effekten på mig.Vi går en bit åt ena hållet, vänder, springer lite längst Byavägen. Stannar för skoltaxin och Lo vinkar försiktigt. Möter skolbarnen som kommer med bussen från högstadiet i Burträsk, någon mil bort. Vi kommer tillbaka till stallet och den korta rundan har helt suddat bort de grådassiga känslorna i mig. Jag känner ett pirr i magen inför våren för första gången på länge.

    Loppan får den utlovade bullen som farmor bakat. Söt som socker sitter hon där med lockarna spridda runt kragen och berättar viktigheter för mig. Jag känner mig nog knappt trött längre, bara glad att vi tog oss ut och tacksam över tillvaron. Tålamodet påfyllt och kanske fick jag årets första fräken på näsan med, när vi spatserade genom byn.

    Det är något jag håller högt hos mig själv. Min förmåga att uppskatta de små sakerna i livet – det finns SÅ mycket att uppskatta och vara tacksam över. Jag behöver inte mycket för att gå från glåmig och trött till pigg och pepp. “Lite häst” är receptet på medicinen jag behöver i mitt liv.

     Ibland tänker jag att det vore enklast att ta en hästpaus under några år, så kanske det är också? – Enklast alltså. Men så kommer dagar som dessa, när jag rent utav ser med facit i hand vad en snart tjugosjuårig liten shetlandsponny kan göra med humöret. Så ser jag plötsligt årets första riktiga vårtecken framför mig: ponnypäls i drivor på golvet. Tänk snart ackompanjeras det med tussilagos, storspovssång och påskkycklingar.

    Ja jo, jag tror nog jag är redo för våren ändå.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet

    En dyr lärdom

    Igår sken solen får marshimlen och vi fick besök av min favoritveterinär i stallet. Det var dags för tandkontroll och vaccination av vår gamla dam. Jag började med att mocka boxarna och tog in Fapri från soldränkta hagen så hon skulle stå redo när veterinären kom. Fapri kikade skeptiskt på mig under pannluggen “Du brukar inte vara här den här tiden? Det är något lurt på gång”, men så följde hon likväl med in, ställer upp som den snälla kompisen hon är.

    Så kom veterinären. Fapri skulle få lugnande inför tandkontrollen men hennes mammutpäls gjorde att kanylen bara försvann in i all päls så veterinären fick snällt gå ut i bilen och hämta rakapparaten så det ens skulle vara möjligt att sticka henne. Först kollade hon munhålan, kinderna och gommen såg superfina ut, inga sår eller bettskador. Munhålan luktade precis som en munhåla ska och sedan raspades några små hakar bort men tuggytorna såg jämna och fina ut. “Få se, blir hon nitton år i år?” frågade veterinären, “Nej, hon blir tjugosju till sommaren”. När munstegen togs av kunde veterinären konstatera att hon såg så väldigt fin ut i munnen och har otroligt fina tänder för sin ålder. Så skönt, verkligen dagens glädjeämne!

    Sedan fick Fapri sin andra vaccinationsspruta mot hästinfluensa, hon fick ännu en för sex veckor sedan. Det är nämligen så att jag, mitt i tokrenoverandet, bebisfödandet, utlånandet av ponny helt glömde bort vaccinationssprutan som ska tas årligen. Så i fjol blev hon utan och då måste man tyvärr göra om hela rabaldret. Dessutom har reglerna ändrats så man numera ska ta tre grundsprutor innan man “underhållsvaccinerar” årligen. En dyr lärdom, tur min veterinär är hemskt trevlig att ha omkring sig, så gör det inte så mycket att vi ses i augusti igen, då för tredje och sista sprutan för i år!

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Kaninerna,  Lantliv,  Livet utanför backen

    Februaridagarna

    Men hej allihopa! Får jag månne lite scenskräck efter att jag ser hur många som tittat hit efter att Underbaraclara länkat hit till mitt lilla hörn av internet? Ja, kanske lite! Blev faktiskt alldeles tårögd av omnämnandet hos Clara. Inte bara har hon varit en stor förebild för mig under mina tio (!) år på gården, jag minns hur jag lyssnade på hennes sommarprat 2011, precis innan jag själv flyttade ut på landet, det gick rakt in i hjärtat på mig. Jag kände mig lite mindre ensam när jag kunde följa en annan ung kvinna som flyttat ut på landet. Så Claras omnämnande gjorde mig minst sagt glad! Då kan vi titta på senaste tidens bilder tycker jag!

    Vi tar vid en solig lördag då hela familjen hjälpte min äldsta syster Carolina att flytta. Jag packade bilen full med kusiner och åkte ut till mellansyster Emelie. Där fick barnen äta lunch och leka. Svante fick gos av moster förstås. Båda hans mostrar är så kär i honom, plockar honom direkt de ser honom och gosar med honom allt de orkar. Mycket tacksamt för min rygg då vår lille palt numera passerat tio kilo!

    Fyra av kusinerna pep iväg och lekte, alltid lika lugnt och skönt när blockflöjter är inblandade, visst?

    Till eftermiddagen klädde vi alla på oss och gick ut i solen, flytthjälparna och fler kalasgäster anslöt också!

    Emelie hade fixat små smörgåstårtor, fruktfat, muffins, tårta och chokladkex. För vi skulle fira blivande femåringen i familjen!

    Fem tårtljus och en peppad Allie. Sedan sjönk solen, fikat var uppätet och kusinerna trötta. Vi gjorde ett sista ryck i flytten och åkte hem till Backen med kommunens största familjepizza i framsätet. 

    Sedan firade vi alla hjärtans dag i hemmets vrå med monstermuffinsarna vi knåpat ihop veckan innan. 

    .. och vardagen tog vid. Loppan som varit hemma i princip hela hösten och vintern från förskolan har nu börjat åka på sina femton timmar i veckan igen. Så otroligt härligt att det numera är ljust på morgonen också!

    Jag fick högtidligt lov att fotografera havregrynsgröten så ni inte bara tror vi sitter och sörplar varm choklad dagarna i ända. Jag har tudelad relation till gröt, men toppar man med goda grejer och varierar den så kan jag äta det veckan lång!

    Det blev helg och min tur att pyssla om ponnysarna. Här gick jag efter insläpp och filosoferade om livet. Kände sådan tacksamhet och ett sådant sammanhang denna helg. Fint att känna så. Efter Fredriks eftermiddagsvecka så är det alltid lika magiskt att komma ut om kvällarna.

    Lördagen bjöd oss på otroligt fint väder. Jag och Loppan slog följe med grannflickan ut på tur i solskenet. Det är ingen större skillnad i arbetsvilja på sjuåringen i tävlingsform och tjugosjuåringen!

    Så blev det söndag och dags för nästa kalas. På grund av covid hade vi både fått skjuta kalaset några veckor och bara halva familjen kunde dyka upp. Men storkusin Aisha var på plats och redo att leka med Loppan.

    Vi höll till hos mamma och pappa i hembyn, så härligt! Kan ni förstå att min pappa fyllt 72 år? Det kan inte jag begripa!

    Svante vaknade upp halvvägs in på kalaset, nerbäddad i ullpåse och ullhuva och ulloverall.

    Mamma och pappas ena katt Bubben, tillika Knuts lillebror, följde oss som en skugga. Han råkade bli instängd i kylskåpet som kattunge och sov där en hel natt. Kom ut från kylen morgonen efter och sträckte på sig, gäspade och gick vidare med livet.

    Min mamma är otroligt duktig på att laga mat och påhittig så det förslår. Idag blev det langos över öppen eld.

    Vi körde både klassiska räk-varianten och en efterrätts-variant med nutella och banan. Otroligt gott!

    Vi höll till ute tills tårna frös till, då landade vi inne och tinade upp lite innan vi åkte hem. Känns så främmande att vara inomhus hos folk, till och med. i ens föräldrahem där jag bott i 19 fina år. Kommer det någonsin kännas som innan pandemin?

    På måndagsmorgonen stod en liten ballerina och vinkade till farfar som skottade vår uppfartsväg med lilla traktorn. Hon sprang mellan husets rum för att få en skymt av traktorn och ropade “VILKEN BUSIG FARFAR” och kiknade av skratt.

