• Livet utanför backen,  Midsommar

    Midsommarafton 2022

    Vi spolar tillbaka tiden en vecka. Till midsommarafton, årets ljusaste dag. Jag har inte haft något speciellt band till midsommar, vissa år har vi inte firat alls. Förra året firade vi stilla hemma, lilla familjen, i väntan på lillebrodern som aldrig ville ansluta till familjen. Hade jag inte blivit igångsatt elva dagar över tiden hade jag nog varit gravid än idag. Ett annat år firade vi i grannbyn med vänner och sol på näsan. I år firade vi såhär:

    Efter min springtur om morgonen så packade vi oss iväg till Skellefteå. På Nordanåområdet finns en av stans mysigaste restauranger. Isboden.

    Vi hade med oss vansinnigt söta midsommarungar!

    … och anklyosaurusen var också med förstås, vad annars?

    Fredrik och jag fick vår mat fort, Ceasarsallad med räkor. Så vansinnigt god sallad!

    Sedan fick vi vänta länge på barnens mat. Loppan fick slå till på en riktig midsommarlunch, belgisk våffla med glass, jordgubbar och Nutella. Ni må tro att det blev succé!

    Jag firade midsommar i en loppad klänning från förra årets byaloppis. Fredrik frågade snällt om han skulle ta några bilder på mig så det syns att jag varit med på utflykten, men efter två bilder fräser jag alltid “nu räcker det!!!!”, helt orimligt då jag själv fotar för fullt. Men visst är det obekvämt att bli fotograferad? Det kanske får bli mitt sommarlöfte, fastna på så många bilder jag bara kan.

    Sedan åkte vi en sväng till Bonnstan där Fredriks släkt hade öppnat upp kammaren och det bjöds på både folkmusik, fika och dans runt midsommarstången i värmen. Loppan och kusinen Signe svängde loss till nyckelharporna.

    Och vips hade vi, med en kort mellanlandning hemma, hamnat på platsen för kvällens firande. Vackra Norra Åbyn där våra vänner Jennifer och Oskar bor.

    Det var bara skuggan som gällde i hettan. Loppan fick en ny vän i nästan jämngamla Molly och vi fick återse bekantskaper som vi inte träffat sedan innan pandemin. Så trevligt!

    Som alltid hos Jennifer och Oskar bjöds det på fantastisk mat. Rökta räkor, hemgjord aioli, brödsnuttar och svalkade dryck. Fantastiskt.

    Svante sitter gärna parkerad i knäet på Oskar. Vänner sedan juli 2021.

    Middag, lekar och prata om allt mellan himmel och jord. Tillsammans i goda vänners lag och med barnen i hasorna. Så fint livet är nu.

    Mitt i idyllen ringde Jennifers chef och meddelade att det var kvigor på rymmen. Nästan hela sällskapat rusade iväg ner på åkrarna för att fösa ihop de lyckliga damerna!

    Småtjejerna tyckte alltihopa var jättespännande. Skålade sedan i festis och stannade uppe alldeles för sent.

    En så fantastiskt fin Midsommar sparad i hjärtat. Så glad över alla fina personer vi har runt oss, vilken rikedom!

  • Livet utanför backen,  Utflykter

    Utflykt till Robertsfors

    Sedan länge hade jag ett pinnat evenemang i min Facebook-app, öppningen av loppisen “Andra varvet” i Sikeå. Vädret var risigt och helgplanerna hade ställts in, så halvspontant packade vi in oss i bilen, hakade på mamma och pappas släp och drog till grannkommunen.

    När vi kom fram till hamnen i Sikeå där loppisen ligger så lunchade vi i bilen. Lunchsallad, saft i sirapsflaska och termoskaffe. Sedan köade jag och Svante snällt i regnet medan Fredrik och Loppan letade åt lite lördagsgodis på helgmarknaden.

    Andra varvet ligget naturskönt till, med havet åt ena hållet och ängar, skog och hagar åt andra hållet. Och vackra, gamla trävillor. Kolla på hus är så kul!

    Vi fick köa en halvtimme innan vi kom oss in. Dörrvakten sa åt mig att barnvagnen inte skulle rymmas inne i butiken, så jag sa att jag kunde lämna den utanför, “Vad ska du göra med bebisen då?” frågade hon mig strängt. Haha! Fredrik bar snällt runt på elva och ett halvt kilos Svante medan jag rafsade ihop lite fynd. Vi var egentligen ute efter större möbler men det var väldigt skralt på den fronten. I kön till loppisen hittade vi en lapp om ett museum med café i närheten, så dit styrde vi kosan.

    Kosan som ju är alldeles ny. Fredrik tog tåget till Stockholm i måndags och körde hem vår nya bil i tisdags. Ny för oss, men begagnad förstås.

    Med i bilen var också dagens bästa fynd enligt Loppan. En gräsligt ful, men ack så rolig, dinosaurie för en tjuga.

    Vi körde nio minuter, tillbaka in till Robertsfors. Ut på bruksområdet där det gamla bruksmuseet med tillhörande café finns. Vi smällde av så vackert det var.

    En så fin lekplats för barnen med. Men regnet strilade envist ner så vi skyndade oss in i byggnaden istället.

