- Gårdsprojekt, Kalas & födelsedag, Livet utanför backen, Utflykter, Vår lilla Svante, Visit Skellefteå
Svante 2 år!
Nej men vet ni vad, igår, 7 juli fyllde vår minsta lilla älskling två år. Två år sedan den där kvällen när han kom till oss med buller och bång, jag blev igångsatt elva dagar över tiden och ut kom han utan ett ljud. Aldrig har någonting skrämt livet ur mig som det. En hemsk förlossning, som ledde till en fantastisk liten grabb som varit så självklar i vår familj. Och igår var det hans alldeles egna dag!
Det togs i från tårna när ljuset skulle blåsas ut!
Men luften åkte upp i luggen tror jag – så vansinnigt gulligt! Hjälp fick han av storasyrran tillslut.
Efter frukosten kom paketet fram. Det skramlade och hade sig men Svante var ändå övertygad om att det var “gosse-djuur” i paketet. Men ingen besvikelse kunde skönjas när han istället plockade fram hink, spade och en liten traktor. Loppan studsade runt på stället – så taggad att få visa överraskningen som pappa ordnat senaste kvällarna.
På med skaljackorna – regnet hängde i luften. Där, intill lilla odlingshörnan så kunde något nytt skönjas!
En sandlåda!
Det blev lek och stoj direkt! Fredrik har byggt sandlådan av limträ och roslagsmahogny, vår egna “lasyr” vi använder på allt och lite till. En del trätjära, en del kokt linolja och en del balsamterpentin. Så får man en jättefin, vattenavvisande yta på typ all sorts trä. Luktar gott också!
Vi piffade barnens hörna med ett hörn av hässjevirke och svartvinbärsbuskar som Fredrik fått i present av sina föräldrar. Så mysigt med en barnhörna, jag hoppas att de vill spendera massor med tid i sitt egna lilla hörn!
Efter lunchen duschade vi upp oss allihopa och åkte till stan. Vi behövde handla penslar, nässpray och hade en middagsbokning redo. Men vi passade på att åka in tidigare och besöka bibblan och Alfonsutställningen i kulturhuset. Utställningen finns i Södra foajén och är gratis för alla, den står kvar till den 20 augusti så passa på att göra ett besök!
Tillslut blev det tid för “resturragen” som Loppan säger och vi skålade på Pinchos innan vi åkte hem igen. Vilken födelsedag va! Kalaset tar vi en annan dag – men först – pärlband av hemmadagar och ta tag i gårdsprojekten!
Renoveringen av mitt stall
I den murade delen av ladugården ligger mitt stall. Resan mot stallet började redan 2014 (ett år innan vi köpte gården) då jag flyttade hem mina två hästar. Pappa hjälpte oss att bygga två provisoriska boxar av OSB-skivor och överblivet virke jag fått köpa billigt av mitt dåvarande jobb.
Mitt stall har fått växa fram under flera år, jag har fortfarande några saker jag skulle vilja göra iordning men i överlag känner det jag mig jättenöjd. Det är inte lyxigt på något vis, men det fyller sitt syfte och det är underbart att ha så stora ytor att träna på med en unghäst om vintern. (Fast jo, rätt lyxigt tycker jag det är med ett alldeles eget stall, men inga kristallkronor skymtas här, hihi!)
Jag flyttade hem hästarna samma dag som jag började att studera under hösten 2014. Jag var nöjd bara av att ha de där två boxarna men ganska fort insåg jag att stallet var för trångt, för smutsigt och helt enkelt inte fungerade särskilt bra. Så sommaren 2015, när vi köpte gården, satte vi igång och tog tag i det mest akuta (samtidigt som vi satte igång och bytte tak på huset, hur hann vi?)
Stallet var i dåligt skick och överallt var det smutsigt. Det krävdes många timmars städning att få bort allt. Jag passade på att göra detta i juli när hästarna gick ute dygnet runt.
Ganska fort så insåg vi att takhöjden behövde justeras då min ena häst var ganska hög, efter en del klurande kom vi fram till att vi skulle höja taket precis över boxarna. Så jag skottade bort allt spån, sedan säkrade vi upp alltihopa med spännband och stroppar innan vi sågade av takåsarna, hejade upp alltihopa med spännbanden och fäste taket 20 cm högre upp. Sen var det bara att skotta tillbaka allt spån (som ligger som isolering ovanpå taket).
Jag tyckte stallet var för trångt så jag satte igång och rev ut ett gammalt vattenkar för att få en bit stallgång att hålla till i när vi skodde hästarna.
Samtidigt rev jag ut den brädvägg som skilt hästarnas boxar från den nya “stallgången”. Jag minns att Fredrik fick komma och hjälpa mig med att dra stora, handsmidda spikar ur väggen för att få bort brädorna.
