Sommarhälsningen
Hej på er, åh vad kul det är att sätta mig ner med datorn i knäet och knåpa ihop ett blogginlägg till er. Jag bestämde mig tidigt, redan i vår, att i sommar skulle jag ha instagrampaus. Det blev en paus härifrån också. En oplanerad sådan. Jag hade absolut tänkt sommarlovsblogga var och varannan dag i år. Men jag har varit så ivrig att få saker gjorda utomhus om kvällarna och varken haft lust att bära med mig kameran eller slita fram datorn. Så, det har sannerligen varit fint att ha några veckors sommarlov från internet och nu ska jag uppdatera i sakta mak igen. I ett ganska långsamt tempo som passar livet i övrigt. För nu händer verkligen livet!
Vi har haft en del sommarprojekt igång;
– Trapp-projektet fortskrider! Jag har använt värme-kobran och skrapat färg från hela tre trappsteg. Det tar sån enorm tid, färgen sitter som berget! Fredrik har satt pärlspont under trappen som jag målat och så sent som ikväll kom listerna och ett av hyllplanen på plats. Städskrubben blir alltså verklighet!
– Vi har haft kontakt både med sotare och skorstensbyggare (murare?) för att förhoppningsvis äntligen kunna elda i våra tre eldstäder. Målet är att vi i vinter kan elda i våra två kakelugnar och vedspisen i köket. Detta medförde en del extraarbete för Fredrik som fick rensa sotningsluckorna och rökgångarna från tegelstenar, aska och annat bös.
– Eftersom vi vill elda har vi också startat upp projektet med vedklyvning. Fredrik har kapat upp alltsammans med motorsågen och jag står med sommar i P1 i lurarna och klyver och klyver bakom svärfars gamla traktor.
– I en del av ladugården ska vi gjuta inför framtida lösdrift. Det känns som att detta projekt kan bli svårt att hinna med. Men vi gör vad vi kan, låter livet avgöra vad som är möjligt och jobbar på i mån av tid.
Så, en liten sommarhälsning från mig, snart ska jag berätta mer om dem allihop! Kram på er!
Blomstertiden
En trasig internetdosa har ställt till det och swish är vi en hel vecka in i juni. Allt händer nu. Det blomstrar överallt, hästarna vänjs in på gräs, trädgårdslandet rensas, gräset växer i en ryslig fart, Loppan har åkt på en riktig sommarbacill och hela familjen på Backen har gått på sommarlov tillsammans. Hujedamig vad fort det går nu. Vi tar en titt på några av senaste tidens lantlivsglimtar:
Början av veckan fixades det inför Fredriks trettioårsdag. Det handlades mat i massor, pynt och tårta. Sedan firade vi med nära och kära och kvar blev den varma känslan i bröstet och allt blomster som Fredriks föräldrar, mina systrar och föräldrar strösslat vårt hem med. Så mycket fint – trädgårdsbuketter är alltid favoriten!
Vi fick promenera över till farmor och farfar och kika på fårsläpp. De gulliga lammen förstod inte alls varför man plötsligt skulle lämna trygga vinterhagen. Tackorna fick egentid medan lammen körde sitt eget rejs en bit bort. Vansinnigt gulligt!
Betestider är bara bäst.
På eftermiddagen cyklade jag och barnen förbi en sväng till och då var även de små med på noterna.
Vi har aldrig velat gå in om kvällarna och känslan av att allt behöver göras och fixas samtidigt har absolut infunnit sig. Ju äldre vi blir desto bättre blir vi på att släppa krav, så länge barnen är vakna vill vi gärna bara umgås. De får vara med på mycket projekt och påhitt också förstås, men det frigörs alltid tid för lekar vid körsbärsträdet. “Under hökens vingar”, “ett två tre ost” och “tagen” leker vi nu. Medan lillebrorsan i gänget hinner slita upp tulpaner och stoppa allt som är löst i munnen.
Efter tillrättavisningen sätter han sig på rumpan och gapskrattar. Allt rinner av honom som en gås och han har redan hittat på mer hyss än Loppan kan jag lova.
Allt, allt, allt är så vackert nu.
Så kom en helg med bröllop och dans halva natten – sedan blev det ny vecka. Hästarna fick smaka grönt uppe hos oss och jag tog armkrok med grannflickan Lovisa och mockade natthagen en sväng. Vansinnigt mysigt att få höra en femtonårings funderingar och prata om livet ~
Maj på Backen
Det är junis första dag. Idag har regnet öst ner och vi har firat vår älskade Fredrik som fyller trettio år! En genommysig dag med nära och kära. Bästa presenten han får är tid hemma med familjen, nu kommer vi spendera hela sommaren tillsammans här hemma ~ mer om det senare! Nu tar vi en titt på några glimtar ur sista biten av maj, så hoppas jag kunna bjuda på mer “här och nu”-sommarlovsbloggning från och med nu!
