Allmänt
100 sommardagar
Jag hörde det första gången på instagram. Ett av de första kontona jag började följa, Louise i Abborrberg skrev det: man får 100 sommardagar. Första sommardagen är första juni, sedan löper de på: andra, tredje, fjärde … nittioåttonde, nittionionde och den hundrade. Den hundrade sommardagen är det den åttonde september. Idag har den fyrtiofjärde passerat.
Andra gången jag hörde om de hundra sommardagarna så var det Madeleine Erichsen som skrev om dem. Madeleine dog på den fyrtiotredje sommardagen och det påminner mig om att dagarna som går, är ju livet.
Jag har hela våren haft en inre lista med saker jag vill göra. Ta tag i. Rensa ur. Bli bättre på. Jag har skjutit den framför mig och försökt invänta perfekta förhållanden. För att ta ett exempel så har vi i sedan i vintras haft ett kylskåp i sovrummet som vi tänkt sälja på marketplace. Men jag har tänkt skrubba upp det ordentligt, sälja det direkt vid löning om någon har svårt att ha råd, har tänkt att Fredrik ska ha ledigvecka så att han kan hjälpa till att bära ut det till köparna, och tänker att en torsdag är en perfekt dag att sälja kylskåp, för då kan de köparen under helgen. Så det blir inte av, för de perfekta förhållandena uteblir.
Samma sak blir det med min blogg. Jag tänker på den dagligen. Jag har så mycket texter och berättelser inom mig och när jag inte får skriva så känns det som att jag har ett kladd om händerna som inte går att tvätta bort. Kladdet behöver skrivas bort. Men jag hade ju tänkt göra en ny grafisk profil åt min internetplats och rensa det där fulla minnet på telefonen och på min serverplats på internet och så har jag inte lagt över bilder från storkameran, tänker att inlägen behöver vara genomtänkta och välplanerade och de där perfekta förhållandena uppstår inte utan ansträngning.
Så står jag.i hörummet på den fyrtiofjärde sommardagen och skottar bort gammhö och flyttar runt grimmor och fodertråg och känner kladdet om fingrarna och så säger jag åt mig själv precis som jag skulle sagt åt en kompis: Det behöver inte vara perfekt – börja bara. Få momentum.
Så skickar jag iväg ett helt operfekt blogginlägg in i min internetplats som både är utdaterad designmässigt och trendmässigt. Men jag behöver bli av med kladdet om fingrarna, och har tänkt använda alla femtiotvå sommardagar jag har kvar, till just det.
Början på allt
Jag går runt på gården i mina gamla stallskor. Jag plockar barnens leksaker som ligger strösslade över gräsmattan. Ställer till de slitna utemöblerna och flyttar på fotbollsmålen. Hästarna betar sin dagsranson av gröngräs, kaninerna likaså. Knut ligger och rullar runt i gruset, lycklig över att värmen äntligen hittat till byn. Det ska regna i tre dagar efter idag så jag passar på att städa bort allt som inte ska bli blött, kör barnens lilla elbil under tak och sätter den på laddning, totalt ovärdigt när en vuxen kvinna sitter nerknölad på den lilla bilen. Stänger åt hönsen, sopar undan lite gammhö i lösdriften och svassar förbi sadelkammaren jag håller på att göra om, helt på egen hand.
Jag känner mig så glad och förnöjsam. Lycklig. Över att få ha det så tryggt, att närmsta familjen är frisk. Allt är framför oss. Barnen och jag har varit och tagit sommarens första dopp i träsket. Två glassar har de ätit och jag är helt övertygad om att detta kommer att bli livets finaste sommar. Trots den oroliga världen vi lever i. Aldrig har väl jag varit lyckligare över att få gå och plocka hc påta på i min trygga värld på backen.
