• Gårdsprojekt,  Nedervåningen,  Renovering

    De nio sommarprojekten

    I år strök vi projekt efter projekt. Även sådana vi kommit på under årets gång och varit superpeppad på – som att gjuta i ladugården – har vi skjutit på och lagt på framtiden. Vi ville prova vara lediga i sommar. Men ändå lyckades den där projektlistan uppdatera sig själv och igår när vi gjorde en översyn över kommande veckan kunde vi räkna ihop nio pågående projekt, vi är hopplösa! Vi båda tycker det är så otroligt roligt med hemmaprojekt så det känns kul att vi har saker att påta på med, men vi har också anammat den där ledigheten riktigt mycket, så nu får vi lägga på ett kol för att hinna ro årens projekt i hamn.

    Hur som helst. Mitt i projektlistan ligger en ny, tjusig entre till stallet. Drömmen har varit en ny dörr, då vår förra fullständigt föll sönder i våras under någon av fixardagarna. En trappa (istället för rampen som tidigare varit där) och på varsin sida: rosenbuskar!

    Så när Slottet i Skellefteå hade en hylla med rosenbuskar för en femtiolapp styck så slog vi till. Valde två av sorten “Balmoral”. Vi är experter på att påbörja projekt som sedan stannar av innan vi avslutar dem. Jag var nästan helt säker på att rosorna skulle hinna torka bort innan vi fick ner dem i jorden. Men så en dag, tjoff sa det, så var hålen grävda och fyllda med brunnen hästskit. Bara någon vecka sedan knoppades det och i förra veckan slog de ut, de djupröda, fantastiska rosorna. Kanske är det att börja i fel ände, att plantera rosorna först, men vem kan låta bli?

    Så när projekt 1-6 är avklarade på listan så hugger vi tag här, projekt nummer 7: stallentren. Fram tills dess kan jag njuta djupröda rosor. Någonting säger mig att detta inte blir mina sista rosor!

  • Övervåningen,  Renovering

    TV-bänken

    Vi är ju klara med ett av vinterns inne-projekt! Förutsättningarna var att en bit av murstocken stack ut från golvet/väggen. Vi ville bygga in muren i tv-bänken och samtidigt göra en snygg möbel som skulle rymma sladdar, dator, tv-spel och liknande.

    Inser hur dålig jag är på att fota de fula vrårna, före-bilden är inget att skryta med, haha!

    Vi åkte till IKEA och köpte köksstommar. Två 40 cm och en 60 cm, höjden är 60 cm. Sedan valde vi till lådor ovantill och täckskivor att sätta på sidorna och ovanpå. Vi hade tänkt köpa ett vitt skåp men det fanns bara i ljusgrått – blev riktigt snyggt till den kalkade väggen tycker jag!

    Fredrik byggde en enkel sockel på 12 cm (samma höjd som golvlisten). Det blev en del pusslande (klyvande) för att få till sockeln där muren går, sedan fick han klyva till en remsa av täckskivan för att kunna passa in listen framtill. Det var lite special just hos oss. Sedan fick han göra urtag ur stommen där muren sticker ut. Sedan kom allt på plats och sattes fast i väggen.

    Stommarna är “Metod” och luckorna heter “Lerhyttan”. Skålhantagen och knopparna heter “Eneryda”.

    På med golvlist och ta-da! Klar! Vi passade på att dra sladdarna i ett rör bakom tv:n också.

    Så fint och praktiskt! Med Fredriks trettioårspresent som skymtar fram i bakgrunden, en soundbar från Sonos. Så många mysiga filmkvällar vi har framför oss nu!

  • Drömmen,  Utsidan

    Regnrusk och gårdsgrus

    Hej från ljuvliga, underbara, rara, fantastiska, hektiska, galna maj. Första maj utan att vi renoverar huset och ni ska tro att vi njuter. Utflykter, hälsa på hos vänner, gårdssysslor, djurbestyr och projekt som avlöser varandra fyller vi dagarna med. Vi har inget hov att gå och lägga oss om kvällarna och för varje timme vi grejar på hemma kommer vi på ytterligare grejer vi vill hitta på här hemma på vår gård.

    Minns du att vi  fyllde igen markisoleringen under brotrappen med stenmjöl? Det blev sandigt, grusigt och jäkligt inne i huset så jag tror både Fredrik och jag hann ångra oss innan vi hunnit kratta ut det riktigt klart. Men så kom Fredrik på en briljant idé.

    Så han lyckades byta till sig en halv traktorskopa med gårdsgrus. Så mycket finare och bättre än stenmjölet, ju!

    Ser kanske lite lustigt ut med en liten dutt här intill bron. Men så praktiskt det blev. En liten försmak på hur gårdsplanen kommer se ut sen, kanske? Vi drömmer om grus i massor på vår gårdsplan, men det finns inte med i sommarens projektlista. En halv traktorskopa kändes alldeles lagom. Som en liten förrätt bara.

    Idag föll första sommarregnet också. Eller vårregnet. Det är ju bara maj, jag glömmer nästan bort det när häggen blommar, maskrosbuketterna är många och dagarna långa. Tänk vilken ynnest ändå, att få möta ännu en vår här.

    Nu ska jag stänga ner datorn, lukta på stora häggbuketten en sista gång och gå och lägga mig. Kram på er.

