Hönsen & hönshilton

Naturruvad kyckling & välkommen till backen!

God onsdagsmorgon från Backen! Igår var det bråda tider, i tisdags kväll fick vi tillökning på här på Backen och morgonen efter visste vi ingen hejd på peppen att stövla ut så fort vi bara kunde. Frukosten kunde intas stående på en stol, ja det var lika bra att bara kasta i sig osten tyckte Loppan.

Vi mumsade på macka, fil, flingor och jordgubbar. Sedan drog vi på stövlarna och gick hand i hand över gårdsplanen. Skyndade mig att dra fram kompostgaller, sågspån och kånkade in alltihopa i stallet. Inne i Årvars box, det kändes så långt från Hermelinknäveln man kunde komma. Sedan drog jag på stora vinterhandskar, öppnade hönshuset och lät hela gänget springa ut på gården för den sedvanliga given havre och värpfoder från Loppans orange skopa. Så var det bara jag, vinterhandskarna och en förbannad hönsmamma kvar i hönshuset. Hon var absolut inte nöjd när jag sprang med henne mellan hönshuset och BB inne i Årvars box. Stövlade tillbaka lika fort till hönshuset för att flytta ett stackars okläckt ägg och – världens sötaste kyckling!

Hönsmamman, eller Bettan som hon egentligen heter tog sig an både ägg och kyckling direkt. En stolt, men argsint moder. Matade henne med jordgubbar, värpfoder och havre. Vilken pärs, att ligga och ruva i tre hela veckor. Hon har varit så tålmodig, knappt lämnat redet för att äta och dricka.

Och i tisdags kväll, när jag skulle visa stora högen med ogräs jag rensat för Fredrik, så hörde vi ett himla liv från hönshuset. “Inte kan det väl vara kycklingar på gång?” frågade jag “Nämen visst låter det som en stor fågel?” Svarade F. Men när vi närmade oss hönshuset så såg vi ju, den yttepytteliten kyckling. Som olyckligt trillat ur redet och ner på golvet. Och jag pustade ut – tack Knut – tack hermelinen – tack allt alla andra hungriga djur – att ni höll er i schack just denna kväll.

Backens första naturruvade kyckling. Loppan är alldeles till sig. Jag kan inte slita mig. Den luktar så gott och är så vansinnigt söt. Konstigt nog känns det så mycket mer speciellt än när kläckmaskinen gör sitt jobb. Så äkta, så skört. Så vackert att se samspelet mellan Bettan och lilla kycklingen.

Jag vill linda in kycklingen i bubbelplast och aldrig låta den gå utanför trygga kompostgallerburen. Men tanken är ju att Bettan ska kunna skydda sin lilla. Men i någon vecka, så känns det lugnast att låta dem landa på BB innan stora vida Backen väntar. Åh, måtte hermelinen låta bli denna lilla sötnos!

Välkommen till Backen! Vad kan du tänkas vilja heta?

Ledighetslunket & senaste tiden på gården

Nu är den här, semestern! Så underbart med oceaner av tid att spendera med Lo. Att låta Fredrik jobba på i huset och få jobba på med mina egna småprojekt. Jag har ju knappt bloggat senaste tiden så vi kör en uppdateringsrunda så ni får hänga med på allt som händer här på gården.

Något jag vill göra varje dag i sommar är att fika. Det behöver inte vara just gofika. Men att sitta nere vid bagarstugan en stund och filosofera varje dag gör så gott för mig. Vi firade in semestern med kardemummabullar, rabarbersaft och mjölk för oss vuxna och köpesklämmis som Lo är himla förtjust i. Varje gång vi sitter där nere och fikar så pratar vi om hur vi ska renovera våra gjutjärnssoffor. Dena ena som vi köpte på Facebook köp & sälj förra sommaren, och den andra som vi fått av mina föräldrar. Bordet till handlade vi från Blocket. Jag är inne på mörkgröna soffor (som vår ytterdörr!) men Fredrik är inne på trärena. Vi får se, helt enkelt!

Jag älskar vår lilla oas vid bagarstugan. Den är verkligen inte mycket för världen, skruttig och dan. Men oftast så vinner hur platsen känns över hur den ser ut rent estetiskt för mig. Och den känns Pettsson och Findus i mig. Världens bästa känsla?

Jag började att göra en lång lista med sådant som jag skulle göra innan semestern. Torka fönstren här, städa där, rensa här och gno där. Men jag kom till slutsatsen att det blir semester ändå. Och prioriterade det viktigaste på listan – bullbaket. Kardemummabullar med marsansås i. De fick svalna på järnspisen innan servering. Tycker om att vara i vårt kök så mycket – speciellt när det luktar nygräddat.

