Guider

Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!

Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!

Vi spolar tillbaka tiden till sista helgen i maj. Vi befinner oss i Lövånger och har precis vaknat till i vår lilla kyrkstuga vi fått låna för en natt. Ni har väl läst om vår första dag här?

Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

Vi har sovit gott. Det är svalt i kyrkstugorna utan att vara kallt. Loppan har sovit mellan oss och vaknar med ett leende. Älskar det där lilla solskenet man möts av på morgonen.

Vi hade med oss vår fula vattenkokare som har många, långa år på nacken. Men det hade inte behövts, allt man kan behöva tänkas behöva finns i kyrkstugorna. Även när “lalla” ska förberedas för en liten en. Hon sörplar välling i sängen med morgonfrisyren på sniskan medan vi packar utflyktsväskan och dukar fram frukosten.

Och frukosten sedan ?! Vi får korgen levererad till rummet dagen innan. Lägger in några av grejerna i kylskåpet och plockar fram alltsammans ute på brotrappan. Frallor, ägg, alla möjliga pålägg, frukt, yoghurt, choklad, jos och marmelad. Allt gott man kan tänkas vilja ha.

Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

Vi sörplar jos och äter mackor. Solen smeker våra kinder. Här kan man andas ut. Vi får besök av Sven från Visit Skellefteå och hans son Vincent. Vincent som går med en egen kamera runt halsen och fångar humlor, timmerstugor och blommor på bild.

Loppan får tag i ena skålen med yoghurt och börjar mumsa i sig “namnam”, säger hon förtjust.

Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

Sedan är det äntligen dags för äventyr! Jag har längtat så efter att upptäcka Gärdefjärdens naturreservat. Vi kryssar iväg mellan kyrkstugorna.

… Loppan placeras i ryggsäcken. Jag bär på gofikat. Sedan följer vi Emelies instruktioner: runt hörnet, över bron och vips – så är vi framme i naturreservatet. Som att kliva in i Narnia, allt blir alldeles, alldeles lugnt.

Vi passerar Strömmen som skiljer Lövångersgården och kyrkstaden från naturreservatet. 

Vi alla tre är omåttligt peppade på att upptäcka! Jag älskar att ha med mig Loppan på äventyr.

En glad upptäckare! Stundtals var skogen så trolsk och sagolik. Omgivningarna ändrades hela tiden från barrskog till lövskog, vi var så glada över att se att naturen vaknade till liv efter en lång vinter. Det är lika fantastiskt varje år. 

Gärdefjärden var förut en havsvik, men på grund av landhöjningen är det numera en fågelsjö. På somrarna används området som bete åt fjällkor, just i år håller delar av området på att restaureras och öppnas upp. Mycket spännande projekt!

När vi gått någon kilometer och spanat ut över fjärden så slog vi oss ner vid det lilla soldattorpet. Solen värmde och vi slog oss ner för att vila.

Loppan fortsatte att sova gott i ryggsäcken i skuggan. Vi låg i gräset och blundande en stund efter att vi fikat. Så hörde vi hur det började krafsa inifrån soldattorpet. Jag som tror att det spökar både här och var tänkte förstås att det var någon gammal Lövångerbo som besökte oss. Men döm av vår förvåning när en ekorre satt och kikade ut på oss! 

Mitt ute i naturreservatet fick vi ett samtal som gjorde att vi fick skynda oss hem till byn. Så vi fick packa ihop vattenkokaren, långklänningen och kameran i Volvon och börja susa hemåt. Jag sörjde att vi missade våffellunchen vi suktat efter hela morgonen. Men det känns tryggt, att Lövångersgården står kvar för ett senare besök.

Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå

Så susade vi hemåt. Genom de Västerbottniska byarna. Med sänkta axlar, glada sinnen och nya minnen. Så fantastiskt fint Emelie & Celina tog hand om oss. 

Ni kan hålla utkik om vad som händer på Lövångersgården på deras Facebooksida, här! Vi rekommenderar varmt ett besök!

Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!

Guide: En semesterpärla längst Västerbottenskusten

Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!

Det var i slutet av maj och jag hade så många märkliga känslor inom mig. Känslan av att inte räcka till var påtaglig och jag längtade efter lite extra familjetid. Jag stängde igen jobbdatorn lite tidigare än vanligt och packade in all vår packning i Volvon. Barnvagn, bärryggsäcken, spel, kläder för alla sorts väder och välling, förstås.

