Påsk
Långfredagen
Hej och välkomna till min första dag som vuxen! Jag blev väckt rackarns tidigt, igår, kvart över fem eller något sådant. Barnen brukar faktiskt sova betydligt längre än så, så det blev sannerligen en lång långfredag igår. Inte mig emot, som bara går runt och myser av ledigheten.
iDet kanske inte riktigt är sanningen, dock. Ibland när jag blir långledig så blir jag som en stövare om hösten. Jag väller på i ett rasande tempo och följer spår till höger och vänster tills jag inser att jag varken har mysigt, ledigt eller får särskilt mycket gjort. Jag började i alla fall dagen med att ta några kort på mitt ovuxna hem.
Det här är: Så typiskt mig! Jag köper (ej ännu utslagna, för att ha mer tid, dessutom!) blommor, glad i hågen. Tar med barnen till skogen och knipsar björkris att lägga som ett litet fågelbo runt påskliljorna. Men sen blir de stående på köksbänken, och riset ligger intill brotrappen. Blommorna slår ut, står kvar i sina fula plastkrukor och ropar försiktigt efter en klunk vatten. Så vips är det påsk och påskliljorna har torkat ut och löns inte sätta i någon blomkruka och pynta med längre.
I hallen står alla kläder jag hämtat hem för förskolan, tillsammans med paket jag hämtat ut och stressat finns tomma påsar som är på väg till olika platser.
På en av bänkarna står musfällorna jag åkte till stan i full fart för att köpa för att sedan aldrig ens ladda. Backen jag skulle organisera i? Den får vara förvaring för musfällor. Så länge.
När vi ändå står i hallen så kan vi kika ut och se att jag inte orkade dra in soptunnan riktigt hela vägen igår. Parkerad mitt på gården. Bilen verkar inte hellre ha hamnat där den ska.
Kika ut, förresten, kan vi ens göra det?
Drickor, hushållspapper, pärlplattor, paket, kasse med matlådor och badrumssillikon. Och min stalljacka, som ska hänga i sadelkammaren.
Inne på toaletten var det svårt att hitta tvålen bland all bråte.
Det här är verkligen livet. Älskar varenda hörn av vårt hus. Men har man spenderat majoriteten av sitt vuxna liv med att renovera ett hus så får man sådan respekt för varenda vrå. Jag störs inte av stök egentligen, speciellt när det är tillfälligt. Det är mina beteenden jag störs av, hur jag “dör ifrån”, gör “nästan klart” som i att dra upp soptunnan 350 m från byvägen med bilen för att sedan inte orka dra den femton meter från bilen till sophörnan. Hur jag köpt tjusiga innerlådor för pryttlar och krämer och sprayer till kommoden men i slutändan står allt uppepå ändå. Hur jag ränner till stan för att köpa musfällor som inte installeras. Hur blommorna hinner blomma ut innan jag ens kommer på att njuta av dem. Stök och ostädat kommer det bli oavsett vuxna vanor eller inte, men det är respektlösheten mot vårt hus och alla år vi renoverat jag vill ifrån.
Men först: frukost! Loppan delade en kallkorv med Knut.
Jag rostade bröd med avokado på, drak proviva med isbit och melon. Kanske den mest exotiska och internationella frukosten som någonsin serverats i vårt hus?
Sen så: vaknade Fredrik efter eftermiddagsjobb till mitt i natten och tog med sig barnen ut. Medan jag satte igång med toaletten. Jag putsade duschväggar, torkade kakel och klinker, dammtorkade, rengjorde spottarna från flugskit, sorterade flaskor och pryttlar till rätt ställe, diskade upp toalettstolen och gnodde på i ett par timmar.
Det blev så himla bra. Lite skavanker finns förstås efter fem och ett halvt års användande. Framför allt har vi haft helt sjukt mycket kalkavlagringar då går duschblandare och takdusch droppat vatten i tre år, minst. Det tog vi tillslut tag i i vintras och anlitade rörmokare som fick byta ut blandaren och takduschen. Varför har vi inte gjort det tidigare, kan jag nu undra. Så nu kan vi äntligen börja få bort avlagringarna utan att det direkt byggs på nya. Jag måste tipsa om medlet jag använde också, kalkborttagning från Västerbottenssåpa. Man smetar på det med en fuktig svamp, låter sitta en halvtimme, gnuggar genom väggarna med den uppblötta svampen och sköljer av. Inte ens jobbigt i jämförelse med hur vi gnott på med ättika och olika andra sprayer tills vi blivit helt yra.
Toapapper påfyllt på knopplisten. Nästa vuxenpoäng kanske blir att köpa nytt toapapper innan dessa fem är slut?
Tvålen går att hitta igen och allt känns rent och fint.
Tänk, sedan fick jag användning av de två fräscha påskliljorna med. Var så omåttligt nöjd med mig själv efter den storstädningen.
Mitt på dagen blev det fikapaus. Barnen och barnens kompis hade noga valt ut munkar dagen före. Mor och far åt kladdkaka istället. Saft och kaffe till. Ute bland hönsen och gräset som börjar grönska.