Jag fick stora äran att låna en fin, välriden ponny en kväll. Rakt igenom magi att komma upp på hästryggen.
En afton efter förskolan fixade jag och Loppan oss ett mysigt litet hörn på trädgårdslandet. Gjort av gammalt hässjevirke som följde med gårdsköpet. Jag ska absolut göra fler hörn, så fint!
En fredag startade jag med att premiärspringa med båda barnen i Thule-vagnen. Pigga ben, sömniga barn och ett stort mått av stolthet. I slutet av förra året var jag verkligen i skruttig form, nu orkar jag plötsligt springa med barnen i vagnen. För mig är det jättestort, även om det varken går fort eller blir långt. Jag kan nog ärligt säga att jag började helt njuta av att springa sedan jag insåg att man får stanna, man får gå och man får lyssna på kroppen. Hur som helst, efter löpturen kraschlandade Loppan på grusplanen och fick för första gången i livet ett skrapsår med blodvite (över tre år gammal, hur otroligt?!). Krokodiltårarna fick stillas med löfte om våffelkalas.
Jag tyckte så synd om henne som skrapat sig. Våfflorna blev plåster på såret. Ja, tillsammans med ett riktigt plåster förstås. Alla dinosar var med, förstås!
Svante som vaknade av Loppans krokodiltårar höll humöret uppe. Han sladdade runt i sin pyjamas halva dagen. Sedan åkte vi med två av kusinerna på handelsträdgård och köpte på oss lite pellisar.
.. och en lördag brassade vi, barnen och jag alltså (Fredrik jobbar var tredje helg och detta var en sådan), till min hemby för att kika på Norrmejeriers kosläpp på Nebo gård. Med mjölken i högsta hugg räknade vi ner..
Vädret var kanon och Svante var sitt vanliga, soliga jag!
Mycket folk hade kommit för att kika på glada kor! Man kunde nästan se hur det grönskade i hagen ..
Hopp och bus, sedan ställde sig flera av korna och kikade nyfiket på oss åskådare.
Extra roligt att min kompis Jennifer jobbar med att pyssla om dessa fina damer. Hela kusinskaran var väldigt exhalterade över upplevelsen!
Los kusin Fred på moster Emelies axlar.
Lo och Fred roade varandra, knappt hinner man se till de två när de är tillsammans! Piper iväg på bus direkt!
Att få dela kloksaper med sin moster, ändå!
Sedan åkte vi vidare till mormor och morfars gård. Provcyklade stora cykeln, doppade fötterna i min barndoms sjö, lekte i lekstugan och blev spontant inbjudna på grillmiddag. Så härligt!
Hemma på Backen sa det Poff så tittade några näpna tulpaner fram. Jag satte dem intill körsbärsträdet i höstas. Fint i sin lilla enkelhet!
Tulpanerna är köpta på Lidl för typ ingenting. Jag gjorde spontant en liten rabatt och stoppade ner lökarna i höstas.
Jag har jobbat med mitt lilla företag också! En kampanj för Verumfil. Årets sommarsmak är så god. Jag hann äta upp hela paketet innan vare sig Fredrik eller Lo fick smaka, haha! Det ska vi ha hemma till sommarfrukostarna!
En regning dag åkte vi till Jennifer och Oskar. Fick bland annat träffa hennes fina Allan.
Svante satt tryggt i Oskars knä och kikade på …
… alla fräsiga djur som bor på deras gård. Ankor alltså, så vansinnigt rara och roliga djur!
Katten Tassa som vi alltid vill råka ta med hem. Så kärvänlig och go. Svante hinner vara överallt nu för tiden, rycker tag i minsta lilla pälstuss han kan komma åt och skrattar hejdlöst åt både två- och fyrbenta djur!
Mer jobb! Denna gång åt Revolutionrace på Instagram, en härlig paus i skogen för mig.
Så vansinnigt sköna kläder. Har bott i dem kan jag lova. Börjar få in lite mer rutin på kampanjerna och samarbetena nu. Så otroligt roligt och utvecklande!
Vips så blev hemmet redo för sommar. Nåja, än är inga fönster putsade och den där “vår-listan” jag skapade tidigt i våras är inte alls avcheckad. Vi har varit alldeles för sociala och umgåtts med vänner och familj i vår. Så härligt! Efter all renovering och pandemin så har jag längtat så efter mer tid med nära och kära. Listan får vi ta med oss in i sommaren istället!
Smyckade hemmet med hägg. En enorm bukett så luktar det gott!
Knut tycker också att han är ett smycke. Jag med, för den delen!
Sista jobbet i maj! För underbara Newbie. Köper oftast kläder på andrahandsmarknaden eller får ärva från äldre kusiner. Men om och när det blir nya plagg så väljer jag helst Newbie. Så mjuka, fina och sköna.
Så rolig kampanj att fota. Kläderna är magiska och gården visar sig från sin bästa sida nu, i slutet av vackra maj!
