• Djuren,  Guider,  Hönsen & hönshilton

    Guide: Kläcka fram & sköta egna kycklingar!

    Har ni sett vilken liten gullig kyckling som kläcktes här hos oss i helgen? En alldeles ljuvlig, dunig liten sak! Den bor – till Los stora lycka – i tvättstugan i några dagar. Den blev olyckligtvis ensam och jag tyckte den skulle ha det så vansinnigt trist själv ute i sadelkammaren. Så nu får den bo med oss, så det så. Nu när vi fått vår alldeles egna påskkyckling så vad passar då bättre än en redig kycklingguide här på bloggen. Jag vill poängtera att inlägget innehåller många personliga värderingar och reflektionerna är mina egna. Det finns massor av regelverk kring att hålla fjäderfän men här blir inga pekpinnar, bara tips, tankar & inspiration!

    HÄR kan du läsa min hönsguide!

    För att det ska bli kycklingar måste man ha befruktade ägg. Det är bara möjligt om det bor en tupp tillsammans med hönsen (hönsen lägger ägg även utan tupp – men då blir de förstås inte befruktade). Om ett ägg är befruktat eller inte går inte att se på utsidan av ägget, det är inte heller något som påverkar smak eller liknande heller. Om man inte har höns och tupp hemma som man kan ta ägg från så är det smidigast att köpa från en uppfödare, på Facebook t.ex. finns många bra grupper för avelsägg. Annars kan man fråga runt – grannar, vänner eller liknande har kanske avelsägg att sälja.

    Kycklingar från kläckmaskin

    Att kläcka kycklingar i maskin är väldigt enkelt: man stoppar helt enkelt ett antal ägg i en kläckmaskin som håller rätt temperatur, rätt fuktighet och många sorter (bland annat min maskin) vänder också äggen automatiskt. Den varnar om det blir för varmt/kallt eller om annat problem uppstår. Att kläcka i maskin tar 21 dagar, alltså tre veckor. Jag brukar därför alltid stoppa in ägg på helgen för att kunna hålla ett extra öga under kläcket. 

    Det är inte alls svårt att kläcka fram egna kycklingar – men det kan vara gott att finna lite tips på vägen!

    Fördelar

    – Enkelt att planera när på året du vill ha kycklingarna.

    – Går att köpa ägg från hönsuppfödare och prova kläcka fram olika raser för att få olika färger på äggen

    – Kycklingarna blir ofta väldigt keliga och sociala när de är uppfödda med människo-mammor

    – Lättare att hålla kycklingarna skyddade mot faror första tiden.

     

    Nackdelar

    – Jämfört med naturruvade kycklingar så blir detta absolut mer onaturligt, kycklingarna saknar en mamma när de kläcks.

    – Kläckmaskinen behöver underhållas, vatten ska fyllas på, temperaturen ska kollas och det är viktigt att inte strömmen bryts.

    – 

    Naturruvande kycklingar

    När man låter en höna ruva fram kycklingar naturligt så vet man att det är dags att lägga ägg under hönan när hon lagt sig i redet och envist ligger kvar. Ofta “kluckar” hon och burrar upp sig. Det går förstås att peta in köpta avelsägg eller stoppa in fler ägg från egna flocken, men det är svårare att tajma in och veta när det är dags för ruvning. Hönan ligger på äggen i 21 dagar och sköter allt själv. Hönan går av äggen ibland för att äta och dricka, det är helt normalt. Det kan vara klokt att smita in och märka upp äggen som ska ruvas fram med ett “X” med en tuschpenna för att kunna plocka bort eventuella färska, tillkommande ägg. 

    Fördelar

    – Hönsmamman lär kycklingarna hur man äter, dricker och “är höna” – på riktigt.

    – Hönsmamman sköter allt från tempreglering till fuktreglering och vända äggen, sedan sköter hon de små i några veckor tills de är redo att klara sig själva.

     

    Nackdelar

    – Du vet aldrig när en höna blur ruvsugen och det går inte styra alls när kycklingarna kommer

    – Hönsmamman är ofta rädd om de små, med risk att kycklingarna inte blir lika sociala (vår naturruvade kyckling är vårt mest osociala höna idag!)

    – Hönsmamman kan efter t.ex. två veckor kliva av äggen 

     

    21 dagars väntan

    När äggen väl är i kläckmaskinen eller under hönan så tar det 21 dagar – alltså tre veckor – innan kycklingarna kläcks. De naturruvade kycklingarna sköter sig själv och inget behöver göras förutom att se till så hönan mår bra. Men med kläckmaskinen är det lite mer “drift”, detta är vad jag brukar göra under de 21 dagarna:

    Varje dag: Kolla så temperatur och luftfuktighet inte larmar. Fyll på vatten om det behövs.

     

    Dag 5: När det gått några dagar brukar jag lysa äggen för att se hur många av dem som håller på att utvecklas. Jag har en speciell lampa för detta men det funkar med vilket stark lampa som helst (t.ex. lysa med mobillampan genom en toarulle funkar fint!), håll till i ett nedsläckt rum så blir det ännu tydligare. Lys på äggets trubbiga sida, försiktigt och bara en kort stund – fostret ska inte störas i onödan! Om det håller på att utvecklas en kyckling i ägget så ser man att blodkärl börjat skapas, det ser nästan ut som ett spindelnät (se bild 1 ovan). Är ägget obefruktat ser man istället äggulan flyta runt (se bild 2 ovan). En god idé är att plocka bort de obefruktade äggen redan nu, så slipper du otrevliga (illaluktande) överraskningar senare!

