• Lantliv,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Marsdagarna

    Hej på er och välkommen till min nya blogg! Jag väntar några dagar med att visa den på Instagram, vill se så allt fungerar ordentligt först! Jag är så nöjd med min plats på internet, tycker den blev så fin, speciellt om man läser från datorn! Hade tänkt låta arbetet med bloggen ta hela mars, minst! Men när jag väl bestämt mig om hur den skulle se ut så hade jag ingen hejd. Fint så! Nu långtar jag efter att sätta igång och blogga ordentligt – i vår vill jag jobba lite annorlunda med bloggen. Hoppas ni ska gilla!

    Hur som helst, vi tar oss en titt på vad som riktigt hänt i livet under första vårvintermånaden, mars!

    Först och främst: mars har börjat så bra. Jag hjälper inte till något med renoveringen och jag tror faktiskt att det är det som gjort min kropp pigg och rask igen. Inget dumslit. Jag gör i princip allt här nere istället. Tvättar, lagar mat, handlar (online), städar. Ingenting att förminska, alls, det är ett enormt lass vi båda drar just nu. Men ett så bra upplägg för min stackars kropp. Har njutit av kattrumpa i marssol, minsann, då känner jag livet i mig.

    Sadelkammaren har blivit ett odlingsrum. Låter förmodligen glammigare än vad det är. Stökade runt lite hästgrejer och ställde in ett Perstorpsbord att hålla till på. Drog upp värmen och ställde in allt odlingsrelaterat skrufs jag kunde hitta. Så blev hjärtat lite mindre tungt av att vistas bland alla hästgrejer. De där gröna bladen ger mig hopp om våren.

    Loppan och jag har kalasbakat. Någon gick ju och fyllde två år här i mars. Lillan slickar visparna och jag försöker hålla ordning på växande mage, yrväder till Loppa och stöket i köket. Lyxtillvaro, ändå. En målbild jag hade genom hela köksplaneringen. Stå och baka med en liten en.

    Så har Loppan fått ha livets första sportlov. Åka skoter, sova hos mormor och morfar, kolla på kossorna och fåren hos farmor och farfar, rida på Fapriola och ta dagarna som de kommer. Även fast jag jobbat hela veckan lång så har jag varit så glad över hennes mysiga dagar hon fått ha tillsammans med sin pappa. 

    Hoppas mars varit snälla med er hittills – kram!

  • En avstickare,  Lantliv,  Vår lilla Lo

    På sistone

    Jag lägger ännu en fin februarivecka i livsryggan. Ibland känns det som energin aldrig ska ta slut, jag kan inte bärga mig att vårpiffa hemmet, plantera om pelargoniorna som står i lilltorpet och övervintrar, börja förså; det bubblar i mig. Ibland är jag trött och måste stödvila lite. Ljusets återkomst slåss mot kallgraderna. Februari känns trots allt snäll med oss på Backen, vi tar en titt på vad veckan bjudit på:

    Förra helgen bakade vi en liten sats kalljäst bröd. Det är ju så gott. Jag måste erkänna att jag är lite, lite less, har nog bakat de lite för ofta senaste tiden, ska snurra om receptet lite så kanske jag får en nytändning. Hur som helst, mycket enkelt och uppskattat bröd här hemma.

    På alla hjärtans dag välkomnade jag och Lo först farmor och farfars nya kalvar till deras gård. En rödkulla och en fjällko. Så fina så, vi är riktigt förälskade i de två. Sedan tänkte vi ta oss till pulkabacken men gjorde en helomvändning och åkte till grannbyn för skidåkning i solen, fika utan vantar i solväggen och många härliga skratt. Astrid och hennes Alida bjöd in till försmak på vårvintern. De är så söta tillsammans, de två småvännerna.

    Astrid har lärt mig att utflykter med barn kräver korta turer och mycket fika, det anammade vi minsann denna söndag.

    Sen följde en lång vecka. Hemmajobb, kontorsjobb, filminspelning på jobbet, besök av lokaltidningen, bilen på service, hämtpizza och slutligen landa i en lång, härlig helg. En tur med Fapri på tu man hand gjorde gott för mig. På lördagen hoppade vi allihopa in i Volvon och åkte fem mil österut. Till Lövånger. Där köpte vi en bil. “Båå biil” (blå bil) som Loppan stolt säger. Vi har helt enkelt vuxit ur vår tvåsitsiga flakbil som vi tycket så mycket om, och behövde något som går att rymmas i allihopa och pendla med. Det blev en gammal, fast ändock fräsch Peugeot. 

