• Nedervåningen,  Renovering

    Uppdatering i trapp-projektet

    Vi håller ju på att förvandla vårt lilla skyffe under trappen till en städskrubb och i samma veva förvandlar vi trappen till en trevligare plats. Jag har ju nämnt projektet både här och här men i mål är vi inte. Våra sjukbubblor tog knäcken på oss och nu har projektet legat vilande i flera veckor. Till helgen fortsätter projektet i sakta mak, det blir kul!

    För någon vecka sedan dök i alla fall ett paket upp på kökssoffan. Tjusigt paketerat med Gysinges egna tejp.

    Där i låg allt vi behöver för att måla vår trapp med linoljefärg. Jag är totalt livrädd (nåja!). Är rädd att det blir fel och måste göras om, eller att färgen inte fäster. Eller att den aldrig torkar så allt vårt sockludd och fotavtryck kommer synas i färgen. Gud bevare mig väl.

    Efter att ha pratat en liten dutt med Frida Sömskar (följtips!) så föll valet på två olika varianter av Grön Umbra. Vi har samma kulör på pärlsponten i hallarna, bara olika procent-tal.

    Valet föll på den mörka, 60% Grön Umbra. Jag tror det kommer att bli kanonfint både till timmret och till pärlsponten i huset. Men rädslan att misslyckas är påtaglig! Till påsk hoppas jag vi kan ordna övernattning och måla hela trappen i ett svep. Sjukt läskigt och sjukt spännande!

  • Drömmen,  Renovering

    13 saker vi ogjort och vad vi ska göra åt det

    Vi blev klara med vår renovering i somras, precis innan vi hållit på i sex år. Men ärligt talat, hur vet man att man är klar? Vi bestämde oss hur som helst för att när övervåningen var beboelig och med lister på plats så var det slutrenoverat, därefter har vi ägnat oss åt projekt. Otroligt oviktig skillnad må ni tänka, men för oss känns det gott. Renoveringen är ett minne blott, men saker att göra på vår gamla gård – åhå! det finns det! Vi tar alltså en titt på tretton saker vi ogjort här hemma och vad vi tänkt göra åt dem;

    Vi börjar nere i “inre hallen”. Här har vi vårt pågående trapp-projekt. Det innebär att utrymmet under trappen ska bli städskrubb och förvaring av t.ex. skoterhjälmar, extra glödlampor, pannlampor, hörselkåpor och annat bös som är svårplacerat hos oss. Städskrubben ska reglas, el ska dras, pärlspont och hyllor ska därefter upp på väggarna. Själva trappen ska få ny färg och väggarna ska kläs in i pärlspont. Sedan ska vi snygga till alltihop med lite foder kring öppningen och sådant. Hoppas skarvsladden lever på sista sucken nu också!

    Runt våra tre eldstäder ska mässing-plåtar beställas och monteras.

    Vad har vi här då? Lister som inte spikats fast ännu? I kombination med en omålad ände på en list. En sådan liten insats som ändå tagit oss över två år att slutföra, haha!

    Kikar man noga i dörröppningen till gästrummet så ser man att salningen bara är grundmålad. Kikar ni riktigt noga så ser ni nog spikhål som behöver duttas och ett svart märke som kom till första månaden i huset (hösten 2019). Jag har lovat Fredrik minst sju gånger att måla över det.

    En dörr som visserligen är färdigmålad, men ser ni? Kvistskurningar genom färgen! Det är så trist när vi la en del extrapengar på en “jättebra” grundfärg (smart prime hette den). Vi skulle således slippa schellacka varje kvist. Så här ska det schellackas i efterhand och målas ett varv. Lite extra trist då vi uttryckligen på färgaffären ville ha schellack, grundfärg och toppfärg men färgförsäljaren insisterade på den “väl värda investeringen”. 

    Vår drömdörr behöver en liten dutt färg efter att ha svällt/krympt under två år. Nu tror jag den stannat av. Jag lovar dig kära dörr – till sommaren.

    Nämen ett till ofärdigt projekt? Jag skulle bara provköra speed heatern lite jag lånat av mamma och pappa. Så nu har jag ett otroligt ofärdigt skrivbord. Jag tänker dock att det vore så mycket finare i trären eller en annan kulör än vit. 

    I Loppans rum hittar vi åt en liten snutt panel som bara är grundad. Hit ska en skvätt färg och hyllor upp. Sedan ska jag måla in dörren i samma kulör resten också. Här inne gömmer sig en ful fördelare till radiatorerna.

    I vardagsrummet har vi bytt ut julgranen mot några kvadratmeter pärlspont. Lo har pyntat den omålade högen med ett halsband. “Det sover jättelänge” säger hon då och då om halsbandet och kastar en blick mot brädhögen. Japp.

    Här då? Där en bit murstock sticker fram ur väggen? Här ska vi bygga ihop en tv-bänk med platsbyggd känsla. Näst på tur efter trapp-projektet skulle jag tro!

    Ja visst ja! Detta felborrade hål i timmerväggen ska lappas.

    Lite här och var hittar vi ställen dit en skvätt färg skulle ha fått hitta.

    Ja, ni ser ju! Lågt hängande frukter, men ibland känns tröskeln hög för att bara få det gjort.

    Så, en glimt på tretton små värdsliga grejer som aldrig blivit klara hittills. Jag tänker att framtida Isabell och framtida Fredrik kommer få tag i alltsammans. Det går ju faktiskt fint att leva i ett hus där det saknas några penseldrag färg och alla projekt inte är i hamn. Livet först, ju.

  • Nedervåningen,  Renovering

    Kan du hjälpa mig i trapp-projektet?

    Jag har kört fast lite i vårt trapp-projekt som jag tidigare nämnt. Tanken var att göra trappen trären men när jag börjat köra med “speed heatern” så ser jag ju att färgen trängt in i fibrerna ordentligt. Tänker att den förmodligen är målad med linoljefärg och därför gått in i fibrerna på ett annat vis än t.ex. akrylat (plastfärg som lägger sig “ovanpå”). Det känns därför som att jag svänger lite i tankarna om den träerna trappen och funderar således på att måla den men linoljefärg ändå.

    Har jag någon som är duktig på gamla metoder som kikar in här hos mig? Jag trodde att färgen var hur gammal som helst men under färgen hittar jag också ett beige spackel, linoljekitt? Kanske?

    Här syns färgflagorna som inte alls blir som akrylatfärg, mer som ett “pulver” när jag skrapar. Till höger ser du cirkeln jag skapar (där färgen sitter i fibrerna) och längst ut på trappsteget är det trärent där det är nött.

    Hur i rackarns går jag vidare? Spacklar det värsta med linoljekitt, slipar bort ojämnheter och tvättar rent innan jag målar med linoljefärg ovanpå? Törs jag sätta igång med hela trappen eller måste jag gå den tråkiga vägen och prova ett steg först? Vad tror ni linoljefärgsfantaster där ute? 

  • Djuren,  Lantliv,  Nedervåningen,  Renovering

    Kopussar och monstermuffins

    Swish sa det så ska jag försöka sammanfatta veckan som gick med bilderna som inte hamnade i något inlägg. Efter en riktig raket-start på bloggåret så har här ekat ganska tyst i veckan. Istället har vi hängt i ladugården allt vi orkat, träffat vänner, hjälpt min syster att flytta, sörplat mängder med varm choklad – både ute i snön och inne framför OS på tv:n. Jag har gjort tre goda ting för min hälsa som inte rör träning – vaccinerat mig mot covid, varit på flärdfylld fotvård och gjort mig av med något som stört mig. Det blev en fullproppad vecka! Vi tar en titt på vad som fastnade i kameran:

    Mycket tid har vi spenderat i ladugården. Bland alla får och de tre kvigorna som till sommaren får sina kalvar och blir kossor. Det är så härligt att vara i ladugården för hela familjen trivs så bra med det. Vi allihopa gillar att ha saker att påta på med och Loppan springer ivrigt runt och krattar gångarna, serverar baggarna hö och fyller vatten åt kvigorna i vattenkoppen. Alla drar sitt lite strå till stacken.

