• Allmänt

    Jag vill ut till att vandra i vildmark om natten

    Det har hunnit bli oktober. För två helger sedan säger jag “nu njuter vi, nästa helg är nog löven borta från träden”. Mycket riktigt. Idag är de kala, luften kylig och hög. I helgen säger jag istället “det känns som att det alltid är den här årstiden, året runt, så långt till sommaren”. Drar ett andetag som för första gången på en halv evighet går ner till lungornas botten. Konstaterar att den sitter där uppe: skorstenen. Och den ligger klar där ute: den gjutna plattan. Vilken pärs.

    Det är första gången på länge jag känt att det faktiskt varit lite för mycket. Fast alla fronter är roliga; projekten, jobbet, familjelivet, kompishängen och allt som fyller livet däremellan. Så har fronterna varit för många. När jag börjar längta efter att tomglo i soffan så behöver jag varva ner lite. Så jag lyssnar på mig själv, så klok har jag blivit nu, och blir sjuk på kuppen. Hostar och snörvlar och är febersvettig.

    Det har säkert hänt massor sedan augusti när jag tittade in här senast. Tills idag när oktober snart är över. Men jag kanske låter det vara osagt och spar de månaderna i hjärteroten istället för på internet. Jag har tänkt en del på min internetplats och en del av mig vill bara stänga ner alltihop, den tanken kommer till mig då och då och senaste halvåret har den varit väldigt påtaglig. Men ärligt talat så vill jag bara skriva.

    Om livet på Backen och allt var det innebär. Känslan som infinner sig när jag rullar upp med Skodan för backen, stänger av motorn och låter tystnaden fylla bilen. Om känslan när jag strosar runt hemma, torkar fönsterbänkar med upptvättade gamla wettex-trasor och snurrar på blomkrukan så blomman får jämnt med ljus. Om känslan när lilla, nya, blyga kaninen törs sitta i knäet en stund. Om vardagsstök och lördagsstädat kök. Om högt och lågt från mig själv. Jag vill inte fundera så mycket, jag vill bara skapa.

    Men jag funderar mycket på hur jag ska använda min plats och min röst framöver för att använda min plattform på rätt sätt. Jag klurar lite till, låter oktobermörkret omfamna mig och hoppas att det inte dröjer så länge innan jag är något på spåren.

  • Allmänt

    Sista trädgårdspysslet

    Reklam för Granngården

    De sista skälvande dagarna för trädgårdsbestyr är här nu. Frosten har redan hittat till oss i norr och mina blommor har tackat för sig. Jag kan fortfarande skörda en del grönsaker men det börjar vara hög tid att lägga trädgårdslandet i vintervila.

    Jag har ständigt och alltid min lilla skugga med mig. Han sitter där på hässjevirket och spanar ut över trädgårdslandet medan jag river upp vissna sommarblommor och balanserar skottkärran mellan pallkragar och bäddar. Han gör mig så glad, vår lille Knut.

    Jag börjar med att gräva potatis. En gamechanger för mig är min nya potatisgräv. Jag har jobbat med en trasig en med kort skaft i alla år, om jag visste hur stor skillnad det blev att byta upp mig hade jag gjort det långt innan. Fiskars har sådana klassiska, robusta trädgårdsredskap. Efter att potatisen grävts upp får den torka innan den slutligen hamnar i jordkällaren.

    Hujedamig så här ser ut, så mycket att ta hand om såhär på hösten. Men man har igen så mycket på våren om gamla växter är bortplockade och jorden är fylld med kompost. Ger ett försprång på vården som känns ovärdeligt. Då känns höstbestyren viktiga och mysiga.

    Med kultivatorn får jag upp rötter och kan riva loss både sommarblommor och grönsaksrester som behöver rensas bort. Jag uppskattar den orange färgen, jag är glömsk och lägger ifrån mig saker mitt på gården, men denna ser jag ju klart och tydligt!

    Sluteligen har jag en hejarklack när jag tar itu med en av gårdens nyaste rabatter. En liten rundel med cortenplåt runt körsbärsträdet, här växte tulpaner tidigt i våras. Numera är det bara ogräs som tittar upp. Jag luckrar upp jorden och river bort ogräsrötterna eftersom. Hönsen spanar efter mask och jag är himla nöjd att få jobba på ostört för en stund i den friska luften. Så härligt!

    Hos Granngården hittar du alla trädgårdsredskap du behöver för att göra din trädgård redo för vintervilan! Spana in sortimentet HÄR!

