Årssammanfattning 2022
Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?
Jag skaffade ett föl! Annars har det varit ett rätt så hemtamt år tror jag, men det känns stort i sig då jag senaste åren velat landa i det jag tycker om att göra och inte hasta fram så förfärligt.
Genomdrev du någon stor förändring?
Buse kom hem till gården och äntligen står det hästar bakom stallet igen. Jag började arbeta heltid efter fjorton fina månader hemma (och på jobbet är ingenting sig likt!). Jag fortsatte att ta tag i mitt hälsoår. Det innebär bland annat att jag sökte hjälp för min hemska migrän och fick medicin utskrivet på recept.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! Barnen fick en ljuvlig liten kusin i juli, sedan har en handfull vänner ynglat av sig, så himla roligt med alla småttingar!
Vilket datum från 2022 kommer du alltid att minnas?
Jag är ju så sifferblind så jag glömmer datum rätt fort, men min trettioårsdag som spenderades med världens överraskningsdygn inne i Skellefteå, barnens födelsedagar, 8 augusti när jag började om att jobba och 15 december när vi hämtade hem Buse!Dog någon som stod dig nära?
Vi blev av med halva hönsflocken till en räv men annars har vi tack och lov fått behålla våra nära och kära.
Vilka länder besökte du?
Jag höll mig i Sverige i år och firade in mitt fjärde flygfria år!Bästa köpet?
Vi köpte oss en skorsten vilket vi önskat i många år. Den kvalar nog in som årets bästa köp.
Gjorde något dig riktigt glad?
Jag har känt mig så… hemma? Så rätt placerad här hemma med min lilla familj. Fått skratta varje dag åt Loppans kluriga funderingar och Svantes påhitt. Varit så himla glad i att ha hästar här hemma igen. Men annars har träffar-, fikor-, fester- och häng- med vänner i olika konstellationer gjort mig riktigt glad.
Saknar du något år 2022 du vill ha 2023?
Jag vill åka på fler små utflykter med lilla familjen. Vi var hejdlöst duktiga på detta 2021 och början av 2022 men sedan ersattes äventyren med mer och mer gårdsprojekt. Ser fram emot skidturer, skoterturer, utegrillningar och lek i skogen.Vad önskar du att du gjort mer?
Gått på loppis, badat samt rensat ogräs och spenderat tid i trädgårdslandet! Läst böcker, sovit tidigt och lyssnat på radio.Vad önskar du att du gjort mindre?
Tror jag svarat “slöscrollat” tre år i rad här. Samma i år, hur svårt ska det vara?
Favoritserier året som gått?
Jag gillade Young royals (säsong 2), Bäst i test, På spåret och Gåsmamman!Bästa boken du läst i år?
Har jag ens läst någon bok i år? Förutom alla hundratals barnböcker jag läst (vi älskar att gå på bibblan!).. Jag gnuggar geniknölarna hårt och minns bara en endaste bok, J m’appelle Agneta, den var ganska festlig ändå!Största musikaliska upptäckten?
Jag har lyssnat på Albin Lee Meldau som om det inte fanns någon morgondag. Sen kommer Hooja, jisses vad barnen har lyssnat på “Banan, melon, kiwi och citron”. Gick på Sarah Klang, Melissa Horn och Viktor Leksells konserter, gåshud alltihop!
Största framgång?
Har haft en väldig framgång med mitt hälsoår, har orkat så mycket mer än tidigare år! Jag har sprungit milen och känner mig inte längre helt eländig och tung. Jag satt ett mål på hur mycket pengar jag ville tjäna på mitt egna företag och dubblade nästan den summan! Jag har varit snäll mot mig själv och andra och levt varje dag.Största misstaget?
Jag har varit dålig på att uppskatta flera av mina vänner känner jag i efterhand, jag är dålig på att höra av mig och då rinner fort relationer ut i sanden, visst?
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har varit väldigt glad i år, andra halvan av året har varit väldigt fint och jag har känt glädje över både mitt liv och att så många runt om mig haft det bra.
Vad spenderade du mest pengar på?
Vi la mest pengar på skorstenen och iordningställandet av kakelugnarna och vedspisen, sedan blev det en hel del på lösdriften, vi köpte ny (begagnad) bil och i överlag var fortsatt hus- och gårdsprojekten anledningen att vi hade spenderarbyxorna på. I övrigt har det varit diesel och mat.Något du önskade dig och fick?
Mitt lilla föl! Äntligen! En god hälsa och bra mående. Jag önskade mig förra året mer tid med vänner och familj och det tycker jag ändå vi fått gott om i år. Ska vi prata mer materiella saker så fick jag en ny kamera i trettioårspresent, det var efterlängtat!Något du önskade dig och inte fick?
Jag känner att jag har allt jag kan önska och lite till! Något jag saknat 2022 är förstånd att gå och lägga mig om kvällarna och att åka på sommarsemester längre än grannkommunen. Men det är ingenting jag grämer mig över.
Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
Jag hade bara planerat in att åka på badhuset och bada med några föräldralediga mammor i byn, men när jag vaknade om morgonen så tassade Fredrik runt hemma, jag hann bli så orolig att han försovit sig men han hade tagit ledigt för att fira mig ordentligt! Jag fick en alldeles ny kamera och begrep ingenting! Sedan åkte vi till stan, badade på badhuset, lunchade och mot eftermiddagen checkade vi in på Wood hotel inne i Skellefteå. Farmor kom och skötte Svante (medan farfar skötte Lo på annat håll) och vi gick på spa, åt middag på Miss Voon och bäddade ner oss i hotellsängen med Svante mellan oss. Sån flådig överraskningsdag, du kan läsa om hela alltet HÄR!Finns det något som hade gjort ditt år ännu bättre?
Det här året har förstås innehållit mycket oro. Världsläget har sköljt över mig så många gånger och jag känner mig ofta maktlös och orolig för framtiden, vad ska våra älskade barn få stå ut med? Jag har fått hjärtsnörpen av nära och kära som inte mått bra, som gjort sig illa och så vidare. Men det är saker som inte går att påverka så jag försöker verkligen att leva med dessa faktorer istället för att gräva ner mig. Puh.
Vad fick dig att må bra?
Jag trodde aldrig jag skulle skriva det själv, men träningen har gett mig så mycket både fysiskt och psykiskt! Sedan följer det klassiska: tid med våra familjer, vänner och djuren.Vem saknade du?
Alltid mina kallblodskillar, de fattas mig.De bästa nya människorna du träffade?
Det ska jag med glädje berätta! Min nya kollega och vän Nathalie har förgyllt mitt år något så otroligt. Förra året skrev jag i årssammanfattningen “Ibland önskar jag mig i smyg en kompis att sitta och dricka kaffe med, som kramar om mig och ringer mig och tar en promenad med mig. Kanske lite mer kompis-tid ändå?“. Nathalie är den vännen jag saknat, ett så fint tillskott min samling relativt få men rara människor jag har runt om mig. Ska bli så roligt att möta 2023 i armkrok med henne!
Mest stolt över?
Barnen är livets stora stolthet. Men är också så stolt att jag tog tag i min hälsa, bäddar gott för kommande år!Högsta önskan just nu?
Jag har allt jag kan önska och lite till. Nästa år hoppas jag bara och endast att personerna runt mig får må bra. Så klyschigt men i och med Buses inträde i mitt liv så känns sista pusselbiten lagd?
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker tänka mindre, leva mer och springa längre. Jag tänker handla mer hållbart med miljön i åtanke och här hemma ska vi starta mindre omfattande projekt och istället lägga tiden på att rensa upp gården och göra oss av med överflöd.Mellandagstankarna
Hej på er. Det är en lite halvsliten skribent som hälsar er God Fortsättning idag! Hoppas ni alla haft en fantastisk jul, jag vet att julen kan vara tuff för väldigt många, men jag hoppas ändå dagarna bjudit på något som fått ett leende på dina läppar! Jag själv lägger en jättefin jul i hjärteasken, julaftonen bjöd på lite allt möjligt; familjefrukost, en tur med grannen Lovisa och hennes gotlandsruss Brinell, jag hade med Lo i vagnen och Fapri pinnade piggt på med de små benen. Vädret var magiskt på julafton och när det började skymma tog vi med julklappar och julmat till Fredriks föräldrar där vi drack glögg utomhus intill fårhagen, såg Kalle Anka, åt julbord, hade besök av tomten och spelade spel tills ögonen gick i kors på barnen. Så himla fin julafton, kände mig så fylld av värme efteråt. På juldagen hann vi bara med frukost och packa om väskorna innan vi åkte till mina föräldrar där också mina två systrar väntade på oss. Även juldagen blev fylld av god mat, paketöppning, spel och härlig gemenskap. Jag glömde min kamera hos mina föräldrar så vi får se om jag hinner bjuda på några julbilder i år!
På kvällen fick en av julfirarna magsjuka vilket sedan spridit sig sakta bland storfamiljen. Hos oss har Loppan åkt dit och jag känner mig så tudelad. Så otroligt tacksam att vi fick fira jul med våra familjer i år, två riktiga pangdagar. Men dessa sjukdomar som hälsar på titt som tätt dränerar mig. Det känns inte som någon i familjen hinner återhämta sig efter dåliga nätter och oroliga dagar. Vår lilla Loppa har precis avlutat en penicillinkur efter en envis, långdragen sjukperiod, stackars lilla älsklingen.
Jag behöver kanske inte ens nämna att det inte blev någon julstädning i år? Att vi knappt pyntat, att granriset jag hämtade och la intill farstukvisten för att binda en krans ligger översnöat. Att pepparkakshjärtarna vi bakade och skulle hänga i hallen med kristyr på ligger i fönstersalningen och dammar. De få julblommorna jag placerat ut har skrumpnat och jag känner mig så redo för en sån klyschig utrensning.