    Efter veckor av pyssla om får, kor, hund, katter och ponnys om vartannat så var det gott att bara vara hemma en dag och pyssla om gårdens djur ordentligt. Kaninerna älskar snön och Aska över för fullt att gå med sele.

    Måndagen avslutades med att hovslagaren Jennie kom och ordnade fina hovar på Fapri. Vi kunde konstatera att nästa gång vi ses är det april och vår på riktigt! Bara en sån sak!

    Nu ska jag stänga ner datorn och spela spel med Loppan. Vi har magsjuka på besök i huset och vi som (än så länge) är friska gör allt för att ducka för bacillerna. Önska oss lycka till!

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Vår lilla Lo

    Stallmorgon

    Vi skapar nya traditioner. Varannan helg kommer vi hädanefter att pyssla om hästarna. Vi brukar ju tjava ner lagom till lunch-höet- mocka, fylla vatten och pytsa ut hö till ponnysarna. Men det gör vi på veckorna och nu är det dags för oss att börja pytsa in lite stall på helgerna också. Idag hade vi premiär!

    Vi vaknade före tuppen imorse. Men innan alla var i kläderna och varma chokladen var kokt så hann det börja ljusna. Peppen var total där i Thule-vagnen. Svante somnade in innan vi hann rulla ner för backen men Loppa, hon satt och fnissade över äventyret och lyste med pannlampan.

    Hon skuttar av vagnen i farten och springer in genom stallporten. Inne i stalldelen tittade hästarna yrvaket på oss. Brillan, eller Brinell som han egentligen heter blinkade bara förvånat, “vad gör ni här, nuuu?”

    Fapri tittar över sin boxkant och “hummar” åt oss.

    Lo konstaterade att Fapri var smutsig och behövde kammas. Alltid gott att bli av med lite vinterpäls och få kli av borstarna samtidigt.

    Hjärtat ömmar lite när jag ser alla grå hårstrån som blir fler för varje år. Tjugosju blir hon i juni. Men hon är pigg som en tioåring och vi har inga anledningar att tro att det inte bli många fina år till ihop. Men ändå, min gamla skrutt! Jag kliar henne i pannan och låter handen stryka över lena mulen. 

    Grannflickan har varit snäll och fyllt hö åt oss. Finns det något som säger klassisk morgonfodring mer än blå Ikea-kassar?

    Vi sprider hö i hagen och Lo skattar utöver sig. Springer upp och ner för slänten och hämtar små tussar med hö och sprids över hagen. Alltid med pannlampan redo.

    Så får de komma ut, båda ponnysarna. Brillan joggar ett varv runt hagen som för att sträcka på benen medan Fapri fort bestämmer sig för att börja proppa i sig hö.

    Så återstår bara frukosten till oss. River fram ett hästtäcke ur sadelkammaren. Plockar fram zucchinibrödet med smör och ost, varm chokladen, blodapelsinen och hugger in. Frukosten smakar godare än någonsin där i stallporten.

    Vi fyller oss med frukost. Mockar boxarna och vinkar “vi ses senare” till ponnysarna. Så mysigt att vi har detta att se fram emot varannan helg framöver. Mysigt!

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Ytligheter

    En morgon hos ponnysarna och min nya frisyr

    Jag har ju en otroligt lyxig hästtillvaro just nu. Vi har vår alldeles egna ponny som får husera hos våra grannar. En lång historia med många svänger hit och dit, men tillslut hamnade Fapri hos grannarna tillsammans med deras russ. Grannflickan, Lovisa, pysslar om Fapri till vardags. Släpper in och ut, fodrar, mockar och rår om. Men några dagar i veckan försöker vi oss på att hjälpa till med fordring, mockning och helst några ridturer också. I söndags blev jag tillfrågad om jag kunde släppa ut ponnysarna och ge en extra hjälpande hand. Självklart! Älskar att starta morgonen i stallet.

    Ner för vår Backe. I dungen där till vänner bor våra närmsta grannar, och mittöver får vi nya grannar framöver. Spännande. Tar man höger ute vid byvägen kommer man till häst-grannarna. Som också är bil-konsulenter, såg-mästare, uppfinnar-Jocke, kaninvakter, Los idoler och goda vänner till oss. Vilka grannar, va!

