Egentiden och livsförändringarna

Hej på er. Jag sitter intill köksbordet med en kopp te och myser. Senaste dygnet har jag varit med mig själv. Egentid som det så tjusigt heter. Barnens farmor och farfar ville låna dem en natt och det sammanföll med att Fredrik åkte och hälsade på en barndomsvän i grannkommunen. Det är så märkligt att vara själv när man varit tillsammans så länge. En föräldraledighet, en pandemi, ännu en föräldraledighet har jag ju spenderat tillsammans med min lilla familj. Innan vi fick barn så hade både Fredrik och jag mycket egen/ensamtid hemma, då jobbade han eftermiddag varannan vecka så vi hade varannan vecka tillsammans och varannan så sågs vi inte förrän till helgen. Så var det då, och nu är vi mest upp i varandra hela tiden. Fredrik och jag har ju varit lediga tillsammans med barnen sedan slutet av maj. Men på måndag ska jag återgå till mitt jobb och det känns så roligt!

Duscha upp mig, rota fram de undanlagda kontorskläderna och försöka få någon ordning på rutiner igen. Fredrik fortsätter att vara hemma med småttingarna ett tag till, för oss är det otroligt viktigt att båda föräldrarna är hemma med de små, jag unnar verkligen Fredrik tid med barnen och försöker att inte vara så egennyttig med föräldradagarna. Men först blev det alltså egentid. Vad gör du när du har tid för dig själv? Jag har målat staketet till ladugårdsbryggan som Fredrik snickrade ihop förra året, ridit fina Sabina som jag fått låna i helgen, sovit åtta timmar och börjat beta av den där listan med smågrejer i huset som behöver fixas. Aldrig trodde jag att jag skulle ta tag i den listan, tänk vad lite sömn och en ridtur kan göra med fixar-motivationen! Sen har jag ätit chips till både kvällsmat och frukost, någon måtta får det vara på redigheten!