För jag vet ju att det är okey att det blev så i år. Det kommer fler jular med kransar på dörren och julbak och julpyssel. Jag hade också längtat så mycket efter sirapssega mellandagar att spendera med familjen. Pulkabacke, leka med barnens julklappar, gå och sova tidigt och då och då hitta några minutrar att börja stöka till det eftersatta hemmet som verkligen förtjänar lite kärlek nu.
Det som gör att jag ändå känner mig väldigt tillfreds och lycklig är förstås den där lilla fyrbenta killen som står ute i stallet. Jag ska berätta mer om honom och vår första tid tillsammans, jag lovar. Jag ska bara försöka stryka oss alla på kinden, samla lite kraft och acceptera att ibland blir det inte som man tänkt sig.
Så nu vill en trött men glad och lycklig Isabell önska er en riktigt God Fortsättning, så lovar jag att återkomma med hästrapport snart!
Du kanske också gillar
Fyrtiofem dagars tystnad
Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!
Veckan på Backen #2
Sista februaridagarna
Jag stryker en linfärgad lock bakom ett febervarmt öra. Drar min hand genom tovigt hår och tittar ordentligt på det bleka, söta ansiktet. Om jag fick ta alla virus, bacillusker eller vad än det är som tagit sig in i hennes kropp, och injicera det i mig själv så skulle jag inte tveka. Hon tittar på dinosaurier på tv:n, skärmtiden har skjutit i höjden senaste dagarna, orken räcker inte till mycket mer än så. De tomma festisförpackningarna uppradade på diskbänken skvallrar om många medicinmutor. Grön, röd och gul förpackning. Jag själv dras ner i sjukhålet, kan inte fungera som vanligt när barnen är sjuka. Jag blir stillasittande, hålögd, ligger vaken och räknar andetag och stryker varm liten rygg. Äter skräp och går runt på sockerkickar. Det enda hela mitt väsen vill är att sitta i soffan med barnen i knäet och stirra på dem så jag hela tiden ser hur de mår.
Men så fungerar det ju inte. Jag är inte orolig att hon inte ska bli frisk, grubblar inte allt för mycket på vad hon drabbats av för sjuka, det är som det är. Jag vill bara att hon ska slippa må dåligt. Ta lite elände från lillkroppen och småaxlarna och lägga bördan på mig själv. Men så fungerar det inte heller. Som mamma kan jag inte skydda barnen från allt ont i världen. Jag kan bara lära henne hantera alla sorts motgångar.
Vi parkerar oss i vardagsrummet. Från tidiga morgnar som startar vid fem till läggdags när allas ögon går i kors. Jag bär idogt upp tallrikar med småplättar som inte äts upp, småflaskor med alvedon och Ipren som ställs i en enda stor medicin-flock på soffbordet. Jag bär pottan upp och ner, försöker hiva in någon tvättmaskin mellan varven och snabbt som ögat är jag tillbaka på soffan och det maniska stirrandet på den kranka lilla kroppen intill mig.
Jag känner en sådan otrolig tacksamhet att våra familjer finns runt om oss. Farmor kommer med matkasse och färdiglagad middag. Det levereras semlor och äkta gräddglass med saffransmak. Mormor levererar en ny bok och ostkrokar i egen liten påse. Moster Emelie svänger förbi med hemgjorda munkar ena dagen och nya kritor andra dagen. Fina faster Cecilia kommer med bok och Kinderägg, levererade av rödblommiga kusiner. Andra dagen tar hon med allt som kan tänkas öka på aptiten något och tidiga födelsedagspresenter. När hon åker från huset glimtar det till i de feberglansiga ögonen och hon säger “Jag ska måla en teckning, till min Cilia”. Så omhuldade och älskade de är, våra små.
Så passerar dag fem med över fyrtio graders feber och jag önskar jag kunde trolla bort eländet.
Oron
Det är natten mot torsdag och jag vaknar med oron innanför bröstet tidigt på morgonen, kanske kring tre eller fyra? Intill mig har jag en febervarm liten kropp mig som yrar om älgar och älgkalvar och älgjakt. I somras var vi med om något riktigt otäckt precis innan Svante skulle födas, kramper i samband med hög feber. Alltihopa slutade med att vår lilla Loppa var inlagd på sjukhus inne i stan. Så små vi kände oss, så hjälplösa. Erfarenheten gör att det ilar till i ryggraden på mig när jag ser att febertermometern än en gång visar över fyrtio grader. Jag hämtar Festis, Alvedon och erbjuder en trygg mammafamn att somna om i. Hon somnar om och huset blir tyst och inbäddat av nattens trygga mörker. Allt så hemtamt, som det brukar vara, sånär som på febern, jag ligger vaken och oroar mig.