    Vi swishade för bilen, köpte kuvert på lokala lill-Coop och postade ägarbytet till Trafikverket. Körde sedan några hundra meter ner för huvudgatan till pizzerian. Stängt. Rullade över E4an till macken. Där satt vi och åt panini och grillkorv länge och väl, vi som knappt lämnat gården på månader och månader, det kändes som världens fest att se nytt, okänt folk passera in och ut genom entredörren på håll. Lo fick syn på några discolampor i butiken och dansade loss. Vi tankade upp nya, gamla bilen med diesel och började färden hemåt på oplogade vägar. När jag skulle koppla upp mobilen mot bilens radio var alla menyer på arabiska, jag satt länge och skrattade för mig själv medan jag försökte få igång min ljudbok.

    Hem kom vi och jag och Loppan passade på att baka tekakor. De är jag inte det minsta less ännu. Hon står stadigt på diverse stolar och pallar och utbrister “maaaka” (smaka!) så fort hon får syn på en slev eller visp. Spelar ingen roll om det är bröddeg eller sötsmet. “Gottgott”, konstaterar hon alltid, oavsett.

    Pappan i familjen åkte iväg på nästa äventyr. En tur in till stan där han köpte sig en gammskoter. En Yamaha ET 340. Hans skoter i sportigare modell har skurit ihop och sålts som repobjekt. Istället blev det en perfekt grilla korv och puttra runt med hela familjen lastad-skoter. Första turen tog vi nästan direkt, efter att vi ätit nybakade tekakor med en herrans massa smör och ost. Den gick såklart till kalvarna och fåren, vi får inte nog av dem.

    Igår, söndag, har köket blivit vårstädat och tur nummer två med skotern avverkade vi också. Allihopa på. Lo älskar att åka skoter och blev alldeles till sig när hon såg att det var en “jööd koter” som nu ska bo med oss på Backen. Det känns så bra, jag tror denna skoter kommer ge oss mycket lycka i vårvinter!

  • Bröd,  Lantliv,  Recept,  Vår lilla Lo

    Lördag och vårvinterns bröd

    Först och främst vill jag tacka er för ert engagemang på odlingsvideon, så kul! Jag trodde den skulle få hyfsat obemärkt förbi men ni är faktiskt rätt många som vinkat till och hojtat att ni också är odlingspepp och vill haka på och odla tillsammans i vår. Ska svara er allihop – men först ska jag skänka er ett inlägg här på bloggen.

    Först och främst så åh, vad ägg vi får nu. Det är så himla roligt för hönsen verkar trivas så bra i Hönshilton och dagsljuset som kommer in från tre olika håll gör dem uppenbarligen gott. Åtta hönor och en tupp har vi nu och det känns inte trångt än. Kanske borde vi kläcka fram lite påskkycklingar i år?

    Vi har ju ingen riktig ordning på helg och vardag. Jag jobbar hemifrån näst intill jämt nu och Fredrik jobbar ju skift. Så i helgen jobbade han långpass (vilket innebär att han åker 05.00 och kommer hem strax efter 19.00), snön yrde i årets andra snöstorm och jag och Loppan passade på att baka tekakor till lunchsoppan. 

    Förutom att hon är en hejare på att baka, kommer och sliter till sig en stol som hon dunkar in i kökets golvsockel och klättrar upp för att hjälpa till, så är hon en liten busloppa som lyckats trilla på förskolan och slagit sig livets första blåtira. Ingenting som bekymrar henne, tack och lov.

    I övrigt är hon världens ljuvligaste. Hon börjar ha lite egna åsikter men tycker det mesta är roligt. Städa, tvätta, mata djuren, baka, bygga duplo, leka med docka och traktorn. På att inte tala om att åka riktiga traktorn, eller skotern. Allt som brummar är mycket poppis här hemma just nu.

    Men visstja, tekakor var det ja, vi skänker er receptet här!

    Ingredienser

    1 liter mjölk
    8 dl havregryn
    1 msk salt
    2 msk sirap
    300 g smör
    50 g jäst
    16-18 dl vetemjöl

    Sätt ugnen på 225 grader

    .

    Instruktioner
    1. Värm mjölken till ca 50 grader och häll sedan i havregryn, sirap och salt. Låt sedan blandningen stå i ca 20 min och svälla
    2. Smält smöret och rör ner
    3. Smula ner jästen när smeten känns fingervarm
    4. Tillsätt mjölet lite i taget tills du har en lös deg
    5. Jäs under duk ca 40 min
    6. Knåda degen på mjölkat bord, dela i 25-30 bitar och kavla ut dem till ca 1 cm tjocka kakor
    7. Nagga med gaffel och jäs under duk i 30 min
    8. Grädda dem i ca 10 min

    Jag tror detta blir vårvinterns bröd hos oss. Tillsammans med varm choklad i snödrivan här ute på gården. Loppan får varm mjölk/grädde med lite kardemumma. Mycket smör och ost på mackorna och förhoppningsvis en solglimt på näsan.