Knuts födelsedag och årets första tussilagos
Jag satt i soffan med barnen och tänkte “april? då är ju Knut född, vilket datum var det nu igen?”, scrollade tillbaka på min mammas Instagram och såg att, jäklar, vi har missat den stora dagen med två dagar! Jag berättade för Loppan att Knut fyllt år i veckan och hon blev helt förfärad över att vi missat en så viktig dag. “Imorgon ordnar vi kalas”, sa jag. Så fick det bli!
Loppan satte igång och byggde “vänskapsarmband” till alla i familjen (inklusive Knut, förstås!), lillebror? han tog en tupplur med sina nya, supersnabba, blinkande skor.
Intill låg jubilaren och hade det gott.
Tre..två…ett.. så sjöngs det “Happy birthday” fast “maju mjau mjau mjau, mjaau, mjaau” och Knut ville knappt öppna ögonen.
Vi bjöd på kladdkaka, popcorn, pyntat med tussilagos och vänskapsarmband.
Och kattgodis på fiskfat. Pyntat med Svantes första lilla bukett med tussilagos.
Det åts med med aptit!
Så gick det till, när Knut blev 12 år och Loppan styrde ihop sin första egenkomponerade fest.
Mellandagarna
Jullovet fortskrider. Hela familjen tar sovmorgon och jag undrar stilla hur vi någonsin ska lyckas börja stiga upp i tid när vardagen kommer om tio dagar eller så. Vi tar med täcken till soffan och ser barnprogram medan det gryr ute. Fredrik och jag gör frukost, te, surdegsbröd från Skråmträsk Kvarn med västerbottensost och körsbärsmarmelad har blivit min standardfrukost denna ledighet. Fredrik löser korsord, barnen leker konstant.
Vi har tagit tag i något redigt varje oplanerad dag. En dag rensade vi ur ladugården på sopor och körde iväg med släpet. En annan dag rensade jag ur alla skåp i toan. Stallet har också fått sig en liten uppryckning. Vi tar dagarna som de kommer, är ute i friska, milda decemberluften och jagar dagsljuset varje dag.
Mellandagarna är några av mina favoritdagar på hela året. Allt är så vilsamt och långsamt. Vi är mest bara hemma och tar oss för det som faller oss in. Julgranen är fortfarande jättefin och allt pynt står fortfarande kvar. Jag måste ha svårt för avslut för jag vill dra ut på det så länge det går. Drar handen över barren, suckar och säger “det kommer att bli så mörkt utan julgranen och stjärnorna och ljusslingorna…”. Samtidigt är det så skönt när allt är undanplockat när vardagen drar igång igen. Tur, att det finns tio dagar kvar att fundera på saken.
Första sommarlovsveckan
En hel vecka av sommarlov har passerat. Har hunnit med så mycket kul så ikväll känns det både nödvändigt och skönt att ta en paus. Nyduschad, klädd i mjukisdressen och sneglar på Youtubevideos om “Paddock paradises” och “Track systems”. Det börjar närmast bli en besatthet att lära mig mer om hästhållning just nu. Nog om det – vi tar en liten titt på föregående vecka!
Jag började semestern med regn och rusk. Allt är i sin ordning med andra ord. Det har nog aldrig hänt mig förut men jag landade direkt i semesterlunken, så redo för hemmaliv hela sommaren lång!
Varje kväll har hästarna fått beta ett par timmar i stora beteshagen. Buse galopperar full fart och sträcker på benen så det står härliga till! Fapri mest lycklig över allt det gröna!
På onsdagen kom veterinär Karin och vaccinerade båda hästarna mot hästinfluensan. Duktiga båda två!
Karin höjde ett varningens finger om hästarnas hull, jag tar det förstås på allvar. Kanske därför jag gått och blivit besatt av olika aktiveringssystem och automatisk utfodring?
Efter lunchen fick Svante krypa upp i vagnen så provade vi att ta oss ut på joggingtur medan Loppan cyklade. Mysigaste! Det blev inte längre än 2,5 km totalt – men allt räknas, ju!