Jag lappade och lagade de putsade väggarna..
jag köpte kalk och blandade med vatten och blaskade på väggarna och i taket. Vilket lyft!
Jag köpte en stor burk med svart slamfärg och satte igång att måla dörrar, boxväggarna och balken som går genom hela stallet. På bilden ovan på den röda dörren ser man utrymmet jag hade att få in hästarna på, till höger ser man boxväggen av OSB-skivor och till vänster den gamla ko-inredningen.. jag började mer och mer störa mig på platsbristen och ingenting kändes enkelt i dagliga skötseln av hästarna.
När sommaren 2016 kom blev jag nyfiken en kväll och började spetta med järnspettet på gamla kobåsen… det började lossna små små bitar av betongen. Så jag bestämde mig för att hacka loss alltihop, om det så skulle ta hela året!
Stallet var uppdelat i två delar där den smala gången till höger ledde till boxarna och skulle man ha tag i några saker fick man gå runt kobåsen till garderoberna. På kobåsens “kortsida” hade jag stallgången med en liten skötplats. Det fanns ingen fungerande el i stallet så jag drog snällt in en skarvsladd och en bygglampa varje gång jag skulle in med hästarna.
Jag berättade om mitt vansinnesprojekt på jobbet jag sommarjobbade på (detta var samtidigt som vi tilläggsisolerade, bytte alla fönster och bytte panel på huset) och en snäll kille i arbetslaget erbjöd mig att låna hans bilmaskin. Så mycket snabbare det gick när jag fick bila bort betongen och slapp spätta!
Många sena kvällar där jag bilade och bar ut betongen för hand.
De gamla metallrören fick jag hjälp av Fredrik och svärfar Eskil att få loss. Stolparna sågades av med rondell.
Jag satte distanser och armeringsmatta.
Tillslut kom betongbilen! Jag hade absolut inte råd att lägga några stora summor på stallet vid den här tiden så jag nöjde mig så ofantligt mycket med att ha fått till dessa kvadratmeter! Jag blev först övertalad att ha kvar den gamla rännan så att man kunde använda den som “slaskränna”
Jag var så nöjd med resultatet! Men den där rännan skavde rätt rejäl i mig mig jag hade fått en briljant idé! Att byta ut ena fönstret mot en dörr till ladugårdens baksida. Jag brukade varje dag ta hästarna och gå runt hela stallet (och med höpåsar, vattenhinkar osv).. så jag drömde om att fort kunna komma direkt ut i hagen…
Så medan Fredrik slet på med huset önskade jag mig en ladugårdsdörr av min självlärda snickarpappa.. en sensommarkväll 2017 köpte jag hämtpizza och pappa tog upp ett dörrhål, så jobbade vi på!
Vips sa det så satt dörren där! Vi har fyllt upp med material runt rampen så det inte är ett så stort kliv upp på sen, satt ribbor på den mot halkan och målat dörren grön. Vilken höjdare! Plötsligt gick allt så lätt!
Jag provade under en period att ta hästarna över rännan via en “bro” av limträ, men sent på hösten 2017 tog jag tag i att ringa betongbilen för den sista skvätten betong. Oj så bra det blev!
Ungefär här drog Fredrik ny el och satte upp lysrör i stallet med.
Åren gick och jag använde gladeligen stallet varje dag. Tillslut var de provisoriska OSB-boxarna ordentligt slitna med flera hål. Jag lappade och lagade och förlikade mig med att jag nog skulle få fortsätta leva med ett skruttigt stall i många år till, drömde ändå mest om en lösdrift.
Men så fick jag sommaren 2020 ett erbjudande om att köpa min kompis Jennifers boxfronter som blivit stående. Jag tänkte att det går ju att åka dit och mäta, de kommer säkert inte att passa ändå, men tji fick jag, de skulle gå in med någon centimeter tillgodo! Så vi satte igång (mitt i renoveringen av husets övervåning) att riva ut de provisoriska boxarna som nu suttit i sex år.
Här ser man takhöjningen bakom den bortre balken bättre.
Så började vi arbetet med att lyfta in och sätta in boxarna. Fredrik och jag fick god hjälp av min mamma och svåger! Tyvärr så levde min häst bara i fyra månader till efter att vi satt in boxarna så de hann knappt bli använda.
Och här är vi idag. Mitt i mörka januari. Men stallet består nu av två fullstora boxar med varsitt fönster. Den svarta dörren leder ut till lösdriften.
Mitt emot boxarna finns hyllor med foder och hinkar, leksakstraktorer, gungor och grimmor i drivor. Stök och stoj är alltid tillåtet i mitt stall!
Genom denna dörr kommer man in från stallets framsida, där vårt hus står. Intill den står en mindre ponnybox som våra grannar byggde sommaren 2019 när de hade sin ponny inställda här.
Men där bor våra tre kaniner just nu!