    Vi tog ett varv runt museet. Svante den lilla huliganen var innanför prick varenda golvmarkering.

    Allt ifrån lantbruksföremål, gamla apoteksföremål, hästredskap, flottning och frakt av timmer. Allt på gammalt vis. Så mycket spännande att läsa om!

    Så mycket vackert att vila ögonen på. Så vackert i sin enkelhet.

    Jag blir alldeles till mig av små modeller som dessa. Vill också skapa och göra små världar.

    Sedan tog vi sikte mot caféet som var mysigt inrett med cafébord, klappstolar, trasmattor och vitriner med hantverk från lokala förmågor. 

    Mycket billigt fika och en mysig paus mitt på dagen. Min bulle var lite torr men skumraket och lemonad slår ju aldrig fel.

    En började bli fasligt trött på allt kalasande! Han började flirta med farbrorn vid grannbordet istället.

    En annan tyckte inte det var det minsta tröttsamt med fika mitt på dagen. Rulltårta med strössel var festligt, så festligt!

    Gulliga kvinnan i kassan tipsade oss om loken och tågvagnen man kunde kika på en bit bort. Så vi kutade över gårdsplanen

    Beundrade allt det frodiga, fina som omger oss just nu.

    Hur kan det vara så kul att kika på gamla, skruttiga grejer? Till och med dörrtrycket till tågvagnen var ju vackert! Pärlspontstak, gulliga små fönster och blå utsida. Smälter lite.

    Ville slita loss tyget på de buntade sätena och klä in kökssoffan hemma i det.

    Så var vi färdigloppade, mätta, belåtna på kultur och fina omgivningar.

    Så vackert alltihop. En sådan liten pärla i Västerbotten. Robertsfors bruksmuseeum och Andra varvet. En fin utflykt i Västerbotten!

  • Guider,  Livet utanför backen,  Utflykter,  Visit Skellefteå

    Morsdagsfirande och handelsträdgård i Skellefteå

    På söndag är det morsdag men vi “gjorde bort” att fira mig redan i fredags! Hade en så fin dag! Jag tänkte att jag kunde dela med mig av lite utflyktstips runt Skellefteå för er som inte kommit på vad ni ska hitta på morsdag ännu!

     

    Vi startade morgonen i sann morsdagsanda (får visa er senare), men sedan rullade vi in till stan. Vilket i vårt fall är Skellefteå. Parkerade på Stigs konditori, ett anrikt konditori som startade 1956, det är familjeägt och alla bröd och bakverk tillverkas på plats. Det var år och dar sedan jag var här ~ så mysigt!

    Jag slog till på räksalladen. God men jag som tycker isbergssallad är världens mest överskattade grönsak saknade lite annat grönt. Fredrik som älskar isbergssallad jublade dock!

    Loppan slog till på plättarna med sylt och grädde. Och Fredriks bröd. Ni kan tro att det var fest!

    Det var också fest för vår kära ankylosaurus som följer med oss överallt.

    Sedan tog vi sikte mot Burmans Handelsträdgård på Tjärn. 

    Här fanns massor av ätbart såsom kryddor, tomater, squash och chili. Men också mycket blommor i alla dess varianter. Lite krukor och trädgårdsdekorationer med, jag slog till på två vägghängda krukor med vinröda blommor till.

    Här var rätt mycket folk, men det fanns gott om plantor och t.ex. otroligt fina dahlior för en hundring.

    Ett plus är också läget, så vackert längst en slingrig grusväg med vackra gårdar att kika på. Ligger så nära centrum också.

    Sedan behövde vi fylla på depåerna. Jag tror vi är världens hungrigaste familj, hinner bara in till stan så börjar magen kurra och redan när vi lämnade Stigs hade vi beslutat oss för att återvända för en eftermiddagsfika. Lo slog till på en klassisk grodbakelse!

    Fredrik och jag kämpade på med den största biskvin jag någonsin skådat. Så himla god och så enorm! Guldstjärna för gott kaffe till!

    Sedan packade vi in oss i bilen och rullade hemåt, men svängde av mot lilla byn Gråberg och Gråbergs plant

    “Jag tar Svante” sa hon för att tre sekunder senare lämna vagnen och rusa mot växthuset, haha!

    Här finns så mycket fint. Perenner i massor, blommor, jordgubbar, träd, buskar och det blandas både bär- och prydnadsväxter hejvilt. I en timrad liten lada finns krukor och dekorationer. Här är det ofta lugnt och skönt.

    Trädgården är vacker och här får man inspiration bara genom att strosa runt! Plus för gulliga, kunniga ägarna!

    Fantastiskt att ha med sig en treåring på äventyr, här leks det kurragömma. Oklart är dock vem hon leker med.

    Jag gick runt och kikade på funkia, alunrot och jordgubbsplantor. Är inte att slänga sig med blomsorter trettioplussarnas stora flex i livet så säg?

    En mycket nöjd mor på hittepå-morsdagen!

    Så bar vi med oss blomstren hem. Två jordgubbsplantor valde Fredrik och Loppan fick välja en egen pansé. Hon valde gula “Det är min farit (favorit), mamma!”