  • Nedervåningen,  Renovering

    Uppdatering i trapp-projektet

    Vi håller ju på att förvandla vårt lilla skyffe under trappen till en städskrubb och i samma veva förvandlar vi trappen till en trevligare plats. Jag har ju nämnt projektet både här och här men i mål är vi inte. Våra sjukbubblor tog knäcken på oss och nu har projektet legat vilande i flera veckor. Till helgen fortsätter projektet i sakta mak, det blir kul!

    För någon vecka sedan dök i alla fall ett paket upp på kökssoffan. Tjusigt paketerat med Gysinges egna tejp.

    Där i låg allt vi behöver för att måla vår trapp med linoljefärg. Jag är totalt livrädd (nåja!). Är rädd att det blir fel och måste göras om, eller att färgen inte fäster. Eller att den aldrig torkar så allt vårt sockludd och fotavtryck kommer synas i färgen. Gud bevare mig väl.

    Efter att ha pratat en liten dutt med Frida Sömskar (följtips!) så föll valet på två olika varianter av Grön Umbra. Vi har samma kulör på pärlsponten i hallarna, bara olika procent-tal.

    Valet föll på den mörka, 60% Grön Umbra. Jag tror det kommer att bli kanonfint både till timmret och till pärlsponten i huset. Men rädslan att misslyckas är påtaglig! Till påsk hoppas jag vi kan ordna övernattning och måla hela trappen i ett svep. Sjukt läskigt och sjukt spännande!

  • Drömmen,  Renovering

    13 saker vi ogjort och vad vi ska göra åt det

    Vi blev klara med vår renovering i somras, precis innan vi hållit på i sex år. Men ärligt talat, hur vet man att man är klar? Vi bestämde oss hur som helst för att när övervåningen var beboelig och med lister på plats så var det slutrenoverat, därefter har vi ägnat oss åt projekt. Otroligt oviktig skillnad må ni tänka, men för oss känns det gott. Renoveringen är ett minne blott, men saker att göra på vår gamla gård – åhå! det finns det! Vi tar alltså en titt på tretton saker vi ogjort här hemma och vad vi tänkt göra åt dem;

    Vi börjar nere i “inre hallen”. Här har vi vårt pågående trapp-projekt. Det innebär att utrymmet under trappen ska bli städskrubb och förvaring av t.ex. skoterhjälmar, extra glödlampor, pannlampor, hörselkåpor och annat bös som är svårplacerat hos oss. Städskrubben ska reglas, el ska dras, pärlspont och hyllor ska därefter upp på väggarna. Själva trappen ska få ny färg och väggarna ska kläs in i pärlspont. Sedan ska vi snygga till alltihop med lite foder kring öppningen och sådant. Hoppas skarvsladden lever på sista sucken nu också!

    Runt våra tre eldstäder ska mässing-plåtar beställas och monteras.

    Vad har vi här då? Lister som inte spikats fast ännu? I kombination med en omålad ände på en list. En sådan liten insats som ändå tagit oss över två år att slutföra, haha!

    Kikar man noga i dörröppningen till gästrummet så ser man att salningen bara är grundmålad. Kikar ni riktigt noga så ser ni nog spikhål som behöver duttas och ett svart märke som kom till första månaden i huset (hösten 2019). Jag har lovat Fredrik minst sju gånger att måla över det.

    En dörr som visserligen är färdigmålad, men ser ni? Kvistskurningar genom färgen! Det är så trist när vi la en del extrapengar på en “jättebra” grundfärg (smart prime hette den). Vi skulle således slippa schellacka varje kvist. Så här ska det schellackas i efterhand och målas ett varv. Lite extra trist då vi uttryckligen på färgaffären ville ha schellack, grundfärg och toppfärg men färgförsäljaren insisterade på den “väl värda investeringen”. 

    Vår drömdörr behöver en liten dutt färg efter att ha svällt/krympt under två år. Nu tror jag den stannat av. Jag lovar dig kära dörr – till sommaren.

    Nämen ett till ofärdigt projekt? Jag skulle bara provköra speed heatern lite jag lånat av mamma och pappa. Så nu har jag ett otroligt ofärdigt skrivbord. Jag tänker dock att det vore så mycket finare i trären eller en annan kulör än vit. 

    I Loppans rum hittar vi åt en liten snutt panel som bara är grundad. Hit ska en skvätt färg och hyllor upp. Sedan ska jag måla in dörren i samma kulör resten också. Här inne gömmer sig en ful fördelare till radiatorerna.

    I vardagsrummet har vi bytt ut julgranen mot några kvadratmeter pärlspont. Lo har pyntat den omålade högen med ett halsband. “Det sover jättelänge” säger hon då och då om halsbandet och kastar en blick mot brädhögen. Japp.

    Här då? Där en bit murstock sticker fram ur väggen? Här ska vi bygga ihop en tv-bänk med platsbyggd känsla. Näst på tur efter trapp-projektet skulle jag tro!

    Ja visst ja! Detta felborrade hål i timmerväggen ska lappas.

    Lite här och var hittar vi ställen dit en skvätt färg skulle ha fått hitta.

    Ja, ni ser ju! Lågt hängande frukter, men ibland känns tröskeln hög för att bara få det gjort.

    Så, en glimt på tretton små värdsliga grejer som aldrig blivit klara hittills. Jag tänker att framtida Isabell och framtida Fredrik kommer få tag i alltsammans. Det går ju faktiskt fint att leva i ett hus där det saknas några penseldrag färg och alla projekt inte är i hamn. Livet först, ju.

  • Nedervåningen,  Renovering

    Kan du hjälpa mig i trapp-projektet?

