• Att vänta på bebisen,  Lantliv,  Livet utanför backen,  Visit Skellefteå

    Välkommen juli & hur mår jag?

    En vecka har gått sedan jag tog ett foto med kameran sist. Midsommardagen var bebisen beräknad att komma men istället blev vår lilla Loppa sjuk. Hög, hög feber som inte gick ner med febernedsättande och allt annat vi försökte oss på. Jag vill gärna dela livet med er – men vill inte bli för privat, speciellt inte när det gäller mina familjemedlemmar. Hur som helst slutade virushärvan på sjukhus och jag oroade mig blå för min dotter. Jag tror jag oroade mig så mycket här hemma (bara en av föräldrarna fick följa med på sjukhuset pga covid-restriktionerna) att kroppen glömde av att den var gravid.

    Men så blev det mitt i veckan och Loppan och Fredrik fick komma hem. Vi pustade ut, firade livet ihop. Borrade in näsan i hennes lockiga nacke och kände sådan tacksamhet. Sedan har fladderhjärtat, pulsen och känslorna stabiliserat sig något och plötsligt kände jag mig redo att kånka runt på kameran igen imorse. Så vi tar en kik, vad vi gjort på julis andra dag.

    Morgonen började såsigt. Jag är en sådan som helst vill packa iordning och kliva ut ur dörren tidigare än tidigast. Mina familjemedlemmar gillar långsamma morgnar, så jag försöker anpassa mig. Efter frukost blev det memory i lekrummet. För det är ju så, att nu när vi flyttat upp har vårt gamla sovrum blivit ett enda stort lekrum med gästsäng vi köpt på köp & sälj. Vi har också kvar våra kläder i garderoberna här nere. Det känns sunt att ha kläderna närmast duschen och tvättstugan. Istället får vi plats med skötbord till bebisen i vårt sovrum. Jag måste visa er runt, någon dag!

    Tillslut så var armpuffar, SPF, solglasögon, fruktsallad, vaniljbullar och allt annat jox man tror sig behöva för några timmar på badstrand, packat i stora strandväskan. Vi åkte till grannbyn, Järvtjärn och den mysiga lilla stranden. Vår bys strand är omåttligt populär och vi försöker oss ju på någon sorts karantän i och med den stundande förlossningen, så vi söker oss till lugna, svala platser. Här var vi ensamma enda tills vi skulle åka hem vid lunch. Så härligt. Få saker svalkar så gott som ett dopp i en inlandssjö när värmeböljan kommit för att stanna.

    Dagen fortgick. Vi åt lunch hemma och Loppan sov lunch i stallet (så svalt och skönt där inne!) medan  slumrade Fredrik och jag i gästrummet. Lunchvila är ett måste för mig nu, då vaknar jag upp med energi igen. Idag hade farmor ett önskemål om att få träffa Loppan några timmar, så vi lämnade av henne där och i samma veva blev jag ivägbjuden på dejt! Flärdfullt och välbehövligt.

    Det bar av mot byns cafe, här var det lugnt och skönt i skuggan. Först åt vi smörgås med tomatröra och kikärter med rabarberdricka. Beundrade den nyanlagda trädgården som Gråbergs plant ordnat, helt i min smak!

    Han jag dejtade <3 Igår var det sex år sedan vi köpte vår gård, och vi som haft en tidplan på sex år att bli klara med renoveringen och bo i hela huset. En deadline vi klarade med några veckor. Såklart har vi projekt kvar, men här kan vi bo nu, utan att pussla och lägga alla våra slantar, all vår tid och all vår ork på huset. Ett nytt liv tar vid. Väldigt värdigt en fir-dejt tyckte vi.

    De där projekten då? Vi tog vår hus-bok och skrev ner alla småprojekt vi kunde komma på rum för rum. Till det behövdes chokladkaka och kaffe. På listan står allt från “olja bänkskiva i tvättstugan” till “bygga TV-bänk”. Högt och lågt, mest lågt dock, små detaljer vi gärna vill få till och bli klara med. Det blev en kort lista med ute-projekt också. Vi försöker tänka realistiskt om hela alltet, ett annat lunk och tempo. Jag kan berätta mer om det för så småningom, hur vi tänker oss leva framöver.

    Vi avslutade med att skriva en liten önskelista för sommaren med. Några fik vi vill besöka bland annat, men vi var överens om att vi mest vill spendera tid med nära och kära. Så svältfödda på familjemiddagar och kompisdejter. Vi bokar inte in någonting, bara skriver ner små förslag på saker att göra, om idétorkan skulle slå till.