    Dag 19: Med två dagar kvar stänger jag av den automatiska vändningen av äggen och ökar på fuktigheten. Temperaturen låter jag vara densamma som tidigare. I samband med detta tar jag ut plattan som gör att äggen vänds och klipper till en bit kartong och lägger under äggen. Detta gör att kycklingarna får fäste och slipper halka runt på plastgolvet när de kläckts.

    Dag 21: När kycklingarna kläcks så tar det ofta tid. De slår hål på ägget med hjälp av en liten “äggtand” på näbbens ovansida (denna kan ses de första dagarna utanför ägget – sedan försvinner den). Det tar relativt lång ti död kycklingarna att komma ut ur ägget, det kan ta allt från någon timme upp till tolv timmar innan den är ute, försök ha is i magen och öppna inte upp huven på kläckmaskinen för ofta. Helst ska man låta kycklingarna sköta det hela själv men jag har faktiskt försiktigt hjälpt någon kyckling ut ur ägget. Det är säkert inte att rekommendera men jag har blivit så blödig sedan jag själv blev mamma. Låt kycklingarna stanna i kläckmaskinen tills de är helt torra, det kan ta upp mot ett dygn. De behöver inte äta då de kan leva av gulesäcken. Gulesäcken hjälper kycklingarna att klara sig själva utan vatten och foder första tiden, den innehåller förutom energi också antikroppar som minskar risken för sjukdom hos kycklingarna.

    Vart ska kycklingarna bo?

    När kycklingarna sedan är torra är de redo att flytta ut från kläckmaskinen. Ha en bur/låda/utrymme iordningjgort med tidningspapper och värmelampa. Mitt tips är att inte ha spån i utrymmet till en början, kycklingarna kan då picka i sig små bitar av spån och det kan bli stopp i magen. Tidningar är toppen, bara byta ut när de blivit solkiga av skit. Jag har mina senaste kläck också lagt in något mjukt som påminner om en hönsmamma att ligga under – kanske ett fluffigt gosedjur från loppis eller en bit av ett tyg?

    Kycklingarna behöver inte mycket till en början, men värme behöver de. En värmelampa eller värmeplatta behövs, den ska hålla 35-37 grader till en början. Sedan kan man sänka temperaturen eftersom, när kycklingarna blir större och får fjädrar. Istället för att stirra sig blind på tempereaturen kan man kika på kycklingarna och om de ligger tätt ihop under värmelampan så brukar det vara för kallt, och om de istället ligger utspridda utanför lampan så kan det vara för kallt. Använd sunt förnuft så blir det bra!

    I takt med att kycklingarna blir större brukar jag lägga in lite spån och något roligt för dem att leka med, en vedklabb brukar vara riktigt uppskattat!

    Naturruvade kycklingar får bo med sin mamma i hönshuset. Jag har ju bara haft naturruvade kycklingar (en kyckling dessutom) en gång och de fick bo i ett eget litet “bb” för att skyddas mot hermelinen och härjade hos oss då. Det kanske är möjligt att göra en egen liten hörna i hönshuset där hönan och kycklingarna får vara ensamma ett tag? Annars skulle jag tippa att det går utomordentligt fint att ha dem tillsammans med flocken direkt, hönsmamman skyddar sina små mot eventuella elaka “mostrar”.

     

    Foder

    Kycklingarna behöver inte äta något de första två dygnen, då lever de på gulesäcken från tiden i ägget. När de väl ska börja äta kan man ge dem färdigt hönsfoder från foderbutiker (Granngården eller liknande). Jag brukar aldrig koka ägg eller ge mina kycklingar något annat än just detta färdigköpta foder. Se bara till att köpa foder avsett för just kycklingar! Annars kan mag och tarmfloran få sig en chock. 

    Om du får en hängig kyckling kan det vara bra att ha hemma en liten sån plastspruta från apoteket och mata den med vatten utblandat med honung, yoghurt funkar också fint. Det brukar kunna hjälpa.

    Kycklingarna dricker mer vatten än man först tror, men se upp med att ställa in för stora skålar till en början, de kan lätt drunkna! Jag brukar börja med en assiett med vatten första dagarna, och byter sedan ut den till en kopp för att sedan gå över till vattenautomat. Detta är en smaksak och det finns massor av olika vattenautomater – prova dig fram! Viktigt är dock att kycklingarna alltid har tillgång till rent vatten.

    Skötsel

    Naturruvade kycklingar behöver nästan ingen skötsel alls. Hönsmamman sköter det mesta. Såklart ska du kolla till de små och se till så att de har det bra, kan äta och dricka och liknande.