Vi har pausat hos kaninerna. Som också fyllt ett helt år i maj! Vi är allihopa väldigt förtjusta i de små och de får spendera alla icke regniga dagar ute i stora rastgården. Härliga tider, även för kaninerna.
Loppan har blivit så stor. Här mäkta stolt över sin paljettröja.
En morgon gick vi till farmor och farfars får. Jag skäms nästan men jag har inte varit där sedan innan påsk ?! Hur är det möjligt!
De hade fått årets sista lamm! Nummer fyrtioett i ordningen!
En liten, liten tacka. Tre äpplen hög och helt bedårande!
Så blev det sista fredagen i Maj och Fredrik bad mig stanna i sängen medan han och barnen grejade i köket. Sedan väcktes jag av skönsång och dukat frukostbord, låstas-morsdag blev det minsann!
Tårta redan till frukost och någon var snabb på att knycka rosen!
Sedan smög Fredrik iväg och knackade sedan på fönstret. Utanför stod han och höll i en torkvinda! Som han smygsnickrat åt mig under veckan! Förstod ingenting? När har han hunnit det? Helt makalös är både han och torkvindan han snickrat ihop!
Efter allt regn kom solsken och jag som skött hästarna under veckan skulle dit och mocka och ge frukost åt ponnysarna. Loppan tyckte vi kunde pausa redan nedanför Backen.
Vi tog oss till stallet. Fapri fick frukosten i stallgången medan ponnypappan och Loppan fixade henne ren och fin. Jag mockade och fyllde vatten.
Sedan begav vi oss ut på tur! Hon är så fin vår snart tjugosjuåriga lilla ponny!
Sadaln vi lånat sitter inte riktigt bra så Loppan ville hellre gå sista biten hem. Måste hitta en barn- och gästvänlig sadel. Frågan är om vi ska slå till på en barbackapad, en westernsadel eller en rejälare puta.
På vägen träffade vi farfar med traktorn. Lilla Loppan lämnade ponnyn, klättrade upp och åkte med en sväng. Lyxigt och mysigt!
Sedan blev det blomster för hela slanten. Halva dagen rännandes runt på handelsträdgårdar, men det har ni ju redan fått hänga med på!
Och vips hade det blivit lördag och jag lurade med Fredrik till Luleå! Där hela hans familj väntade. Ett mysigt dygn med hela stora familjen. Jag startade söndagen med en löptur ut på Gültzauudden, zickzackade mig genom de gamla kvarteren med stora trävillor på vägen tillbaka. Fantastiskt härligt att börja dagen så!
Sedan kom vi hem till Backen igen. Jag hade längtat efter djuren men också våren och försommaren. Ingenting slår hemma just nu. Alla dagar känns så värdefulla. Vi satte upp ett av morsdagsköpen.
Små blomlådor på farstukvisten. Gulligt!
Sedan har jag ägnat all lämplig tid åt utplantering och sådd i trädgårdslandet. Med Knut som ständig skugga. Och förberett för trettioårsdagen. Pjuh, härliga maj! Tack för allt – ses nästa år igen!
Fixardag
Vilken omtumlande helg vi haft på Backen. Vi har påtat på med än det ena och än det andra och mitt i allt fått skåla och fira en stor livshändelse! Jag får berätta mer sen för nu ska jag berätta hur vi spenderade vår söndag!
I helgen kom våren till Backen. Musöron på björkarna och knopp på Los dopträd. Ett körsbärsträd som gav oss några söta små bär i fjol.
Runt trädet gjorde jag i höstas en rabatt av corten och hästskit. Satte ner orimligt många tulpanlökar och titta! Några av dem väljer att titta upp. Det är minsann svårt att haka på alla vackra, inspirerande trädgårdsbilder som mitt flöde fylls av just nu, tulpanerna blommade väl till påsk i södra Sverige? Inspirerande eller inte, väldigt glad är jag över de där gröna stjälkarna!
Gräsmattan har grönskat och “Pär i backen” blommar. Medan Svante sov förmiddagsluren drog jag kvickrot i landet. Händerna ömmar och jag funderar mycket på hur mycket tid odlingen ska få ta nästa år för mig, då kommer jag ju jobba heltid vid denna tid. Men i år får det ta all tid det tar, så bra det blir att rensa bort ogräset ordentligt!
Svante vaknade upp i blåsten och nedanför Backen hördes ett välbekant, brummande ljud.
Det var Loppan och Fredrik som levererade bakaved till bagarstugan!
Det slängde vi in innan vi gick in och åt tacorester. Loppan arbetsledde. Hivade ved, schasade höns på rymmen och underhöll lillebrorsan. Fullt upp att vara treåring. på landet!
Efter lunch packade jag på min elva extrakilon..
.. så högg vi tag i den uppsprättade plattan som legat utanför stallet en vecka.
Det hivades stenar i traktorskopan och Loppans självförtroende var i taket. Tre år och starkast i världen.