     

  • Allmänt

    Egentiden och livsförändringarna

    Hej på er. Jag sitter intill köksbordet med en kopp te och myser. Senaste dygnet har jag varit med mig själv. Egentid som det så tjusigt heter. Barnens farmor och farfar ville låna dem en natt och det sammanföll med att Fredrik åkte och hälsade på en barndomsvän i grannkommunen. Det är så märkligt att vara själv när man varit tillsammans så länge. En föräldraledighet, en pandemi, ännu en föräldraledighet har jag ju spenderat tillsammans med min lilla familj. Innan vi fick barn så hade både Fredrik och jag mycket egen/ensamtid hemma, då jobbade han eftermiddag varannan vecka så vi hade varannan vecka tillsammans och varannan så sågs vi inte förrän till helgen. Så var det då, och nu är vi mest upp i varandra hela tiden. Fredrik och jag har ju varit lediga tillsammans med barnen sedan slutet av maj. Men på måndag ska jag återgå till mitt jobb och det känns så roligt!

    Duscha upp mig, rota fram de undanlagda kontorskläderna och försöka få någon ordning på rutiner igen. Fredrik fortsätter att vara hemma med småttingarna ett tag till, för oss är det otroligt viktigt att båda föräldrarna är hemma med de små, jag unnar verkligen Fredrik tid med barnen och försöker att inte vara så egennyttig med föräldradagarna. Men först blev det alltså egentid. Vad gör du när du har tid för dig själv? Jag har målat staketet till ladugårdsbryggan som Fredrik snickrade ihop förra året, ridit fina Sabina som jag fått låna i helgen, sovit åtta timmar och börjat beta av den där listan med smågrejer i huset som behöver fixas. Aldrig trodde jag att jag skulle ta tag i den listan, tänk vad lite sömn och en ridtur kan göra med fixar-motivationen! Sen har jag ätit chips till både kvällsmat och frukost, någon måtta får det vara på redigheten! 

  • Allmänt

    Juni

    Hej på er i junikvällen. Jag har absolut inget “hemgångshov” i juni, sitter uppe och ugglar alldeles för sent. Eller okej, sitter gör jag sällan. Jag rensar ogräs, matar djur, stökar undan, tvättar tvätt, springer med podcast i lurarna eller något annat som känns vettigt i stunden. Jag har landat mjukt i juni, det känns att jag är ledig och fast att sommaren knappt börjat så känns den redan som livets finaste hittills.

    Jag tänkte avlägga en liten juni-rapport åt er. Jag ska först vara ärlig och säga att jag inte orkat rota fram bilder från kameran till detta inlägg. Jag har massor att visa och berätta, men senaste tiden har jag känt mig så vansinnigt opepp på internet.

    Kanske är det för att mina sociala medier varit ett jobb för mig i år? Med mina reklamuppdrag som ju är så himla kul att göra, men som kräver en del tid. Kanske är det att jag blir äldre och börjar ifrågasätta vad som är rimligt att dela på internet och inte? Jag tycker vi kan vara överens om att allt som rör livet inte alls ryms på sociala medier och bloggar. Kanske är det just att juni är juni? Jag sover aldrig så lite som i juni och ändå räcker inte dagarna till, varje kväll när jag lägger mig så har jag tio nya idéer och uppslag på projekt att ta itu med. Kanske är det att pandemin är över och man kan äntligen träffa vänner och gå på evenemang igen? 

    Hur som helst, internet-LESS har jag varit, främst på Instagram. Så därifrån har jag tagit sommarlov. Loggat ut från mitt älskade lilla instagramhörn. Plötsligt ligger telefonen och dräller på skåpet i hallen hela dagen och jag tror att det är nyttigt för alla att få en liten paus från Instagram då och då. Under pausen ska jag rensa bilder på telefonen, strukturera upp och så småningom hitta tillbaka till ett lunk som känns kul och kravlöst.

    Men bloggen. Den vill jag ju som bekant aldrig vara utan. Jag vill så gärna spara sommaren här i bild och ordform. Skriva om hur jag tar med mig Lo ut i trädgårdslandet och visar henne de två illröda jordgubbarna som hon norpar åt sig och äter, hon säger bara “mmm”, sluter ögonen och tuggar länge. Jag vill skriva om att syrenen blommat över nu, men aldrig har jag sett så många blommor i den tidigare. Jag vill skriva om hur jag sprungit i sju veckor i rad och gillar numera både intervaller och att lyssna på podcasts. Jag vill skriva om sommarprojekten, de små och de stora som kommer bli höstprojekt så småningom. Jag vill skriva om ogräset, hur träsket svalkar varm hud och tipsa om godaste rabarberkakan jag någonsin ätit. Jag vill skriva om hammocken och ponnysarna och den gången jag blev jagad av en arg svärm med humlor.