Oj så många timmar vi lagt ner på stallet ändå. I jämförelse med huset vi bor i så är det ju ingenting, men jag blir ändå förundrad över hur jag lyckas få dessa idéer, få med Fredrik och pappa på idén och ro det i hamn? Det är knappt så att jag minns själv att jag fick stöka på ute i ett stall utan el där hästarna knappt rymdes. Sedan har vi hunnit att bygga en varm och härlig sadelkammare också, men den får jag visa en annan dag!
De nio sommarprojekten
I år strök vi projekt efter projekt. Även sådana vi kommit på under årets gång och varit superpeppad på – som att gjuta i ladugården – har vi skjutit på och lagt på framtiden. Vi ville prova vara lediga i sommar. Men ändå lyckades den där projektlistan uppdatera sig själv och igår när vi gjorde en översyn över kommande veckan kunde vi räkna ihop nio pågående projekt, vi är hopplösa! Vi båda tycker det är så otroligt roligt med hemmaprojekt så det känns kul att vi har saker att påta på med, men vi har också anammat den där ledigheten riktigt mycket, så nu får vi lägga på ett kol för att hinna ro årens projekt i hamn.
Hur som helst. Mitt i projektlistan ligger en ny, tjusig entre till stallet. Drömmen har varit en ny dörr, då vår förra fullständigt föll sönder i våras under någon av fixardagarna. En trappa (istället för rampen som tidigare varit där) och på varsin sida: rosenbuskar!
Så när Slottet i Skellefteå hade en hylla med rosenbuskar för en femtiolapp styck så slog vi till. Valde två av sorten “Balmoral”. Vi är experter på att påbörja projekt som sedan stannar av innan vi avslutar dem. Jag var nästan helt säker på att rosorna skulle hinna torka bort innan vi fick ner dem i jorden. Men så en dag, tjoff sa det, så var hålen grävda och fyllda med brunnen hästskit. Bara någon vecka sedan knoppades det och i förra veckan slog de ut, de djupröda, fantastiska rosorna. Kanske är det att börja i fel ände, att plantera rosorna först, men vem kan låta bli?
Så när projekt 1-6 är avklarade på listan så hugger vi tag här, projekt nummer 7: stallentren. Fram tills dess kan jag njuta djupröda rosor. Någonting säger mig att detta inte blir mina sista rosor!
TV-bänken
Vi är ju klara med ett av vinterns inne-projekt! Förutsättningarna var att en bit av murstocken stack ut från golvet/väggen. Vi ville bygga in muren i tv-bänken och samtidigt göra en snygg möbel som skulle rymma sladdar, dator, tv-spel och liknande.
Inser hur dålig jag är på att fota de fula vrårna, före-bilden är inget att skryta med, haha!
Vi åkte till IKEA och köpte köksstommar. Två 40 cm och en 60 cm, höjden är 60 cm. Sedan valde vi till lådor ovantill och täckskivor att sätta på sidorna och ovanpå. Vi hade tänkt köpa ett vitt skåp men det fanns bara i ljusgrått – blev riktigt snyggt till den kalkade väggen tycker jag!
Fredrik byggde en enkel sockel på 12 cm (samma höjd som golvlisten). Det blev en del pusslande (klyvande) för att få till sockeln där muren går, sedan fick han klyva till en remsa av täckskivan för att kunna passa in listen framtill. Det var lite special just hos oss. Sedan fick han göra urtag ur stommen där muren sticker ut. Sedan kom allt på plats och sattes fast i väggen.
Stommarna är “Metod” och luckorna heter “Lerhyttan”. Skålhantagen och knopparna heter “Eneryda”.
På med golvlist och ta-da! Klar! Vi passade på att dra sladdarna i ett rör bakom tv:n också.
Så fint och praktiskt! Med Fredriks trettioårspresent som skymtar fram i bakgrunden, en soundbar från Sonos. Så många mysiga filmkvällar vi har framför oss nu!
Regnrusk och gårdsgrus
Hej från ljuvliga, underbara, rara, fantastiska, hektiska, galna maj. Första maj utan att vi renoverar huset och ni ska tro att vi njuter. Utflykter, hälsa på hos vänner, gårdssysslor, djurbestyr och projekt som avlöser varandra fyller vi dagarna med. Vi har inget hov att gå och lägga oss om kvällarna och för varje timme vi grejar på hemma kommer vi på ytterligare grejer vi vill hitta på här hemma på vår gård.
Minns du att vi fyllde igen markisoleringen under brotrappen med stenmjöl? Det blev sandigt, grusigt och jäkligt inne i huset så jag tror både Fredrik och jag hann ångra oss innan vi hunnit kratta ut det riktigt klart. Men så kom Fredrik på en briljant idé.
Så han lyckades byta till sig en halv traktorskopa med gårdsgrus. Så mycket finare och bättre än stenmjölet, ju!