Mitt i tog vi en paus för att spana på trollsländor, skräddare och kasta småsten.
After run i hammocken med isglass och barnens funderingar i bakgrunden. Kan inte begripa så stora och självständiga de blivit. Vilken enorm skillnad mot för ifjol!
Till sist tog vi en promenad, Buse och jag. Himlen var rosa och jag är så lycklig i hans närvaro.
Dagarna går fort. Vi besöker Medeltidsveckan i Skellefteå med goda vänner, äter på restaurang med mitt barndomsgäng från Burträsk. Byter vindruta på bilen och måste köra fyra svängar till stan på två dagar för att få ihop hela alltet. Landar först på lördagen.
På lördagen städades det och fejades mest inför kvällen när några kollegor/kompisar skulle komma hem till oss. Men mitt på dagen tog vi en paus för en tur med Fapri! Med oss hade vi en kusin extra så jag och Fredrik passade på att röra på oss i samma veva. Så mysigt att följas åt!
Paus på turen för att plocka årets första blåbär!
Ömsom sol och ömsom regn. Pelarnonen blommar i fönstret och det är bara att försöka ta in allt vackert man kan vila ögonen på nu!
Fredrik och barnen snodde ihop en tårta med tre ljus medan jag städade vidare..
.. Det var nämligen dags för tårtkalas! Vår älskade lilla Svante skulle fylla tre hela år dagen därpå!
Och på söndagen vaknade en liten pojke 05:30, taggad på att fylla år och få blåsa ljus. Tre somrar, vår alldeles egna lilla drömkille. Som vi älskar dig <3
Några få paket med grejer. Bäst var monstertruckarna.
Alltid med bus i blick. Vi drällde runt ute i regnet och hämtade ägg innan vi åkte till stan och såg bio. Köpte hämtmat och kom hem med hålögda barn som fått feber. Tacksam att vi hann fira, ändå!
Så nu tar vi en dag i taget, försöker mota sjukan och landa i ledigheten. Trots allt det härliga så längtar vi allihopa till lugnare lunk och oplanerade dagar.
9 år som gårdsägare
Jag hade precis fönat klart håret och hoppat ner i pyjamasen, redo för en lång natt inför min sista arbetsdag innan semestern. Så slog det mig, första juli, dagen vi blev gårdsägare! Vi behöver spola tillbaka bandet nio år, till en varm julidag år 2015. Jag minns hur jag tog på mig min svarta klänning och tygskorna jag köpt i USA året innan, det var så varmt ute, men jag ville se vuxen och redig ut. Trots mina blygsamma tjugotre vintrar. Jag hade googlat om lagfart och handpenning, kände mig redo att säga till bankmannen att vi vill ha lägsta möjliga ränta, så det så. Har jag någonsin varit så nervös innan? Kanske den gången vi åkte hem till de dåvarande ägarna och frågade om lov att få köpa loss backen, backen vi hyrt och bott på i nästan fyra år.
Skakiga händer skrev: ISABELL LUNDBERG med snirklig text, kråka på kråka fyllde papperna. Det var vänlig stämning, hjärtat bultade hårt, pulsen hög, handflatorna svettiga när vi tillslut tog i hand med säljarna. Jag var helt övertygad att vi nu skulle måsta leva på havregryn och luft resten av livet, men fira ville vi ju göra. Så vi gick på Espresso house, delade på en bagel. Sa till varandra att vi nog aldrig kommer ha råd med ett restaurangbesök igen, det blir nog till att dela hädanefter. Vi gick på Clas Ohlson, jag pekade ut en vit brevlåda i plåt. Tyckte det kändes onödigt att köpa till siffror, så det målade jag dit med Hammarlack senare. 135, med svarta, kantiga siffror.
