Lantliv
Dags att ge upp igen
Jag började att skriva ett inlägg om vilket skitår 2026 varit hittills. Markerade och raderade. Det räcker så. Så tar vi en titt på vad som hänt hittills i februari: månaden som alltid känns som årets tisdag.
Februari började starkt med att farmor fyllde år och bjöd in till tårta. Vi tog vinterns favoritfärdmedel. Sparken. Det var isande kallt ute och trots att vi bara har en halv kilometer till svärfars så bet det i kinderna.
Vi har upplevt mycket sorg, oro och elände under denna månad. Gång på gång har det gjort ont i hjärtat. Skavt i själen. Känts hopplöst, orättvist. Dagen efter dödsbesked fladdrade norrskenet på morgonen. Kändes som att Hon var där för att säga hej, och hejdå.
Det har fortsatt varit kallgrader. Luften frisk, det känns ut i alveolerna. Inne eldas det i kakelugn och vedspis. Vattnet fryser i golvet då vi har rekordlite snö som isolerar. Eldar upp varenda reklamtidning och kartong jag kommer åt.
Kylan har gjort att hästarna fått gå i hagen. De är runda och stinna efter en vinter med lite rörelse och mycket mat för att hålla värmen. Jag går runt på gården och ser mig omkring, det känns som det är oreda, smutsigt och dant i varje hörn. Det brukar bli så efter en vinter och när ljuset återvänder ser allt så fult ut. “Det ser snyggt ut väldigt långt ifrån, men allt är fult på nära håll” sjunger Miriam Bryant och jag håller med.
På tal om Miriam så åkte vi till stan och kulturhuset för att se henne live. Gåshud. Men hemma var en liten loppa med feber som pockade på tankarna.
Många, långa feberdagar. I kombination med att Rut löpt för första gången. Vi gav henne utegångsförbud och jag skickade denna bild till några av mina vänner med texten “tur att någon i detta hushåll fortfarande gillar Rut”. Hon har skrikit sig genom nätterna och jag har inte begripit att det bara är ett par år sedan vi var uppe med barnen om nätterna/tidiga morgnar, numera fungerar jag inte med så lite sömn. Sterilisering är bokad. Tack och lov.
Jag har varit i Norrbotten på jobb i två dagar. “Tänk att vi är på jobbet nu” tjöt jag och min kollega flera gånger. Det är väldigt roligt att jobba just nu.
Vaknade till lördag. Det var ljust halv åtta om morgonen. Jag fick tid att läsa min bok. Pulsen lägre. Tankarna lugnare. Fredrik iväg på helgjobb och barnen utfläkta i soffan för morgon-TV.
Alla friska. Och “Allans hjärtans dag” till råga på allt.
Livet har känts lite så här på senaste. Kände mig så uppgiven här. Inte bara på grund av äggen, förstås. Det är så mycket som känns skakigt och skavigt just nu. Vill helst bara ligga i soffan med en filt. I några veckor. Men jag vet ju också att absolut ingenting blir bättre av det.
Så jag har samlat små solstunder i -28. Hämtat ved, klappat hästmularna. Strött ut extra hö. Pysslat om med vatten och så. Tänkt “just ja, utomhuset är ju bästa medicinen mot den där känslan av att bara vilja dra en filt över sig”.
Rut har slutat att löpa. Hästarna har börjat släppa vinterpälsen. Tiodagarsprognosen ser ut att bjuda på mildare väder. Jag tänker ruska upp mig. Den sjuttonde börjar eldhästens år enligt kinesiska horoskopet. “Året präglas av hög energi, passion, snabba förändringar och stora framsteg. Det är ett gynnsamt år för att bryta mönster, ta djärva beslut och följa sina drömmar” Det låter som ett år för mig.
Långfredagen
Hej och välkomna till min första dag som vuxen! Jag blev väckt rackarns tidigt, igår, kvart över fem eller något sådant. Barnen brukar faktiskt sova betydligt längre än så, så det blev sannerligen en lång långfredag igår. Inte mig emot, som bara går runt och myser av ledigheten.
iDet kanske inte riktigt är sanningen, dock. Ibland när jag blir långledig så blir jag som en stövare om hösten. Jag väller på i ett rasande tempo och följer spår till höger och vänster tills jag inser att jag varken har mysigt, ledigt eller får särskilt mycket gjort. Jag började i alla fall dagen med att ta några kort på mitt ovuxna hem.
Det här är: Så typiskt mig! Jag köper (ej ännu utslagna, för att ha mer tid, dessutom!) blommor, glad i hågen. Tar med barnen till skogen och knipsar björkris att lägga som ett litet fågelbo runt påskliljorna. Men sen blir de stående på köksbänken, och riset ligger intill brotrappen. Blommorna slår ut, står kvar i sina fula plastkrukor och ropar försiktigt efter en klunk vatten. Så vips är det påsk och påskliljorna har torkat ut och löns inte sätta i någon blomkruka och pynta med längre.
I hallen står alla kläder jag hämtat hem för förskolan, tillsammans med paket jag hämtat ut och stressat finns tomma påsar som är på väg till olika platser.
