Svantes tvåårskalas!
Det har hunnit bli femte augusti, dagarna går ihop och semesterlunket är totalt. Så härligt! Såklart fylls våra dagar med syskon som tjivas, rastlöshet, trötthet och annat som hör livet till, ni vet? Men mest njuter jag av tiden vi får tillsammans. Idag tar vi en titt på Svantes tvåårskalas med våra familjer. Loppan fyller ju år precis samtidigt som som lika gamla kusin så de firar vi tillsammans med Fredriks familj och sedan firar vi enbart Loppan med min familj. Men Svantes födelsedag mitt i sommaren är ju en ypperlig chans att samla båda våra familjer! Älskar det!
Den lilla tvååringen fyllde ju år 7 juli och ett litet firande hann vi ju med tillsammans med min äldsta syster därefter. Men storkalaset stökade vi till sex dagar senare.
Svante välkomnade alla gäster med en bulle i ena näven och vattenmelon i andra. Så glad över att samla kusiner både från min och Fredriks sida. Han ångade runt och spexade såsom bara Svante gör.
Jag hade gjort iordning ett ordentligt fikabord med allt som är gott. Snittar med lax, avokado och philadelfiaost, fruktfat, glutenfri falsk toscakaka, småkakor, jordgubbstårta och kanske den mest uppskattade kalaskomponenten: popcorn!
Det fikades och sörplades runt långbordet Fredrik gjort iordning i trädgården. Tänk att dessa tre är kusiner är födda samma år (Lo och Signe är det bara tre dagar mellan!).
När jag låg på förlossningen den 7 juli 2021 och allt kändes tufft så tänkte jag på jordgubbstårta.
Sommaren 2021 bjöd på värmebölja och jag hade gått tre dagar över tiden. Jag låg mest och frustade i någon inlandssjö under dagarna. Men just den tredje dagen så fick Loppan hög feber – på natten började hon att krampa i hemska feberkramper. Vi ringde förtvivlat till 1177 som bad oss avvakta så länge hon inte tuppade av. Efter fler krampanfall så slängde vi oss iväg i bilen till akuten och där blev hon inlagd. Eftersom att vi var mitt i pandemin så fick jag genomledsen åka hem till backen. Vi gjorde en plan med söta sjukhuspersonalen att OM förlossningen sätter igång så får farmor rycka in bakvägen i infektionsrummet och vi får rycka Fredrik därifrån. Men min kropp den stängde av där och då, jag var så orolig för Loppan att alla små symptom jag tidigare känt som kanske antydde på att förlossningen snart skulle starta, försvann. Så elva dagar över tiden befann vi oss återigen på lasarettet, men denna gång för att bli igångsatta.
Dagen gick ju fint, men mot slutet så blev det kämpigt. När lillebrorsan skulle ut så stannade kroppen av och hans navelsträng blev klämd mellan mig och honom. Det blev ett för mig turbulent avslut när jag krystade ut honom utan att ha någon värk och han kom ut utan ett ljud med navelsträngen runt halsen. Iväg sprang Fredrik, bebisen och barnmorskan i väldig fart. Kvar var jag och tankarna. Så mörka tankar man kan tänka när man ligger där. Men tillslut så ordnade allt upp sig, Svante hamnade i min famn och tacksamheten över att allt gått bra blev större än allt. Så känner jag än idag, så skönt att allt gick bra. Men märkligt nog så tröstade tanken på jordgubbstårta mig, både att dagarna hann gå in i juli – så det riktigt hinner bli jordgubbssäsong här i norr. Och när allt gick bra – tänk att jag kommer att få baka jordgubbstårta och fira en födelsedag år efter år. Ryser av kärlek.
Tack tack tack för Svante. Vår älskade lilla kille med bus i blick som pratar och håller låda med stora bokstäver och gester. En goskille som älskar guldkant på livet, fart och fläkt. Så tacksam att det var Svante som kom den där julinatten.
Sedan blev det paketöppning! Fiskespö, bollar, bilgarage bland annat kul.
Det fikades, busades och lektes. De två yngsta kusinerna var på sitt soligaste humör. Svante var nöjdast av alla med sin kalasdag – som det ska vara!
Du kanske också gillar
Välkommen hit!
Kalasklädseln & hönsmarknadskoftan
En kommentar
Emmeli
Åh puh, läser i kapp här och torkar tårarna längs kinden när jag läser detta inlägg. Wow så vackert och gripande beskrivet finaste du. Å Svante, vilken stjärna. Ja, hela familjen förstås!!
Kram och god septemberlördag till er <3