• Allmänt

    Egentiden och livsförändringarna

    Hej på er. Jag sitter intill köksbordet med en kopp te och myser. Senaste dygnet har jag varit med mig själv. Egentid som det så tjusigt heter. Barnens farmor och farfar ville låna dem en natt och det sammanföll med att Fredrik åkte och hälsade på en barndomsvän i grannkommunen. Det är så märkligt att vara själv när man varit tillsammans så länge. En föräldraledighet, en pandemi, ännu en föräldraledighet har jag ju spenderat tillsammans med min lilla familj. Innan vi fick barn så hade både Fredrik och jag mycket egen/ensamtid hemma, då jobbade han eftermiddag varannan vecka så vi hade varannan vecka tillsammans och varannan så sågs vi inte förrän till helgen. Så var det då, och nu är vi mest upp i varandra hela tiden. Fredrik och jag har ju varit lediga tillsammans med barnen sedan slutet av maj. Men på måndag ska jag återgå till mitt jobb och det känns så roligt!

    Duscha upp mig, rota fram de undanlagda kontorskläderna och försöka få någon ordning på rutiner igen. Fredrik fortsätter att vara hemma med småttingarna ett tag till, för oss är det otroligt viktigt att båda föräldrarna är hemma med de små, jag unnar verkligen Fredrik tid med barnen och försöker att inte vara så egennyttig med föräldradagarna. Men först blev det alltså egentid. Vad gör du när du har tid för dig själv? Jag har målat staketet till ladugårdsbryggan som Fredrik snickrade ihop förra året, ridit fina Sabina som jag fått låna i helgen, sovit åtta timmar och börjat beta av den där listan med smågrejer i huset som behöver fixas. Aldrig trodde jag att jag skulle ta tag i den listan, tänk vad lite sömn och en ridtur kan göra med fixar-motivationen! Sen har jag ätit chips till både kvällsmat och frukost, någon måtta får det vara på redigheten! 

  • Allmänt

    Juni

    Hej på er i junikvällen. Jag har absolut inget “hemgångshov” i juni, sitter uppe och ugglar alldeles för sent. Eller okej, sitter gör jag sällan. Jag rensar ogräs, matar djur, stökar undan, tvättar tvätt, springer med podcast i lurarna eller något annat som känns vettigt i stunden. Jag har landat mjukt i juni, det känns att jag är ledig och fast att sommaren knappt börjat så känns den redan som livets finaste hittills.

    Jag tänkte avlägga en liten juni-rapport åt er. Jag ska först vara ärlig och säga att jag inte orkat rota fram bilder från kameran till detta inlägg. Jag har massor att visa och berätta, men senaste tiden har jag känt mig så vansinnigt opepp på internet.

    Kanske är det för att mina sociala medier varit ett jobb för mig i år? Med mina reklamuppdrag som ju är så himla kul att göra, men som kräver en del tid. Kanske är det att jag blir äldre och börjar ifrågasätta vad som är rimligt att dela på internet och inte? Jag tycker vi kan vara överens om att allt som rör livet inte alls ryms på sociala medier och bloggar. Kanske är det just att juni är juni? Jag sover aldrig så lite som i juni och ändå räcker inte dagarna till, varje kväll när jag lägger mig så har jag tio nya idéer och uppslag på projekt att ta itu med. Kanske är det att pandemin är över och man kan äntligen träffa vänner och gå på evenemang igen? 

    Hur som helst, internet-LESS har jag varit, främst på Instagram. Så därifrån har jag tagit sommarlov. Loggat ut från mitt älskade lilla instagramhörn. Plötsligt ligger telefonen och dräller på skåpet i hallen hela dagen och jag tror att det är nyttigt för alla att få en liten paus från Instagram då och då. Under pausen ska jag rensa bilder på telefonen, strukturera upp och så småningom hitta tillbaka till ett lunk som känns kul och kravlöst.