På en av bänkarna står musfällorna jag åkte till stan i full fart för att köpa för att sedan aldrig ens ladda. Backen jag skulle organisera i? Den får vara förvaring för musfällor. Så länge.
När vi ändå står i hallen så kan vi kika ut och se att jag inte orkade dra in soptunnan riktigt hela vägen igår. Parkerad mitt på gården. Bilen verkar inte hellre ha hamnat där den ska.
Kika ut, förresten, kan vi ens göra det?
Drickor, hushållspapper, pärlplattor, paket, kasse med matlådor och badrumssillikon. Och min stalljacka, som ska hänga i sadelkammaren.
Inne på toaletten var det svårt att hitta tvålen bland all bråte.
Det här är verkligen livet. Älskar varenda hörn av vårt hus. Men har man spenderat majoriteten av sitt vuxna liv med att renovera ett hus så får man sådan respekt för varenda vrå. Jag störs inte av stök egentligen, speciellt när det är tillfälligt. Det är mina beteenden jag störs av, hur jag “dör ifrån”, gör “nästan klart” som i att dra upp soptunnan 350 m från byvägen med bilen för att sedan inte orka dra den femton meter från bilen till sophörnan. Hur jag köpt tjusiga innerlådor för pryttlar och krämer och sprayer till kommoden men i slutändan står allt uppepå ändå. Hur jag ränner till stan för att köpa musfällor som inte installeras. Hur blommorna hinner blomma ut innan jag ens kommer på att njuta av dem. Stök och ostädat kommer det bli oavsett vuxna vanor eller inte, men det är respektlösheten mot vårt hus och alla år vi renoverat jag vill ifrån.
Men först: frukost! Loppan delade en kallkorv med Knut.
Jag rostade bröd med avokado på, drak proviva med isbit och melon. Kanske den mest exotiska och internationella frukosten som någonsin serverats i vårt hus?
Sen så: vaknade Fredrik efter eftermiddagsjobb till mitt i natten och tog med sig barnen ut. Medan jag satte igång med toaletten. Jag putsade duschväggar, torkade kakel och klinker, dammtorkade, rengjorde spottarna från flugskit, sorterade flaskor och pryttlar till rätt ställe, diskade upp toalettstolen och gnodde på i ett par timmar.
Det blev så himla bra. Lite skavanker finns förstås efter fem och ett halvt års användande. Framför allt har vi haft helt sjukt mycket kalkavlagringar då går duschblandare och takdusch droppat vatten i tre år, minst. Det tog vi tillslut tag i i vintras och anlitade rörmokare som fick byta ut blandaren och takduschen. Varför har vi inte gjort det tidigare, kan jag nu undra. Så nu kan vi äntligen börja få bort avlagringarna utan att det direkt byggs på nya. Jag måste tipsa om medlet jag använde också, kalkborttagning från Västerbottenssåpa. Man smetar på det med en fuktig svamp, låter sitta en halvtimme, gnuggar genom väggarna med den uppblötta svampen och sköljer av. Inte ens jobbigt i jämförelse med hur vi gnott på med ättika och olika andra sprayer tills vi blivit helt yra.
Toapapper påfyllt på knopplisten. Nästa vuxenpoäng kanske blir att köpa nytt toapapper innan dessa fem är slut?
Tvålen går att hitta igen och allt känns rent och fint.
Tänk, sedan fick jag användning av de två fräscha påskliljorna med. Var så omåttligt nöjd med mig själv efter den storstädningen.
Mitt på dagen blev det fikapaus. Barnen och barnens kompis hade noga valt ut munkar dagen före. Mor och far åt kladdkaka istället. Saft och kaffe till. Ute bland hönsen och gräset som börjar grönska.
Jag älskar att pyssla och pynta inför högtider men på grund av magsjukan som bara snurrade runt har vi inte pyntat något alls i år. Påskstämningen infinner sig nog under helgen ändå, och ett påskris går ju ordna när andan faller in. Munkar med påskharar hjälpte barnens påskstämning i alla fall!
Lagom till fikat var stövaren i mig borta. Nöjd att få ha börja jaga. Lugn över hur lång ledighet vi har kvar. Taggad på prick varenda projekt i sikte.
Efter lunch selade vi på Fapri och skjutsade hem Loppans kompis som bor en bit bort på byvägen. Stannade för att plocka tussilago och kika på bäcken. När vi kom hem rusade jag genom duschen så åkte vi över till farmor och farfar. Åt gott och pratade länge. Alltid lika mysigt. Barnen fick påskägg och Fredrik och jag fick ligga skavfötters och vila på inglasningen.
Innan hemgång tog vi en sväng till ladugården.
Hälsade på gravida gänget i lösdriften. Här väntas ungefär fyrtio lamm husera snart!
Inne i BB låg sex lamm i olika boxar och mös.
Svante, Lo och jag döpte de nyfödda killarna till Blixten och Sixten. Oj vad svansarna gick när de diade.
Lyx att ha fårbönder till farmor och farfar. Jag minns själv somrarna hos mormor och morfar med deras tjurar, höns, katt och hund med sådan värme. Vilket äventyr det var att få hjälpa till med sysslor och gå på upptäcksfärd på gården.
Lo ville natta Stjärna och Pluto också.
Pluto som föddes ifjol, natten när Lo och Svante sov över. Loppan kom med namnförslag.
Så vinkade vi hejdå till farmor och farfar och djuren och åkte hem.
Fredrik la barnen medan jag gick ut i aprilvärmen och hämtade en ponny som stuckit ut i stora hagen på egen hand, men kom travande tillbaka och kröp under tråden tillbaka in i hagen. Krattade ihop skit i högar och kliade Buse i skymningen. Omringad av vårens första mygg!
Du kanske också gillar
Ett älskat, soligt kök
Januari
Jag halvsitter i sängen och skriver inlägg, uppmuntrad med kuddar, då och då sträcker jag mig efter tekoppen på stolen intill sängen. Rösten har gett upp och lämnat någon hes, skrovlig liten avart åt mig att kommunicera med. Januari var inte min piggaste och friskaste månad, tvärt om har jag nog inte känt mig riktigt kry på hela månaden, men aldrig riktigt sjuk heller. Det är frustrerande och väcker samtidigt en nyfikenhet, vad kan jag ändra på för att slippa vara krasslig över lång tid? Idag är det i alla fall äntligen den första februari. Det är ljusare ute och jag känner hoppfullhet, en ny månad att fylla med liv. Men först tar vi en titt på hur januari sett ut!
Vi avslutade december med hemmakalas. Vi åt kött från svärföräldrarnas gård och daimpannacotta till efterrätt.
Förutom familjen hade vi besök av en av mina bästa vänner, Nathalie. Jag har turen att få kalla henne min kollega också, tänk vad vardagen blir roligare med en bästis att gå armkrok med?
När barnen firat in sitt tolvslag vid åtta och lagt sig därefter så drog vi fram Alfapetet och godiset.
Tolvslaget? Firades i sedvanlig ordning i stallet hos hästarna. Radion skvalar skönsång och vi dricker bubbel. I hörnet bakom Buse klurar vi på att bygga ett varmt “vattenrum” för att kunna förvara högtryckstvätt och sådana grejer, samtidigt som vattnet aldrig kan frysa. Vi har ju kallstall så varje vinter får jag stå med hårtorken och tina vattenledning när jag råkat rappla ut kontakten till elslingan ur eldosan. Men i så fall bygger vi in fönstret, tror ni jag skulle sakna fönster i stallet åt norr? Har två fönster i hästarnas boxar så helt utan ljus blir vi inte!
Tolvslaget gick jättebra trots rekordmycket fyrverkerier i vår lilla by.
Januari består ju mest av en massa vardag och det har jag faktiskt ingenting emot. Buse började rymma ur den enorma promenadhagen då strömmen blev så dålig, så de har fått bo i gamla “vinterhagen”. Jag ville ju så gärna låta dem gå i stora promenadhagen men måste säga att det går över förväntan, upplever inte alls någon frustration över att ytorna är mindre (vilket är anledningen till att jag byggde hagen från första början), jag jobbar mycket med berikning, födosök och andra överraskningar som stimulerar hästarna.
Vi har haft besök av kusiner och vänner. Det är så mysigt att ha småvänner på besök och lek.
Loppan älskar våra höns, speciellt hennes egna “Tofsan”. Hönsen är inte så tama att de hoppar upp i knäet på oss, men Tofsan går att plocka upp och gosa med en stund. Både Tofsan och Rödluvan har börjat lägga ägg och bidrar med mörkbruna och grönblå ägg till samlingen.
Några dagar i början av månaden var smällkalla. -27 hade vi en morgon. Hästarna har gott om päls så de oroar jag mig inte för det minsta.
Men mest har januari varit mild. Som mest kring sex-sju plusgrader. Jag känner inte igen mitt Västerbotten. Men hönsen har varit glada över extra utevistelse och barmark som är trevligare att gå runt på än snö.
På tal om höns så fick vi en dag ett tuppägg, så minimalt litet och anspråkslöst.
På kvällsfodringarna har jag haft dansande norrsken fladdrande över mig. På dagarna har vi fått se pärlemormoln då och då, eller “regnbågsmoln” som Loppan säger.
En ljummen januarisöndag tog vi gammskotern till “Los skog”, en av våra skogsdungar.
Vi tog oss knappt från gården i ishalkan som rådde.
Vi gjorde en eld och satte näsan mot solen.
Så fick barnen röja loss. Tyckte mycket om det här inlägget + kommentarer hos Underbaraclara. Så det vill jag tipsa vidare om. Fredrik och jag satt på varsin liten solstol, jag läste bok och laddade batterierna. Barnen hade så roligt!
Vi hade förstås packat matsäck. Klassisk denniskorv med bröd.
Aldrig är väl en halvbränd denniskorv så god som ute i skogen?
Buse har fått skor och kunnat lämna gården lite oftare. Han har fått vara ute och promenera både med och utan sällskap, vi har också hunnit tömköra. Hemma i stallet har vi provat Fapris sadel och diverse andra påhitt. Han är så trygg och modig hemma på gården. Ute efter vägarna har vi en bit kvar.
Fapris vagn har fått punktering så vi har fått strunta i körningen och tagit några ridturer istället. Otroligt mysigt. Loppan handlade en ny grimma och grimskaft i julklapp till Fapri.