Ser kanske lite lustigt ut med en liten dutt här intill bron. Men så praktiskt det blev. En liten försmak på hur gårdsplanen kommer se ut sen, kanske? Vi drömmer om grus i massor på vår gårdsplan, men det finns inte med i sommarens projektlista. En halv traktorskopa kändes alldeles lagom. Som en liten förrätt bara.
Idag föll första sommarregnet också. Eller vårregnet. Det är ju bara maj, jag glömmer nästan bort det när häggen blommar, maskrosbuketterna är många och dagarna långa. Tänk vilken ynnest ändå, att få möta ännu en vår här.
Nu ska jag stänga ner datorn, lukta på stora häggbuketten en sista gång och gå och lägga mig. Kram på er.
Du kanske också gillar
Ett älskat, soligt kök
Uppdatering i trapp-projektet
Vi håller ju på att förvandla vårt lilla skyffe under trappen till en städskrubb och i samma veva förvandlar vi trappen till en trevligare plats. Jag har ju nämnt projektet både här och här men i mål är vi inte. Våra sjukbubblor tog knäcken på oss och nu har projektet legat vilande i flera veckor. Till helgen fortsätter projektet i sakta mak, det blir kul!
För någon vecka sedan dök i alla fall ett paket upp på kökssoffan. Tjusigt paketerat med Gysinges egna tejp.
Där i låg allt vi behöver för att måla vår trapp med linoljefärg. Jag är totalt livrädd (nåja!). Är rädd att det blir fel och måste göras om, eller att färgen inte fäster. Eller att den aldrig torkar så allt vårt sockludd och fotavtryck kommer synas i färgen. Gud bevare mig väl.
Efter att ha pratat en liten dutt med Frida Sömskar (följtips!) så föll valet på två olika varianter av Grön Umbra. Vi har samma kulör på pärlsponten i hallarna, bara olika procent-tal.
Valet föll på den mörka, 60% Grön Umbra. Jag tror det kommer att bli kanonfint både till timmret och till pärlsponten i huset. Men rädslan att misslyckas är påtaglig! Till påsk hoppas jag vi kan ordna övernattning och måla hela trappen i ett svep. Sjukt läskigt och sjukt spännande!
13 saker vi ogjort och vad vi ska göra åt det
Vi blev klara med vår renovering i somras, precis innan vi hållit på i sex år. Men ärligt talat, hur vet man att man är klar? Vi bestämde oss hur som helst för att när övervåningen var beboelig och med lister på plats så var det slutrenoverat, därefter har vi ägnat oss åt projekt. Otroligt oviktig skillnad må ni tänka, men för oss känns det gott. Renoveringen är ett minne blott, men saker att göra på vår gamla gård – åhå! det finns det! Vi tar alltså en titt på tretton saker vi ogjort här hemma och vad vi tänkt göra åt dem;
Vi börjar nere i “inre hallen”. Här har vi vårt pågående trapp-projekt. Det innebär att utrymmet under trappen ska bli städskrubb och förvaring av t.ex. skoterhjälmar, extra glödlampor, pannlampor, hörselkåpor och annat bös som är svårplacerat hos oss. Städskrubben ska reglas, el ska dras, pärlspont och hyllor ska därefter upp på väggarna. Själva trappen ska få ny färg och väggarna ska kläs in i pärlspont. Sedan ska vi snygga till alltihop med lite foder kring öppningen och sådant. Hoppas skarvsladden lever på sista sucken nu också!
Runt våra tre eldstäder ska mässing-plåtar beställas och monteras.
Vad har vi här då? Lister som inte spikats fast ännu? I kombination med en omålad ände på en list. En sådan liten insats som ändå tagit oss över två år att slutföra, haha!
Kikar man noga i dörröppningen till gästrummet så ser man att salningen bara är grundmålad. Kikar ni riktigt noga så ser ni nog spikhål som behöver duttas och ett svart märke som kom till första månaden i huset (hösten 2019). Jag har lovat Fredrik minst sju gånger att måla över det.
En dörr som visserligen är färdigmålad, men ser ni? Kvistskurningar genom färgen! Det är så trist när vi la en del extrapengar på en “jättebra” grundfärg (smart prime hette den). Vi skulle således slippa schellacka varje kvist. Så här ska det schellackas i efterhand och målas ett varv. Lite extra trist då vi uttryckligen på färgaffären ville ha schellack, grundfärg och toppfärg men färgförsäljaren insisterade på den “väl värda investeringen”.
Vår drömdörr behöver en liten dutt färg efter att ha svällt/krympt under två år. Nu tror jag den stannat av. Jag lovar dig kära dörr – till sommaren.
Nämen ett till ofärdigt projekt? Jag skulle bara provköra speed heatern lite jag lånat av mamma och pappa. Så nu har jag ett otroligt ofärdigt skrivbord. Jag tänker dock att det vore så mycket finare i trären eller en annan kulör än vit.