    Men bloggen. Den vill jag ju som bekant aldrig vara utan. Jag vill så gärna spara sommaren här i bild och ordform. Skriva om hur jag tar med mig Lo ut i trädgårdslandet och visar henne de två illröda jordgubbarna som hon norpar åt sig och äter, hon säger bara “mmm”, sluter ögonen och tuggar länge. Jag vill skriva om att syrenen blommat över nu, men aldrig har jag sett så många blommor i den tidigare. Jag vill skriva om hur jag sprungit i sju veckor i rad och gillar numera både intervaller och att lyssna på podcasts. Jag vill skriva om sommarprojekten, de små och de stora som kommer bli höstprojekt så småningom. Jag vill skriva om ogräset, hur träsket svalkar varm hud och tipsa om godaste rabarberkakan jag någonsin ätit. Jag vill skriva om hammocken och ponnysarna och den gången jag blev jagad av en arg svärm med humlor.

    Så det ska jag ägna mig åt i sommar. Skriva och beskriva, från hjärtat, via fingrarna och ut i bloggen. Med bilder och utan bilder, det får bli som det blir. Huvudsaken är att det blir kul och kravlöst igen. 

  • Allmänt

    Hemgjord torkställning

    På våran låtsasmordag knackade det ju på rutan och ute på gården stod Fredrik med ett finurligt leende och en vacker, hemsnickrad torkställning i händerna. Han har totalt lurat mig, de där strötimmarna han spenderat ute i ladugården har alltså varit snickeritimmar. Han har smygit sig iväg till svärfars för att låna klyvsågen och tillverkat egen snickarglädje och monterat ihop en så fin torkställning av spillvirke vi hade hemma. Den ska målas, kapas i rätt höjd, hål för vackra, tvinnade snöret ska borras och sedan ska det hängas tvätt på den sommaren lång.

    Vi klurar på placeringen. “Inte för rakt!” säger jag bestämt när Fredrik kommer med ett förslag, “Men här ska vi ju ha en häck, sedan!” hojtar han när jag ivrigt kommer med mitt förslag. Hur svårt ska det vara att bestämma plats? Tydligen supersvårt! Då ska vi inte ens snacka om kulör. Vitt är ju fantastiskt vackert. Men någon av linoljefärgerna jag har hemma kanske skulle göra sig bättre? Eller samma mörkgröna färg som ytterdörren kanske? Varför inte faluröd som ladugården? Ja ni förstår, så angenäma beslut som ska tas framöver!

  • Allmänt

    Majkvällar

    Äntligen har Fredrik gått av sin eftermiddagsvecka och jag kunde spendera en kväll ute på gården. Gräva runt i trädgårdslandet, förundras av regnbågen, plocka bort grillen och barnens leksaker som stösslats över gården. I veckan känns det som att jag nattat barn hela kvällarna och när jag ikväll fick chansen att göra något utomhus istället så tog jag den.

    Jag håller på att vända bäddarna i trädgårdslandet för att få bort all kvickrot vars rötter letat sig genom bäddarna. Jag har längtat så länge, en hel evighetsvinter och nu är vi här. Mitt bland majkvällar, trädgårdsbestyr och regnbågar.

    (koftan är från Ullmax, skorna från Royal hästsport, jeansen har jag fått ta över från min syster, ursprungligen från Åhlens)

  • Allmänt

    Glad Påsk

    Äntligen är min favorithögtid här! Det dekoreras med små porslinstuppar, urblåsta ägg hängs i riset, vi är utomhus med våra familjer och kommer en bit på våra projekt. Det är i alla fall förhoppningarna och förväntningarna för helgen!

    Våra små kycklingar växer så de knakar och idag fick de följa med till förskolan, Loppan var målad till en liten påskkärring när jag hämtade henne idag och grann-kusinerna har varit här på både mellis och cykeltur. Äntligen tinar vägen fram, fåglarna kvittrar och allt blir så enkelt.

    Jag ser fram emot en härlig påsk. Vi ska klämma in mycket men jag hoppas också kunna sno åt mig några minutrar med sådder, pyssla med djuren och sitta och glo med ett glas påskmust med näsan mot solen!

    Glad Påsk på er!