    Jag kan inte låta bli att vilja ha egna djur. Älskar att gå ner till grannarna där hästarna bor eller gå åt andra håller längst Byavägen och hamna hos barnens farföräldrar. Som ju driver en lantgård. Men tänk om vi skulle kunna ha ett gäng djur uppe på Backen? Våra alldeles egna! 

    Jag tror att det fina vädret och föräldraledigheten som ger mig all tid hemma spär på drömmarna. Jisses vilka härliga, lediga dagar.

    Det är en ganska svårfotad trio för allihopa vill mest gosa och lukta in stalljackan ordentligt. 

    Docka har en så häftig “eyeliner”, hela hennes uppsyn är bedårande.

    Svärmor och svärfars djur bor så bra. Lösdriftar och ekologiskt foder. Kli under hakan var dag. Dessa tre har bott på gården i ett år nu och har vuxit till sig till granna damer, minsann.

    När alla djuren fått sitt är det bara leken kvar. Klättra på höbal roar alla åldrar i familjen.

    Jag har smitit åt mig lite får-gos när tillfälle getts.

    Gårdens råttjägare har haft stenkoll på oss under veckan. Tyra är fjorton år och är den pratgladaste katten jag vet, “mjau, mjau, mjau”, låter det när hon kommer gående.

    Sol har vi fått på näsan när vi gått mellan gårdarna. Jag har haft sådan energi i kroppen som jag inte känt på väldigt länge. Som att äntligen kunna se i färg efter att ha sett i svartvitt.

    Hemma på vår Backe har vi levt på, förstås. Svante stjälpte till med högen med rentvätt som skulle vikas, storasyster tyckte absolut han såg ut att ha ont i pannan och gav honom plåster (haha!). Sedan har vi bakat monstermuffins. Lo ville baka åt sina kusiner som varit krassliga, de fick en leverans på farstubron och lyckan över att få träffa kusinerna på håll var total!

    Sedan har vi ägnat åt oss aktiviteter som kräver både förstoringsglas och tumstock.

    … Vi har alltså fortsatt med trapp/under trapp-projektet förstås! Vi gör lite nu och då när det passar i livet. Förhoppningen är att vi hinner klart innan sommaren är här och vi bara vill vara utomhus. Men då gäller det att jag sätter igång och skrapar den där trappan, puh!

  • Guider,  Nedervåningen,  Renovering

    Allt om farstun; bygget, inredningen, färgkoderna

    När vi började att renovera hade vi svårt att klura ut hur vi skulle få till en bra hall. I huset fanns ju ingenting (inget vatten, avlopp, kök osv) så det fanns inte riktigt något att hämta inspiration från. Ett hallutrymme utan inredning och ett långsmalt kapprum där man knappt tog sig in om man så gick på snedden. Charmigt – oja! Men ganska fort hade vi bestämt oss för att ersätta den genomruttna bron/farstukvisten med en hall. Så vi började skissa och klura. Hösten 2016 hade vi hit en betongbil när vi gjöt nytt golv i stallet, vi passade i samma veva på att gjuta den lilla grunden som fanns kvar efter den gamla bron/farstukvisten. Vi valde att ha den ungefär lika stor, vi tyckte den gjorde sig bra i storlek på huset och vi var rädda att det annars skulle se ut som en “hall med hus”. 

    Bygget & utsidan

    Den varma sommaren 2018, när jag var gravid med Lo, påbörjade vi farstubygget. Vi hade vetat länge att vi ville bygga ut en varm hall på huset och därför lämnat “plats” för den när vi satte ny panel på huset.

    Vi gjorde farstun snäppet större än den gjutna plattan med tanken att en stenfot som matchar övriga huset också skulle rymmas. 

    Vi fick prova oss fram lite, känna på storleken och gå runt med tumstocken och föreställa oss garderober och sittbänkar. Fredrik satte balkskor i plattan för att bygga upp lite och använde sig av limträ så långt det räckte för stommen.

    Vi är hemskt duktiga på att drömma men sämre på att planera (kan man säga så?) så en del grejer fick vi lösa under vägens gång. Storlek på fönster och sådant, det gissade vi oss fram till medan bygget fortskred. Vi har också kompromissat, precis som på övriga huset! Många tror att det är jag som bestämmer hur allt ska se ut, men så är inte fallet! Vi ger och tar och här fick Fredrik välja sadeltak (jag ville ha valmat tak) ~ men jag är supernöjd över hur fint det blev! Slutligen blev storleken (innermåttet) på bygget 2,40 x 3,40 m.

    Min pappa hjälpte oss att sätta panel och plåtar kring midjan. Vi använde avkap från husets panel, alltihopa målat med s-0502-y.

    På den övre bilden ser ni ett gäng stenar. Vi åkte med en bil och släp och en flakbil till en by utanför Umeå och grävde fram dessa ur ett dike. De kostade 100 kr styck och vägde 80 kg styck. Jag försökte hjälpa till i början men blev sedan placerad på sidan som hejarklack medan Fredrik kånkade fram allihopa. Ett mycket bra Blocketfynd! Vi beställde hem ett lass med stenmjöl från entreprenören i byn som vi la runt farstun innan stenarna placerades ut.

    Vi ville ha lite spottar i takutsprånget för att få lite mer ljus på vår mörka gård, en bra bit från närmsta gatulyse. Så vi satte “spottkoppar” från Biltema och drog slang mellan alltsammans. Ovanför dörren ville vi ha en stallykta och drog el dit också. Min morbror är en flink elektriker så han har hjälpt oss att rita en elkarta och komma med tips på vart belysning lysknappar, uttag m.m. ska placeras.

    Stenfoten kom på plats (den är bara för “syns skull” och bär ingen vikt), sedan kunde midjan på farstun sättas.

    Taket kom på plats, det är ett enkupigt plåttak från Kami i Kalix, vi har köpt vårt till huset, farstun och hönshuset på Noliamässan. Fredriks svåger är snickare och lärde Fredrik hur han skulle göra med anslutningen mot fasaden. Vattenavrinning och vindskivor kom på plats. Jag målade balkarna med darrande knän uppe i ställningen vi köpt för projektet.

    Ungefär här insåg vi att vi mätt fel! Dörren vi beställt var högre än vi tidigare räknat med. Vår tanke var att fönstren skulle liva med dörrens ovansida. Så vi fick helt enkelt justera dörröppningen. Tills vidare fick pappas byggdörr i OSB och frigolit stoltsera som husets smycke.

    Fönstren kom på plats och med skarvsladdar kunde vi också få stallampan (“Alfred” från Clas Ohlson) att lysa för oss. Fönstren är PVC fönster från Drutex genom en återförsäljare i grannbyn.

    Frostiga dagar och sista detaljerna på utsidan, foder och knutbrädor ordnade snälla pappa åt oss.

    Så blev det vinter. Fredrik jobbade idogt på med insidan medan jag var höggravid. Det sista som gjordes innan vintern kom var att montera ett snöras-skydd ovanför farstun. Även det från Kami.