Nio år som lärt mig så mycket. Om bjälklag, takbyte och isolering. Om trossbotten, avlopp och fiberbredband. Om vatten, golvvärme och radiatorer, om bitsar, skruvdragare och träslag. Om rumsindelning, flöden och färger. Om livet. Jag skulle kunna rabbla en hel lista med saker vi hunnit med att göra och ta oss an under våra nio år. Allt ifrån att plantera skog till att bygga ett hönshus till att plöja en åker. En dubbelt så lång lista med allt vi vill lära oss och ta oss an framöver. Men det är inte det den viktigaste lärdomen handlar om tycker jag. Viktigaste lärdomen för mig blev att ett hem är inte ett hem för att det står färdigt eller klart, för att sista spiken är spikad eller projektet avbockat i stora planeringsboken. Ett hem är ett hem för känslan det ger, människorna man får dela hemmet med och djuren man får fylla hemmet med. Här hör jag hemma, här känner jag mig hemma. Min plats på jorden.
Lördagsäventyret
Den här veckan har känts allmänt knölig, mycket på alla plan, jag och Fredrik har sagt gång på gång “Men vad ääär det som är fel?”, allas ork har trutit och listan med saker som ska göras har varit lång och omöjlig att ta sig genom. Men så vaknade vi till lördagsmorgon, barnen och jag, pappa Fredrik hade vi skickat iväg på jobbet redan klockan fem imorse. Känslan inombords redan bättre bara av tanken att en oplanerad hemmadag ligger framför ens fötter.
Jag smög ner på nedervåningen och värmde på lite mjölk till den varma chokladen och bredde mackor och la på hög. Sedan klädde vi oss med våra vintrigaste kläder och begav oss ut i snömodden. Först gick vi bara tvärs över gården, till stallet och hästarna!
Vi mötte spånga hästar inne i boxarna. Det hör inte till vanligheten att de sover inne, oftast sover de ju ute och går in i lösdriften om de vill. Men igår kväll möttes jag av en Buse som låg ute i blötsnön på kvällen och såg så eländig ut så jag lät dem komma in istället. Fint att kunna alternera.
Buse fick gå ut i hagen och så tog vi fram barnens ponny för borstning och gos. Hon löser så hutlöst mycket päls nu! “Ta kort på oss och Fapri” hojtade Loppan.
Så fick hästarna äta frukost ute i hagen. Påklädda i täcken, inte heller det hör till vanligheten. Men de båda har tappat så mycket päls att den inte håller lika tätt längre, och dagens väderlogsprognos såg både blöt och dyster ut i väderappen.
Dystert var det ju dock inte, så vackert med all vispgräddslik snö som lagt sig över en annars brun och skitig hage. “Det som göms i snö…” jojo, denna hästägarinna kommer få skotta hästskit till semestern i juli tror jag!
Sedan satte sig barnen på bobben och jag slängde fikaväskan på ryggen. Mot grannarna!
Vi möttes av Fapris f.d. hagkompis Brillan. Minns ni när Fapri bodde där nere? Det var innan Buse och när jag ser tillbaka på bilderna känns det nästan som ett annat liv, har barnen någonsin varit så små? Grannarna var i alla fall på vift och behövde en hjälpande hand med hästarna.
Då ryckte barnen ut! Jag får dåndimpen av de där små pyttemänniskorna som hugger i och hjälper till. Jag tror verkligen på att inkludera och involvera barnen, såklart måste det vara på en rimlig nivå. Men jag kan inte tänka mig annat än att man blir förnuftig och förståndig av att få ta ansvar, hugga i, kånka, samarbeta, kommunicera och hjälpa till. Få känna sig behövd. Jag tänker också att en uppväxt bland djur och natur ger en en genväg till allt detta.
Hö rivs runt, läggs i små tussar för att hästarna ska få gå runt och leta mat. Det ropas mellan syskonen “Blir det här bra?”, “Hur går det för dig?”, “Neeej, inte lägga i vattenbaljan!”, “Lägg här istället”, “Vi samarbetar!”. Jag står lutad mot dörrposten och känner hur pulsen går ner efter den tunga promenaden i snön, förnöjsam över uppsynen framför mig.