I Loppans rum hittar vi åt en liten snutt panel som bara är grundad. Hit ska en skvätt färg och hyllor upp. Sedan ska jag måla in dörren i samma kulör resten också. Här inne gömmer sig en ful fördelare till radiatorerna.
I vardagsrummet har vi bytt ut julgranen mot några kvadratmeter pärlspont. Lo har pyntat den omålade högen med ett halsband. “Det sover jättelänge” säger hon då och då om halsbandet och kastar en blick mot brädhögen. Japp.
Här då? Där en bit murstock sticker fram ur väggen? Här ska vi bygga ihop en tv-bänk med platsbyggd känsla. Näst på tur efter trapp-projektet skulle jag tro!
Ja visst ja! Detta felborrade hål i timmerväggen ska lappas.
Lite här och var hittar vi ställen dit en skvätt färg skulle ha fått hitta.
Ja, ni ser ju! Lågt hängande frukter, men ibland känns tröskeln hög för att bara få det gjort.
Så, en glimt på tretton små värdsliga grejer som aldrig blivit klara hittills. Jag tänker att framtida Isabell och framtida Fredrik kommer få tag i alltsammans. Det går ju faktiskt fint att leva i ett hus där det saknas några penseldrag färg och alla projekt inte är i hamn. Livet först, ju.
Du kanske också gillar
Ett älskat, soligt kök
Kan du hjälpa mig i trapp-projektet?
Jag har kört fast lite i vårt trapp-projekt som jag tidigare nämnt. Tanken var att göra trappen trären men när jag börjat köra med “speed heatern” så ser jag ju att färgen trängt in i fibrerna ordentligt. Tänker att den förmodligen är målad med linoljefärg och därför gått in i fibrerna på ett annat vis än t.ex. akrylat (plastfärg som lägger sig “ovanpå”). Det känns därför som att jag svänger lite i tankarna om den träerna trappen och funderar således på att måla den men linoljefärg ändå.
Har jag någon som är duktig på gamla metoder som kikar in här hos mig? Jag trodde att färgen var hur gammal som helst men under färgen hittar jag också ett beige spackel, linoljekitt? Kanske?
Här syns färgflagorna som inte alls blir som akrylatfärg, mer som ett “pulver” när jag skrapar. Till höger ser du cirkeln jag skapar (där färgen sitter i fibrerna) och längst ut på trappsteget är det trärent där det är nött.
Hur i rackarns går jag vidare? Spacklar det värsta med linoljekitt, slipar bort ojämnheter och tvättar rent innan jag målar med linoljefärg ovanpå? Törs jag sätta igång med hela trappen eller måste jag gå den tråkiga vägen och prova ett steg först? Vad tror ni linoljefärgsfantaster där ute?
Kopussar och monstermuffins
Swish sa det så ska jag försöka sammanfatta veckan som gick med bilderna som inte hamnade i något inlägg. Efter en riktig raket-start på bloggåret så har här ekat ganska tyst i veckan. Istället har vi hängt i ladugården allt vi orkat, träffat vänner, hjälpt min syster att flytta, sörplat mängder med varm choklad – både ute i snön och inne framför OS på tv:n. Jag har gjort tre goda ting för min hälsa som inte rör träning – vaccinerat mig mot covid, varit på flärdfylld fotvård och gjort mig av med något som stört mig. Det blev en fullproppad vecka! Vi tar en titt på vad som fastnade i kameran:
Mycket tid har vi spenderat i ladugården. Bland alla får och de tre kvigorna som till sommaren får sina kalvar och blir kossor. Det är så härligt att vara i ladugården för hela familjen trivs så bra med det. Vi allihopa gillar att ha saker att påta på med och Loppan springer ivrigt runt och krattar gångarna, serverar baggarna hö och fyller vatten åt kvigorna i vattenkoppen. Alla drar sitt lite strå till stacken.
Jag kan inte låta bli att vilja ha egna djur. Älskar att gå ner till grannarna där hästarna bor eller gå åt andra håller längst Byavägen och hamna hos barnens farföräldrar. Som ju driver en lantgård. Men tänk om vi skulle kunna ha ett gäng djur uppe på Backen? Våra alldeles egna!
Jag tror att det fina vädret och föräldraledigheten som ger mig all tid hemma spär på drömmarna. Jisses vilka härliga, lediga dagar.
Det är en ganska svårfotad trio för allihopa vill mest gosa och lukta in stalljackan ordentligt.
Docka har en så häftig “eyeliner”, hela hennes uppsyn är bedårande.
Svärmor och svärfars djur bor så bra. Lösdriftar och ekologiskt foder. Kli under hakan var dag. Dessa tre har bott på gården i ett år nu och har vuxit till sig till granna damer, minsann.
När alla djuren fått sitt är det bara leken kvar. Klättra på höbal roar alla åldrar i familjen.
