Trädgård, odling & blommor

Att få skörda

Jag har aldrig odlat förr. Eller det kanske är en lögn? För jag har visserligen odlat potatis varje år sedan vi flyttade ut på landet. Vissa andra år har jag faktiskt satt både tomatfrön och gurkfrön och ett år fick jag så mycket chili att jag fortfarande har kvar torkad frukt sedan dess. Men det har alltid varit halvhjärtat. Inte har jag kommit ihåg att vattna och rensa ogräs och byta jord. Aldrig har jag njutit av att smutsa ner händerna och sitta ledbruten på knä ute i alla väder. Men i år hände det, jag fick äntligen prova på att odla – på riktigt. I och med det har jag fått skörda på riktigt med.

Hej och välkommen in i den hastiga varianten av trädgårdslandet. Där jag inte orkat trimma runt staketet eller rensat bort ogräset från bäddarna. När jag började om att jobba heltid så fanns plötsligt inte den där outtröttliga energin längre. Och skörda? det får jag ju göra ändå, trots ogräs och otrimmade stängsel.

Roligast att slita upp ur jorden är rödbetorna. Jag hade verkligen noll förhoppningar och förväntningar på dem. Jag har märkt att de växer bättre på den djupare delen av bädden (halva bädden fick några extra lass med hästskit). Så nästa år får jag försöka få lite djup i bädden tror jag bestämt.

Jag lägger in rödbetorna, grillar dem i ungen med olja och salt eller kokar dem och vänder runt i en smörklick. Aldrig har jag smakat godare rödbetor, det är helt enkelt lite godare när man får följa dem från jord till bord. Blasten hamnar i paj, förvälls och fryses in samt torkas som extra godsaker till hönsen i vinter.

Känslan som smyger sig in under huden när man kan hämta ett durkslag med godsaker och gå in. Obetalbar. Känslan när sista moroten slits upp ur bädden är: nästa år måste vi utöka, mycket! Jag vill så gärna lagra och ta tillvara på så mycket det bara går, i år knaprade Loppan i sig alla morötter. Både sommarmoroten och höstsorten som skulle lagras i jordkällaren. Lycklig att vi har en liten som gillar grönsaker.

Varför berättade ingen hur beroendeframkallande odlandet är? Jag drömmer om växthus för tomaterna, ett land med pallkragar och kryddor i massor. Jag drömmer om mer och större, kanske går det att odla på mer otippade delar av gården? I rabatten? kring blivande gårdsplanen? Överallt vill jag ha kål, rödbetor och morötter. Hur kul resan hit än varit så måste jag erkänna att just skörden toppar allt. Speciellt att få dela alltihopa med en 1,5 åring.

När juni blir juli

Jag känner mig lite som en dum bloggerska ska ni veta. Ni ställer alltid upp i vått och torrt, peppar och hejar och är fantastiska bollplank och vänner här på min internetplats. Men bloggerskan själv, hon lyser med sin frånvaro då och då, domderar alla villkor. Inte en enda tillstymmelse på plan eller riktning eller kontinuitet här inte. Men kul är det, ja äntligen känns det kul igen med både bloggen och Instagrammen, det tog sin tid. Och det får det göra, förstås.

Vi har rullat in i årets sjunde månad. Det ser ut som höst på mina bilder, vi har haft regnrusk och toppluva-väder i några dagar nu. Inte mig emot, egentligen. Men nog känns det lite sådär att täcka kallblodskungen mitt i sommaren. Ikväll är det måndag och ynka tre morgnar till sommarledigt för lilla familjen på backen. Ikväll var det Fredriks tur att natta en liten Loppa, så jag tog mig en härlig ridtur.

Vi har så himla kul nu, Årvar och jag. Han känns fräsch, motiverad och harmonisk. En bra kombination. Vi red rakt in i skogen, genom blåbärsris och kruståtlar. Stockar och stenar. Hans bogar är stela och jag får honom inte riktigt lösgjord. Sedan provade vi volten igen, i skritt och trav. Har en vändplan här i närheten som jag gillar att rida på. Jag tror att jag log hela ridturen. När vi kom ner på byvägen igen hoppade jag av och gick bredvid honom en stund. Älskar att prata om allt och inget med Årvar, en sån god lyssnare.