    Jag har kört fast lite i vårt trapp-projekt som jag tidigare nämnt. Tanken var att göra trappen trären men när jag börjat köra med “speed heatern” så ser jag ju att färgen trängt in i fibrerna ordentligt. Tänker att den förmodligen är målad med linoljefärg och därför gått in i fibrerna på ett annat vis än t.ex. akrylat (plastfärg som lägger sig “ovanpå”). Det känns därför som att jag svänger lite i tankarna om den träerna trappen och funderar således på att måla den men linoljefärg ändå.

    Har jag någon som är duktig på gamla metoder som kikar in här hos mig? Jag trodde att färgen var hur gammal som helst men under färgen hittar jag också ett beige spackel, linoljekitt? Kanske?

    Här syns färgflagorna som inte alls blir som akrylatfärg, mer som ett “pulver” när jag skrapar. Till höger ser du cirkeln jag skapar (där färgen sitter i fibrerna) och längst ut på trappsteget är det trärent där det är nött.

    Hur i rackarns går jag vidare? Spacklar det värsta med linoljekitt, slipar bort ojämnheter och tvättar rent innan jag målar med linoljefärg ovanpå? Törs jag sätta igång med hela trappen eller måste jag gå den tråkiga vägen och prova ett steg först? Vad tror ni linoljefärgsfantaster där ute? 

  • Djuren,  Lantliv,  Nedervåningen,  Renovering

    Kopussar och monstermuffins

    Swish sa det så ska jag försöka sammanfatta veckan som gick med bilderna som inte hamnade i något inlägg. Efter en riktig raket-start på bloggåret så har här ekat ganska tyst i veckan. Istället har vi hängt i ladugården allt vi orkat, träffat vänner, hjälpt min syster att flytta, sörplat mängder med varm choklad – både ute i snön och inne framför OS på tv:n. Jag har gjort tre goda ting för min hälsa som inte rör träning – vaccinerat mig mot covid, varit på flärdfylld fotvård och gjort mig av med något som stört mig. Det blev en fullproppad vecka! Vi tar en titt på vad som fastnade i kameran:

    Mycket tid har vi spenderat i ladugården. Bland alla får och de tre kvigorna som till sommaren får sina kalvar och blir kossor. Det är så härligt att vara i ladugården för hela familjen trivs så bra med det. Vi allihopa gillar att ha saker att påta på med och Loppan springer ivrigt runt och krattar gångarna, serverar baggarna hö och fyller vatten åt kvigorna i vattenkoppen. Alla drar sitt lite strå till stacken.

    Jag kan inte låta bli att vilja ha egna djur. Älskar att gå ner till grannarna där hästarna bor eller gå åt andra håller längst Byavägen och hamna hos barnens farföräldrar. Som ju driver en lantgård. Men tänk om vi skulle kunna ha ett gäng djur uppe på Backen? Våra alldeles egna! 

    Jag tror att det fina vädret och föräldraledigheten som ger mig all tid hemma spär på drömmarna. Jisses vilka härliga, lediga dagar.

    Det är en ganska svårfotad trio för allihopa vill mest gosa och lukta in stalljackan ordentligt. 

    Docka har en så häftig “eyeliner”, hela hennes uppsyn är bedårande.

    Svärmor och svärfars djur bor så bra. Lösdriftar och ekologiskt foder. Kli under hakan var dag. Dessa tre har bott på gården i ett år nu och har vuxit till sig till granna damer, minsann.

    När alla djuren fått sitt är det bara leken kvar. Klättra på höbal roar alla åldrar i familjen.

    Jag har smitit åt mig lite får-gos när tillfälle getts.

    Gårdens råttjägare har haft stenkoll på oss under veckan. Tyra är fjorton år och är den pratgladaste katten jag vet, “mjau, mjau, mjau”, låter det när hon kommer gående.

    Sol har vi fått på näsan när vi gått mellan gårdarna. Jag har haft sådan energi i kroppen som jag inte känt på väldigt länge. Som att äntligen kunna se i färg efter att ha sett i svartvitt.

    Hemma på vår Backe har vi levt på, förstås. Svante stjälpte till med högen med rentvätt som skulle vikas, storasyster tyckte absolut han såg ut att ha ont i pannan och gav honom plåster (haha!). Sedan har vi bakat monstermuffins. Lo ville baka åt sina kusiner som varit krassliga, de fick en leverans på farstubron och lyckan över att få träffa kusinerna på håll var total!

    Sedan har vi ägnat åt oss aktiviteter som kräver både förstoringsglas och tumstock.

    … Vi har alltså fortsatt med trapp/under trapp-projektet förstås! Vi gör lite nu och då när det passar i livet. Förhoppningen är att vi hinner klart innan sommaren är här och vi bara vill vara utomhus. Men då gäller det att jag sätter igång och skrapar den där trappan, puh!

  • Guider,  Nedervåningen,  Renovering

    Allt om farstun; bygget, inredningen, färgkoderna

    När vi började att renovera hade vi svårt att klura ut hur vi skulle få till en bra hall. I huset fanns ju ingenting (inget vatten, avlopp, kök osv) så det fanns inte riktigt något att hämta inspiration från. Ett hallutrymme utan inredning och ett långsmalt kapprum där man knappt tog sig in om man så gick på snedden. Charmigt – oja! Men ganska fort hade vi bestämt oss för att ersätta den genomruttna bron/farstukvisten med en hall. Så vi började skissa och klura. Hösten 2016 hade vi hit en betongbil när vi gjöt nytt golv i stallet, vi passade i samma veva på att gjuta den lilla grunden som fanns kvar efter den gamla bron/farstukvisten. Vi valde att ha den ungefär lika stor, vi tyckte den gjorde sig bra i storlek på huset och vi var rädda att det annars skulle se ut som en “hall med hus”. 

