• Lantliv,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Marsdagarna

    Hej på er och välkommen till min nya blogg! Jag väntar några dagar med att visa den på Instagram, vill se så allt fungerar ordentligt först! Jag är så nöjd med min plats på internet, tycker den blev så fin, speciellt om man läser från datorn! Hade tänkt låta arbetet med bloggen ta hela mars, minst! Men när jag väl bestämt mig om hur den skulle se ut så hade jag ingen hejd. Fint så! Nu långtar jag efter att sätta igång och blogga ordentligt – i vår vill jag jobba lite annorlunda med bloggen. Hoppas ni ska gilla!

    Hur som helst, vi tar oss en titt på vad som riktigt hänt i livet under första vårvintermånaden, mars!

    Först och främst: mars har börjat så bra. Jag hjälper inte till något med renoveringen och jag tror faktiskt att det är det som gjort min kropp pigg och rask igen. Inget dumslit. Jag gör i princip allt här nere istället. Tvättar, lagar mat, handlar (online), städar. Ingenting att förminska, alls, det är ett enormt lass vi båda drar just nu. Men ett så bra upplägg för min stackars kropp. Har njutit av kattrumpa i marssol, minsann, då känner jag livet i mig.

    Sadelkammaren har blivit ett odlingsrum. Låter förmodligen glammigare än vad det är. Stökade runt lite hästgrejer och ställde in ett Perstorpsbord att hålla till på. Drog upp värmen och ställde in allt odlingsrelaterat skrufs jag kunde hitta. Så blev hjärtat lite mindre tungt av att vistas bland alla hästgrejer. De där gröna bladen ger mig hopp om våren.

    Loppan och jag har kalasbakat. Någon gick ju och fyllde två år här i mars. Lillan slickar visparna och jag försöker hålla ordning på växande mage, yrväder till Loppa och stöket i köket. Lyxtillvaro, ändå. En målbild jag hade genom hela köksplaneringen. Stå och baka med en liten en.

    Så har Loppan fått ha livets första sportlov. Åka skoter, sova hos mormor och morfar, kolla på kossorna och fåren hos farmor och farfar, rida på Fapriola och ta dagarna som de kommer. Även fast jag jobbat hela veckan lång så har jag varit så glad över hennes mysiga dagar hon fått ha tillsammans med sin pappa. 

    Hoppas mars varit snälla med er hittills – kram!

  • En avstickare,  Lantliv,  Vår lilla Lo

    På sistone

    Jag lägger ännu en fin februarivecka i livsryggan. Ibland känns det som energin aldrig ska ta slut, jag kan inte bärga mig att vårpiffa hemmet, plantera om pelargoniorna som står i lilltorpet och övervintrar, börja förså; det bubblar i mig. Ibland är jag trött och måste stödvila lite. Ljusets återkomst slåss mot kallgraderna. Februari känns trots allt snäll med oss på Backen, vi tar en titt på vad veckan bjudit på:

    Förra helgen bakade vi en liten sats kalljäst bröd. Det är ju så gott. Jag måste erkänna att jag är lite, lite less, har nog bakat de lite för ofta senaste tiden, ska snurra om receptet lite så kanske jag får en nytändning. Hur som helst, mycket enkelt och uppskattat bröd här hemma.

    På alla hjärtans dag välkomnade jag och Lo först farmor och farfars nya kalvar till deras gård. En rödkulla och en fjällko. Så fina så, vi är riktigt förälskade i de två. Sedan tänkte vi ta oss till pulkabacken men gjorde en helomvändning och åkte till grannbyn för skidåkning i solen, fika utan vantar i solväggen och många härliga skratt. Astrid och hennes Alida bjöd in till försmak på vårvintern. De är så söta tillsammans, de två småvännerna.

    Astrid har lärt mig att utflykter med barn kräver korta turer och mycket fika, det anammade vi minsann denna söndag.