Exakt samtidigt i Ukraina vaknar andra mammor upp med en helt annan oro i bröstet, där varken Festis, Alvedon eller en trygg famn kan lösa problemet. Där trygga tystnaden bytts ut mot ljudet av bomber. Där deras hem, den trygga platsen plötsligt förbytts mot något skrämmande och något främmande. Hur berättar man för sitt barn att ljuden som hörs är raketer, att det handlar om riktiga vapen, förlorade liv och spillda drömmar. Dag ett och dag två av krig passerar och jag tänker på alla mammor som också ikväll nattat sina små med en själsrubbande oro i bröstet. Alla barn som drabbas av mörkret som sveper in över stad och land.
Jag försöker läsa på. Det jag orkar mellan festisen, Alvedonen och upplåtandet av mammafamn. Tittar noga på källorna. Försöker förstå. Kollar gång på gång avståndet på värdskartan. Min kompis i Skåne har närmare till Ukraina än upp till oss här i norr. Kan inte förstå. Så nära men så långt bort. Ligger och tänker på hur vi ska leva med kriget intill oss. Så märkligt att livet bara fortsätter men aldrig kommer bli sig likt igen ändå. Från och med nu kommer det alltid att finnas ett före och ett efter. För mammorna i Ukraina och för mamman i Skråmträsk.
Du kanske också gillar
Fyrtiofem dagars tystnad
Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!
Välkommen hit!
Att leva är att börja om
Jag har insett på senaste att livet består till mångt och mycket av att börja om. Det går att applicera på allt. Veckorna som börjar om varje måndag, årstiderna som börjar om år efter år, vardagen efter ledigheten och så vidare. Jag tänkte på det igår när jag städade bort från en stökig diskbänk: där stod ingredienserna till varma chokladen jag gjord på morgonen, mixern jag använt till chokladbollarna, pärlsocker i en skål, disk, saker som är påväg någonstans. Ett virrvarr av grejer efter att jag varit sjuk.
Och dessutom resten av huset: pappret från chokladkakan på golvet i vardagsrummet, skal från apelsiner i minst tre rum, leksaker utströdda som strössel på båda våningarna, en teservis modell mindre utspridd i badrummet och under soffbordet – en trave böcker som väntar på att läsas. Alltid likadant når vi varit sjuka – man vill bara börja om och känna livet i sig. Så jag startar om tvättmaskinen med tvätten jag glömt plocka ur, städar bort skafferivaror, mixern och pärlsockret. Sopar bort små bitar av papper under kökssoffan och fem stumpar majskrok.
Jag tänker att livet är mycket så. Att städa upp hemmet och sig själv efter sjukdom. Att ta tag i träningen och hälsoåret trots att jag tvingats till en paus med feber och tung kropp. Att duscha av sig och börja om. I smått och i stort – att börja om. Så i veckan börjar jag om med hälsoåret, renbäddar sängarna, veckohandlar, städar ur hönshuset och får någon ordning på livet igen.
I höstas hade vi en himla bra ruljans här hemma. Tvätten var klar på onsdagar och det veckostädades och handlades på torsdagar, varje kväll var diskmaskinen startad och på söndagar fick vi stöka till oss ordentligt med dusch, ansikts- och fotvård. Tillfredsställelsen var total. Hur mycket jag än försöker säga att jag är flexibel så tokälskar jag rutiner (med hänsyn till livet – förstås).
Jag blir förundrad över hur bra jag är på att faktiskt vara sjuk. Jag tycker synd om mig själv, orkar inte stöka bort efter mig, vill bara ligga under täcket och blunda eller ligga i soffan som en boll och titta på dålig tv. Men sen, när jag är frisk, vill jag vädra ut all känsla av sunkighet och sjukdom och börja om. Igen och igen.
Jag behöver inte ha kliniskt rent runt om mig för att må bra. Jag kan absolut gå och sova med dammråttor i hörnen, disk på diskbänken och stök i hallen. Men om jag ansträngt mig och fått städat i de flesta vrår så mår jag faktiskt bättre. Det är som att handlingen föder en ny handling och vips är omgivningen tjusig runt mig. Så kommande veckan börjar jag om, med stökrejs inne och ute, med träning och med vällagad mat.
Vad ska du börja om med framöver?
Du kanske också gillar
Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!
Veckan på Backen #2
Veckan på Backen #3
Min nya kamera
När jag fyllde trettio fick jag en sån galet fin present av Fredrik, en ny kamera! Jag hade inte önskat mig något i present mer än att hitta på något tillsammans senare i vår. Men min Fredrik är minsann mästare på överraskningar (minns ni förlovningen på en fjälltopp?), så i paketet vår lilla Loppa ivrigt öppnade åt mig låg en sprillans ny, jättefin Nikon Z6. Jag tappade orden. Oh, vad jag önskat att kunna uppdatera min kamera som jag ju använder varendaste dag, men jag har inte gett mig själv lov att unna mig något sådant. Så nu unnade han mig den. “Det känns själviskt, du förevigar ju barnens uppväxter och det är ovärdeligt”, sa han med ett snett leende. Vi försökte få tag i ett minneskort till kameran inne i stan, men gick bet. Så tillslut fick jag beställa hem ett och gissa hur pirrig jag var när Postnord tillslut rullade uppför Backen med mitt lilla paket.