Sedan åkte vi fem mil österut. Vi passerade västerbottnisk landsbygd på vägen. Burträsk, Mjövattnet, Vallen, Mångbyn och slutligen rullade vi in i Lövånger. En plats jag under mina tjugoåtta år aldrig satt min fot i.

Vi knackade på de ockragula dubbeldörrarna till Lövångergården och ena ägaren av stället, Emelie öppnade. Hon gav oss en snabb rundvandring; Här bakom husknuten, bara över bron där, ligger naturreservatet. Här borta kommer fåren att beta i sommar. Här blir det afterwork och mat ikväll. Här renoveras det och här, ja här är er stuga.

Hon låste upp vår lilla faluröda kyrkstuga. Där inne stod tiden stilla; allt så vackert. Och fönstret som stod på glänt fladdrade en skir gardin. Axlarna sänktes, pulsen gick ner. Här skulle vi bara vara.

Trots att kyrkstugorna ligger avskilt och lugnt till så är det nära till Lövångers lilla centrum. Emelie pekade åt vilket håll vi skulle ta sikte på och så vandrade vi iväg mot Coop-butiken. Där handlade vi allt som är gott. Chips och dipp, bananer och lite fika till morgondagens planerade vandring.

Överallt var allt så vackert. Det är någonting med att vara i och kring gamla byggnader. Hur vackert allt är som fått slitas med tidens tand, och varsamt renoverats och pysslats om genom alla år. När man går genom kyrkstaden kan man nästan skönja gemenskapen de skapar, föreningsliv, hoppet om landsbygden och vårt vackra Norr.

Och äntligen så var vi tillsammans. Utan renoveringen, djuren, jobbet och övriga livet som pockar på uppmärksamhet och fokus. Bara vi, pratandes om ditt och datt. Lo var så lycklig där och sprang runt mellan stugorna och plockade blommor, klättrade i trappor och pekade på varenda pippi hon kunde få en liten skymt av.

Något jag blivit expert på sedan jag blev mamma är att se det stora i det lilla. Man behöver inte åka långt, alls. För att upptäcka världen. Det är fasligt spännande att känna ett lurvigt grässtrå mot en killig kind när man är ett år gammal. Att se världen ut olika perspektiv, från mammas axlar, upp och ned eller liggandes på mage, det är grejer det. 

Efter bus och härj mellan kyrkstugorna återvände vi till stugan för ett slag. Jag passade på att insupa lite inspiration till övervåningen. Älskade enkelheten i skomakarlampan, och den blå färgen mot en mönstrad tapet. Fantastiskt.

Kyrkstugan bestod av ett sovrum/vardagsrum, ett litet pentrykök och en toalett med dusch. Det fanns vattenkokare för välling och te. Det fanns handdukar, sänglinnen och tändstickor för maximal mysfaktor på kvällen. Porslin, bestick och allt annat man kan tänkas behöva under en hemestertripp.

Så spatserade vi ner för backen till Lövångergården och afterwork. Det är något de har sista fredagarna i varje månad.

 Här träffade vi gårdens andra ägare, Celina. De hade såklart corona-säkrat alltihopa; bordsservering, gott om plats och avstånd till varandra. Vi började med att beställa mat, pizzarullar i libabröd med olika fyllning. Celias mamma fixade mat till Lo också. Hon proppade i sig av skinka, gurka, majs, banan och äpple. Så snällt att få göra en extra -på sidan av menyn- bebbebeställning.

Jag slog till på fyllningen med skinka och Fredrik den med kyckling. Tänker fortfarande på den goda örtsåsen i rullen.

När vi inte trodde att det kunde bli mysigare så ställer sig Celina på scen med gitarren och sjunger. Jag får gåshud när hon plockar fram ett munspel och spelar. Något som också hänt sedan jag blev mamma; blivit så känslosam. Ville bara gråta när hon spelade den ena fina låten efter den andra. Lo tog några härliga dansmoves på salsgolvet och rusade mellan de stora rummen på gården. Emelie gick runt med parets son i bärsele på magen. Jag lutade mig över bordet till Fredrik och sa “Tänk att få växa upp sådär, liksom bara få hänga med från början. Få vara med och driva familjeföretag, vilken himla dröm!”.

Aftonen blev kväll och det blev dags att natta Loppan. Folk satt kvar både inne och ute i kvällssolen och umgicks. Vi fixade välling som slukades direkt. Sedan somnade hon på fem röda, helt slut efter att ha upptäckt Lövångers kyrkstad.