    Sen rullade vi hem medan regnet sakta började smattra mot bilrutan. Jag drar till med ett sista bonustips också, som vi visserligen inte besökte idag, men som är väl värt ett besök med fyra växthus och helt otroliga blomster. Mest sommarblommor, men det finns lite av varje. Hit åker jag med min svägerska varje år:

    Nämligen Bergliden trädgård (de äger också Slottet i Skellefteå, där finns massor av buskar och träd utöver blommorna, fin inredning i butiken med!) men i Bergliden har de sina stora växthus. .

    Här finns något för alla. Sparsamt med dekoration och krukor, men desto mer blommor!

    Stora dahlior med knöl, alla tänkbara pelargonier och alla andra sommarklassiker. Ofta i roliga färger och. Väldigt välskött och fint.

    De flera handelsträdgårdar här omkring brukar öppna i mitten av maj och hålla öppet ungefär en månad ~ max till midsommar. Så passa på att åka på utflykt och njut av all blomster!

  • Livet utanför backen

    Vi vidgade vyerna igen

    Vi skulle egentligen åka till fjälls under påskveckan och planerade för fullt för pulkabacke, skoter, och muurikka-luncher utomhus. Men i samma veva började Svante krypa och det bästa han vet är att krypa fram till den framstickande murstocken och försöka sätta i sig isolering. Så vi kände att projektet med att bygga ihop en tv-bänk prioriterades upp i en rasande fart. När vi ändå skulle iväg till storstan (vilket är Umeå för oss) så tänkte vi att vi kan göra en familjehelg av det och hälsa på en god vän som fått barn. Så fick det bli!

    Förstå hämtade vi släpet hos mina föräldrar. Sedan besökte vi lill-coop och laddade upp med snacks för hela helgen: russin, festis, bokstavskex, choklad att smygäta för föräldrarna, bananer och nötter. Sedan rullade vi längst inlandet. En paus i Botsmark för att sträcka på små ben, byta en blöja och sedan tråcklade jag mig in i baksätet mellan barnens barnstolar för att söva den lilla huliganen som suttit och pratat glatt hela vägen.

    Vi badade först på Navet. En ny upplevelse för oss alla, vilket fint badhus! Barnen älskade det och precis när vi var klara med badet kunde vi checka in på hotell Mimer som ligger intill badhuset. Jag köpt åt mig en halvtimme på stan medan Svante sov eftermiddag. Köpte påskiga stearinljus, ett påskpynt i papper till Loppans rum och en tvål. Och tittade på folk. Mycket angenäm sysselsättning en fredagseftermiddag.

    Sedan fick vi fort som rackarns svira om och gå till restaurangen. 

    Vi delade på en Surf and turf på Harrys. Gott var det!

    Våran glada Svante som rev runt bland menyer och gjorde allt bus med ett leende, som vanligt. Och Loppan åt minsann upp all mat och fick en glasspinne. Succé!

    Sedan somnade vi alla tidigt bland mjuk bäddning. Åt frukost, hälsade på en ny, rar bebis som kommit till världen och sedan åkte vi till stora blågula varuhuset för att försöka få ihop till en tv-bänk. Hem åkte vi med en drös köksstommar vi ska pussla ihop.

    Och nu känner jag mig nästan klar med vidgande av vyerna. Jag har längtat så efter att få se lite annat, åka iväg lite, vara mer ledig efter alla år med hästar. Men nu längtar jag bara efter gårdssysslor, trädgårdslandet, att få ta hem hästarna och allt som finns i vår bubbla. Till sommaren åker vi nog iväg en sväng igen, men kommande tiden vill jag spendera uteslutande på vår Backe. Fint att landa där.

  • Lantliv,  Livet utanför backen,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante,  Visit Skellefteå

    När februari blev till mars

    Vi avslutade förra veckan med svärmors semlor. Jag som tycker att semlor är det mest överskattade bakverket åt dessa hemgjorda med andakt. Sedan fortskred veckan med än ditt och än datt. Väldigt familje- och kompistätt just nu. Visst vill man bara hålla alla man tycker om nära just nu?

    Vi startade veckan lugnt. Med fokus på att få vår lilla Loppa frisk från det långdragna viruset. Måndag blev tisdag och vi pysslade, ritade, såg tv, nöp till oss några glimtar frisk luft. Jag hälsade på på jobbet en sväng med Svante under armen också. 

    Tillslut var det full fart på hela familjen igen. Vi pysslade om hästarna och tog hem hö till kaninerna. Alltihopa i en ljus marsafton.

    Fredrik hade ju “ledigvecka” men hoppade in på utbildning en av dagarna. Då drog vi till stallet. Med hörselkåpor och stall-stassen på.

    Hon är bra arbetsam, lilla Lo. Hivar skit och spån i en rasande fart. Jag önskar mig lite mer ridning och körning och lite mindre stallsysslor nu, men allt har sin tid. 

    Fapri fick ju kollade tänder och blev vaccinerad också mitt i veckan.

    Vi stänger gärna in oss i hönshuset. Försöker göra handlingskraft åt eländet i Ukraina. Skapa ljus och trygghet som motpol. Jag är matt av allt tänkande och så tacksam över vår trygga tillvaro.

    Vi blev spontant bjudna på middag hos Fredriks syster med hela storfamiljen på plats. Vi firade goda besked och bara umgicks. Var alldeles varm i hjärtat när jag rullade vagnen från barnens faster, tillika vår granne, äntligen fick vi allihopa träffas. 