Jag tog hjälp av vår lilla “keeet”-älskande Loppa.
Så tog jag mina sista bilder med min Nikon D5300 (hojta till om någon vill köpa den av mig!) och började samla minnen med min nya kompis. Jag är redan totalt golvad över färgerna den återger, kvaliteten på bilderna, hur tyst den är och känslan av genuinitet när man håller i kamerahuset. I år vill jag verkligen utveckla min blogg och jag är helt övertygad om att kameran kommer att hjälpa mig med det, så otroligt bra present!
Nyårsafton och fjolårets löften
För två veckor sedan var det nyårsafton. Vi hade planerat både besök i pulkbacken och middag med några vänner, men vi hade ju besök av lång-sjukan med ögoninflammation så vi fick snällt hålla oss hemma. Jag kände mig lite snuvad på firandet men hade inställningen att ordna ett mysigt firande ändå.
Vi hade äntligen ork över till att stöka till lite hemma efter en veckas sjukdom. Vi började med att slänga ut granen som såg lika eländig ut som vi gjort. Vi kunde enkelt skaka bort alla barr, knipsa bort några grenar med sekatören och slänga ut den genom fönstret. Så skönt att slippa att ha barr över exakt hela huset.
Det slog mig när jag försiktigt plockade ner alla kulor att jag inte alls bloggat på det viset jag tänkt i början av året. Jag hade sådana stora tankar om att låta bloggen fungera som ett lantlivsmagasin med guider, krönikor, texter från hjärtat och fina bilder från vårt liv på landet. Men istället blev det nog mer dagbok än någonsin? Jag gillar blandningen och hoppas kunna bjuda på mer varierat innehåll framöver. Ett inlägg hade kunnat vara “min favoritjulkula”, då hade ni fått se bild på denna gulliga tekanna och fått veta historian bakom den. Nåväl!
Jag hade lovat att pyssla om hästarna lite extra under nyårsaftonen så vi tog sparken med nya sparklådan och susade ner för backen.
Så mysigt ~ nedbäddade bland fårskinn och ullfilt. Ett trött litet gäng, Svante somnade ett ögonblick senare. Vi mockade, fyllde vatten och höpåsar. Allt med en önskan om ett lugnt tolvslag så hästarna skulle slippa bli stressade.
Väl hemma igen åt vi Kalix löjrom på toast, rådjursryggbiff med potatisrullar och skålade i pepsi.
Trött och slut efter sjukveckan. Men så tacksam över livet. Allt blir så påtagligt vid högtider, glad över att få fira ännu en nyårsafton. Lite mjuk i kanterna och skör, som jag blir när barnen är sjuka. Vi spelade spel, såg på film och när barnen somnat tjavade jag ner till hästarna.
Hästarna mådde gott. Tolvslaget var lugnt och sinnet lätt med frist luft i lungorna.
Så vaknade jag upp, första dagen på året och var pigg. Lämnade ett trött gäng hemma i sängen och tog en lång promenad för att starta hälsoåret på bästa vis. Passade på att reflektera lite över fjolårets nyårslöften.
Är du team nyårslöfte eller inte? Jag har inte varit något större fan av nyårslöften förrän för bara något år sedan, tycker det är ett strålande sätt att samla sig lite, anta någon sorts riktning på hur man vill att livet ska se ut kommande året. Jag tror att man själv har stor påverkan på sitt egna liv och mående så att bestämma riktning för vad man vill åstadkomma är inte mer än rätt tycker jag
Här är fjolårets nyårslöften och en kort reflektion över dem:
– Flytta upp på övervåningen.
I juni flyttade vi upp sängen, soffan, Los säng och åkte och köpte en TV lagom till slutet av fotbolls-EM. Vårt stora mål för fjolåret, nu bor vi in oss och inreder pö om pö i vår egna lilla snigeltakt. Alltså, jajamen, det gick!– En ny klädstil + handla de flesta kläderna secondhand
Jag vet inte riktigt vad jag hade i åtanke när jag skrev målen, för bara någon vecka senare kom jag inte i annat än mjukisdressen med bred mudd om magen och rymliga tröjor jag fått låna av min syster. Jag har mest köpt begagnade kläder på Sellpy men märkt att de inte håller någon vidare kvalitet och många av plaggen är redan (!) sönder. Däremot har jag klätt mig i mer färg och utmanat mina “vanliga” snitt med puffärmar, croppade toppar, höga kjolar och liknande men nja, inte fullbordat!– Odla mer!