Vi smör runt i stugan. Tände ljus, knaprade på chips och spelade Alfapet tills ögonen stod i kors på oss. Vi kröp ner bland svala lakan och en sussande bebis, det sista vi gjorde innan vi somnade var att viska morgondagens planer mellan varandra. “Ska vi vandra i naturreservatet?” “Aaah!”, “Ska vi ta med fika i ryggsäcken?” “Aaah”, “Ska vi äta våfflor sen?” “Jaah!”. Så somnade vi, med nya minnen långt in i hjärtat.

Om du vill besöka Lövångersgården eller boka en kyrkstuga så kan du besöka deras hemsida här!

Hönsguiden – Att skaffa & äga höns

I dagarna var det två år sedan mina höns flyttade till Backen. På min förra blogg så skrev jag en hönsguide som blev väldigt uppskattad, och här kommer den uppdaterade versionen, från mig till er! Jag vill poängtera att detta inlägg innehåller mycket personliga värderingar och reflektionerna är mina egna, det finns massor med regler som regleras av Djurskyddslagen. Här kan du läsa tips och tankar, men det är inga pekpinnar, bara inspiration, glöm inte det!

Hönshus

Mått

Det finns en hel drös med bestämmelser som reglerar hur stort utrymme hönsen behöver. I Sverige får man ha 9 höns/kvm om hönsen väger mindre än 2,4 kg, och 7 höns/kvm om hönsen väger mer än 2,4 kg. Det är lite snedvridet för ju bättre du sköter hönsen (t.ex. om du har utbildning eller dokumenterade rutiner) så får du ha fler höns per kvm. Som mest kan man få tillåtelse att ha 20 (!!) höns/kvm. Det tycker jag är helt galet!

Mitt hönshus är 2×3 m i yttermått, alltså drygt 6 kvm. Jag känner att jag max skulle kunna ha 2 hönor/kvm utan att det dåliga samvetet skulle kicka in. Så 1-2 höns/kvm är ett bra riktmärke tycker jag.

Vi har 2 m i takhöjd, mest för att det kändes rimligt att både Fredrik och jag ska kunna stå upprätt i hönshuset och kunna sköta sysslor som städning ordentligt.

Vårt hönshus är byggt som en fristående låda som står inne i ladugården. Vår ambition har från start varit att flytta ut hönshuset från ladugården och slå på panel och tak på det. 

Jag rekommenderar ingen under några omständigheter att hålla höns i små burar, de mår bäst av att ha fria ytor.

.

Läs mer om mått för byggnader, reden m.m. hos Jordbruksverket 

Inredning

Det är klokt att tänka till en extra gång innan hönshuset inreda så att det blir bra från början. Hönsen behöver reden där de värper (lägger ägg) och ruvar (ifall de vill skaffa kycklingar). Många förespråkar reden som är löstagbara och i plast för att enkelt kunna spola av dem.

Vi har tre reden i vårt hönshus. De är gjorda av återbrukad pärlspont. Personligen så tycker jag att det funkar fint med fasta reden, hönsen skitar inte ner där de lägger ägg. Dock är det klokt att ha ett sluttande tak, så att hönorna inte hoppar upp och skiter på redet.

I övrigt behöver hönsen sittpinnar, vattenbehållare, matbehållare och ett sand/jordbad.

Hönsen skiter från sittpinnen där de sover om natten. Därför är det klokt att placera dem över ett utrymme där hönsen inte vistas. Därför kan man göra iordning en “bajsbräda” eller “bajshängmatta” under sittpinnarna, då blir det enkelt att städa och hönsen slipper gå i sitt egna skit. I många fall väljer man att ha bajsbrädan upphöjd för att spara på golvytan. Vår bajsbräda är en skiva i aluminium med bockade kanter som jag klätt in i plast för att enkelt kunna städa. Annars går det lika bra med kutterspån, tidningar, kartong etc. 

Ljus/Fönster

Hönsen vill ha dagsljus varje dag! Vi har två fönster på hönshusets långsidor samt ett fönster i dörren till hönshuset. Inne i hönshuset hänger en stallampa som går igång på morgonen och släcks för kvällen. På natten vill hönsen ha mörkt.

Isolering

Om hönshuset ska vara isolerat eller inte beror på vart du bor och delvis också vilken ras du har på hönsen. Man brukar säga att hönsen tål kyla väldigt bra, men inte drag. För mig är det självklart att hålla plusgrader inne hos hönsen, även om jag har en tålig ras. Under vintrarna har jag en värmelampa igång vid behov.