    Under dagen hade vi träffat en god vän till mig och hennes dotter. Vi satt i solen och åt lunch från muurikkan och bara njöt av vårvintern. Sån fin dag.

    Så blev det fredag och vi lämnade båda barnen för första gången hos farmor och farfar och åkte vidare in till Skellefteå. Vår häftiga stad som bara bubblar av utveckling och framåtanda. Vi skulle fixa inför Los stundande treårsdag, kalas, lämna igen böcker på bibblan och Fredrik hade klipptid. 

    Vi passade på att ta en lunchdejt. Vi återupptäckte Tatung, där dejtade vi ofta på gymnasiet.

    Senaste tidens oroligheter och lyssnandet på podd, läsandet av broschyrer och annat gjorde att vi kunde konstatera att vi inte hade mat för en vecka hemma, som man ju bör ha enligt MSB. Våra frysar är proppfulla med mat men vid ett strömavbrott har vi det betydligt svårare att föda oss.

    Så vi handlade hem lite extra, stoppade i backar och gömde undan. Ifall att. Det kändes gott inombords ändå, hellre beredd än rädd, ju.

    När vi hämtat hem barnen, ätit middag och ordnat allt inför stundande kalaset så tog jag mig ut själv. Gick till stallet. Mockade, kliade ponnysarna och fyllde vatten. Pustade ut och blickade upp mot norrskenet på himlen.

    På lördagen hade vi kalas för Loppan, det får ni se senare. Sedan bar det av i en väldig fart till travet för att heja fram Brillan och grannflickan Lovisa som skulle årsdebutera. Loppan hade vi lämnat i händerna på mormor och morfar och Svante sov sig genom hela spektaklet.

    Sedan landade Fredrik, Svante och jag hemma i våra vänners stuga. Vi dundrade in, blev bjudna på bubbel och snittar, landande mjukt bland mjuk spets och gosig terrier.

    Vi blev så galet bortskämda. Rådjursfilé och chokladmousse. Godaste jag ätit på evigheter!

    Oskar stackarn som skurit av en sena i handen och var gipsad behövde hjälp med maten, haha! Dessa två alltså, så glad att vi hittat åt dem. Vi har så mycket gemensamt i och med våra gamla gårdar, våra djur och våra killar som numera jobbar på samma jobb. Jennifer och jag lärde känna varandra genom hästarna för några år sedan. Dessa håller jag hårt i!

    Vår lilla goding njöt av full fokus från fyra vuxna och i alla fall en hund som hela tiden ville slicka bort banan från kinderna, dela majskrok och omhulda. Så gulligt!

    Vi sov över i stugan och vaknade till Vasaloppssöndag. Åt frukost, tog en promenad och åkte för att hämta hem Loppan. En så fin avslutning på en härlig vecka.

    Så härligt att vi hunnit träffa våra familjer, flera vänner och hunnit umgås på tu man hand en skvätt också. Nu längtar jag till lantlivet. Djuren och livet hemma på gården. Takdropp, väcka pelargoner och sätta små frön i jorden. Känns tryggt.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Kaninerna,  Lantliv,  Livet utanför backen

    Februaridagarna

    Men hej allihopa! Får jag månne lite scenskräck efter att jag ser hur många som tittat hit efter att Underbaraclara länkat hit till mitt lilla hörn av internet? Ja, kanske lite! Blev faktiskt alldeles tårögd av omnämnandet hos Clara. Inte bara har hon varit en stor förebild för mig under mina tio (!) år på gården, jag minns hur jag lyssnade på hennes sommarprat 2011, precis innan jag själv flyttade ut på landet, det gick rakt in i hjärtat på mig. Jag kände mig lite mindre ensam när jag kunde följa en annan ung kvinna som flyttat ut på landet. Så Claras omnämnande gjorde mig minst sagt glad! Då kan vi titta på senaste tidens bilder tycker jag!

    Vi tar vid en solig lördag då hela familjen hjälpte min äldsta syster Carolina att flytta. Jag packade bilen full med kusiner och åkte ut till mellansyster Emelie. Där fick barnen äta lunch och leka. Svante fick gos av moster förstås. Båda hans mostrar är så kär i honom, plockar honom direkt de ser honom och gosar med honom allt de orkar. Mycket tacksamt för min rygg då vår lille palt numera passerat tio kilo!

    Fyra av kusinerna pep iväg och lekte, alltid lika lugnt och skönt när blockflöjter är inblandade, visst?

    Till eftermiddagen klädde vi alla på oss och gick ut i solen, flytthjälparna och fler kalasgäster anslöt också!

    Emelie hade fixat små smörgåstårtor, fruktfat, muffins, tårta och chokladkex. För vi skulle fira blivande femåringen i familjen!

    Fem tårtljus och en peppad Allie. Sedan sjönk solen, fikat var uppätet och kusinerna trötta. Vi gjorde ett sista ryck i flytten och åkte hem till Backen med kommunens största familjepizza i framsätet. 

    Sedan firade vi alla hjärtans dag i hemmets vrå med monstermuffinsarna vi knåpat ihop veckan innan. 