Första gången en liten en fick slicka sleven. “Namnam” sa hon upprepade gånger. Det var bara smör på sleven, men det var helfräsigt att få hålla i den själv och gotta i sig. Sån stortjej hon hunnit bli, bara på någon vecka. Har drömt så mycket om att baka med mina barn, och helt plötsligt så händer det. En liten stjälpreda väl värd sitt smeknamn.

Ute i hönshuset har det varit. Lugnt och samtidigt inte alls någon härlig feeling? Jag ska förklara. Vi umgås med hönsen i massor nu, Loppan älskar ju att pyssla om dem. Men hela denna hermelin-härva har känts ganska tung. Och två av mina gammhönor har börjat få kalkben. Känns inte alls kul. De flesta ägg äter skatorna upp. Däremot så gör det mig bara mer motiverad att ta tag i mitt projekt – att göra klart hönshuset. Och jo, en hönsbur kommer det att bli så småningom. Jag är så less på att inte kunna skydda höns, kycklingar och ägg från ovälkomna gäster. Men tills vidare försöker jag tänka att allt har sin tid. Och hönsdamerna de lider inte nämnvärt av tillvaron.

Bettan bestämde sig för att lägga sig och ruva på ägg. Jag som inte skulle ha några mer kycklingar förrän hermelinen är ur världen. Men då mina höns inte varit så ruvsugna så hade jag inte hjärta att stoppa den lilla bebissugne blivande mamman. Ihärdigt ligger hon där i redet, ibland kommer hon ut och skriker utöver sig och vill ha mat NU. Jag bara lyder och skyndar mig fram med extra havre till henne.

Hästarna har det gott på betet. Hovslagaren var här i förra veckan och äntligen har det gått en hel skoning utan tappsko! Hästarna har blivit så himla bra vänner sedan Fapri åkte på sommarlov. De klias och följs åt och pratar med varandra. Det märks att de trivs ihop. En kväll blev russet Brillan sur på min Årvar och skickade honom ur hagen. Jag förstod ingenting, varför de helt plötsligt blev så osams. Men de verkar ha rett ut osämjan och följs återigen åt som ler och långhalm. Skönt. 

Överallt där vi odlar och har rabatter fullkomligt sprutar det ogräs just nu. Kvickrot, tistel, maskroser. Ja allt möjligt man vill undvika. Jag är alldeles öm i handflatorna efter att ha ryckt envisa kvickrötter halva dagen idag. Men till min stora glädje så kommer det både bär och grönsaker för fullt. Potatisblasten har tittat upp och vi drömmer redan om att utöka. En vacker dag.

Min bästa kompis i trädgården är denna smides-ogräsrensare. Jag fick den av mina svärföräldrar i födelsedagspresent. Det är en man här i byn som smitt och tillverkat den. Aldrig haft något så effektivt verktyg i trädgården någonsin!

Ett av mina småprojekt, som egentligen kanske tillhör stallrenoveringen, är denna foderlår. Den ser inte mycket ut för världen här. Men den ska få ett varv med “byggsmörja” och fyllas med häst- och hönsfoder. Sedan ska den få utgöra grunden i vår foderhörna i stallet. Det ska bli ordning och reda och lätt att göra rätt i stallet framöver. Lean-förbättringar kanske det kallas, hehe? Detta är en före-bild, men jag kan skvallra om att efter-bilden kommer bli fantastisk. Vilket lyft det blev med lite smörja på!

Annars då? Loppan har blivit med studsmatta. Hon tycker den är så rolig. Vi fick den av min syster och hennes far. Så himla snällt, och pappan i familjen är lyckligast av allihopa. Jag måste erkänna att jag inte tycker att det är snyggt alls med studsmattor, men oooh så roliga. Jag bara gissar att den kommer att förgylla många sommarlov för Loppan framöver.

Och tillsist. Mitt älskade lilla skruttland. Vad det skänker mig glädje. Jag kan rensa hur mycket ogräs som helst, knäppar kållarver och vattna. Det är värt det, alltihop. Vad odlingen gör med mig och mitt mående är helt fantastiskt. Det är nästan så jag kan likställa det med hästarna och ridningen. Jag blir liksom alldeles till mig, planerar redan vad jag ska så, den dagen jag fortsätter att utöka trädgårdslandet. För en sak är säker – jag är inte ens i närheten av drömmarna som väckts efter dessa månader av odling, men ändock ett steg på väg!