    Kycklingar kläckta i maskin behöver däremot lite mer skötsel. Mat och vatten varje dag – kycklingarna växer fort och det går åt mer foder och vatten än man tror. Buren behöver hållas ren. Ju mer tid man lägger på att få kycklingarna tama, desto lättare kommer det vara att hantera dem när de är fullvuxna sen.  Första dagarna är det bra om man kollar kycklingarna i rumpan så att det inte fastnat bajs där bak, ta då försiktigt bort det. De första två dygnen är kycklingarna ofta rätt trötta, det är helt normalt. I takt med att kycklingarna blir äldre så verkar de uppskatta mer och mer stimulans. Jag brukar dra runt en bur på gräsmattan så de får vara ute och upptäcka världen delar av dagen. Ibland stoppar jag in lite lättpickade matrester i en toarulle och viker in ändarna, låter dem leka med plastbollar stoppade med hönsmat. Det är bara fantasin som sätter gränser!

    Fördelar med att kläcka fram själv

    Största fördelen med att kläcka fram själv är främst att man minimerar risken för smittor och ohyra. Sedan tycker jag själv att det är kul att få prägla sin egna flock och lära känna dem från början!

    Nackdelar med att kläcka fram själv

    Den största nackdelen med att kläcka fram själv är att minst 50% blir tuppar – detta behöver man ha i åtanke. Antingen ger man bort tupparna till liv eller så nackar man dem själv. Vi har provat båda alternativen – även slaktat tuppar och provat laga mat på köttet. Det är helt klart mer angenämt att få ge bort tupparna, men det är sällan folk söker tupp.

    Introducera kycklingar i flocken

    När kycklingarna fått fjädrar över hela kroppen och är kring 6 v brukar jag introducera dem med den andra hönsflocken. De får bo i en egen del av hönshuset med möjlighet att bekanta sig med övriga gruppen pö om pö. Avdelningen kan man göra med t.ex. kompostgaller. Det brukar kunna gå rätt hårt till innan alla hittat sin plats i flocken, men ofta lugnar det ner sig ganska snabbt.

    ….

    Hoppas ni gillar min lilla guide & stort lycka till med ditt kläck!

  • Guider

    Guide: Rida islandshäst i Svansele

    Klockan var nio när vi rullade upp på den lilla hästgården i Svansele. Hästar med lurviga vinterpälsar, bolmandes rök ur näsborrarna, välkomnande oss. Och hunden förstås, ett litet glatt yrväder som skyndade sig att välkomna oss.

    Vi hade åkt en timme ungefär, Astrid, Nicky och jag. Från våra hembyar till Svansele, en liten ort i Norsjö kommun. Vi hade bokat en heldag: en sextimmartur med lunch. Men när temperaturen smet nedåt -27 valde vi istället en kortare tur om en och en halv timme.

    Vi fick låna overaller och hjälmar, klädde oss varmt med lager på lager med ull och skinnhandskar. Allt för att stänga ute den stränga kylan.

    Vi fick varsin häst. Saedis, Mána och Sólfari. Alla med isländska namn med olika betydelser: Frö, Måne och Solryttare. De stod nöjt i paddocken medan vi borstade bort frost från den tjocka pälsen, knackade snö ur hovarna och satte på sadlar.

    Vi har varierande ridkunskaper, mitt lilla tjejgäng och jag. Men det var inga problem, vill man så kan man, och hästarna i Svansele är trygga med allt från nybörjare till vana ryttare. När jag kom upp på hästryggen suckade hela min kropp av lättnad, det var som att den kände “här är jag hemma”.

    Min kompis för dagen, Sólfari var en riktig gentleman. Snäll, gosig och framåt. När man är van att rida en stor, grov kallblodstravare så känns islandshästen liten. Men skenet bedrar, de är otroligt starka och är mycket häst i liten förpackning.

    Vi skrittade iväg mot skogen. Korsade byavägen och in i skogen bar det av. På en upptrampad stig, längst skoterspår och hyggen.

    Det bästa är bara att följa med. Islandshästarna är så säkra på hovarna att man bara kan sitta och njuta. Av vidderna, naturen, tystnaden. Kylan bet oss i tårna och kinderna. När vi töltade så sprutade farttårar från ögonen. Senare tog vi till galoppen och hela jag jublade. Det är så härligt och oj, vad jag saknar hästlivet.

    Flo, som ledde turridningen på hästen Leo guidade oss tryggt genom skogen. Rådjur korsade vår väg. Hästarna lyhörda. Vi lyriska. “Vad gör vi framför en datorskärm hela dagarna?” frågade vi oss, kollegor som vi ju är.

    Tillslut kröp kylan in på skinnet på oss och vi började skritta tillbaka mot gården igen. En och en halv timme ute i Svanseles fantastiska natur.

    Jag tackade dagens kompis för åkturen. Vi släppte dem i hagen och passade på att mysa med fölet Idinn, 1,5 år innan vi tackade för oss.

    En upplevelse jag unnar alla. Ridvana som ovana ryttare. Detta inlägg är inte sponsrat, bara en liten guide på en rolig, coronavänlig uteaktivitet du bums borde unna dig! HÄR hittar du kontaktuppgifter till Flo & Horses of Taiga.

  • En avstickare,  Guider,  Visit Skellefteå

    Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!

    Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!

    Vi spolar tillbaka tiden till sista helgen i maj. Vi befinner oss i Lövånger och har precis vaknat till i vår lilla kyrkstuga vi fått låna för en natt. Ni har väl läst om vår första dag här?

    Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

    Vi har sovit gott. Det är svalt i kyrkstugorna utan att vara kallt. Loppan har sovit mellan oss och vaknar med ett leende. Älskar det där lilla solskenet man möts av på morgonen.