Tillslut blev det lite bättre ordning. Här ska det bli en grusplan så småningom. Och lite rabatter och stenläggningar. En ny dörr, en trapp till stallet och nya fönster. Så roligt projekt när det väl kommer bli gjort!
När vi ändå hade ångan uppe skottade vi ut stenmjöl runt bron. Så skönt att slippa se de fula markisoleringsplattorna och att få lite bättre storlek på sista trappsteget, det har varit lite väl högt.
Vi jobbade på en stund. Pausade för en tur med Fapri. Åt middag och tog oss varsin springtur. Sedan kröp vi upp i soffan, alldeles fixar-trötta och mosiga. Så härlig dag!
Vår egen majbrasa
Årets momsdeklaration är nu gjort och jag kan återgå till att skänka er små lantlivs-glimtar här på bloggen! Jag måste erkänna att det var lite kul att göra det i år – då jag ju utökade vårt lilla gårdsföretag med min lilla influencer-business. Tänk att jag får jobba på ett litet hörn med min blogg och instagram, sannerligen en dröm!
Men nu ska jag prata om något helt annat. Nämligen om vad vi gjorde igår, vår egna majbrasa!
Tuppis och hans damer såg helt förvånade ut “vad händer? vad gööör ni?” såg de ut att fråga medan vi kånkade fram alla vattenslangar vi kunde hitta, brandsläckare och tändvätska.
Hela lilla familjen på Backen teamade ihop sig. Svante i vagnen, Loppan med vattenslangen, Fredrik med tändvätskan, Knut kom med också, förstås.
“Här måste vi hänga mer!” skrek jag gång på gång och insöp lugnet vi har på husets baksida. Mellan gården och sjön.
Vi tände elden, vattnade i gräset och efter någon svettig minut då en vindpust gjorde att gamm-gräset tog fyr så kunde vi njuta av vår egna majbrasa. Sedan ville Svante känna på marken. Han kröp runt och rev i gräset och var så lycklig. Som en liten korv på grönbete.
Att få möta elfte våren på gården tillsammans med Svante. Det är så fantastiskt.
Så skönt att bli av med lite bråte som tagit upp en massa plats.
Så fick jag känna mig lite blödig och tacksam igen. Tänk att vi får uppleva ännu en vår på vår gård. Med två barn som sätter tempot och alla drömmar vi får förverkliga. En sann målbild att stå och glutta på vårt fina hus och kasta ett öga på barnen som roar sig.
Så fick årets majbrasa bli starten på varmvåren tycker jag. Bort med gammalt skrot och groll. Ser så mycket fram emot vad kommande halvåret i livet har att ge!
Påsken, vårvärme och sömnbrist
Jag sitter i soffan omgiven av pärlspont och en snart färdig (!) tv-bänk. Barnen gjorde morgon redan 05.20, det blir mycket söndag över när man gör morgon så tidigt, men det är svårt att argumentera mot när solen skiner in så tidigt. Senaste tiden har varit fin, men också kantats av sömnbrist och en energidipp på grund av det, jag har tagit dagarna som de kommit och känner mig äntligen på banan igen. Beundrar er som lever med tjorviga kvällar och nätter jämt, ni är otroliga! Nu tänkte jag visa er vad vi haft för oss sedan påsk.
Vi firade långfredag hemma hos mina föräldrar i min hemby. Min mamma är fantastiskt duktig på att laga mat och vi behövde inte gå hungriga hem, alls!
En påskkäring som tappat bort sin kvast dök upp på gården och fyra av de fem kusinerna hjälpte käringen iväg till Blåkulla. Som tack för hjälpen fick de fyllda påskägg! Uppskattar så mycket att äggen är fyllda med annat än godis; ett spel och en bok kompletterade godsakerna – mjölkchoklad, chips och några få godbitar. Så uppskattat!
Vi åt oss genom långfredagen. Handgjorda praliner och systers morotsrulltårta. Mamma bjöd på rådjur och älg med massor av tillbehör. Jag storknade.
Känns nästan fortfarande förbjudet att hänga av sig och gå in hos andra, efter pandemin alltså, även om det är hos mina egna föräldrar. Här är allt hemtamt, även katten ~ det är ju Knuts lillebror som sitter där och är söt som socker.
En fantastiskt mysig dag och kväll.
Det här trapp-projektet fortskred. Ja, det är ju mer än trappen som fixas med, för under trappen blir det en städskrubb och förvaringsutrymme för skoterhjälmar, extra förbrukningsvaror och liknande.
På eftermiddagen satt Loppan och spanade på bron efter mormors bil. Så fick hon åka iväg och sova borta. Alltid lika spännande!
Söndagen spenderade vi hos Fredriks föräldrar – även där åt vi så gott. Vi fick sedan besök av tant Tildis som spenderade hela kvällen hos oss. Åh, så härlig påskhelg.
Fredrik har jobbat på i vinter, först med motorsågen i skogen, sedan har det körts ihop på timmervagn och fraktats till grannen som har ett sågverk. Två omgångar har Fredrik och grannen sågat och nu har vi ena garaget fullt med eget virke! Från egen skog! Så häftigt!