Jag kämpar på med att ändra vanor i livet jag inte vill ha med mig i 2025, dumscrollande ersätts av lässtunder. Jag är ute mer och pysslar på. Jag har varit utloggad från Instagram om veckorna. Lusten att fixa hemma har börjat smyga sig på. Trots den eviga krassligheten så har det varit en fin månad.
Nu ska jag ut och fodra hästar och därefter äta frukost med barnen. Sen ska vi fira min fina svärmor som fyller 70 år idag. Hipp hipp hurra!
Julidagarna och fågelholken
Hej på er. Det har hunnit bli sen kväll igen och snart är det midnatt. Jag sitter i soffan och hör hur det skrålar ur högtalarna på countryfestivalen som går av stapeln i byn i helgen. Vi ska dit imorgon, men ikväll har jag bara tassat mellan djuren, ätit choklad och sett film. Jag är väldigt introvert och för att ladda för en social festivalkväll så behöver jag djur, natur och eftertänksamhet. Länge trodde jag att jag var jättekonstig som behövde ladda inför och efter sociala sammanhang men nu har jag förstått att jag inte är ensam. Lite märkligt är det för jag älskar verkligen att träffa människor – prata, mötas och umgås. Men efteråt är jag trött. Nu när jag är vuxen har jag lärt mig balansera, men oj vad lång väg det varit hit! Nog pratat om mina introverta drag, här kommer senaste dagarna i ett pärlband:
I måndags dukade vi upp för ett minikalas! Min syster och systerdotter skulle iväg på semester när storkalaset skulle gå av stapeln, så vi ordnade ett eget litet kalas.
Vi fick väcka upp Sveriges tröttaste tvååring och sätta direkt vid fikabordet.
Det blev fika och bus! Alla småkusinernas idol är storkusinen Aisha.
Av en händelse så råkade också mormor och morfar passera gården så vi bjöd in allihopa. Till Knuts stora lycka!
Svante trodde inte att han skulle få några paket – så nöjdheten visste ingen hejd. Ett alldeles eget spel! Och en ärvd jättestor björn som skrämdes, “Björnen ha svarta ögon” sa han misstänksamt dagen efter.
Varma sommardagar med badstrand, fika, sol och semester. Badkläder och sängkläder på tork i solen. En förrymd tvååring, allt är i sin ordning.
En ljummen måndagskväll med Bellinis och chips i solnedgången.
På tisdagen var det äntligen dags för årets första besök på caféet i byn. Skråmträsk Kvarn. Som alltid goda bullar och gott kaffe!
Barnen åt glass med smak av kladdkaka och höjdpunkten var såklart att åka hiss!
Loppan hade feeling och dansade. Sötaste lilla fyraåringen jag vet.
… och en tisdagskväll med gårdsarbete. “Snedtaket” som vi kallar det ska tömmas, bli lite stabilare, få nytt golv och inredas. Här ska bli vårt sommarförråd för utemöbler, gräsklippare, röjsåg, trimmer och allt sådant. Häpp!
Onsdagen skulle bli en lång dag. En lång arbetsdag. Jag började med att stöka bort i köket för att kunna stöka fram därefter.
Men först djurstök. Som varje morgon. Släppa ut hönsen, fylla på de vattenbaljor som behöver fyllas på. Hö till Fapri, småkillarna på betet. Älskar.
Sen bakades kaka och sattes en deg. Hade strålande hjälp av provsmakare och bråkmakare. Efter lunch åkte de till farmor och farfar för lite sommarlov så vår arbetsdag kunde börja på riktigt.
Först stök i varje hörn, sedan var det bara städat kök och en drös med bullar kvar.
Jag bakade första bulldegen i min nya matberedare, eller köksassistent eller vad det nu kallas. Det blev en Ankarsrum tillslut, som jag trånat!
Bullarna sedan? De godaste jag gjort hittills!
Jag målade klart stallfönstren som jag “kämpat” på med under några dagar. Kämpigt är det inte med podd och solsken i blick. Mest njutbart!
Målade upp färgprov till trappen. Blev ingen av dessa!
När jag ändå höll på så grundade jag tvättställningen jag fick av Fredrik ifjol på morsdag. Tänkte göra dem gröna men nu har jag ångrat mig – vita ska de få vara!
Vi raggarduschade, svirade om och besökte asfalten i Burträsk. Storhandling inför Svantes kalas.
Picknicksmiddag i mina hemtrakter. Burträsk är så fint nu med lite distans till det. Älskar denna vy vid kyrkan och badstranden.
Vi åt pizza och kebab från Grillen. Låg på rygg och kisade uppåt. Ooohade och Åååahde.
Det var kallt i vattnet i Burträsk så vi åkte förbi badstranden i Skråmträsk istället. Varmt och ljuvligt. Vi simmade ut till flotten, det har jag inte gjort på flera år, mest badar man ju i strandkanten med småttingarna nu för tiden.
Avslutade allt med häst. Mocka hage, klia under haka och promenera. Älskar, älskar, älskar att ha hästar hemma igen!
Tränar lite intensivare med Buse nu, han växer så fort! Promenera och känna sig trygg, det jobbar vi med.