    .. och vardagen tog vid. Loppan som varit hemma i princip hela hösten och vintern från förskolan har nu börjat åka på sina femton timmar i veckan igen. Så otroligt härligt att det numera är ljust på morgonen också!

    Jag fick högtidligt lov att fotografera havregrynsgröten så ni inte bara tror vi sitter och sörplar varm choklad dagarna i ända. Jag har tudelad relation till gröt, men toppar man med goda grejer och varierar den så kan jag äta det veckan lång!

    Det blev helg och min tur att pyssla om ponnysarna. Här gick jag efter insläpp och filosoferade om livet. Kände sådan tacksamhet och ett sådant sammanhang denna helg. Fint att känna så. Efter Fredriks eftermiddagsvecka så är det alltid lika magiskt att komma ut om kvällarna.

    Lördagen bjöd oss på otroligt fint väder. Jag och Loppan slog följe med grannflickan ut på tur i solskenet. Det är ingen större skillnad i arbetsvilja på sjuåringen i tävlingsform och tjugosjuåringen!

    Så blev det söndag och dags för nästa kalas. På grund av covid hade vi både fått skjuta kalaset några veckor och bara halva familjen kunde dyka upp. Men storkusin Aisha var på plats och redo att leka med Loppan.

    Vi höll till hos mamma och pappa i hembyn, så härligt! Kan ni förstå att min pappa fyllt 72 år? Det kan inte jag begripa!

    Svante vaknade upp halvvägs in på kalaset, nerbäddad i ullpåse och ullhuva och ulloverall.

    Mamma och pappas ena katt Bubben, tillika Knuts lillebror, följde oss som en skugga. Han råkade bli instängd i kylskåpet som kattunge och sov där en hel natt. Kom ut från kylen morgonen efter och sträckte på sig, gäspade och gick vidare med livet.

    Min mamma är otroligt duktig på att laga mat och påhittig så det förslår. Idag blev det langos över öppen eld.

    Vi körde både klassiska räk-varianten och en efterrätts-variant med nutella och banan. Otroligt gott!

    Vi höll till ute tills tårna frös till, då landade vi inne och tinade upp lite innan vi åkte hem. Känns så främmande att vara inomhus hos folk, till och med. i ens föräldrahem där jag bott i 19 fina år. Kommer det någonsin kännas som innan pandemin?

    På måndagsmorgonen stod en liten ballerina och vinkade till farfar som skottade vår uppfartsväg med lilla traktorn. Hon sprang mellan husets rum för att få en skymt av traktorn och ropade “VILKEN BUSIG FARFAR” och kiknade av skratt.

    Efter veckor av pyssla om får, kor, hund, katter och ponnys om vartannat så var det gott att bara vara hemma en dag och pyssla om gårdens djur ordentligt. Kaninerna älskar snön och Aska över för fullt att gå med sele.

    Måndagen avslutades med att hovslagaren Jennie kom och ordnade fina hovar på Fapri. Vi kunde konstatera att nästa gång vi ses är det april och vår på riktigt! Bara en sån sak!

    Nu ska jag stänga ner datorn och spela spel med Loppan. Vi har magsjuka på besök i huset och vi som (än så länge) är friska gör allt för att ducka för bacillerna. Önska oss lycka till!

  • Allmänt,  Livet utanför backen,  Utflykter

    Att sänka tröskeln

    Vi träffade en hyfsat nyfunnen vän vid hockeyplanen i byn i helgen och medan vi pratade presenter till blivande treåringen i vårt hus, så sa hon “Ni som är ute så mycket borde skaffa en..” och jag hajade verkligen till. Blev liksom glad av orden, “ni som är ute så mycket”. Ända sedan jag var gravid med Lo har jag haft önskan om att leva ett aktivt liv och vistas mycket utomhus. I perioder har vi ju renoverat och bara renoverat och då har längtan till “livet efteråt” varit stor. Nu lever vi ju i efterdyningarna av renoveringen och det gör mig så glad när jag reflekterar över det, vi är ju faktiskt ute så mycket vi bara orkar och tröskeln att ta sig ut med barnen är verkligen låg. Så här kommer några grejer vi aktivt gjort för att enklare kunna ta oss ut:

    – Ett skåp i köket har vi vigt åt friluftsgrejer. Där står “picknickkorgen” (vi har en stor, mjuk, kylbag), termosar, plasttallrikar, kåsor och sådant som behövs för att kunna äta utomhus

    – I en skrubb ute i röda huset har vi sittunderlagen, muurikkan, mackgrilljärnet och renskinnet, allt samlat så man ska slippa leta.

    – I hallen har vi organiserat och märkt upp alla lådor med demo-apparat. En låda för Los ytterkläder, en för hennes mössor och vantar, en korg ovanpå garderoben med mina och Fredriks handskar och mössor, en låda för Svantes kläder, en låda för barnens skor, en garderob för “gårds/friluftskläder” och en garderob för “vardags/lämna gården-kläder”. Oftast slipper vi leta ytterkläder (men såklart händer det med!)

    – Vi har ofta med fika, om vi så bara tar skotern till vårt närmsta skogsskifte och leker en stund. Hela familjen tycker att det blir så mycket trevligare stund, och istället för att fika innan vi åker så kan vi dra ut på utestunden.

