• Annonssamarbeten,  Trädgård, odling & blommor

    Höstpyssel och skördetider

    Reklam för Granngården

    Hösten är en så härlig tid för pyssel ute i trädgården. Det går lite långsammare än på våren, även om hösten ska fyllas med älgjakt, bärplockning och ekorrhjul efter en lång sommar så är det som att det finns mer tid för hemmafix på hösten ändå. Skördetider, men också tid att förbereda för nästa års odling och ta hand om gården.

    Jag kan spendera lång tid ute i trädgårdslandet. Drar på stövlarna och tar med mig skördekorgen för att fylla den med godsaker. Potatis i botten, svartkål, grönkål och de sista ärtskidorna på toppen. I år har jag inte förädlat så mycket av det jag odlat, men var och varannan middag innehåller något hemodlat.

    I år har jag provat att odla svartkål för första gången. Den är så fin, blev en riklig skörd på relativt få plantor. Vi stoppar den i paj, gör chips i ugnen och klipper ner den i små bitar till sallader. Det är verkligen en härlig känsla att få skörda efter allt arbete med frösådder, vattning, omskolning, avhärdning och utplantering. All skötsel under sommaren. Och vips så får man skörda och frossa av sin egenodlade mat.

    För att nästa års skörd ska bli bra kommer jag jordförbättra med hopkrattade löv och gammalt växtmaterial. Krattan har stålpiggar vilket gör att jag också kan kratta bort kottar och barr på ett smidigt sätt. Handskarna är suveräna när ogräs ska rensas. 

    På hösten kan man förbereda inför nästa års sådder genom att ogräsensa, jordförbättra och sätta frön. På Granngårdens hemsida finns en guide där du kan lära dig mer! Kolla in det stora utbudet och gör din trädgård redo för nästa års trädgårdssäsong!

  • Trädgård, odling & blommor

    Trädgårdslandet i juni

    Första dagarna av juni har passerat och trädgårdslandet börjar komma i ordning. Jag tog en kvällsrunda och vattnade för första gången i år för några kvällar sedan och kände mig bara uppgiven. Hela våren har jag rensat ogräs, vänt bäddarna och fyllt pallkragarna. Och redan nu, innan mina sådder kommit upp, svämmar landen över med ogräs igen. Just nu känns det helt hopplöst, vill jag ens fortsätta odla? Hoppas det vänder!

    Vitlöken kommer i alla fall fint i ena pallkragen.

    Kålen frodas, om än sakta. Jag har lagt ut droppslang i bäddarna som jag hoppas ska bespara mig en del kånkande på vattenkannor.

    Ingen trivsam känsla i landen nu. Det är bara fult och fullt med ogräs i gängar och bäddar. Var är odlingsglädjen?

    På vår tripp runt Skellefteås handelsträdgårdar fick två större jordgubbsplantor (jämfört med de vi har hemma) följa med hem och här verkar det komma bär, kul!

    Så, vad gör man när odlingspeppen inte infinner sig? Kör på ändå? Så måste det bli, så hoppas jag att jag kan hitta glädje här ute i landet ändå i sommar!

  • Annonssamarbeten,  Trädgård, odling & blommor

    Odla potatis och så blomsteräng

    Reklam för Granngården

    Alltså, äntligen, ÄNTLIGEN är det dags för trädgårdstider även för oss i norr. Det satt sannerligen långt inne, men nu är vi mitt i varmvåren och det finns saker att göra överallt på gården. I år kommer jag som vanligt att odla grönsaker och blommor i trädgårdslandet, men utöver det har vi två trädgårdsprojekt vi tänkt ro i land. Att odla potatis och att så några små blomsterängar! Häng med när jag berättar om våra planer!

    Finns det något enklare att odla än potatis? Granngården har flera olika sorters sättpotatis med färdiga groddar, de är alltså bara att stoppa direkt i jorden! Man måste dock vänta tills jorden är tillräckligt varm (+ 8 grader). Det beror lite på sorter men räkna med 10-12 veckor innan skörd. Vill man ha tidigare skörd kan man förgro potatisen, såhär gjorde jag:

    Börja med att öppna påsen. Dessa sydda påsar är ruskigt enkla att öppna (om man väl lärt sig knepet!), pilla bara ut snöret ur sista öglan, sedan är det bara att dra i tråden så löser stygnen upp sig. Fort går det!

    Vi valde sorten “Solist” då den har goda lagringsegenskaper, men på Granngårdens hemsida finns massor med sorter att välja på.

    Placera potatisen med eventuella groddar uppåt i en äggkartong fylld med lite planteringsjord. Håll alltihop fuktigt men inte blött och låt det stå ljust men svalt. Min äggkartong hamnade i sadelkammaren som håller ungefär + 15 grader.

    Potatis som du stoppar direkt ner i backen tar 10-12 veckor innan skörd, om du istället förgror så kan du istället skörda vid 8 veckor. För att snabba på det hela lite till kommer jag sätta ut de förgrodda potatisarna i en pallkrage som blir snabbare varm än övrig mark runtom. Denna guide är toppen om du är sugen på att prova att odla i pallkrage!

    I år kommer jag också att fokusera på pollinatörerna och låta delar av gården bli små blomsterängar. Med denna fröblandning får vi förhoppningsvis får vi massor av färgglada blommor som gynnar bin, humlor, fjärilar och andra nyttodjur. Blandningen innehåller 18 vildblommor och räcker till ungefär 100 kvm. Här kan du läsa mer om hur du kan gynna pollinatörerna i din trädgård!

    Jag har förstått att en redig blomsteräng tar flera åt att utveckla, men någonstans måste man ju börja, visst? Jag kommer att strö ut fröna på platser på gården där de kommer att få växa fritt, fröblandningen ska sås på mager jord och ytan ska krattas före sådd, därefter kan man ta baksidan på krattan för att “välta” fröna. Till hösten slår vi av blomsterängen och låter det avslagna gräset och blommorna ligga kvar som en naturlig gödning för nästa års blomsteräng!

    Stort lycka till med ditt blomster- och potatisodlande i sommar!

    #Granngarden #Granngården @Granngarden

  • Guider,  Trädgård, odling & blommor

    3 enkla blommor att direkså i sommar

    Nu svämmar instagram över med odlingspepp, frösådder, dahliaknölar som väcks till liv och trädgårdspeppen (och hetsen?) är enorm! Men det är absolut inte försent att börja så, förutom att så frön i tråg och krukor så går många sorter bra att direktså direkt ute i landet eller pallkragen i början av sommaren. Jag tänkte berätta om tre väldigt lättodlade blomsorter som dessutom är otroligt vackra!

    Ringblomma

    En blomma, vacker i sin enkelhet med orange eller gula kronblad. Ringblomman blommar generöst från juni/juli och hela sommaren, fram till första frostnätterna. Blomman blir väldigt vacker i buketter och står sig relativt länge i en vas inomhus. Ringblomman är väldigt allsidig, den har antiinflammatoriska egenskaper som gör att den passar bra till att göra salvor, cerat och annat med (finns inget bättre mot nariga läppar, röda bebisrumpor, torra hälar eller knogar). Den är dessutom ätlig och piggar upp sommarsalladen eller efterrätten med de vackra kronbladen. 