    Vi hade med oss vår fula vattenkokare som har många, långa år på nacken. Men det hade inte behövts, allt man kan behöva tänkas behöva finns i kyrkstugorna. Även när “lalla” ska förberedas för en liten en. Hon sörplar välling i sängen med morgonfrisyren på sniskan medan vi packar utflyktsväskan och dukar fram frukosten.

    Och frukosten sedan ?! Vi får korgen levererad till rummet dagen innan. Lägger in några av grejerna i kylskåpet och plockar fram alltsammans ute på brotrappan. Frallor, ägg, alla möjliga pålägg, frukt, yoghurt, choklad, jos och marmelad. Allt gott man kan tänkas vilja ha.

    Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

    Vi sörplar jos och äter mackor. Solen smeker våra kinder. Här kan man andas ut. Vi får besök av Sven från Visit Skellefteå och hans son Vincent. Vincent som går med en egen kamera runt halsen och fångar humlor, timmerstugor och blommor på bild.

    Loppan får tag i ena skålen med yoghurt och börjar mumsa i sig “namnam”, säger hon förtjust.

    Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

    Sedan är det äntligen dags för äventyr! Jag har längtat så efter att upptäcka Gärdefjärdens naturreservat. Vi kryssar iväg mellan kyrkstugorna.

    … Loppan placeras i ryggsäcken. Jag bär på gofikat. Sedan följer vi Emelies instruktioner: runt hörnet, över bron och vips – så är vi framme i naturreservatet. Som att kliva in i Narnia, allt blir alldeles, alldeles lugnt.

    Vi passerar Strömmen som skiljer Lövångersgården och kyrkstaden från naturreservatet. 

    Vi alla tre är omåttligt peppade på att upptäcka! Jag älskar att ha med mig Loppan på äventyr.

    En glad upptäckare! Stundtals var skogen så trolsk och sagolik. Omgivningarna ändrades hela tiden från barrskog till lövskog, vi var så glada över att se att naturen vaknade till liv efter en lång vinter. Det är lika fantastiskt varje år. 

    Gärdefjärden var förut en havsvik, men på grund av landhöjningen är det numera en fågelsjö. På somrarna används området som bete åt fjällkor, just i år håller delar av området på att restaureras och öppnas upp. Mycket spännande projekt!

    När vi gått någon kilometer och spanat ut över fjärden så slog vi oss ner vid det lilla soldattorpet. Solen värmde och vi slog oss ner för att vila.

    Loppan fortsatte att sova gott i ryggsäcken i skuggan. Vi låg i gräset och blundande en stund efter att vi fikat. Så hörde vi hur det började krafsa inifrån soldattorpet. Jag som tror att det spökar både här och var tänkte förstås att det var någon gammal Lövångerbo som besökte oss. Men döm av vår förvåning när en ekorre satt och kikade ut på oss! 

    Mitt ute i naturreservatet fick vi ett samtal som gjorde att vi fick skynda oss hem till byn. Så vi fick packa ihop vattenkokaren, långklänningen och kameran i Volvon och börja susa hemåt. Jag sörjde att vi missade våffellunchen vi suktat efter hela morgonen. Men det känns tryggt, att Lövångersgården står kvar för ett senare besök.

    Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

    Så susade vi hemåt. Genom de Västerbottniska byarna. Med sänkta axlar, glada sinnen och nya minnen. Så fantastiskt fint Emelie & Celina tog hand om oss. 

    Ni kan hålla utkik om vad som händer på Lövångersgården på deras Facebooksida, här! Vi rekommenderar varmt ett besök!

    Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!

  • En avstickare,  Guider,  Visit Skellefteå

    Guide: En semesterpärla längst Västerbottenskusten

    Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!

    Det var i slutet av maj och jag hade så många märkliga känslor inom mig. Känslan av att inte räcka till var påtaglig och jag längtade efter lite extra familjetid. Jag stängde igen jobbdatorn lite tidigare än vanligt och packade in all vår packning i Volvon. Barnvagn, bärryggsäcken, spel, kläder för alla sorts väder och välling, förstås.

    Sedan åkte vi fem mil österut. Vi passerade västerbottnisk landsbygd på vägen. Burträsk, Mjövattnet, Vallen, Mångbyn och slutligen rullade vi in i Lövånger. En plats jag under mina tjugoåtta år aldrig satt min fot i.

    Vi knackade på de ockragula dubbeldörrarna till Lövångergården och ena ägaren av stället, Emelie öppnade. Hon gav oss en snabb rundvandring; Här bakom husknuten, bara över bron där, ligger naturreservatet. Här borta kommer fåren att beta i sommar. Här blir det afterwork och mat ikväll. Här renoveras det och här, ja här är er stuga.

    Hon låste upp vår lilla faluröda kyrkstuga. Där inne stod tiden stilla; allt så vackert. Och fönstret som stod på glänt fladdrade en skir gardin. Axlarna sänktes, pulsen gick ner. Här skulle vi bara vara.

    Trots att kyrkstugorna ligger avskilt och lugnt till så är det nära till Lövångers lilla centrum. Emelie pekade åt vilket håll vi skulle ta sikte på och så vandrade vi iväg mot Coop-butiken. Där handlade vi allt som är gott. Chips och dipp, bananer och lite fika till morgondagens planerade vandring.

