En avstickare

Fyrtiofem dagars tystnad

Hej på er. Jag känner mig nästan lite blyg. Fyrtiofem dagars tystnad blev det här på bloggen. Det kanske har sina förklaringar i teknikstrul, eller så handlar det bara om att jag varit så less på sociala medier och osociala medier också, för den delen, och haft en stor dos scenskräck. Jag scrollar genom min kamerarulle på telefonen från de senaste fyrtiofem dagarna. Oj, vad fint vi har haft det – och oj, vad världen har skälvt under våra fötter.

Jag ser bilder på Lo hos hönsen. På Knut när han håller mig sällskap på hemmakontoret. En koncentrerad Fredrik när han steker korv en vanlig lördag i april. En filmsnutt när mormor och morfar leker tittut med Lo genom fönstren på huset. Social distansering. Alla bilder och filmer som aldrig fått se dagens ljus på sociala medier, ligger mig så varmt om hjärtat. Funderar på Min väg framåt i detta. Men bloggen, den har jag nog med mig genom livet, oavsett.

Igår var det i alla fall fredag. Jag kånkade hem en stor papperslunta och annan packning för bortajobb och hemmajobb. Det är som att man måste vara förberedd för allt nu för tiden. Stannar av bilen framför huset. När motorns ljud tystnar så hivar jag mig ut ur lilla flakbilen, inne väntar Knut, Lo och Fredrik i en salig röra. Lo springer mot mig. Tänk att få ha ett tryggt hemma i dessa tider.

Lo vill läsa bok och Fredrik plinkar på gitarren. Vi äter middag i ett nafs. Fredag är ett härligt påfund. Efter maten klär vi på oss, jacka och mössa behövs fortfarande om kvällarna, men kvällen är ändå ljuv. Fredrik visar balkarna som grannen Pelle hjälpt honom att såga itu, så de snart kan pryda vårt vardagsrum på övervåningen. Lo hjälper mig att dra skottkärran, sakta, sakta framåt. Hon jagar hönsen och kutar mot hästhagarna med pappa hack i häl. När sysslorna börjar sina drar Fredrik fram gjutjärnsbänken vi handlade förra året på Facebook köp & sälj och ställde dit nya gjutjärnsbordet vi fyndade på blocket i veckan. En liten stillsam plats för fika intill bagarstugan. Här kommer vi spendera många fina stunder i vår.

Det är ett trött men glatt gäng som gör kväll. Det pratas om jordgubbsplantor, plogar till traktorn och en liten väljer tigerpyjamasen när det är dags för sängen.

Det är så mycket kul på gång på gården nu. Den bubblar av allt som sakta väcks till liv. Vi gör den vårfin och vågar försiktigt planera sommarens projekt lite mer noggrant. Om vi får hålla oss friska, förstås.

Kram på er, det ska inte dröja fyrtiofem dagar tills vi hörs igen.

Veckan på Backen #4

“Veckan på Backen” är ett återkommande inslag där jag visar glimtar och historier från gårdslivet.

Äntligen blev det mars och en känsla av “Yes, vi klarade det”. Och jag må säga, att vintern har varit en av de mjukaste någonsin. Kanske inte känslomässigt- och livsmässigt. Men det är så mycket här på gården som fungerar så bra. Vattnet i stallet fryser inte, vi har det varmt och gott i Drömmen. Vi har ordnat det ganska lättarbetat i stallet och hönshuset. Det är en god betalning efter flera år med mycket arbete och slit. Nu börjar vi landa. Njuter av den tanken. Och första veckan i mars bjöd på detta;

Början av veckan …

Det var måndag och vi packade in oss i bilen för en heldag i stan. Bygghandel, bilverkstad och passfoto. Många ärenden som blev avcheckade. Vi lunchade pizza med kusinerna i Myckle innan vi tog en sväng förbi Pingskyrkans second hand. Den är rackarns bra tycker jag. Det blev några fina fynd och fika. Det är mitt nya bästa, kombinera loppis och fika. Tycker det är ett gott tillfälle att gå igenom korgen med grejer med, blev en hel hög med “inte köpa”-grejer. Även om det är billigt och pengarna skänks, så vill jag ju inte handla bara för att, liksom. Hem med oss kom lite av varje, bland annat fårkoftan och dinosaurier som Loppan uppskattade. Veckan fortsatte med en herrans massa renovering för F, lunch med tant-Tildis och babysången i kyrkan.