    Vallmo

    Vallmo är en väldigt rar blomma som ofta blommar tidigt och älskas av våra viktiga pollinatörer! Vallmon är otroligt vacker i buketter men står sig inte särskilt länge, ute i trädgården gör den sig bättre och står stolt med sina vackra, stora kronblad. När kronbladen trillat av bildas en kapsel med frön i, dessa går att plocka in och använda som dekoration eller för att spara frön, men man kan också låta kapslarna stå kvar så kan vallmon självså sig. Den är inte särskilt kinkig och behöver knappt ens vattnas, den växer fint även under torrare perioder.

    Rosenskära

    Denna vackra blomma är nog min favorit. Den finns i flera olika färger men den vita kanske är den mest klassiska? Rosenskäran står sig bra i vas och ju mer man plockar desto mer knoppar dyker upp, det är dock inget måste, den blommar fint och mycket ändå. Det är viktigt att inte gödsla för mycket, då blir det bara en grön buske med väldigt få blommor. Rosenskäran stjälkar är väldigt fina och fungerar fint som extra utfyllnad i buketter. Även rosenskäran älskas av pollinatörer och blommar ordentligt hela säsongen. Ett måste i trädgårdslandet!

    Så direktsår jag blommor!

    Jag väntar in rätt tillfälle, detta är efter de sista frostnätterna (i början av juni hemma hos oss – men detta är såklart olika beroende på vart du bor). Jorden ska ha hunnit bli lite varm, ca 5 grader. Jag brukar inte använda jordtermometer utan “går på känsla”. Jag ser till att ytan är hyfsat slät, stör ut fröna över ytan (pallkragen eller delen av trädgårdslandet/bädden du tänkt så i) utan att tänka allt för mycket på avstånd mellan fröna, sedan strör jag på jord eller brunnen hästskit, beroende på vad jag har hemma. Sedan vattnar jag då och då om det behövs. När plantorna kommit upp ordentligt kan man gallra mellan dem (använd en sax och klipp av plantan, då dör rötterna, istället för att råka slita upp fler plantor än du tänkt dig), men det är bara nödvändigt om de står hiskeligt nära varandra, jag tycker ofta fröpåsarnas 20-30 cm mellan plantorna är överdrivna och har mina betydligt tightare än så!

    När blommorna väl är uppe ur jorden så vattnar jag vid behov och några gånger under sommaren kan jag passa på att vattna med lite gödning (guldvatten från Loppans potta eller “fisvatten” gjort på vatten, höns- och hästskit). Men alla tre blommorna är otroligt lättskötta och behöver knappt skötas om. Mycket tacksamma nybörjarblommor!

    Pinna på Pinterest!

  • Trädgård, odling & blommor

    Vad jag sått i mars!

    Ett litet hej från mig. När jag fått ordning på min tandvärk så kom covid och hälsade på oss på Backen. Jag känner mig så färdig med sjukdomar och ska absolut inte tråka ut er med att älta för er. Nu mår vi alla bra och idag tänkte jag berätta för er att jag och Loppan äntligen startat odlingsåret 2022! Mitt tredje år som odlare – hurra!

    Odlingsäsongerna har ju en tendens att starta med stök och städ istället för med sådd. I min gamla sadelkammare får mina plantor husera på vårkanten. Problemet var att jag också tyckte det var lämpligt för alla badleksaker, några backar potatis, halva Fapris täckesgarderob, lite pinnstolar, delar till barnvagnarna och annat skrufs – att tryckas in i det lilla, varma rummet. Ett litet städryck blev det, sedan kunde jag kånka in krukor, flaskor och frön. Min försådd är inte så särskilt imponerande eller inspirerande, det är fula plastkrukor jag använder år efter år, PET-flaskor för vattning och alltihopa får bo i en gammal flyttkartong. Kontentan kanske är att det inte behöver vara krångligare än så!

    I år blir det en härlig blandning av ätbart och blomster här på Backen. Jag som lovat mig själv att inte utöka (ännu ett år) och lägga all energi på att sköta om sådder, jordförbättra och rensa kvickrot ur landen. Men jag insåg att vi ändå måste prova att göra ett potatis- och rotsaksland i anslutning till trädgårdslandet, då ska nog alltihopa rymmas med marginal!

    Efter städrycket sorterade jag upp fröerna efter när de ska sås. Några få frön ska petas ner här i mars, sedan blir det full fart med kålsorter och blomsorter i april. I slutet av maj direktsår jag ute i landet. Åh, vad jag ser fram emot odlingen i år! Äntligen med en kropp som varken är ond eller gravid, mitt hälsoår ger resultat!

    Så var jag igång. Jord i små krukor och vissa grejer bredsår jag i godislådor. Märker upp med lite maskeringstejp. Inget imponerande alls, bara “tager vad vi haver”. 

    Så vi har passerat mitten av mars och hittills har jag och Loppan sått:

    – Rotselleri (för första gången någonsin!)
    – Jalapenos
    – Chili
    – Några stackars solrosor
    – Två tomatfrön

    Det är alltså fortfarande full kontroll ute i sadelkammaren/odlingsrummet och än drunknar vi varken i godislådor eller små plastbyttor – ge mig två månader till! Jag funderar däremot på om jag ska investera i lite växtbelysning, jag tror det kan behövas!

    Så – en kort statusyppdatering från odlingen. Så glad att vara igång!

  • Trädgård, odling & blommor

    Odlingsåret 2021

    Odlingspeppen var enorm i februari 2021. Jag började på ett infall filma små odlingsfilmer och var tidig med att lista frön och drömma mig bort till trädgårdslandet.

    Nu när vi inte hade hästar på gården längre tog jag sadelkammaren och gjorde om den till ett tillfälligt odlingsrum. I mars samlade jag ihop krukor, godislådor, jord och frön och satte igång. Söndagarna blev mina odlingsdagar ute i “odlingsrummet”.

    Allt det gröna i april gjorde mig salig, de där små gröna bladen gjorde mig så glad. Alltid hade jag Loppan vid min sida. Var så tacksam att drömmen om ett grönare liv tändes vid hennes födsel och nu fick jag äntligen uppleva några av målbilderna tillsammans med henne. 

    Min målsättning vad några, kraftiga plantor av lite av varje. Men det var som att jag slant med fröpåsen gång på gång. Jag provade att vinterså blommor och spenat med snö på toppen och fortsatte att föreviga alltihopa i odlingsfilmer på instagram.

    I slutet av april hade landet tinat fram och jag ropade ut “Ett, två, tre, trädgårdstider!”. Numera med stor mage och ett ständigt stånkande och stönande. Jag tänkte att det skulle vara lätt som en plätt att få fart på bäddarna, lite jordförbättring i form av gammal hästskit och saken skulle vara klar. Tji fick jag!