Majdagarna

Dagarna tickar på i maj. Den månaden som brukar vara så härlig – och så äckligt fullspäckad! Plötsligt kommer jag på mig själv att hämta andan på ett sätt som jag tidigare inte gjort i maj. Det är härligt att känna att livet inte snurrar på i alldeles för snabb takt. Trots att dagarna går som i ett pärlband så hinner vi med livet på ett annat sätt än i maj de senaste åren. Det är fokus på renovering och familjeliv. Vi plöjer inga åkrar, sätter inga skogsplantor och kväver oss inte med att hinna med mer än vi borde. Känner sådan kärlek till maj, för första gången på många år. Jag vet inte om det är hemska coronan som faktiskt dragit ner tempot på allt, eller om vi faktiskt blivit klokare av våra erfarenheter med att försöka trå in allt på en och samma månad. Hur som helst, så gillar jag den lugna känslan som hittills spridit sig över gården under maj månad.

Förra lördagen eldade jag upp i bagarstugan på morgonen. Petade in några vedträn under dagen och höll hällen varm. Mot kvällen gräddade vi hemgjord pizza med parmesan, gréveost, skinka, olivolja och tomatsås. Inne i bagarstugan står tiden stilla. Jag njuter av tidsresan när jag gräddar pizzorna. Älskar att spendera tid här, med hucklet på huvudet, radion skvalar P4 och utanför fönstret river isen på sjön. Jag önskar mig så många fler tillfällen här framöver, ensam, och i goda vänners lag.

Bagarstugan är en sådan plats som gör att jag älskar vår gård ännu lite mer. Något jag aldrig tror att vi skulle unna oss att bygga, men som vi njuter av att ha. Förra sommaren ordnade jag en liten rabatt längst ena kortsidan. Och i år har vi ställt dit gjutjärnssoffan och gjutjärnsbordet för många mysiga utefikor. Denna gång var jag själv i bagarstugan. För mig har det varit så himla viktigt att kunna manövrera den själv. Kunna elda och sköta hällen, grädda och fixa och dona. Det kändes omöjligt när vi flyttade hit, men nu har jag hyfsad koll på hur allt fungerar.

Vi har haft lite blåsigare dagar. Då flyger dörrar av gångjärnen och jag vill helst gömma mig inne i Drömmen. Efter åren i lilltorpet när man kunde ligga sömnlös om nätterna när stormbyarna grep tag i huset så känns det tryggt att Drömmen står så stabilt. Vår gamla, skruttiga gård blir fort påverkad av rejäl vind. Främst alla dörrar på ekonomibyggnader som tar stryk. Drömmer om nya dörrar överallt. Som inte är ruttna och faller av väggen för minsta vindpust. Men allt har sin tid. Just nu finns ingen tid för dörrar.

Desto mer tid finns för djuren. Jag och Lo spenderar varje kväll ute hos hönsen och hästarna efter middagen. Fredrik går tålmodigt upp på övervåningen och renoverar. Jag njuter så av kvalitetstiden med Lo. Efter långa arbetsdagar så finns det inget mer befriande än att hoppa in i lantlivsbubblan med Lo. Försöka vara här och nu, även om jag måste erkänna att det är svårt att släppa tanken på jobbet när gränserna mellan privatliv och jobb suddas ut i och med hemmakontoret i coronatider. Jag försöker göra så gott jag kan med att koppla bort tankarna på jobb och vara ~här och nu~. Göra en sak i taget hjälper. Lo hjälper, tackar högre makter för att Lo kom till mig när jag behövde det som mest. Oj vad mitt liv ändrat perspektiv senaste fjorton månaderna. Njuter till fullo av att tulta runt efter dunrumpor och plocka sten i hinkar om kvällarna. Barns förmåga att leva i nuet är fantastisk.

Gårdens kallblodskung mår riktigt gott. Han sköter sig snyggt med nya lille russ-kompisen. Sköter sig mer än snyggt i ridningen och i veckan dammade vi av vagnen och tog oss en skritt-tur runt åkrarna. Har kört två gånger på 1,5 år och fick blodad tand. Varierad träning är vår melodi just nu, för att skona artros-knäna och hålla igång kroppen och knoppen på herrn. Längtar alltid till nästa tillfälle jag hitta på något med honom. Vi har det himla gott just nu. Och det är så vansinnigt skönt att bara ha en häst att fokusera på just nu.

I stallet har vi börjat riva Fapriolas box. En liten stallrenovering stundar. Vi skulle skippa sidoprojekten men tillslut bestämde vi oss för att byta ut boxarna i stallet och flytta hönshuset i år. Det känns som otroligt bra sidoprojekt. För djurens bästa och gårdens helhet. Jag får uppdatera er om hur det går eftersom.