Sedan pysslade jag på i stallet. Jag minns inte sist det var så kul att ha häst? Det känns äntligen som att jag mäktar med allt. När jag “bara har en” häst att fokusera på. Jag mys-ryser när jag kånkar höpåsar och häst mellan stall och hage. Trivs i stunden. Trots toppluva och täcke på kallblodskungen.

Vår granne är bonde, i år har vi lejt honom för att slå vallen och plasta in den. Det blev sexton balar. Rekordår och jag jublar. Vår andra granne är bara allmänt underbar och har fixat tio balar torrhö åt mig och hans dotter, som har sin ponny hos oss här på backen. Så otroligt skönt att ha det gjort, regnet gör inte ett endaste dugg, på så vis.

Jag går en vända och funderar på gården. Bort med tallarna. Ordna en tjusig häck istället, med en grind ut mot åkrarna & vidderna. Rabatter kring huset. Eller kanske buskar? Eller något annat tjusigt? Gårdsplan i grus och rabattkanter och… Det är så mycket jag drömmer om på denna lilla gård. Vi säger det så ofta nu “Tänk om vi nästa år kan pyssla på mer uuute”. Vi drömmer oss bort till ett färdigt hus, och blickar vidare mot nästa projekt. Men ändå; ingen brådska.

Hur mycket jag än drömmer så är jag så lycklig och tacksam över det vi har. Den där gamla rabatten som Fredriks farmor anlagt en gång i tiden. Den prunkar trots bristen på kärlek varje år. Så troget. Och så pirrar det till i magen. Där, i julikvällen, kantad av mörka regnmoln, så ser jag det så tydligt – liv! Det lyser i köket, tufsiga murgrönor i fönstret. Utemöblerna med rester från en av sommarens alla buketter. Här bor vi, här lever vi. Jag älskar att jag får leva lantliv här, varenda, vareviga dag.

Jag ska aldrig glömma resan vi gjort, resan vi gör. Jag ryser när jag tänker på att det bara är månader bort, innan det också lyser på övervåningen och vi går i hamn efter många års arbete. Jag älskar denna plats så mycket. Med träställningar, lastpalls-trappen, kottarna som rullar runt överallt och påskriset som storknar i sin kruka. Men också drömdörrar, världens finaste syrén, den där kissen som ger mig kurr och kärlek. Min plats på jorden, den innehåller allt man kan önska, och lite till.

Det börjar bli sent, men jag har ännu några grejer jag vill göra innan läggdags. Sliter av duken från ena kål-landet och blir på riktigt häpen. Det växer ju! Jag trodde aldrig, aldrig (!!) att jag skulle kunna åstadkomma detta. Med lite hästskit, lite frön och en del hjärta. Men det växer så det knakar. Grönkål, vitkål och spetskål.

Jag klämmer kålmalslaver. sliter lite tistlar och kvickrot. Lyssnar på tranorna och tänker på livet. Tycker det är hemskt fint att få uppleva detta; ridtur, kattgos, kvällsrunda, squash, grönkål, toppeluva och jordiga fingrar. En helt vanlig måndag, i livet jag kan kalla mitt.

En rundtur i trädgården

Inget är ju fasen i mig som betestider. Barmarkssäsong, sommar eller semestertider, kalla det vad ni vill, för mig är det betestider. När man svurit klart över trassliga stängseltrådar, slagit sig lite blå om någon knoge när stolpar ska bankas ner i backen och släpper hästarna i full galopp ner mot sjön. Det är startskottet på en ljuuuuvlig tid. På senaste har jag varit dålig på att blogga, men har då och då burit runt på kameran ändå, så här kommer lite blandade bilder från en av årets bästa tider; betestiden!