  • Lantliv

    Lugnet efter/före stormen

    Det blev storm och hela vår värld blev sådär blå, kall och snöig. Drivor av pudersnö letade sig upp längst husens fasader och stormbyarna ryckte och slet i husets timmerstomme.

    Fredrik tog sig inte till jobbet och jag var tacksam över att kunna sitta hemma och arbeta. Jag satt och knapprade på datorn samtidigt som fönstret började dreva igen.

    Kära svärfar skottade och skottade och skottade åt oss. Drivan för hönshuset var lika hög som jag själv. Stalldörren sedan länge översnöad. 

    Vi tänker högt: Nästa år måste vi ha en fungerande vedspis. Att använda om strömmen går. Om jordvärmen krånglar. Om Loppan har frusna små tår. Så adderade vi ännu ett projekt till årets långa lista: mura skorsten. Hur svårt kan det vara?

    Imorgon kommer ovädret igen. Jag tänker: om vi bara haft en fungerande vedspis!

  • En avstickare,  Lantliv

    Vår vardag

    Nu drar den igång, vardagen. Jag är så tacksam över mjukstarten januari har gett oss. Nästan halva månaden har gått och vi har knappt kommit ur pyjamasen ännu. Igår var ju min födelsedag så då fick ännu en såsig dag fylld av jullovskänsla. Men idag, idag drar den blå vardagen igång.

    Fredrik jobbar ju skift vilket innebär att han jobbar en veckans eftermiddag (5 dagar), en veckas dag (7 dagar) och är sedan ledig (7 dagar). Det gör att vi pusslar på vardagarna för att få dem så optimala som möjligt. Allt utifrån Loppan, förstås.

    För mig väntar en ny vardag. Först från mitt hemmakontor. På grund av smittspridningen ska vi hålla oss hemma så mycket det bara går. Sedan ska jag prova på ett nytt jobb. Från första februari och framåt. Det ska bli spännande och efter några väldigt förutsägbara månader längtar även sinnet efter lite “undrar hur det kommer att bli”. Säkert hur bra som helst. Både Fredrik och jag arbetar heltid men då vi knappt har några djur nu så ser jag ändå hur mycket mer tid vi har framför oss nu. Alla ljuva hästtimmar, ska nu få bli hustimmar.

    Att vi jobbar om varandra gör att vi får mycket egentid med Loppan. Eftermiddagsveckorna så hänger hon med Fredrik om morgnarna och med mig om kvällarna till läggdags. När Fredrik jobbar helg så jobbar han långa pass (05.50-18.30) med en bra bit till jobbet, så de helgerna kallar vi helt sonika “tjejhelger” och gör prick allt pandemivänligt som faller oss i smaken.

    Att vardagen drar igång innebär också att vi fokuserar mer på renoveringen. Efter härliga dagar i pulkabackar och framför diverse grillplatser så ska vi lägga mer tid på huset. Någonting varje dag, är målet. Ambitiöst och jobbigt, jotack, men väldigt välbehövligt. Ibland har vi svårt att säga nej till trevligheter och kompis- och familjeträffar. Men nu gör vi en kraftsamling, ju snabbare vi blir klara, desto snabbare blir det tid för umgänge igen.

    Å, nystartskänslan och det där pirret är så närvarande just nu. Hur mycket jag än vill hålla hårt i ledighetsbubblan och pyjamasbyxorna så är jag på riktigt så nyfiken på vad vi kan åstadkomma kommande halvåret. Kan det möjligen vara så att vi får flytta upp till sommaren?

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Lantliv

    Slädturen

    Det var onsdag och allra sista dagen på min ledighet innan rutiner, jobb och vardag drog igång igen. Fredrik och Loppan hänger kvar i ledighetslunket ett tag till, men jag skulle fira avnjuta min allra sista lediga dag för jullovet.

    Jag var faktiskt lite pirrig när jag ställde iordning stallet. Tände upp lysrören och la fram selen i IKEA-påsen som legat undanskuffad i lilltorpet sedan i somras. Rotade fram släden, skaklarna och renskinnet. Sedan tog jag lilla flakbilen och åkte hem till Fapri.