    Bygget & utsidan

    Den varma sommaren 2018, när jag var gravid med Lo, påbörjade vi farstubygget. Vi hade vetat länge att vi ville bygga ut en varm hall på huset och därför lämnat “plats” för den när vi satte ny panel på huset.

    Vi gjorde farstun snäppet större än den gjutna plattan med tanken att en stenfot som matchar övriga huset också skulle rymmas. 

    Vi fick prova oss fram lite, känna på storleken och gå runt med tumstocken och föreställa oss garderober och sittbänkar. Fredrik satte balkskor i plattan för att bygga upp lite och använde sig av limträ så långt det räckte för stommen.

    Vi är hemskt duktiga på att drömma men sämre på att planera (kan man säga så?) så en del grejer fick vi lösa under vägens gång. Storlek på fönster och sådant, det gissade vi oss fram till medan bygget fortskred. Vi har också kompromissat, precis som på övriga huset! Många tror att det är jag som bestämmer hur allt ska se ut, men så är inte fallet! Vi ger och tar och här fick Fredrik välja sadeltak (jag ville ha valmat tak) ~ men jag är supernöjd över hur fint det blev! Slutligen blev storleken (innermåttet) på bygget 2,40 x 3,40 m.

    Min pappa hjälpte oss att sätta panel och plåtar kring midjan. Vi använde avkap från husets panel, alltihopa målat med s-0502-y.

    På den övre bilden ser ni ett gäng stenar. Vi åkte med en bil och släp och en flakbil till en by utanför Umeå och grävde fram dessa ur ett dike. De kostade 100 kr styck och vägde 80 kg styck. Jag försökte hjälpa till i början men blev sedan placerad på sidan som hejarklack medan Fredrik kånkade fram allihopa. Ett mycket bra Blocketfynd! Vi beställde hem ett lass med stenmjöl från entreprenören i byn som vi la runt farstun innan stenarna placerades ut.

    Vi ville ha lite spottar i takutsprånget för att få lite mer ljus på vår mörka gård, en bra bit från närmsta gatulyse. Så vi satte “spottkoppar” från Biltema och drog slang mellan alltsammans. Ovanför dörren ville vi ha en stallykta och drog el dit också. Min morbror är en flink elektriker så han har hjälpt oss att rita en elkarta och komma med tips på vart belysning lysknappar, uttag m.m. ska placeras.

    Stenfoten kom på plats (den är bara för “syns skull” och bär ingen vikt), sedan kunde midjan på farstun sättas.

    Taket kom på plats, det är ett enkupigt plåttak från Kami i Kalix, vi har köpt vårt till huset, farstun och hönshuset på Noliamässan. Fredriks svåger är snickare och lärde Fredrik hur han skulle göra med anslutningen mot fasaden. Vattenavrinning och vindskivor kom på plats. Jag målade balkarna med darrande knän uppe i ställningen vi köpt för projektet.

    Ungefär här insåg vi att vi mätt fel! Dörren vi beställt var högre än vi tidigare räknat med. Vår tanke var att fönstren skulle liva med dörrens ovansida. Så vi fick helt enkelt justera dörröppningen. Tills vidare fick pappas byggdörr i OSB och frigolit stoltsera som husets smycke.

    Fönstren kom på plats och med skarvsladdar kunde vi också få stallampan (“Alfred” från Clas Ohlson) att lysa för oss. Fönstren är PVC fönster från Drutex genom en återförsäljare i grannbyn.

    Frostiga dagar och sista detaljerna på utsidan, foder och knutbrädor ordnade snälla pappa åt oss.

    Så blev det vinter. Fredrik jobbade idogt på med insidan medan jag var höggravid. Det sista som gjordes innan vintern kom var att montera ett snöras-skydd ovanför farstun. Även det från Kami.

    Dörrarna

    Det första vi köpte till huset var ett par dörrar på rean på ett billigt byggvaruhus. Jättenöjd var vi, som vi fyndat! Tills jag sov på saken (i två-tre år ungefär stod de ouppackade på vår lardugårdsvinda) och det började knyta sig i magen. Nej, jag ville absolut inte ha dörrarna vi köpt. Även om det där och då passade våra plånböcker bäst så ville jag mycket hellre spara ihop några slantar och köpa en dörr värdig vårt fina hus. Husets smycke liksom. Så genom instagram fick jag tipset om Lundqvists snickeri i Källheden (ett norrländskt stenkast härifrån). Vi besökte Stellan och hans snickeri en majfredag och blev totalförälskade i hans hantverk. Skissade upp vår drömdörr (nästan identiska med originaldörrarna) på en liten papperslapp, la en beställning och åkte hem. I september var de klara och redo att hämtas, titta så fina!

    Tre karlar och jag åkte för att lyfta dem på släpet och få dem hem till oss. Sedan började jag måla dem i vardagsrummet i lilltorpet där vi bodde. En pensel i ena handen och en limpmacka i andra.

    Jag grundade ett varv, toppade ett varv och sedan ställde vi dem försiktigt i logen, spände fast dem och hoppades att de skulle stå lika fint tills det var dags att sätta in dem.