Hästarna får komma ut och vi slänger ut ett täcke på ladugårdsgolvet och dukar fram den anskrämliga lilla frukostfikat vi kånkat med oss. Det tuggas och sörplas.
Barnen utrustas med varsin spade och vi sätter igång med mockandet av boxarna. Fyller vatten. Strör Stalosan. Sopar ihop spånet. Svante vill göra en “high five” när vi är klara. Sedan springer barnen iväg på upptäcksfärd medan jag stökar bort täcken, fikamuggar och spadar. Sedan följer ännu en snöig promenad hem, allihopa nöjda med lördagens första äventyr.
Årssammanfattning 2023
Gjorde du något 2023 som du aldrig gjort förut?
2023 har utmanat mig på så många plan men när jag tänker tillbaka på det så känns det så himla hemtamt och bekant? Känns inte som jag vandrat långt utanför min comfort zone. Men det känns också väldigt bra, jag är precis där jag ska vara!
Genomdrev du någon stor förändring?
Buse kom till gården i december 2022 så 2023 lärde jag känna honom och det nya livet med småttingar, hästar och jobb i en enda stor röra. Helt klart ett nytt liv. Jag började lunchträna på jobbet och hör och häpna – började lära mig att sätta gränser.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jajamen, bland annat så fick barnen sin yngsta lilla kusin i januari.
Vilket datum från 2023 kommer du alltid att minnas?
Jag är ju (fortfarande) så sifferblind så jag glömmer datum rätt fort. Men minns 16 november när vi åkte med Buse för att kastrera honom i Boden.Dog någon som stod dig nära?
Vi har fått behålla våra nära och kära. På gården är det fortsatt de små kycklingarna/unghönsen som vi har svårt att hålla liv i när hermelinen hittar hem till oss.
Vilka länder besökte du?
Jag höll mig i Sverige i år men hann med både robbresor och privata små trippar över vårt avlånga land. Till Ludvika, Falun, Idre, Gävle, Gällivare, Storhöjd och Arjeplog gick jobbresorna och till Östersund, Hemavan, Piteå, Luleå, Lycksele, Umeå och Ullånger gick de privata små tripparna.Bästa köpet?
Vi köpte oss en rejäl Volvo v90 i början av året, den har tagit oss på många äventyr i år och vi har aldrig haft en mer bränslesnål bil, det känns ändå bra. Fapri fick en ny sele och vagn som gett oss otroligt mycket härliga stunder i sommar (vagnen har tyvärr punktering nu..)
Gjorde något dig riktigt glad?
Jag har varit riktigt glad över att ha kunnat spendera så pass mycket tid i stallet med Buse. Den där varma fjälldagen då vi badade i Ruttjebäcken gjorde mig riktigt glad också.
Saknar du något år 2023 du vill ha 2024?
Jag vill ha ett lägre tempo 2024 med mer plats för vardagen och små familjeutflykter och äventyr hemma i byn. Det här året har gått så fort och det känns knappt som jag hunnit sitta ner. Så fullt upp med jobbet hela första halvan av året och pussling med sjuka barn (och sjuka vuxna) andra halvan. Så många gånger jag bara velat trycka på en stor stoppknapp och pausa tiden lite. Så 2024 hoppas jag bjuder på ett lugnare lunk. Mer hemlagad mat från grunden vill jag också ha 2024.Vad önskar du att du gjort mer?
Låtit vardagen ta tid. Laga mat länge med bra musik igång. Mer själavård som löpning, bokläsning, loppis och bad.Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över sjukdomar. Ätit mindre halvfabrikat och mackor och druckit mindre läsk. Mitt hälsoår ersattes av “överlevnadsår”, så kan det ju förstås bli, men är det något jag önskat att jag kunnat hålla i så är det hälsan. Så slitsamt att vara krasslig och känna sig trött och dåsig.