    Vi tog promenaden tillsammans hem till oss på Backen, klev in i stallet och började sätta på seldon till höger och vänster. Ute vid ladugården fick vi på lilla hembyggda släden och Loppan kom ut för en åktur.

    Sedan bar det iväg ner för Backen. Lo skrattade högt. Jag log från öra till öra. Fapri med spetsade öron. Oj så härligt.

    Ut i virvlande snön. Fapri är otroligt snäll och lyhörd att köra. Jag älskar att vi kan ha henne på ett hörn av livet trots att hon inte bor hemma just nu.

    En sväng för att vinka till farmor och farfar innan Loppan skulle sova lunch och jag fick fortsätta färden ensam. Fortfarande med ett stort leende på läpparna. Längtar så tills vi har hästar på gården igen och detta är vår vardag. Tills vidare glädjs jag åt att vi har en hel vinter av slädåkning framför oss.

    Och av alla sätt man kan upptäcka sin egen bygd så kan jag lova er att med häst och släde är det allra, allra bästa.

  • Allmänt,  Hönsen & hönshilton,  Lantliv

    Ledigheten

    Nu är det bara en dag kvar på min ledighet och oj vad den gjort gott för mig. Jag började ju allihopa med att låta min häst somna in och jag har nog varken hämtat mig eller sörjt klart. Allt har sin tid. Men jag är så glad över pärlbandet av dagar som följt efter årets mörkaste idag. Idag när jag åkte och hämtade Lo fick jag dubbelkolla två gånger på klockan för att se att det verkligen var ljust klockan tre. Inte solljus-ljust, men definitivt ljust. Det är nya tider nu.

    Jag som skrytit upp vår gran och att den inte barrat något. Imorse när jag smög upp till frukosten så hade den strösslat hela golvet med mörkgröna barr. Jag har stannat till och luktat på den om och om igen hela dagen innan pyntet slutligen packades ner i lådor och granen kastades ut. Jag som velat ha kvar den längre. 

    Den här ledigheten har innehållit så mycket. Mest renovering (för Fredriks del i alla fall) men jag har också tagit mig an att rensa, städa och organisera. Vi vill inte leva med för mycket prylar och pryttlar framme så vi är ganska duktiga på att packa undan kläder som blivit för små för Loppan, ofodrade jackor som inte går att ha på vintern och tennisrack som inte används förrän tennisplan vid badstranden tinat fram. Just nu fungerar lilltorpet som förråd åt allt, men på sikt har vi ett potentiellt förråds-utrymme som ska få sig en upprustning.

    Ett rum nu och då har det blivit, när det passat med livet. Och sadelkammaren och stallet, oj vad ont det gjorde i hjärtat.

    Hönsen fick offra sig på pepparkakshuset med. Jag känner mig dum men jag köpte fel sorts värmelampa åt dem igår på vår stadstur. Så de har det snäppet för kallt för min smak. Jag hoppas de förlåter mig med lite popcorn och pepparkaka. Fem ägg fick vi idag förresten. Så lite tacksamma över livet tror jag de är, trots allt.

    Tjugotvå minus har vi haft idag. Knut hade frost i kragen och ville helst inte sätta ner tassarna alls på brotrappen. Hans blick säger åt mig att släppa in honom pronto. En eftermiddag i sängen väntade för honom.

    Dagarna går sakta och förutom renoveringen händer inte mycket. Jag tänker att det är härligt att spara dessa långsamma dagar i bloggen också. Att titta tillbaka på: det finns långsamma, sirapsliknande dagar. När våren kommer och allt känns som det ska göras samtidigt. Tid för vila och reflektion. Känns fint och rastlösheten är en obekant men skön känsla.

  • Lantliv,  Livet utanför backen,  Vår lilla Lo

    Kallgrader och en stadstur

    Idag vaknade vi upp till -18 grader och strålande sol. Nåja, sol var det absolut inte när Loppan vaknade vid 06, men när dagen väl grydde, gjorde den det med besked.

    Det var så vackert att jag fick lov att slita på mig powerskorna och gå ut och känna hur kylan bet tag i mina kinder.

    Det kändes helt overkligt efter att hela hösten och december varit som en svartgrå smet vädermässigt. Som att bli inbäddad i vispgrädde. 

    Våra morgnar är hyfsat segstartade nu under ledigheten. Frukost äts länge, vi turas om att få sovmorgon och vi njuter det sista av julen. Håller på att rensa i varenda rum i Drömmen och i röjandet följer ett och annat julpynt med också. Men granen står fortfarande grön och grann i stugan. Och ljusstakarna med.