    “Sno på!” ropade Brillan och skäggiga damen där längst in såg ut att ha tagit ett djupdyk i spånet under natten.

    Något jag alltid gör att att sprida ut maten över hela hagen. Stör ut i små små högar, sprider strån här och var. Vildhästarna letar mat ca 18 h/dygn så det hör till hästarnas natur. Det är häftigt att se för de går sällan till högen som ligger närmast, de går nyfiket runt mellan högarna och pillar på med strån mellan högarna. Enkel berikning och sysselsättning.

    Jag mockade, fyllde vatten och fick lov att föreviga den fina timrade rundlogen i lekstugemodell. Otroligt hantverk. Knut hade följt med till stallet på kvällen och sovit över, han kom gäspande med spån i hela svansen.

    Så vackert kring oss att hjärtat tar ett extra skutt i bröstet.

    Jag började gå tillbaka mot vår Backe igen, beundrade upplegan i träden.

    Jag tar djupa andetag, försöker spara en bit av varje årstid i kroppen för att inte glömma hur det känns när det känns riktigt bra. Så glad över ponny-tillvaron men längtar samtidigt så mycket tills våra egna hästar står bakom ladugården igen.

    Så kommer jag hem. Till ljusstakar i fönstren och halmhjärtat på dörren. Så mycket hemma det kan bli.

    Av med täckbyxor, jacka, mössa och vantar. Svassa upp till resten av gänget i bara mysdressen och fortsätta söndagen så. Numera med lugg också, ja ~ den känns också som hemma.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Hönsen & hönshilton,  Kaninerna,  Lantliv,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Att komma hem igen

    En sak jag saknat så mycket under pandemitiden (eller innan vaccinationstiden kanske en säger) är att komma hem. Känslan av att rulla upp för Backen, stänga av motorn och inte höra ett smack mer än de sedvanliga hemmaljuden. Vi packade upp väskor, kokade makaroner och stekte köttbullar. Hoppade i myskläder, gick runt och log. Gillar mitt hemma så mycket, det var gott att åka ifrån det och få en ny blick på hela alltet.

    Kanske var det ännu bättre att vakna upp morgonen efter, äta hårdbröd och gå ut i skarpa novembersolen med barnen. Vi skyndade oss ut till kaninerna först. Öppnade upp till deras box medan vi påtade på. Aska sitter gärna lugnt inne och myser i boxen medan Hoppsan gärna upptäcker både gårdsplan och stall med pigga ögon.

    Det var ingen hejd på busandet. Hoppsan är en himla nyfiken och trevlig individ, något som bara förstärkts av kastreringen tidigare i höst.

    Där fåren och kvigorna gått hela sommaren är det nu tomt. Hagen är nedplockad och florsockersnö har lagt sig över ängarna. Vi hoppade i vagnen och gick mot stallet. På Loppans förskola är otroligt många barn och pedagoger sjuka nu så hon har fått vara hemma i veckorna två för att inte riskera att dra hem RS-viruset till lillebroren. Hon saknar sina småvänner så mycket. 

    Tur vi har andra småvänner att roa oss med så länge. Vi mockade och borstade och kramade. Tycker det är svårare nu när kallgraderna kommer ordentligt att få till stallet. Det är mycket fylla hö och kånka vatten och mocka (som ju hör till och är ganska angenäma sysslor tycker jag) och lite tid ute på tur. Försöker finna mig i situationen men lite frustrerande är det allt.

    Loppan ville kolla på vattnet. Så vi styrde kosan mot lilla bäcken. Det här är hemma på min gata.

    Någon som är mycket fascinerad av skuggor just nu.

    Vi väntade matgäster så vi begav oss ut i frusna trädgårdslandet och sprättade upp morötter, palsternackor och betor med grepen. Fastfrusna och dana. Helfestligt tyckte Loppan, svettigt tyckte jag.

    Nu får trädgården vila. Det sitter kvar både kål, lite betor, små morötter och sådant. Det får bli vårens upprensning. Nu är jag less och stänger grinden för i år. Nöjd över det som blev.

    Rådjuren får dela lika med hönsen och kaninerna gällande grönkålen som är kvar.