En kväll hjälpte grannflickan mig att bygga ut betet. Hästarna får nu äta från tiden de vanligtvis får lunch, till kvällen tar vid. Långsam invänjning är min melodi. Lagom till semestern (bara två ynka veckor kvar!) så får de nog mumsa grönt hela dagarna. Jag låter aldrig mina hästar beta dygnet runt, de blir så runda så fort. De brukar ändå vara nöjda efter en heldag på betet och komma travandes för kli och gos.

Hästarnas bete ligger bakom huset, ner mot sjön. Men på husets framsida blommer vår fina bondsyrén. Det måste ju vara topp tre bästa lukter. Efter bebisar och kattungar kanske? Vår syrén har också börjat blekna och blommorna rasar av likt snö som strösslas över gräsmattan. Vi har haft över trettio grader varmt i flera dagar och inte en tillstymmelse till regn sedan innan midsommar.

På kontoret är det svalt nog för långbyxor och långärmat. Men så fort jag kommer hem så kastar jag mig i baddräkt och kjol. Dukar i skuggan. Vi äter helst kall mat. Det är märkligt, hur osugna vi blir på mat direkt värmen hälsar på. Kan bara tänka på vattenmelon och det iskalla vattnet direkt från trädgårdsslangen. Älskar våra gulliga utemöbler vi handlade på loppis förra året för en femhundring, vilket kap va?

Vi njuter i skuggan av contortatallarna men längtan efter att hugga ner dem och plantera en syrénhäck börjar vara riktigt stor. Men just i år tackar vi och bockar för minsta lilla skuggställe vi kan få till!

Vår gårds små smycken – hönsen, har verkligen fått komma i andra hand här i början av sommaren. Vi har haft besök av en hermelin tre (!) gånger som alla gångarna bragt en liten unghöna livet. Sådant som gör att man bara vill ge upp och vara utan höns ett tag. Samtidigt som hönshuset behöver storstädas och fixas till. Jag spenderar i stort sett varje kväll med stallrenoveringen så mitt sug efter att hugga tag i nästa projekt är i princip obefintlig. Men, det fins i kråksången, är ju att vi har en hönsälskande liten tjej här hemma som gärna sköter om alla sex damer med tupp och två kycklingar hela dagarna. Tack för det, Loppan!

Där vi inte pryder gården med vackra höns så kan man hitta små högar med brännbara grejer. Sådant som ska köras bort med traktorn och eldas upp när hösten och regnet är här. Och bråten som hönan sitter på?

Är ju den sista ställningen på Drömmen. Där uppe ska vi ha ett panoramafönster. 1,8 x 4 m om jag minns rätt. Så vi kan sitta i vardagsrummet och spana på tranorna, norrskenet och contortan (hehe). Jag ska måla farstukvisten och så ska vi peta in det där bjässefönstret, sedan är hela utsidan på Drömmen klaaar. Det är mitt nya favoritord – klaaar!

Även om vi har stök och brännhögar och annat bröt (det har vi alltid haft, och kommer förmodligen ha i många år till!) så har jag aldrig trivts bättre på vår plats än nu. Jag spenderar så mycket tid ute jag bara kan och mår så himla bra av det. Kommer på mig själv att faktiskt ha kopplat bort jobbet och vara här och nu allt oftare. Att jag glömmer telefonen inne och är i min egna värld ute istället. Jag är i  fas med saker på ett annat sätt än förr, även om jag absolut inte har “mer tid”. Jag bara trivs och har en god snurra just nu. Och när brännhögarna känns lite för många så lyfter jag bara blicken – och ser allt det här fina.

När jag kommer hem från jobbet så tar jag Lo i handen och spenderar några timmar ihop innan hon ska sövas. Det är så mysigt att upptäcka världen med henne. Har hon tur så lyckas hon få upp haspen till odlingen och smiter in illa kvickt. Där går det att festa loss på jord och flis och tomatplantor. Ja vilken fest!

Det blev ett staket runt odlingarna tillslut. Höns och bebis gjorde allt i sin makt för att röja runt i bäddarna. Den sistnämnda har också lagt sig på staketet och orsakat ett “mindre” hål intill grinden. Hehe. 