Veckans firande …

Två år som förlovade, vart tog de åren vägen? Vi som absolut skulle gifta oss inom 1,5 år efter frieriet. Vi firade med extra god mat, tjusigare dukning och varandras sällskap då Lo susade sött i sin säng. Vi är sådana som gärna firar en gång för mycket, livet blir ju lite roligare då! Frågan är bara när vi ska ta tag i det där giftermålet? 

 

Veckans härligaste …

Att få planera och baka inför ettårskalas. Vara lediga tillsammans. Läsa bok på bok för Lo. Att ha timmar och timmar av tid tillsammans, att spendera precis hur vi vill. Att styra vår egen tid. Älskar det så mycket, och njuter utav det. Snart är det slut på härliga hemmamammalivet, jag borrar in näsan i Los nacke och njuter än lite till. Jag har inte tänkt sörja över att förändringarnas vindar viner, jag har tänkt njuta av varenda minut som är precis såhär.

Veckans renoveringspepp …

Fredrik jobbar på för fullt på övervåningen. Jag är inte lika involverad i den precis just nu. Han håller på att isolera stora vardagsrumstaket (som är öppet till nock) och har precis fått klart skivorna för att kunna gå vidare till själva isoleringen. Heja Fredrik, friskt humör! På kvällarna scrollar jag tapeter, färgval, möblemang och små toalettlösningar … Nu är vi här igen – när alla val ska göras!

 

Veckans njut …

Mars har visat sig från sin bästa sida vädermässigt. När vi tog någon timme helt ledigt med näsan mot solen i varsin solstol. Både fredagen och lördagen blev sådana härliga vårvinterdagar. Tyvärr ägde en väldigt känslosam begravning rum i fredags och tankarna fanns förstås där. Men solen sken för V, livet är så skört. Vi lunchade och fikade ute och sa till varandra att vi ska unna oss fler utedagar framöver. Djuren älskar solen och vinterpälsar släpps för fullt. Vårkänslorna är påtagliga.

Veckans bästa ridtur …

Tänk er en skog nyströsslad med ett lass snö. Solen som värmer, inte en vindpust någonstans. Två frustande hästar sida vid sida. En och en halv timmes promenad tillsammans med Wilma och Gaten. Vet inte hur många gånger vi ridit de senaste åtta åren. Så gott att få lätta hjärtat och prata om det ena och det andra. Och det bästa, Årvar känns kanonfräsch efter behandlingen.

 

Veckans födelsedagsbarn …

Lo blev ett helt år! Älskade unge! Så stort och så häftigt att få vara med om. Vi firade i dagarna två med våra familjer som kom på kalas. Spar de dagarna långt in i hjärtat … och fotoalbumet om jag bara tar mig för att framkalla lite bilder snart!

Veckans linslusar …

Vi hamnade i tidningen, ju! Det har jag ju berättat om redan, men påminner om att ni kan läsa om vårt kök HÄR! Så himla fint skrivet och fotat!

 

Veckan på Backen #3

“Veckan på Backen” är ett återkommande inslag är jag visar glimtar och historier från gårdslivet.

Hej på er!

Oj vad fort måndagen gick för oss, det har därför hunnit bli tisdag innan jag sätter mig ner och sammanfattar livet på Backen. Det spelar ju ingen roll, egentligen. I veckan är det sportlov och vi har vårvinterkänslor, men förra veckan kändes det fortfarande som midvintertid med kallgrader och den där känslan av att man borde sätta igång och göra grejer, men ingenting blir gjort. Det blev en fin vecka, från start till slut, kanske en sån vecka som behövdes för att ladda upp för våren och allt vad det innebär. Vi tar en titt!