    På vägen hem hade jag ett önskemål om att få besöka byns loppis om den var tom, och det var den! Vi fyndande två sänglampor för en tjuga styck. Sommarens bok för en femma, en vävd duk för en tia och uppblåsbara badleksaker för en tjuga. 75 kr för hela alltet. Vi swishar en slant extra, var gång,  då alla pengar går oavkortat till ett kvinnosjukhus i Afrika. Dagens goda gärning mao?

    Sänglampan var alldeles ljuvlig. Lo har konstaterat att hon inte har någon lampa i sitt sovrum ännu, så det låg på priolistan. Hoppar det blir många sagor lästa under denna när höstmörkret smyger sig på.

    Jag svassade runt med mitt ladugårdsfynd för sjätte sommaren i rad också. Kan det vara en äkta Palmgrenare, tro? Jag älskar den hur som helst. Den står förresten på våra nyfyndade utemöbler, har mycket att visa er framöver!

    Slutligen så kände jag mig så h i m l a less på att vara gravid. Det ÄR kämpigt i 30 + och jag känner mig stundtals som en så tråkig moder som inte orkar med Loppans tempo. Det känns som jag berövar henne på sommaren med denna karantän. När allt jag önskar henne är lek med småvänner, kusiner och familj. Jag ser sunt på denna “bonusvecka” med bebisen i magen, det är inga tårar, inga bryt. Men här kommer det: jag längtar ihjäl mig! Jag känner mig SÅ snuvad på min junibebis. Den skulle ju redan vara här och berika vårat liv på backen. Jag hade tänkt att juli skulle spenderas med våra familjer och vänner, snusandes på en alldeles nyfödd liten rackare. Efter två veckor med ett otroligt lugnt lunk och mycket vila så vill jag nu bara vräka min inneboende, så ikväll har det gnotts och skurats må ni tro. Imorgon åker vi och handlar virke till ett av våra sommarprojekt, nu orkar vi inte vänta längre!

  • Lantliv,  Livet utanför backen

    Återhämtningshelgen

    Åhå, vi närmade oss slutet på veckan och jag kände mig sliten, Jag har absolut inget förstånd att gå och lägga mig om kvällarna, jag gluttar på telefonen vid midnatt och ligger sedan och funderar ett slag. Sedan har vår lilla Loppa besvärat sig med att göra morgon innan 05. Så några plus på sömnkontot har jag inte haft. Sedan en del huvudbry kring hästerier som fort skulle lösas. Jobb. Gårdsjobb. Renoveringen. Kycklingar som blivit tagna av hermelinen. Så jag tänkte att nu är det baske mig dags för återhämtning. Likt Knuts stil tänkte jag mig spendera helgen, men samtidigt är jag en sådan som gärna ägnar mig åt saker som ger mig energi och återhämtning, utan att för den del bara ligga stilla.

    Så när det äntligen blev fredag så packade jag ihop Los extrakläder, vindbyxor och stövlar i en stor påse. Vinkade hejdå till fröknarna “Hejdå, vi ses till hösten” och tog med Loppan hem för ett evighetslångt sommarlov. Serverade glass i solen, omgiven av höns och katt. Kände livet i oss. Satte sedan igång med viktigheter som att plantera ut spenat (vintersådd som inte alls blev bra, vi får se om den tar sig ute i landet!), leta maskar och rensa kvickrot från landet.

    På kvällen blev jag överraskad med babyshower. Jag känner mig helt mjuk fortfarande efter att ha spenderat fredagskvällen med fyra jättefina personer. Hade så trevligt att jag inte tog en enda bild. Bästa betyget för en kväll kan jag tycka!

    Jag försöker rensa tankarna och allt som cirkulerat senaste tiden.

    – Bonnie & Ester har blivit tagna av (mest troligt) en hermelin. Det är så förbannat trist. Känner skuldkänslor att de blivit jagade och skrämda innan de satt livet till. Var så ledsamt och overkligt att förklara för Lo. “Gräv upp Bonnie” hulkade hon efter vår begravning. Så nu lägger jag kycklingar på hyllan ett tag, så får det bli.

    – Lillebrun var spårlöst borta en eftermiddag, och en kväll. Och en hel dag. Och en afton, ytterligare kväll och när det sedan började smyga sig in på natt så satt han där. I hönshuset. Blev så glad! Hoppas så innerligt få behålla honom, vi är så förtjusta i vår lilla vän.

    – Fapri ska flytta! Mer om det framöver!