I den här bädden, den första till höger, växer det lök. Rödlök, vitlök & silverlök. Jag har täckt med gräsklipp för näring & att behålla lite fukt. Det verkar hålla ogräset på helt okey nivåer med, ska addera gräsklipp i fler bäddar tror jag bestämt!

I en av de andra bäddarna satte jag på chansning ut tomaterna. Jag vettetusan om de trivs. De skulle behöva växtstöd och lite till näring tror jag. Men mina kvällar i stallet har prioriterats och tomaterna får stå lite hejbaberika så länge. De blommar i alla fall, kanske går det vägen?

På andra sidan av bädden växer squash. Kanske lite sent satt men jag tycker den verkar komma med en härlig fart. Vi får se vad det blir av den. Kul att prova sig fram ju! I mitten satte jag mangold och ruccola, det går segt för dem. Detta är kanske bädden som farit mest illa av varmgraderna, det tror jag spelar in!

I en av bäddarna har jag en ditt sallat på kortsidan. Och i resten av bädden?

Morötter i massor! Sommarmorot och höstmorot. Jag älskar morötter och kan inte förstå att vi snart knaprar på våra egna?

Längst stängslet ska sockerärtor få klättra fritt. Nästa år sätter jag mer, så ärtigt gröna och fina de blir som inramning!

I två bäddar har jag kål! Spetskål, grönskål & vitkål. Jag fick lite kalla kårar när jag såg att någon liten filur hade ätit hål på bladen. Det visade sig vara kålmal som lagt ägg under fiberduken, trots att jag inte lyft på den på veckor. Så två kvällar spenderade jag med näsan i kålen för att knäppa små (och stora!) illgröna larver. Spårar det ur ska jag beställa Turex, men ännu känns det överkomligt att snoka genom plantorna då och då. Kålen verkar trivas i alla fall, hoppas det fortsätter så!

Slutligen så har vi rödbetor i en bädd. Tillsammans med tistlar och kvickrot, för Hujedamig vad fort det kommer ogräs. Men det är fortfarande en av dagens största höjdpunkter, att få gå ut och påta på i landet. Kanske är det därför jag känner ett sådant inre lugn just nu? Att kroppen, händerna och huvudet får connecta. Älskar det!

Strax innan midsommar fick vi ner potatisen i jorden med. Alldeles för sent. Men hey, det går inte alltid som planerat och tänkt – det brukar lösa sig ändå. Och om inte annat, så finns ju fin lokal potatis på affärn om det skulle krisa.

Nu börjar det bli dags att krypa ner bredvid Loppan och Knut och sova några timmar. Imorgon (idag?) är det söndag och fixardag på gården. Alla våra brännhögar ska bort, leksaker ska samlas ihop, gräs trimmas och slutligen tror jag vi måste äta sockerkaka på fikastället bredvid bagarstugan. Ja, så får det bli!

Skapandet av odlingsbäddar

“Ska vi gå ut?” frågar jag efter middagen. Linsgrytan sitter fortfarande runt halva ansiktet på lillan, men det är inget som bekymrar henne. Hon stövlar från köket till farstun och ställer sig vid ytterdörren “Där! Där!” utbrister hon medan hon ivrigt pekar på dörrhandtaget. Jag hjälper henne ner i snickarbyxorna – så otroligt söt liten snickarunge att man smäller av lite. Hon vill alltid, alltid ut.

Väl ute på gården drar alla sitt strå till stacken. Fredriks skruvdragare har brunnit och i väntan på ny så påtar också han på med gårdsgrejer, och låter övervåningen vara så länge. Han har under dagen hämtat hem ett lass med flis från sågen några mil bort, och håller nu ivrigt på att skotta ut rikedomen. För så kändes det att se släplasset med flisen, som en rikedom. Jag gör klart de sista bäddarna. Skottar hästskit så det lackar svett i ryggen och hivar på gammalt hösilage som annars ska komposteras. Lo och Knut, de roar varandra. Alla gör vad de kan.