    Överallt var allt så vackert. Det är någonting med att vara i och kring gamla byggnader. Hur vackert allt är som fått slitas med tidens tand, och varsamt renoverats och pysslats om genom alla år. När man går genom kyrkstaden kan man nästan skönja gemenskapen de skapar, föreningsliv, hoppet om landsbygden och vårt vackra Norr.

    Och äntligen så var vi tillsammans. Utan renoveringen, djuren, jobbet och övriga livet som pockar på uppmärksamhet och fokus. Bara vi, pratandes om ditt och datt. Lo var så lycklig där och sprang runt mellan stugorna och plockade blommor, klättrade i trappor och pekade på varenda pippi hon kunde få en liten skymt av.

    Något jag blivit expert på sedan jag blev mamma är att se det stora i det lilla. Man behöver inte åka långt, alls. För att upptäcka världen. Det är fasligt spännande att känna ett lurvigt grässtrå mot en killig kind när man är ett år gammal. Att se världen ut olika perspektiv, från mammas axlar, upp och ned eller liggandes på mage, det är grejer det. 

    Efter bus och härj mellan kyrkstugorna återvände vi till stugan för ett slag. Jag passade på att insupa lite inspiration till övervåningen. Älskade enkelheten i skomakarlampan, och den blå färgen mot en mönstrad tapet. Fantastiskt.

    Kyrkstugan bestod av ett sovrum/vardagsrum, ett litet pentrykök och en toalett med dusch. Det fanns vattenkokare för välling och te. Det fanns handdukar, sänglinnen och tändstickor för maximal mysfaktor på kvällen. Porslin, bestick och allt annat man kan tänkas behöva under en hemestertripp.

    Så spatserade vi ner för backen till Lövångergården och afterwork. Det är något de har sista fredagarna i varje månad.

     Här träffade vi gårdens andra ägare, Celina. De hade såklart corona-säkrat alltihopa; bordsservering, gott om plats och avstånd till varandra. Vi började med att beställa mat, pizzarullar i libabröd med olika fyllning. Celias mamma fixade mat till Lo också. Hon proppade i sig av skinka, gurka, majs, banan och äpple. Så snällt att få göra en extra -på sidan av menyn- bebbebeställning.

    Jag slog till på fyllningen med skinka och Fredrik den med kyckling. Tänker fortfarande på den goda örtsåsen i rullen.

    När vi inte trodde att det kunde bli mysigare så ställer sig Celina på scen med gitarren och sjunger. Jag får gåshud när hon plockar fram ett munspel och spelar. Något som också hänt sedan jag blev mamma; blivit så känslosam. Ville bara gråta när hon spelade den ena fina låten efter den andra. Lo tog några härliga dansmoves på salsgolvet och rusade mellan de stora rummen på gården. Emelie gick runt med parets son i bärsele på magen. Jag lutade mig över bordet till Fredrik och sa “Tänk att få växa upp sådär, liksom bara få hänga med från början. Få vara med och driva familjeföretag, vilken himla dröm!”.

    Aftonen blev kväll och det blev dags att natta Loppan. Folk satt kvar både inne och ute i kvällssolen och umgicks. Vi fixade välling som slukades direkt. Sedan somnade hon på fem röda, helt slut efter att ha upptäckt Lövångers kyrkstad.

    Vi smör runt i stugan. Tände ljus, knaprade på chips och spelade Alfapet tills ögonen stod i kors på oss. Vi kröp ner bland svala lakan och en sussande bebis, det sista vi gjorde innan vi somnade var att viska morgondagens planer mellan varandra. “Ska vi vandra i naturreservatet?” “Aaah!”, “Ska vi ta med fika i ryggsäcken?” “Aaah”, “Ska vi äta våfflor sen?” “Jaah!”. Så somnade vi, med nya minnen långt in i hjärtat.

    Om du vill besöka Lövångersgården eller boka en kyrkstuga så kan du besöka deras hemsida här!

  • Allmänt,  Guider,  Hönsen & hönshilton

    Hönsguiden – Att skaffa & äga höns

    I dagarna var det två år sedan mina höns flyttade till Backen. På min förra blogg så skrev jag en hönsguide som blev väldigt uppskattad, och här kommer den uppdaterade versionen, från mig till er! Jag vill poängtera att detta inlägg innehåller mycket personliga värderingar och reflektionerna är mina egna, det finns massor med regler som regleras av Djurskyddslagen. Här kan du läsa tips och tankar, men det är inga pekpinnar, bara inspiration, glöm inte det!

    Hönshus

    Mått

    Det finns en hel drös med bestämmelser som reglerar hur stort utrymme hönsen behöver. I Sverige får man ha 9 höns/kvm om hönsen väger mindre än 2,4 kg, och 7 höns/kvm om hönsen väger mer än 2,4 kg. Det är lite snedvridet för ju bättre du sköter hönsen (t.ex. om du har utbildning eller dokumenterade rutiner) så får du ha fler höns per kvm. Som mest kan man få tillåtelse att ha 20 (!!) höns/kvm. Det tycker jag är helt galet!

    Mitt hönshus är 2×3 m i yttermått, alltså drygt 6 kvm. Jag känner att jag max skulle kunna ha 2 hönor/kvm utan att det dåliga samvetet skulle kicka in. Så 1-2 höns/kvm är ett bra riktmärke tycker jag.