    För jag impulsköpte tolv pallkragar i grannbyn på Facebook köp & sälj. Satte igång och planerade, utökningen skulle innebära att jag plötsligt hade dubbelt så stort land och behövde fylla tolv pallkragar. Men först målade jag, falurödfärg är ju alltid en god idé.

    I början av maj var det fortfarande kallt ute och mina plantor var små och skruttiga. Jag försökte ha tålamod och tänka att vi ju inte kan dundra på i samma fart som “de i söder”. Men lite fundersam var jag, om det skulle hinna bli något överhuvudtaget. Omplantering av broccoli mot ladugårdsväggen kändes som en god idé.

    Jag började skrufsa runt lite i bäddarna, köra någon kärra med hästskit och kände mig nöjd. Började klura om jag till och med skulle hinna bygga något tjusigare staket runt alltihopa (dagens staket är en “rädda det som räddas kan från hönsen”-lösning).

    Jag kände efter hur kroppen mådde och tog mina stunder efter jobbet eller på helgerna. Började stånkande lyfta ut pallkragarna på plats och kände in den nya odlingsdelen.

    Som alltid på våren gick tiden fort och runt om Backen började det grönska. Jag fick lägga i en extra växel i maj och rulla ut markduk, fylla pallkragar med kartong och brunnen hästskit. Puh vad jag svettades och kände pulsen ticka när jag kånkade runt på gravidmagen, skottkärran och en herrans massa skit.

    Vitlöken jag satt hösten 2020 kom upp och jag provade att bädda in den i ull för att kväva ogräset.

    Några av bäddarna började få oroväckande mycket grönt i sig, började inse att hela bäddarna snart skulle drunkna i envisa ogräset kvickrot. Började rycka upp så mycket jag förmådde varvat med fortsatt ompyssling av pallkragarna.  Tidigt, när det fortfarande var kyligt ute, satte jag ut den vintersådda spenaten. Kunde konstatera att vintersådd inte var något för mig, blev ingen succé, men ändå skulle de små näpna bladen ner i pallkragarna.

    Helt plötsligt var det juni, allt prunkade runt trädgårdslandet och ungefär här insåg jag att, jag ligger efter! Inga frön i bäddarna, flera pallkragar gapade tomma och det enda som växte i hela trädgårdslandet var några futtiga vintersådda strån till spenat. Och kvickrot. Så jag fick helt klart lov att sätta igång, ordentligt.

    Så jag gjorde en kraftsamling. Håvade fram kartong och letade fram allt möjligt bös du kan tänka dig (gammal halm/ensilage/löv/gräs) och toppfyllde med brunnen hästskit.

    Jag planterade ut resten av det jag vintersått. En låda rosenskära och en låda ringblommor. Blev bara några strån av det. Halva fröpåsarna hade jag sparat för direktsådd.

    Jag var nu rätt så höggravid, med bara någon liten vecka till beräknad födsel. Fredrik jobbade antingen på sågverket eller uppe på övervåningen för att få klart huset innan bebisens ankomst, jag fick helt enkelt bara ta tag i det. Mysigt var det också, att äntligen få jorda ner händerna och varva ner huvudet inför föräldraledigheten.

    Mina plantor började bli långa och gängliga och att jag slant med fröpåsen i våras gjorde att jag kunde hiva ut plantor till höger och vänster. Här påväg till svärmor och svägerska med ett gäng. Morötterna är köpes, till Fapri som fick vara budbärare.

    När jag gick hem på ledighet för att förbereda mig inför Svantes ankomst så fick också Loppan gå på ledighet, så vi spenderade många timmar ihop ute i landet. Hon vattnade och vattnade med lilla vattenkannan och fyllde på den med trädgårdsslangen.

    Inne i sadelkammaren trängdes numera blommor! Jag har hört att tagetes ska sås med morötter för att hålla ohyra borta, så jag gjorde ett försök. Blev så otippat glad när första små knopparna kom, första blomman jag någonsin lyckats odla helt själv. Har aldrig varit ett fan av tagetes men fort började jag gilla de små, oförargliga blommorna.

    Vi satte ut dem i en av bäddarna, jag är osäker än idag om det hjälpte mot ohyra, men det hjälpte i alla fall humöret att mötas av lite grönska och blomster ute i bäddarna! I samma veva tjoffade vi ut grönkålen också.

    Tioende juni och jag fotar mitt lilla land från övervåningen bara för att minnas. Hälften av pallkragarna ekar tomma, markduken ligger på plats men utan täckning. Flera bäddar är helt övervuxna av kvickrot. Den gröna “häcken” av gräs mellan landen hade jag tänkt gräva bort och plantera buskar på istället, men det blev aldrig av.

    Så jag hämtade andan ännu en gång, denna gång sent på kvällen då värmen om dagarna var olidlig för en höggravid. Jag hade två veckor kvar till beräknad födsel och fortfarande massor att göra.

    Efter tips från både odlingsgrupper och min vän Astrid tog jag fram stora högrepen, ställde mig på den och “vickade” upp jorden, fick därmed med de långa rötterna på kvickroten. Så var det bara att samla ihop och köra bort hela alltet. Vi körde kvickroten till vår brännhög då det lika fort får fäste och börjar växa igen om man lägger det på t.ex. komposten.

    Så kunde jag äntligen börja så, i mitten av juni! Visserligen kan vi ha järnnätter med frost till 10 juni ungefär, men jag hade ändå hoppats kunna så tidigare än så. Jag var otroligt glad när alla bäddar var rensade och redo för sådd, odlingspeppen gjorde sig påmind igen.

    I morsdagspresent hade jag bara önskat en sak – flis! Så det ordnade Fredrik hem från sågverket åt mig.

    Jag fyllde sista pallkragen, ett under med den där magen! Så kunde jag börja fylla alla odlingsytor ordentligt – som jag längtat!

    Här satte jag broccoli, blev verkligen en succé, det vill jag odla fler gånger.

    20 juni, all flis på plats, alla bäddar sådda och alla pallkragar likaså. Jag var i mål med förberedelserna, alldeles för sent för vad jag önskat mig. Men jag lyssnade ju på kroppen in i det sista, det är jag stolt över. Klipp till 11 juli. Lillebror var fyra dagar gammal (gick elva varma dagar över tiden) och jag besökte landet för första gången sedan han föddes. Hela landet var helt övervuxet med ogräs. Kände mest bara en massa lyckokänslor över min nykläckta bebis, så jag ryckte på axlarna och sa “nåja, det blir nog mat ändå”.

    I pallkragarna kom det desto mer av det jag faktiskt planterat och sått. Så glad över denna vy.

    Men i det ett år gamla trädgårdslandet var det ogräs i massor.

    Så små stunder, när jag orkade, när pyttebebisen sov och helt enkelt när det passade, så snörde jag ut en gammal sittdyna och började rensa fram blomster och grönsaker igen.