Början av veckan …

Måndagen började så himla bra. Vi levde lantliv så det sjöng om det. Hästarna, hönsen och katten Knut fick sitt. Jag tänkte att jag inte är en sådan mor som håller rätt på alla kläder, har mest ordning och reda i huset och huvudet. Men jag ger henne i alla fall lantlivet. Det är jag stolt över. Tisdagen spenderade vi inne i stan, vi badade på badhuset och lunchade med Matilda, gjorde hundra ärenden, allt ifrån att införskaffa en ny klänning till mig och köpa bomull i storpack till Årvar. Vi skippade semlor och handlade skräpmat med oss hem istället. På onsdagen var det babysång i Burträsk i vanlig ordning, en av veckans höjdpunkter tycker jag. Sedan hälsade vi på mormor och morfar. En mycket behaglig start på veckan!

Veckans ooops (igen..) …

Mitt under babysången i Burträsk så känner jag hur byxan spricker (ja, denna vecka med!). Jag trodde inte det var möjligt, men självklart så hade även mitt andra (och sista) par jeans spruckit i baken. Tur jag hade ett par gamla kvar i lilltorpet, min syster hade dem på gymnasiet, så ja, de har några år på nacken, haha!

 

Veckans insikt…

Detta är kanske ingen jättenyhet för varken er eller mig. Men alltså. Nu är de gråa, långa vintermånaderna över och dagarna tickar på – snart är det vår! Jag vill ha mer hemmatid nu. Åka till in till stan mer sällan. Mer tid i solväggen med en bok. Mer tid för renoveringen, huset, djuren. Mer tid på gården, helt enkelt. Långsamma dagar hemmavid, utan större utsvävningar. Mmm, längtar.

Veckans cravings …

Böcker, soliga barnvagnspromenader, springturer i plusgrader och vaniljbullar. Snälla, låt mars innehålla alla mina önskningar 

 

Veckans absolut bästa …

Det var tidig morgon och jag steg upp klockan sex, lämnade en sovande Loppa i sängen hos mormor och morfar och begav mig till Batuträsk och tågstationen. Den lilla tågstationen som ligger mitt ute i Västerbottniska inlandet, med kyrkbänkar i väntsalen och en aura som säger att tiden står still här. Där plockade jag upp någon som numera kommer kallas Världens Bästa Siri. Siri som hjälper mig att få ordning på problemen jag upplevt med Årvar senaste halvåret. Allt tack vare Julia i Västbyn. Jag finner inga ord förutom; TACK. Så tacksam över alltihop.

Veckans roligaste …

Min svägerska och svåger bjöd in till trettio+trettioårsfest. Det var så vaaansinnigt roligt. Vi dansade så det stod härliga till, åt god mat, lekte roliga lekar och hade det prick hur fint som helst. Allt tillsammans med min Fredrik, så glad att få dela sådana roliga minnen med honom. Tack Cecilia & Marcus för en kanonkväll!

Ambassadör för Visit Skellefteå!

Nu ska jag berätta något kul! Jag är nämligen en av Visit Skellefteås ambassadörer i år! Liksom lilla jag, hur gick det till? 

Hur gick detta till?

Det var i början av året, jag skulle precis ut och natta Lo i vagnen när jag såg att jag fått meddelande från Visit Skellefteå på instagram. Där fanns frågan om jag skulle vilja bli ambassadör under kommande året. Pulsen ökade i samma takt som jag om och om läste meddelandet. “Spontant känner jag att det låter asläskigt och askul!”, svarade jag och tänkte på hur långt utanför min comfort-zone jag kände mig.