Jag kan ju inte odla – (än!). Men slafsa runt med hästskit som ändå ska skottas ur hagen och såsa runt med hösilage som ändå ska skottas bort, det går an. Sex bäddar blev det, med kartong i botten. I gångarna la vi allt vi kunde komma åt i pappersform, markduk och flis. Jag blev väldigt nöjd. Det är så skönt att ha projekt som checkas av. Blir klara. Finito. Tillsammans klarar vi allt, men nog är det lite gött när projekten går hyfsat fort också. Inga långdragna renoveringar som tar år till förfogande. Det handlar om dagar och sedan är resultatet på plats. Jag är väldigt nöjd med utfallet!

I lilltorpet står kålplantor på tillväxt. Det blir lite smått och gott av ätbara saker. Har ingen förhoppning på skörden, vi provar oss fram och njuter av att ha ett lustfyllt projekt att fundera på mellan varven. Lo spatserar fram på gångarna, det går med flis, var ett himla roligt påfund. Men tillslut blev småfingrarna kalla och tålamodet slut. Hon är så tapper, sköter djuren och hakar på alla våra påhitt. Ibland måste jag stoppa mig att vi inte bara ska vara produktiva och få saker gjort, utan också bara pausa och följa Los riktning. Då går hon helst mellan kycklingarna, hönshuset och hästarna. Om och om igen. Utbrister “Titta, dä!” och pekar på allt möjligt. Hon upptäcker och upplever hela tiden nu. Jag är glad att vi kan ge henne all denna tid hemma.

Hjärtat blir varmt när jag lyfter på blicken. Gården må vara gammal och skruttig, men den väcks sakta till liv igen. Mitt mål med gården är att fylla den med liv efter alla år av tystnad. Nu hörs tuppens galande blandat med Los jollrande och Fredrik som tålmodigt svarar på alla “Titta, Dä!”. Det är storspovar, tofsvipor och någon bil långt borta som surrar i bakgrunden. Fyller lungorna med majluften och sörjer att kvällen går mot sitt slut. Bevara mig väl vad jag älskar detta lantliv.

Majdagarna

Dagarna tickar på i maj. Den månaden som brukar vara så härlig – och så äckligt fullspäckad! Plötsligt kommer jag på mig själv att hämta andan på ett sätt som jag tidigare inte gjort i maj. Det är härligt att känna att livet inte snurrar på i alldeles för snabb takt. Trots att dagarna går som i ett pärlband så hinner vi med livet på ett annat sätt än i maj de senaste åren. Det är fokus på renovering och familjeliv. Vi plöjer inga åkrar, sätter inga skogsplantor och kväver oss inte med att hinna med mer än vi borde. Känner sådan kärlek till maj, för första gången på många år. Jag vet inte om det är hemska coronan som faktiskt dragit ner tempot på allt, eller om vi faktiskt blivit klokare av våra erfarenheter med att försöka trå in allt på en och samma månad. Hur som helst, så gillar jag den lugna känslan som hittills spridit sig över gården under maj månad.

Förra lördagen eldade jag upp i bagarstugan på morgonen. Petade in några vedträn under dagen och höll hällen varm. Mot kvällen gräddade vi hemgjord pizza med parmesan, gréveost, skinka, olivolja och tomatsås. Inne i bagarstugan står tiden stilla. Jag njuter av tidsresan när jag gräddar pizzorna. Älskar att spendera tid här, med hucklet på huvudet, radion skvalar P4 och utanför fönstret river isen på sjön. Jag önskar mig så många fler tillfällen här framöver, ensam, och i goda vänners lag.

Bagarstugan är en sådan plats som gör att jag älskar vår gård ännu lite mer. Något jag aldrig tror att vi skulle unna oss att bygga, men som vi njuter av att ha. Förra sommaren ordnade jag en liten rabatt längst ena kortsidan. Och i år har vi ställt dit gjutjärnssoffan och gjutjärnsbordet för många mysiga utefikor. Denna gång var jag själv i bagarstugan. För mig har det varit så himla viktigt att kunna manövrera den själv. Kunna elda och sköta hällen, grädda och fixa och dona. Det kändes omöjligt när vi flyttade hit, men nu har jag hyfsad koll på hur allt fungerar.