Favoritserier året som gått?
Jag gillade På spåret i vanlig ordning, och En vanlig familj.Bästa boken du läst i år?
Har jag ens läst någon bok i år? Jag har börjat att läsa “Relation före prestation” och bläddrat i den där “Lean @ home”-boken som inspirerar mig så.Största musikaliska upptäckten?
Hm, har lyssnat mycket på Hov1 i år. Gick på Albin Lee Meldau på kulturhuset och han var så bra.
Största framgång?
Jag har börjat lära mig att sätta gränser och sluta slå knut på mig själv för andras skull. Insett att man kan vara både snäll mot andra och sig själv utan att det ena behöver utesluta det andra. Har tjänat mer pengar än någonsin på min lilla Instagram och på vanliga jobbet har det också gått riktigt bra. Oj så mycket kul jag fått uppleva med mina två jobb!Största misstaget?
Att inte riktigt hålla i hälsoåret (åren?). Prioriterade jobbet lite för mycket så hann inte ta ut föräldradagarna jag så gärna ville använda också, det kommer jag ångra.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit väldigt glad i år och väldigt lite ledsen faktiskt. Däremot har jag känt en frustration över att livet inte riktigt går ihop och funderat på vad jag måste minska ner på. Men i överlag ett år jag skrattat rekordmycket i år.
Vad spenderade du mest pengar på?
Vi la mest pengar på bilen vi köpte. Följt av hästarna.Något du önskade dig och fick?
Jag önskade mig en del materiella ting som jag köpt mig. Annars har jag önskat mer tid i stallet vilket jag verkligen fått. Önskade också mindre projekt under sommaren för att få mer familjetid – det blev många små istället men tycker verkligen att vi tagit tillvara på tiden med barnen. Ifjol svarade jag “förstånd att gå och lägga mig om kvällarna och att åka på sommarsemester längre än grannkommunen” och tänka sig att 2023 blev också året jag började uppskatta sömn!Något du önskade dig och inte fick?
Mitt ständiga hälsomål är “att kunna springa en mil, imorgon”, att liksom alltid vara redo att kunna göra det. Och den önskan slog inte in, Hujedamig så långt bort en springtur känns. Önskade också att vi skulle bli klara med trappen till övervåningen men där gick vi bet.
Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
Vi svassade runt i pyjamas och norpade kanterna på en kaka Fredrik bakat, bjöd in svärföräldrarna på en spontan kaffekopp, åt dillchips till kvällsfika och kände bara sån förnöjsamhet.Finns det något som hade gjort ditt år ännu bättre?
Jämfört med hur mörk världen varit år 2023 så har jag ingenting att klaga på. Det är så otroligt privilegierat att prata om träningsmål, tid i stallet och bokläsning när människor (barn!!) slaktas i krig varje dag. Men för min egen del i min bubbla så har oro kring sjukdomar tagit udden av mycket.
Vad fick dig att må bra?
Tid med familjen, tid hos djuren och att få skratta med mina vänner. Att röra på mig, få frisk luft i lungorna och beta av projekt.Vem saknade du?
Det finns ett gammalt par som en gång gav mig den största presenten jag någonsin fått – min första häst. De tänker jag på ofta och önskar att jag tog mig tid att besöka. Men är livrädd att dra med en bacill hem till dem.De bästa nya människorna du träffade?
Jag har inte träffat så mycket nya människor utanför jobbet tror jag!
Mest stolt över?
Barnen är livets stora stolthet, de växer upp till de mest ljuvliga små liven. Också stolt över min och Buses resa.Högsta önskan just nu?