Vi klurar på sommarprojekten. Vi brukar ha en tydlig plan såhär års men i år känner vi att det får bli vad det blir lite. Vi har ett projekt vi ska prioritera – en ny skorsten. Men om livet tillåter ska vi sätta igång med detta stora rum som ska bli mitt egna hästrum. Jag berättar mer när det närmar sig!
Goda, soliga, varma dagar hemma. Vi pysslar om djuren, leker i vattenpölar, sitter i solväggen, rensar och stökar. Så mycket härligt just nu!
Jag har alltid förknippat våren med mycket jobb upp över halsen. Mycket på arbetet, mycket med gården, mycket med djuren. Men i år är det ett lugnare lunk. Det finns såklart alltid massor att göra på en gammal gård, med småbarn och djur. Men ingen tidspress. Så vi sätter oss gärna hos kaninerna och pausar en stund i solen. Bjuder på morot och gos.
Våran kanin Hoppsan är så go.
Trots den enorma tröttheten och otillräcklighetskänslan jag burit så har det varit helt fantastiska dagar med de små. Vilken rikedom att få spendera så mycket tid med dem. Är så tacksam över tillvaron.
Vi har varit ute allt vi orkat och melisen har ofta inmundigats på toppen av stenmjölsberget, en sandlåda, om du frågar Loppan.
jag har sått all kål och skolat om några näpna små broccoliplantor. Det är tredje året jag odlar och grejar med mer än fönsterodling och jag kan konstatera att detta med att skola om plantor inte är den mest peppiga tiden på odlingsåret ändå. Men det ska likväl göras, jag står mest och fantiserar om när landet tinat fram ordentligt och längtar efter att hugga tag där!
Hönsen har också uppskattat vädret och hänger äntligen ute på gården och inte bara runt hönshuset.
Så hände det! Trädgårdslandet tinade fram! Så kul det ska bli!
Så blev det fredag och vi skulle vara lediga hela familjen. Men äckelpäckelsjukan kom på besök. Krassliga små fick spendera dagen inne. Tack och lov var det en väldigt mild variant och redan samma förmiddag var alltihop över.
Vi grejade på med våra projekt mellan varven. Jag spenderar mest dagarna med att hålla koll på våran lilla huligan som hinner vara överallt, ramlar ur sängen, äter olämpliga saker och sysslar med andra olämpliga aktiviteter för en niomånaders.
Helgpeppen var ändå på topp!
Fredrik är snart klar med tv-bänken. Alltid med minst en unge rännande runt benen. Man får sällan perfekta förhållanden när man ska hålla på och bygga eller renovera, det är bara att köra ändå! På tv-bänken syns en fantastiskt fin inredningsdetalj – pottan.
Svante hade fantastiska kläder på sig och Loppan var i sitt esse. Vår renoveringsbebis som blivit en projektledare av rang. Hon skulle ha hörselkåprna och kommer springande för att hjälpa till och hålla, mäta och fixa. “Håll i öronen” ropar hon uppfordrande åt mig när Fredrik drar fram skruvdragaren.
Varje kväll måste jag gå ut nu. Även de gråa kvällarna är magiska. Allt fågelliv, ljumheten som blandas med krispigheten. Så färglöst och vackert.
Plocka in ägg, lyssna på storspoven, släcka i odlingsrummet.
Loppan ska alltid känna om äggen är varma eller kalla mot kinden. Och hönsen går plikttroget och sätter sig på sin pinne vid läggdags.
Jag har skött om ponnysarna i helgen med. Viskat godnatt i dörrglipan innan jag cyklat hem.
Gårdens lycka var i alla fall att få sätta ner lite blommor i jorden. Blir så glad av lite blomster i livet.
Så mycket det ryms under en vecka. Och bästa av allt är att jag trots bara fem timmars sömn i bagaget känner mig så pigg och tillfreds. Nu ska jag cykla iväg till ponnysarna och sedan njuta av en solig dag på Backen!
Bakslag och kycklingar!
Nu börjar våren kännas på riktigt! Pirret har gått över till en känsla av att vi faktiskt är där, trots snömängderna som kommit senaste dagarna. Jag smög ut ikväll medan Fredrik la barnen och plockade in ägg, kliade kaninerna under öronen och stod en stund och insöp aprilkvällen. Känns så gott. Har så mycket att berätta och skriva om framöver så jag blir alldeles nipprig! Tills vidare kikar vi tillbaka på senaste, något spretiga, veckan!
Efter förskolan blåste jag ur ägg – till Loppans stora förtjusning – så fick hon dekorera med färg. Så mysigt pyssel!
Runt om i köket hängde äggen på tork, i väntan på påskris!
Vi passade på att baka också! Dadelbollar till mellisfikat och Drömgårdens påskkaka av alla urblåsta ägg – gott!