    Insidan

    Under våren började vi med insidan. Vi hade en ganska klar bild av hur vi ville att insidan skulle se ut. Förvaring i massor men också en mysig plats att kunna sitta och läsa en bok på, njuta av första februarisolen och vi ville absolut kunna stöka bort alla kläder i ett nafs bakom dörrar och i lådor.

    En trossbotten med oljehärdad board och stenullsisolering gjordes, sedan på med spånskivor för golvvärmens skull. På väggarna blev det stenull och plast.

    Samtidigt som Lo föddes i mars fick Fredrik en tjänstledig månad då han var på gång att byta jobb och vi behövde en rush i huset för att bli klara innan årets slut. Så snabba beslut togs – färgen på panelen! Vi valde mellan en mörkare- och en ljusare grå och vi valde den mörkare. s-2502-y (och valde bort den fina s-1502-y). Sedan var det bara att börja måla!

    Fredrik gjorde en målarverkstad i blivande köket och grundade och målade ett varv toppfärg innan han spikade upp panelen. 

    Vi köpte ett locktak i trä från XL bygg/Stenvalls trä som min mamma sprutmålade. Där ovanför satt “spottkoppar” och elslang. 

    Fredrik flytspacklade och började lägga klinker. Vi valde ett grått klinker med struktur, vi köpte det från Färgcity i Skellefteå. Storleken är 30 x 30. 

    Puh vad vi kämpade på här. Renoverade i en rasande fart för att kunna flytta in tillsammans med vår lilla bebis. Det var så slitsamt men också så värt det. Som vi längtade efter “livet efteråt” – som vi ju lever i nu. 

    Vår tanke var att dölja flera fula “el-dragningshål” med panel och göra en snygg midja och låta timmerväggen vara framme på övre delen av väggen. Men vi fick inte till det snyggt, alls! Så min kluriga pappa tog på sig att göra ett ilägg av timmer som dolde el-skrufset istället och “midjan” revs bort.

    När panelen var på plats målade jag tredje och sista varvet.

    Så började detaljerna komma på plats. Alla uttag och lampknappar från Schneider Electric Renova och fönsterbänkslisten kommer från Listspecialisten i Anumark utanför Piteå.

    Salningarna är en historia för sig. Jag ville prompt ha dem i trä och inte i mdf. Så jag googlade runt och hittade i ett forum att någon gjort salningar av limfogskivor/hyllplan från Biltema. Jag fick med mig pappa och Fredrik på idén. Det var lättare sagt än gjort, svåra att montera och få till, men när de väl var på plats, var det så värt den extra milen att gå!

    Dörrarna plockades fram från logen och målades ett sista varv med färgen 7310-G37Y “Grön Umbra” från Nordsjö. En septemberdag 2019 sattes de in.

    Det var en spännande dag då mina småkycklingar härjade runt, hoppade in i huset och sket ner tröskeln det första de gjorde. Men tillslut så satt den där – vår drömdörr!

    Foder gerades ihop och kom på plats runt fönstren. Sedan började vi med inredningen. Gjorde en sockel i samma höjd som listerna (120 mm) och placerade ut inredningen vi köpt på Ikea. Garderoben “Platsa” (80 cm) med dörrarna “Sannidal” och köksinredningen “Metod” (60 cm) med fronten “Sävedal”. Sedan byggde vi ihop alltihopa med passbitar.

    Vi satte bänkskivor i ek på sittbänkarna som vi behandlade med paraffinolja. Listerna kommer förresten från Lundqvists hyvleri i Röjnoret och är målade med 0502-y (den är vitare än s-0502-y). Skurklossarna kommer från Listspecialisten. Taklisterna är ett ihopkok från pappas källare. Spottarna i taket kommer från Designlight och till det har vi Plejd, ett “smart” sätt att styra belysning via en app i telefonen. En extra fiffig grej jag gillar är att om vi dubbelklickar på ena lysknappen i hallen så släcks husets alla lampor. Smidigt!

    Limträbalken betsades med någon mörkbrun bets min pappa hade i sina gömmor och balkskon kläddes in i gammalt trä. I anslutningen mot balken fick det komma en list från pappas gömmor. Kanske inte den nättaste lösningen men det ser faktiskt riktigt tjusigt ut på riktigt!

    I oktober flyttade vi in och precis innan snön kom ordnade Fredrik en bro upp till huset åt oss. Lastpallar, inte alls tjusigt, men oh så praktisk byggtrappa ändå.

    Under 2020/2021 gjorde Fredrik klart vår övervåning, men när den var klar började ett av årets sommarprojekt ~ en ny bro! Gamla lastpall-bron revs

    Det mättes och byggdes. Även här ~ en klar bild av vad vi ville ha men utan vidare planering. Löses på plats verkar vara vår melodi.

    Ett stycke bro! Så nöjda så! Trappan är gjord av bruntryckat trä. Så småningom ska vi göra tjusigt här med grus eller stenläggning. Tills vidare sticker markskivor och plattor fram. Så noga är det inte.

    Nu är vi framme i nutid och veckofärska bilder. Januaris sista dag och solen smög sig in i hallen.Här ser ni hur vi pusslat ihop med täckskivor. Tanken var att göra en “ram” runt lådorna men de blev så vansinnigt höga då! Skohornet kommer från Skråmträskskon och blomman från Burträsk blommor (fick den budad till mig av mina fina universiteteskompisar, kram på er!).

    På garderobernas kortsidor har vi satt krokar från Sekelskifte där gästernas jacka eller skötväskan kan hänga.