    Vi var två fascinerade som sprättade upp grödorna. Tänk att det gör skörda även i minusgrader? Ser ni hur de små morötterna fastnat i en ihoptjälad kaka?

    Novembers skördekorg är något mer blygsam än augusti och septembers. Men ändå. Skörd från maj till november i vårt lilla trädgårdsland. Men nu, nu får trädgården vila och jag ska inte röra ett finger här ute förrän till våren. Tack för allt trädgårdslandet!

    Sista solstrålarna. Hönsen njöt. Jag försökte berätta för dem att fågelinfluensan börjat spridas i landet igen och att de förmodligen snart kommer få spendera dagarna inomhus. Men de bara tittade på mig med pigga korint-ögon och levde vidare.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet

    Den krossade hästdrömmen

    För några dagar sedan berättade jag på Instagram att jag köpt en häst. Jag hade helt enkelt följt min dröm om ett alldeles eget föl. Det var inget förhastat beslut. Redan i februari hade jag kontakt med uppfödaren och i maj betäcktes stoet jag valt ut. Stoet med stort S. Den peruanska pason Sessan, som skulle bära mitt föl så tryggt, så tryggt fram till april när jag äntligen skulle få se hur min lilla drömhäst ser ut.

    Nu blev det inte så. Jag var så himla glad över alla hejarop och lyckönskningar jag fått från er. Så himla glad över att allt sett så bra ut. Ser hela förloppet spelas upp framför mig: pirret, glädjen över dräktighetsintyget och den där lilla fosterbubblan på ultraljudet. Bilderna på en växande mage. Hur jag betalade för fölet, skålade i bubblor och firade livet. Och sedan, ett långt meddelande i telefonen imorse.

    Ett skräckscenario som beskrivs av uppfödaren. Hur Sessan igår kväll kämpat för sitt liv inne på kliniken och hur de tillslut valde att låta henne somna in. Med mitt föl, förstås, i magen.

    Jag känner mig otroligt ledsen att detta föl aldrig kommer att födas. Men mest är jag ledsen å en annan hästägares vägnar. Sessan var ju mer än bara mamma åt mitt föl, hon var ju någon annans ögonsten.

    Jag är helt säker på att min hästdröm kommer att leva vidare, på ett eller annat vis. Det känns bara så otroligt sorgligt just nu, att det skulle sluta som det gjort. Så många gånger jag sagt till Fredrik att “Det är för bra för att vara sant!”, och så var det nog också, kombinationen mellan Sessan och hingsten jag valt ut kändes så klockren. 

    Jag berättade för er på Instagram och blev helt överväldigad över hur många som delat min glädje med mig, så det känns inte mer än rättvist att berätta för er att det nu inte kommer att bli som planerat.

    Jag försöker blicka försiktigt framåt, trots att det verkligen känns skit idag. Säger som fina uppfödaren sa till mig tidigare idag; Våga drömma!

    Kram på er.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Lantliv,  Övervåningen,  Renovering,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Junihelgen

    Vi vaknar upp till fredagsmorgon och min morsdagspresent stod parkerad ute på gården. Fredrik har köpt hem en herrans massa flis till nya delen i trädgården. Vi hade helt andra morsdagsplaner men de ställde jag in tillsist, timmarna i huset känns för värdefulla nu. Istället fick jag flis i massor! Tjoho! Flera har hört av sig och frågat vart vi köper flisen, det är från Fredriks jobb, Martinsons i Bygdsiljum.

    Morgonbestyren gjordes. Först frukost och mata Knut, sedan ut i solen och mata ponnyerna. Loppan tog uppdraget på största allvar.

    Det var varmt och härligt. Solen klappade våra kinder och vi spenderade förmiddagen med hönsen. Loppan springer och pratar med hönsen och har de mest roliga konversationer “Hönsen, kom, leka körragömma!”, “LILLEBRUUUN, ESSAA, ÄÄR NI??”. 

    Det kändes som att det skulle bli en lyckosam dag. Jag var pepp och skulle susa iväg för att luncha och äta glass med några kollegor. Vi väntade på spännande häst-besked och en lång ledig helg låg framför oss. Så hände livet. Vi fick ett besked om sjukdom inom familjen. Ingenting spelar ju någon roll, om inte hälsan är med oss. Så jag valde att lägga undan kameran och bara finnas till. 