    – Allt räknas, också om vi “bara” åker skoter, “bara” är på gården eller “bara” sköter djuren. Vi tänker inte att utomhusvistelsen behöver innebära en viss aktivitet för att “räknas”.

    Nu längtar jag efter vårvintern, snödrivorna och fikat under blå himmel. Kommer ta varje tillfälle vi får att vara utomhus!

  • Livet utanför backen,  Utflykter,  Vår lilla Lo

    En skoterutflykt till Hackspittarna

    Förra året köpte Fredrik sig en korvgrillarskoter. Han har alltid haft sportskotrar senaste tio åren men denna gång blev det en gammal, men välhållen liten Yamaha. Aldrig har vi åkt och kört så mycket skoter som under detta år. I fjol packade vi oss på skotern med Loppan mellan oss, men i somras passade vi på att utöka maskinparken med grannarnas skoterpulka. Tacksamt med grannar som har lite äldre barn. 

    Så denna januaritisdag packade vi skoterpulkan med Muurikkan, picknickkorgen, veden, yxan, bebisen och tvååringen. Ja, jag rymdes själv också förstås.

    Jag har aldrig intresserat mig för skotrar riktigt. Jag tog skoterkortet för att fjäska lite för den där pojkvännen jag skaffat mig på gymnasiet. Men sedan har jag knappt kört. Men vår röda lilla skoter gillar jag också. Jag har lärt mig blanda olja och bensin, tanka den och starta den. Sedan sätter jag mig gärna i skoterpulkan och njuter av vyerna, men lite mallig över att jag också kan. Men idag var det Fredrik som fick dra i snöret.

    Så drog vi iväg. “Kolla där är min skog!” utbrast Lo och pekade med lilla vantklädda handen mot skogsdungen vi skulle spendera lunchen intill.

    Allas vår Svante var nerpackad i mjukliften. I den låg Lo och gosade när jag var i stallet hennes första månad i livet. Så mycket minnen kopplade till gamla hästlivet. Men nu skapar vi nya minnen med mjukliften. Denna gång i skoterpulkan. Svante höll sig vaken minutrarna vi åkte skotern men somnade sedan, ljudlöst och helt lugnt under den blå januarihimlen.

    Vi brukar turas om att göra eld och laga mat när vi är ute. Idag fick Fredrik metodiskt hugga ved och tutta igång alltsammans med en gammal Land-tidning. Jag plockade fram maten ur picknickkorgen under tiden. Och mamma-njöt med näsan mot solen.

    Efter flera dagars töande var det ishalka överallt förutom inne i skogen. Loppan letade reda på en pinne och gick och dunkade den i träden. Vi kunde konstatera att det är ingenting man lär sig, det är något man har i sitt DNA som barn, visst?

    Stunden viskade att vårvintern är på gång. Jag får alltid en sådan aha-upplevelse av ljuset. 

    Jag slängde på fredagens nötskav från Renbergsvattnets lantbruk någon mil bort. Potatisen från middagen i förrgår. En två komma femma Norrmejerier-grädde, en skvätt soya i urdiskad glasburk och viltfond. Jag tror det är min favoritmat. Serverade alltsammans med hemgjord lingonsylt i gammal sillburk.

    Vi satte oss med ryggarna mot storstenen i skogskanten och kisade mot solen.

    Sen ville Fredrik leka. Lo spanade efter “Papegojor” och “Hackspittar”. Sedan ville han visa mig alla träd han och svärfar fällt förra helgen. Det händer grejer kring Backen. Vår lilla kläpp ska gallras och Fredrik ska spendera kommande helger till skogs. Känns så roligt med projekt på gång. Sen packade vi ihop grejerna, suckade över över hur fin dag vi fått och tog en omväg med skotern istället för att åka direkt hem. Får inte nog av sådana här små äventyr.

  • Lantliv,  Livet utanför backen,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    En januarivecka

    Ett inlägg tillägnat en januarivecka kommer här. Vi började veckan med att hälsa på hos en föräldraledig kompis som har barn i precis samma ålder som Lo och Svante. Det var på tok för trevligt för där blev vi kvar halva dagen. Det handlades lite förnödenheter på lanthandeln och om kvällen skulle vår andrabil lagas. Vi hade bestämt oss för att ha en “förbättringsvecka” och ta tag i en herrans massa surdegar som legat runt om oss.

    På tisdagen vaknade vi upp till plusgrader och vi spenderade morgonen med att spela spel. “Alfons Åberg – Tågspelet” fick Lo i julklapp och det går utmärkt för en snart treåring att spela, med lite hjälp från oss.

    Det är så roligt att hitta på saker med barnen som man själv uppskattar. Jag är dålig på att leka lekar men spela spel, pyssla, rita och bygga duplo uppskattar jag massor!

    Vi hade turan att Fredrik hade “ledigvecka”, som han har efter sju dagars och närmare sjuttio timmars jobbande. Då pustar vi alla ut. 

    Vi hade fortfarande kalaskänsla i både kroppen och huset efter mitt trettioårsfirande. Vi jobbar på att äta upp mat ur de överfulla frysarna och skafferiet kommande tiden, och det blir ju lite roligare med halsduk, tända ljus och blommor i vas, visst?

    På tisdagen fick vi skicka ännu ett sms till förskolan att vi hoppar över de femton små timmarna Loppan ska vistas där per vecka. Covid och magsjuka snurrar runt just nu. Men vi roar oss förstås hemma, hon fick åka skidor på gårdsplanen medan jag och Fredrik packade svärfars släp proppfull med skrot från ladugården. Så tog vi oss en sväng till närmsta samhälle, pantade burkar, lämnade skräp, handlade en korg full med frukt och svängde förbi morfar för att säga hej i dörren.

    Skafferirensningen fortsatte lagom till kvällen och till efterrätt blev det en bortglömd kartong chokladpudding. Inte ätit sedan jag var liten men det var lika gott som jag minns det. Lagom avancerat.

    På onsdagen var jag ute i stallet i ottan – Fapri vaccinerades av bästa veterinären Karin. Sedan åt vi frukost och jag kunde inte skaka av mig hur trött jag var och hur ont kroppen gjorde.

    Jag var yrslig och dan. Morgonen efter vaknade jag med feber, frossa och ont i hela kroppen. Tog ett negativt snabbtest och höll samma tempo som halvåringen i huset. Många tupplurar alltså.

    Jag skickade iväg Fredrik till skogen i några timmar med sin nya motorsåg han fått ta över från pappa. Vi höll nere tempot rejält och jag ville att mamma skulle komma och ta hand om mig.

    Efter en stund hämtade Fredrik Lo så hon skulle få vara med och fälla träd till skogs. Jag vinkade av dem och låg och sov med Svante under tiden.

    Lagom till aftonen kom de hem och jag fick mig lite frisk luft när jag gick ner till stallet och pysslade om ponnysarna.

    Blå timmen fjäskade för mig. Det är alltid så underbart att komma ut efter sjukstuga inomhus. Jag kände mig hyfsat pigg och var så glad över min stund utomhus.

    Hemma väntade Knut på mig under discolampan i hallen.

    Där hemma höll lilla gänget på att se över motorsågen. Galet spännande tyckte Lo, det enda hon önskar nu är en egen motorsåg.

    Försökte mota sjukan med broccolisoppa från vår egna broccoli, tunnbörd mina föräldrar bakat i vår bagarstuga och smörgåspålägg från Fredriks föräldrars gård. Gott var det.

    Hela fredagen låg jag inne.i soffan med feber och kikade ut på vackra vädret medan Fredrik umgicks med barnen.

    Om kvällen, precis efter På Spåret, vaknade vår vanligtvis sjusovande lilla älskling och var också krasslig. Alldeles nyvaken och yr.

    På lördagen levererades ännu ett covid-test till dörren, denna gång av mina föräldrar. Med var också en bit semmelkladdkaka som plåster på sjuk-såren. Så otroligt gott. Även detta test var negativt. Jag var dessutom feberfri sedan kvällen innan och energin återkom i liten dos, minut för minut.

    Så på söndagen samlades vi med kusinerna och tillika våra grannar på byns skidskobana. Fredrik och Lo tog skotern dit, Svante och jag anslöt lite senare med fikat.

    Jag hade snabbrullat några chokladbollar, skurit upp lite blodapelsin och kokat varm choklad.

    Varm choklad slår kaffe och te med hästlängder.

    Barnen åkte skidskor, förutom Svante som sov sig genom alltihop. Fredriks syster var också på plats, äntligen fick vi träffas efter att vi varit sjuka i omgångar. Lo var så glad över att få träffa kusinerna. 

    Jag försökte hålla mig på lite avstånd och njöt av plusgraderna och solen som nästan orkade sig genom molnen. 

    Sen åkte vi hem till lunchbestyr och en diskbänk som inte städat sig själv medan vi varit borta. 

    Fredrik har åkt på jobbet för att jobba eftermiddag i veckan, Loppan har fått se lite tv medan jag ordnat detta inlägg. Strax ska jag ordna lasagne, pyssla om djuren här hemma, bada och lägga isäng barn. Vi lever verkligen ett “var tredje vecka-liv”, från mycket tillsammanstid  till mycket ensamtid med barnen. Det är vår vardag som vi valt den, fint att få lägga en “ledigvecka” i bagaget och hoppas på friskare tider framöver.

  • Livet utanför backen

    Trettioårsfirandet

    I tisdags, den elfte, fyllde jag trettio år! Jag ska berätta om er för firandet, alltihopa började i lördags då vi bjudit hem min sida av familjen för att åka pulka, skoter och äta lunch utomhus. Men termometern stod stadigt på -27 och varken kusiner, systrarna, svågrarna eller morföräldrarna var särskilt sugna på att spendera dagen ute i de kallgraderna. Så vi tänkte om och ordnade inomhuskalas istället.

    Jag hade pyntat med discolampa, rosa serpentiner och vimplar i taket. Festligt skulle det vara!

    Det anlände kusiner på löpande band. Allesammans är de fem. Jag kan nog gissa att det är svåger-Linus som får alla barnen att kikna av skratt. De har så roligt tillsammans!