Jag har smitit åt mig lite får-gos när tillfälle getts.
Gårdens råttjägare har haft stenkoll på oss under veckan. Tyra är fjorton år och är den pratgladaste katten jag vet, “mjau, mjau, mjau”, låter det när hon kommer gående.
Sol har vi fått på näsan när vi gått mellan gårdarna. Jag har haft sådan energi i kroppen som jag inte känt på väldigt länge. Som att äntligen kunna se i färg efter att ha sett i svartvitt.
Hemma på vår Backe har vi levt på, förstås. Svante stjälpte till med högen med rentvätt som skulle vikas, storasyster tyckte absolut han såg ut att ha ont i pannan och gav honom plåster (haha!). Sedan har vi bakat monstermuffins. Lo ville baka åt sina kusiner som varit krassliga, de fick en leverans på farstubron och lyckan över att få träffa kusinerna på håll var total!
Sedan har vi ägnat åt oss aktiviteter som kräver både förstoringsglas och tumstock.
… Vi har alltså fortsatt med trapp/under trapp-projektet förstås! Vi gör lite nu och då när det passar i livet. Förhoppningen är att vi hinner klart innan sommaren är här och vi bara vill vara utomhus. Men då gäller det att jag sätter igång och skrapar den där trappan, puh!
Allt om farstun; bygget, inredningen, färgkoderna
När vi började att renovera hade vi svårt att klura ut hur vi skulle få till en bra hall. I huset fanns ju ingenting (inget vatten, avlopp, kök osv) så det fanns inte riktigt något att hämta inspiration från. Ett hallutrymme utan inredning och ett långsmalt kapprum där man knappt tog sig in om man så gick på snedden. Charmigt – oja! Men ganska fort hade vi bestämt oss för att ersätta den genomruttna bron/farstukvisten med en hall. Så vi började skissa och klura. Hösten 2016 hade vi hit en betongbil när vi gjöt nytt golv i stallet, vi passade i samma veva på att gjuta den lilla grunden som fanns kvar efter den gamla bron/farstukvisten. Vi valde att ha den ungefär lika stor, vi tyckte den gjorde sig bra i storlek på huset och vi var rädda att det annars skulle se ut som en “hall med hus”.
Bygget & utsidan
Den varma sommaren 2018, när jag var gravid med Lo, påbörjade vi farstubygget. Vi hade vetat länge att vi ville bygga ut en varm hall på huset och därför lämnat “plats” för den när vi satte ny panel på huset.
Vi gjorde farstun snäppet större än den gjutna plattan med tanken att en stenfot som matchar övriga huset också skulle rymmas.
Vi fick prova oss fram lite, känna på storleken och gå runt med tumstocken och föreställa oss garderober och sittbänkar. Fredrik satte balkskor i plattan för att bygga upp lite och använde sig av limträ så långt det räckte för stommen.
Vi är hemskt duktiga på att drömma men sämre på att planera (kan man säga så?) så en del grejer fick vi lösa under vägens gång. Storlek på fönster och sådant, det gissade vi oss fram till medan bygget fortskred. Vi har också kompromissat, precis som på övriga huset! Många tror att det är jag som bestämmer hur allt ska se ut, men så är inte fallet! Vi ger och tar och här fick Fredrik välja sadeltak (jag ville ha valmat tak) ~ men jag är supernöjd över hur fint det blev! Slutligen blev storleken (innermåttet) på bygget 2,40 x 3,40 m.
Min pappa hjälpte oss att sätta panel och plåtar kring midjan. Vi använde avkap från husets panel, alltihopa målat med s-0502-y.
På den övre bilden ser ni ett gäng stenar. Vi åkte med en bil och släp och en flakbil till en by utanför Umeå och grävde fram dessa ur ett dike. De kostade 100 kr styck och vägde 80 kg styck. Jag försökte hjälpa till i början men blev sedan placerad på sidan som hejarklack medan Fredrik kånkade fram allihopa. Ett mycket bra Blocketfynd! Vi beställde hem ett lass med stenmjöl från entreprenören i byn som vi la runt farstun innan stenarna placerades ut.
Vi ville ha lite spottar i takutsprånget för att få lite mer ljus på vår mörka gård, en bra bit från närmsta gatulyse. Så vi satte “spottkoppar” från Biltema och drog slang mellan alltsammans. Ovanför dörren ville vi ha en stallykta och drog el dit också. Min morbror är en flink elektriker så han har hjälpt oss att rita en elkarta och komma med tips på vart belysning lysknappar, uttag m.m. ska placeras.
Stenfoten kom på plats (den är bara för “syns skull” och bär ingen vikt), sedan kunde midjan på farstun sättas.