    Mitt i allt som rensas ut. Småbarnskläder som vuxit ut, leksaker som inte leks med längre och pryttlar och prylar som inte fått någon given plats. Sitter Loppan och bygger pussel. Att pusslet är för åttaåringar och att inga bitar passar ihop bekymrar henne inte. Lite roar de små.

    Efter dagar av pulkaåkning, muurikkaluncher och solskenspromenader ska vi idag påta på inne och göra ärenden inne i stan. Visst är det lite svårt att veta vad man får och bör göra och inte? Vi behövde tina upp bilen som frusit ihop, handla gips till bygget och köpa ny värmelampa till hönsen då den vi har passande gick sönder samma dag som kallgraderna anlände. Nödvändig stadstur ändå, tycker jag. På vägen stannade vi av hos mormor och morfar och lämnade av Loppan för övernattning också. Så vansinnigt konstigt när vi hänger ihop mest hela tiden.

  • Allmänt,  Lantliv

    När vi pysslade om “bäbä”

    Innan älgjakten, Fredriks comeback på jobbet och alla de gula löven i björkarna så var vi får-vakt för en helg. Som bekant så har Los farmor och farfar en fårgård. Där bor alla “bäbä” ute på lösdrift och lever livets liv. Loppan älskar att hälsa på fåren och pratar nästan dagligen om ullrumporna som faktiskt också bor granne med oss.

    Fast vi är grannar så är det en bit att gå. En halv kilometer. Om man inte genar över åkern, och det gör man ju gärna. Speciellt om man får åka snålskjuts på pappas axlar.

    Hos farmor och farfar är allting så vackert. Och vilsamt, trots allt arbete som fåren kräver så ligger gården inbäddad i ett lugn. Innan fåren fick mat så pallade vi oss varsitt äpple till mellis. Jag längtar tills våra äppelträd ger frukt.

    Lo var blixtsnabb och han rycka upp en morot vid ett obevakat ögonblick. Och i nästa sekund dök Knut upp och ville absolut inte missa skördefesten. Knäppa lilla kisse.

    Klappa försiktigt, tugga klart äpplet och sedan: full fart mot fårhagen.

    Just denna gång var det inte mycket alls att göra. Vi såg till så alla grupper hade vatten ute på betena och matade nya gänget med ensilage. Det verkar ju vara precis som med höns, de har en tendens att snabbt bli fler – inte oss emot!

  • Lantliv

    September på gården

    Löven på träden färgas gula, vindarna är kyliga och september är här med all sin prakt. Jag älskar hösten och allt vad den innebär. Vi tar en titt på vad som händer på gården just nu;

    Jag torkar nässlor i solen. Rödbetsblast torkas på annat håll. Det ska plockas fram senare i vinter och ges till hönsen som sysselsättning. Knut han patrullerar på gården för fullt, sätter vinterpäls i kragen. “Världens finaste katt” sa grannflickan här om kvällen. Jag kan bara hålla med. Vi funderar på att sätta en kattlucka in till varma sadelkammaren. Jag tror han skulle gilla den idén.

    Han berikar våra liv så mycket. Lo är stormförtjust i den där vackra varelsen. I övrigt, förvånande grönt fortfarande, både i gräsmatta och träd. Men skenet bedrar, det är toppluva, overall och fodrad jacka som gäller ute på gården.

    Pellisarna kämpar på med sista blommorna innan vintervilan.

    På delen av gården som vetter ner mot sjön har vi haft bete i sommar. Men nu är hagen hopplockad för i år. Tråden upprullad i stora sjok och stängselstolparna är instängda i lon. Nästa år gör vi ett bättre bete. Jag måste fundera lite på det optimala, men jag vill inte behöva bygga om hagen under sommaren. Vilsamt och lugnt ska det vara kring hästarna nästa sommar, tack.

    Bakom stallet står Hönshilton. Där läggs det massor med ägg just nu. De verkar väldigt nöjda med nya hemmet. Årvar och hans kompis Brillan har flyttat in i vinterhagen nu. Den blir geggig när det regnar, men annars funkar den bara fint. Fredrik har kört till material runt rampen upp till stallet och rätat upp stängselstolpar som hamnade på sniskan när tjälen släppte i våras. Pappa och jag har flyttat vattenbaljan. Snart ska jag flytta ingången till hagen lite, sedan är vi redo för vinter även här.

    Annars är det lugnt lunk på gården. Vi fokuserar på husrenoveringen njuter av tid med djuren på gården. I år har jag verkligen trivts så himla bra ute på gården. Välkommen september, du klär vår Backe!