Att varva ner några snäpp och bara få vara hemma i mitt lite mer. Älskar mitt hemma.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker lägga ett vardagspussel där bitarna går ihop. Säga nej oftare. Sakta ner tiden. Vara utomhus mer, dricka mer bubbel i solväggen, använda finglasen och fortsätta på den där gränssättningen. Jag tänker gosa ner mig mer i det lokala – både vad gäller mat, äventyr och företag jag vill stötta. Jag vill känna mycket, skratta, gråta och ha djupa samtal med vänner. Och jag önskar verkligen att när vardagspusslet är lagt, att en av bitarna ska vara att ta mig tid till att blogga, min själ ler när den får skriva.Svantes tvåårskalas!
Det har hunnit bli femte augusti, dagarna går ihop och semesterlunket är totalt. Så härligt! Såklart fylls våra dagar med syskon som tjivas, rastlöshet, trötthet och annat som hör livet till, ni vet? Men mest njuter jag av tiden vi får tillsammans. Idag tar vi en titt på Svantes tvåårskalas med våra familjer. Loppan fyller ju år precis samtidigt som som lika gamla kusin så de firar vi tillsammans med Fredriks familj och sedan firar vi enbart Loppan med min familj. Men Svantes födelsedag mitt i sommaren är ju en ypperlig chans att samla båda våra familjer! Älskar det!
Den lilla tvååringen fyllde ju år 7 juli och ett litet firande hann vi ju med tillsammans med min äldsta syster därefter. Men storkalaset stökade vi till sex dagar senare.
Svante välkomnade alla gäster med en bulle i ena näven och vattenmelon i andra. Så glad över att samla kusiner både från min och Fredriks sida. Han ångade runt och spexade såsom bara Svante gör.
Jag hade gjort iordning ett ordentligt fikabord med allt som är gott. Snittar med lax, avokado och philadelfiaost, fruktfat, glutenfri falsk toscakaka, småkakor, jordgubbstårta och kanske den mest uppskattade kalaskomponenten: popcorn!
Det fikades och sörplades runt långbordet Fredrik gjort iordning i trädgården. Tänk att dessa tre är kusiner är födda samma år (Lo och Signe är det bara tre dagar mellan!).
När jag låg på förlossningen den 7 juli 2021 och allt kändes tufft så tänkte jag på jordgubbstårta.
Sommaren 2021 bjöd på värmebölja och jag hade gått tre dagar över tiden. Jag låg mest och frustade i någon inlandssjö under dagarna. Men just den tredje dagen så fick Loppan hög feber – på natten började hon att krampa i hemska feberkramper. Vi ringde förtvivlat till 1177 som bad oss avvakta så länge hon inte tuppade av. Efter fler krampanfall så slängde vi oss iväg i bilen till akuten och där blev hon inlagd. Eftersom att vi var mitt i pandemin så fick jag genomledsen åka hem till backen. Vi gjorde en plan med söta sjukhuspersonalen att OM förlossningen sätter igång så får farmor rycka in bakvägen i infektionsrummet och vi får rycka Fredrik därifrån. Men min kropp den stängde av där och då, jag var så orolig för Loppan att alla små symptom jag tidigare känt som kanske antydde på att förlossningen snart skulle starta, försvann. Så elva dagar över tiden befann vi oss återigen på lasarettet, men denna gång för att bli igångsatta.
Dagen gick ju fint, men mot slutet så blev det kämpigt. När lillebrorsan skulle ut så stannade kroppen av och hans navelsträng blev klämd mellan mig och honom. Det blev ett för mig turbulent avslut när jag krystade ut honom utan att ha någon värk och han kom ut utan ett ljud med navelsträngen runt halsen. Iväg sprang Fredrik, bebisen och barnmorskan i väldig fart. Kvar var jag och tankarna. Så mörka tankar man kan tänka när man ligger där. Men tillslut så ordnade allt upp sig, Svante hamnade i min famn och tacksamheten över att allt gått bra blev större än allt. Så känner jag än idag, så skönt att allt gick bra. Men märkligt nog så tröstade tanken på jordgubbstårta mig, både att dagarna hann gå in i juli – så det riktigt hinner bli jordgubbssäsong här i norr. Och när allt gick bra – tänk att jag kommer att få baka jordgubbstårta och fira en födelsedag år efter år. Ryser av kärlek.