Det gick en dutt dagar och en kylig januaridag satt jag inne i Skellefteå med en kaffekopp mellan händerna och pratade Instagram, höns, hästar, jätteaspar, hemstad och vintersim med Sven & Saleta. Sedan var det klart, jag var en av en handfull ambassadörer som ska slås ihop med förra årets gäng. Ambassadör för min hemtrakt.

För det är ju så, att jag aldrig flyttat härifrån. Jag hade kanske en vag plan om att rensa fisk i Norge efter studenten. Men när väl studenten kom ville jag inte åka någonstans. Jag älskade och har alltid älskat mina Västerbottniska rötter. Ingenting får mig att känna mig så hemma som Burträsk-bondska, hemstickade tjocksockar och att bada i kolsvarta tjärnar. Jag hör hemma här, och det insåg jag tidigt.

Jag har också alltid känt en enorm kärlek till min hembygd. Inlandet fast nära kustremsan; tallhedarna som blandas med åkermarken och hjärtat som ömmar när jag ser en parkerad spark utanför lilla lanthandeln i byn. Jag romantiserar det hela, men det är genuint och från hjärtat.

Och precis så vill jag visa mitt Skellefteå för er – genuint och från hjärtat.

Vad innebär detta?

För mig innebär det att jag kommer att få hänga med på massor av äventyr här i krokarna. Fast jag bott här hela mitt liv så är det så mycket jag inte upplevt ännu. I år är det mindre fokus på själva ambassadörerna och mer fokus på aktiviteter – vilket jag tror kommer att bli kanon! Tro det eller ej – trots att jag bloggar och instagrammar och har synts i tidningen då och då – så gillar jag inte att synas och höras så värst mycket. Jag blir fort less på mig själv! Så för mig som ambassadör innebär det i princip att jag får haka på och hitta på kul grejer med likasinnade människor. Ambassadörerna känns kreativa, jordnära, drivna och trevliga. Vinstlott för mig att få teama ihop sig med dem!

För er innebär det att ni kommer att få ta del av massor av inspiration från mina hemtrakter. Bilder, tips, guider. Kanske ett utflyktsmål i krokarna du missat? Kanske vill du åka hit och turista under semestern? Jag ska göra mitt yttersta att visa den stolthet jag känner för denna bygd!

Veckan på Backen #2

“Veckan på Backen” är ett återkommande inslag på bloggen där jag visar glimtar och historier från gårdslivet.

Hej på er!

Det närmar sig läggdags här på Backen innan jag hann sätta mig ner och skriva några rader åt er. Så himla kul det var att få “lansera” min nya blogg. Jag har tyckt det varit riktigt kul att få blogga här. Och så mycket kärlek och hejarop jag fått av er, tack snälla! Veckan som gick skulle jag allra helst vilja glömma och aldrig mer igen uppleva. Men sådant får man ju inte styra över. Så trots allt hemskt och sorgligt som hunnit ske så tar vi en liten titt på vad som hände här hos oss på Backen.

Början av veckan …

Jag började veckan med att susa iväg till stan alldeles själv. När jag kom fram och parkerade så fick jag en gnutta panik, “Var är Loppan?” innan det slog mig att, justdetja, hon är ju hemma med pappa sin och röjer runt. Oj vad hjärnan kan bli seg av att inte sova ordentligt alltså. Stadsturen bjöd på en ambassadörsfrukost; mycket mumsigt och mycket trevligt sällskap. Imorgon, tisdag, kommer jag att kunna berätta mer! Även tisdagen susade jag in till stan, men denna gången med Loppan i baksätet, 10 månaders-kontrollen på BVC väntade. På eftermiddagarna ägnade jag mig åt gårdsliv och lantliv. Så himla välbehövligt.

Veckans oooops! …

Ungefär samma sekund som jag kom hem från ambassadörsfrukosten och satte mig i fåtöljen så RITSCH, sprack mina jeans. Inte på ett litet gulligt vis, det var liksom full insyn. Var lagom tacksam att de höll till sekunden jag kom hem, hehe!