    Dörrarna

    Det första vi köpte till huset var ett par dörrar på rean på ett billigt byggvaruhus. Jättenöjd var vi, som vi fyndat! Tills jag sov på saken (i två-tre år ungefär stod de ouppackade på vår lardugårdsvinda) och det började knyta sig i magen. Nej, jag ville absolut inte ha dörrarna vi köpt. Även om det där och då passade våra plånböcker bäst så ville jag mycket hellre spara ihop några slantar och köpa en dörr värdig vårt fina hus. Husets smycke liksom. Så genom instagram fick jag tipset om Lundqvists snickeri i Källheden (ett norrländskt stenkast härifrån). Vi besökte Stellan och hans snickeri en majfredag och blev totalförälskade i hans hantverk. Skissade upp vår drömdörr (nästan identiska med originaldörrarna) på en liten papperslapp, la en beställning och åkte hem. I september var de klara och redo att hämtas, titta så fina!

    Tre karlar och jag åkte för att lyfta dem på släpet och få dem hem till oss. Sedan började jag måla dem i vardagsrummet i lilltorpet där vi bodde. En pensel i ena handen och en limpmacka i andra.

    Jag grundade ett varv, toppade ett varv och sedan ställde vi dem försiktigt i logen, spände fast dem och hoppades att de skulle stå lika fint tills det var dags att sätta in dem.

    Insidan

    Under våren började vi med insidan. Vi hade en ganska klar bild av hur vi ville att insidan skulle se ut. Förvaring i massor men också en mysig plats att kunna sitta och läsa en bok på, njuta av första februarisolen och vi ville absolut kunna stöka bort alla kläder i ett nafs bakom dörrar och i lådor.

    En trossbotten med oljehärdad board och stenullsisolering gjordes, sedan på med spånskivor för golvvärmens skull. På väggarna blev det stenull och plast.

    Samtidigt som Lo föddes i mars fick Fredrik en tjänstledig månad då han var på gång att byta jobb och vi behövde en rush i huset för att bli klara innan årets slut. Så snabba beslut togs – färgen på panelen! Vi valde mellan en mörkare- och en ljusare grå och vi valde den mörkare. s-2502-y (och valde bort den fina s-1502-y). Sedan var det bara att börja måla!

    Fredrik gjorde en målarverkstad i blivande köket och grundade och målade ett varv toppfärg innan han spikade upp panelen. 

    Vi köpte ett locktak i trä från XL bygg/Stenvalls trä som min mamma sprutmålade. Där ovanför satt “spottkoppar” och elslang. 

    Fredrik flytspacklade och började lägga klinker. Vi valde ett grått klinker med struktur, vi köpte det från Färgcity i Skellefteå. Storleken är 30 x 30. 

    Puh vad vi kämpade på här. Renoverade i en rasande fart för att kunna flytta in tillsammans med vår lilla bebis. Det var så slitsamt men också så värt det. Som vi längtade efter “livet efteråt” – som vi ju lever i nu. 

    Vår tanke var att dölja flera fula “el-dragningshål” med panel och göra en snygg midja och låta timmerväggen vara framme på övre delen av väggen. Men vi fick inte till det snyggt, alls! Så min kluriga pappa tog på sig att göra ett ilägg av timmer som dolde el-skrufset istället och “midjan” revs bort.

    När panelen var på plats målade jag tredje och sista varvet.

    Så började detaljerna komma på plats. Alla uttag och lampknappar från Schneider Electric Renova och fönsterbänkslisten kommer från Listspecialisten i Anumark utanför Piteå.

    Salningarna är en historia för sig. Jag ville prompt ha dem i trä och inte i mdf. Så jag googlade runt och hittade i ett forum att någon gjort salningar av limfogskivor/hyllplan från Biltema. Jag fick med mig pappa och Fredrik på idén. Det var lättare sagt än gjort, svåra att montera och få till, men när de väl var på plats, var det så värt den extra milen att gå!

    Dörrarna plockades fram från logen och målades ett sista varv med färgen 7310-G37Y “Grön Umbra” från Nordsjö. En septemberdag 2019 sattes de in.

    Det var en spännande dag då mina småkycklingar härjade runt, hoppade in i huset och sket ner tröskeln det första de gjorde. Men tillslut så satt den där – vår drömdörr!

    Foder gerades ihop och kom på plats runt fönstren. Sedan började vi med inredningen. Gjorde en sockel i samma höjd som listerna (120 mm) och placerade ut inredningen vi köpt på Ikea. Garderoben “Platsa” (80 cm) med dörrarna “Sannidal” och köksinredningen “Metod” (60 cm) med fronten “Sävedal”. Sedan byggde vi ihop alltihopa med passbitar.

    Vi satte bänkskivor i ek på sittbänkarna som vi behandlade med paraffinolja. Listerna kommer förresten från Lundqvists hyvleri i Röjnoret och är målade med 0502-y (den är vitare än s-0502-y). Skurklossarna kommer från Listspecialisten. Taklisterna är ett ihopkok från pappas källare. Spottarna i taket kommer från Designlight och till det har vi Plejd, ett “smart” sätt att styra belysning via en app i telefonen. En extra fiffig grej jag gillar är att om vi dubbelklickar på ena lysknappen i hallen så släcks husets alla lampor. Smidigt!

    Limträbalken betsades med någon mörkbrun bets min pappa hade i sina gömmor och balkskon kläddes in i gammalt trä. I anslutningen mot balken fick det komma en list från pappas gömmor. Kanske inte den nättaste lösningen men det ser faktiskt riktigt tjusigt ut på riktigt!

    I oktober flyttade vi in och precis innan snön kom ordnade Fredrik en bro upp till huset åt oss. Lastpallar, inte alls tjusigt, men oh så praktisk byggtrappa ändå.

    Under 2020/2021 gjorde Fredrik klart vår övervåning, men när den var klar började ett av årets sommarprojekt ~ en ny bro! Gamla lastpall-bron revs

    Det mättes och byggdes. Även här ~ en klar bild av vad vi ville ha men utan vidare planering. Löses på plats verkar vara vår melodi.

    Ett stycke bro! Så nöjda så! Trappan är gjord av bruntryckat trä. Så småningom ska vi göra tjusigt här med grus eller stenläggning. Tills vidare sticker markskivor och plattor fram. Så noga är det inte.

    Nu är vi framme i nutid och veckofärska bilder. Januaris sista dag och solen smög sig in i hallen.Här ser ni hur vi pusslat ihop med täckskivor. Tanken var att göra en “ram” runt lådorna men de blev så vansinnigt höga då! Skohornet kommer från Skråmträskskon och blomman från Burträsk blommor (fick den budad till mig av mina fina universiteteskompisar, kram på er!).

    På garderobernas kortsidor har vi satt krokar från Sekelskifte där gästernas jacka eller skötväskan kan hänga.

    I ett gammalt trätråg ligger småskufs som kan vara bra att hitta. Spåbubblor, kvitton, lås med nyckel och tuggummin. Timmerväggen är obehandlad ~ jag petade bara bort all mossa med en morakniv.

    På garderoben mitt emot står en korg med mina och Fredriks vantar och mössor och en korg med reflexvästar. Även här hänger en krok för jackor.

    Skålhandtag och knoppar i mässing kommer från Ikea.

    Dörren är så fin, så fin! Den behöver målas då den svällt och krympt ~ och där jag råkat dra barnvagnen gång på gång längst ner behöver den också en dutt spackel. Det får bli sommarbestyr. Dörrtrycket i obehandlad mässing är från Sekelskifte. Dörrmattan från Rusta.

    Kudden kommer från Tidlösa design i Malå och fårfällen är från svärföräldrarnas “Burlins Lantgård” (finns att köpa på Saluhallen i Burträsk).

    Det var det hela, bygget, färgkoderna, misstagen, detaljerna. Alltihop. Vi är väldigt förtjusta i vår hall och den sväljer massor med kläder och grejer, praktisk och fin. 