    Så fick jag öppna så fina presenter. Blev så bortskämd så ~ helt otroligt vilka “mitt i prick”-presenter familjen kommit på. Hotellvistelse med barnvakt, en matberedare jag sneglat på så länge jag kan minnas, fina Orrefors-kniven och Rörstrands-tallrikarna. Klassiker som kommer få bo i köksskåpen för evigt. Ute på bron hamnade en vacker tulpan mamma fryst in i ett isblock. så rolig blomsteridé till ett januaribarn!

    Jag hade ordnat fräsiga brillor till alla barnen som de roade sig med fram till lunchen. Vi gjorde en klassiker – grekisk pytt – och barnen fick våfflor jag gräddat i pyjamasen på morgonen. 

    Sedan blev det filmkväll för kusinskaran. Vi öste upp de vegansk ostkrokarna i små lådor och satte igång “Dumma mej”. 

    Vi vuxna fick sitta och prata i mun på varandra och smygäta godis medan småttingarna med stor spänning hade filmmys.

    Jag ordnade ihop den godaste kalasefterrätten jag vet, barnkalaskänslan var total med tomtebloss i marängsviss! 

    Sedan åkte familjen vidare, vi sa “Hejdå, vi ses om en stund!” och svirade om.

    Jag tog på mig min favoritklänning just nu och kammade till håret. Sedan åkte vi in till stan och restaurangen “The corner” som vi aldrig besökt tidigare. Maten var fantastiskt god! Sedan gick vi några hundra meter hem till äldsta storasyster för mer lek och efterrätt.

    Vilket fantastiskt firande! Precis som jag ville ha det, få umgås hela dagen med familjen och äta god mat. 

    Dagen efter ~ söndagen vaknade vi upp och satte igång med kalasstöket igen. Denna gång skulle andra halvan av familjen komma på middag, alltså Fredriks föräldrar och syskon med barn. Jag hade tänkt dokumentera dagen men kameran laddades ut så ni får hålla till godo med två bilder från dagens påfyllning av friskluft. Jag var så glad att hönsen börjat lägga ägg igen, vilken present! På kvällen kom nästan hela stora familjen, småkusinerna åt under discolampan och vi vuxna fick kalasa på kall buffé med kyckling, potatissallad, sallad, vitlöksbröd och såser. Tårtor i blått och grönt. Så genomtänkta och fina presenter. Måste visa dem i bild någon dag! Så vinkade vi hejdå och alldeles fylld av familjemys, mat och tårta stupade vi isäng.

    På måndagen fick vi besök av kära vänner och hjälp att äta upp resten av tårtan. Sedan gick jag och la mig, sista kvällen som tjugonio.

    Jag vaknade av att Loppan kom in till sovrummet vid sex på morgonen och ringde strax därefter Fredrik som jobbar dagskift och åker hemifrån vid fem. Hörde hur han började klampa runt på nedervåningen så jag hann bli orolig att han försovit sig. Han kom upp till sovrummet och yrade runt, sa något om att ingen från jobbet ringt och efterlyst honom och att han måste skynda sig iväg. För att sedan le finurligt och berätta att han tagit ledigt!

    Han gick ner för att göra frukost och sa sedan i förbifarten “Svante ska sova på Wood Hotel inatt.. men inte Lo, hon ska sova hos farfar! Men vi ska förresten också sova på Wood Hotel”. Vilken överraskning! Under frukosten fick jag paket, höll på att trilla baklänges när en ny kamera låg i paketet. Vi packade oss iväg och under packningen stack han åt mig ännu ett paket. Så vackra pärlörhängen.

     

    Jag hade bara en plan för dagen – att bada med Svante och hans småvänner på badhuset. Så det gjorde vi innan vi drog en lov på stan för att kolla om det fanns något minneskort till nya kameran (det gjorde det inte så håll tillgodo med mobilbilderna!). Vi checkade in på hotellet på trettonde våningen. Väl på plats dök farmor upp och skötte Svante åt oss så vi fick gå på spa. Vilken flärd! Vi satt på tjugonde våningen och blickade ut över vårt Skellefteå och pratade om allt livet bjudit oss på hittills. Barnen, gården, djuren. Hästplanerna framöver, vad vi vill hitta på till sommaren och vad vi ska prioritera först på långa gårdslistan.

    Det ammades, fönades hår och svirades om till klänning. Sedan åkte vi hissen till nittionde våningen och Miss Voon. Sådan smakfest, vilken matupplevelse! Alldeles mosiga och nöjda efter dagen åkte vi ner till vår lilla bebis som sov sött i dubbelsängen. Farmor vinkades hejdå och tackades så hjärtligt för stunderna vi fått på tu man hand.

    Vi sov som tre stockar och vaknade av att jag drällde hotell-telefonen i backen i sömnen. Såsade oss ner till frukostrestaurangen på våning fyra och en så god frukost.

    Blåbärsyoghurt med granola, grahamsbaguette med morotsmarmelad, äppelmust och äggröra med grönkål. Allt – så gott!

    Vi la oss för att lura en stund till innan vi började längta på tok för mycket efter den där lilla Loppan hemma hos farmor och farfar.

    Så åkte vi hem igen. Till djur som behöver omvårdnad, rester i kylen och kalaspynt prick överallt. Hem till vardagen och gården och första dagen som trettio. Jag är så tacksam över allt firande. Från båda familjerna, från nära och kära och från min Fredrik. Han vet minsann hur man styr upp ett redigt firande med överraskning!