Oh, ja! Jag lovade mig själv att inte utöka men utökade ändå med dubbla storleken. Planterade lite träd, anlade någon liten rackarns rabatt och odlade nya grödor, många grödor och också mycket ogräs jag inte orkade rensa, förstås.– Hästar i vardagen
Jag hade inte en susning om att Fapri skulle flytta “hem” ett halvår senare. Så bra det blev, första halvåret hälsade vi på Fapri varje vecka och nu är hon en given bit av vår vardag.– Ta hand om min arma kropp
Jag tog tag i mitt ryggont och blev betydligt bättre på att röra på mig. Kom i mål med graviditeten med en ganska pigg kropp och idag behöver jag inte säga benämna min kropp som “stackars”. En bra början, ser fram emot fortsättningen!– Nöja mig med mindre
Denna tudelar mig lite. När vi slutade lägga alla våra pengar på renovering så fanns plötsligt en peng kvar till mig själv i slutet av månaden. Den pengen har jag njutit så av. Jag kan konstatera att jag älskar lite lagom flärd då och då men att jag absolut är nöjd med mindre.– Läsa böcker. 2021 vill jag läsa minst 6 böcker. Det borde vara görbart.
Om jag får räkna in ljudböckerna så kom jag i mål. Men tappade helt bokläsningen i perioder. Jag hoppades att det skulle vara en naturlig del av vardagen men så har det inte riktigt varit.– Skriva och blogga. Jag tänker mig att min instagram framöver mer ska få bli en bilddagbok med mobilbilder från lantlivet och renoveringen, så får bloggen bli mitt universum och inspirationsmagasin jag alltid drömt om att få skapa.
Här blev det helt tvärt om, jag gick in hårt på att försöka skaffa mig 10 000 följare på instagram för att kunna länka till bloggen från instagrammen. Men i slutet av året öppnade Instagram upp för alla att länka fritt. 10 000 följare fick jag på årets sista dag (wow!) och bloggen har mest fungerat som en dagbok i perioder när jag haft lust och tid till den. Men 2021 är året det blev roligt med både instagrammen och bloggen igen, det är jag tacksam över och numera så peppad på att få vara kreativ här! Hoppas det kommer märkas framöver!Du kanske också gillar
Guide: En semesterpärla längst Västerbottenskusten
Veckan på Backen #4
Fyrtiofem dagars tystnad
Nyårslöftena
Jag älskar nystarter och att ta nya friska tag. Nyåret känns numera för mig som när man tvättat sängkläderna, vädrat korsdag i sovrummet och lägga sig nytvättad ~ allt nytt fast ändå gammalt och hemtamt. En härlig tid att klura på vad jag vill ha mer och mindre av i livet.
Inför 2022 kommer mitt hälsoår att få ta störst plats av mina löften. Det kommer att verkligen behöva prioriteras och pusslas med småbarnen här hemma, men det känns helt rätt. Efter vår ledighet då vi allihopa bara varit sjuka så påbörjade jag året med ett migränanfall då jag knappt fick Svante ur badbaljan och bara tackar högre makter att Fredrik var hemma och kunde rodda allt i vårt liv medan jag sov tolv timmar och vaknade upp helt förvirrad. Så hälsoåret, du är så välkommet.
Något jag alltid tyckt varit läskigt att ta i ordentligt är ekonomi. Jag sitter och kallsvettas när jag gör vår bokföring varje vår – så rädd att göra fel. Med vårt stora renoveringsprojekt har vi öst våra pengar från fickorna till allmogelister, tapeter, gipsskruv och målarfärg. Nu när vi är klara har vi bestämt oss för att lära oss mer om ekonomi (gulp). Ekonomi är det tråkigaste jag vet, jag hoppas bara jag kan tacka mig själv för detta nyårslöfte om femton år.
Sedan vill jag göra mer av det som gör själen lycklig. Odla i mitt trädgårdsland och ta mig tiden till att rensa ogräs, installera bevattningssystemet och bara sitta och glo på broccoliplantor som växer med en tekopp i högsta hugg. Vara i skogen; både i hästsammanhang, utflyktssammanhang, plocka bär- och svamp- sammanhang. Åka till fjälls, fortsätta vidga vyerna. Men också bara vara hemma, skrota runt, mata höns, stöka på det själen vill och ha förståendet att ta det lugnt ihop med det fartfyllda.
Det är mina tre ben för året. Såklart har jag skrivit en nätt lista på önskemål om gårdsprojekt. Men de får ni följa efter vägens gång. 2022 känns fint och bra, jag ska i alla fall göra mitt yttersta för att förbättra min hälsa, förstå min ekonomi och få själen att le.
Hejdå 2021 …
Gjorde du något 2021 som du aldrig gjort förut?
Jag provade byta jobb för ett slag, jag vintersådde grönsaker och blomster, blev tvåbarnsmor och tillät mig själv att leva som jag lär.
Genomdrev du någon stor förändring?
På hästfronten var jag så gott som hästlös första halvåret, fram till Fapri flyttade hem från fodervärden i juni, jag köpte ett föl som dog under hösten. Vi skaffade kaniner. Fick oss vår ljuvliga Svante och dubblade både kärleken och oron med detsamma. Vi blev klara med huset och flyttade upp på övervåningen!! Jobbmässigt så passade jag på att vara utlånad och prova ny arbetsplats i början av året, tills jag gick på föräldraledighet. Nu på hösten startade jag eget företag och började extraknäcka som lantlivsinfluencer. Jag tog tag i min hälsa, en sån present!Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! En handfull och det är lika stort varje gång!
