Vi ses, min vän
2016 såg mitt liv väldigt annorlunda ut mot för nu. Min första hästkärlek fick somna in och jag började lite smått fundera på att köpa en till häst. Eller en ponny, rättare sagt. Jag extraknäckte på Travskolan i Skellefteå och fick erbjudandet därifrån att köpa en av travskolans ponnys, som var less på att vara i verksamhet och längtade efter ett lugnt pensionärsliv. Jag tackade nej två gånger men blev tillslut övertalad, vilket jag aldrig behövt ångra. I augusti 2016 hämtade vi hem en sockersöt liten pensionär som jag lovade evigt liv på Backen, Näsvallens Fapriola.
I början körde jag Fapri mycket med vagnen och släden. Sprang med henne i släptåg och försökte hålla igång henne så mycket det bara gick. Under vintern 2016/2017 började jag få hjälp av en gullig familj här i byn med ridning. Deras dotter Alva var hästintresserad och jag kände att det kunde vara en bra match för Fapri. Hur less än Fapri var små barn efter åren som läromästare så tog hon sig an Alva direkt. Eller nåväl, hon kunde ha en tämligen sur uppsyn när Alva mötte henne i hagen. Men innerst inne visste nog både Fapri och jag, att Fapri äntligen hittat Sin tjej.
Åren har gått. Alva har skött Fapri varje vecka i tre år. Numera kommer Fapri tjoandes genom hagen och gnäggar/hummar glatt bara hon får syn på Sin tjej. De har blivit oskiljaktiga. Ju mer deras kärlek vuxit, desto mer avstånd har jag tagit från Fapri, våra turer tillsammans har blivit lätträknade och min tid går åt till allt annat som livet har att erbjuda, mitt dåliga samvete över att inte riktigt hinna med Fapri har varit stort senaste året. Så när Alvas mamma frågade om de möjligen kunde få låna Fapri några månader i år, så kunde jag inte säga något annat än Ja! De hör ju ihop de där två.
Det är klart att jag kommer att sakna min fuxfia galet mycket tills hösten är här och hon flyttar hem igen. Men då jag själv fick min första häst just för att vi “hörde ihop”, så är det så självklart för mig. Klart de ska få spendera sommaren ihop. Och i smyg så tänker jag också att det ska bli riktigt skönt med bara en häst att sköta och fundera på i sommar.
Ikväll har jag pussat på den där lilla mulen i massor. Berättat för Fapri att livets bästa sommarlov väntar. Bara någon kilometer bort, tillsammans med en fin islandshäst som också är sommarlovsgäst. Det känns tryggt att ha henne kvar i byn.
När Fapri flyttar hem igen ska jag spana på en ny rockard till henne. Så Lo och jag kan ta skogsturer bakom en go shettisrumpa. Jag tänker att i höst ska jag lägga mer tid på Fapri, och mitt dåliga samvete över att hon inte fått den tid hon förtjänat av min ska stillas. Tills dess, kommer hon ha sin livs bästa sommar, med Sin Alva. Det känns fint att ge henne det, som en tidig tjugofemårspresent, liksom.
(Årvar kommer få sällskap av grannens ponny, no worries!)
(Årvar kommer få sällskap av grannens ponny, no worries!)
Fyrtiofem dagars tystnad
2 kommentarer
Elin
Åh gråter en skvätt för det är så fint när häst och människa hör ihop ❤️
Livetpabacken
Men verkligen <3 Finns få saker som är så fint som relationen mellan häst och människa <3