Jag har arbetat vidare med odlingsbäddarna. Skottat närmare fyrtio lass med hästskit och ensilage till det som ska bli en liten grönsaksodling. Aldrig trodde jag att dessa futtiga bäddar skulle kräva så mycket engagemang (och skit!!), men som Fredrik säger: Lika bra att göra det ordentligt från början. Något vi är väldigt less på är “tillfälliga lösningar”. Så som stallet och hönshuset. Missförstå mig rätt, jag har älskat mitt stall och mitt hönshus till döds, det har varit helt rätt i stunden. Men stallet som är byggt av OSB-skivor är inte särskilt hållbart för en 550 kg häst. Börjar se riktigt ledsamt ut (såhär 6 år senare) och hönshuset är väldigt malplacerat och inträngt i ett utrymme vi behöver använda som garage. Så tiden är inne att göra de provisoriska lösningarna permanenta.

Tillbaka till odlingsbäddarna. Jag har satt massor med kål och vattnat idogt solrosor och tomatplantor. Resten sår jag på friland i juni, efter järnnätterna har gett med sig. Tror jag. Njuter i alla fall av att fyra av sex bäddar är helt klara, och snart väntar ett lass med flis på att läggas i gångarna. Det är så kul att arbeta med kroppen!

Slutligen så har fem små dunbollar kläckts och bor nu ute i sadelkammaren. Tänker att jag ska skriva en kyckling-guide så småningom. Det är i alla fall en sådan stämningshöjare att ha de små där ute. Lo fullkomligt löper dit ut så fort hon har chansen och utbrister “Pippi, Piiippi!!” när hon ser på dem. Det är så mysigt att blanda barn och djur.

Hoppas allt är fint med er och att er maj är lika fröjdefull som min är i år. Stor kram till er och ta hand om er i dessa märkliga tider, kram!!

Dagarna som kom & gick

Dagarna som kommer och går, de är de vi kallar livet. Gråa, bruna och beigea april svepte förbi. Fredrik roddar föräldraledighet, mat, städ och renovering med bravur. Jag arbetar heltid med varannan vecka på kontoret och varannan vecka på hemmakontoret i lilltorpet. Direkt jag stängt ihop jobbdatorn så kastar jag mig in i lantlivsbubblan. Jag älskar kvällarna ute på gården tillsammans med Lo. Jag försöker påminna mig hela tiden att livet hemma är livet, det är fort att man dras med i jobbet och glömmer av det viktiga i livet. Så varje jag får jag stryka mig själv på kinden lite. Det går bra, du gör det bra. 

Vi tar en titt på några av sakerna vi pysslat på med under de fyrtiofem dagarna med tystnad, tycker jag.

De senaste fem åren har vi spenderat flera aprilkvällar med att göra SAM-ansökan och momsdeklarationen. Tvi och uusch vad hemskt det är. Det finns inget som river i mig så som pappersluntor, ekonomitermer och excel-ark. Det är som att livet kommer tillbaka varenda gång svärfar hjälpt oss in med den där deklarationen och alla papper är i sin ordning i sin pärm. Det går bättre för varje år, men ändå gör sig klumpen i magen påmind i april varje år.

Dessutom har jag tänkt mycket på mina sociala medier, som jag hintat om förut. Jag gillar inte tiden som skärmarna tar från mig. Jag vet inte om Lo kommer att gilla att glimtar från hennes uppväxt finns dokumenterade för över sjutusen (!) personer på Instagram. Jag får scenskräck ibland, prestationsångest och tycker att allt jag skapar är pinsamt, pinsamt, pinsamt. Tillslut bestämde jag mig för att ta bort alltihop. Men å andra sidan så är det ju fantastiskt med. Kul och kreativt. Så jag kompromissade med mig själv, och bestämde att bloggen hädanefter får vara mitt huvudfokus här på internet. Och jag behöver inte svara på alla kommentarer och engagera mina följare i något, om jag inte känner för det det vill säga, jag får göra det precis som jag vill själv. Och jag behövde faktiskt bara bestämma mig för att inte ta så allvarligt på hela alltet, så kändes det kul igen. Det får vara lite lagom och min Instagram har fått bli privat, så scenskräcken håller sig lite i schack. Jag har inga ambitioner alls att mina kanaler ska växa mer, jag vill bara få vara kreativ utan press, just nu.

I princip varje dag får vi över lite matrester. Det är en mackkant, snutten på gurkan och skrutten på paprikan. Det halvtråkiga salladsbladet. Sedan går Lo och jag ut efter middagen och matar hönsen med det. Jag har aldrig spenderat så mycket tid med hönsen som nu.

I år måste hönshuset flyttas. Men annars så funkar det himla fint, både Fredrik och jag är väldigt förtjusta i att ha dem frigående på gården. Hemtrevliga små trädgårdsmästare.

Små händer som klappar ivrigt när saker är kul, nävar som gräver runt i kornet och välter Kockum-skålen hönsen får mat i. Nävar som senare på kvällen är lortiga, det ger mig en sån go känsla. Älskar lortiga små barn, kan tvätta i all oändighet, om de där nävarna fortsätter att upptäcka.