    – Vi har också gjort årets kontroll av parasiter och Fapri verkar ha fått värsta sorten. Stora blodmasken. Vi förstår inte vartifrån men nu är fokus att få det så bra som det går. Ju mer jag tänkt på detta desto snurrigare har jag blivit.

    – Jag ligger efter i trädgårdslandet. Jag känner ingen stress, jag tänker att mat blir det nog ändå. Känner lugnet och mår inte det minsta dåligt över hur tomatplantorna skriker efter att bli omplanterade.

    – Renoveringen. Evighetsgolvslipningen går mot sitt slut.

    – Födelsedagsbarn. I veckan fyller Fredrik 29 och jag vill så gärna fira honom ordentligt. Visa uppskattning efter allt han gör för vår lilla familj.

     

    På lördagen åkte Loppan och jag till stan. Hämtade paket, gick på Granngården, Jula och hade picknick i stadsparken. Köpte presenter till Fredrik. Kände mig helt klart kriminell. Men oj, så mysigt det var. När Loppan fått lunchsova så åkte vi till Fapri. Det blev en ganska lång tur med vagnen. Hon var pigg och Lo utbrast gång på gång “Åh va hälit!”. Jag håller med, livet med ponny, det är härligt. Snart ska jag berätta mer om hur hästlivet kommer se ut framöver.

    Sen blev det tillsist söndag och morsdag. Lo väckte mig 04.45. Fredrik iväg till jobbet 05.00. Men sen så blev dagen så himla fin. Jag stationerade mig bekvämt i solen och lät Loppan härja loss med kusinerna. Bada med moster/morbror. Äta plättar, jaga såpbubblor. En så fin dag. Jag bara njöt, och vilade.

    Mormor hade ordnat så fint med fiskedamm och Lo fiskade upp tjusiga solgula sommarstassen.

    Sedan blev det äntligen dags för ledigvecka för Fredrik. Eller bygglov som vi kallar det ibland. När han går från att ha fokus på jobbet till renoveringen. Heja älskling! Lo fick byta från ena sommarstassen till andra och var så glad att få åka till farmor och farfar på middag.

    Det bjöds på lammkebab, kycklingwraps, potatissallad och massor med annat gott. Solen värmde fast aftonen gick mot kväll och vi allihopa pustade ut efter en intensiv majvecka.

    Det blev tårta och jordgubbar och bus. Allt man kan önska när man är två år.

    I hagen stod tackorna och lammen och tittade nyfiket på oss. I veckan ska de få gå på grönbete och vi får nya sommargrannar. Så festligt!

    Tillslut tog helgen slut. Jag – återhämtad och jätteredo för kommande vecka. Med hjärtat varmt av nära och kära. Stoltast och gladast i världen över att få vara mamma åt vår lilla Lo.

  • Lantliv,  Livet utanför backen,  Vår lilla Lo

    Kallgrader och en stadstur

    Idag vaknade vi upp till -18 grader och strålande sol. Nåja, sol var det absolut inte när Loppan vaknade vid 06, men när dagen väl grydde, gjorde den det med besked.

    Det var så vackert att jag fick lov att slita på mig powerskorna och gå ut och känna hur kylan bet tag i mina kinder.

    Det kändes helt overkligt efter att hela hösten och december varit som en svartgrå smet vädermässigt. Som att bli inbäddad i vispgrädde. 

    Våra morgnar är hyfsat segstartade nu under ledigheten. Frukost äts länge, vi turas om att få sovmorgon och vi njuter det sista av julen. Håller på att rensa i varenda rum i Drömmen och i röjandet följer ett och annat julpynt med också. Men granen står fortfarande grön och grann i stugan. Och ljusstakarna med.

    Mitt i allt som rensas ut. Småbarnskläder som vuxit ut, leksaker som inte leks med längre och pryttlar och prylar som inte fått någon given plats. Sitter Loppan och bygger pussel. Att pusslet är för åttaåringar och att inga bitar passar ihop bekymrar henne inte. Lite roar de små.

    Efter dagar av pulkaåkning, muurikkaluncher och solskenspromenader ska vi idag påta på inne och göra ärenden inne i stan. Visst är det lite svårt att veta vad man får och bör göra och inte? Vi behövde tina upp bilen som frusit ihop, handla gips till bygget och köpa ny värmelampa till hönsen då den vi har passande gick sönder samma dag som kallgraderna anlände. Nödvändig stadstur ändå, tycker jag. På vägen stannade vi av hos mormor och morfar och lämnade av Loppan för övernattning också. Så vansinnigt konstigt när vi hänger ihop mest hela tiden.