    Det vara exploderade överallt och jag var inte redo för denna växtkraft. Jag hann inte ens tänka på vilket staket jag ville ha så var det högsommar. Strök det önskemålet från min mentala “önskelista” tillsammans med tjusiga växtstöd. Två stängselstolpar med höbals-snören fick fungera som växtstöd åt ärtorna.

    Nog om allt ogräs! För det kom ju både blomster och grönsaker för fullt! Ringblomman blev snabbt en favorit!

    I mitten av augusti var jag hyfsat ikapp. Fortfarande med väldigt låga förväntningar på mig själv, men nöjd över att det ändå blev ett ordentligt odlingsår. Hela tiden med barnen vid min sida.

    Loppan knyckte morötter så mycket hon bara orkade äta. När hon var nöjd fick kaninerna eller Fapri resten. Jag hade gallrat dåligt så vi hade mängder med näpna, jättegoda morötter.

    Mest stolt blev jag över broccolin som ståtligt växte till sig i två pallkragar.

    Ringblommorna började knoppa på riktigt och vi drunknade i grönkål!

    Även betorna gallrades dåligt (och såddes ju sent) så de blev rätt små, men mycket blev mat-storlek också. Loppan älskade att plocka blommor med mig. I pallkragen bakom henne hade jag hunnit riva upp all lök ~ ingen storlek att skryta om varken i år eller förra året, kanske borde jag prova så från frö istället för sättlök?

    Plötsligt drunknade vi i ringblommor! Jag var helt övertygad om att vintersådd inte var värt besväret, de frösådda kom precis lika starkt och tog oss alla med storm.

    Rosenskärorna blev en favorit, som ett grönt fluffigt moln med vackraste av blommor. Vi plockade buketter och grönsaker så mycket vi bara orkade. Visste ni att stammen och bladen är lika goda som buketten på broccolin? Går utmärkt att göra soppa på!

    Mina skördekorgar började äntligen fyllas till bredden och vara sådär härliga jag bara kunde drömma om i våras. Äntligen gav arbetet lön för mödan. Flera krogar med broccoli bar jag in och förvällde i lättsaltat vatten för att sedan frysa in.

    Jag försökte mig på att göra någon sorts plan i telefonen för att hinna ta tillvara på allt som var skördeklart exakt samtidigt. Men jag är dålig på att planera inser jag ~ tillslut gick jag bara på känsla och det blev ju bra ändå.

    Ett problem jag hade i sommar var att någonting åt på min zucchini! Vi fick enorma mängder så det gjorde inte så mycket, men lite girig blev jag och ville gärna behålla allt gott för mig själv.

    Åkersnigeln var boven! Verkade vara fler än jag i Västerbotten som haft problem med dessa bad boys. Året innan var det kålmalslarver som åt grönkålen, de var vi nästan helt förskonade från, men åkersnigeln åt både vitkål, spetskål och zucchini som om det inte fanns någon morgondag.

    Vallmon. Åh, vallmon! Det var ju mitt första år med blommor och jag blev hopplöst förälskad. På instagrammen såg jag vallmo i juni-juli hos de flesta, min kom i september, så bitterljuvt att jag snart skulle förlora allt vackert till frosten. Njöt massor av denna tid.

    Försökte samla frön men kom på att jag ju bara odlat ettåriga blommor. Går det då? Nej?

    Skördetiderna fortsatte. Vi åt alla goda grejer och försökte ta tillvara på överskottet. Rödbetor las in. Ringblommorna togs in och torkades.

    Morotstjuven fortsatte sitt arbete i en rasande fart. Rosenskäran bara knoppade och knoppade och knoppade.

    Grönkålen var mallig. Fantastiskt god och vacker.

    Femte oktober firade vi tretton år ihop och på köksbordet stod så mycket blommor jag orkat plocka ute i pannlampans sken. Frosten hotade oss varje natt och jag ville spara allt som gick.

    En torsdagskväll ordnade jag skördemarknad i vår bagarstuga med hembakt bröd, ringblomsalva och grönkål i paket. Glad över min lilla hittepå-gårdsbutik. 

    Så kom den – vintern. Med full kraft. Rosenskäran tvärdog. Pallkragarna fylldes med snö. Frosten tog allt grönt och sedan bäddade snön in allt det vissna och döda i ett vackert täcke.

    Jag sprättade upp mina sista morötter, palsternackor och knäckte av några grenar grönkål. Sedan stängde jag trädgårdslandet för hösten och kände mig ytterst nöjd med utfallet. Mat blev det. Landet är utökat och redo för kommande år. Jag hann vara både gravid, höggravid och nyförlöst där ute i landet och odlingen skänkte mig både terapi och ett lugn som jag absolut behöver.

    Bästa med årets odling var nog att det blev både blommor och grönsaker trots att jag var så sent ute. Så mycket gott vi ätit och så många buketter som prytt vårt hem. Sämsta var åkersnigeln och all kvickrot som jag bara inte får bukt med.

    Kommande odlingssäsong ska jag satsa på:

    – Använda de odlingsytor jag har!
    – Hitta på något där “gräshäcken” är idag
    – Fundera vad jag vill ha för inramning av alltihopa (absolut inte bygga det i år!)
    – Vända landen och jordförbättra tidigt, när ivern är stor och tidsspannet stort
    – Inte bränna all odlingspepp i mars, istället ge mig själv rätt förutsättningar att orka med landen hela sommaren
    – Satsa på både ätbart och blomster, blommor skänker så mycket mer glädje än jag trodde!
    – Ha kul, skita ner mig och fortsätta ha en avslappnad syn på hela alltet

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Hönsen & hönshilton,  Kaninerna,  Lantliv,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Att komma hem igen

    En sak jag saknat så mycket under pandemitiden (eller innan vaccinationstiden kanske en säger) är att komma hem. Känslan av att rulla upp för Backen, stänga av motorn och inte höra ett smack mer än de sedvanliga hemmaljuden. Vi packade upp väskor, kokade makaroner och stekte köttbullar. Hoppade i myskläder, gick runt och log. Gillar mitt hemma så mycket, det var gott att åka ifrån det och få en ny blick på hela alltet.

    Kanske var det ännu bättre att vakna upp morgonen efter, äta hårdbröd och gå ut i skarpa novembersolen med barnen. Vi skyndade oss ut till kaninerna först. Öppnade upp till deras box medan vi påtade på. Aska sitter gärna lugnt inne och myser i boxen medan Hoppsan gärna upptäcker både gårdsplan och stall med pigga ögon.

    Det var ingen hejd på busandet. Hoppsan är en himla nyfiken och trevlig individ, något som bara förstärkts av kastreringen tidigare i höst.

    Där fåren och kvigorna gått hela sommaren är det nu tomt. Hagen är nedplockad och florsockersnö har lagt sig över ängarna. Vi hoppade i vagnen och gick mot stallet. På Loppans förskola är otroligt många barn och pedagoger sjuka nu så hon har fått vara hemma i veckorna två för att inte riskera att dra hem RS-viruset till lillebroren. Hon saknar sina småvänner så mycket. 