    Vi har 2 m i takhöjd, mest för att det kändes rimligt att både Fredrik och jag ska kunna stå upprätt i hönshuset och kunna sköta sysslor som städning ordentligt.

    Vårt hönshus är byggt som en fristående låda som står inne i ladugården. Vår ambition har från start varit att flytta ut hönshuset från ladugården och slå på panel och tak på det. 

    Jag rekommenderar ingen under några omständigheter att hålla höns i små burar, de mår bäst av att ha fria ytor.

    .

    Läs mer om mått för byggnader, reden m.m. hos Jordbruksverket 

    Inredning

    Det är klokt att tänka till en extra gång innan hönshuset inreda så att det blir bra från början. Hönsen behöver reden där de värper (lägger ägg) och ruvar (ifall de vill skaffa kycklingar). Många förespråkar reden som är löstagbara och i plast för att enkelt kunna spola av dem.

    Vi har tre reden i vårt hönshus. De är gjorda av återbrukad pärlspont. Personligen så tycker jag att det funkar fint med fasta reden, hönsen skitar inte ner där de lägger ägg. Dock är det klokt att ha ett sluttande tak, så att hönorna inte hoppar upp och skiter på redet.

    I övrigt behöver hönsen sittpinnar, vattenbehållare, matbehållare och ett sand/jordbad.

    Hönsen skiter från sittpinnen där de sover om natten. Därför är det klokt att placera dem över ett utrymme där hönsen inte vistas. Därför kan man göra iordning en “bajsbräda” eller “bajshängmatta” under sittpinnarna, då blir det enkelt att städa och hönsen slipper gå i sitt egna skit. I många fall väljer man att ha bajsbrädan upphöjd för att spara på golvytan. Vår bajsbräda är en skiva i aluminium med bockade kanter som jag klätt in i plast för att enkelt kunna städa. Annars går det lika bra med kutterspån, tidningar, kartong etc. 

    Ljus/Fönster

    Hönsen vill ha dagsljus varje dag! Vi har två fönster på hönshusets långsidor samt ett fönster i dörren till hönshuset. Inne i hönshuset hänger en stallampa som går igång på morgonen och släcks för kvällen. På natten vill hönsen ha mörkt.

    Isolering

    Om hönshuset ska vara isolerat eller inte beror på vart du bor och delvis också vilken ras du har på hönsen. Man brukar säga att hönsen tål kyla väldigt bra, men inte drag. För mig är det självklart att hålla plusgrader inne hos hönsen, även om jag har en tålig ras. Under vintrarna har jag en värmelampa igång vid behov.

    Om man vill sätta element inne i hönshuset så behöver man köpa ett som är tillverkat för stallmiljöer, som tål damm och fukt, de kallas kamelement. Jag har inget sådant, endast värmelampan.

    Vårt hönshus är isolerat med 90 mm stenull och det håller tätt och dragfritt (nästan lite för tätt ibland! – tänk på att ha god ventilation!). Vårt hönshus brukar hålla +5 – +10 grader under vintern. Hönan klarar kylan väldigt bra, men kammen kan få frysskador och slås blodig, och det vill man ju undvika förstås.

    Strömaterial

    På golvet i hönshuset behövs någon sorts strö som suger upp fukt och som hönorna kan “bada” i, ligga och vila, sprätta runt och picka i. Alla dessa “aktiviteter” är väldigt viktiga för hönsen ska få utlopp för sitt naturliga beteende.

    Reglerna säger att 1/3 av golvytan ska vara täckt av strö. För mig är det självklart att ströa hela golvytan. Som strö fungerar kutterspån (det använder jag!), tolv, halm, sand, papperströ, pellets eller liknande material.

    Inne i hönsens reden har jag torrt hö som blir mysigt att lägga ägg i. Det går lika bra med t.ex. halm.

    Ventilation/Luft

    Vårt hönshus är utrustat med en vädringslucka som står öppen hela sommaren. Det luktar en del ammoniak om det blir smutsigt i hönshuset och ångorna kan göra så att ögonen på hönsen börjar rinna. Så håll det städat och se till att vädra ut hönshuset om det behövs.

    Vi har två ventiler i hönshuset för in- och utluft. Vi planerar att sätta någon sorts “skorsten” som får lite mer fart på ventilationen så småningom då det fort blir “instängt” i vårt hönshus. Vi är duktiga på att vädra och tycker att frisk luft är viktigare än värme hos hönsen, även på vintern. Ett gott tips är att inte sätta ventiler i närheten av sittpinnarna, då dessa ska sitta dragfritt.

    Tips - lättstädat!

    Ett av de bästa tipsen du ska få av mig är att göra hönshuset lättstädat! Att ha så få vinklar och vrår som möjligt kan hålla ohyra borta, då har de mindre utrymme att gömma sig på! Vi har tejpat springorna i golvet med rejäl tejp.  Att ha t.ex. en plast över bajsbrädan som är lätt att skyffla av och byta helt vid behov gör det lättarbetat.

    Hos oss har vi OSB på väggarna, det ultimata vore kanske helt släta skivor eller en slät putsad vägg. Det går att måla skivorna i blank färg så att de blir lättare att torka av.

    Att kunna skyffla med spade och få hönshuset helt tomt för att sedan skura det rent är nödvändigt!