  • Allmänt,  Livet utanför backen,  Utflykter

    Att sänka tröskeln

    Vi träffade en hyfsat nyfunnen vän vid hockeyplanen i byn i helgen och medan vi pratade presenter till blivande treåringen i vårt hus, så sa hon “Ni som är ute så mycket borde skaffa en..” och jag hajade verkligen till. Blev liksom glad av orden, “ni som är ute så mycket”. Ända sedan jag var gravid med Lo har jag haft önskan om att leva ett aktivt liv och vistas mycket utomhus. I perioder har vi ju renoverat och bara renoverat och då har längtan till “livet efteråt” varit stor. Nu lever vi ju i efterdyningarna av renoveringen och det gör mig så glad när jag reflekterar över det, vi är ju faktiskt ute så mycket vi bara orkar och tröskeln att ta sig ut med barnen är verkligen låg. Så här kommer några grejer vi aktivt gjort för att enklare kunna ta oss ut:

    – Ett skåp i köket har vi vigt åt friluftsgrejer. Där står “picknickkorgen” (vi har en stor, mjuk, kylbag), termosar, plasttallrikar, kåsor och sådant som behövs för att kunna äta utomhus

    – I en skrubb ute i röda huset har vi sittunderlagen, muurikkan, mackgrilljärnet och renskinnet, allt samlat så man ska slippa leta.

    – I hallen har vi organiserat och märkt upp alla lådor med demo-apparat. En låda för Los ytterkläder, en för hennes mössor och vantar, en korg ovanpå garderoben med mina och Fredriks handskar och mössor, en låda för Svantes kläder, en låda för barnens skor, en garderob för “gårds/friluftskläder” och en garderob för “vardags/lämna gården-kläder”. Oftast slipper vi leta ytterkläder (men såklart händer det med!)

    – Vi har ofta med fika, om vi så bara tar skotern till vårt närmsta skogsskifte och leker en stund. Hela familjen tycker att det blir så mycket trevligare stund, och istället för att fika innan vi åker så kan vi dra ut på utestunden.

    – Allt räknas, också om vi “bara” åker skoter, “bara” är på gården eller “bara” sköter djuren. Vi tänker inte att utomhusvistelsen behöver innebära en viss aktivitet för att “räknas”.

    Nu längtar jag efter vårvintern, snödrivorna och fikat under blå himmel. Kommer ta varje tillfälle vi får att vara utomhus!

  • Allmänt

    Jullovets slut

    Vi blev ju sjuka hela hopen från juldagen och resten av julledigheten. Men så blev vi friska, vi vädrade ur huset, bäddade rent i sängarna och städade bort alla leksaker spridda över huset. Sen samlade vi nästan hela storfamiljen för lite jullovsaktiviteter ~ tacksamt med skiftgång för Fredrik!

    Vi vi skickade vägbeskrivningar via SMS och möttes allihopa i Kyrkbäcken. Svante hade somnat så gott så han fick bara lyftas över från lilla bilstolen till ullpåsen i pulkan. 

    Där sov han gott, så gott. Med ulloverall, vanlig overall, dunpåse och mjuklift. Sov och sov och sov gjorde han.

    Det löstes fiskekort, packades upp fika och fiskegrejer. Ett peppat gäng!

    Vi tog sikte mot platsen morfar sett ut åt oss alla.

    En så otroligt vacker dag. Lagom kallt och slående fint överallt.

    Spänningen steg när morfar borrade hålen i isen.

    Jag kan möjligtvis ha sagt någon gång att jag aldrig mer ska pimpla. Men när jag själv fick barn söker jag samma trygghet som jag själv hade som liten. Så pimpelfiske låter helt plötsligt som en strålande jullovsaktivitet i mina öron. Mysigt, ju!

    Vi satte igång och fiskade. Maggot på kroken och sedan ~ vänta.

    Lo var otroligt peppad i början, kikade ner i hålen för att få en skymt av fiskarna. 

    När resten av kusinligan anlänt blev det bus och lek och plötsligt skrek storkusin till och upp kom dagens fångst, ha liten abborre. Spänningen var olidlig!

    Mamma och pappa, så många sjöar vi besökt för pumpling genom åren. 

    När krafterna började tryta värmde vi oss vid elden. Skorna på småbarnen togs av och fötter och händer gnuggades varma. Sedan dukade vi upp för lunch och fika!

    Korv med bröd till kusinskaran och pitabröd med fyllning till de vuxna.