    Så det ska jag ägna mig åt i sommar. Skriva och beskriva, från hjärtat, via fingrarna och ut i bloggen. Med bilder och utan bilder, det får bli som det blir. Huvudsaken är att det blir kul och kravlöst igen. 

  • Allmänt

    Hemgjord torkställning

    På våran låtsasmordag knackade det ju på rutan och ute på gården stod Fredrik med ett finurligt leende och en vacker, hemsnickrad torkställning i händerna. Han har totalt lurat mig, de där strötimmarna han spenderat ute i ladugården har alltså varit snickeritimmar. Han har smygit sig iväg till svärfars för att låna klyvsågen och tillverkat egen snickarglädje och monterat ihop en så fin torkställning av spillvirke vi hade hemma. Den ska målas, kapas i rätt höjd, hål för vackra, tvinnade snöret ska borras och sedan ska det hängas tvätt på den sommaren lång.

    Vi klurar på placeringen. “Inte för rakt!” säger jag bestämt när Fredrik kommer med ett förslag, “Men här ska vi ju ha en häck, sedan!” hojtar han när jag ivrigt kommer med mitt förslag. Hur svårt ska det vara att bestämma plats? Tydligen supersvårt! Då ska vi inte ens snacka om kulör. Vitt är ju fantastiskt vackert. Men någon av linoljefärgerna jag har hemma kanske skulle göra sig bättre? Eller samma mörkgröna färg som ytterdörren kanske? Varför inte faluröd som ladugården? Ja ni förstår, så angenäma beslut som ska tas framöver!

  • Allmänt

    Majkvällar

    Äntligen har Fredrik gått av sin eftermiddagsvecka och jag kunde spendera en kväll ute på gården. Gräva runt i trädgårdslandet, förundras av regnbågen, plocka bort grillen och barnens leksaker som stösslats över gården. I veckan känns det som att jag nattat barn hela kvällarna och när jag ikväll fick chansen att göra något utomhus istället så tog jag den.

    Jag håller på att vända bäddarna i trädgårdslandet för att få bort all kvickrot vars rötter letat sig genom bäddarna. Jag har längtat så länge, en hel evighetsvinter och nu är vi här. Mitt bland majkvällar, trädgårdsbestyr och regnbågar.

    (koftan är från Ullmax, skorna från Royal hästsport, jeansen har jag fått ta över från min syster, ursprungligen från Åhlens)

  • Allmänt

    Glad Påsk

    Äntligen är min favorithögtid här! Det dekoreras med små porslinstuppar, urblåsta ägg hängs i riset, vi är utomhus med våra familjer och kommer en bit på våra projekt. Det är i alla fall förhoppningarna och förväntningarna för helgen!

    Våra små kycklingar växer så de knakar och idag fick de följa med till förskolan, Loppan var målad till en liten påskkärring när jag hämtade henne idag och grann-kusinerna har varit här på både mellis och cykeltur. Äntligen tinar vägen fram, fåglarna kvittrar och allt blir så enkelt.

    Jag ser fram emot en härlig påsk. Vi ska klämma in mycket men jag hoppas också kunna sno åt mig några minutrar med sådder, pyssla med djuren och sitta och glo med ett glas påskmust med näsan mot solen!

    Glad Påsk på er!

  • Allmänt,  Livet utanför backen,  Utflykter

    Att sänka tröskeln

    Vi träffade en hyfsat nyfunnen vän vid hockeyplanen i byn i helgen och medan vi pratade presenter till blivande treåringen i vårt hus, så sa hon “Ni som är ute så mycket borde skaffa en..” och jag hajade verkligen till. Blev liksom glad av orden, “ni som är ute så mycket”. Ända sedan jag var gravid med Lo har jag haft önskan om att leva ett aktivt liv och vistas mycket utomhus. I perioder har vi ju renoverat och bara renoverat och då har längtan till “livet efteråt” varit stor. Nu lever vi ju i efterdyningarna av renoveringen och det gör mig så glad när jag reflekterar över det, vi är ju faktiskt ute så mycket vi bara orkar och tröskeln att ta sig ut med barnen är verkligen låg. Så här kommer några grejer vi aktivt gjort för att enklare kunna ta oss ut:

    – Ett skåp i köket har vi vigt åt friluftsgrejer. Där står “picknickkorgen” (vi har en stor, mjuk, kylbag), termosar, plasttallrikar, kåsor och sådant som behövs för att kunna äta utomhus

    – I en skrubb ute i röda huset har vi sittunderlagen, muurikkan, mackgrilljärnet och renskinnet, allt samlat så man ska slippa leta.