Vi kalasade för Svante med båda våra familjer. Så underbart. Förevigade familjen därefter. Sötpluttarna växer som ogräs nu!
Svante fick en verktygslåda som Loppan ville inviga direkt genom att bygga en fågelholk.
Letade åt lite gammalt virke och gammal spik. Tjoho så det gick!
Arbetsmyran våran spikade och spikade.
Idag lämnade vi kalasgäster hos arbetsherrarna som rivit en lada åt oss (den ska återbruka i en filminspelning!). Åkte en sväng till stan och ikväll har jag och barnen varit ensamma hemma. Vill aldrig att denna sommar ska ta slut.
När klockan redan var över läggdags smet vi ut med penslar och målade fågelholken faluröd. Smårringarna tjöt av lycka – både över busigheten att stanna uppe länge och att få göra något så fint som en fågelholk. Jag smäller av så mysigt!
Lördagen
Igår tog jag fram stora kameran för första gången sedan jul. Det kanske säger lite om att börja vara tillbaka i gängorna efter alla sjukdomar ändå? Ett uns av sug efter kreativitet! Jag vaknade vid sju av mig själv i gästrummet, så otroligt skönt att få lägga sig lite i enrum ibland och vila från ettåriga små fötter i ansiktet och sådant. Jag anslöt till resten av familjen i vardagsrummet och så pratade vi ihop oss om dagen. Sälja en bil, städa och stöka, åka en snabb sväng till stan, mysa med djuren, elda i kakelugnen och äta gott stod på önskelistan.
Vi gick ner och började stöka med frukost, jag gjorde smoothie på jordgubbar från självplocket i byn norrmejerieryoghurt. Hann inte ens tina upp brödstumparna vi hade kvar i frysen innan Svante knyckt åt sig smoothien och sörplade nöjd i sig alltihop.
Solen strålade och Västerbotten bjöd oss på -23 grader. Jag klädde mig från topp till tå och gick ut för att fylla på med ved till kakelugnen.
Jag ställde ner vedhämtaren och smet bakom stallet en stund. Småkillarna var fullt upptagna att bära på pinnar och jävlas med varandra.
En sväng förbi hönsen och tuppen med. Mitt ständigt dåliga samvete, de får inte i närheten av den kärlek som de fått av mig tidigare år. Men jag tänker att de kunde ha det sämre ändå. Skönt att jag fick ordning på värmelampan som gick sönder precis när magsjukorna i huset började härja.
Blev stående utanför hästhagen för att kika på spektaklet när de brottar ner varandra, biter varandra, klättrar på varandra och mattehjärtat sitter i halsgropen när de busar som värst. Men lika tacksam är jag att de har varandra, det känns fint att erbjuda en jämnårig kompis att brottas med.
Sedan såldes vår lilla blå peugeot som tagit oss fram under föräldraledigheterna. Lo höll gråten inne när den rullade iväg mot nya äventyr, hennes favoritbil alla kategorier. Vi lunchade i soldränkt kök, packade ihop blöjor och plånböcker och åkte en snabb sväng till stan, jag behövde fixa inför ett samarbete och sedan påtade vi på med städning och middagsfix. Vi alla landade i soffan och spelade spel (Bamses odlingsspel, tips för er andra med tre-fyraåringar!), sedan fick Loppan vara storasystervaken med Fredrik och se en bit av mello medan jag tränade med Buse innan jag också anslöt till myset. En lugn och fin lördag! Hoppas på en lika härlig söndag idag!
Sommarhälsningen
Hej på er, åh vad kul det är att sätta mig ner med datorn i knäet och knåpa ihop ett blogginlägg till er. Jag bestämde mig tidigt, redan i vår, att i sommar skulle jag ha instagrampaus. Det blev en paus härifrån också. En oplanerad sådan. Jag hade absolut tänkt sommarlovsblogga var och varannan dag i år. Men jag har varit så ivrig att få saker gjorda utomhus om kvällarna och varken haft lust att bära med mig kameran eller slita fram datorn. Så, det har sannerligen varit fint att ha några veckors sommarlov från internet och nu ska jag uppdatera i sakta mak igen. I ett ganska långsamt tempo som passar livet i övrigt. För nu händer verkligen livet!
Vi har haft en del sommarprojekt igång;
– Trapp-projektet fortskrider! Jag har använt värme-kobran och skrapat färg från hela tre trappsteg. Det tar sån enorm tid, färgen sitter som berget! Fredrik har satt pärlspont under trappen som jag målat och så sent som ikväll kom listerna och ett av hyllplanen på plats. Städskrubben blir alltså verklighet!
– Vi har haft kontakt både med sotare och skorstensbyggare (murare?) för att förhoppningsvis äntligen kunna elda i våra tre eldstäder. Målet är att vi i vinter kan elda i våra två kakelugnar och vedspisen i köket. Detta medförde en del extraarbete för Fredrik som fick rensa sotningsluckorna och rökgångarna från tegelstenar, aska och annat bös.
– Eftersom vi vill elda har vi också startat upp projektet med vedklyvning. Fredrik har kapat upp alltsammans med motorsågen och jag står med sommar i P1 i lurarna och klyver och klyver bakom svärfars gamla traktor.