    Sen följde en lång vecka. Hemmajobb, kontorsjobb, filminspelning på jobbet, besök av lokaltidningen, bilen på service, hämtpizza och slutligen landa i en lång, härlig helg. En tur med Fapri på tu man hand gjorde gott för mig. På lördagen hoppade vi allihopa in i Volvon och åkte fem mil österut. Till Lövånger. Där köpte vi en bil. “Båå biil” (blå bil) som Loppan stolt säger. Vi har helt enkelt vuxit ur vår tvåsitsiga flakbil som vi tycket så mycket om, och behövde något som går att rymmas i allihopa och pendla med. Det blev en gammal, fast ändock fräsch Peugeot. 

    Vi swishade för bilen, köpte kuvert på lokala lill-Coop och postade ägarbytet till Trafikverket. Körde sedan några hundra meter ner för huvudgatan till pizzerian. Stängt. Rullade över E4an till macken. Där satt vi och åt panini och grillkorv länge och väl, vi som knappt lämnat gården på månader och månader, det kändes som världens fest att se nytt, okänt folk passera in och ut genom entredörren på håll. Lo fick syn på några discolampor i butiken och dansade loss. Vi tankade upp nya, gamla bilen med diesel och började färden hemåt på oplogade vägar. När jag skulle koppla upp mobilen mot bilens radio var alla menyer på arabiska, jag satt länge och skrattade för mig själv medan jag försökte få igång min ljudbok.

    Hem kom vi och jag och Loppan passade på att baka tekakor. De är jag inte det minsta less ännu. Hon står stadigt på diverse stolar och pallar och utbrister “maaaka” (smaka!) så fort hon får syn på en slev eller visp. Spelar ingen roll om det är bröddeg eller sötsmet. “Gottgott”, konstaterar hon alltid, oavsett.

    Pappan i familjen åkte iväg på nästa äventyr. En tur in till stan där han köpte sig en gammskoter. En Yamaha ET 340. Hans skoter i sportigare modell har skurit ihop och sålts som repobjekt. Istället blev det en perfekt grilla korv och puttra runt med hela familjen lastad-skoter. Första turen tog vi nästan direkt, efter att vi ätit nybakade tekakor med en herrans massa smör och ost. Den gick såklart till kalvarna och fåren, vi får inte nog av dem.

    Igår, söndag, har köket blivit vårstädat och tur nummer två med skotern avverkade vi också. Allihopa på. Lo älskar att åka skoter och blev alldeles till sig när hon såg att det var en “jööd koter” som nu ska bo med oss på Backen. Det känns så bra, jag tror denna skoter kommer ge oss mycket lycka i vårvinter!

  • Vår lilla Lo

    Blå timmen

    Tiden när morgonen gryr och dagen smyger sig på. När hela världen och nuet är omslutet av ett alldeles blått filter. När det fortfarande är för tidigt för att skrida till verket med dagens planer, men ändå är dagen nog långt gången för frukost och korsord med levande ljus.

    … Helt klart en vilsam favoritstund på dagen.

  • Bröd,  Lantliv,  Recept,  Vår lilla Lo

    Lördag och vårvinterns bröd

    Först och främst vill jag tacka er för ert engagemang på odlingsvideon, så kul! Jag trodde den skulle få hyfsat obemärkt förbi men ni är faktiskt rätt många som vinkat till och hojtat att ni också är odlingspepp och vill haka på och odla tillsammans i vår. Ska svara er allihop – men först ska jag skänka er ett inlägg här på bloggen.

    Först och främst så åh, vad ägg vi får nu. Det är så himla roligt för hönsen verkar trivas så bra i Hönshilton och dagsljuset som kommer in från tre olika håll gör dem uppenbarligen gott. Åtta hönor och en tupp har vi nu och det känns inte trångt än. Kanske borde vi kläcka fram lite påskkycklingar i år?

    Vi har ju ingen riktig ordning på helg och vardag. Jag jobbar hemifrån näst intill jämt nu och Fredrik jobbar ju skift. Så i helgen jobbade han långpass (vilket innebär att han åker 05.00 och kommer hem strax efter 19.00), snön yrde i årets andra snöstorm och jag och Loppan passade på att baka tekakor till lunchsoppan. 