Så blev det äntligen helg och vi stapplade ut i bara pyjamasen och tunn jacka för att kolla läget i sadelkammaren där vår äggkläckningsmaskin surrat på i tre veckor.
Det var spännande minsann! Lyckan var total när två små kycklingar redan hittat ut ur äggen!
Så otroligt näpna och rara. Varken jag eller Loppan fick nog av de små. Vi hade besök av min syster och systerdotter på lunch och lek. När jag sedan skulle kolla till kycklingarna (som nu blivit tre stycken) så hade de kommit iväg från värmelampan och låg alldeles livlösa på rad. Hela aftonen fick de spendera innanför min tröja och efter en stund droppade jag i dem lite sockerlösning så de piggade på sig. Puh!
Totalt fick vi fem raringar!
Sedan har det varit ett himla pusslande och flängande. Läkarbesök, tandläkarbesök, kompisbesök, biodlarkurs och allt annat som livet kan bjuda på. Är i behov att minska ner på aktiviteter och ägna mig mer åt att jaga en liten huligan i skafferiet och sådant. Skala ner och sakta in.
Under fredagen hade vi vinterns värsta snöstorm och hela Backen är numera inbäddad i vispgräddelik snö. Fullständigt onödigt, förstås. Men också hoppfullt att det är april och inte februari, ändå. Lite plusgrader på detta så ska det nog ordna upp sig!
Har gått runt med en känsla av att vi har så mycket att ordna och fixa. Ibland sköljer det bara över mig att vi bor på en rackarns gammal gård med rackarns mycket kommande projekt. Vi håller på att staka ut vad vi ska hugga tag i för något i sommar. Jag vill göra lagom mycket.
Så spenderade jag måndagskvällen med biodlargänget. Vi smakade honung och spikade ramar. Det är så intressant och roligt, samtidigt som jag slåss med mig själv om hur många intressen jag faktiskt ska ha. Ljuvliga i-landsproblem jag besitter.
En liten glimt från oss på Backen var det!
Våren och hur det spritter
Några dagar av lagom med fullt upp har vi haft. Kameran har snällt legat på sin plats och inte knäppt en enda bild från vårt hemmapåtande. Vi hade ärenden in till staden, lekdejter med småvänner och så vidgade vi vyerna igen (mer om det senare). Men så blev det söndagskväll, vi byltade på oss overaller, stalljackor och stallskor. Packade in oss i lilla skoterpulkan och puttrade över åkern till svärföräldrarnas gård. Det var nästan en vecka sedan vi sågs så jag har längtat, och barnen likaså.
Vi smög in i ladugården som förvandlats till ett enda stort BB. Spänningen visste inga höjder när ett alldeles nyfött lamm låg i en av boxarna. Barnen tittade storögt på spektaklet.
I alla boxar låg en eller två lamm. Elva stycken. Några kära återseenden med tackor jag stått och kliat under hakan bara dagar innan lammen anlände. Så vanvettigt söta och mjuka. Nu väntar lugn och ro för lammen kommande tid, för att sedan, när de vuxit till sig, få gå på bete hela sommaren lång.
Jag får inte nog av lammen, är så fascinerad över hela spektaklet med lammperioden. Imponerad av svärmor och svärfar som går nattrundor, håller lamm-vakt, hjälper till vid födslar och gör allt med sådan respekt och kärlek till djuren. De är i goda händer, de små liven.
Så tittar sig svärmor över axeln och säger helt lugnt “nu är det något på gång hos tackan igen”. Fredrik smyger ut med barnen och jag ställer mig på tå för att få en skymt av händelseförloppet. Svärmor och svärfar hjälper tackan lite, lammet är stort. Några minuter sedan är han ute, en stor bagge. Jag står tårögd med kameran i handen och känner så många känslor. Överväldigad, häpnad, fascinerad, glad och överraskad! Några minuter senare står baggen upp och letar råmjölk. Jag är helt golvad av upplevelsen!
Vi dröjer oss kvar efter läggdags och får inte riktigt nog. Men tillslut så måste vi hem. Jag tänker på vilka häftiga upplevelser jag fått vara med om senaste tiden. Mäktiga möten med människor och djur. Glad över alltihop. Känner mig pirrig inför våren och även om jag vaknar upp till snöoväder dagen därpå så rör det mig inte i ryggen. Vetskapen om att det föds lamm på granngården gör mig så hoppfull. Det pirrar till i magen. Jag vill fylla dagarna med så mycket liv det bara går nu, så mäktigt det är, vårt lilla liv på och runt om Backen.
Mars, kalas, sjukdom och hönsmatematik
Må ni tro att jag är less att starta varje inlägg med att vi varit sjuka. Jag tror att hela mars susat förbi i någon sorts sjukdimma. Det har kräkts, det har varit hög feber, det har varit covid och det har varit migrän. Hoppet är det sista som överger en så jag hoppas innerligt att kommande tiden bjuder på bra mycket friskare och energirika tider. Jag saknar att göra fint hemma, gå på loppisrundor och hugga tag i något projekt (behöver kanske inte ens nämna att trapp-projektet stått stilla?) nåväl. Det är småsaker ändå, vardagssjukdomar och lite gnissel i vardagen ~ men jag medger att jag längtar enormt mycket efter att ha lagt denna tid bakom oss. Men några fina glittrar har fastnat i kameran, vi tar en titt!