    Tur vi har andra småvänner att roa oss med så länge. Vi mockade och borstade och kramade. Tycker det är svårare nu när kallgraderna kommer ordentligt att få till stallet. Det är mycket fylla hö och kånka vatten och mocka (som ju hör till och är ganska angenäma sysslor tycker jag) och lite tid ute på tur. Försöker finna mig i situationen men lite frustrerande är det allt.

    Loppan ville kolla på vattnet. Så vi styrde kosan mot lilla bäcken. Det här är hemma på min gata.

    Någon som är mycket fascinerad av skuggor just nu.

    Vi väntade matgäster så vi begav oss ut i frusna trädgårdslandet och sprättade upp morötter, palsternackor och betor med grepen. Fastfrusna och dana. Helfestligt tyckte Loppan, svettigt tyckte jag.

    Nu får trädgården vila. Det sitter kvar både kål, lite betor, små morötter och sådant. Det får bli vårens upprensning. Nu är jag less och stänger grinden för i år. Nöjd över det som blev.

    Rådjuren får dela lika med hönsen och kaninerna gällande grönkålen som är kvar.

    Vi var två fascinerade som sprättade upp grödorna. Tänk att det gör skörda även i minusgrader? Ser ni hur de små morötterna fastnat i en ihoptjälad kaka?

    Novembers skördekorg är något mer blygsam än augusti och septembers. Men ändå. Skörd från maj till november i vårt lilla trädgårdsland. Men nu, nu får trädgården vila och jag ska inte röra ett finger här ute förrän till våren. Tack för allt trädgårdslandet!

    Sista solstrålarna. Hönsen njöt. Jag försökte berätta för dem att fågelinfluensan börjat spridas i landet igen och att de förmodligen snart kommer få spendera dagarna inomhus. Men de bara tittade på mig med pigga korint-ögon och levde vidare.

  • Drömmen,  Fjällen,  Gårdsprojekt,  Lantliv,  Renovering,  Resor,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    Höstrapporten från Backen

    Hej på er. Kaffehurran har fått jobba här på Backen, jag har slagit mig ner vid ett oktobersoligt kök, på kökssoffan ligger ett virrvarr av ett stycke bondkatt och njuter. Det var längesedan vi hördes. Jag har ju gått all in på småbarnslivet, märkligt vore väl annat, och tog lite ledigt härifrån. Taskigt att inte förvarna er innan, men vi har ju fått hänga ordentligt på instagrammen istället. Nu tänkte jag bjuda på ett matigt inlägg med bilder från vår höst.

    Annars då? Vi mår bra, är totalt uppslukad av den lille tremånaders lillkillen som numera ingår i vår familj. Så kär i honom. Jag har tagit tag i att involvera mina sociala medier i vårt redan befintliga företag, så jag har suttit uppslukad med SNI-koder, Skatteverket och fix med banken. Jag kommer framöver göra lite fler samarbeten i mina kanaler, det känns superkul! Livet är också livet, med allt vad det innebär, så de senaste månaderna har oron för en kär människa också varit stor för oss. Jag vill ju kunna berätta för er även när elände ryms i livet, men just denna historia är inte min att berätta. Så ni får några kryptiska rader av mig och ett stort, härligt inlägg med bilder från vår höst..

    Vi packade hela Volvon proppfull med blöjor, syskonvagn och ullunderställ och åkte tvärsöver landet, som så många gånger förr. Vi skulle husera i svärföräldrarnas stuga nästan hela veckan lång. Något jag längtat efter under renoveringen och tiden med hästar på gården, att åka bort flera dagar i ett sträck. Tänk att det blev Svantes första resa till fjällen.

    Han sov sig genom resan. Men ändå. Så gott i hjärtat att vara här, på en plats som betyder så mycket för oss. Tillsammans med våra två små. Här blev dagarna riktiga äventyr för Loppan och Svante snusade fjälluft.

    När vi plockat svamp och fiskat fisk så gjorde vi en härlig utflykt till Ruttjebäcken. Vi slog oss ner längst ner, fikade och kikade på den vackra naturen. Loppan lekte med pinnar, sand och lera.

    En annan dag blev äventyret muuriikka-lunch nedanför stugan. En öl i solen. En promenad längst grusvägen och prat om nutiden, framtiden och drömmar. Dags för nya mål i livet efter vår husresa.

    Det härliga med trippen var att vi först fick tid med svärföräldrarna i stugan och sedan avslutade vi veckan med nästan hela min familj. Sista dagen tog vi gondolen i Hemavan upp på kalfjället och drällde iväg mot en av topparna framför oss.

    Att drälla runt och valla barn, fika från Kånkenryggan och klä av sig till linne på kalfjället. Det är härliga tider. Väldigt imponerad över kusinskaran.

    När vi kom hem hade vår rörmokare jobbat flitigt och monterat slottsvred på våra element. För första gången någonsin finns nu värme på övervåningen. Sedan fick vi betala sista stora fakturan och skåla i köpeskaffe på café inne i stan. Nu börjar det på riktigt – livet efter mastodontrenoveringen.

    Vi har senaste två åren renoverat rakt ur fickan och inte alls prioriterat tjusiga saker som fönsterlampor, gardiner och mattor för att ta några exempel. Trots att det är lite “ihåligt”, så tycker jag det är rackarns hemtrevligt här nu. Älskar varendaste vrå vi skapat oss här.

    Väl hemma igen började skördetiderna. Loppan har ätit sig ett par morötter varenda dag hela hösten tror jag bestämt.

    Har blivit överraskad över hur glad jag blivit av blommorna i landet. Tagetes och rosenskära. Måste påminna mig själv om blomsterglädjen till nästa vår, den ska inte prioriteras bort.

    Ringblomma och vallmo. Inga blommor har egentligen passat med varandra eller gjort sig särskilt bra i en bukett ihop. Ändå har jag plockat för glatta livet och placerat ut här och var. 

    Har varit glad över broccolin också. Gjort broccolisoppa en drös med gånger och förvällt och frusit in broccoli i omgångar. Visste ni att bladen och stjälken är lika god att laga mat på som själva buketten?

    Då och då har nära och kära tittat förbi på fika. Bland det bästa jag vet, få göra fint hemma inför besök. Påta och pyssla på. 

    Många turer med Fapri har det blivit. Inget som ger puls och träning för henne, men gott för själen har det varit. Jag skulle så gärna vilja ägna mer tid åt vår lilla ponnydam. En höstönskan jag ska se till går i uppfyllelse. Loppan är så duktig på att rida och för någon vecka sedan slängde jag den femton år gamla, sneda sadeln (förlåt Fapri!) och skaffade en ponnyputa. Återkommer med recension!