Om man vill sätta element inne i hönshuset så behöver man köpa ett som är tillverkat för stallmiljöer, som tål damm och fukt, de kallas kamelement. Jag har inget sådant, endast värmelampan.

Vårt hönshus är isolerat med 90 mm stenull och det håller tätt och dragfritt (nästan lite för tätt ibland! – tänk på att ha god ventilation!). Vårt hönshus brukar hålla +5 – +10 grader under vintern. Hönan klarar kylan väldigt bra, men kammen kan få frysskador och slås blodig, och det vill man ju undvika förstås.

Strömaterial

På golvet i hönshuset behövs någon sorts strö som suger upp fukt och som hönorna kan “bada” i, ligga och vila, sprätta runt och picka i. Alla dessa “aktiviteter” är väldigt viktiga för hönsen ska få utlopp för sitt naturliga beteende.

Reglerna säger att 1/3 av golvytan ska vara täckt av strö. För mig är det självklart att ströa hela golvytan. Som strö fungerar kutterspån (det använder jag!), tolv, halm, sand, papperströ, pellets eller liknande material.

Inne i hönsens reden har jag torrt hö som blir mysigt att lägga ägg i. Det går lika bra med t.ex. halm.

Ventilation/Luft

Vårt hönshus är utrustat med en vädringslucka som står öppen hela sommaren. Det luktar en del ammoniak om det blir smutsigt i hönshuset och ångorna kan göra så att ögonen på hönsen börjar rinna. Så håll det städat och se till att vädra ut hönshuset om det behövs.

Vi har två ventiler i hönshuset för in- och utluft. Vi planerar att sätta någon sorts “skorsten” som får lite mer fart på ventilationen så småningom då det fort blir “instängt” i vårt hönshus. Vi är duktiga på att vädra och tycker att frisk luft är viktigare än värme hos hönsen, även på vintern. Ett gott tips är att inte sätta ventiler i närheten av sittpinnarna, då dessa ska sitta dragfritt.

Tips - lättstädat!

Ett av de bästa tipsen du ska få av mig är att göra hönshuset lättstädat! Att ha så få vinklar och vrår som möjligt kan hålla ohyra borta, då har de mindre utrymme att gömma sig på! Vi har tejpat springorna i golvet med rejäl tejp.  Att ha t.ex. en plast över bajsbrädan som är lätt att skyffla av och byta helt vid behov gör det lättarbetat.

Hos oss har vi OSB på väggarna, det ultimata vore kanske helt släta skivor eller en slät putsad vägg. Det går att måla skivorna i blank färg så att de blir lättare att torka av.

Att kunna skyffla med spade och få hönshuset helt tomt för att sedan skura det rent är nödvändigt!

Att ha hönsen ute

Voljär/rastgård

Det är bra om man har en voljär (en stor utomhusbur i anslutning till hönshuset) där hönsen kan vistas när man inte är hemma. Min plan är att en dag ha en sådan rejäl, fin rastgård.

Man får inte använda eltråd eller annan elektrisk utrustning för att hålla hönsen på plats. Använd helst putsnät, det kan inte rävar bita sig igenom, till skillnad mot vanligt hönsnät.

För att skydda hönsen mot rovdjur kan man förse väljären med ett tak av nät samt gräva ner putsnätet längst ner mot marken för att förhindra grävande rovdjur att ta sig in. Vissa voljärer förses med tak, för att ge hönsen skugga samt förhindra smittspridning från vilda fåglar.

Frigående

Mina höns är frigående under barmarkssäsongen. Med massor av skrymslen och utrymmen att kunna gömma sig på om det skulle behövas. Det är så hemtrevlig att ha dem lösa på gården!

För oss går det jättebra att kombinera katt och höns, Knut har aldrig försökt sig på dem, de är helt enkelt för stora (kycklingar har vi inte introducerat honom för förrän de varit stora nog). Däremot förlorade vi en unghöna till en hungrig hermelin en gång… rovdjuren finns överallt.

Hönsen vill ha skugga och sol om vartannat, ett ställe att skydda sig från ihållande regn och rusk. När hönsen är frigående så hittar de själva naturliga sandbad. Jag har oftast hönshuset öppet under dagtid så hönsen får komma och gå som de vill. Hönsen kommer själva in vid läggdags och hoppar upp på sina pinnar, så jag behöver bara stänga dörren om dem.