Jag älskar att pyssla och pynta inför högtider men på grund av magsjukan som bara snurrade runt har vi inte pyntat något alls i år. Påskstämningen infinner sig nog under helgen ändå, och ett påskris går ju ordna när andan faller in. Munkar med påskharar hjälpte barnens påskstämning i alla fall!
Lagom till fikat var stövaren i mig borta. Nöjd att få ha börja jaga. Lugn över hur lång ledighet vi har kvar. Taggad på prick varenda projekt i sikte.
Efter lunch selade vi på Fapri och skjutsade hem Loppans kompis som bor en bit bort på byvägen. Stannade för att plocka tussilago och kika på bäcken. När vi kom hem rusade jag genom duschen så åkte vi över till farmor och farfar. Åt gott och pratade länge. Alltid lika mysigt. Barnen fick påskägg och Fredrik och jag fick ligga skavfötters och vila på inglasningen.
Innan hemgång tog vi en sväng till ladugården.
Hälsade på gravida gänget i lösdriften. Här väntas ungefär fyrtio lamm husera snart!
Inne i BB låg sex lamm i olika boxar och mös.
Svante, Lo och jag döpte de nyfödda killarna till Blixten och Sixten. Oj vad svansarna gick när de diade.
Lyx att ha fårbönder till farmor och farfar. Jag minns själv somrarna hos mormor och morfar med deras tjurar, höns, katt och hund med sådan värme. Vilket äventyr det var att få hjälpa till med sysslor och gå på upptäcksfärd på gården.
Lo ville natta Stjärna och Pluto också.
Pluto som föddes ifjol, natten när Lo och Svante sov över. Loppan kom med namnförslag.
Så vinkade vi hejdå till farmor och farfar och djuren och åkte hem.
Fredrik la barnen medan jag gick ut i aprilvärmen och hämtade en ponny som stuckit ut i stora hagen på egen hand, men kom travande tillbaka och kröp under tråden tillbaka in i hagen. Krattade ihop skit i högar och kliade Buse i skymningen. Omringad av vårens första mygg!
Du kanske också gillar
Ett älskat, soligt kök
Lugnaste påsken i mannaminne
I tisdags tog jag armkrok med min kollega och vän Astrid och åkte till Arjeplog för jobb i dagarna tre. Vi hade så rysligt bra dagar, men när bilen rullade upp för Backen och jag sedan kånkade in packningen i hallen så kände jag ingenting annat än: äntligen! Jag har längtat så ofantligt till påsk i år – både för att jag kommer att få det betydligt lugnare efter en tids intensivt arbetande men också för att det är den högtid som jag gillar mest. God mat, ljusa dagar och oplanerade dagar att fylla med stort och smått.
Jag möttes av ett tomt hus trots att resten av familjen var lediga i torsdags. Ringde upp pappan i familjen – de var allihopa ute på skotertur, jag bad dem svänga förbi lanthandeln och kika efter påskliljor att pryda bordet med. Så snart var de hemma med stora kramar och en liten påsklilja.
Jag ordnade fyllda lövbiffar med pommes, ett av mina barndoms favoritmaträtter. Sedan skyndade jag mig ut i stallet och mötte hovslagaren Jennie som skodde om Fapri och verkade Buse. Jag har tränat lite mer aktivt med att lyfta Buses framben och sätta dem mellan mina knän och jag tycker det gett resultat. Fapri stod och sov i vanlig ordning. Svepte av dem en hel del päls som håller på att släppa innan jag rände in igen för att hinna lägga isäng barnen. Oj vad jag saknat deras små susande andetag medan jag varit borta.
Finns det något tråkigare än att vänta på att åka iväg när man är barn? Barnen trodde aaaaldrig det skulle bli dags att åka till mormor och morfar. Roade sig med bokstäverna så länge.
I Åbyn var det mesta sig likt. Maten gudomligt god, påskäggen enorma, mormorn påhittigast möjligt, skotern superskojig och hela storfamiljen njöt av en dag tillsammans innan vi avrundade med middag. Så tacksam!
Så blev det påskafton och barnen ville måla ägg efter frukosten. Knut ska alltid vara med på ett hörn, gärna närmast Lo!
Våra egna höns har inte lagt ett ägg på månader så i år köpte vi ägg till målningen. Regnbågsägg skulle det bli, minsann!
Av de urblåsta äggen blev det gul påskkaka ala Drömgårdsliv. Barnen fick slicka visparna och höll på att kikna av skratt när de skulle försöka slicka samtidigt på Ankarsrumsvispen.
Loppan hoppade in i arbetsoverallen för att hjälpa pappa att skotta uppfarten fri från snö efter flera dagars ihärdigt snöande. Jag och Svante tog istället en tupplur och kröp sedan ihop i soffan intill Knut.
Så fortskrider den lugnaste påsken i mannaminne. Där allt och ingenting händer samtidigt, exakt så som jag önskade!