    Att ha hönsen ute

    Voljär/rastgård

    Det är bra om man har en voljär (en stor utomhusbur i anslutning till hönshuset) där hönsen kan vistas när man inte är hemma. Min plan är att en dag ha en sådan rejäl, fin rastgård.

    Man får inte använda eltråd eller annan elektrisk utrustning för att hålla hönsen på plats. Använd helst putsnät, det kan inte rävar bita sig igenom, till skillnad mot vanligt hönsnät.

    För att skydda hönsen mot rovdjur kan man förse väljären med ett tak av nät samt gräva ner putsnätet längst ner mot marken för att förhindra grävande rovdjur att ta sig in. Vissa voljärer förses med tak, för att ge hönsen skugga samt förhindra smittspridning från vilda fåglar.

    Frigående

    Mina höns är frigående under barmarkssäsongen. Med massor av skrymslen och utrymmen att kunna gömma sig på om det skulle behövas. Det är så hemtrevlig att ha dem lösa på gården!

    För oss går det jättebra att kombinera katt och höns, Knut har aldrig försökt sig på dem, de är helt enkelt för stora (kycklingar har vi inte introducerat honom för förrän de varit stora nog). Däremot förlorade vi en unghöna till en hungrig hermelin en gång… rovdjuren finns överallt.

    Hönsen vill ha skugga och sol om vartannat, ett ställe att skydda sig från ihållande regn och rusk. När hönsen är frigående så hittar de själva naturliga sandbad. Jag har oftast hönshuset öppet under dagtid så hönsen får komma och gå som de vill. Hönsen kommer själva in vid läggdags och hoppar upp på sina pinnar, så jag behöver bara stänga dörren om dem.

    Foder

    Detta äter mina höns

    Jag köper mitt värpfoder på lilla foderaffären här i byn. “Värp Opti” från Svenska foder. De är i säckar om 15 kg. Det blandar jag ut med helhavre eller helkorn från vår eller svärfars gård. På fodret strör jag en näve snäckskal, det innehåller kalcium för att äggskalens skull. Givan varierar beroende på hur mycket höns jag har, men i regel äter ungdjur samt tuppen mycket mer än mina värpande damer. Mina höns får mat morgon och kväll.

    Vad man ska ge sina höns för foder är en riktig vattendelare. Jag tycker att de klokaste är att läsa på lite om olika foder och göra sig en egen uppfattning.

    Förvaring

    Fodret ska förvaras torrt och på ett sätt så att inte skadedjur (t.ex. möss) kommer åt det. Jag förvarar mitt foder i stora tunnor i plast som jag köpt på Granngården. Jag låter tunnorna stå utanför hönshuset, under tak, året runt.

    Matrester

    Mina höns får äta det mesta. Inte sådant som de inte tål förstås. Det går att googla sig till. Om vi ätit något speciellt och jag undrar om hönsen kan äta det så brukar jag bara googla “höns + banan” eller liknande. Men de äter det mesta.

    Mina höns får ibland rester av kött. Jag tänker att det är som att de käkar en mask eller skalbaggar från trädgården, men de har aldrig fått äta kyckling. Mina höns tycker att det godaste som finns är burkmajs. När hönsen får nått gott så märks det, de kuttrar och purrar på ett speciellt sätt, väldigt mysigt!

    Att välja hönsras

    Det finns massor med olika hönsraser – jag kan långt ifrån alla! Men jag personligen gillar våra svenska lantraser t.ex: bjurholmshöns, skånsk blommehöna, kindahöns och hedemorahöns. Jag gillar också rasen creme legbar som lägger blågröna ägg. 

    Mina höns är av rasen hedemorahöns. Jag blev förälskad i rasen när jag var på Nybygget Rismyrliden och bestämde där och då att det var den rasen jag ville ha. Sedan visade det sig att grannarna hade hedemorahöns och när de skulle göra sig av med sin flock tog jag över den (fem hönor och en tupp). Om jag fick välja skulle jag ha ungefär nio-tio hönor och en tupp. Då får man nog många ägg för att täcka hushållets behov och kan ge bort ett gäng till nära och kära också. Eller vem skojar jag med? Jag skulle kunna ha hundratals höns och ändå vilja skaffa fler – det är så beroendeframkallande!

    I dagsläget har vi sex hönor och en tupp!

    Vart köper man höns?

    Höns finns inte i vanliga djuraffärer. Håll koll på Blocket, men hetaste tipset är i köp- och säljgrupper på Facebook samt hönsgrupper så som gruppen “Vi som har höns i Norrland”. 

    På våren anordnas ofta hönsbytardagar/marknader. Det är ett bra tillfälle att skaffa höns på våren, men kom i tid till marknaden, hönsen går åt fort!

    Om du ska köpa livdjur (alltså vuxna höns, uppfödda på någon annans gård) så måste du vara säker på att de inte drar med sig ohyra. Det är så fort gjort att du får besvärliga löss och kvalster i hönshuset.

    Hönserierna har ofta utförsäljning av uttjänta värphöns på hösten. Där kan man “rädda” en höns som varit i produktion “länge” (de har oftast mycket kvar att ge!). Det är ett fint sätt att gör gott för en idivid som levt ett tufft liv.

    Skaffa ras efter vart du bor

    Vissa höns är tåligare än andra. Hedemorahönsen som vi har tål kyla rätt bra och passar oss som bor i Västerbotten. Läs på om olika raser och hitta en som gillar vädret och årstiderna där just du bor.