    Förutom att hon är en hejare på att baka, kommer och sliter till sig en stol som hon dunkar in i kökets golvsockel och klättrar upp för att hjälpa till, så är hon en liten busloppa som lyckats trilla på förskolan och slagit sig livets första blåtira. Ingenting som bekymrar henne, tack och lov.

    I övrigt är hon världens ljuvligaste. Hon börjar ha lite egna åsikter men tycker det mesta är roligt. Städa, tvätta, mata djuren, baka, bygga duplo, leka med docka och traktorn. På att inte tala om att åka riktiga traktorn, eller skotern. Allt som brummar är mycket poppis här hemma just nu.

    Men visstja, tekakor var det ja, vi skänker er receptet här!

    Ingredienser

    1 liter mjölk
    8 dl havregryn
    1 msk salt
    2 msk sirap
    300 g smör
    50 g jäst
    16-18 dl vetemjöl

    Sätt ugnen på 225 grader

    .

    Instruktioner
    1. Värm mjölken till ca 50 grader och häll sedan i havregryn, sirap och salt. Låt sedan blandningen stå i ca 20 min och svälla
    2. Smält smöret och rör ner
    3. Smula ner jästen när smeten känns fingervarm
    4. Tillsätt mjölet lite i taget tills du har en lös deg
    5. Jäs under duk ca 40 min
    6. Knåda degen på mjölkat bord, dela i 25-30 bitar och kavla ut dem till ca 1 cm tjocka kakor
    7. Nagga med gaffel och jäs under duk i 30 min
    8. Grädda dem i ca 10 min

    Jag tror detta blir vårvinterns bröd hos oss. Tillsammans med varm choklad i snödrivan här ute på gården. Loppan får varm mjölk/grädde med lite kardemumma. Mycket smör och ost på mackorna och förhoppningsvis en solglimt på näsan.

  • Lantliv,  Livet utanför backen,  Vår lilla Lo

    Kallgrader och en stadstur

    Idag vaknade vi upp till -18 grader och strålande sol. Nåja, sol var det absolut inte när Loppan vaknade vid 06, men när dagen väl grydde, gjorde den det med besked.

    Det var så vackert att jag fick lov att slita på mig powerskorna och gå ut och känna hur kylan bet tag i mina kinder.

    Det kändes helt overkligt efter att hela hösten och december varit som en svartgrå smet vädermässigt. Som att bli inbäddad i vispgrädde. 

    Våra morgnar är hyfsat segstartade nu under ledigheten. Frukost äts länge, vi turas om att få sovmorgon och vi njuter det sista av julen. Håller på att rensa i varenda rum i Drömmen och i röjandet följer ett och annat julpynt med också. Men granen står fortfarande grön och grann i stugan. Och ljusstakarna med.

    Mitt i allt som rensas ut. Småbarnskläder som vuxit ut, leksaker som inte leks med längre och pryttlar och prylar som inte fått någon given plats. Sitter Loppan och bygger pussel. Att pusslet är för åttaåringar och att inga bitar passar ihop bekymrar henne inte. Lite roar de små.

    Efter dagar av pulkaåkning, muurikkaluncher och solskenspromenader ska vi idag påta på inne och göra ärenden inne i stan. Visst är det lite svårt att veta vad man får och bör göra och inte? Vi behövde tina upp bilen som frusit ihop, handla gips till bygget och köpa ny värmelampa till hönsen då den vi har passande gick sönder samma dag som kallgraderna anlände. Nödvändig stadstur ändå, tycker jag. På vägen stannade vi av hos mormor och morfar och lämnade av Loppan för övernattning också. Så vansinnigt konstigt när vi hänger ihop mest hela tiden.

  • Lantliv,  Vår lilla Lo

    Lördag hos oss & i min lilla värld av blommor

    Vi vaknade till lördag och vi kunde äntligen friskförklara oss efter dagar av snörvlande och två dagars “jag-måste-vara-frisk-i-dagarna-två-innan-stadsresa”. Jag fick mycket välbehövlig sovmorgon innan vi packade in oss i Volvon och susade till stan. Eller susa och susa, vi hann bara någon kilometer innan jag upptäckte att återvinningen var stängd dagen till ära, så vi fick sno om skutan och åka en liten nätt omväg till Burträsk (4 mil extra…) innan vi kom till stan. Vilken succédag det blev sen, Loppan fick spana på akvariefiskar och äta livets första lilla drive-in burgare. Vi vuxna fick fylla bilen och släpen med byggmaterial, blommor och kattmat. Så många ärenden som vi samlat på hög!