– I en del av ladugården ska vi gjuta inför framtida lösdrift. Det känns som att detta projekt kan bli svårt att hinna med. Men vi gör vad vi kan, låter livet avgöra vad som är möjligt och jobbar på i mån av tid.
Så, en liten sommarhälsning från mig, snart ska jag berätta mer om dem allihop! Kram på er!
Blomstertiden
En trasig internetdosa har ställt till det och swish är vi en hel vecka in i juni. Allt händer nu. Det blomstrar överallt, hästarna vänjs in på gräs, trädgårdslandet rensas, gräset växer i en ryslig fart, Loppan har åkt på en riktig sommarbacill och hela familjen på Backen har gått på sommarlov tillsammans. Hujedamig vad fort det går nu. Vi tar en titt på några av senaste tidens lantlivsglimtar:
Början av veckan fixades det inför Fredriks trettioårsdag. Det handlades mat i massor, pynt och tårta. Sedan firade vi med nära och kära och kvar blev den varma känslan i bröstet och allt blomster som Fredriks föräldrar, mina systrar och föräldrar strösslat vårt hem med. Så mycket fint – trädgårdsbuketter är alltid favoriten!
Vi fick promenera över till farmor och farfar och kika på fårsläpp. De gulliga lammen förstod inte alls varför man plötsligt skulle lämna trygga vinterhagen. Tackorna fick egentid medan lammen körde sitt eget rejs en bit bort. Vansinnigt gulligt!
Betestider är bara bäst.
På eftermiddagen cyklade jag och barnen förbi en sväng till och då var även de små med på noterna.
Vi har aldrig velat gå in om kvällarna och känslan av att allt behöver göras och fixas samtidigt har absolut infunnit sig. Ju äldre vi blir desto bättre blir vi på att släppa krav, så länge barnen är vakna vill vi gärna bara umgås. De får vara med på mycket projekt och påhitt också förstås, men det frigörs alltid tid för lekar vid körsbärsträdet. “Under hökens vingar”, “ett två tre ost” och “tagen” leker vi nu. Medan lillebrorsan i gänget hinner slita upp tulpaner och stoppa allt som är löst i munnen.
Efter tillrättavisningen sätter han sig på rumpan och gapskrattar. Allt rinner av honom som en gås och han har redan hittat på mer hyss än Loppan kan jag lova.
Allt, allt, allt är så vackert nu.
Så kom en helg med bröllop och dans halva natten – sedan blev det ny vecka. Hästarna fick smaka grönt uppe hos oss och jag tog armkrok med grannflickan Lovisa och mockade natthagen en sväng. Vansinnigt mysigt att få höra en femtonårings funderingar och prata om livet ~
Maj på Backen
Det är junis första dag. Idag har regnet öst ner och vi har firat vår älskade Fredrik som fyller trettio år! En genommysig dag med nära och kära. Bästa presenten han får är tid hemma med familjen, nu kommer vi spendera hela sommaren tillsammans här hemma ~ mer om det senare! Nu tar vi en titt på några glimtar ur sista biten av maj, så hoppas jag kunna bjuda på mer “här och nu”-sommarlovsbloggning från och med nu!
Jag fick stora äran att låna en fin, välriden ponny en kväll. Rakt igenom magi att komma upp på hästryggen.
En afton efter förskolan fixade jag och Loppan oss ett mysigt litet hörn på trädgårdslandet. Gjort av gammalt hässjevirke som följde med gårdsköpet. Jag ska absolut göra fler hörn, så fint!
En fredag startade jag med att premiärspringa med båda barnen i Thule-vagnen. Pigga ben, sömniga barn och ett stort mått av stolthet. I slutet av förra året var jag verkligen i skruttig form, nu orkar jag plötsligt springa med barnen i vagnen. För mig är det jättestort, även om det varken går fort eller blir långt. Jag kan nog ärligt säga att jag började helt njuta av att springa sedan jag insåg att man får stanna, man får gå och man får lyssna på kroppen. Hur som helst, efter löpturen kraschlandade Loppan på grusplanen och fick för första gången i livet ett skrapsår med blodvite (över tre år gammal, hur otroligt?!). Krokodiltårarna fick stillas med löfte om våffelkalas.
Jag tyckte så synd om henne som skrapat sig. Våfflorna blev plåster på såret. Ja, tillsammans med ett riktigt plåster förstås. Alla dinosar var med, förstås!
Svante som vaknade av Loppans krokodiltårar höll humöret uppe. Han sladdade runt i sin pyjamas halva dagen. Sedan åkte vi med två av kusinerna på handelsträdgård och köpte på oss lite pellisar.
.. och en lördag brassade vi, barnen och jag alltså (Fredrik jobbar var tredje helg och detta var en sådan), till min hemby för att kika på Norrmejeriers kosläpp på Nebo gård. Med mjölken i högsta hugg räknade vi ner..
Vädret var kanon och Svante var sitt vanliga, soliga jag!
Mycket folk hade kommit för att kika på glada kor! Man kunde nästan se hur det grönskade i hagen ..
Hopp och bus, sedan ställde sig flera av korna och kikade nyfiket på oss åskådare.