Vilket datum från 2021 kommer du alltid att minnas?
Den 7 mars då Loppan blev två år och vi firade med pizza och överraskade henne med en tramptraktor. Den 7 juli när Svante äntligen kom till världen efter elva enormt varma dagar över tiden.Dog någon som stod dig nära?
I november begravde vi en väldigt levnadsglad anhörig alldeles för tidigt. Här på gården var det några tuppar och en höna som strök med.
Vilka länder besökte du?
Inte ett endaste.Bästa köpet?
Kanske den skruttiga vagnen till Fapri? Den är skänkt oss så mycket härliga turer. Eller kaninerna, de är ju fantastiska små individer. Eller kanske vår TV och soffa, ändå!. I år har vi handlat väldigt mycket för att vara oss, må jag säga och livet har verkligen blivit bekvämt!
Gjorde något dig riktigt glad?
Svante har nog varit en pusselbit jag behövt, hans ankomst har golvat mig totalt. Förutom det självklara så har jag varit så glad och tacksam över våra familjer och känslan av att få vara en del av ett sammanhang gör mig glad. Jag var otroligt glad när jag köpt mig mitt drömföl, vilket ju slutade i en stor sorg, men det var många månaders glädje innan stoet blev akut avlivat.
Saknar du något år 2021 du vill ha 2022?
Jag saknar en skorsten på huset! Och en kondition som inte går av för hackor. Ibland önskar jag mig i smyg en kompis att sitta och dricka kaffe med, som kramar om mig och ringer mig och tar en promenad med mig. Kanske lite mer kompis-tid ändå?Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat, sprungit och känt pulsen i öronen. Rensat ogräs och donat i trädgårdslandet. Badat! Gosat med djuren och Fapri i synnerhet.Vad önskar du att du gjort mindre?
Torkat snoriga näsor, besökt sjukhus och oroat mig. Puh, mitt hjärta.
Favoritserier året som gått?
Vi har ju blivit med TV och spenderat en del tid i soffan. Men jag är den som oftast somnar eller hellre scrollar i telefonen. Men Young royals, Bonusfamiljen och Knutby var helt klart sevärda!Bästa boken du läst i år?
Jag körde hårt på ljudböcker i början av året och gillade “Där kräftorna sjunger”.Största musikaliska upptäckten?
2021 har inte varit musikens år för mig, alls. Men Sarah Klang har jag varmt om hjärtat, Melissa Horn har jag återupptäckt (som jag gör varje år, hehe).
Största framgång?
Har mått väldigt bra, varit snäll med mig själv och andra. Jag har vågat, levt och lärt. Det är stort för mig. Konkreta grejer har varit; fått 10 000 följare på Instagram! Börjat tjäna pengar på mitt egna företag! Vågat prova nytt jobb! Sparat ihop till en häst! Jamen, så mycket kul!Största misstaget?
Jag har klantat mig många gånger, tappat telefonen så den spruckit, köpt en häst som dog och pengarna gick upp i rök. Glömt grejer ute i regnet, ja ni förstår. Men några stora misstag tror jag inte att jag upplevt?
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Har varit så glad! Glad över vårt liv på landet och glatt mig åt vänner och familj som haft det bra. Ett år av glädje, helt enkelt!
Vad spenderade du mest pengar på?
Huset i vanlig ordning! Annars går pengarna till mat, diesel, bilreparationer och djuren.Något du önskade dig och fick?
En frisk son, ett färdigt hus, massor med familjetid och små utflykter och äventyr. Förra året svarade jag “Att inte lägga alla pengar och all tid på renovering“, tänk att så blev det! Jag har också önskat mig sedan många år tillbaka att kunna bli månadsgivare till Barncancerfonden, när ekonomin stabiliserat sig lite efter renoveringen. Så det har jag blivit, stolt över det!Något du önskade dig och inte fick?
Mitt lilla föl. Önskade mig mer tid med vänner och familj, på grund av alla sjudomar som bara snurrat runt runt har mycket för ställas in och flyttas fram, trist men också fullt förståeligt och vettigt, ju!
Vad gjorde du på din födelsedag 2021?
Vi firade helgen innan med utelunch, fiskedamm och disco på bron för de små tillsammans med min familj och skippade alla andra firanden pga pandemin. Orken var lagomt bortblåst under graviditeten och jag kände mig hiskeligt risig i kroppen. På självaste födelsedagen jobbade jag hemifrån, gravid-kräktes och åkte på lunchen till naprapaten och fixade upp ryggen. Där och då lovade jag att ta tag i min hälsa och sedan dess har jag gjort så många förbättringar ~ ska bli så roligt att spinna vidare på.Finns det något som hade gjort ditt år ännu bättre?
Jag har allt jag kan önska mig och lite till. Det är den här pandemin, då. Och om det fortfarande hade funnits någon sorts häst-plan framöver, men det löser sig. Mest är jag bara tacksam att allt är som det är.
Vad fick dig att må bra?