Lo är snabb nu. Hon hinner överallt och varstans. Skrattar åt de allra märkligaste ting: som när jag gräver med spade eller räfsar med krattan. Förstår inte hur det kan bli roligare, och roligare med en liten för varje månad som går. Vill pausa tiden här och nu, hon är ljuvlig och tycker det mesta är kul.

Vackert och mindre vackert möts på vår gård. Vårens första blomster, några panséer i loppad korg. Trängs med lortiga powerstövlar som ska tvättas upp och packas bort. Men i april, så behövs de fortfarande. Vår vackra drömdrörr möter fasad utan foder. Byggtrappen är inte snygg, men praktisk. Försöker leva med acceptans över vår renoveringsresa istället för att jäkla iväg och se allt som är kvar att göra. Penséerna på byggtrappen kan tyckas vara som att “sminka en gris”. Men hemtrevligt, det kan man eftersträva mitt i byggnationer också.

Fredrik försöker göra något i bygget varje dag. Men vi snor också åt oss tid tillsammans. Helst hänger vi hos djuren. Bästa stället för att få pulsen att sakta av lite. Jag försöker lära mig storheten i att inte alltid vara påväg någonstans, att inte alltid göra saker. Utan också bara vara. Lo älskar djuren och djuren verkar älska Lo.

Hela familjen samlad. Där vi är är också oftast Knut. På ladugårdens baksida råder oftast en härligt lugn. Solvarma hästar som latar sig, vidderna ner mot sjön. Jag tänker bygga om hagen lite i sommar, för att kunna dra skottkärran till gödselstacken här på baksidan, istället för att dra den runt byggnaden. Försöker återigen känna lugnet. Vi haaaar inte bråttom, Isabell. Puh, pust, vad svårt det är att inte vara överallt när våren kommer med så mycket energi.

Varje kväll kryper Knut ihop i fotändan på sängen. Årvar är frisk och kry och hur fin som helst att rida, även om underlaget ute i skogen sviker oss nu, tjällossning här i norr. Jag är tillfreds med djuren på gården. Hästar, höns och katt. Allt som behövs för att hålla gården levande. Och en liten unge förstås, som vill mjuka allt som ser någorlunda lurvigt ut.

Under april har vi försökt göra fint på gården med. Krattat och eldat bort bråte. Fått saker under tak och stökat på.

Bästa sättet att hålla Lo nöjd är att låta henne vara delaktig. Att åka en sväng i skottkärran är det roligaste just nu. 

April bjöd på massor av hemmatid. Tillsammanstid. En liten familj med leriga skor, spåniga pälsar och lortiga små nävar. Har blickat mot himlen och undrat hur världen kan vara så orättvis. Försökt förstå vad som händer ute i världen, om än det varit svårt. Så tacksam för vår bubbla på Backen. Där man mest funderar på flytt av hönshus, momsdeklaration och om hästarnas hage kan flyttas en snutt. Världsliga saker som sociala medier och scenskräck ena dagen, och oro för virus och världen en annan dag. Ja, dagarna som går, de är livet.

Hönsguiden – Att skaffa & äga höns

I dagarna var det två år sedan mina höns flyttade till Backen. På min förra blogg så skrev jag en hönsguide som blev väldigt uppskattad, och här kommer den uppdaterade versionen, från mig till er! Jag vill poängtera att detta inlägg innehåller mycket personliga värderingar och reflektionerna är mina egna, det finns massor med regler som regleras av Djurskyddslagen. Här kan du läsa tips och tankar, men det är inga pekpinnar, bara inspiration, glöm inte det!

Hönshus

Mått

Det finns en hel drös med bestämmelser som reglerar hur stort utrymme hönsen behöver. I Sverige får man ha 9 höns/kvm om hönsen väger mindre än 2,4 kg, och 7 höns/kvm om hönsen väger mer än 2,4 kg. Det är lite snedvridet för ju bättre du sköter hönsen (t.ex. om du har utbildning eller dokumenterade rutiner) så får du ha fler höns per kvm. Som mest kan man få tillåtelse att ha 20 (!!) höns/kvm. Det tycker jag är helt galet!

Mitt hönshus är 2×3 m i yttermått, alltså drygt 6 kvm. Jag känner att jag max skulle kunna ha 2 hönor/kvm utan att det dåliga samvetet skulle kicka in. Så 1-2 höns/kvm är ett bra riktmärke tycker jag.

Vi har 2 m i takhöjd, mest för att det kändes rimligt att både Fredrik och jag ska kunna stå upprätt i hönshuset och kunna sköta sysslor som städning ordentligt.

Vårt hönshus är byggt som en fristående låda som står inne i ladugården. Vår ambition har från start varit att flytta ut hönshuset från ladugården och slå på panel och tak på det. 