Veckans sorg & elände …

Den här veckan har, precis som jag antytt, innehållit så mycket sorg och elände att det inte är klokt. Det gör ont när tre hjärtan slutar slå, speciellt när de slutar slå alldeles, alldeles, alldeles för tidigt. Jag vill vara personlig här, men inte privat, och den där sorgen den delar jag med så många nära och kära. Så jag lämnar det så. Då vet ni.

Veckans dagdrömmeri …

Vi tog skidorna, solen log mot oss och värmde vinterbleka kinder. Vi åkte till en av våra lador och jag fick drömma mig bort. Tänk om det skulle gå att göra en lösdrift till hästarna av den? Men vi har väl nog med projekt? Joooo, visserligen. Men visst är det nu ladan behöver räddas och inte sen? Dagdrömma får man i alla fall. Så där och då, med solen på näsan och Loppan i tur-ryggsäcken så såg jag framför mig; en timrad lösdrift. Sedan åkte vi raskt hemåt och jag mättade upp i hagen; fyra skidstavar åt ena hållet och knappt fyra åt andra, ja ni förstår. Dagdrömmeri.

Veckans själamat…

Veckan känns lite som en dimma. Men när jag scrollar genom telefonen så ser jag; Tre timmars loppis, ohemula mängder chark och ost samt svamprisotto med Matilda. En promenad med Årvar som slutade med att han sprang hem, man får sig goa skratt och lite gråa hår när hästen själv får välja, liksom. En ridtur efter skogsbilvägen med solsken i blick. Norrsken, oj vad jag saknat mina utekvällar under norrskenet ändå. Allt sådant matar min själ. Så även om det inte blev en vecka fylld till bredden av lantliv och gårdsfix så blev det ändå små glimtar av liv i eländet.

 

Veckan på Backen #1

“Veckan på Backen” är ett återkommande inslag på bloggen där jag visar glimtar och historier från gårdslivet.

Hej på er!

Vad kul att höras såhär! Jag har verkligen uppskattat att sammanfatta veckorna lite på min förra blogg, så det ska jag fortsätta med även här. Jag är osäker om det kommer att hinnas med varenda vecka, men har jag bara tiden till det så ska det dyka upp någon gång under måndagen. Med tillbakablickar från veckan som gått. Denna vecka pirrar det lite extra i magen då jag tänkt “lansera” min nya blogg, hoppas ni alla ska gilla! Vi tar en titt, på en vecka i februaris mitt innan jag ska susa iväg till storstan och gå på ambassadörsfrukost, får berätta mer sedan!

Början av veckan …

Måndag till onsdag spenderade vi i fjällen. Jag kan inte begripa hur mycket packning det kan behövas för en liten pluttfamilj om tre. Höjdpunkterna skickade jag iväg i ett inlägg till er igår. Bastu, bok, springtur och sol. Det måste ju vara ett av livets bästa? När det utlovas ruskväder sedan är det helt plötsligt sol och njut-väder istället?

Veckans fokus …

I veckan har fokuset legat på vänner och familj. Så himla gott så, att hinna träffa många och kramas och hinna prata umgås. Vi har hunnit med att hälsa på en god vän som bor uppe i fjällvärlden, jag har varit på jobbfest med roligt “guld & silver”-tema och fick återse kära kollegor. På lördagen var vi bjudna på treårskalas hos storkusin Allie och på kvällen åt vi maa-aagisk dovhjort hos vännerna i Åbyn. Söndags dag spenderade vi hos faster/svägerska Cecilia och svåger Marcus som båda två (!) fyllt trettio, med en dags mellanrum. Hoppas så de ska njuta av presenten de fick av oss, i sitt Drömhus de hålla på att bygga nästgårds från oss. Bullerbykänslan kommer vara på topp!