    I lådorna har vi Los ytterkläder i ena, hennes mössor och vantar i andra, Svantes alla ytterkläder har en låda och Los skor huserar i den fjärde lådan. I ena garderoben har vi “gårdskläder” och skor. Vi har satt in hyllplan med dörrmattor på i båda garderoberna. I andra garderoben har vi kläder vi har när vi “lämnar gården” (som inte används när vi åker skoter, grillar eller besöker djuren) och skor på samma tema. Under hyllplanet ligger åkpåsar, picknickfiltar, ullfiltar och en stor låda med skovård. Det var allt!

  • Drömmen,  Fjällen,  Gårdsprojekt,  Lantliv,  Renovering,  Resor,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    Höstrapporten från Backen

    Hej på er. Kaffehurran har fått jobba här på Backen, jag har slagit mig ner vid ett oktobersoligt kök, på kökssoffan ligger ett virrvarr av ett stycke bondkatt och njuter. Det var längesedan vi hördes. Jag har ju gått all in på småbarnslivet, märkligt vore väl annat, och tog lite ledigt härifrån. Taskigt att inte förvarna er innan, men vi har ju fått hänga ordentligt på instagrammen istället. Nu tänkte jag bjuda på ett matigt inlägg med bilder från vår höst.

    Annars då? Vi mår bra, är totalt uppslukad av den lille tremånaders lillkillen som numera ingår i vår familj. Så kär i honom. Jag har tagit tag i att involvera mina sociala medier i vårt redan befintliga företag, så jag har suttit uppslukad med SNI-koder, Skatteverket och fix med banken. Jag kommer framöver göra lite fler samarbeten i mina kanaler, det känns superkul! Livet är också livet, med allt vad det innebär, så de senaste månaderna har oron för en kär människa också varit stor för oss. Jag vill ju kunna berätta för er även när elände ryms i livet, men just denna historia är inte min att berätta. Så ni får några kryptiska rader av mig och ett stort, härligt inlägg med bilder från vår höst..

    Vi packade hela Volvon proppfull med blöjor, syskonvagn och ullunderställ och åkte tvärsöver landet, som så många gånger förr. Vi skulle husera i svärföräldrarnas stuga nästan hela veckan lång. Något jag längtat efter under renoveringen och tiden med hästar på gården, att åka bort flera dagar i ett sträck. Tänk att det blev Svantes första resa till fjällen.

    Han sov sig genom resan. Men ändå. Så gott i hjärtat att vara här, på en plats som betyder så mycket för oss. Tillsammans med våra två små. Här blev dagarna riktiga äventyr för Loppan och Svante snusade fjälluft.

    När vi plockat svamp och fiskat fisk så gjorde vi en härlig utflykt till Ruttjebäcken. Vi slog oss ner längst ner, fikade och kikade på den vackra naturen. Loppan lekte med pinnar, sand och lera.

    En annan dag blev äventyret muuriikka-lunch nedanför stugan. En öl i solen. En promenad längst grusvägen och prat om nutiden, framtiden och drömmar. Dags för nya mål i livet efter vår husresa.

    Det härliga med trippen var att vi först fick tid med svärföräldrarna i stugan och sedan avslutade vi veckan med nästan hela min familj. Sista dagen tog vi gondolen i Hemavan upp på kalfjället och drällde iväg mot en av topparna framför oss.

    Att drälla runt och valla barn, fika från Kånkenryggan och klä av sig till linne på kalfjället. Det är härliga tider. Väldigt imponerad över kusinskaran.

    När vi kom hem hade vår rörmokare jobbat flitigt och monterat slottsvred på våra element. För första gången någonsin finns nu värme på övervåningen. Sedan fick vi betala sista stora fakturan och skåla i köpeskaffe på café inne i stan. Nu börjar det på riktigt – livet efter mastodontrenoveringen.

    Vi har senaste två åren renoverat rakt ur fickan och inte alls prioriterat tjusiga saker som fönsterlampor, gardiner och mattor för att ta några exempel. Trots att det är lite “ihåligt”, så tycker jag det är rackarns hemtrevligt här nu. Älskar varendaste vrå vi skapat oss här.

    Väl hemma igen började skördetiderna. Loppan har ätit sig ett par morötter varenda dag hela hösten tror jag bestämt.

    Har blivit överraskad över hur glad jag blivit av blommorna i landet. Tagetes och rosenskära. Måste påminna mig själv om blomsterglädjen till nästa vår, den ska inte prioriteras bort.

    Ringblomma och vallmo. Inga blommor har egentligen passat med varandra eller gjort sig särskilt bra i en bukett ihop. Ändå har jag plockat för glatta livet och placerat ut här och var. 

    Har varit glad över broccolin också. Gjort broccolisoppa en drös med gånger och förvällt och frusit in broccoli i omgångar. Visste ni att bladen och stjälken är lika god att laga mat på som själva buketten?

    Då och då har nära och kära tittat förbi på fika. Bland det bästa jag vet, få göra fint hemma inför besök. Påta och pyssla på. 

    Många turer med Fapri har det blivit. Inget som ger puls och träning för henne, men gott för själen har det varit. Jag skulle så gärna vilja ägna mer tid åt vår lilla ponnydam. En höstönskan jag ska se till går i uppfyllelse. Loppan är så duktig på att rida och för någon vecka sedan slängde jag den femton år gamla, sneda sadeln (förlåt Fapri!) och skaffade en ponnyputa. Återkommer med recension!

    Det känns som att vi inte gjort någonting alls i höst på vår gård. Tur vi har bildbevis på att det faktiskt händer saker! Sommarprojektet att byta rutten ladugårdsbrygga växte och blev nytt staket också. Kryss, precis som jag önskat.

    Mer blomsterglädje. Ringblomssalva skulle tillverkas och vi skördade ringblommor för glatta livet.

    Så många gånger jag gått ut i landet för att plocka något litet till middagen men kommit in med korgen full. Det blev ju mat ändå, trots sen sådd och sen vår och dåligt med ogräsrensning.

    Landen har kryllat av åkersnigel som mumsat på diverse grönsaker. Förlorat så mycket till dem, men i år hade jag sinnesro att acceptera det.

    Livet med Loppan. Så hjälpsam och arbetsam. Kul har vi med. Vi båda tycker trädgårdslandet är en otroligt bra plats att hänga på. Här samlar vi energi.

    Så ofta vi kunnat har vi ätit utomhus. Det om något förhöjer härlighetskänslan i vardagen. Just denna gång blev det parisare vid Lilla Stensträsket. En vanlig septembermåndag.

    Lillebroren. Svante. Vår ljuvliga lilla bebis. Han som sov i två månader och vaknade plötsligt upp i september och funderade på vad han missat. Storögt och leende möter han världen. Charmar alla.

    Jag bakade kalljästa, rosa frallor till frukosten. Blev succé om något. Receptet finns på min instagram, här!. 

    Hösten kom med besked och jag njöt av allt vår vackra by bjöd på. Joggingturer till andra sidan sjön. Promenader kantade av susande, gula löv och synen av svärmor och svärfars får som betar på vidderna bredvid vårt hus. Jag är en sådan som letar det vackra i allt och ser knappt lerpölar, smutsiga ytterkläder och allt grus i hallen. Så fullt upp med allt vackert.

    Vår plats på jorden. Sågen framför huset vittnar om ännu ett projekt. Så hoppas vi att en skorsten pryder husets nock snart. Vi får se.

    Såklart blev det en herrans massa skrot av projektet. Vi har nämligen fått oss en ny brotrapp. Eller fått och fått, den är såklart både byggd och betald av oss. Det var en glädjens dag när SJ-pallarna äntligen kunde slängas åt sidan. Värt att föreviga!

    En glimt kommer här. Precis så som jag önskade. Jag gjorde en ritning på trappen och Fredriks respons blev “Ja ?! Såklart ?! Hur skulle man annars bygga?” tur vi har samma smak i det allra allra mesta.