    Så vaknade en trött liten kille till liv lagom till lunchen. 

    Min storasyster Emelie höll barnen varma med lekar och påhitt. Storkusin tog sitt uppdrag på största allvar och drog runt tre småkusiner på madrasserna.

    Medan familjens minsting gosade i både mormor och mosters famn.

    Vi drack rivigt kokkaffe, vallade ungar och kom sedan hem med rosor på kind. Så härlig jullovsdag!

  • Allmänt

    Två tjusiga loppisfynd

    I veckan hade jag förmånen att ha min Matilda på besök från storstan. Vi pratade i vanlig ordning på både in- och utandning. Jag hämtade henne inne i byns centrum och passade på att svänga förbi loppisen på vägen hem. Fyndade pepparkaksformar i alla dess former för en femma och denna ljusstake för en tia.

    Tänker att den är given i jullådan och ska pyntas med röda ljus alla år framöver. Rimligt, visst?

    Så slog jag till på detta spillkum med någons initialer inristade på undersidan. Tio kronor. Igår kväll åt godis ur skålen men jag tänker mig att den passar till precis allt. Så glad i det fyndet. I vanlig ordning swishade jag en slant extra då alla pengar går till ett kvinnosjukhus i Afrika, en god sak jag gärna stöttar.

  • Allmänt

    Hemma hos oss just nu

    Hör och häpna ~ här kommer ett inlägg helt utan inblandning av barn! Ibland sköljer det över mig att “jag har ju egna intressen också”! Ett av dem är helt klart inredning och påta i hemmet. Jag har usel koll på trender och hur man egentligen inreder, jag vill helst komma åt en känsla. Hemtrevligt ska det kännas.

    En sen söndagskväll var jag ute och nöp lite granris bakom huset. Fredrik hade jobbat sju av sju dagar och avslutat veckan med att åka hemifrån strax innan fem för att sedan komma hem strax efter sju på kvällen. Jag hade varit innanför husets fyra väggar alldeles för mycket och gömt mig för de tjugofem minusgraderna som envist bitit sig fast hos oss. Men så kom den där söndagen och jag var ute och plumsade runt i snön och grejade. Mitt i allt stannade jag upp och bara insöp allt: tystnaden, mörkret, ljuset från stallamporna. Lukten av granris, den iskalla nästippen och den stjärnklara himlen med ett svagt, svagt norrsken över bagarstugan.

    Det fotades ett jul-reportage hos oss på måndagen. Två härliga, inspirerande kvinnor spenderade dagen hos oss och fångade vinklar och vrår av vårt hus. Det var så kul! Efteråt hoppade jag i myskläderna och bara myste runt i vårt juliga hem som doftade glögg och pepparkakor.

    Årets julgran blev en hög historia med allt pynt vi har hemma. Glas- plast, nya- och gamla julgranskulor. En enkel ljusslinga på det. I år tog Fredrik vår lilla, gamla Yamaha-skoter och körde till en av våra småkläppar som behöver gallras och högg en gran. Han kom hem alldeles lyrisk och rosig om kinderna med en gran som var alldeles för hög för att kunna stå upprätt hos oss. Som vi skrattade innan vi lyckats såga ner den till rätt längd och få den på plats. Vi saknar nämligen julgransfot så granen står i en skurhink placerad i en tjusigare trätunna från timmerboa.

    Min gamla julstjärna från mitt flickrum. Julen är så mycket traditioner för mig. Alla minnen som är förknippade till förberedelserna. Hur pappa svor över julgransljusen varje år, hur viktigt det var att våra smällkarameller hamnade i granen och alltid var det någon katt som skulle riva runt bland pyntet. Misteln i hallen som gjorde att mamma kunde hugga tag i en under den och dela ut en bamsekram. Citrusfrukterna i drivor på pappas hemgjorda skåp i vardagsrummet. Åh. Och min gamla julstjärna, en bit av barndomen i vuxenlivet.

    En av de positiva sakerna med att få besök av en tidning och medverka i reportage är att man får en jädra spark i baken att ta i det där som skjuts framför en annars. Vi har inte haft en ena grej på väggarna förr. Men nu pryder både tallrikshyllor (en nere och en i Loppans rum uppe), tavlor och lampetter våra väggar. 