Jag rekommenderar ingen under några omständigheter att hålla höns i små burar, de mår bäst av att ha fria ytor.

.

Läs mer om mått för byggnader, reden m.m. hos Jordbruksverket 

Inredning

Det är klokt att tänka till en extra gång innan hönshuset inreda så att det blir bra från början. Hönsen behöver reden där de värper (lägger ägg) och ruvar (ifall de vill skaffa kycklingar). Många förespråkar reden som är löstagbara och i plast för att enkelt kunna spola av dem.

Vi har tre reden i vårt hönshus. De är gjorda av återbrukad pärlspont. Personligen så tycker jag att det funkar fint med fasta reden, hönsen skitar inte ner där de lägger ägg. Dock är det klokt att ha ett sluttande tak, så att hönorna inte hoppar upp och skiter på redet.

I övrigt behöver hönsen sittpinnar, vattenbehållare, matbehållare och ett sand/jordbad.

Hönsen skiter från sittpinnen där de sover om natten. Därför är det klokt att placera dem över ett utrymme där hönsen inte vistas. Därför kan man göra iordning en “bajsbräda” eller “bajshängmatta” under sittpinnarna, då blir det enkelt att städa och hönsen slipper gå i sitt egna skit. I många fall väljer man att ha bajsbrädan upphöjd för att spara på golvytan. Vår bajsbräda är en skiva i aluminium med bockade kanter som jag klätt in i plast för att enkelt kunna städa. Annars går det lika bra med kutterspån, tidningar, kartong etc. 

Ljus/Fönster

Hönsen vill ha dagsljus varje dag! Vi har två fönster på hönshusets långsidor samt ett fönster i dörren till hönshuset. Inne i hönshuset hänger en stallampa som går igång på morgonen och släcks för kvällen. På natten vill hönsen ha mörkt.

Isolering

Om hönshuset ska vara isolerat eller inte beror på vart du bor och delvis också vilken ras du har på hönsen. Man brukar säga att hönsen tål kyla väldigt bra, men inte drag. För mig är det självklart att hålla plusgrader inne hos hönsen, även om jag har en tålig ras. Under vintrarna har jag en värmelampa igång vid behov.

Om man vill sätta element inne i hönshuset så behöver man köpa ett som är tillverkat för stallmiljöer, som tål damm och fukt, de kallas kamelement. Jag har inget sådant, endast värmelampan.

Vårt hönshus är isolerat med 90 mm stenull och det håller tätt och dragfritt (nästan lite för tätt ibland! – tänk på att ha god ventilation!). Vårt hönshus brukar hålla +5 – +10 grader under vintern. Hönan klarar kylan väldigt bra, men kammen kan få frysskador och slås blodig, och det vill man ju undvika förstås.

Strömaterial

På golvet i hönshuset behövs någon sorts strö som suger upp fukt och som hönorna kan “bada” i, ligga och vila, sprätta runt och picka i. Alla dessa “aktiviteter” är väldigt viktiga för hönsen ska få utlopp för sitt naturliga beteende.

Reglerna säger att 1/3 av golvytan ska vara täckt av strö. För mig är det självklart att ströa hela golvytan. Som strö fungerar kutterspån (det använder jag!), tolv, halm, sand, papperströ, pellets eller liknande material.

Inne i hönsens reden har jag torrt hö som blir mysigt att lägga ägg i. Det går lika bra med t.ex. halm.

Ventilation/Luft

Vårt hönshus är utrustat med en vädringslucka som står öppen hela sommaren. Det luktar en del ammoniak om det blir smutsigt i hönshuset och ångorna kan göra så att ögonen på hönsen börjar rinna. Så håll det städat och se till att vädra ut hönshuset om det behövs.

Vi har två ventiler i hönshuset för in- och utluft. Vi planerar att sätta någon sorts “skorsten” som får lite mer fart på ventilationen så småningom då det fort blir “instängt” i vårt hönshus. Vi är duktiga på att vädra och tycker att frisk luft är viktigare än värme hos hönsen, även på vintern. Ett gott tips är att inte sätta ventiler i närheten av sittpinnarna, då dessa ska sitta dragfritt.

Tips - lättstädat!

Ett av de bästa tipsen du ska få av mig är att göra hönshuset lättstädat! Att ha så få vinklar och vrår som möjligt kan hålla ohyra borta, då har de mindre utrymme att gömma sig på! Vi har tejpat springorna i golvet med rejäl tejp.  Att ha t.ex. en plast över bajsbrädan som är lätt att skyffla av och byta helt vid behov gör det lättarbetat.

Hos oss har vi OSB på väggarna, det ultimata vore kanske helt släta skivor eller en slät putsad vägg. Det går att måla skivorna i blank färg så att de blir lättare att torka av.