    I ett gammalt trätråg ligger småskufs som kan vara bra att hitta. Spåbubblor, kvitton, lås med nyckel och tuggummin. Timmerväggen är obehandlad ~ jag petade bara bort all mossa med en morakniv.

    På garderoben mitt emot står en korg med mina och Fredriks vantar och mössor och en korg med reflexvästar. Även här hänger en krok för jackor.

    Skålhandtag och knoppar i mässing kommer från Ikea.

    Dörren är så fin, så fin! Den behöver målas då den svällt och krympt ~ och där jag råkat dra barnvagnen gång på gång längst ner behöver den också en dutt spackel. Det får bli sommarbestyr. Dörrtrycket i obehandlad mässing är från Sekelskifte. Dörrmattan från Rusta.

    Kudden kommer från Tidlösa design i Malå och fårfällen är från svärföräldrarnas “Burlins Lantgård” (finns att köpa på Saluhallen i Burträsk).

    Det var det hela, bygget, färgkoderna, misstagen, detaljerna. Alltihop. Vi är väldigt förtjusta i vår hall och den sväljer massor med kläder och grejer, praktisk och fin. 

    I lådorna har vi Los ytterkläder i ena, hennes mössor och vantar i andra, Svantes alla ytterkläder har en låda och Los skor huserar i den fjärde lådan. I ena garderoben har vi “gårdskläder” och skor. Vi har satt in hyllplan med dörrmattor på i båda garderoberna. I andra garderoben har vi kläder vi har när vi “lämnar gården” (som inte används när vi åker skoter, grillar eller besöker djuren) och skor på samma tema. Under hyllplanet ligger åkpåsar, picknickfiltar, ullfiltar och en stor låda med skovård. Det var allt!

  • Drömmen,  Fjällen,  Gårdsprojekt,  Lantliv,  Renovering,  Resor,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    Höstrapporten från Backen

    Hej på er. Kaffehurran har fått jobba här på Backen, jag har slagit mig ner vid ett oktobersoligt kök, på kökssoffan ligger ett virrvarr av ett stycke bondkatt och njuter. Det var längesedan vi hördes. Jag har ju gått all in på småbarnslivet, märkligt vore väl annat, och tog lite ledigt härifrån. Taskigt att inte förvarna er innan, men vi har ju fått hänga ordentligt på instagrammen istället. Nu tänkte jag bjuda på ett matigt inlägg med bilder från vår höst.

    Annars då? Vi mår bra, är totalt uppslukad av den lille tremånaders lillkillen som numera ingår i vår familj. Så kär i honom. Jag har tagit tag i att involvera mina sociala medier i vårt redan befintliga företag, så jag har suttit uppslukad med SNI-koder, Skatteverket och fix med banken. Jag kommer framöver göra lite fler samarbeten i mina kanaler, det känns superkul! Livet är också livet, med allt vad det innebär, så de senaste månaderna har oron för en kär människa också varit stor för oss. Jag vill ju kunna berätta för er även när elände ryms i livet, men just denna historia är inte min att berätta. Så ni får några kryptiska rader av mig och ett stort, härligt inlägg med bilder från vår höst..

    Vi packade hela Volvon proppfull med blöjor, syskonvagn och ullunderställ och åkte tvärsöver landet, som så många gånger förr. Vi skulle husera i svärföräldrarnas stuga nästan hela veckan lång. Något jag längtat efter under renoveringen och tiden med hästar på gården, att åka bort flera dagar i ett sträck. Tänk att det blev Svantes första resa till fjällen.

    Han sov sig genom resan. Men ändå. Så gott i hjärtat att vara här, på en plats som betyder så mycket för oss. Tillsammans med våra två små. Här blev dagarna riktiga äventyr för Loppan och Svante snusade fjälluft.

    När vi plockat svamp och fiskat fisk så gjorde vi en härlig utflykt till Ruttjebäcken. Vi slog oss ner längst ner, fikade och kikade på den vackra naturen. Loppan lekte med pinnar, sand och lera.

    En annan dag blev äventyret muuriikka-lunch nedanför stugan. En öl i solen. En promenad längst grusvägen och prat om nutiden, framtiden och drömmar. Dags för nya mål i livet efter vår husresa.

    Det härliga med trippen var att vi först fick tid med svärföräldrarna i stugan och sedan avslutade vi veckan med nästan hela min familj. Sista dagen tog vi gondolen i Hemavan upp på kalfjället och drällde iväg mot en av topparna framför oss.

    Att drälla runt och valla barn, fika från Kånkenryggan och klä av sig till linne på kalfjället. Det är härliga tider. Väldigt imponerad över kusinskaran.

    När vi kom hem hade vår rörmokare jobbat flitigt och monterat slottsvred på våra element. För första gången någonsin finns nu värme på övervåningen. Sedan fick vi betala sista stora fakturan och skåla i köpeskaffe på café inne i stan. Nu börjar det på riktigt – livet efter mastodontrenoveringen.

    Vi har senaste två åren renoverat rakt ur fickan och inte alls prioriterat tjusiga saker som fönsterlampor, gardiner och mattor för att ta några exempel. Trots att det är lite “ihåligt”, så tycker jag det är rackarns hemtrevligt här nu. Älskar varendaste vrå vi skapat oss här.

    Väl hemma igen började skördetiderna. Loppan har ätit sig ett par morötter varenda dag hela hösten tror jag bestämt.

    Har blivit överraskad över hur glad jag blivit av blommorna i landet. Tagetes och rosenskära. Måste påminna mig själv om blomsterglädjen till nästa vår, den ska inte prioriteras bort.

    Ringblomma och vallmo. Inga blommor har egentligen passat med varandra eller gjort sig särskilt bra i en bukett ihop. Ändå har jag plockat för glatta livet och placerat ut här och var. 

    Har varit glad över broccolin också. Gjort broccolisoppa en drös med gånger och förvällt och frusit in broccoli i omgångar. Visste ni att bladen och stjälken är lika god att laga mat på som själva buketten?

    Då och då har nära och kära tittat förbi på fika. Bland det bästa jag vet, få göra fint hemma inför besök. Påta och pyssla på. 

    Många turer med Fapri har det blivit. Inget som ger puls och träning för henne, men gott för själen har det varit. Jag skulle så gärna vilja ägna mer tid åt vår lilla ponnydam. En höstönskan jag ska se till går i uppfyllelse. Loppan är så duktig på att rida och för någon vecka sedan slängde jag den femton år gamla, sneda sadeln (förlåt Fapri!) och skaffade en ponnyputa. Återkommer med recension!

    Det känns som att vi inte gjort någonting alls i höst på vår gård. Tur vi har bildbevis på att det faktiskt händer saker! Sommarprojektet att byta rutten ladugårdsbrygga växte och blev nytt staket också. Kryss, precis som jag önskat.

    Mer blomsterglädje. Ringblomssalva skulle tillverkas och vi skördade ringblommor för glatta livet.

    Så många gånger jag gått ut i landet för att plocka något litet till middagen men kommit in med korgen full. Det blev ju mat ändå, trots sen sådd och sen vår och dåligt med ogräsrensning.

    Landen har kryllat av åkersnigel som mumsat på diverse grönsaker. Förlorat så mycket till dem, men i år hade jag sinnesro att acceptera det.

    Livet med Loppan. Så hjälpsam och arbetsam. Kul har vi med. Vi båda tycker trädgårdslandet är en otroligt bra plats att hänga på. Här samlar vi energi.

    Så ofta vi kunnat har vi ätit utomhus. Det om något förhöjer härlighetskänslan i vardagen. Just denna gång blev det parisare vid Lilla Stensträsket. En vanlig septembermåndag.

    Lillebroren. Svante. Vår ljuvliga lilla bebis. Han som sov i två månader och vaknade plötsligt upp i september och funderade på vad han missat. Storögt och leende möter han världen. Charmar alla.

    Jag bakade kalljästa, rosa frallor till frukosten. Blev succé om något. Receptet finns på min instagram, här!. 

    Hösten kom med besked och jag njöt av allt vår vackra by bjöd på. Joggingturer till andra sidan sjön. Promenader kantade av susande, gula löv och synen av svärmor och svärfars får som betar på vidderna bredvid vårt hus. Jag är en sådan som letar det vackra i allt och ser knappt lerpölar, smutsiga ytterkläder och allt grus i hallen. Så fullt upp med allt vackert.

    Vår plats på jorden. Sågen framför huset vittnar om ännu ett projekt. Så hoppas vi att en skorsten pryder husets nock snart. Vi får se.

    Såklart blev det en herrans massa skrot av projektet. Vi har nämligen fått oss en ny brotrapp. Eller fått och fått, den är såklart både byggd och betald av oss. Det var en glädjens dag när SJ-pallarna äntligen kunde slängas åt sidan. Värt att föreviga!

    En glimt kommer här. Precis så som jag önskade. Jag gjorde en ritning på trappen och Fredriks respons blev “Ja ?! Såklart ?! Hur skulle man annars bygga?” tur vi har samma smak i det allra allra mesta.

    Våra ungar får hänga med på det mesta. I ett annat tempo än tidigare men ändock. En bestämd traktoråkare väntar på att pappan ska lasta på skrot.

    Under tiden Svante sov och resten av familjen körde brännbart skrot så ordnade jag oss en ny liten rabatt. Cortenplåt. Så fint, nu har den hunnit rosta också.

    Jag petade ner en hel drös med vita tulpanlökar också, hoppas kunna njuta av blomsterglädjen tidigare till våren mao!

    Jag och barnen har gjort små utflykter. Just denna gång till jätteasparna i här i Skråmträsk. En nyckebiotop med aspar som är ungefär 300 år gamla, sannolikt Sveriges äldsta.

    Varm choklad och saft i sirapsflaska. Det vill jag att ungarna ska minnas som sin barndom.

    En liten Loppa, mallig över en egen bit äppelkaka och Svante så nöjd med att bara få följa med. Det är så härligt ute i skogen i september.

    För mig är det första hösten utan häst. Det jag saknar mest förutom individen i sig är skogen. All tid jag brukar spendera ute i skog och mark året runt. Att åka ut med ungarna någon timme och fika och dra luften långt ner i lungorna. Då blir jag liksom mig själv igen.

    Hemma i Drömmen har livet rullat på. Vi börjar sakta vänja oss vid livet som fyra i familjen. Det känns som han alltid funnits med oss. Det enda som är lite svårt är att göra sådant som jag annars gärna hade gjort med honom i bärselen, han är så lång och tung att min arma rygg inte hängt med i tillväxtkurvan.

    Jag har varit så glad i hösten i år. Tänk att få uppleva ännu en årstid på vår plats på jorden. Den tionde hösten på Backen!

    En kväll fick vi stoppa lillebror i vagnen och rulla honom över åkern till svärmor och svärfars gård. De erbjöd oss att hämta potatis hos dem, då vi inte satt någon egen. Fjällkon Lilja tittade idogt på.