Extra roligt att min kompis Jennifer jobbar med att pyssla om dessa fina damer. Hela kusinskaran var väldigt exhalterade över upplevelsen!
Los kusin Fred på moster Emelies axlar.
Lo och Fred roade varandra, knappt hinner man se till de två när de är tillsammans! Piper iväg på bus direkt!
Att få dela kloksaper med sin moster, ändå!
Sedan åkte vi vidare till mormor och morfars gård. Provcyklade stora cykeln, doppade fötterna i min barndoms sjö, lekte i lekstugan och blev spontant inbjudna på grillmiddag. Så härligt!
Hemma på Backen sa det Poff så tittade några näpna tulpaner fram. Jag satte dem intill körsbärsträdet i höstas. Fint i sin lilla enkelhet!
Tulpanerna är köpta på Lidl för typ ingenting. Jag gjorde spontant en liten rabatt och stoppade ner lökarna i höstas.
Jag har jobbat med mitt lilla företag också! En kampanj för Verumfil. Årets sommarsmak är så god. Jag hann äta upp hela paketet innan vare sig Fredrik eller Lo fick smaka, haha! Det ska vi ha hemma till sommarfrukostarna!
En regning dag åkte vi till Jennifer och Oskar. Fick bland annat träffa hennes fina Allan.
Svante satt tryggt i Oskars knä och kikade på …
… alla fräsiga djur som bor på deras gård. Ankor alltså, så vansinnigt rara och roliga djur!
Katten Tassa som vi alltid vill råka ta med hem. Så kärvänlig och go. Svante hinner vara överallt nu för tiden, rycker tag i minsta lilla pälstuss han kan komma åt och skrattar hejdlöst åt både två- och fyrbenta djur!
Mer jobb! Denna gång åt Revolutionrace på Instagram, en härlig paus i skogen för mig.
Så vansinnigt sköna kläder. Har bott i dem kan jag lova. Börjar få in lite mer rutin på kampanjerna och samarbetena nu. Så otroligt roligt och utvecklande!
Vips så blev hemmet redo för sommar. Nåja, än är inga fönster putsade och den där “vår-listan” jag skapade tidigt i våras är inte alls avcheckad. Vi har varit alldeles för sociala och umgåtts med vänner och familj i vår. Så härligt! Efter all renovering och pandemin så har jag längtat så efter mer tid med nära och kära. Listan får vi ta med oss in i sommaren istället!
Smyckade hemmet med hägg. En enorm bukett så luktar det gott!
Knut tycker också att han är ett smycke. Jag med, för den delen!
Sista jobbet i maj! För underbara Newbie. Köper oftast kläder på andrahandsmarknaden eller får ärva från äldre kusiner. Men om och när det blir nya plagg så väljer jag helst Newbie. Så mjuka, fina och sköna.
Så rolig kampanj att fota. Kläderna är magiska och gården visar sig från sin bästa sida nu, i slutet av vackra maj!
Vi har pausat hos kaninerna. Som också fyllt ett helt år i maj! Vi är allihopa väldigt förtjusta i de små och de får spendera alla icke regniga dagar ute i stora rastgården. Härliga tider, även för kaninerna.
Loppan har blivit så stor. Här mäkta stolt över sin paljettröja.
En morgon gick vi till farmor och farfars får. Jag skäms nästan men jag har inte varit där sedan innan påsk ?! Hur är det möjligt!
De hade fått årets sista lamm! Nummer fyrtioett i ordningen!
En liten, liten tacka. Tre äpplen hög och helt bedårande!
Så blev det sista fredagen i Maj och Fredrik bad mig stanna i sängen medan han och barnen grejade i köket. Sedan väcktes jag av skönsång och dukat frukostbord, låstas-morsdag blev det minsann!
Tårta redan till frukost och någon var snabb på att knycka rosen!
Sedan smög Fredrik iväg och knackade sedan på fönstret. Utanför stod han och höll i en torkvinda! Som han smygsnickrat åt mig under veckan! Förstod ingenting? När har han hunnit det? Helt makalös är både han och torkvindan han snickrat ihop!
Efter allt regn kom solsken och jag som skött hästarna under veckan skulle dit och mocka och ge frukost åt ponnysarna. Loppan tyckte vi kunde pausa redan nedanför Backen.
Vi tog oss till stallet. Fapri fick frukosten i stallgången medan ponnypappan och Loppan fixade henne ren och fin. Jag mockade och fyllde vatten.
Sedan begav vi oss ut på tur! Hon är så fin vår snart tjugosjuåriga lilla ponny!
Sadaln vi lånat sitter inte riktigt bra så Loppan ville hellre gå sista biten hem. Måste hitta en barn- och gästvänlig sadel. Frågan är om vi ska slå till på en barbackapad, en westernsadel eller en rejälare puta.
På vägen träffade vi farfar med traktorn. Lilla Loppan lämnade ponnyn, klättrade upp och åkte med en sväng. Lyxigt och mysigt!
Sedan blev det blomster för hela slanten. Halva dagen rännandes runt på handelsträdgårdar, men det har ni ju redan fått hänga med på!