    På lördagen fick jag sovmorgon. Så välbehövligt. När jag väl kommit ur sängen vid 08.30 hällregnade det ute. Så vilsamt med sommarregn ändå. Jag skyndade ut för att ge sista frukosten till ponnyerna. Idag var stora flyttdagen, efter en veckas sommarlov uppe hos oss.

    Fy, vad mysigt det varit att ha hästar på gården igen. Men flytten känns rätt och vettig. Vår tid kommer. Det där häst-beskedet i fredags var positivt och gav mig gåshud. Så fint så.

    Hela mitt väsen längtade ut i trädgårdslandet, men hela huset längtade efter en uppfräschning. Så jag och Loppan satte igång med storstädning av köket. Först ut var att skura upp våra skruttiga stolar med såpavatten, byta möbeltassar och torka köksluckor som var så jäkelens dammiga och grisiga. Luckor med profiler är så vackert, men riktiga lortsamlare.

    Så blev klockan tolv. Vi tog ponnyerna i varsitt grimskaft och gick korta vägen ner till grannarna. Släppte de i stora hagen och väntade på reaktioner. Men de bara åt. Såg ut som två gammhästar som alltid delat livet ihop. Men efter en halvtimme eller så gjordes det upp. Ordentligt. Jag höll för ögonen och kände hur ångesten ströp mig när Fapri blev omkullsparkad och Brillan halkade omkull i full galopp. Fy ändå. Men sedan blev det lugnt och de återgick till att vara vänner. Pjuh, hoppas så att de gjort bort uppgörelsen nu.

    Hela familjen var med. Loppan skulle sova men var alldeles för nyfiken på vad som väntade hos grannarna.

    Lördagen fortgick med flera besök av grannarna. Fapri fick en betesreducerare runt mulen för att inte äta ihjäl sig. Fredrik jobbade på där uppe.

    … och det gör han med besked. Min pappa har erbjudit sig att hjälpa oss med lister och sanning, så han jobbar på med foder och dekorlister. Just denna lördagen jobbade Fredrik på själv med golvlister. Jag tycker det blir overkligt fint, kan inte förstå att vi ska få bo här.

    Söndagsmorgon hann det bli också. Fredrik gick upp på övervåningen efter frukost och jag stoppade Loppan i vagnen och rullade ner till grannarna. På vägen vinkade vi åt svärfars får.

    De har fått låna en bit av vår mark så vi har får ända upp till gården. Så otroligt mysigt!

    Vi drog iväg på långtur. Fångesten är total, att släppa gammal ponny på gröngräs innan midsommar kan ju få vem som helst att få hjärtsnörpen. Så vi maxar med motion tills vidare. Kombinerat med munkorg. Ber att det kommer räcka. Det var en ljuvlig tur över gamla västravägen. Omgiven av hundkex, smörblommor och midsommarblomster.

    Efter lunchsovningen gick vi över till svärfars för att få se på “kosläpp”. Jag har hjälpt dem igång med en facebooksida och fotar lite bilder för att lägga upp. Men mest ville vi ju se på glada gänget som skulle entra betet för allra första gången.

    Först blev det kli på kelgrisen Stjärna. Hon är så fin så.

    Det var ett tämligen koooo-lt gäng som fick tillgång till betet. Gräskanten kände lagom för denna härliga trio.

    Farfar/svärfar/bonden fick visa vägen lite…

    Tillslut så. Full fart! Det var så roligt att se, lyckliga kvigor!

    På samma bete går ju tackorna och lammen med. Några kommer för kli och mys. Loppan älskar att sköta alla “bäbä”.

    På kvällen kom kusinerna cyklandes förbi. Kvigorna hade hittat hela vägen upp till oss och Loppan var lyrisk att få träffa någon i hennes storlek efter så många dagar i karantän. Isglass och bus. Hjärtat log över synen.