     

     

    Ägg

    Hönsen lägger ägg även fast man inte har någon tupp. Det är vanligt att folk tror att man måste ha en tupp för att få ägg. Tuppens uppgift är att hålla reda på hönsen och att befrukta dem så att man kan få kycklingar.

    Äggproduktionen sker med eller utan tupp. Mina höns lägger ungefär ett ägg om dagen på våren och sommaren, och mer sällan under hösten och vintern. Det styrs av dagsljuset. 

    När det blir höst och mörkare ute vill hönsen ha viloperiod. Hönsen ruggar (byter fjäderdräkt) och återhämtar sig. Det går att “manipulera” fram mer ägg genom att öka ljustimmarna för hönsen, men de behöver sin paus och förtjänar en lugnare period. Hos mig brukar denna infalla i oktober/november och sträcka sig till jul.

    Om hönsen får gå ute och äta gräs och örter blir äggulan knallgul. På vintern är gulan därför lite blekare. En höna börjar lägga ägg när den är ca sex månader gammal, om man skaffar kycklingar så dröjer det därför ett tag innan de börjar producera godheterna.

    Skötsel

    Lagen säger att hönsen behöver tillsyn minst en gång/dag. Den säger också att man ska skydda sina höns från onödigt lidande och behandla dem väl. Min vardagliga skötsel av hönsen är att jag, direkt på morgonen, går ut och ser till dem. Är det vår/sommar/höst och okey väder så får de gå ut och spatsera fritt på gården, även då vi åker bort eller på jobbet. Är vädret dåligt vill de ofta inte gå ut alls, de är riktiga mesar när det kommer till regn och rusk!

    Oavsett om hönsen vill gå ut eller inte så får de frukost på morgonen. Antingen på marken utomhus eller i sitt tråg inomhus. På morgonen går skötseln fort, jag ger maten och släpper ut dem. På kvällen spenderar jag oftast längre tid i hönshuset. Då brukar jag umgås med dem på ett annat sätt. Jag sitter ofta en stund inne hos dem och pratar med demUngefär var tredje dag så byter jag vatten och diskar upp vattenbehållaren. Det dammar en del hos hönsen och fönstersalningar, taket på redet, värmelampan behöver torkas av då och då med en blöt trasa.

    Jag städar hos hönsen vid behov. Under vintern skottar jag av skitbrädan ungefär en gång i veckan men tömmer sällan hela hönshuset och storstädar. Istället brukar jag skotta bort det som uppenbart är smutsigt och fylla på med fräscht kutterspå då och då. Under de varmare månaderna gör jag minst två storstädningar då allt tas ut och skrubbas upp ordentligt (vår och höst). Hönsens skit och smutsiga spån brukar jag sticka på samma vis som jag gör med hästarnas gödsel. Annars kan man ordna en kompost.

     

    Läs mer om skötsel av höns hos Jordbruksverket 

    Ohyra

    Höns har ett litet rykte om sig att bära på “ohyra”. Många höns får ohyra, de är dock ofarliga för människor! Hönsen och hönshuset kan drabbas av olika sorters ohyra och de är olika besvärliga att få bukt på beroende på vad för sorts elände som drabbat hönsen.

    Vanligt är att hönsen får “kalkben”, det är när hönsen får kvalster som borrar gångar i hönsens ben som får inflammationer. För att råda bot på kalkben ska hönsens ben skrubbas med såpavatten och sedan smörjas med något fett som kväver kvalstren, t.ex. vaselin. Se upp för märkliga, suspekta kemikalier! Kvalstren sprids genom ströbädden i hönshuset så den behöver bytas ut.

    Kostnader

    Jag är övertygad om att det går att hålla höns precis hur dyrt som helst! Det finns massor med tillbehör, kosttillskott och krimskrams man kan köpa till sina vingbeklädda vänner. 

    Det är helt klart dyrare än att köpa ägg i affären, men känslan att äta sina egna ägg, från höns som har det bra och trivs, är obetalbar! Dessutom är hönsen sällskapliga och trevliga husdjur, har man en gång haft häst så tycker man ju att hönsen är riktigt billiga i drift (hehe).

    Mina höns kostar oss ca 300-400 kr/månad. Då ingår elen för uppvärmning, foder, kutterspån och en och annan burk med majs.

    Hönshuset kostade ca 7000 kr att bygga. Jag räknar med att det totalt kommer att bli det dubbla när hönshuset kompletteras med panel, färg, takplåt m.m. Räkna ca 15 000 kr så har du ett fint hönshus.

    Slutligen

    Att skaffa höns har varit ett av de bästa besluten i livet! Det kan låta som mycket jobb och många måsten när jag spaltar upp allt såhär i ett inlägg. Men det är verkligen så kul! När hönsen ligger och njuter och sandbadar eller kommer springande över gårdsplanen så fort de ser en, då matas min själ! De är otroligt lättsamma och tacksamma djur! Förvandlar i stort sett alla våra matrester till supergoda ägg och vår lilla dotter Lo tokälskar att hänga ute hos hönsen. Jag är helt övertygad om att vi kommer att ha höns resten av livet! Jag ångrar bara en sak – att jag inte skaffade dem tidigare!