    Det känns som att vi inte gjort någonting alls i höst på vår gård. Tur vi har bildbevis på att det faktiskt händer saker! Sommarprojektet att byta rutten ladugårdsbrygga växte och blev nytt staket också. Kryss, precis som jag önskat.

    Mer blomsterglädje. Ringblomssalva skulle tillverkas och vi skördade ringblommor för glatta livet.

    Så många gånger jag gått ut i landet för att plocka något litet till middagen men kommit in med korgen full. Det blev ju mat ändå, trots sen sådd och sen vår och dåligt med ogräsrensning.

    Landen har kryllat av åkersnigel som mumsat på diverse grönsaker. Förlorat så mycket till dem, men i år hade jag sinnesro att acceptera det.

    Livet med Loppan. Så hjälpsam och arbetsam. Kul har vi med. Vi båda tycker trädgårdslandet är en otroligt bra plats att hänga på. Här samlar vi energi.

    Så ofta vi kunnat har vi ätit utomhus. Det om något förhöjer härlighetskänslan i vardagen. Just denna gång blev det parisare vid Lilla Stensträsket. En vanlig septembermåndag.

    Lillebroren. Svante. Vår ljuvliga lilla bebis. Han som sov i två månader och vaknade plötsligt upp i september och funderade på vad han missat. Storögt och leende möter han världen. Charmar alla.

    Jag bakade kalljästa, rosa frallor till frukosten. Blev succé om något. Receptet finns på min instagram, här!. 

    Hösten kom med besked och jag njöt av allt vår vackra by bjöd på. Joggingturer till andra sidan sjön. Promenader kantade av susande, gula löv och synen av svärmor och svärfars får som betar på vidderna bredvid vårt hus. Jag är en sådan som letar det vackra i allt och ser knappt lerpölar, smutsiga ytterkläder och allt grus i hallen. Så fullt upp med allt vackert.

    Vår plats på jorden. Sågen framför huset vittnar om ännu ett projekt. Så hoppas vi att en skorsten pryder husets nock snart. Vi får se.

    Såklart blev det en herrans massa skrot av projektet. Vi har nämligen fått oss en ny brotrapp. Eller fått och fått, den är såklart både byggd och betald av oss. Det var en glädjens dag när SJ-pallarna äntligen kunde slängas åt sidan. Värt att föreviga!

    En glimt kommer här. Precis så som jag önskade. Jag gjorde en ritning på trappen och Fredriks respons blev “Ja ?! Såklart ?! Hur skulle man annars bygga?” tur vi har samma smak i det allra allra mesta.

    Våra ungar får hänga med på det mesta. I ett annat tempo än tidigare men ändock. En bestämd traktoråkare väntar på att pappan ska lasta på skrot.

    Under tiden Svante sov och resten av familjen körde brännbart skrot så ordnade jag oss en ny liten rabatt. Cortenplåt. Så fint, nu har den hunnit rosta också.

    Jag petade ner en hel drös med vita tulpanlökar också, hoppas kunna njuta av blomsterglädjen tidigare till våren mao!

    Jag och barnen har gjort små utflykter. Just denna gång till jätteasparna i här i Skråmträsk. En nyckebiotop med aspar som är ungefär 300 år gamla, sannolikt Sveriges äldsta.

    Varm choklad och saft i sirapsflaska. Det vill jag att ungarna ska minnas som sin barndom.

    En liten Loppa, mallig över en egen bit äppelkaka och Svante så nöjd med att bara få följa med. Det är så härligt ute i skogen i september.

    För mig är det första hösten utan häst. Det jag saknar mest förutom individen i sig är skogen. All tid jag brukar spendera ute i skog och mark året runt. Att åka ut med ungarna någon timme och fika och dra luften långt ner i lungorna. Då blir jag liksom mig själv igen.

    Hemma i Drömmen har livet rullat på. Vi börjar sakta vänja oss vid livet som fyra i familjen. Det känns som han alltid funnits med oss. Det enda som är lite svårt är att göra sådant som jag annars gärna hade gjort med honom i bärselen, han är så lång och tung att min arma rygg inte hängt med i tillväxtkurvan.

    Jag har varit så glad i hösten i år. Tänk att få uppleva ännu en årstid på vår plats på jorden. Den tionde hösten på Backen!

    En kväll fick vi stoppa lillebror i vagnen och rulla honom över åkern till svärmor och svärfars gård. De erbjöd oss att hämta potatis hos dem, då vi inte satt någon egen. Fjällkon Lilja tittade idogt på.

    Vi hade förstås vår lilla hjälpreda som mest letade mask med oss.

    Fin-fina pärer. Nästa år bli det land på Backen igen, när vi inte mastodont-renoverar och bakar bebis hela våren.

    Så blev det klart, sommarprojektet med ladugårdsbryggan. Ska måla mer till våren med, men för nu är vi så nöjda så. Till nymålade dörrar också. Tjusigt.

    September övergick till oktober och den femte är vår dag. Tretton år ihop. Vi firade med extra god frukost i ottan. Så himla glad över våra tretton år ihop, fantastiskt att få dela livet på Backen med Fredrik.

    Vips blev Fredrik klar med vår brotrapp också. Hur fin? Vilket lyft mot SJ-pallarna vi hoppat på i två år. Vi ska fylla på med mer grus framför så markskivorna försvinner. Men för i höst är vi klara. Sån härlig känsla att ha hunnit med våra två sommarprojekt och nu kan pausa lite.

    Och pausa gör man ju bäst i bagarstugan. Vi grejade och donade och bakade och hade en liten “skördemarknad” en kväll i bagarstugan. Jag älskar att numera ha både en soffa och en TV men det är när vi påtar på med sådant här som jag mår som allra bäst. 

    Loppan går sina femton timmar på förskolan varje vecka men efteråt fick hon susa hem och hjälpa till. Svante däremot långsov i vagnen utanför fönstret med P4 skvalande genom englasfönstren och fick sedan spendera sista stunden i babysittern. Någon som hittat sina små, knubbiga händer!

    Det blev bröd i massor. Frysen full och även ett gäng bybor var förbi och handlade i lilla självbetjäningen.

    Jag har donat på med lite allt möjligt på sistone och ringblomssalva har det blivit en omgång av. Med bivax från min vän Astrids Storåkersgården i grannbyn.

    Många höstpromenader har det blivit och Loppan har fått lura om hon velat.

    Inne i Drömmen har en viss Knut tagit över kökssoffan. Han är så lycklig att den är inne från röda lillhuset på gården. Jag har lite samma känsla. Allt som oftast ligger han där och bara är.

    Senaste dagarna har vi varit hemma allihopa. Loppan med dubbelsidig öroninflammation och Fredrik med rejäl förkylning och jag med en light-variant. Jag vet inte hur många timmar vi spenderat inomhus. Pyssel, filmer, fika, läsa bok och bara vara. Igår tog vi en liten djurrunda och fixade lite med hönsen. Jag är glad för det lilla, men längtar efter vi alla är friska och fyllda med energi igen!