Att kunna skyffla med spade och få hönshuset helt tomt för att sedan skura det rent är nödvändigt!

Att ha hönsen ute

Voljär/rastgård

Det är bra om man har en voljär (en stor utomhusbur i anslutning till hönshuset) där hönsen kan vistas när man inte är hemma. Min plan är att en dag ha en sådan rejäl, fin rastgård.

Man får inte använda eltråd eller annan elektrisk utrustning för att hålla hönsen på plats. Använd helst putsnät, det kan inte rävar bita sig igenom, till skillnad mot vanligt hönsnät.

För att skydda hönsen mot rovdjur kan man förse väljären med ett tak av nät samt gräva ner putsnätet längst ner mot marken för att förhindra grävande rovdjur att ta sig in. Vissa voljärer förses med tak, för att ge hönsen skugga samt förhindra smittspridning från vilda fåglar.

Frigående

Mina höns är frigående under barmarkssäsongen. Med massor av skrymslen och utrymmen att kunna gömma sig på om det skulle behövas. Det är så hemtrevlig att ha dem lösa på gården!

För oss går det jättebra att kombinera katt och höns, Knut har aldrig försökt sig på dem, de är helt enkelt för stora (kycklingar har vi inte introducerat honom för förrän de varit stora nog). Däremot förlorade vi en unghöna till en hungrig hermelin en gång… rovdjuren finns överallt.

Hönsen vill ha skugga och sol om vartannat, ett ställe att skydda sig från ihållande regn och rusk. När hönsen är frigående så hittar de själva naturliga sandbad. Jag har oftast hönshuset öppet under dagtid så hönsen får komma och gå som de vill. Hönsen kommer själva in vid läggdags och hoppar upp på sina pinnar, så jag behöver bara stänga dörren om dem.

Foder

Detta äter mina höns

Jag köper mitt värpfoder på lilla foderaffären här i byn. “Värp Opti” från Svenska foder. De är i säckar om 15 kg. Det blandar jag ut med helhavre eller helkorn från vår eller svärfars gård. På fodret strör jag en näve snäckskal, det innehåller kalcium för att äggskalens skull. Givan varierar beroende på hur mycket höns jag har, men i regel äter ungdjur samt tuppen mycket mer än mina värpande damer. Mina höns får mat morgon och kväll.

Vad man ska ge sina höns för foder är en riktig vattendelare. Jag tycker att de klokaste är att läsa på lite om olika foder och göra sig en egen uppfattning.

Förvaring

Fodret ska förvaras torrt och på ett sätt så att inte skadedjur (t.ex. möss) kommer åt det. Jag förvarar mitt foder i stora tunnor i plast som jag köpt på Granngården. Jag låter tunnorna stå utanför hönshuset, under tak, året runt.

Matrester

Mina höns får äta det mesta. Inte sådant som de inte tål förstås. Det går att googla sig till. Om vi ätit något speciellt och jag undrar om hönsen kan äta det så brukar jag bara googla “höns + banan” eller liknande. Men de äter det mesta.

Mina höns får ibland rester av kött. Jag tänker att det är som att de käkar en mask eller skalbaggar från trädgården, men de har aldrig fått äta kyckling. Mina höns tycker att det godaste som finns är burkmajs. När hönsen får nått gott så märks det, de kuttrar och purrar på ett speciellt sätt, väldigt mysigt!

Att välja hönsras

Det finns massor med olika hönsraser – jag kan långt ifrån alla! Men jag personligen gillar våra svenska lantraser t.ex: bjurholmshöns, skånsk blommehöna, kindahöns och hedemorahöns. Jag gillar också rasen creme legbar som lägger blågröna ägg. 

Mina höns är av rasen hedemorahöns. Jag blev förälskad i rasen när jag var på Nybygget Rismyrliden och bestämde där och då att det var den rasen jag ville ha. Sedan visade det sig att grannarna hade hedemorahöns och när de skulle göra sig av med sin flock tog jag över den (fem hönor och en tupp). Om jag fick välja skulle jag ha ungefär nio-tio hönor och en tupp. Då får man nog många ägg för att täcka hushållets behov och kan ge bort ett gäng till nära och kära också. Eller vem skojar jag med? Jag skulle kunna ha hundratals höns och ändå vilja skaffa fler – det är så beroendeframkallande!

I dagsläget har vi sex hönor och en tupp!

Vart köper man höns?

Höns finns inte i vanliga djuraffärer. Håll koll på Blocket, men hetaste tipset är i köp- och säljgrupper på Facebook samt hönsgrupper så som gruppen “Vi som har höns i Norrland”. 

På våren anordnas ofta hönsbytardagar/marknader. Det är ett bra tillfälle att skaffa höns på våren, men kom i tid till marknaden, hönsen går åt fort!