    Vi skaffade oss en matta som vi gått och spanat på i flera månader. Jag fick hjälp av min kära syster och mina föräldrar att frakta hem den från stan, blev ett helt familjeprojekt. Så bra det blev. Bordet då? Ett av höstens loppisfynd för 75 kr.

    Ute blev det ett enkelt, loppisfyndat (15 kr) halmhjärta istället för kransar i år. Gjorde en, enklast möjlig till köket istället. 

    Men hur mycket vi än pyntar och fejar så kommer vi aldrig att komma upp i utomhusnivån detta år. Överallt är det så fint att man bara häpnar. Fluffig snö, kallgrader, klara nätter och upplega i träden. Älskar det.

    Tycker vår lilla gård gör sig extra bra inbäddad i vispgrädde. Men nog är det gott att gå in och värma tassarna, efter en stund i tjugofem minus.

  • Allmänt

    Så kom julen till Backen

    Tioende december har det hunnit bli. Det är fredagskväll och “Jul med Ernst” visas på vår TV. Barnen sover, Fredrik är och jobbar en extranatt på sågverket och jag äter choklad, latar mig och landar efter en fin vecka. Jag tänkte skänka er sista laddningen med bilder från vår höst, innan jag är “ikapp” och kan skänka er inlägg från nuet framöver. Så, vi tar en titt på tiden då hösten gick mot vinter och juletider.

    Vi har haft enormt mycket tid tillsammans, barnen och jag. Det har härjat RS-virus i byn så vi har både valt att ha Loppan hemma från förskolan och ändå åkt på några omgångar med sjuka, trots att vi varit försiktiga. Det är nog bara att inse att småttingarnas immunförsvar jobbar på för fullt denna höst, vi är långt från ensam som fått tampas med snoriga näsor, hosta och feber har jag förstått. 

    Vi håller på att öva med kaninerna att ha sele på sig. Vi började i somras men då var de inte redo. Men Hoppsan finner sig i det mesta. Vi skaffade ett koppel som är elastiskt, då synkar tvååringen och kaninen lite bättre må jag säga.

    Barnen. Livets rikedom. Oj vad härliga och prövande veckor vi haft. Som livet är mest. Jag har verkligen varit mycket med barnen i höst. Det är väldigt fint och skönt att ha det så. Det var vad jag ville när jag blev “hästlös” för snart ett år sedan, leva småbarnsliv fullt ut. Så är det sannerligen nu.

    Minns ni att vi var till Piteå tidigare i höst? Jag köpte oss en handgjord ljuslykta som funnit sin plats i köket. Dessutom blev det en bomullsblus och bomullskofta också. Bott i dessa kläderna hela hösten.

    Dagarna innehåller mycket mys och gos. Min kropp skulle förmodligen må bra av lite mer rörelse och aktivitet, men det är svårt att låta bli denna gosse. Hjärtans fröjd.

    Någon av de där krassliga dagarna gjorde vi upp eld och grillade bort lite frysrens från frysen. En snutt grillkorv. Hamburgerbröd fyllda med olika sorts ost i mackjärnet. Bullar grillade över öppen eld. Alla som ville fick smaka.

    Efteråt får man tina upp tår och vila benen i soffan. Mysets mys.

    En ganska lågmäld farsdag passerade. Pussar, kramar, teckning, kaka och en liten present. Tacksam över att Fredrik är pappa till mina barn. Han gör det med sådan bravur.

    En dag började vi med att vara kreativa. Lo bygger en stor rektangel av duplo i princip varje morgon, sjunger “Ja må du leva” och fortsätter “här är en födelsegagståååta” Smälter. Tårtan funkar också att använda som pall, förstås. Sedan drog vi iväg på loppis. Fika och fynda är ju några av mina bästa hobbys. Det funkar inte för mig att ladda upp bilderna på fynden, men tänk er hemstickad jultröja för 45 kr. Ih.

    Den där pappan i familjen uttryckte sin “avundsjuka” över alla mysiga utestänger och utefika/luncher vi hunnit med när han varit på sågverket och jobbat. Så en dag när solen sken mot oss passade vi på att grilla ute på gården. Solen i ansiktet ändå, vad härligt det är.