Vi har haft lite blåsigare dagar. Då flyger dörrar av gångjärnen och jag vill helst gömma mig inne i Drömmen. Efter åren i lilltorpet när man kunde ligga sömnlös om nätterna när stormbyarna grep tag i huset så känns det tryggt att Drömmen står så stabilt. Vår gamla, skruttiga gård blir fort påverkad av rejäl vind. Främst alla dörrar på ekonomibyggnader som tar stryk. Drömmer om nya dörrar överallt. Som inte är ruttna och faller av väggen för minsta vindpust. Men allt har sin tid. Just nu finns ingen tid för dörrar.

Desto mer tid finns för djuren. Jag och Lo spenderar varje kväll ute hos hönsen och hästarna efter middagen. Fredrik går tålmodigt upp på övervåningen och renoverar. Jag njuter så av kvalitetstiden med Lo. Efter långa arbetsdagar så finns det inget mer befriande än att hoppa in i lantlivsbubblan med Lo. Försöka vara här och nu, även om jag måste erkänna att det är svårt att släppa tanken på jobbet när gränserna mellan privatliv och jobb suddas ut i och med hemmakontoret i coronatider. Jag försöker göra så gott jag kan med att koppla bort tankarna på jobb och vara ~här och nu~. Göra en sak i taget hjälper. Lo hjälper, tackar högre makter för att Lo kom till mig när jag behövde det som mest. Oj vad mitt liv ändrat perspektiv senaste fjorton månaderna. Njuter till fullo av att tulta runt efter dunrumpor och plocka sten i hinkar om kvällarna. Barns förmåga att leva i nuet är fantastisk.

Gårdens kallblodskung mår riktigt gott. Han sköter sig snyggt med nya lille russ-kompisen. Sköter sig mer än snyggt i ridningen och i veckan dammade vi av vagnen och tog oss en skritt-tur runt åkrarna. Har kört två gånger på 1,5 år och fick blodad tand. Varierad träning är vår melodi just nu, för att skona artros-knäna och hålla igång kroppen och knoppen på herrn. Längtar alltid till nästa tillfälle jag hitta på något med honom. Vi har det himla gott just nu. Och det är så vansinnigt skönt att bara ha en häst att fokusera på just nu.

I stallet har vi börjat riva Fapriolas box. En liten stallrenovering stundar. Vi skulle skippa sidoprojekten men tillslut bestämde vi oss för att byta ut boxarna i stallet och flytta hönshuset i år. Det känns som otroligt bra sidoprojekt. För djurens bästa och gårdens helhet. Jag får uppdatera er om hur det går eftersom.

Jag har arbetat vidare med odlingsbäddarna. Skottat närmare fyrtio lass med hästskit och ensilage till det som ska bli en liten grönsaksodling. Aldrig trodde jag att dessa futtiga bäddar skulle kräva så mycket engagemang (och skit!!), men som Fredrik säger: Lika bra att göra det ordentligt från början. Något vi är väldigt less på är “tillfälliga lösningar”. Så som stallet och hönshuset. Missförstå mig rätt, jag har älskat mitt stall och mitt hönshus till döds, det har varit helt rätt i stunden. Men stallet som är byggt av OSB-skivor är inte särskilt hållbart för en 550 kg häst. Börjar se riktigt ledsamt ut (såhär 6 år senare) och hönshuset är väldigt malplacerat och inträngt i ett utrymme vi behöver använda som garage. Så tiden är inne att göra de provisoriska lösningarna permanenta.

Tillbaka till odlingsbäddarna. Jag har satt massor med kål och vattnat idogt solrosor och tomatplantor. Resten sår jag på friland i juni, efter järnnätterna har gett med sig. Tror jag. Njuter i alla fall av att fyra av sex bäddar är helt klara, och snart väntar ett lass med flis på att läggas i gångarna. Det är så kul att arbeta med kroppen!