Veckans dagdrömmeri …

I veckan susade också “Alla hjärtans dag”-förbi. Jag hann knappt märka det i yran av alla andra firanden vi hade i veckan, men kunde ändå inte låta bli att längta lite, lite till när Loppan är snäppet större och kan moffa i sig gelehjärtan och pyssla hjärtekort att ge till farmor och mormor. 

Veckans tissel & tassel …

Jo ni förstår att det är dags för att synas i tidningen snart igen! Vi fick besök av två duktiga tjejer som fotade och styrde upp ett riktigt härligt uppslag jag fått tjuvkika på. Så imponerad av alla inblandade, vilka proffs! Jag hojtar till när det är ute!

 

Veckans längt …

Efter en period med massor av hjärtliga aktiviteter i ett pärlband så längtar jag efter tid hemma. Hästar och höns. Komma ikapp lite med stök och städ både ute och inne. Göra klart någon av de tusen små projekten jag startat på senaste (typ som att skicka en disktrasa, lean-städa sadelkammaren och rensa ut hästgrejer som inte används). Samt börja lite smått på den där listan jag pratade om i fjälleninlägget, listan med årets gårdsprojekt!

 

Välkommen hit!

Mitt allra första inlägg, på min alldeles nya, färska blogg. Oj, vad jag myser nu! Jag har bloggat i snart tretton (!) år. Från och till och här och där, jag har skrivit om allt från mode till vardag och fest. När vi köpte gården, 2015, startade jag i samma veva Instagramkontot “Livetpabacken” för att låta nära och kära få följa med på vår renoveringsresa. Året därpå kickade jag igång en blogg med samma namn, den har länge legat och pyrt på samma bloggportal. Senaste fyra åren har jag skrivit om vårt liv på landet och allt vad det innebär. Jag har tänkt så många gånger att jag ska ta tag i saken och bryta loss bloggen och äga mitt egna material. Så här är vi nu, på min alldeles egna blogg där jag helt och hållet själv styr över innehållet.

Jag tänker mig att detta är min egna plats att vara kreativ på. Att få skriva och fota och inspirera. Att min blogg ska fungera som ett härligt lantlivsmagasin. Där hemma hos-“reportagen” från Drömmen blandas upp med guider på hur man egentligen sköter om höns, härliga recept, ett litet tips om en god bok. Men också texter från hjärtat, såklart. Hästar under yviga pannluggar och en röjar-Loppa som såklart kommer att få synas här. Jag har länge tänkt att Instagram inte är det roligaste på internet längre, det är på bloggen jag får blomstra. Det ena utesluter absolut inte det andra, men i år vill jag lägga internetkrutet här. Jag är laddad må ni tro!

Förutom att jag bestämt mig för att äga mitt egna innehåll, och att jag ska ägna mig mer åt bloggen och mindre åt Instagram i år. Så har jag också bestämt mig för att göra allt för att skapa min egna drömblogg. Jag tycker att jag varit en hejare på att försöka jaga efter vad folk möjligen vill läsa istället för att skriva om det jag själv vill skriva om. Jag älskar när ni önskar inlägg, ställer frågor och engagerar er. Det vill jag inte vara utan! Men jag önskar att jag kan landa i att denna bloggen är min och det är ju jag som är självaste chefsredaktören för alltihop!

Så nu då? Nu sörplar jag upp dagens kopp med kokkaffe. Den micrade varianten. Ja, ni småbarnsföräldrar förstår nog precis vilken kopp jag menar. Den som kokades och skulle sörplas vid halv tre-fikat men som blev stående då blöjbyte och sövande av bebis kom i mellan. Det är som att doften av nykokt kaffe gör bebisar akut sömniga, eller vad tror ni? Vi har också precis städat ut det sista av magsjukan som kom och besökte oss i helgen, tack och lov fick vi en ditt snö som piggade upp oss lite. Vilken pärs. Hå hå, ja ja. Så nu firar jag iväg det allra första inlägget. Trött som få efter denna helg och med en massa pirr i magen.

Jag hoppas att du ska gilla min nya blogg!