    Varm choklad och grillkorv. Allt är så gott utomhus.

    Svårare än så är det inte. Vi har ju en fin grillplats, men vi har inte mäktat med att ta hand om den. Så vi har bara dratt ut en gammal plåt och eldat på. Ett renskinn och vad som finns hemma att knapra på. Själen njuter.

    Nästan varje morgon tar jag en bild ut från vardagsrummet ~ precis som att det bara är till låns en stund. Varje dag är så unik. Och i sovrummet har vi tråcklat ut bebissängen ingen av våra barn velat sova i till förmån för ett till nattygsbord (eh.. stol?) så länge. Mysigt här inne, tycker jag, trots att jag är tapetfrälst och vill tapetsera en vacker dag här inne.

    Fredrik åkte tillslut dit på den där sjukan som bara snurrat runt (på sin lediga vecka, förstås!). När han piggnade till började det pillras i kroppen och fönsterlamporna kom upp till sist.

    Vi har fejat på med städning, bakning och sådant. Älskar sådant hemmapåt.

    Vi har pysslat om våra vingbeklädda vänner. Jag har inte alls haft mycket engagemang för mina damer i höst. De har inte lagt ett ägg sedan i augusti och några av hönsen har fått kalkben. Måste ta tag i det pronto. Vi hade ju en tupp uppfödd i vår tvättstuga, Lillebrun, som tillslut blev helknäpp och hoppade på lilla Loppan helt oprovocerat. Loppan blev rädd förstås och Lillebrun nackade vi illa kvickt. Det tog musten ur mig lite.

    Jag hoppas innerligt vi blir kompisar igen, damerna och jag.

    Våran lilla landet-unge.

    En morgon tog vi lilla byvägen till farmor och farfar för att titta på tjuren de lånat hem i några veckor. Gullig med bruna öron.

    Hälsade på fåren förstås. 

    Loppan hjälpte farmor att göra snyggt i gången. Sedan ilade vi hem.

    Fönsterlamps-projektet fortskred. Det fanns ingen vettig plats att dra ut sladden så Fredrik fick borra och såga ett litet hål ut. Fint blev det.

    Sen blev det vinter på riktigt. Älskar vyerna nu, överallt så vackert. Syskonkärleken har också golvat mig gång på gång.

    Det har varit riktigt kallt hos oss. – 29 som värst. Men ofta kring tjugo. Vi har gjort det bästa utav det med picknick inomhus och spanat ut från stora fönstret.

    Det blev skyltsöndag och första advent. I vår lilla by var det full aktivitet. Jag stod en stund med kaninerna och lät alla barnen klappa och gosa. Sedan dansades det runt granen. Lite julpynt började komma på sin plats.

    Flera turer till stan har det blivit. Julklappar, sjukhusbesök och andra ärenden. Nästa år vill jag ha mindre resor till stan i överlag. Men när allt är så otroligt vackert längst vägen känns det inte värst, ändå. Fick hoppa ur bilen och knäppa lite bilder på vackra Västerbotten.

    En liten lat Nisse har flyttat in hos oss. Lat i den bemärkelsen att han inte orkar busa varje dag, bara då och då. Men tjusigt hem, det har han minsann.

    Gjorde lite figurer i porslinslera och målade. Filmade en liten “reel” på instagram som nu setts av hundra tusen personer. Woah!!!

    Jag är glad, tillfreds och myser på ett annat vis i december än i november. Ensamhetskänslan och gråheten är som bortblåst och jag trivs med tillvaron så. En sån ynnest att få spendera dagarna med mina ungar. Det matas ponnys och en liten charmör blir glad, så glad när han får en skymt av sig själv i spegeln. Eller, säg mig förresten vad som inte gör denna gossen glad?

    Det fotas julreportage för en tidning hos oss. Vi tänder andra ljuset i adventsljusstaken och går i full fart mot tredje. Vi stökar lite i godan ro med julklappar, julbak och försöker boka in små träffar med vänner och familj när alla är friska. Vill bara hoppa rakt in i december-bubblan och stanna länge, länge.

    Så gick det till, när grå och dimmig november, blev vacker, klar och charmerande december.