  • Allmänt,  Livet utanför backen

    En midsommar att minnas

    Vi befinner oss mitt i midsommarhelgen och juni har aldrig varit vackrare. Igår firade vi midsommarafton i grannbyn Ljusvattnet, vi tar en titt på hur det såg ut; När vi packat in all vår packning (såg ut som ett medelstort flyttlass som kom körande) och hälsat på midsommarfirarna så skulle stången kläs och resas. Lo arbetsledde, som man bör

    Astrid och Christian bor sådär tappa-andan-fint. På en backe som vetter ut mot byns sjö. Lugnt och skönt. Med ett magiskt odlingsland. Lo hade kul med kompisen A. De kommer följa varandra genom livet de där två, för så småningom börjar de pytte-förskola tillsammans. I skuggan låg deras tredje lille kompis, en månad gamla S och slumrade. Det är så fantastiskt, när ens vänner får smått. Få se dem sno nappar av varandra, riva loss gräs och ge till varandra och sitta och plirigt beskåda sin lilla kompis. Sötnosar!

    Årets midsommar bjöd på drömväder. Astrids växthus prunkade. Sist jag var här plumsade jag i snö med Lo på höften in i växthuset och fikade paj så det stod mig ur öronen. Det var i mars, och nu, nu spirar det överallt.

    Så tacksam för de där två. Astrid och Nicky. Som jag träffat på jobbet av alla ställen. Vad som än händer, så kommer jag alltid tacka jobbet för de där två. Nicky som jag såg en dag i lunchrummet och tänkte “Hon ser så snäll ut, henne måste jag försöka bli vän med” och Astrid som började på min avdelning, och sitter i båset bredvid mitt. Jag som är halvdålig på att vårda relationer och alltid är så upptagen med djur och bygge och projekt och det ena och det andra, och glömmer bort att hälsa på och höra av mig. Får ha så fina tjejer runt mig. Vilken tur jag har. Nä slut på kärleksförklaringar – kolla utsikten, hörrni!

    Vi tog oss en promenad innan middagen. Kikade på fjällkor. Åååh:ade och aaaah:ade. Lo sa “dä, buuu, dä buu” medan hon ivrigt pekade på de vackra djuren. De ser så kloka ut de där fjällkorna. Nu är jag väldigt nöjd med djurantalet på gården ett tag framöver. Men får man drömma (det får man ju) så skulle man ju absolut ha ett litet gäng fjällkor. Det är dessutom Fredriks favoritdjur, efter Knut förstås!

    Alla var imponerade, stora som små, av de vackra djuren. Och den fina hagen av hässjevirke. En sådan skulle man haft.

    På vägen tillbaka svängde vi förbi Astrids systers kaninungar. Jag smäller av. När jag var liten hade jag en dvärgvädur som jag tävlade i kaninhoppning och ställde ut, avlade fram kaninungar och hade så roligt med mina vänner och deras kaniner. Jag längtar så tills Lo möjligen vill ha en kanin i framtiden. Ska skjutsa henne på varenda kaninhopptävling hon bara kan tänka sig! Just denna lilla grå hade gärna fått bo hos oss på backen, vid närmare eftertanke så kan det där med antalet djur på gården diskuteras, trots allt!

    Väl tillbaka på gården blev det femkamp! Kasta stövel och spotta långfil! Jag var absolut sämst, men hade kanske roligast? Eller så hade Lo roligast som rensade kopparna med långfil efteråt. Jag tänker mig att en revansch blir bra i sommar!

    Sedan åt vi gott. Beundrade den sovande bebisen som bara var prick hur nöjd som helst, hela långa kvällen. Själv fick vi åka hem lite i förtid då Loppan tyckte festligheterna var lite för spännande och inte ville sova i vagnen. Men vad gör väl det, vilken kanondag vi fick!

    Hemma på backen rådde lugnet. Klockan närmade sig elva men gården fullkomligt badade i ljus ändå. Nu vänder det, och blir mörkare igen. Det skrämmer mig lite hur fort det går. Låt mig alltid så här och lukta på syrenen med Lo och en kurrande Knut i famnen. Vill aldrig att denna tid i livet ska ta slut. Vill bara ha mer och mer av detta; roligheter med vänner, småkompisar som tultar runt och slumrar i skuggan, fjällkor, kaninungar och ett lugn över gården som inte infunnit sig på flera år. Snälla juni, sakta ner lite nu.