    Våra ungar får hänga med på det mesta. I ett annat tempo än tidigare men ändock. En bestämd traktoråkare väntar på att pappan ska lasta på skrot.

    Under tiden Svante sov och resten av familjen körde brännbart skrot så ordnade jag oss en ny liten rabatt. Cortenplåt. Så fint, nu har den hunnit rosta också.

    Jag petade ner en hel drös med vita tulpanlökar också, hoppas kunna njuta av blomsterglädjen tidigare till våren mao!

    Jag och barnen har gjort små utflykter. Just denna gång till jätteasparna i här i Skråmträsk. En nyckebiotop med aspar som är ungefär 300 år gamla, sannolikt Sveriges äldsta.

    Varm choklad och saft i sirapsflaska. Det vill jag att ungarna ska minnas som sin barndom.

    En liten Loppa, mallig över en egen bit äppelkaka och Svante så nöjd med att bara få följa med. Det är så härligt ute i skogen i september.

    För mig är det första hösten utan häst. Det jag saknar mest förutom individen i sig är skogen. All tid jag brukar spendera ute i skog och mark året runt. Att åka ut med ungarna någon timme och fika och dra luften långt ner i lungorna. Då blir jag liksom mig själv igen.

    Hemma i Drömmen har livet rullat på. Vi börjar sakta vänja oss vid livet som fyra i familjen. Det känns som han alltid funnits med oss. Det enda som är lite svårt är att göra sådant som jag annars gärna hade gjort med honom i bärselen, han är så lång och tung att min arma rygg inte hängt med i tillväxtkurvan.

    Jag har varit så glad i hösten i år. Tänk att få uppleva ännu en årstid på vår plats på jorden. Den tionde hösten på Backen!

    En kväll fick vi stoppa lillebror i vagnen och rulla honom över åkern till svärmor och svärfars gård. De erbjöd oss att hämta potatis hos dem, då vi inte satt någon egen. Fjällkon Lilja tittade idogt på.

    Vi hade förstås vår lilla hjälpreda som mest letade mask med oss.

    Fin-fina pärer. Nästa år bli det land på Backen igen, när vi inte mastodont-renoverar och bakar bebis hela våren.

    Så blev det klart, sommarprojektet med ladugårdsbryggan. Ska måla mer till våren med, men för nu är vi så nöjda så. Till nymålade dörrar också. Tjusigt.

    September övergick till oktober och den femte är vår dag. Tretton år ihop. Vi firade med extra god frukost i ottan. Så himla glad över våra tretton år ihop, fantastiskt att få dela livet på Backen med Fredrik.

    Vips blev Fredrik klar med vår brotrapp också. Hur fin? Vilket lyft mot SJ-pallarna vi hoppat på i två år. Vi ska fylla på med mer grus framför så markskivorna försvinner. Men för i höst är vi klara. Sån härlig känsla att ha hunnit med våra två sommarprojekt och nu kan pausa lite.

    Och pausa gör man ju bäst i bagarstugan. Vi grejade och donade och bakade och hade en liten “skördemarknad” en kväll i bagarstugan. Jag älskar att numera ha både en soffa och en TV men det är när vi påtar på med sådant här som jag mår som allra bäst. 

    Loppan går sina femton timmar på förskolan varje vecka men efteråt fick hon susa hem och hjälpa till. Svante däremot långsov i vagnen utanför fönstret med P4 skvalande genom englasfönstren och fick sedan spendera sista stunden i babysittern. Någon som hittat sina små, knubbiga händer!

    Det blev bröd i massor. Frysen full och även ett gäng bybor var förbi och handlade i lilla självbetjäningen.

    Jag har donat på med lite allt möjligt på sistone och ringblomssalva har det blivit en omgång av. Med bivax från min vän Astrids Storåkersgården i grannbyn.

    Många höstpromenader har det blivit och Loppan har fått lura om hon velat.

    Inne i Drömmen har en viss Knut tagit över kökssoffan. Han är så lycklig att den är inne från röda lillhuset på gården. Jag har lite samma känsla. Allt som oftast ligger han där och bara är.

    Senaste dagarna har vi varit hemma allihopa. Loppan med dubbelsidig öroninflammation och Fredrik med rejäl förkylning och jag med en light-variant. Jag vet inte hur många timmar vi spenderat inomhus. Pyssel, filmer, fika, läsa bok och bara vara. Igår tog vi en liten djurrunda och fixade lite med hönsen. Jag är glad för det lilla, men längtar efter vi alla är friska och fyllda med energi igen!

    Jag försöker göra EN trädgårdsrelaterad sak varje dag för att underlätta för mig själv. Här förvälldes sista skörden broccoli och frystes in. Så gott att hitta i vinter.

    Så, en rackarns lång glimt från vår höst. Så lovar jag er att jag snart är här igen med nya, färskare glimtar från vår Backe!

  • Övervåningen,  Renovering,  Vår lilla Lo

    En hjälp på traven & inflyttningspizza

    Det var söndag, strax efter fyra. Först kom mina kära föräldrar upprullande för Backen med släpen kopplad på bilen och fyra extra armar att hjälpa till med. Strax därefter kom Fredrik hem – med sju veckors ledighet framför sig. Han hade redan arbetat sju dagar i rad, men vi kände vittringen av färdig övervåning och var ivriga, frågade därför mamma och pappa snällt om de kunde tänka sig ge oss en sista hjälpande hand. Såklart de kunde, de ställer alltid upp <3

    Men först: inflyttningspizza! Så nära vi kunde komma “inflyttnings” i alla fall!

    Loppan som fått karantäna med oss var prick hur nöjd som helst med besöket. Och pizzan.

    Sedan satte vi igång. Mamma lastade släpet med skrot och lovade gulligt nog att köra bort hela balunsen på bränngropen med (är det dialektalt att säga “bränngropen” till återvinningscentralen förresten? Känns lite brutalt 2021 att “åka till bränngropen”). Jag städade på nedervåningen. Vi har bott trångt nu sista tiden med extramöbler i varje rum. Det har inte gått någon nöd på oss, alls, men det behövdes en rejäl uppfräschning av exakt alla skrymslen. Loppan donade på och matade både höns och fiskmåsar, och vips var hon och hjälpte mormor lika fort att slänga skrot på släpet.

    Vilken syn, där bakom husknuten. Lilla Lo och världens bästa mormor. Pratade säkert om fåglar och cyklar. Hjärtat varmt av tillfället.

    Fredrik och min pappa hade satt igång med sista listerna på övervåningen. Vardagsrummet (1/4 av husets yta) skulle listas och då är det gott att vara två, en som trycker och håller mot när vansinnigt långa lister ska spikas. Teamwork. Loppan slet på sig sina små peltorkåpor och hjälpte till med sista kapen.

    Det var sjukt spännande. Fredrik höll andan som under fotbolls-EM. Men – alla kap gick vägen!

    Applåder efter varje kap. Jag hade stationerat mig i skuggan, indränkt i myggmedel och bara njöt av att ha händer och tankar fria en stund.

    Ja, för mormorn roade lilla Lo bäst det gick. Och resten av arbetsligan jobbade på, kapa, spika och stöka.

    Jag smög upp en kort sväng och förevigade. Overkligt. När vi tackade mormor och morfar för insatsen och gjorde kväll så gjorde vi det med stora leenden. Är det ens på riktigt – ska vi få bo här?

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Lantliv,  Övervåningen,  Renovering,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Junihelgen

    Vi vaknar upp till fredagsmorgon och min morsdagspresent stod parkerad ute på gården. Fredrik har köpt hem en herrans massa flis till nya delen i trädgården. Vi hade helt andra morsdagsplaner men de ställde jag in tillsist, timmarna i huset känns för värdefulla nu. Istället fick jag flis i massor! Tjoho! Flera har hört av sig och frågat vart vi köper flisen, det är från Fredriks jobb, Martinsons i Bygdsiljum.