Taket kom på plats, det är ett enkupigt plåttak från Kami i Kalix, vi har köpt vårt till huset, farstun och hönshuset på Noliamässan. Fredriks svåger är snickare och lärde Fredrik hur han skulle göra med anslutningen mot fasaden. Vattenavrinning och vindskivor kom på plats. Jag målade balkarna med darrande knän uppe i ställningen vi köpt för projektet.
Ungefär här insåg vi att vi mätt fel! Dörren vi beställt var högre än vi tidigare räknat med. Vår tanke var att fönstren skulle liva med dörrens ovansida. Så vi fick helt enkelt justera dörröppningen. Tills vidare fick pappas byggdörr i OSB och frigolit stoltsera som husets smycke.
Fönstren kom på plats och med skarvsladdar kunde vi också få stallampan (“Alfred” från Clas Ohlson) att lysa för oss. Fönstren är PVC fönster från Drutex genom en återförsäljare i grannbyn.
Frostiga dagar och sista detaljerna på utsidan, foder och knutbrädor ordnade snälla pappa åt oss.
Så blev det vinter. Fredrik jobbade idogt på med insidan medan jag var höggravid. Det sista som gjordes innan vintern kom var att montera ett snöras-skydd ovanför farstun. Även det från Kami.
Dörrarna
Det första vi köpte till huset var ett par dörrar på rean på ett billigt byggvaruhus. Jättenöjd var vi, som vi fyndat! Tills jag sov på saken (i två-tre år ungefär stod de ouppackade på vår lardugårdsvinda) och det började knyta sig i magen. Nej, jag ville absolut inte ha dörrarna vi köpt. Även om det där och då passade våra plånböcker bäst så ville jag mycket hellre spara ihop några slantar och köpa en dörr värdig vårt fina hus. Husets smycke liksom. Så genom instagram fick jag tipset om Lundqvists snickeri i Källheden (ett norrländskt stenkast härifrån). Vi besökte Stellan och hans snickeri en majfredag och blev totalförälskade i hans hantverk. Skissade upp vår drömdörr (nästan identiska med originaldörrarna) på en liten papperslapp, la en beställning och åkte hem. I september var de klara och redo att hämtas, titta så fina!
Tre karlar och jag åkte för att lyfta dem på släpet och få dem hem till oss. Sedan började jag måla dem i vardagsrummet i lilltorpet där vi bodde. En pensel i ena handen och en limpmacka i andra.
Jag grundade ett varv, toppade ett varv och sedan ställde vi dem försiktigt i logen, spände fast dem och hoppades att de skulle stå lika fint tills det var dags att sätta in dem.
Insidan
Under våren började vi med insidan. Vi hade en ganska klar bild av hur vi ville att insidan skulle se ut. Förvaring i massor men också en mysig plats att kunna sitta och läsa en bok på, njuta av första februarisolen och vi ville absolut kunna stöka bort alla kläder i ett nafs bakom dörrar och i lådor.
En trossbotten med oljehärdad board och stenullsisolering gjordes, sedan på med spånskivor för golvvärmens skull. På väggarna blev det stenull och plast.
Samtidigt som Lo föddes i mars fick Fredrik en tjänstledig månad då han var på gång att byta jobb och vi behövde en rush i huset för att bli klara innan årets slut. Så snabba beslut togs – färgen på panelen! Vi valde mellan en mörkare- och en ljusare grå och vi valde den mörkare. s-2502-y (och valde bort den fina s-1502-y). Sedan var det bara att börja måla!
Fredrik gjorde en målarverkstad i blivande köket och grundade och målade ett varv toppfärg innan han spikade upp panelen.
Vi köpte ett locktak i trä från XL bygg/Stenvalls trä som min mamma sprutmålade. Där ovanför satt “spottkoppar” och elslang.
Fredrik flytspacklade och började lägga klinker. Vi valde ett grått klinker med struktur, vi köpte det från Färgcity i Skellefteå. Storleken är 30 x 30.
Puh vad vi kämpade på här. Renoverade i en rasande fart för att kunna flytta in tillsammans med vår lilla bebis. Det var så slitsamt men också så värt det. Som vi längtade efter “livet efteråt” – som vi ju lever i nu.
Vår tanke var att dölja flera fula “el-dragningshål” med panel och göra en snygg midja och låta timmerväggen vara framme på övre delen av väggen. Men vi fick inte till det snyggt, alls! Så min kluriga pappa tog på sig att göra ett ilägg av timmer som dolde el-skrufset istället och “midjan” revs bort.
När panelen var på plats målade jag tredje och sista varvet.
Så började detaljerna komma på plats. Alla uttag och lampknappar från Schneider Electric Renova och fönsterbänkslisten kommer från Listspecialisten i Anumark utanför Piteå.
Salningarna är en historia för sig. Jag ville prompt ha dem i trä och inte i mdf. Så jag googlade runt och hittade i ett forum att någon gjort salningar av limfogskivor/hyllplan från Biltema. Jag fick med mig pappa och Fredrik på idén. Det var lättare sagt än gjort, svåra att montera och få till, men när de väl var på plats, var det så värt den extra milen att gå!