Någon av helgerna i mitten av mars hade vi stora uppdrag, barnen och jag. Fredrik hade åkt till fjälls med några kompisar och grannarna hade åkt iväg på skidsemester. Vi packade därmed med oss den varma chokladen, frukostmackorna och tjavade yrvakna iväg ner för backen.
Svante var också med förstås! Han som mest bara sovit bort sina första månader i livet har nu vaknat till ordentligt och är så fascinerad av hästar, höns, kaniner och den där storasyrran som är hur cool som helst.
Hästarna är morgontrötta, står och blinkar yrvaket och kunde absolut tänka sig rulla runt i spånet en stund till. Fapris lurviga öron är bland det gulligaste jag vet.
Helgen fortsked i fina vårvintervädret. Vi plockade fram springcykeln och hade härliga timmar utomhus, gick mellan stallet och hemmet och pysslade med djur, grillade lunch utomhus och fyllde depåerna med sol.
Men så märkte jag hur Loppan var stekhet. Covid. En mycket mild variant skulle det visa sig vara. Tack och lov.
Vi drog ner tempot. Hämtade ägg och bakade en kaka. Gluttade på film och vilade ett slag när lillebrorsan sov i vagnen. Vi blev väldigt fascinerade av att plötsligt hitta ett vitt ägg bland våra bruna och beige ägg!
När Loppan piggat på sig följde tre extradagar hemma och sedan fick hon gå tillbaka till efterlängtade förskolan. Och på kvällen? Kalas för kusinduon som fyller år med bara tre dagars mellanrum. Förra året firade vi intill solväggen hos kusinerna, i år hade vi en stormigare variant av kalas hemma hos oss.
Det bjöds på pannkaka på Muurikkan.
Lo hade knappast tid att sitta still och äta när det fanns såpbubblor och kusiner på besök! Så roligt!
Sedan blev stormen outhärdlig så vi snörde i iläggsskivan i bordet och körde resten av kalaset inne. Paket till småtjejerna och lillprinsen fick prova alltsammans! Fortfarande i pyjamasen, så som det kan bli!
Jag hade svängt ihop en ny ormtårta och faster kom med ljus så båda fick blåsa!
Småtjejerna kramade varandra hejdå, och om jag känner Lo rätt så saknade hon sin Signe samma sekund som hon lämnade huset.
Sedan har det varit glimtar av att få vara kreativ. Fundera över livet och vad det ska bjuda på framöver. Vi har pysslat om djuren, satt små frön i jorden och gjort allt för att försöka göra sådant vi får energi av.
För rätt som det var hade Svante åkt på covid och var vaken om nätterna. Har varit bortskämd med en bebis som sovit gott i åtta månader så jag kunnat hålla ett gott tempo om dagarna, men sömnlösa nätter tär fort. Jag beundrar alla som klarar av att leva vanliga liv och sova lite, ni är mina idoler.
En av mina gamla hönor har varit dålig och fått lite extra omsorg. Så när jag insåg att vi skulle behöva nacka henna tröstade jag mig med att stoppa hela kläckaren full med ägg. För minus en höna betyder ju plus sju kycklingar? Det är höns-matematik!
Ute i sadelkammaren har vi stått och tittat på kläckmaskinen och Lo säger varje dag “gå till äggen och kolla dom har det bra?” med uppfordrande stämma.
I I samma rum står de första blygsamma sådderna. Hej lilla jalapeno! Blir så himla glad av ett näpet, grönt litet strå!
Vårvintern har varit här med besked. Vi fikar och äter utomhus, leker i sista snöhögen, sover gott utanför ull-åkpåsen och fyller bleka ansiktet med fräknar. Härliga tider!
Det tinar och tinar och tinar. Backen badar i sol.
Senaste dagarna har vi stött fåren. Vi allihopa tycker att det är lika kul!
Men utemellan har vi känt oss trötta och ut-slut också.
Vi tog ett varv runt gården och bestämde vad vi ska göra i sommar. Stryker och stryker från den långa listan. “Barnen är ju så små, detta kan vi göra nästa år”… “Ska vi verkligen lägga pengar på det?..” och så vidare.. men städ och röj ska vi ägna oss åt så mycket vi orkar. Detta rum, “hörummet” ska få bli “hästrummet” så småningom. Hoppas på en tjusigare efter-bild.
Så sa vi hejdå till lilla Chatrine-hönan som var en av original-hönsen jag fick av grannarna 2018.