    När kvällen gick mot natt planterade jag klart i bäddarna. Fyra pallkragar kvar att fylla och planera i, sedan är det klart för nu. Pust. Det här blev större och jobbigare än jag trodde (på grund av allt elakt ogräs). Fredrik var snäll och kärrade ut all flis åt mig också. Påminn mig nästa år: utöka inte, bara njut av att ha det gjort!

    Tänk att för två år sedan fanns inte detta land alls. Nu gror spenaten och kryddorna tar sig för var dag. Jag väntar på rotsaker och blomster. Så spännande att se om det blir något av allt jag sått.

    Idag är det måndag och jag fick åka till barnmorskan och sedan hämta veckans online-handling. Tillslut så kom jag hem och fick landa i lantlivsbubblan igen. Vi susade ner till grannarna med Fapris grejer och firade inflytten med en ridtur.

    Längtar så efter en lugn hemmadag imorgon. Inga storslagna planer, bara fortsatt sommarlovslunk.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Hönsen & hönshilton,  Övervåningen,  Renovering,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Badstranden och Kvickroten

    Godmorgon torsdag! Jag vaknade yr i mössan innan sex imorse, tvååringen i huset är snäppet mer morgonpigg än jag måste jag erkänna.

    Tillslut kom vi igång. Fil och flingor med blåbär och macka med hemägg. Ute gassade solen på.

    Jag fick strålande hjälp vid morgonfodringen. Loppan tyckte vi skulle ge ponnyerna morötter men en ikea-påse med hö fick det bli istället.

    Båda ponnyerna var nöjda med frukostserveringen i skuggan.

    Sedan gick jag och Loppan och shoppade. I lilltorpet har jag sorterat och organiserat (hjälpligt i alla fall) alla kusinärvda och loppade kläder vi samlat på oss. Vi var i behov av mer svala sommarkläder, främst shorts, men kom ner med en stor påse med luftiga klänningar, t-shirts och lite tunna byxor. Resten får vänta på förskolestart i höst. En kulram fick följa med också, lilla Loppan som älskar att räkna!

    Utöver den t-shirt hon hade på sig när vi gick in i lilltorpet adderade hon shorts, klänning och ännu en t-shirt ovanpå. “Lo kan själv”, lät det.

    Vi hade slut lite småsaker vi behövde till lunchen och frukt, så Loppan och jag susade iväg till byns lanthandel. På hemvägen svängde vi förbi byns badplats med. Där var vi alldeles ensamma, inga andra sommarlovsfirare ännu.

    Vi har en så fin badplats. Hyfsat långgrunt och grässtrand (avskyr sand mellan tårna och sand på picknickfilten, det kan inte bara vara jag?). Vattnet, fortfarande högt efter vårfloden.

    Jag tänker mig att jag ska bli picknick-packar-proffs kommande åren. Kunde konstatera att det var nybörjarmisstag att packa filten underst så allt fick hällas ut för att komma åt det vi först behövde, haha. Lo utbrast “Dags att bada, mamma!” så det siktade vi på.

    Men först behövde jag stödfika. Tog med en bulle vi delade på, färdigblandad saft, vatten och kompletterade med vaniljkex på lanthandeln. Är alltid team choklad men nu fanns bara vanilj. Sådana barndomsminnen till dessa kex, visst?

    Men sen, dags att bada! Hon fick hoppa i kusinärvda UV-dräkten vi fyndat i lilltorpet tidigare på morgonen. Jag tryckte in mig i en bikini, hopplockad från min syster och mig själv. Fick en chock när jag såg mig själv i skuggan, så stor magen är! Den känns inte alls så stor!

    Vi kunde konstatera att det var ganska kallt i vattnet och någon var inte så förtjust i småfisken som sökte sig runt våra ben. Men gräva i sanden och gå på bryggan, om och om igen, gick hem!

    Klädbyte nummer tre och hemma på Backen igen. En av idolerna, morfar mötte upp oss. Han satte dekorlister på övervåningen.

    Och jag snodde ihop ett korvkalas på en tio minuter. Enkelt ska det vara, som sagt! Blev en rensning av sånt vi hade liggandes, tre former av korv och melon till efterrätt.

    Lo och Knut lekte och stojade. Overkligt att se på, så glad att de har sån lycka av varandra.