Tack tack tack för Svante. Vår älskade lilla kille med bus i blick som pratar och håller låda med stora bokstäver och gester. En goskille som älskar guldkant på livet, fart och fläkt. Så tacksam att det var Svante som kom den där julinatten.
Sedan blev det paketöppning! Fiskespö, bollar, bilgarage bland annat kul.
Det fikades, busades och lektes. De två yngsta kusinerna var på sitt soligaste humör. Svante var nöjdast av alla med sin kalasdag – som det ska vara!
Projektstarten, ponnyn och nattsuddande
Hej på er, det närmar sig midnatt och jag förmår mig inte att lägga mig i tid. Den här tiden på året behöver jag inte många timmars sömn. Det känns som att energin aldrig tar slut och projektlistan med vad vi tänkt hinna med blir längre för var dag. Så det högg jag tag i igår!
Jag kånkade ut ett av tre nya fönster som min pappa snickrat åt oss. De ska få sitta i stallet så småningom. Men först ska de målas. Listerna fick sig också en dutt färg. Så var projektlistan för min del påbörjad också!
Runt om på gården spatserade Tuppis med sina fem damer.
När fönstren fått färg och lunchen var avklarad så la sig Svante och Fredrik för att sova lunchluren. Visserligen sover vi ofta få timmar om natten, men den där lunchvilan med en susande tvååring vill vi nypa åt oss då och då faktiskt. Just denna dag föreslog jag att Fredrik skulle norpa åt sig några extra minutrar så kunde jag och Loppan ta en sväng med Fapri.
Vi tog in henne från hennes hage. Hon bor ju i en egen hage (för att småkillarna är hingstar och Fapri är ett sto) och idag provade vi att sätta henne i lösdriften där vi ändå förvarar vagnen. Så smidigt ju! Loppan hämtade sina borstar och borstade noggrant lilla fundamens mage.
Ett par kilometer längst vår lilla byväg, sedan svängde vi ner på ängarna och Gamla Västra-vägen som den heter. Full galopp över ängarna. Loppan tjuter av lycka och Fapri frustar och flåsar. Hon har otrolig ork och framåtbjudning för sina 28 år!
När vi kom hem fick Fapri en dusch och utan att jag tänkte mig för skulle jag slänga till slangen som låg framför framhovarna på henne, hon blev rädd och kastade sig bakåt och kom loss från den provisoriska uppbindningsplatsen jag ordnat åt henne. Fapri är sällan dramatisk så det var bara att gå och hämta henne förstås. Men så onödigt av mig ändå. Det fick bli tröstätning av gräs med ponnypappan och Loppan.
Sen duschade jag, svirade om till klänning och läppstift. Blev upphämtad med stil av min vän och kollega Astrid. Sedan rullade vi till stan och hämtade upp Nathalie i baksätet, hennes grannar skrattade gott när vi fick springa igång bilen med långklänning och högklackat. Sedan rullade vi ut till vår kvartetts sista medlem Andreas. Vi åt och drack och fnissade långt in på småtimmarna. Är så glad att jag har kollegor så fina att jag vill spendera även semestern med dem.
Hemma 02:11 och allt är så vackert att jag knappt tror att det är på riktigt. Nattade hästarna i långklänningen och njöt av sommaren.
Veckans sista dag var varm, så varm! Vi traskade iväg på släktträff och avrundade alltihop med kvällsfika och bad tillsammans med kusinerna. Så fint för våra småttingar att få ha det såhär. Tillsammans, bekymmersfria <3
Du kanske också gillar
En morgon i fårstallet
Rörelseglädje för alla
Hönsguiden – Att skaffa & äga höns