    Jag försöker göra EN trädgårdsrelaterad sak varje dag för att underlätta för mig själv. Här förvälldes sista skörden broccoli och frystes in. Så gott att hitta i vinter.

    Så, en rackarns lång glimt från vår höst. Så lovar jag er att jag snart är här igen med nya, färskare glimtar från vår Backe!

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Lantliv,  Övervåningen,  Renovering,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Junihelgen

    Vi vaknar upp till fredagsmorgon och min morsdagspresent stod parkerad ute på gården. Fredrik har köpt hem en herrans massa flis till nya delen i trädgården. Vi hade helt andra morsdagsplaner men de ställde jag in tillsist, timmarna i huset känns för värdefulla nu. Istället fick jag flis i massor! Tjoho! Flera har hört av sig och frågat vart vi köper flisen, det är från Fredriks jobb, Martinsons i Bygdsiljum.

    Morgonbestyren gjordes. Först frukost och mata Knut, sedan ut i solen och mata ponnyerna. Loppan tog uppdraget på största allvar.

    Det var varmt och härligt. Solen klappade våra kinder och vi spenderade förmiddagen med hönsen. Loppan springer och pratar med hönsen och har de mest roliga konversationer “Hönsen, kom, leka körragömma!”, “LILLEBRUUUN, ESSAA, ÄÄR NI??”. 

    Det kändes som att det skulle bli en lyckosam dag. Jag var pepp och skulle susa iväg för att luncha och äta glass med några kollegor. Vi väntade på spännande häst-besked och en lång ledig helg låg framför oss. Så hände livet. Vi fick ett besked om sjukdom inom familjen. Ingenting spelar ju någon roll, om inte hälsan är med oss. Så jag valde att lägga undan kameran och bara finnas till. 

    På lördagen fick jag sovmorgon. Så välbehövligt. När jag väl kommit ur sängen vid 08.30 hällregnade det ute. Så vilsamt med sommarregn ändå. Jag skyndade ut för att ge sista frukosten till ponnyerna. Idag var stora flyttdagen, efter en veckas sommarlov uppe hos oss.

    Fy, vad mysigt det varit att ha hästar på gården igen. Men flytten känns rätt och vettig. Vår tid kommer. Det där häst-beskedet i fredags var positivt och gav mig gåshud. Så fint så.

    Hela mitt väsen längtade ut i trädgårdslandet, men hela huset längtade efter en uppfräschning. Så jag och Loppan satte igång med storstädning av köket. Först ut var att skura upp våra skruttiga stolar med såpavatten, byta möbeltassar och torka köksluckor som var så jäkelens dammiga och grisiga. Luckor med profiler är så vackert, men riktiga lortsamlare.

    Så blev klockan tolv. Vi tog ponnyerna i varsitt grimskaft och gick korta vägen ner till grannarna. Släppte de i stora hagen och väntade på reaktioner. Men de bara åt. Såg ut som två gammhästar som alltid delat livet ihop. Men efter en halvtimme eller så gjordes det upp. Ordentligt. Jag höll för ögonen och kände hur ångesten ströp mig när Fapri blev omkullsparkad och Brillan halkade omkull i full galopp. Fy ändå. Men sedan blev det lugnt och de återgick till att vara vänner. Pjuh, hoppas så att de gjort bort uppgörelsen nu.

    Hela familjen var med. Loppan skulle sova men var alldeles för nyfiken på vad som väntade hos grannarna.

    Lördagen fortgick med flera besök av grannarna. Fapri fick en betesreducerare runt mulen för att inte äta ihjäl sig. Fredrik jobbade på där uppe.

    … och det gör han med besked. Min pappa har erbjudit sig att hjälpa oss med lister och sanning, så han jobbar på med foder och dekorlister. Just denna lördagen jobbade Fredrik på själv med golvlister. Jag tycker det blir overkligt fint, kan inte förstå att vi ska få bo här.

    Söndagsmorgon hann det bli också. Fredrik gick upp på övervåningen efter frukost och jag stoppade Loppan i vagnen och rullade ner till grannarna. På vägen vinkade vi åt svärfars får.

    De har fått låna en bit av vår mark så vi har får ända upp till gården. Så otroligt mysigt!

    Vi drog iväg på långtur. Fångesten är total, att släppa gammal ponny på gröngräs innan midsommar kan ju få vem som helst att få hjärtsnörpen. Så vi maxar med motion tills vidare. Kombinerat med munkorg. Ber att det kommer räcka. Det var en ljuvlig tur över gamla västravägen. Omgiven av hundkex, smörblommor och midsommarblomster.

    Efter lunchsovningen gick vi över till svärfars för att få se på “kosläpp”. Jag har hjälpt dem igång med en facebooksida och fotar lite bilder för att lägga upp. Men mest ville vi ju se på glada gänget som skulle entra betet för allra första gången.

    Först blev det kli på kelgrisen Stjärna. Hon är så fin så.

    Det var ett tämligen koooo-lt gäng som fick tillgång till betet. Gräskanten kände lagom för denna härliga trio.

    Farfar/svärfar/bonden fick visa vägen lite…

    Tillslut så. Full fart! Det var så roligt att se, lyckliga kvigor!

    På samma bete går ju tackorna och lammen med. Några kommer för kli och mys. Loppan älskar att sköta alla “bäbä”.

    På kvällen kom kusinerna cyklandes förbi. Kvigorna hade hittat hela vägen upp till oss och Loppan var lyrisk att få träffa någon i hennes storlek efter så många dagar i karantän. Isglass och bus. Hjärtat log över synen.

    När kvällen gick mot natt planterade jag klart i bäddarna. Fyra pallkragar kvar att fylla och planera i, sedan är det klart för nu. Pust. Det här blev större och jobbigare än jag trodde (på grund av allt elakt ogräs). Fredrik var snäll och kärrade ut all flis åt mig också. Påminn mig nästa år: utöka inte, bara njut av att ha det gjort!

    Tänk att för två år sedan fanns inte detta land alls. Nu gror spenaten och kryddorna tar sig för var dag. Jag väntar på rotsaker och blomster. Så spännande att se om det blir något av allt jag sått.

    Idag är det måndag och jag fick åka till barnmorskan och sedan hämta veckans online-handling. Tillslut så kom jag hem och fick landa i lantlivsbubblan igen. Vi susade ner till grannarna med Fapris grejer och firade inflytten med en ridtur.

    Längtar så efter en lugn hemmadag imorgon. Inga storslagna planer, bara fortsatt sommarlovslunk.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Hönsen & hönshilton,  Övervåningen,  Renovering,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Badstranden och Kvickroten

    Godmorgon torsdag! Jag vaknade yr i mössan innan sex imorse, tvååringen i huset är snäppet mer morgonpigg än jag måste jag erkänna.

    Tillslut kom vi igång. Fil och flingor med blåbär och macka med hemägg. Ute gassade solen på.

    Jag fick strålande hjälp vid morgonfodringen. Loppan tyckte vi skulle ge ponnyerna morötter men en ikea-påse med hö fick det bli istället.