    Morgonbestyren gjordes. Först frukost och mata Knut, sedan ut i solen och mata ponnyerna. Loppan tog uppdraget på största allvar.

    Det var varmt och härligt. Solen klappade våra kinder och vi spenderade förmiddagen med hönsen. Loppan springer och pratar med hönsen och har de mest roliga konversationer “Hönsen, kom, leka körragömma!”, “LILLEBRUUUN, ESSAA, ÄÄR NI??”. 

    Det kändes som att det skulle bli en lyckosam dag. Jag var pepp och skulle susa iväg för att luncha och äta glass med några kollegor. Vi väntade på spännande häst-besked och en lång ledig helg låg framför oss. Så hände livet. Vi fick ett besked om sjukdom inom familjen. Ingenting spelar ju någon roll, om inte hälsan är med oss. Så jag valde att lägga undan kameran och bara finnas till. 

    På lördagen fick jag sovmorgon. Så välbehövligt. När jag väl kommit ur sängen vid 08.30 hällregnade det ute. Så vilsamt med sommarregn ändå. Jag skyndade ut för att ge sista frukosten till ponnyerna. Idag var stora flyttdagen, efter en veckas sommarlov uppe hos oss.

    Fy, vad mysigt det varit att ha hästar på gården igen. Men flytten känns rätt och vettig. Vår tid kommer. Det där häst-beskedet i fredags var positivt och gav mig gåshud. Så fint så.

    Hela mitt väsen längtade ut i trädgårdslandet, men hela huset längtade efter en uppfräschning. Så jag och Loppan satte igång med storstädning av köket. Först ut var att skura upp våra skruttiga stolar med såpavatten, byta möbeltassar och torka köksluckor som var så jäkelens dammiga och grisiga. Luckor med profiler är så vackert, men riktiga lortsamlare.

    Så blev klockan tolv. Vi tog ponnyerna i varsitt grimskaft och gick korta vägen ner till grannarna. Släppte de i stora hagen och väntade på reaktioner. Men de bara åt. Såg ut som två gammhästar som alltid delat livet ihop. Men efter en halvtimme eller så gjordes det upp. Ordentligt. Jag höll för ögonen och kände hur ångesten ströp mig när Fapri blev omkullsparkad och Brillan halkade omkull i full galopp. Fy ändå. Men sedan blev det lugnt och de återgick till att vara vänner. Pjuh, hoppas så att de gjort bort uppgörelsen nu.

    Hela familjen var med. Loppan skulle sova men var alldeles för nyfiken på vad som väntade hos grannarna.

    Lördagen fortgick med flera besök av grannarna. Fapri fick en betesreducerare runt mulen för att inte äta ihjäl sig. Fredrik jobbade på där uppe.

    … och det gör han med besked. Min pappa har erbjudit sig att hjälpa oss med lister och sanning, så han jobbar på med foder och dekorlister. Just denna lördagen jobbade Fredrik på själv med golvlister. Jag tycker det blir overkligt fint, kan inte förstå att vi ska få bo här.

    Söndagsmorgon hann det bli också. Fredrik gick upp på övervåningen efter frukost och jag stoppade Loppan i vagnen och rullade ner till grannarna. På vägen vinkade vi åt svärfars får.

    De har fått låna en bit av vår mark så vi har får ända upp till gården. Så otroligt mysigt!

    Vi drog iväg på långtur. Fångesten är total, att släppa gammal ponny på gröngräs innan midsommar kan ju få vem som helst att få hjärtsnörpen. Så vi maxar med motion tills vidare. Kombinerat med munkorg. Ber att det kommer räcka. Det var en ljuvlig tur över gamla västravägen. Omgiven av hundkex, smörblommor och midsommarblomster.

    Efter lunchsovningen gick vi över till svärfars för att få se på “kosläpp”. Jag har hjälpt dem igång med en facebooksida och fotar lite bilder för att lägga upp. Men mest ville vi ju se på glada gänget som skulle entra betet för allra första gången.

    Först blev det kli på kelgrisen Stjärna. Hon är så fin så.

    Det var ett tämligen koooo-lt gäng som fick tillgång till betet. Gräskanten kände lagom för denna härliga trio.

    Farfar/svärfar/bonden fick visa vägen lite…

    Tillslut så. Full fart! Det var så roligt att se, lyckliga kvigor!

    På samma bete går ju tackorna och lammen med. Några kommer för kli och mys. Loppan älskar att sköta alla “bäbä”.

    På kvällen kom kusinerna cyklandes förbi. Kvigorna hade hittat hela vägen upp till oss och Loppan var lyrisk att få träffa någon i hennes storlek efter så många dagar i karantän. Isglass och bus. Hjärtat log över synen.

    När kvällen gick mot natt planterade jag klart i bäddarna. Fyra pallkragar kvar att fylla och planera i, sedan är det klart för nu. Pust. Det här blev större och jobbigare än jag trodde (på grund av allt elakt ogräs). Fredrik var snäll och kärrade ut all flis åt mig också. Påminn mig nästa år: utöka inte, bara njut av att ha det gjort!

    Tänk att för två år sedan fanns inte detta land alls. Nu gror spenaten och kryddorna tar sig för var dag. Jag väntar på rotsaker och blomster. Så spännande att se om det blir något av allt jag sått.

    Idag är det måndag och jag fick åka till barnmorskan och sedan hämta veckans online-handling. Tillslut så kom jag hem och fick landa i lantlivsbubblan igen. Vi susade ner till grannarna med Fapris grejer och firade inflytten med en ridtur.

    Längtar så efter en lugn hemmadag imorgon. Inga storslagna planer, bara fortsatt sommarlovslunk.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Hönsen & hönshilton,  Övervåningen,  Renovering,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Badstranden och Kvickroten

    Godmorgon torsdag! Jag vaknade yr i mössan innan sex imorse, tvååringen i huset är snäppet mer morgonpigg än jag måste jag erkänna.

    Tillslut kom vi igång. Fil och flingor med blåbär och macka med hemägg. Ute gassade solen på.

    Jag fick strålande hjälp vid morgonfodringen. Loppan tyckte vi skulle ge ponnyerna morötter men en ikea-påse med hö fick det bli istället.

    Båda ponnyerna var nöjda med frukostserveringen i skuggan.

    Sedan gick jag och Loppan och shoppade. I lilltorpet har jag sorterat och organiserat (hjälpligt i alla fall) alla kusinärvda och loppade kläder vi samlat på oss. Vi var i behov av mer svala sommarkläder, främst shorts, men kom ner med en stor påse med luftiga klänningar, t-shirts och lite tunna byxor. Resten får vänta på förskolestart i höst. En kulram fick följa med också, lilla Loppan som älskar att räkna!

    Utöver den t-shirt hon hade på sig när vi gick in i lilltorpet adderade hon shorts, klänning och ännu en t-shirt ovanpå. “Lo kan själv”, lät det.

    Vi hade slut lite småsaker vi behövde till lunchen och frukt, så Loppan och jag susade iväg till byns lanthandel. På hemvägen svängde vi förbi byns badplats med. Där var vi alldeles ensamma, inga andra sommarlovsfirare ännu.

    Vi har en så fin badplats. Hyfsat långgrunt och grässtrand (avskyr sand mellan tårna och sand på picknickfilten, det kan inte bara vara jag?). Vattnet, fortfarande högt efter vårfloden.

    Jag tänker mig att jag ska bli picknick-packar-proffs kommande åren. Kunde konstatera att det var nybörjarmisstag att packa filten underst så allt fick hällas ut för att komma åt det vi först behövde, haha. Lo utbrast “Dags att bada, mamma!” så det siktade vi på.