Sedan har jag haft livets värsta migränattack hittills och nu, nu vågar jag kanske hoppas att vi gjort bort det värsta? Kan vi få vara friska nu? Idag ska jag i alla fall åka iväg med mina barndomsvänner och fira våra trettioårsdagar – ska bli så himla härligt! Kram på er!
När februari blev till mars
Vi avslutade förra veckan med svärmors semlor. Jag som tycker att semlor är det mest överskattade bakverket åt dessa hemgjorda med andakt. Sedan fortskred veckan med än ditt och än datt. Väldigt familje- och kompistätt just nu. Visst vill man bara hålla alla man tycker om nära just nu?
Vi startade veckan lugnt. Med fokus på att få vår lilla Loppa frisk från det långdragna viruset. Måndag blev tisdag och vi pysslade, ritade, såg tv, nöp till oss några glimtar frisk luft. Jag hälsade på på jobbet en sväng med Svante under armen också.
Tillslut var det full fart på hela familjen igen. Vi pysslade om hästarna och tog hem hö till kaninerna. Alltihopa i en ljus marsafton.
Fredrik hade ju “ledigvecka” men hoppade in på utbildning en av dagarna. Då drog vi till stallet. Med hörselkåpor och stall-stassen på.
Hon är bra arbetsam, lilla Lo. Hivar skit och spån i en rasande fart. Jag önskar mig lite mer ridning och körning och lite mindre stallsysslor nu, men allt har sin tid.
Fapri fick ju kollade tänder och blev vaccinerad också mitt i veckan.
Vi stänger gärna in oss i hönshuset. Försöker göra handlingskraft åt eländet i Ukraina. Skapa ljus och trygghet som motpol. Jag är matt av allt tänkande och så tacksam över vår trygga tillvaro.
Vi blev spontant bjudna på middag hos Fredriks syster med hela storfamiljen på plats. Vi firade goda besked och bara umgicks. Var alldeles varm i hjärtat när jag rullade vagnen från barnens faster, tillika vår granne, äntligen fick vi allihopa träffas.
Under dagen hade vi träffat en god vän till mig och hennes dotter. Vi satt i solen och åt lunch från muurikkan och bara njöt av vårvintern. Sån fin dag.
Så blev det fredag och vi lämnade båda barnen för första gången hos farmor och farfar och åkte vidare in till Skellefteå. Vår häftiga stad som bara bubblar av utveckling och framåtanda. Vi skulle fixa inför Los stundande treårsdag, kalas, lämna igen böcker på bibblan och Fredrik hade klipptid.
Vi passade på att ta en lunchdejt. Vi återupptäckte Tatung, där dejtade vi ofta på gymnasiet.
Senaste tidens oroligheter och lyssnandet på podd, läsandet av broschyrer och annat gjorde att vi kunde konstatera att vi inte hade mat för en vecka hemma, som man ju bör ha enligt MSB. Våra frysar är proppfulla med mat men vid ett strömavbrott har vi det betydligt svårare att föda oss.
Så vi handlade hem lite extra, stoppade i backar och gömde undan. Ifall att. Det kändes gott inombords ändå, hellre beredd än rädd, ju.
När vi hämtat hem barnen, ätit middag och ordnat allt inför stundande kalaset så tog jag mig ut själv. Gick till stallet. Mockade, kliade ponnysarna och fyllde vatten. Pustade ut och blickade upp mot norrskenet på himlen.
På lördagen hade vi kalas för Loppan, det får ni se senare. Sedan bar det av i en väldig fart till travet för att heja fram Brillan och grannflickan Lovisa som skulle årsdebutera. Loppan hade vi lämnat i händerna på mormor och morfar och Svante sov sig genom hela spektaklet.
Sedan landade Fredrik, Svante och jag hemma i våra vänners stuga. Vi dundrade in, blev bjudna på bubbel och snittar, landande mjukt bland mjuk spets och gosig terrier.
Vi blev så galet bortskämda. Rådjursfilé och chokladmousse. Godaste jag ätit på evigheter!
Oskar stackarn som skurit av en sena i handen och var gipsad behövde hjälp med maten, haha! Dessa två alltså, så glad att vi hittat åt dem. Vi har så mycket gemensamt i och med våra gamla gårdar, våra djur och våra killar som numera jobbar på samma jobb. Jennifer och jag lärde känna varandra genom hästarna för några år sedan. Dessa håller jag hårt i!
Vår lilla goding njöt av full fokus från fyra vuxna och i alla fall en hund som hela tiden ville slicka bort banan från kinderna, dela majskrok och omhulda. Så gulligt!
Vi sov över i stugan och vaknade till Vasaloppssöndag. Åt frukost, tog en promenad och åkte för att hämta hem Loppan. En så fin avslutning på en härlig vecka.
Så härligt att vi hunnit träffa våra familjer, flera vänner och hunnit umgås på tu man hand en skvätt också. Nu längtar jag till lantlivet. Djuren och livet hemma på gården. Takdropp, väcka pelargoner och sätta små frön i jorden. Känns tryggt.