Och vips hade det blivit lördag och jag lurade med Fredrik till Luleå! Där hela hans familj väntade. Ett mysigt dygn med hela stora familjen. Jag startade söndagen med en löptur ut på Gültzauudden, zickzackade mig genom de gamla kvarteren med stora trävillor på vägen tillbaka. Fantastiskt härligt att börja dagen så!
Sedan kom vi hem till Backen igen. Jag hade längtat efter djuren men också våren och försommaren. Ingenting slår hemma just nu. Alla dagar känns så värdefulla. Vi satte upp ett av morsdagsköpen.
Små blomlådor på farstukvisten. Gulligt!
Sedan har jag ägnat all lämplig tid åt utplantering och sådd i trädgårdslandet. Med Knut som ständig skugga. Och förberett för trettioårsdagen. Pjuh, härliga maj! Tack för allt – ses nästa år igen!
Fixardag
Vilken omtumlande helg vi haft på Backen. Vi har påtat på med än det ena och än det andra och mitt i allt fått skåla och fira en stor livshändelse! Jag får berätta mer sen för nu ska jag berätta hur vi spenderade vår söndag!
I helgen kom våren till Backen. Musöron på björkarna och knopp på Los dopträd. Ett körsbärsträd som gav oss några söta små bär i fjol.
Runt trädet gjorde jag i höstas en rabatt av corten och hästskit. Satte ner orimligt många tulpanlökar och titta! Några av dem väljer att titta upp. Det är minsann svårt att haka på alla vackra, inspirerande trädgårdsbilder som mitt flöde fylls av just nu, tulpanerna blommade väl till påsk i södra Sverige? Inspirerande eller inte, väldigt glad är jag över de där gröna stjälkarna!
Gräsmattan har grönskat och “Pär i backen” blommar. Medan Svante sov förmiddagsluren drog jag kvickrot i landet. Händerna ömmar och jag funderar mycket på hur mycket tid odlingen ska få ta nästa år för mig, då kommer jag ju jobba heltid vid denna tid. Men i år får det ta all tid det tar, så bra det blir att rensa bort ogräset ordentligt!
Svante vaknade upp i blåsten och nedanför Backen hördes ett välbekant, brummande ljud.
Det var Loppan och Fredrik som levererade bakaved till bagarstugan!
Det slängde vi in innan vi gick in och åt tacorester. Loppan arbetsledde. Hivade ved, schasade höns på rymmen och underhöll lillebrorsan. Fullt upp att vara treåring. på landet!
Efter lunch packade jag på min elva extrakilon..
.. så högg vi tag i den uppsprättade plattan som legat utanför stallet en vecka.
Det hivades stenar i traktorskopan och Loppans självförtroende var i taket. Tre år och starkast i världen.
Tillslut blev det lite bättre ordning. Här ska det bli en grusplan så småningom. Och lite rabatter och stenläggningar. En ny dörr, en trapp till stallet och nya fönster. Så roligt projekt när det väl kommer bli gjort!
När vi ändå hade ångan uppe skottade vi ut stenmjöl runt bron. Så skönt att slippa se de fula markisoleringsplattorna och att få lite bättre storlek på sista trappsteget, det har varit lite väl högt.
Vi jobbade på en stund. Pausade för en tur med Fapri. Åt middag och tog oss varsin springtur. Sedan kröp vi upp i soffan, alldeles fixar-trötta och mosiga. Så härlig dag!
Vår egen majbrasa
Årets momsdeklaration är nu gjort och jag kan återgå till att skänka er små lantlivs-glimtar här på bloggen! Jag måste erkänna att det var lite kul att göra det i år – då jag ju utökade vårt lilla gårdsföretag med min lilla influencer-business. Tänk att jag får jobba på ett litet hörn med min blogg och instagram, sannerligen en dröm!
Men nu ska jag prata om något helt annat. Nämligen om vad vi gjorde igår, vår egna majbrasa!
Tuppis och hans damer såg helt förvånade ut “vad händer? vad gööör ni?” såg de ut att fråga medan vi kånkade fram alla vattenslangar vi kunde hitta, brandsläckare och tändvätska.
Hela lilla familjen på Backen teamade ihop sig. Svante i vagnen, Loppan med vattenslangen, Fredrik med tändvätskan, Knut kom med också, förstås.
“Här måste vi hänga mer!” skrek jag gång på gång och insöp lugnet vi har på husets baksida. Mellan gården och sjön.
Vi tände elden, vattnade i gräset och efter någon svettig minut då en vindpust gjorde att gamm-gräset tog fyr så kunde vi njuta av vår egna majbrasa. Sedan ville Svante känna på marken. Han kröp runt och rev i gräset och var så lycklig. Som en liten korv på grönbete.
Att få möta elfte våren på gården tillsammans med Svante. Det är så fantastiskt.
Så skönt att bli av med lite bråte som tagit upp en massa plats.
Så fick jag känna mig lite blödig och tacksam igen. Tänk att vi får uppleva ännu en vår på vår gård. Med två barn som sätter tempot och alla drömmar vi får förverkliga. En sann målbild att stå och glutta på vårt fina hus och kasta ett öga på barnen som roar sig.
Så fick årets majbrasa bli starten på varmvåren tycker jag. Bort med gammalt skrot och groll. Ser så mycket fram emot vad kommande halvåret i livet har att ge!