    Båda ponnyerna var nöjda med frukostserveringen i skuggan.

    Sedan gick jag och Loppan och shoppade. I lilltorpet har jag sorterat och organiserat (hjälpligt i alla fall) alla kusinärvda och loppade kläder vi samlat på oss. Vi var i behov av mer svala sommarkläder, främst shorts, men kom ner med en stor påse med luftiga klänningar, t-shirts och lite tunna byxor. Resten får vänta på förskolestart i höst. En kulram fick följa med också, lilla Loppan som älskar att räkna!

    Utöver den t-shirt hon hade på sig när vi gick in i lilltorpet adderade hon shorts, klänning och ännu en t-shirt ovanpå. “Lo kan själv”, lät det.

    Vi hade slut lite småsaker vi behövde till lunchen och frukt, så Loppan och jag susade iväg till byns lanthandel. På hemvägen svängde vi förbi byns badplats med. Där var vi alldeles ensamma, inga andra sommarlovsfirare ännu.

    Vi har en så fin badplats. Hyfsat långgrunt och grässtrand (avskyr sand mellan tårna och sand på picknickfilten, det kan inte bara vara jag?). Vattnet, fortfarande högt efter vårfloden.

    Jag tänker mig att jag ska bli picknick-packar-proffs kommande åren. Kunde konstatera att det var nybörjarmisstag att packa filten underst så allt fick hällas ut för att komma åt det vi först behövde, haha. Lo utbrast “Dags att bada, mamma!” så det siktade vi på.

    Men först behövde jag stödfika. Tog med en bulle vi delade på, färdigblandad saft, vatten och kompletterade med vaniljkex på lanthandeln. Är alltid team choklad men nu fanns bara vanilj. Sådana barndomsminnen till dessa kex, visst?

    Men sen, dags att bada! Hon fick hoppa i kusinärvda UV-dräkten vi fyndat i lilltorpet tidigare på morgonen. Jag tryckte in mig i en bikini, hopplockad från min syster och mig själv. Fick en chock när jag såg mig själv i skuggan, så stor magen är! Den känns inte alls så stor!

    Vi kunde konstatera att det var ganska kallt i vattnet och någon var inte så förtjust i småfisken som sökte sig runt våra ben. Men gräva i sanden och gå på bryggan, om och om igen, gick hem!

    Klädbyte nummer tre och hemma på Backen igen. En av idolerna, morfar mötte upp oss. Han satte dekorlister på övervåningen.

    Och jag snodde ihop ett korvkalas på en tio minuter. Enkelt ska det vara, som sagt! Blev en rensning av sånt vi hade liggandes, tre former av korv och melon till efterrätt.

    Lo och Knut lekte och stojade. Overkligt att se på, så glad att de har sån lycka av varandra.

    Barfotafötter mot vår skruttiga uppfart. En bästa, hårig vän och sol i sinne. Vad mer kan man önska?

    Men tiden rusade iväg och det blev dags för lunchvila för liten och lunchvila för mamman. I vanlig ordning; isglass i sängen och slumra. När jag vaknade av värmen fortsatte jag vilandet i hängmattan i rönnbärsbersån.

    När jag väl kom upp ur hängmattan så blev det en kort runda hos djuren. Utfodring av ponnys igen och hönssläpp. Detta är för mig en sådan drömvy. Häst, höns och sommar.

    Lillebrun börjar vara så tjusig. Fullständigt respektlös och superknäpp på ett härligt vis. Hönsen var nog snäppet överhettade för de hade bara lagt ett endaste ägg.

    Jag väckte upp Loppan som sovit längre än lovligt och letade åt lite frön. Palsternacka och morot.

    Kom på att jag ju tänkt plantera tagetes mellan morotsraderna. Oerhört mallig att ha drivit upp mina första små blommor från frön. Så stolt! Loppan var imponerad och ville absolut hjälpa till att gräva hål, sätta i plant och täcka med jord. Och bästa förstås: vattna!

    Ja det grejades på en bra stund. Vattnades kål, lök och donades i landen. När jag ser denna vy undrar jag om vi någonsin kommer få ordning och fint i landet i år. Mitt enda mål är faktiskt att få ordentligt med mat av det vi odlar, men sinnet gillar ju ordning och reda, så jag hoppas det går att snygga till här lite framöver.

    Från hönshuset hördes tre höga vrål följt av kackel i mängder. Jag gick dit för att titta till damerna och de hade bara annonserat att de lagt fler ägg. Frisk luft och matrester var allt de behövde för att visa sådan tacksamhet. Fyra ägg totalt idag.

    När händerna var tvättade och äggen lagda i äggsnurran så smög vi upp på övervåningen för att kika vad pappan och morfar sysslat med idag. I Los rum bygger Fredrik ett platsbyggd skåp med hyllor ovanför, för att dölja vattenfördelaren. Lister, hörnklossar och dekorlister kommer på plats. Så overkligt och så fint.

    Även i hallen satt dekorlister. Så fint med elementen från Lenhovda också. Loppan hade susat iväg till vardagsrummet.

    Hon är så fascinerad av denna trappstol. Hon hjälpte Fredrik att byta golvtassar på den för någon månad sedan och sedan dess utbrister hon stolt “Lo laga den!!!” och grejar på med skruvar och spikar runt den. Lilla renovexringsbebin som börjar bli stora renoveringstjejen.

    I sovrummet var listningen nästan klar. Drömmiga golvet till. Är så nöjd med allt. Dörren in till sovrummet går inte av för hackor heller. En av originaldörrarna, puh, så vacker.

    Sedan följdes kvällen av middag, bokläsning, bus ute på gården och läggning av sommarbarn. Myggbett, skrapsår på knän och mycket att hinna berätta om. Jag slumrade en stund jag med, innan jag bestämde mig för att fortsätta i trädgårdslandet. Ni måste vara less på mitt tjat, men fort går det ju inte direkt vad än jag tar mig för just nu, haha!

    Så en bra stund senare var all kvickrot och tistel borta. Jag vände allihopa med grep. Bra med några extrakilon att använda som tyngd. Jorden såg fin ut, full av mask. Sedan krattade jag ut alltsammans till en jämnare bädd och sådde polka- och rödbetor. Vattnade länge överallt där jag hittills hunnit så och njöt av kvällen. Nästan inga mygg, ljummen luft och storspovshanarna som sjunger och sjunger. Den där ridån av gräs till vänster, förresten? Den ska grävas bort och hallonbuskar ska sättas. Det ska jag be Fredrik göra framöver.

    Ponnyerna fick kvällshö och Fapri lite insektsmedel på sig. Stängde hos hönsen, vattnade lite sommarplantor som inte fått någon plats ännu och tog en paus vid syrenen. Livets blomma. Får inte nog. Drog in junikvällen som gick mot natt långt in i cellerna.

    Sen gick jag in. Fikade orimliga mängder skorpor med marmelad. Älskade, härliga lantliv.