En avstickare

Min nya kamera

När jag fyllde trettio fick jag en sån galet fin present av Fredrik, en ny kamera! Jag hade inte önskat mig något i present mer än att hitta på något tillsammans senare i vår. Men min Fredrik är minsann mästare på överraskningar (minns ni förlovningen på en fjälltopp?), så i paketet vår lilla Loppa ivrigt öppnade åt mig låg en sprillans ny, jättefin Nikon Z6. Jag tappade orden. Oh, vad jag önskat att kunna uppdatera min kamera som jag ju använder varendaste dag, men jag har inte gett mig själv lov att unna mig något sådant. Så nu unnade han mig den. “Det känns själviskt, du förevigar ju barnens uppväxter och det är ovärdeligt”, sa han med ett snett leende. Vi försökte få tag i ett minneskort till kameran inne i stan, men gick bet. Så tillslut fick jag beställa hem ett och gissa hur pirrig jag var när Postnord tillslut rullade uppför Backen med mitt lilla paket.

Jag tog hjälp av vår lilla “keeet”-älskande Loppa. 

Så tog jag mina sista bilder med min Nikon D5300 (hojta till om någon vill köpa den av mig!) och började samla minnen med min nya kompis. Jag är redan totalt golvad över färgerna den återger, kvaliteten på bilderna, hur tyst den är och känslan av genuinitet när man håller i kamerahuset. I år vill jag verkligen utveckla min blogg och jag är helt övertygad om att kameran kommer att hjälpa mig med det, så otroligt bra present!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *