• Gårdsprojekt,  Kalas & födelsedag,  Livet utanför backen,  Utflykter,  Vår lilla Svante,  Visit Skellefteå

    Svante 2 år!

    Nej men vet ni vad, igår, 7 juli fyllde vår minsta lilla älskling två år. Två år sedan den där kvällen när han kom till oss med buller och bång, jag blev igångsatt elva dagar över tiden och ut kom han utan ett ljud. Aldrig har någonting skrämt livet ur mig som det. En hemsk förlossning, som ledde till en fantastisk liten grabb som varit så självklar i vår familj. Och igår var det hans alldeles egna dag!

    Det togs i från tårna när ljuset skulle blåsas ut!

    Men luften åkte upp i luggen tror jag – så vansinnigt gulligt! Hjälp fick han av storasyrran tillslut.

    Efter frukosten kom paketet fram. Det skramlade och hade sig men Svante var ändå övertygad om att det var “gosse-djuur” i paketet. Men ingen besvikelse kunde skönjas när han istället plockade fram hink, spade och en liten traktor. Loppan studsade runt på stället – så taggad att få visa överraskningen som pappa ordnat senaste kvällarna.

    På med skaljackorna – regnet hängde i luften. Där, intill lilla odlingshörnan så kunde något nytt skönjas!

    En sandlåda! 

    Det blev lek och stoj direkt! Fredrik har byggt sandlådan av limträ och roslagsmahogny, vår egna “lasyr” vi använder på allt och lite till. En del trätjära, en del kokt linolja och en del balsamterpentin. Så får man en jättefin, vattenavvisande yta på typ all sorts trä. Luktar gott också!

    Vi piffade barnens hörna med ett hörn av hässjevirke och svartvinbärsbuskar som Fredrik fått i present av sina föräldrar. Så mysigt med en barnhörna, jag hoppas att de vill spendera massor med tid i sitt egna lilla hörn!

    Efter lunchen duschade vi upp oss allihopa och åkte till stan. Vi behövde handla penslar, nässpray och hade en middagsbokning redo. Men vi passade på att åka in tidigare och besöka bibblan och Alfonsutställningen i kulturhuset. Utställningen finns i Södra foajén och är gratis för alla, den står kvar till den 20 augusti så passa på att göra ett besök! 

    Tillslut blev det tid för “resturragen” som Loppan säger och vi skålade på Pinchos innan vi åkte hem igen. Vilken födelsedag va! Kalaset tar vi en annan dag – men först – pärlband av hemmadagar och ta tag i gårdsprojekten!

  • Djuren,  Gårdsprojekt,  Hästen, ponnyn & stallet,  Renovering

    Renoveringen av mitt stall

    I den murade delen av ladugården ligger mitt stall. Resan mot stallet började redan 2014 (ett år innan vi köpte gården) då jag flyttade hem mina två hästar. Pappa hjälpte oss att bygga två provisoriska boxar av OSB-skivor och överblivet virke jag fått köpa billigt av mitt dåvarande jobb. 

    Mitt stall har fått växa fram under flera år, jag har fortfarande några saker jag skulle vilja göra iordning men i överlag känner det jag mig jättenöjd. Det är inte lyxigt på något vis, men det fyller sitt syfte och det är underbart att ha så stora ytor att träna på med en unghäst om vintern. (Fast jo, rätt lyxigt tycker jag det är med ett alldeles eget stall, men inga kristallkronor skymtas här, hihi!)

    Jag flyttade hem hästarna samma dag som jag började att studera under hösten 2014. Jag var nöjd bara av att ha de där två boxarna men ganska fort insåg jag att stallet var för trångt, för smutsigt och helt enkelt inte fungerade särskilt bra. Så sommaren 2015, när vi köpte gården, satte vi igång och tog tag i det mest akuta (samtidigt som vi satte igång och bytte tak på huset, hur hann vi?)

    Stallet var i dåligt skick och överallt var det smutsigt. Det krävdes många timmars städning att få bort allt. Jag passade på att göra detta i juli när hästarna gick ute dygnet runt.

    Ganska fort så insåg vi att takhöjden behövde justeras då min ena häst var ganska hög, efter en del klurande kom vi fram till att vi skulle höja taket precis över boxarna. Så jag skottade bort allt spån, sedan säkrade vi upp alltihopa med spännband och stroppar innan vi sågade av takåsarna, hejade upp alltihopa med spännbanden och fäste taket 20 cm högre upp. Sen var det bara att skotta tillbaka allt spån (som ligger som isolering ovanpå taket). 

    Jag tyckte stallet var för trångt så jag satte igång och rev ut ett gammalt vattenkar för att få en bit stallgång att hålla till i när vi skodde hästarna. 

    Samtidigt rev jag ut den brädvägg som skilt hästarnas boxar från den nya “stallgången”. Jag minns att Fredrik fick komma och hjälpa mig med att dra stora, handsmidda spikar ur väggen för att få bort brädorna.

    Jag lappade och lagade de putsade väggarna..

    jag köpte kalk och blandade med vatten och blaskade på väggarna och i taket. Vilket lyft!

    Jag köpte en stor burk med svart slamfärg och satte igång att måla dörrar, boxväggarna och balken som går genom hela stallet. På bilden ovan på den röda dörren ser man utrymmet jag hade att få in hästarna på, till höger ser man boxväggen av OSB-skivor och till vänster den gamla ko-inredningen.. jag började mer och mer störa mig på platsbristen och ingenting kändes enkelt i dagliga skötseln av hästarna.

    När sommaren 2016 kom blev jag nyfiken en kväll och började spetta med järnspettet på gamla kobåsen… det började lossna små små bitar av betongen. Så jag bestämde mig för att hacka loss alltihop, om det så skulle ta hela året!

    Stallet var uppdelat i två delar där den smala gången till höger ledde till boxarna och skulle man ha tag i några saker fick man gå runt kobåsen till garderoberna. På kobåsens “kortsida” hade jag stallgången med en liten skötplats. Det fanns ingen fungerande el i stallet så jag drog snällt in en skarvsladd och en bygglampa varje gång jag skulle in med hästarna.

    Jag berättade om mitt vansinnesprojekt på jobbet jag sommarjobbade på (detta var samtidigt som vi tilläggsisolerade, bytte alla fönster och bytte panel på huset) och en snäll kille i arbetslaget erbjöd mig att låna hans bilmaskin. Så mycket snabbare det gick när jag fick bila bort betongen och slapp spätta!

    Många sena kvällar där jag bilade och bar ut betongen för hand.

    De gamla metallrören fick jag hjälp av Fredrik och svärfar Eskil att få loss. Stolparna sågades av med rondell.

    Jag satte distanser och armeringsmatta.

    Tillslut kom betongbilen! Jag hade absolut inte råd att lägga några stora summor på stallet vid den här tiden så jag nöjde mig så ofantligt mycket med att ha fått till dessa kvadratmeter! Jag blev först övertalad att ha kvar den gamla rännan så att man kunde använda den som “slaskränna”

    Jag var så nöjd med resultatet! Men den där rännan skavde rätt rejäl i mig mig jag hade fått en briljant idé! Att byta ut ena fönstret mot en dörr till ladugårdens baksida. Jag brukade varje dag ta hästarna och gå runt hela stallet (och med höpåsar, vattenhinkar osv).. så jag drömde om att fort kunna komma direkt ut i hagen…

    Så medan Fredrik slet på med huset önskade jag mig en ladugårdsdörr av min självlärda snickarpappa.. en sensommarkväll 2017 köpte jag hämtpizza och pappa tog upp ett dörrhål, så jobbade vi på!

    Vips sa det så satt dörren där! Vi har fyllt upp med material runt rampen så det inte är ett så stort kliv upp på sen, satt ribbor på den mot halkan och målat dörren grön. Vilken höjdare! Plötsligt gick allt så lätt!

    Jag provade under en period att ta hästarna över rännan via en “bro” av limträ, men sent på hösten 2017 tog jag tag i att ringa betongbilen för den sista skvätten betong. Oj så bra det blev!

    Ungefär här drog Fredrik ny el och satte upp lysrör i stallet med.

    Åren gick och jag använde gladeligen stallet varje dag. Tillslut var de provisoriska OSB-boxarna ordentligt slitna med flera hål. Jag lappade och lagade och förlikade mig med att jag nog skulle få fortsätta leva med ett skruttigt stall i många år till, drömde ändå mest om en lösdrift.

    Men så fick jag sommaren 2020 ett erbjudande om att köpa min kompis Jennifers boxfronter som blivit stående. Jag tänkte att det går ju att åka dit och mäta, de kommer säkert inte att passa ändå, men tji fick jag, de skulle gå in med någon centimeter tillgodo! Så vi satte igång (mitt i renoveringen av husets övervåning) att riva ut de provisoriska boxarna som nu suttit i sex år.

    Här ser man takhöjningen bakom den bortre balken bättre. 

    Så började vi arbetet med att lyfta in och sätta in boxarna. Fredrik och jag fick god hjälp av min mamma och svåger! Tyvärr så levde min häst bara i fyra månader till efter att vi satt in boxarna så de hann knappt bli använda.

    Och här är vi idag. Mitt i mörka januari. Men stallet består nu av två fullstora boxar med varsitt fönster. Den svarta dörren leder ut till lösdriften.

    Mitt emot boxarna finns hyllor med foder och hinkar, leksakstraktorer, gungor och grimmor i drivor. Stök och stoj är alltid tillåtet i mitt stall!

    Genom denna dörr kommer man in från stallets framsida, där vårt hus står. Intill den står en mindre ponnybox som våra grannar byggde sommaren 2019 när de hade sin ponny inställda här.

    Men där bor våra tre kaniner just nu!

    Oj så många timmar vi lagt ner på stallet ändå. I jämförelse med huset vi bor i så är det ju ingenting, men jag blir ändå förundrad över hur jag lyckas få dessa idéer, få med Fredrik och pappa på idén och ro det i hamn? Det är knappt så att jag minns själv att jag fick stöka på ute i ett stall utan el där hästarna knappt rymdes. Sedan har vi hunnit att bygga en varm och härlig sadelkammare också, men den får jag visa en annan dag!

  • Gårdsprojekt,  Nedervåningen,  Renovering

    De nio sommarprojekten

    I år strök vi projekt efter projekt. Även sådana vi kommit på under årets gång och varit superpeppad på – som att gjuta i ladugården – har vi skjutit på och lagt på framtiden. Vi ville prova vara lediga i sommar. Men ändå lyckades den där projektlistan uppdatera sig själv och igår när vi gjorde en översyn över kommande veckan kunde vi räkna ihop nio pågående projekt, vi är hopplösa! Vi båda tycker det är så otroligt roligt med hemmaprojekt så det känns kul att vi har saker att påta på med, men vi har också anammat den där ledigheten riktigt mycket, så nu får vi lägga på ett kol för att hinna ro årens projekt i hamn.

    Hur som helst. Mitt i projektlistan ligger en ny, tjusig entre till stallet. Drömmen har varit en ny dörr, då vår förra fullständigt föll sönder i våras under någon av fixardagarna. En trappa (istället för rampen som tidigare varit där) och på varsin sida: rosenbuskar!

    Så när Slottet i Skellefteå hade en hylla med rosenbuskar för en femtiolapp styck så slog vi till. Valde två av sorten “Balmoral”. Vi är experter på att påbörja projekt som sedan stannar av innan vi avslutar dem. Jag var nästan helt säker på att rosorna skulle hinna torka bort innan vi fick ner dem i jorden. Men så en dag, tjoff sa det, så var hålen grävda och fyllda med brunnen hästskit. Bara någon vecka sedan knoppades det och i förra veckan slog de ut, de djupröda, fantastiska rosorna. Kanske är det att börja i fel ände, att plantera rosorna först, men vem kan låta bli?

    Så när projekt 1-6 är avklarade på listan så hugger vi tag här, projekt nummer 7: stallentren. Fram tills dess kan jag njuta djupröda rosor. Någonting säger mig att detta inte blir mina sista rosor!

  • Drömmen,  Fjällen,  Gårdsprojekt,  Lantliv,  Renovering,  Resor,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    Höstrapporten från Backen

    Hej på er. Kaffehurran har fått jobba här på Backen, jag har slagit mig ner vid ett oktobersoligt kök, på kökssoffan ligger ett virrvarr av ett stycke bondkatt och njuter. Det var längesedan vi hördes. Jag har ju gått all in på småbarnslivet, märkligt vore väl annat, och tog lite ledigt härifrån. Taskigt att inte förvarna er innan, men vi har ju fått hänga ordentligt på instagrammen istället. Nu tänkte jag bjuda på ett matigt inlägg med bilder från vår höst.

    Annars då? Vi mår bra, är totalt uppslukad av den lille tremånaders lillkillen som numera ingår i vår familj. Så kär i honom. Jag har tagit tag i att involvera mina sociala medier i vårt redan befintliga företag, så jag har suttit uppslukad med SNI-koder, Skatteverket och fix med banken. Jag kommer framöver göra lite fler samarbeten i mina kanaler, det känns superkul! Livet är också livet, med allt vad det innebär, så de senaste månaderna har oron för en kär människa också varit stor för oss. Jag vill ju kunna berätta för er även när elände ryms i livet, men just denna historia är inte min att berätta. Så ni får några kryptiska rader av mig och ett stort, härligt inlägg med bilder från vår höst..

    Vi packade hela Volvon proppfull med blöjor, syskonvagn och ullunderställ och åkte tvärsöver landet, som så många gånger förr. Vi skulle husera i svärföräldrarnas stuga nästan hela veckan lång. Något jag längtat efter under renoveringen och tiden med hästar på gården, att åka bort flera dagar i ett sträck. Tänk att det blev Svantes första resa till fjällen.

    Han sov sig genom resan. Men ändå. Så gott i hjärtat att vara här, på en plats som betyder så mycket för oss. Tillsammans med våra två små. Här blev dagarna riktiga äventyr för Loppan och Svante snusade fjälluft.

    När vi plockat svamp och fiskat fisk så gjorde vi en härlig utflykt till Ruttjebäcken. Vi slog oss ner längst ner, fikade och kikade på den vackra naturen. Loppan lekte med pinnar, sand och lera.

    En annan dag blev äventyret muuriikka-lunch nedanför stugan. En öl i solen. En promenad längst grusvägen och prat om nutiden, framtiden och drömmar. Dags för nya mål i livet efter vår husresa.

    Det härliga med trippen var att vi först fick tid med svärföräldrarna i stugan och sedan avslutade vi veckan med nästan hela min familj. Sista dagen tog vi gondolen i Hemavan upp på kalfjället och drällde iväg mot en av topparna framför oss.

    Att drälla runt och valla barn, fika från Kånkenryggan och klä av sig till linne på kalfjället. Det är härliga tider. Väldigt imponerad över kusinskaran.

    När vi kom hem hade vår rörmokare jobbat flitigt och monterat slottsvred på våra element. För första gången någonsin finns nu värme på övervåningen. Sedan fick vi betala sista stora fakturan och skåla i köpeskaffe på café inne i stan. Nu börjar det på riktigt – livet efter mastodontrenoveringen.

    Vi har senaste två åren renoverat rakt ur fickan och inte alls prioriterat tjusiga saker som fönsterlampor, gardiner och mattor för att ta några exempel. Trots att det är lite “ihåligt”, så tycker jag det är rackarns hemtrevligt här nu. Älskar varendaste vrå vi skapat oss här.

    Väl hemma igen började skördetiderna. Loppan har ätit sig ett par morötter varenda dag hela hösten tror jag bestämt.

    Har blivit överraskad över hur glad jag blivit av blommorna i landet. Tagetes och rosenskära. Måste påminna mig själv om blomsterglädjen till nästa vår, den ska inte prioriteras bort.

    Ringblomma och vallmo. Inga blommor har egentligen passat med varandra eller gjort sig särskilt bra i en bukett ihop. Ändå har jag plockat för glatta livet och placerat ut här och var. 

    Har varit glad över broccolin också. Gjort broccolisoppa en drös med gånger och förvällt och frusit in broccoli i omgångar. Visste ni att bladen och stjälken är lika god att laga mat på som själva buketten?

    Då och då har nära och kära tittat förbi på fika. Bland det bästa jag vet, få göra fint hemma inför besök. Påta och pyssla på. 

    Många turer med Fapri har det blivit. Inget som ger puls och träning för henne, men gott för själen har det varit. Jag skulle så gärna vilja ägna mer tid åt vår lilla ponnydam. En höstönskan jag ska se till går i uppfyllelse. Loppan är så duktig på att rida och för någon vecka sedan slängde jag den femton år gamla, sneda sadeln (förlåt Fapri!) och skaffade en ponnyputa. Återkommer med recension!

    Det känns som att vi inte gjort någonting alls i höst på vår gård. Tur vi har bildbevis på att det faktiskt händer saker! Sommarprojektet att byta rutten ladugårdsbrygga växte och blev nytt staket också. Kryss, precis som jag önskat.

    Mer blomsterglädje. Ringblomssalva skulle tillverkas och vi skördade ringblommor för glatta livet.

    Så många gånger jag gått ut i landet för att plocka något litet till middagen men kommit in med korgen full. Det blev ju mat ändå, trots sen sådd och sen vår och dåligt med ogräsrensning.

    Landen har kryllat av åkersnigel som mumsat på diverse grönsaker. Förlorat så mycket till dem, men i år hade jag sinnesro att acceptera det.

    Livet med Loppan. Så hjälpsam och arbetsam. Kul har vi med. Vi båda tycker trädgårdslandet är en otroligt bra plats att hänga på. Här samlar vi energi.

    Så ofta vi kunnat har vi ätit utomhus. Det om något förhöjer härlighetskänslan i vardagen. Just denna gång blev det parisare vid Lilla Stensträsket. En vanlig septembermåndag.

    Lillebroren. Svante. Vår ljuvliga lilla bebis. Han som sov i två månader och vaknade plötsligt upp i september och funderade på vad han missat. Storögt och leende möter han världen. Charmar alla.

    Jag bakade kalljästa, rosa frallor till frukosten. Blev succé om något. Receptet finns på min instagram, här!. 

    Hösten kom med besked och jag njöt av allt vår vackra by bjöd på. Joggingturer till andra sidan sjön. Promenader kantade av susande, gula löv och synen av svärmor och svärfars får som betar på vidderna bredvid vårt hus. Jag är en sådan som letar det vackra i allt och ser knappt lerpölar, smutsiga ytterkläder och allt grus i hallen. Så fullt upp med allt vackert.

    Vår plats på jorden. Sågen framför huset vittnar om ännu ett projekt. Så hoppas vi att en skorsten pryder husets nock snart. Vi får se.

    Såklart blev det en herrans massa skrot av projektet. Vi har nämligen fått oss en ny brotrapp. Eller fått och fått, den är såklart både byggd och betald av oss. Det var en glädjens dag när SJ-pallarna äntligen kunde slängas åt sidan. Värt att föreviga!

    En glimt kommer här. Precis så som jag önskade. Jag gjorde en ritning på trappen och Fredriks respons blev “Ja ?! Såklart ?! Hur skulle man annars bygga?” tur vi har samma smak i det allra allra mesta.

    Våra ungar får hänga med på det mesta. I ett annat tempo än tidigare men ändock. En bestämd traktoråkare väntar på att pappan ska lasta på skrot.

    Under tiden Svante sov och resten av familjen körde brännbart skrot så ordnade jag oss en ny liten rabatt. Cortenplåt. Så fint, nu har den hunnit rosta också.

    Jag petade ner en hel drös med vita tulpanlökar också, hoppas kunna njuta av blomsterglädjen tidigare till våren mao!

    Jag och barnen har gjort små utflykter. Just denna gång till jätteasparna i här i Skråmträsk. En nyckebiotop med aspar som är ungefär 300 år gamla, sannolikt Sveriges äldsta.

    Varm choklad och saft i sirapsflaska. Det vill jag att ungarna ska minnas som sin barndom.

    En liten Loppa, mallig över en egen bit äppelkaka och Svante så nöjd med att bara få följa med. Det är så härligt ute i skogen i september.

    För mig är det första hösten utan häst. Det jag saknar mest förutom individen i sig är skogen. All tid jag brukar spendera ute i skog och mark året runt. Att åka ut med ungarna någon timme och fika och dra luften långt ner i lungorna. Då blir jag liksom mig själv igen.

    Hemma i Drömmen har livet rullat på. Vi börjar sakta vänja oss vid livet som fyra i familjen. Det känns som han alltid funnits med oss. Det enda som är lite svårt är att göra sådant som jag annars gärna hade gjort med honom i bärselen, han är så lång och tung att min arma rygg inte hängt med i tillväxtkurvan.

    Jag har varit så glad i hösten i år. Tänk att få uppleva ännu en årstid på vår plats på jorden. Den tionde hösten på Backen!

    En kväll fick vi stoppa lillebror i vagnen och rulla honom över åkern till svärmor och svärfars gård. De erbjöd oss att hämta potatis hos dem, då vi inte satt någon egen. Fjällkon Lilja tittade idogt på.

    Vi hade förstås vår lilla hjälpreda som mest letade mask med oss.

    Fin-fina pärer. Nästa år bli det land på Backen igen, när vi inte mastodont-renoverar och bakar bebis hela våren.

    Så blev det klart, sommarprojektet med ladugårdsbryggan. Ska måla mer till våren med, men för nu är vi så nöjda så. Till nymålade dörrar också. Tjusigt.

    September övergick till oktober och den femte är vår dag. Tretton år ihop. Vi firade med extra god frukost i ottan. Så himla glad över våra tretton år ihop, fantastiskt att få dela livet på Backen med Fredrik.

    Vips blev Fredrik klar med vår brotrapp också. Hur fin? Vilket lyft mot SJ-pallarna vi hoppat på i två år. Vi ska fylla på med mer grus framför så markskivorna försvinner. Men för i höst är vi klara. Sån härlig känsla att ha hunnit med våra två sommarprojekt och nu kan pausa lite.

    Och pausa gör man ju bäst i bagarstugan. Vi grejade och donade och bakade och hade en liten “skördemarknad” en kväll i bagarstugan. Jag älskar att numera ha både en soffa och en TV men det är när vi påtar på med sådant här som jag mår som allra bäst. 

    Loppan går sina femton timmar på förskolan varje vecka men efteråt fick hon susa hem och hjälpa till. Svante däremot långsov i vagnen utanför fönstret med P4 skvalande genom englasfönstren och fick sedan spendera sista stunden i babysittern. Någon som hittat sina små, knubbiga händer!

    Det blev bröd i massor. Frysen full och även ett gäng bybor var förbi och handlade i lilla självbetjäningen.

    Jag har donat på med lite allt möjligt på sistone och ringblomssalva har det blivit en omgång av. Med bivax från min vän Astrids Storåkersgården i grannbyn.

    Många höstpromenader har det blivit och Loppan har fått lura om hon velat.

    Inne i Drömmen har en viss Knut tagit över kökssoffan. Han är så lycklig att den är inne från röda lillhuset på gården. Jag har lite samma känsla. Allt som oftast ligger han där och bara är.

    Senaste dagarna har vi varit hemma allihopa. Loppan med dubbelsidig öroninflammation och Fredrik med rejäl förkylning och jag med en light-variant. Jag vet inte hur många timmar vi spenderat inomhus. Pyssel, filmer, fika, läsa bok och bara vara. Igår tog vi en liten djurrunda och fixade lite med hönsen. Jag är glad för det lilla, men längtar efter vi alla är friska och fyllda med energi igen!

    Jag försöker göra EN trädgårdsrelaterad sak varje dag för att underlätta för mig själv. Här förvälldes sista skörden broccoli och frystes in. Så gott att hitta i vinter.

    Så, en rackarns lång glimt från vår höst. Så lovar jag er att jag snart är här igen med nya, färskare glimtar från vår Backe!