Slutligen så har fem små dunbollar kläckts och bor nu ute i sadelkammaren. Tänker att jag ska skriva en kyckling-guide så småningom. Det är i alla fall en sådan stämningshöjare att ha de små där ute. Lo fullkomligt löper dit ut så fort hon har chansen och utbrister “Pippi, Piiippi!!” när hon ser på dem. Det är så mysigt att blanda barn och djur.

Hoppas allt är fint med er och att er maj är lika fröjdefull som min är i år. Stor kram till er och ta hand om er i dessa märkliga tider, kram!!

Början på odlingarna

Vi har tagit nästa steg i planeringen av vår lilla köksträdgård. Jag har satt årets första frön i jord, beställt lite frön och sättlökar, ritat lite på utformningen av bäddarna, bestämt vad som ska odlas på vilken plats och slutligen mätt upp bäddarna

Bäddarna kommer att ligga på baksidan av huset, med utsikt ner mot sjön. Här har vi gott om plats att rymma både potatisland och bäddar. Eftersom jag aldrig gjort något liknande så går jag på känsla. Bäddarna blir 120 cm breda, då tänker jag att man kan rensa ogräs och påta på från båda sidorna. Mellan bäddarna blir det gångar där skottkärran ryms att dra. Kanske ett genidrag, eller så tar ogräset över. Vi får se, jag experimenterar ännu.

Jag bankade ner pinnar för att få ett hum om storleken på landet. Jag fick ha varken hammare, pinnar eller tumstock ifred. Men det är så himla kul att ha en liten med på sådana här projekt. Jag hoppas att det kan bli vår grej, min och Los alltså. Där vi går ut i köksträdgården efter middagen och skördar näpna morötter, vattnar hängiga kålplantor och känner livet i oss för en stund. För visst blir det så, att någon sorts urkraft väcks i en när man får gräva runt med händerna i jorden?

Jag fick en herrans massa roliga frön när jag fyllde år. Melon, solros, basilika, spetskål, bönor, rödbetor och ruccola. Sedan har jag beställt till morot, squash, vitkål, mangold, grönkål samt röd-, gul- och silver- sättlök. Jag har en liten bok där jag redan vintern 2018/2019 skrev ner vad jag ville odla och hur köksträdgården skulle se ut. Men tiden och lusten till att slutföra det fanns inte mitt i pyttebebbetiden.

Jag tänker mig att jag mest vill odla ätbart, rustika grejer som går att ta tillvara på. Äta direkt ,frysa in, lagra i jordkällaren, lägga in. När jag fått kläm på några sorter så vill jag fortsätta in i blommornas värld. Men den drömmen ligger några år bort. En sak i taget, försöker jag ha som mantra.

Så nu står ett spett litet skelett till köksträdgård ute bakom huset, med pinnar som sticker upp här och var. Nästa steg blir att fylla bäddarna med vadhelst vi har drällandes här hemma. Hästskit, gammalt ensilage och lite sådant. Men det får vi kika på senare!

Trädgård & odling 2020

Jag bad om att få några rubriker av er på Instagram och snabbt såg jag ett mönster i det hela; trädgård! odling! Jag tycker att det är lite kul att jag “förknippas” med odling då jag senaste åren petat ner några sättpotatisar i landet på vårkanten och plockat upp dem på hösten. Vår trädgård existerar inte ens! Men drömmar och planer har jag ju gott om, och det är alltid något. Så gå och koka dig en kopp kaffe, här kommer lite drömmar och planer på vad som händer på Backen i år! Aldrig är väl odlingslusten så stor som i februari när vintern känns som längst?

I mina drömmars värld så har vi både rabatter, växthus, odlingar/köksträdgård och en hel drös med fruktträd här på gården. Men verkligheten ser aningen mer dyster ut, må jag säga. 

Intill Lilltorpet ligger en liten, gammaldags rabatt. Som visserligen är supersöt, och frodig om man då och då plockar bort ogräset som envist dyker upp. Här dyker det upp tulpaner om våren, orange kungsliljor om sommaren och någon charmig blålila historia mot sensommaren.