    Loppan ville visa sina nya kläder för er. Hon är ju inte bortskämd med massor av nya kläder direkt, hon får så mycket av kusiner och andra släktingar och vi brukar vara flinka på både loppis och tradera. Andrahand är ju bara bäst. Men vissa saker har jag svårt att hitta, mössor och pyjamas är sådana grejer. Är alldeles tagen över hur fort små kortärmade byxdressar, shorts och t-shirts byttes mot fodrad jacka och stövlar. Denna höst saknade vi fodrade mössor. Och långärmade pyjamas. Kommer man någonsin bli förberedd på årstidsskiftningar och klädstorleksbyten?

    Sen så premiärade vi här hemma: kritor och måla teckningar. Min själ ler ikapp med ansiktet. Älskade att rita och måla som barn och tonåring.

    Full fokus på att välja ut fräsigaste färgerna och måla med. Det provsmakades, kastades på golvet, målades på bordet och entusiasmen var det absolut ingen brist på. Älskade skrutt.

    Sedan var det äntligen dags att dra på overallen och vara ute. Viktigast är alltid att sköta “pippi” så det började vi med. Släppte ut hela ligan som fått vara inne under vår stadstripp, plocka in “gägg” från redena och mata med matrester. Sedan drog jag fram alla våra krukor, påsar med jord, vattenslangen och annat ditt och datt som behövs när det äntligen ska bli ordning på blomeriet.

    … För jo, jag råkade ju ha ihjäl alla våra blommor utom en, möjligen två (vi får se om den tar sig) under sommaren.

    Vi handlade ljung, silverek och murgröna på Slottet i Skellefteå. Planterade murgrönan i våra fina Bergs Potter-krukor, tycker de är så fina. Sedan satte jag skott från min gulliga bloggläsare Sofia (tusen tack!!) i och ställde i sovrummet tillsammans med den där ljusgröna torra saken ovan i bild… oklart om den kommer klara sig. Lo hann slita sönder en passionsfruktsblomma jag fått av en i byn men Dr. Westerlund-pellisen jag köpte av samma bybo fick hamna i kontoret i finkruka. Lo slevade på med jorden och vattnade allt hon kom åt (inklusive min kamera som fick ligga på tork några timmar). Det blev så rackarns hemtrevligt med lite grönt i fönstren! Pellisarna som stått på bron fick ny jord och åka på vinterförvaring i lilltorpet. De såg minst sagt förfärliga ut. Vi kan summera det såhär: Det var inget blomår i år, vi säger att det var ett grönsaksår här på Backen istället!

    Nu gör vi kväll. Hönshuset är stängt för kvällen, hästarna sover inne i stallet och äter hö till kvällsmat. Loppan har knoppat in och älgköttet för i år ligger äntligen i frysen. Hoppas ni gillar lite vardagliga uppdateringar också – jag tänker att det kan vara kul med lite fler sådana framöver!

  • Allmänt,  En avstickare,  Vår lilla Lo

    Fyrtiofem dagars tystnad

    Hej på er. Jag känner mig nästan lite blyg. Fyrtiofem dagars tystnad blev det här på bloggen. Det kanske har sina förklaringar i teknikstrul, eller så handlar det bara om att jag varit så less på sociala medier och osociala medier också, för den delen, och haft en stor dos scenskräck. Jag scrollar genom min kamerarulle på telefonen från de senaste fyrtiofem dagarna. Oj, vad fint vi har haft det – och oj, vad världen har skälvt under våra fötter.

    Jag ser bilder på Lo hos hönsen. På Knut när han håller mig sällskap på hemmakontoret. En koncentrerad Fredrik när han steker korv en vanlig lördag i april. En filmsnutt när mormor och morfar leker tittut med Lo genom fönstren på huset. Social distansering. Alla bilder och filmer som aldrig fått se dagens ljus på sociala medier, ligger mig så varmt om hjärtat. Funderar på Min väg framåt i detta. Men bloggen, den har jag nog med mig genom livet, oavsett.