    Barfotafötter mot vår skruttiga uppfart. En bästa, hårig vän och sol i sinne. Vad mer kan man önska?

    Men tiden rusade iväg och det blev dags för lunchvila för liten och lunchvila för mamman. I vanlig ordning; isglass i sängen och slumra. När jag vaknade av värmen fortsatte jag vilandet i hängmattan i rönnbärsbersån.

    När jag väl kom upp ur hängmattan så blev det en kort runda hos djuren. Utfodring av ponnys igen och hönssläpp. Detta är för mig en sådan drömvy. Häst, höns och sommar.

    Lillebrun börjar vara så tjusig. Fullständigt respektlös och superknäpp på ett härligt vis. Hönsen var nog snäppet överhettade för de hade bara lagt ett endaste ägg.

    Jag väckte upp Loppan som sovit längre än lovligt och letade åt lite frön. Palsternacka och morot.

    Kom på att jag ju tänkt plantera tagetes mellan morotsraderna. Oerhört mallig att ha drivit upp mina första små blommor från frön. Så stolt! Loppan var imponerad och ville absolut hjälpa till att gräva hål, sätta i plant och täcka med jord. Och bästa förstås: vattna!

    Ja det grejades på en bra stund. Vattnades kål, lök och donades i landen. När jag ser denna vy undrar jag om vi någonsin kommer få ordning och fint i landet i år. Mitt enda mål är faktiskt att få ordentligt med mat av det vi odlar, men sinnet gillar ju ordning och reda, så jag hoppas det går att snygga till här lite framöver.

    Från hönshuset hördes tre höga vrål följt av kackel i mängder. Jag gick dit för att titta till damerna och de hade bara annonserat att de lagt fler ägg. Frisk luft och matrester var allt de behövde för att visa sådan tacksamhet. Fyra ägg totalt idag.

    När händerna var tvättade och äggen lagda i äggsnurran så smög vi upp på övervåningen för att kika vad pappan och morfar sysslat med idag. I Los rum bygger Fredrik ett platsbyggd skåp med hyllor ovanför, för att dölja vattenfördelaren. Lister, hörnklossar och dekorlister kommer på plats. Så overkligt och så fint.

    Även i hallen satt dekorlister. Så fint med elementen från Lenhovda också. Loppan hade susat iväg till vardagsrummet.

    Hon är så fascinerad av denna trappstol. Hon hjälpte Fredrik att byta golvtassar på den för någon månad sedan och sedan dess utbrister hon stolt “Lo laga den!!!” och grejar på med skruvar och spikar runt den. Lilla renovexringsbebin som börjar bli stora renoveringstjejen.

    I sovrummet var listningen nästan klar. Drömmiga golvet till. Är så nöjd med allt. Dörren in till sovrummet går inte av för hackor heller. En av originaldörrarna, puh, så vacker.

    Sedan följdes kvällen av middag, bokläsning, bus ute på gården och läggning av sommarbarn. Myggbett, skrapsår på knän och mycket att hinna berätta om. Jag slumrade en stund jag med, innan jag bestämde mig för att fortsätta i trädgårdslandet. Ni måste vara less på mitt tjat, men fort går det ju inte direkt vad än jag tar mig för just nu, haha!

    Så en bra stund senare var all kvickrot och tistel borta. Jag vände allihopa med grep. Bra med några extrakilon att använda som tyngd. Jorden såg fin ut, full av mask. Sedan krattade jag ut alltsammans till en jämnare bädd och sådde polka- och rödbetor. Vattnade länge överallt där jag hittills hunnit så och njöt av kvällen. Nästan inga mygg, ljummen luft och storspovshanarna som sjunger och sjunger. Den där ridån av gräs till vänster, förresten? Den ska grävas bort och hallonbuskar ska sättas. Det ska jag be Fredrik göra framöver.

    Ponnyerna fick kvällshö och Fapri lite insektsmedel på sig. Stängde hos hönsen, vattnade lite sommarplantor som inte fått någon plats ännu och tog en paus vid syrenen. Livets blomma. Får inte nog. Drog in junikvällen som gick mot natt långt in i cellerna.

    Sen gick jag in. Fikade orimliga mängder skorpor med marmelad. Älskade, härliga lantliv.