    Vi hade förstås vår lilla hjälpreda som mest letade mask med oss.

    Fin-fina pärer. Nästa år bli det land på Backen igen, när vi inte mastodont-renoverar och bakar bebis hela våren.

    Så blev det klart, sommarprojektet med ladugårdsbryggan. Ska måla mer till våren med, men för nu är vi så nöjda så. Till nymålade dörrar också. Tjusigt.

    September övergick till oktober och den femte är vår dag. Tretton år ihop. Vi firade med extra god frukost i ottan. Så himla glad över våra tretton år ihop, fantastiskt att få dela livet på Backen med Fredrik.

    Vips blev Fredrik klar med vår brotrapp också. Hur fin? Vilket lyft mot SJ-pallarna vi hoppat på i två år. Vi ska fylla på med mer grus framför så markskivorna försvinner. Men för i höst är vi klara. Sån härlig känsla att ha hunnit med våra två sommarprojekt och nu kan pausa lite.

    Och pausa gör man ju bäst i bagarstugan. Vi grejade och donade och bakade och hade en liten “skördemarknad” en kväll i bagarstugan. Jag älskar att numera ha både en soffa och en TV men det är när vi påtar på med sådant här som jag mår som allra bäst. 

    Loppan går sina femton timmar på förskolan varje vecka men efteråt fick hon susa hem och hjälpa till. Svante däremot långsov i vagnen utanför fönstret med P4 skvalande genom englasfönstren och fick sedan spendera sista stunden i babysittern. Någon som hittat sina små, knubbiga händer!

    Det blev bröd i massor. Frysen full och även ett gäng bybor var förbi och handlade i lilla självbetjäningen.

    Jag har donat på med lite allt möjligt på sistone och ringblomssalva har det blivit en omgång av. Med bivax från min vän Astrids Storåkersgården i grannbyn.

    Många höstpromenader har det blivit och Loppan har fått lura om hon velat.

    Inne i Drömmen har en viss Knut tagit över kökssoffan. Han är så lycklig att den är inne från röda lillhuset på gården. Jag har lite samma känsla. Allt som oftast ligger han där och bara är.

    Senaste dagarna har vi varit hemma allihopa. Loppan med dubbelsidig öroninflammation och Fredrik med rejäl förkylning och jag med en light-variant. Jag vet inte hur många timmar vi spenderat inomhus. Pyssel, filmer, fika, läsa bok och bara vara. Igår tog vi en liten djurrunda och fixade lite med hönsen. Jag är glad för det lilla, men längtar efter vi alla är friska och fyllda med energi igen!

    Jag försöker göra EN trädgårdsrelaterad sak varje dag för att underlätta för mig själv. Här förvälldes sista skörden broccoli och frystes in. Så gott att hitta i vinter.

    Så, en rackarns lång glimt från vår höst. Så lovar jag er att jag snart är här igen med nya, färskare glimtar från vår Backe!

  • Övervåningen,  Renovering,  Vår lilla Lo

    En hjälp på traven & inflyttningspizza

    Det var söndag, strax efter fyra. Först kom mina kära föräldrar upprullande för Backen med släpen kopplad på bilen och fyra extra armar att hjälpa till med. Strax därefter kom Fredrik hem – med sju veckors ledighet framför sig. Han hade redan arbetat sju dagar i rad, men vi kände vittringen av färdig övervåning och var ivriga, frågade därför mamma och pappa snällt om de kunde tänka sig ge oss en sista hjälpande hand. Såklart de kunde, de ställer alltid upp <3

    Men först: inflyttningspizza! Så nära vi kunde komma “inflyttnings” i alla fall!

    Loppan som fått karantäna med oss var prick hur nöjd som helst med besöket. Och pizzan.

    Sedan satte vi igång. Mamma lastade släpet med skrot och lovade gulligt nog att köra bort hela balunsen på bränngropen med (är det dialektalt att säga “bränngropen” till återvinningscentralen förresten? Känns lite brutalt 2021 att “åka till bränngropen”). Jag städade på nedervåningen. Vi har bott trångt nu sista tiden med extramöbler i varje rum. Det har inte gått någon nöd på oss, alls, men det behövdes en rejäl uppfräschning av exakt alla skrymslen. Loppan donade på och matade både höns och fiskmåsar, och vips var hon och hjälpte mormor lika fort att slänga skrot på släpet.

    Vilken syn, där bakom husknuten. Lilla Lo och världens bästa mormor. Pratade säkert om fåglar och cyklar. Hjärtat varmt av tillfället.

    Fredrik och min pappa hade satt igång med sista listerna på övervåningen. Vardagsrummet (1/4 av husets yta) skulle listas och då är det gott att vara två, en som trycker och håller mot när vansinnigt långa lister ska spikas. Teamwork. Loppan slet på sig sina små peltorkåpor och hjälpte till med sista kapen.

    Det var sjukt spännande. Fredrik höll andan som under fotbolls-EM. Men – alla kap gick vägen!

    Applåder efter varje kap. Jag hade stationerat mig i skuggan, indränkt i myggmedel och bara njöt av att ha händer och tankar fria en stund.

    Ja, för mormorn roade lilla Lo bäst det gick. Och resten av arbetsligan jobbade på, kapa, spika och stöka.

    Jag smög upp en kort sväng och förevigade. Overkligt. När vi tackade mormor och morfar för insatsen och gjorde kväll så gjorde vi det med stora leenden. Är det ens på riktigt – ska vi få bo här?