    Igår var det i alla fall fredag. Jag kånkade hem en stor papperslunta och annan packning för bortajobb och hemmajobb. Det är som att man måste vara förberedd för allt nu för tiden. Stannar av bilen framför huset. När motorns ljud tystnar så hivar jag mig ut ur lilla flakbilen, inne väntar Knut, Lo och Fredrik i en salig röra. Lo springer mot mig. Tänk att få ha ett tryggt hemma i dessa tider.

    Lo vill läsa bok och Fredrik plinkar på gitarren. Vi äter middag i ett nafs. Fredag är ett härligt påfund. Efter maten klär vi på oss, jacka och mössa behövs fortfarande om kvällarna, men kvällen är ändå ljuv. Fredrik visar balkarna som grannen Pelle hjälpt honom att såga itu, så de snart kan pryda vårt vardagsrum på övervåningen. Lo hjälper mig att dra skottkärran, sakta, sakta framåt. Hon jagar hönsen och kutar mot hästhagarna med pappa hack i häl. När sysslorna börjar sina drar Fredrik fram gjutjärnsbänken vi handlade förra året på Facebook köp & sälj och ställde dit nya gjutjärnsbordet vi fyndade på blocket i veckan. En liten stillsam plats för fika intill bagarstugan. Här kommer vi spendera många fina stunder i vår.

    Det är ett trött men glatt gäng som gör kväll. Det pratas om jordgubbsplantor, plogar till traktorn och en liten väljer tigerpyjamasen när det är dags för sängen.

    Det är så mycket kul på gång på gården nu. Den bubblar av allt som sakta väcks till liv. Vi gör den vårfin och vågar försiktigt planera sommarens projekt lite mer noggrant. Om vi får hålla oss friska, förstås.

    Kram på er, det ska inte dröja fyrtiofem dagar tills vi hörs igen.

  • Allmänt,  Kalas & födelsedag,  Vår lilla Lo

    När Lo blev ett år!

    I lördags fyllde vår älskling ett år. Så overkligt, vår pluttebebbe börjar bli en stor tjej. Lördagen firade vi från morgonsång till sena kvällen – de bilderna hamnar i familjealbumet – men idag bjuder vi in er att kika på lite kalasiga bilder. Här står vi i hallen och väntar på gästerna. Ena förväntansfull och pirrig, andra helcool och lyckligt ovantandes om allt ståhej som strax skulle uppstå i Drömmen.

    Vår stora lilla tjej. Det är en fröjd att vara mamma till dig Lo. Så varm och lugn, tittar storögt på världen. Ibland med skeptiska ögonbryn, men ofta med glittrande ögon. En liten, liten smilegrop tittar ibland fram på vänster kind och i lilla munnen har fyra små gryn till tänder hittat ut. Du har en himla speed på krypandet nu, och går gärna – men bara om man får hålla mamma eller pappas hand eller ta en stol till hjälp. Du har vett och hov, vill absolut inte trilla eller göra dig illa, det tackar vi för. Du älskar djur, det värmer mitt hjärta. Du har en stor, varm familj runt om dig och några bebbevänner som kommer att följa dig genom livet, om jag får gissa. Du är fantastisk, från insidan och ut, en så genomgo och mysig tjej som vi har äran att få kalla vår dotter.

    Efter sovstunden i vagnen får man sitta hos pappa och vakna till. Helt plötsligt hade trygga hemmet förvandlats till? Vadå? En kalas-lya! Med ballonger, hönsservetter, serpentiner och älskad familj! Hurra!

    Tack och lov dök morfar upp med en välkänd, trygg famn att krypa upp i. För de här ballongerna, de var ett märkligt påfund!