Foder

Detta äter mina höns

Jag köper mitt värpfoder på lilla foderaffären här i byn. “Värp Opti” från Svenska foder. De är i säckar om 15 kg. Det blandar jag ut med helhavre eller helkorn från vår eller svärfars gård. På fodret strör jag en näve snäckskal, det innehåller kalcium för att äggskalens skull. Givan varierar beroende på hur mycket höns jag har, men i regel äter ungdjur samt tuppen mycket mer än mina värpande damer. Mina höns får mat morgon och kväll.

Vad man ska ge sina höns för foder är en riktig vattendelare. Jag tycker att de klokaste är att läsa på lite om olika foder och göra sig en egen uppfattning.

Förvaring

Fodret ska förvaras torrt och på ett sätt så att inte skadedjur (t.ex. möss) kommer åt det. Jag förvarar mitt foder i stora tunnor i plast som jag köpt på Granngården. Jag låter tunnorna stå utanför hönshuset, under tak, året runt.

Matrester

Mina höns får äta det mesta. Inte sådant som de inte tål förstås. Det går att googla sig till. Om vi ätit något speciellt och jag undrar om hönsen kan äta det så brukar jag bara googla “höns + banan” eller liknande. Men de äter det mesta.

Mina höns får ibland rester av kött. Jag tänker att det är som att de käkar en mask eller skalbaggar från trädgården, men de har aldrig fått äta kyckling. Mina höns tycker att det godaste som finns är burkmajs. När hönsen får nått gott så märks det, de kuttrar och purrar på ett speciellt sätt, väldigt mysigt!

Att välja hönsras

Det finns massor med olika hönsraser – jag kan långt ifrån alla! Men jag personligen gillar våra svenska lantraser t.ex: bjurholmshöns, skånsk blommehöna, kindahöns och hedemorahöns. Jag gillar också rasen creme legbar som lägger blågröna ägg. 

Mina höns är av rasen hedemorahöns. Jag blev förälskad i rasen när jag var på Nybygget Rismyrliden och bestämde där och då att det var den rasen jag ville ha. Sedan visade det sig att grannarna hade hedemorahöns och när de skulle göra sig av med sin flock tog jag över den (fem hönor och en tupp). Om jag fick välja skulle jag ha ungefär nio-tio hönor och en tupp. Då får man nog många ägg för att täcka hushållets behov och kan ge bort ett gäng till nära och kära också. Eller vem skojar jag med? Jag skulle kunna ha hundratals höns och ändå vilja skaffa fler – det är så beroendeframkallande!

I dagsläget har vi sex hönor och en tupp!

Vart köper man höns?

Höns finns inte i vanliga djuraffärer. Håll koll på Blocket, men hetaste tipset är i köp- och säljgrupper på Facebook samt hönsgrupper så som gruppen “Vi som har höns i Norrland”. 

På våren anordnas ofta hönsbytardagar/marknader. Det är ett bra tillfälle att skaffa höns på våren, men kom i tid till marknaden, hönsen går åt fort!

Om du ska köpa livdjur (alltså vuxna höns, uppfödda på någon annans gård) så måste du vara säker på att de inte drar med sig ohyra. Det är så fort gjort att du får besvärliga löss och kvalster i hönshuset.

Hönserierna har ofta utförsäljning av uttjänta värphöns på hösten. Där kan man “rädda” en höns som varit i produktion “länge” (de har oftast mycket kvar att ge!). Det är ett fint sätt att gör gott för en idivid som levt ett tufft liv.

Skaffa ras efter vart du bor

Vissa höns är tåligare än andra. Hedemorahönsen som vi har tål kyla rätt bra och passar oss som bor i Västerbotten. Läs på om olika raser och hitta en som gillar vädret och årstiderna där just du bor.

 

 

Ägg

Hönsen lägger ägg även fast man inte har någon tupp. Det är vanligt att folk tror att man måste ha en tupp för att få ägg. Tuppens uppgift är att hålla reda på hönsen och att befrukta dem så att man kan få kycklingar.

Äggproduktionen sker med eller utan tupp. Mina höns lägger ungefär ett ägg om dagen på våren och sommaren, och mer sällan under hösten och vintern. Det styrs av dagsljuset. 

När det blir höst och mörkare ute vill hönsen ha viloperiod. Hönsen ruggar (byter fjäderdräkt) och återhämtar sig. Det går att “manipulera” fram mer ägg genom att öka ljustimmarna för hönsen, men de behöver sin paus och förtjänar en lugnare period. Hos mig brukar denna infalla i oktober/november och sträcka sig till jul.