Dörrarna plockades fram från logen och målades ett sista varv med färgen 7310-G37Y “Grön Umbra” från Nordsjö. En septemberdag 2019 sattes de in.
Det var en spännande dag då mina småkycklingar härjade runt, hoppade in i huset och sket ner tröskeln det första de gjorde. Men tillslut så satt den där – vår drömdörr!
Foder gerades ihop och kom på plats runt fönstren. Sedan började vi med inredningen. Gjorde en sockel i samma höjd som listerna (120 mm) och placerade ut inredningen vi köpt på Ikea. Garderoben “Platsa” (80 cm) med dörrarna “Sannidal” och köksinredningen “Metod” (60 cm) med fronten “Sävedal”. Sedan byggde vi ihop alltihopa med passbitar.
Vi satte bänkskivor i ek på sittbänkarna som vi behandlade med paraffinolja. Listerna kommer förresten från Lundqvists hyvleri i Röjnoret och är målade med 0502-y (den är vitare än s-0502-y). Skurklossarna kommer från Listspecialisten. Taklisterna är ett ihopkok från pappas källare. Spottarna i taket kommer från Designlight och till det har vi Plejd, ett “smart” sätt att styra belysning via en app i telefonen. En extra fiffig grej jag gillar är att om vi dubbelklickar på ena lysknappen i hallen så släcks husets alla lampor. Smidigt!
Limträbalken betsades med någon mörkbrun bets min pappa hade i sina gömmor och balkskon kläddes in i gammalt trä. I anslutningen mot balken fick det komma en list från pappas gömmor. Kanske inte den nättaste lösningen men det ser faktiskt riktigt tjusigt ut på riktigt!
I oktober flyttade vi in och precis innan snön kom ordnade Fredrik en bro upp till huset åt oss. Lastpallar, inte alls tjusigt, men oh så praktisk byggtrappa ändå.
Under 2020/2021 gjorde Fredrik klart vår övervåning, men när den var klar började ett av årets sommarprojekt ~ en ny bro! Gamla lastpall-bron revs
Det mättes och byggdes. Även här ~ en klar bild av vad vi ville ha men utan vidare planering. Löses på plats verkar vara vår melodi.
Ett stycke bro! Så nöjda så! Trappan är gjord av bruntryckat trä. Så småningom ska vi göra tjusigt här med grus eller stenläggning. Tills vidare sticker markskivor och plattor fram. Så noga är det inte.
Nu är vi framme i nutid och veckofärska bilder. Januaris sista dag och solen smög sig in i hallen.Här ser ni hur vi pusslat ihop med täckskivor. Tanken var att göra en “ram” runt lådorna men de blev så vansinnigt höga då! Skohornet kommer från Skråmträskskon och blomman från Burträsk blommor (fick den budad till mig av mina fina universiteteskompisar, kram på er!).
På garderobernas kortsidor har vi satt krokar från Sekelskifte där gästernas jacka eller skötväskan kan hänga.
I ett gammalt trätråg ligger småskufs som kan vara bra att hitta. Spåbubblor, kvitton, lås med nyckel och tuggummin. Timmerväggen är obehandlad ~ jag petade bara bort all mossa med en morakniv.
På garderoben mitt emot står en korg med mina och Fredriks vantar och mössor och en korg med reflexvästar. Även här hänger en krok för jackor.
Skålhandtag och knoppar i mässing kommer från Ikea.
Dörren är så fin, så fin! Den behöver målas då den svällt och krympt ~ och där jag råkat dra barnvagnen gång på gång längst ner behöver den också en dutt spackel. Det får bli sommarbestyr. Dörrtrycket i obehandlad mässing är från Sekelskifte. Dörrmattan från Rusta.
Kudden kommer från Tidlösa design i Malå och fårfällen är från svärföräldrarnas “Burlins Lantgård” (finns att köpa på Saluhallen i Burträsk).
Det var det hela, bygget, färgkoderna, misstagen, detaljerna. Alltihop. Vi är väldigt förtjusta i vår hall och den sväljer massor med kläder och grejer, praktisk och fin.
I lådorna har vi Los ytterkläder i ena, hennes mössor och vantar i andra, Svantes alla ytterkläder har en låda och Los skor huserar i den fjärde lådan. I ena garderoben har vi “gårdskläder” och skor. Vi har satt in hyllplan med dörrmattor på i båda garderoberna. I andra garderoben har vi kläder vi har när vi “lämnar gården” (som inte används när vi åker skoter, grillar eller besöker djuren) och skor på samma tema. Under hyllplanet ligger åkpåsar, picknickfiltar, ullfiltar och en stor låda med skovård. Det var allt!