    Men först behövde jag stödfika. Tog med en bulle vi delade på, färdigblandad saft, vatten och kompletterade med vaniljkex på lanthandeln. Är alltid team choklad men nu fanns bara vanilj. Sådana barndomsminnen till dessa kex, visst?

    Men sen, dags att bada! Hon fick hoppa i kusinärvda UV-dräkten vi fyndat i lilltorpet tidigare på morgonen. Jag tryckte in mig i en bikini, hopplockad från min syster och mig själv. Fick en chock när jag såg mig själv i skuggan, så stor magen är! Den känns inte alls så stor!

    Vi kunde konstatera att det var ganska kallt i vattnet och någon var inte så förtjust i småfisken som sökte sig runt våra ben. Men gräva i sanden och gå på bryggan, om och om igen, gick hem!

    Klädbyte nummer tre och hemma på Backen igen. En av idolerna, morfar mötte upp oss. Han satte dekorlister på övervåningen.

    Och jag snodde ihop ett korvkalas på en tio minuter. Enkelt ska det vara, som sagt! Blev en rensning av sånt vi hade liggandes, tre former av korv och melon till efterrätt.

    Lo och Knut lekte och stojade. Overkligt att se på, så glad att de har sån lycka av varandra.

    Barfotafötter mot vår skruttiga uppfart. En bästa, hårig vän och sol i sinne. Vad mer kan man önska?

    Men tiden rusade iväg och det blev dags för lunchvila för liten och lunchvila för mamman. I vanlig ordning; isglass i sängen och slumra. När jag vaknade av värmen fortsatte jag vilandet i hängmattan i rönnbärsbersån.

    När jag väl kom upp ur hängmattan så blev det en kort runda hos djuren. Utfodring av ponnys igen och hönssläpp. Detta är för mig en sådan drömvy. Häst, höns och sommar.

    Lillebrun börjar vara så tjusig. Fullständigt respektlös och superknäpp på ett härligt vis. Hönsen var nog snäppet överhettade för de hade bara lagt ett endaste ägg.

    Jag väckte upp Loppan som sovit längre än lovligt och letade åt lite frön. Palsternacka och morot.

    Kom på att jag ju tänkt plantera tagetes mellan morotsraderna. Oerhört mallig att ha drivit upp mina första små blommor från frön. Så stolt! Loppan var imponerad och ville absolut hjälpa till att gräva hål, sätta i plant och täcka med jord. Och bästa förstås: vattna!

    Ja det grejades på en bra stund. Vattnades kål, lök och donades i landen. När jag ser denna vy undrar jag om vi någonsin kommer få ordning och fint i landet i år. Mitt enda mål är faktiskt att få ordentligt med mat av det vi odlar, men sinnet gillar ju ordning och reda, så jag hoppas det går att snygga till här lite framöver.

    Från hönshuset hördes tre höga vrål följt av kackel i mängder. Jag gick dit för att titta till damerna och de hade bara annonserat att de lagt fler ägg. Frisk luft och matrester var allt de behövde för att visa sådan tacksamhet. Fyra ägg totalt idag.

    När händerna var tvättade och äggen lagda i äggsnurran så smög vi upp på övervåningen för att kika vad pappan och morfar sysslat med idag. I Los rum bygger Fredrik ett platsbyggd skåp med hyllor ovanför, för att dölja vattenfördelaren. Lister, hörnklossar och dekorlister kommer på plats. Så overkligt och så fint.

    Även i hallen satt dekorlister. Så fint med elementen från Lenhovda också. Loppan hade susat iväg till vardagsrummet.

    Hon är så fascinerad av denna trappstol. Hon hjälpte Fredrik att byta golvtassar på den för någon månad sedan och sedan dess utbrister hon stolt “Lo laga den!!!” och grejar på med skruvar och spikar runt den. Lilla renovexringsbebin som börjar bli stora renoveringstjejen.

    I sovrummet var listningen nästan klar. Drömmiga golvet till. Är så nöjd med allt. Dörren in till sovrummet går inte av för hackor heller. En av originaldörrarna, puh, så vacker.

    Sedan följdes kvällen av middag, bokläsning, bus ute på gården och läggning av sommarbarn. Myggbett, skrapsår på knän och mycket att hinna berätta om. Jag slumrade en stund jag med, innan jag bestämde mig för att fortsätta i trädgårdslandet. Ni måste vara less på mitt tjat, men fort går det ju inte direkt vad än jag tar mig för just nu, haha!

    Så en bra stund senare var all kvickrot och tistel borta. Jag vände allihopa med grep. Bra med några extrakilon att använda som tyngd. Jorden såg fin ut, full av mask. Sedan krattade jag ut alltsammans till en jämnare bädd och sådde polka- och rödbetor. Vattnade länge överallt där jag hittills hunnit så och njöt av kvällen. Nästan inga mygg, ljummen luft och storspovshanarna som sjunger och sjunger. Den där ridån av gräs till vänster, förresten? Den ska grävas bort och hallonbuskar ska sättas. Det ska jag be Fredrik göra framöver.

    Ponnyerna fick kvällshö och Fapri lite insektsmedel på sig. Stängde hos hönsen, vattnade lite sommarplantor som inte fått någon plats ännu och tog en paus vid syrenen. Livets blomma. Får inte nog. Drog in junikvällen som gick mot natt långt in i cellerna.

    Sen gick jag in. Fikade orimliga mängder skorpor med marmelad. Älskade, härliga lantliv.

  • Övervåningen,  Renovering

    Renovering av övervåning

    Jamen dåå kör vi. Ett mastodont-inlägg från vårt mastodont-projekt. Vi började med övervåningen i februari/mars 2020 och har idogt jobbat på sedan dess. Jädrar vad tid och energi det tar. Framgång och bakslag. Jag är numera mest på nedervåningen och bakar bebis, lagar mat, städar och hänger med Loppan. Det är nödvändigt att dela upp oss så just nu. Men harremin vad vi alla längtar efter lite mer balans i familjelivet, haha! Fredrik däremot, han jobbar så tålmodigt där uppe. Nu tar vi ett djupdyk ner i renoveringen så ska ni få höra allt.

     

    Vi tar avstamp där vi hördes sist angående renoveringen. Kan det ha varit februari/mars? Fredrik gnodde taket klart. Det spacklades, slipades och målades vitt. Sedan åkte han och Loppan iväg till ett snickeri några mil bort (Lundqvists snickeri i Röjnoret) och köpte lister till hela övervåningen. Golvlister, taklister och foder. Likadana profiler som på nedervåningen. 

    En dekorlist och skurklossarna har vi fått beställa från ett snickeri utanför Piteå istället (Listspecialisten). Han kvistlackade, grundande och målade två toppvarv. Sedan kommer vi dutta spikskallarna med färg när de väl sitter på plats.

    Det röjdes undan det värsta och ungefär här började vi känna att vi gjort allt grovjobb klart och att det bara var ytskikten kvar. Little did we know … Här planerades för fullt för Loppans rum, fullt med vinklar och vrår vi velat ta tillvara på. Den där vattenfördelaren ska byggas in i ett skåp som får hyllor ovanför. Muren skulle kläs igen. Vi pustade och tog sats..

    Det kom upp OSB, gips och spackel. Inga konstigheter. Samtidigt fick min pappa i uppgift att tillverka hörnklossar efter våra önskemål. Vi fick tre förslag och Fredrik föll för denna, så den fick det bli! Vi la in en beställning hos pensionärspappan till samtliga rum på övervåningen.

    Så kom golvsliparhelgen. Peppade upp till tänderna. Fredrik började i rummet med absolut fräschast golv för att bekanta sig med maskinen. Och det hände: i princip ingenting. 20 timmar gnodde han på under helgen.