Jag måste svara nästan identiskt med förra årets svar: Tid med familjen, stunderna hos Fapri och de andra djuren. Våra vänner och familjer. Att odla och skita ner mig gör verkligen under för mig. Men också några goa massage-besök, gå på bibblan, åka bort och se lite andra vyer. God mat och få vistas i naturen genom alla årstider.Vem saknade du?
Min fina Årvar, varje dag har jag saknat honom.De bästa nya människorna du träffade?
Det är knäppt med pandemin. Det har gått två år och jag har knappt träffat någon ny människa. Men gänget på nya jobbet var väldigt trevliga.
Mest stolt över?
Vår livsresa, älskar fasen vårt liv på landet. Våra ungar förstås.Högsta önskan just nu?
Ha hästar på gården igen! Att ta tag i min hälsa på riktigt. Jag gjorde många bra förändringar under 2021 men under 2022 måste jag fortsätta med hela cirkusen. Jag vill aldrig mer känna mig begränsad av en ond kropp, ond mage eller liknande. Mitt ledord för året är verkligen “Hälsa”!
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker vara mer spontan. Prova flera olika sätt att träna och röra på mig. Använda skärmtiden till kreativitet istället för slöscrollande. Använda de finaste kläderna, läppstiftet och finstassen oftare. Mer lantliv, utmana mig själv och älska med hela hjärtat. Lita på att allt vi har är nu och försöka oroa mig för att allt inte alltid kommer vara så fint som nu.Hej på er + hösten
Hej på er! Åh, nu har det gått tid sedan jag kikade in här hos er. Jag som verkligen trodde att jag skulle vilja sommarlovsblogga var och varannan dag hela sommaren – tji fick jag när lillebroren anlände och vände upp och ner på livet. Vår fantastiska son kom till världen sent en julikväll. Den sjunde för att vara exakt. Jag ska berätta om det, och hur livet var därefter – pö om pö – i olika inlägg. Sommaren är ju inte slut ännu, så lite mer sommarlovsbloggning får ni stå ut med.
Men först tänkte jag bara kika in och säga hej. Jag har saknat att skriva till er. Får jag säga så? Jag har tänkt väldigt mycket i sommar, såklart. Som man gör mitt i livet, kanske speciellt när livet förändrats så drastiskt som det faktiskt gjort för mig. En sak jag tänkt mycket på är det här med att synas på sociala medier och dela glimtar ur livet. Jag har känt mig så löjlig som bloggar och instagrammar och har mig. Less på mig själv liksom. Funderat vad folk tycker om hela alltet. Fast jag bara får glada hejarop och en massa fin stöttning från er jämt och ständigt så har tankarna varit med mig i sommar. Men nu till kontentan – jag måste verkligen sluta tänka på och fokusera på just det: vad andra tycker och tänker, och landa i att jag tycket att detta är så urbota kul – och där har vi mitt varför. Varför gör jag detta? Jo, för att jag älskar att vara kreativ, fotografera och skriva. Just skrivandet har liksom en förlösande kraft på mig. Jag behöver skriva.
Sedan har jag tänkt mycket att det finns så många fina, bra, kloka, inspirerande bloggar och instagrams där ute, behövs jag ens på internet? Eller ska jag bara låta det rinna ut i sanden nu när livet ändå kretsar mest kring våra två små. Men återigen, om jag tycker det är kul, så borde jag bara pinna på.
Jag vill verkligen dela livet med er – stort och smått. Men förstås bara en bit av hela livet. Jag har försökt klura på det ultimata upplägget och jag tror att jag har landat i att så länge jag skriver från mitt perspektiv som mamma, sambo, gårdsägare och djurmamma så löser sig resten. Jag har så många tankar på hur bloggen och instagrammen skulle kunna bli så mycket bättre, nu är det dags att ta tag i de tyglarna och förverkliga idéerna. Tänker att det är lite som en “runstreak”, att skapa den där kontinuiteten är så viktigt för mig. Jag vill att det ska finnas inlägg här, precis som det gör på mina favoritbloggar.
En av sakerna jag reflekterat över är att jag gärna vill skriva dessa spretiga “här-och-nu”-inlägg. Jag är så less på content och jag tror inte att jag är ensam. Jag vill dela med mig av vad som händer på gården på riktigt. Inte för att jag någonsin bara skapat content, men jag menar att det är något jag saknar själv på internet. En välgjord blogg om verkliga livet. Jag vill också slöscrolla mindre och producera mer eget innehåll när jag väl är vid telefonen. Sluta tänka på att jag måste begränsa mig till att posta vissa tider eller visst antal inlägg i veckan. Jag vill helt enkelt bara väldigt enkelt dela livet på landet med er. Utan krusiduller.
Jag tänker att sommarlovsbloggningen får sträcka sig hela augusti ut. Sedan är det dags för mig att börja visa vad jag vill med den här platsen, det kommer bli så kul!
Du kanske också gillar
Guide: En semesterpärla längst Västerbottenskusten
Välkommen hit!
Veckan på Backen #2