Intill bagarstugan gjorde jag mig en liten rabatt av återbrukat material i somras. Det blev lite “Pettsson & Findus”-feeling då stenarna var så olika stora och min skaparlust var mycket större än mitt ordningssinne, den där juninatten då Lo och Fredrik somnat på soffan och jag fick leva lantliv ute på gården ostört i någon timme. Där blev det löjtnantshjärtan, jordgubbar, smultron och någon hög växt som påminner om bambu, den ångrar jag starkt. Hör inte hemma på vår gamla gård. Sedan har vi inte mer än så. Eller jo, en sten där några gula, försiktiga blommor visar sig varje år. Men avsaknaden av trädgård börjar bli påtaglig, det är ju så mycket och gör så mycket för helheten, tycker jag.

Jag har ändå tyglat mig själv såpass att jag tänker att, trädgårdsmässigt ska jag inte ha mer än de två rabatterna just nu. Det blir pellisar i krukor lite här och var. Men inga stora blomsterhav eller rabatter ska grävas i år. 

Däremot vill vi odla!

Potatis har vi satt i många år nu. Någon chili och tomatplanta, då och då. Men det var länge sedan jag senast sådde och “löpte hela linan ut”, trots att jag tycker att det är väldigt kul och befriande att ha händerna i jorden. I år ska vi prova på att odla några fler sorter än bara potatisen. Jag fick frön i födelsedagspresent och när jag inväntade att Lo skulle födas, för ett år sedan, så planerade jag för framtidens odling. Så arbetet känns lite “redan gjort” på något vis.

Vår plan är att anlägga enkla bäddar bakom huset och så direkt i landet. Det kommer mest bli för att kolla om platsen blir bra, om grödorna trivs med upplägget, så att säga. Vi kommer att försöka använda det vi har här hemma så gott det går, och verkligen bara prova på. Försöka uppnå någon sorts odlingsglädje. För det skrämmer mig lite, att ofta handlar odling om pekpinnar. När jag läste på förra året så gick folks åsikter isär så mycket. Så på friland, förså, täckodla, rensa ogräs, vattna eller vattna sparsamt. Det finns lika många åsikter som trädgårdsland tror jag. För att lyckas på sin egna plats så måste man ju verkligen bara prova sig fram. Och våga, med som så mycket annat

Det jag helst vill odla är rödbetor. Av någon oklar anledning. Jag har bara en fixidé om att göra en egen rödbetssallad till nästa jul, och alla jularna framöver, av våra egna rödbetor. Resten av grödorna får växa precis hur bra eller dåligt de vill, bara jag får den där rackarns rödbetssalladen.

Förra sommaren njöt jag så mycket när Loppan fick hänga med på ett hörn i potatislandet. Jag började då drömma mig bort till att odla med min lilla unge. Kan knappt tänka mig något mysigare än att svassa ut och klippa lite gräslök ihop, gräva fram potatis tillsammans och såklart avnjuta skörden under stora delar av året.

Grödorna vi tänkt odla (litegrann av varje) är:

 

  • Morot
  • Potatis
  • Squash
  • Vitkål
  • Rödbetor
  • Diverse kryddor
  • Spetskål
  • Lök
  • Grönkål 

Hur vi valt ut vad vi ska odla är endast med en axelryckning. De allra, allra flesta grödor fick jag frön till i födelsedagspresent, utöver det la vi till grönkål och morot. Jag vet alltså inte alls hur grödorna kommer trivas hos oss.

 

Jag tänker att jag ska blogga så mycket det bara går om odlingarna. Även om det skulle helt gå i stöpet. Vi kanske lär oss något av det också? Och går det bra är det väl bara kul att få se hela processen? Eftersom jag är nybörjare så kommer jag göra misstag, men det kan också li kul! Det här ska vara ett lustfyllt projekt, ett “prova på”-år.

Är det någon av er som odlar mycket? Har ni några ess i rockärmen till mig? Eller är du, precis som jag, sugen på att börja sätta frön i marken?