    Resultatet blev superfint. Men vi började känna att: ÄR det rimlig tid att lägga på ett litet rum utan vinklar och vrår? Då var inte ens kantslipen inkluderad i de 20 timmarna. Lite purken åkte jag tillbaka till stället vi hyrt maskinen från och fick svaret: Vi har fått hyra fel maskin. Maskinen är för parkettgolv och inte gamla plankgolv med ojämnheter. Vi suckade ganska stort, men fick så god hjälp av gulliga Johanna som bokade upp oss på rejälare grejer till påskhelgen.

    Så gnoddes det hela, hela påskhelgen med. Jag hade längtat så efter familjetid men fick snällt lämna Fredrik med stora slipen medan jag och Loppan försökte roa oss utanför husets väggar (maskinen lät EN DEL om man så säger). Både mor- och farföräldrar ställde upp på barnvaktning så Loppan skulle slippa värsta oljudet.

    Maskinen gick sönder, kantslipen startade inte alls och vi kände oss så LESS. Och uppgivna. Men återigen fick vi fin hjälp av gulliga Johanna som bokade upp oss på en tredje helg då vi fick låna utrustningen gratis. Tredje helgen var vi alla tre som potatismos.

    Men OJ så fint det blev. Så magiskt. Vi blev så nöjda. Furu och gran blandat, golv från 3 olika rum på nedervåningen. Svårt att ta in vilken resa detta golv gjort. Tror vi plockade upp det från stället det låg på vintern 16/17. Hujedamig.

    Så blev det dags för mamma och pappas gamla tapetbord att göra sitt jobb och den gravida, flåsande, trötta mamman att göra sitt. Första vådan är alltid magisk att se på plats, visst?

    Vi valde en otroligt fin, grön tapet från Boråstapeter (Hazel). Det gick riktigt bra, jobbade flitigt efter “lite i taget” och blev klar på några timmars jobb utspritt över några dagar.

    Det blev sådan härlig känsla i rummet. Jag drömmer om trärena dörrar, ett stort linneskåp för sängkläder, handdukar och i taket ska en renoverad lampa från ladugården få hänga.

    Tapeten är som en skog, grönfärgen gör en lugn. Och i ena rummet spacklades de allra sista spacklet innan det var dags för tapeter, även här.

    I Los rum med vinklar och vrår blev det en gul tapet, också från Boråstapeter (Hip rose). Så otroligt kär i denna färg.

    Någonstans mitt i rummet kom elektrikern och satte uttag och kopplade ihop allting. Overkligt efter alla dessa år med skarvsladdar och bök. Så vackra uttag från Schneider electric (Renova). Tillslut blev jag less på “lite i taget” och toktapetserade halva natten för att bli klar. Började känns stress över att kroppen kanske skulle säga ifrån. Så nöjd över den insatsen för nu blev det dags för mig att backa från renoveringen och fokusera på Lo och mig själv. Pust, så skönt.

    Vi har också valt ut dörrar på övervåningen. Vi har sparat allt från huset som inte gått sönder (lister/foder och paneler var bara helt omöjligt att få loss hela). Så dörrarna har legat till sig ett bra tag. Vi valde ut tre stycken och skjutsade dem till min pappa som gnott på och gjort dem trärena. Så snällt! I hallen kom det upp spottar och vi fick tänka om angående trapphuset. Här skulle pärlsponten från hallen nere fortsätta upp, men det blev ju så fint med timret och lamporna. Så vi låter det vara så, satsar istället på att måla trappen (den skulle gjorts trären). Tror det blir himla bra.

    På den här väggen i vardagsrummet ska TV:n hänga. Här har vi sedan vi köpte gården tänkt göra en kalkvägg. Här hade vi några turer fram och tillbaka om vi skulle välja kalkfärgen från Jotun eller Kalklitir, valet föll på det senare alternativet och vi blev så nöjda. Här är en tjuvtitt på processen; kvist/spärrgrund, första varvet innan det torkat och första varvet tolkat. Sedan har vi fått ditt ett varv till, åhå så fint det är! Kalkväggen kändes så självklar efter alla års drömmande om den.

    Glada i hågen städade vi i massor (okejdå, min tid på övervåningen är inte riktigt över ännu..) och Fredrik satte igång med den matta hårdvaxoljan. Men hör nu: vi blev inte nöjda. Vi lät det sjunka in lite men näää, det kändes inte bra. Golvet var gult, kvistarna skrek (se skillnaden mellan det obehandlade golvet i hallen där dammsugaren ligger mot för golvet i Los rum) och golvet var knottrigt. Vi försökte febrilt få tag i någon återförsäljare som kunde ge oss goda tips men fick svaret från Osmo (tillverkaren av hårdvaxoljan) att man måste behandla golvet inom tre dagar (!!) efter att det är slipat, annars finns det inga garantier på att det blir bra. Vi tyckte det lät som vansinne, hittade ingen information om det alls någonstans. Så tillslut ringde vi färgbutiken vi köpt all färg hos under de senaste fem-sex åren som sista hopp. Jodå, vi kunde lägga ett varv vit dekorvax på ovansidan (inte optimalt men ska funka). Sedan vitvaxa golven innan hårdvaxoljan åkte på. Så mitt under Kristi himmelfärdshelgen drog Fredrik igång med det projektet.

    Och fasen så bra det blev. Vi blev så nöjda. Precis som vi ville ha det. Lent, vackert, matt. Loppan älskade. Vi med. Äntligen var vi något på spåren.

    Men när Fredrik satte igång i vardagsrummet så kände vi båda: gulp! Vad vitt det är! Vi tyckte vi skulle behålla isen i magen och invänta torktiden. Nervöst tickade timmarna på.

    Men det blev ännu en golv-flopp. Denna dekorvax (Snö) var så mycket mer täckande än den i Los rum (Vit) och på några ställen blev det skarpa kanter på vaxet. Här slutade jag hoppas att vi någonsin skulle bli klara, haha! Men Fredrik kämpar på. Han åkte och bytte all vax (från Snö till Vit) och satte igång med att slipa bort allt vax med en lite handslip. Haha ja jag hör hur det låter, över 40 kvadrat, på knä, med en liten futtig handslip. Men nu är vi något på spåret i alla fall.

    Vi har också börjat tänka inredning. Det kommer bli rätt tomt i alla rum när vi får hundra kvadrat till att husera på. Men just nu är vi rätt trångbodda. Vår soffa är uppstaplad i sovrummet. Transportskadad så vi väntar på en ny del. Så länge fungerar den som… Mörkläggningsgardin eller något i den stilen. Ska vi prata om skåpet också? Det såg jag förra helgen i grannbyns facebookgrupp, “Bortskänkes”. Jag trillade av stolen lite över hur fint det var. Svingtungt och supermaffigt. Jag tror inte vi får det till övervåningen alls, det är så otroligt tungt. Annars ska det få stå i lekrummet, vi får se.

    Och här då?! Pappa-tillverkade hörnklossarna och lister på det. Så fint att jag vill gråta en skvätt. Så så så nöjd med hur det ser ut. Helheten är fantastisk.

    I vardagsrummet sitter också hörnkrossar och de längsta listerna. Idag fortsätter listsättningen.

    Jag kan summera de senaste tre månaderna som: slitiga. Men helt klart värt det. Lo och jag längtar efter Fredrik. Han längtar efter oss. Jag ligger efter på precis alla plan i övrigt men det gör ingenting. Fokuset ligger där uppe nu, i några veckor till.

    Samtidigt som jag avslutar inlägget så går slipen igång där uppe igen. Sista golvplankorna ska slipas en andra gång. Så otroligt sugen på att bli klar för nu.