    – I hallen har vi organiserat och märkt upp alla lådor med demo-apparat. En låda för Los ytterkläder, en för hennes mössor och vantar, en korg ovanpå garderoben med mina och Fredriks handskar och mössor, en låda för Svantes kläder, en låda för barnens skor, en garderob för “gårds/friluftskläder” och en garderob för “vardags/lämna gården-kläder”. Oftast slipper vi leta ytterkläder (men såklart händer det med!)

    – Vi har ofta med fika, om vi så bara tar skotern till vårt närmsta skogsskifte och leker en stund. Hela familjen tycker att det blir så mycket trevligare stund, och istället för att fika innan vi åker så kan vi dra ut på utestunden.

    – Allt räknas, också om vi “bara” åker skoter, “bara” är på gården eller “bara” sköter djuren. Vi tänker inte att utomhusvistelsen behöver innebära en viss aktivitet för att “räknas”.

    Nu längtar jag efter vårvintern, snödrivorna och fikat under blå himmel. Kommer ta varje tillfälle vi får att vara utomhus!

  • Allmänt

    Jullovets slut

    Vi blev ju sjuka hela hopen från juldagen och resten av julledigheten. Men så blev vi friska, vi vädrade ur huset, bäddade rent i sängarna och städade bort alla leksaker spridda över huset. Sen samlade vi nästan hela storfamiljen för lite jullovsaktiviteter ~ tacksamt med skiftgång för Fredrik!

    Vi vi skickade vägbeskrivningar via SMS och möttes allihopa i Kyrkbäcken. Svante hade somnat så gott så han fick bara lyftas över från lilla bilstolen till ullpåsen i pulkan. 

    Där sov han gott, så gott. Med ulloverall, vanlig overall, dunpåse och mjuklift. Sov och sov och sov gjorde han.

    Det löstes fiskekort, packades upp fika och fiskegrejer. Ett peppat gäng!

    Vi tog sikte mot platsen morfar sett ut åt oss alla.

    En så otroligt vacker dag. Lagom kallt och slående fint överallt.

    Spänningen steg när morfar borrade hålen i isen.

    Jag kan möjligtvis ha sagt någon gång att jag aldrig mer ska pimpla. Men när jag själv fick barn söker jag samma trygghet som jag själv hade som liten. Så pimpelfiske låter helt plötsligt som en strålande jullovsaktivitet i mina öron. Mysigt, ju!

    Vi satte igång och fiskade. Maggot på kroken och sedan ~ vänta.

    Lo var otroligt peppad i början, kikade ner i hålen för att få en skymt av fiskarna. 

    När resten av kusinligan anlänt blev det bus och lek och plötsligt skrek storkusin till och upp kom dagens fångst, ha liten abborre. Spänningen var olidlig!

    Mamma och pappa, så många sjöar vi besökt för pumpling genom åren. 

    När krafterna började tryta värmde vi oss vid elden. Skorna på småbarnen togs av och fötter och händer gnuggades varma. Sedan dukade vi upp för lunch och fika!

    Korv med bröd till kusinskaran och pitabröd med fyllning till de vuxna.

    Så vaknade en trött liten kille till liv lagom till lunchen. 

    Min storasyster Emelie höll barnen varma med lekar och påhitt. Storkusin tog sitt uppdrag på största allvar och drog runt tre småkusiner på madrasserna.

    Medan familjens minsting gosade i både mormor och mosters famn.

    Vi drack rivigt kokkaffe, vallade ungar och kom sedan hem med rosor på kind. Så härlig jullovsdag!

  • Allmänt

    Två tjusiga loppisfynd

    I veckan hade jag förmånen att ha min Matilda på besök från storstan. Vi pratade i vanlig ordning på både in- och utandning. Jag hämtade henne inne i byns centrum och passade på att svänga förbi loppisen på vägen hem. Fyndade pepparkaksformar i alla dess former för en femma och denna ljusstake för en tia.

    Tänker att den är given i jullådan och ska pyntas med röda ljus alla år framöver. Rimligt, visst?

    Så slog jag till på detta spillkum med någons initialer inristade på undersidan. Tio kronor. Igår kväll åt godis ur skålen men jag tänker mig att den passar till precis allt. Så glad i det fyndet. I vanlig ordning swishade jag en slant extra då alla pengar går till ett kvinnosjukhus i Afrika, en god sak jag gärna stöttar.