Om hönsen får gå ute och äta gräs och örter blir äggulan knallgul. På vintern är gulan därför lite blekare. En höna börjar lägga ägg när den är ca sex månader gammal, om man skaffar kycklingar så dröjer det därför ett tag innan de börjar producera godheterna.

Skötsel

Lagen säger att hönsen behöver tillsyn minst en gång/dag. Den säger också att man ska skydda sina höns från onödigt lidande och behandla dem väl. Min vardagliga skötsel av hönsen är att jag, direkt på morgonen, går ut och ser till dem. Är det vår/sommar/höst och okey väder så får de gå ut och spatsera fritt på gården, även då vi åker bort eller på jobbet. Är vädret dåligt vill de ofta inte gå ut alls, de är riktiga mesar när det kommer till regn och rusk!

Oavsett om hönsen vill gå ut eller inte så får de frukost på morgonen. Antingen på marken utomhus eller i sitt tråg inomhus. På morgonen går skötseln fort, jag ger maten och släpper ut dem. På kvällen spenderar jag oftast längre tid i hönshuset. Då brukar jag umgås med dem på ett annat sätt. Jag sitter ofta en stund inne hos dem och pratar med demUngefär var tredje dag så byter jag vatten och diskar upp vattenbehållaren. Det dammar en del hos hönsen och fönstersalningar, taket på redet, värmelampan behöver torkas av då och då med en blöt trasa.

Jag städar hos hönsen vid behov. Under vintern skottar jag av skitbrädan ungefär en gång i veckan men tömmer sällan hela hönshuset och storstädar. Istället brukar jag skotta bort det som uppenbart är smutsigt och fylla på med fräscht kutterspå då och då. Under de varmare månaderna gör jag minst två storstädningar då allt tas ut och skrubbas upp ordentligt (vår och höst). Hönsens skit och smutsiga spån brukar jag sticka på samma vis som jag gör med hästarnas gödsel. Annars kan man ordna en kompost.

 

Läs mer om skötsel av höns hos Jordbruksverket 

Ohyra

Höns har ett litet rykte om sig att bära på “ohyra”. Många höns får ohyra, de är dock ofarliga för människor! Hönsen och hönshuset kan drabbas av olika sorters ohyra och de är olika besvärliga att få bukt på beroende på vad för sorts elände som drabbat hönsen.

Vanligt är att hönsen får “kalkben”, det är när hönsen får kvalster som borrar gångar i hönsens ben som får inflammationer. För att råda bot på kalkben ska hönsens ben skrubbas med såpavatten och sedan smörjas med något fett som kväver kvalstren, t.ex. vaselin. Se upp för märkliga, suspekta kemikalier! Kvalstren sprids genom ströbädden i hönshuset så den behöver bytas ut.

Kostnader

Jag är övertygad om att det går att hålla höns precis hur dyrt som helst! Det finns massor med tillbehör, kosttillskott och krimskrams man kan köpa till sina vingbeklädda vänner. 

Det är helt klart dyrare än att köpa ägg i affären, men känslan att äta sina egna ägg, från höns som har det bra och trivs, är obetalbar! Dessutom är hönsen sällskapliga och trevliga husdjur, har man en gång haft häst så tycker man ju att hönsen är riktigt billiga i drift (hehe).

Mina höns kostar oss ca 300-400 kr/månad. Då ingår elen för uppvärmning, foder, kutterspån och en och annan burk med majs.

Hönshuset kostade ca 7000 kr att bygga. Jag räknar med att det totalt kommer att bli det dubbla när hönshuset kompletteras med panel, färg, takplåt m.m. Räkna ca 15 000 kr så har du ett fint hönshus.

Slutligen

Att skaffa höns har varit ett av de bästa besluten i livet! Det kan låta som mycket jobb och många måsten när jag spaltar upp allt såhär i ett inlägg. Men det är verkligen så kul! När hönsen ligger och njuter och sandbadar eller kommer springande över gårdsplanen så fort de ser en, då matas min själ! De är otroligt lättsamma och tacksamma djur! Förvandlar i stort sett alla våra matrester till supergoda ägg och vår lilla dotter Lo tokälskar att hänga ute hos hönsen. Jag är helt övertygad om att vi kommer att ha höns resten av livet! Jag ångrar bara en sak – att jag inte skaffade dem tidigare!