    En efter en trillade de in; mormor och morfar, farmor och farfar. Fastrar, moster, kusiner i massor. Ja några saknades förstås, det var fjällresor och Dubairesor och annat som kommit vägen. Men sjutton stycken fick vi in i köket i Drömmen utan att sitta allt för trångt! Lo har två kusiner födda samma år som henne (vilken lycka, va!), Signe på bilden är bara tre dagar yngre än Lo, och snart också grannar, vilket radarpar!

    På köksbänken hade vi dukat upp det ena och det andra som vi tycker är gott!

    Vad sägs om smörgåstårta? Eller morotskaka med småmaränger och fikon på?

    Eller begärliga kolakakor ? Eller köpes-punchrullar, visste du att Lo är född på punchrullens dag? Det var dessutom min enda gravid-craving!

    Och mina vaniljbullar jag modifierat på ett alldeles förträffligt sätt! Jag spritsade i marsansås, sådan man vispar ihop med mjölk. Ett genidrag för det blev så gott! Penslade dem med sockerlag efter gräddning istället för ägg också!

    Men lilla Lo fick nöja sig med bebis-muffins och grädde mixat med hallon. Det var lite för spännande med alla busande kusiner för att riktigt kunna njuta av muffins-fika, men några slevar grädde gick ner i alla fall!

    Sedan lektes det i massor. Det är så kul att se alla kusinerna tillsammans! Lo älskade varenda present hon fick – provade att mjuka alltihop och vinkade sedan ivrigt av gästerna en efter en när kalaset gick mot sin ände.

    Vilket fantastiskt fint första kalas hon fick, vår lilla Loppa! Tack hela stora familjen för att ni ville komma och fira Los första födelsedag – och vårt första år som mor & far – tillsammans med oss! 

  • Allmänt,  Kalas & födelsedag,  Vår lilla Lo

    Presenter till ettåring

    Sssshh… Om ni lovar dyrt och heligt att inte berätta något för den blivande ettåringen så kan ni få kika på vad hon ska få i present av oss. Imorgon (!) blir vår lilla Lo ett helt år och vi är taggade hela lilla familjen på att fira. Födelsedagen blir en tämligen lugn dag, vi ska äta gott och hitta på något sorts äventyr och våra familjer kommer på söndag för firande och kalas.

    Som vanligt tycker jag presenter är svårt. Jag vill gärna att de ska betyda något och finnas en tanke bakom, men småbebbar behöver ju sällan något? Och det som behövs, det tycks ju bli köpt ändå, oavsett födelsedagar och ettårsfir. Dessutom slits man mellan att vilja köpa hela världen till sin lilla dotter till att jag vill lära henne att lycka inte kan mätas i prylar och grejer, en svår balansgång! Jag funderade om jag skulle ge mig på att sticka en kofta till henne, eller virka en filt. Men i slutändan blev det fyra köpessaker som fick bli Loppans första födelsedagspresenter. Vi tar en titt!

    En go gris vi inte kunde lämna när vi var på IKEA innan jul. Den har troget legat i städskrubben under trappan och väntat på den stora dagen. Det känns ytterst lämpligt då Loppan är inne i en “myyys”-period då allt ska gosas med och mjukas med ansiktet.

    Fredrik köpte en pusseltraktor i trä när vi var till fjälls. Den finns en bedårande liten inrednings/kläd/leksaks-butik uppe på lilla köpcentret i Hemavan. Gissar att det kommer att bli succé att tugga på pusselbitarna.

    På mellandagsrean efter julen handlade jag en ny, tjusig tröja från Åhléns. Med ugglor och spåkulor. Hon har ju mest loppade och ärvda kläder men jag tycker just tröjor är rätt svårt att hitta. De har en tendens att bli solkiga och skitiga och sladdriga tycker jag. Hoppas denna håller sig från matkladd och annat påhitt länge, den var ju så rackarns fin.

    Så blev det slutligen en liten dinosaurie från Pingskyrkans secondhand också. Hästtjej i all ära, men det utesluter inte att man är en dinosaurietjej också!

    Det var allt! Fyra små gåvor från oss, det känns ju futtigt i jämförelse med gåvan vi fått, liksom! Men kärlek, frisk luft och gos får hon ju gott om, varje dag, och då kan ju dinosaurier och uggle-tröjor ge lite extra kul, tänker jag!