Om du ska köpa livdjur (alltså vuxna höns, uppfödda på någon annans gård) så måste du vara säker på att de inte drar med sig ohyra. Det är så fort gjort att du får besvärliga löss och kvalster i hönshuset.

Hönserierna har ofta utförsäljning av uttjänta värphöns på hösten. Där kan man “rädda” en höns som varit i produktion “länge” (de har oftast mycket kvar att ge!). Det är ett fint sätt att gör gott för en idivid som levt ett tufft liv.

Skaffa ras efter vart du bor

Vissa höns är tåligare än andra. Hedemorahönsen som vi har tål kyla rätt bra och passar oss som bor i Västerbotten. Läs på om olika raser och hitta en som gillar vädret och årstiderna där just du bor.

 

 

Ägg

Hönsen lägger ägg även fast man inte har någon tupp. Det är vanligt att folk tror att man måste ha en tupp för att få ägg. Tuppens uppgift är att hålla reda på hönsen och att befrukta dem så att man kan få kycklingar.

Äggproduktionen sker med eller utan tupp. Mina höns lägger ungefär ett ägg om dagen på våren och sommaren, och mer sällan under hösten och vintern. Det styrs av dagsljuset. 

När det blir höst och mörkare ute vill hönsen ha viloperiod. Hönsen ruggar (byter fjäderdräkt) och återhämtar sig. Det går att “manipulera” fram mer ägg genom att öka ljustimmarna för hönsen, men de behöver sin paus och förtjänar en lugnare period. Hos mig brukar denna infalla i oktober/november och sträcka sig till jul.

Om hönsen får gå ute och äta gräs och örter blir äggulan knallgul. På vintern är gulan därför lite blekare. En höna börjar lägga ägg när den är ca sex månader gammal, om man skaffar kycklingar så dröjer det därför ett tag innan de börjar producera godheterna.

Skötsel

Lagen säger att hönsen behöver tillsyn minst en gång/dag. Den säger också att man ska skydda sina höns från onödigt lidande och behandla dem väl. Min vardagliga skötsel av hönsen är att jag, direkt på morgonen, går ut och ser till dem. Är det vår/sommar/höst och okey väder så får de gå ut och spatsera fritt på gården, även då vi åker bort eller på jobbet. Är vädret dåligt vill de ofta inte gå ut alls, de är riktiga mesar när det kommer till regn och rusk!

Oavsett om hönsen vill gå ut eller inte så får de frukost på morgonen. Antingen på marken utomhus eller i sitt tråg inomhus. På morgonen går skötseln fort, jag ger maten och släpper ut dem. På kvällen spenderar jag oftast längre tid i hönshuset. Då brukar jag umgås med dem på ett annat sätt. Jag sitter ofta en stund inne hos dem och pratar med demUngefär var tredje dag så byter jag vatten och diskar upp vattenbehållaren. Det dammar en del hos hönsen och fönstersalningar, taket på redet, värmelampan behöver torkas av då och då med en blöt trasa.

Jag städar hos hönsen vid behov. Under vintern skottar jag av skitbrädan ungefär en gång i veckan men tömmer sällan hela hönshuset och storstädar. Istället brukar jag skotta bort det som uppenbart är smutsigt och fylla på med fräscht kutterspå då och då. Under de varmare månaderna gör jag minst två storstädningar då allt tas ut och skrubbas upp ordentligt (vår och höst). Hönsens skit och smutsiga spån brukar jag sticka på samma vis som jag gör med hästarnas gödsel. Annars kan man ordna en kompost.

 

Läs mer om skötsel av höns hos Jordbruksverket 

Ohyra

Höns har ett litet rykte om sig att bära på “ohyra”. Många höns får ohyra, de är dock ofarliga för människor! Hönsen och hönshuset kan drabbas av olika sorters ohyra och de är olika besvärliga att få bukt på beroende på vad för sorts elände som drabbat hönsen.

Vanligt är att hönsen får “kalkben”, det är när hönsen får kvalster som borrar gångar i hönsens ben som får inflammationer. För att råda bot på kalkben ska hönsens ben skrubbas med såpavatten och sedan smörjas med något fett som kväver kvalstren, t.ex. vaselin. Se upp för märkliga, suspekta kemikalier! Kvalstren sprids genom ströbädden i hönshuset så den behöver bytas ut.

Kostnader

Jag är övertygad om att det går att hålla höns precis hur dyrt som helst! Det finns massor med tillbehör, kosttillskott och krimskrams man kan köpa till sina vingbeklädda vänner. 

Det är helt klart dyrare än att köpa ägg i affären, men känslan att äta sina egna ägg, från höns som har det bra och trivs, är obetalbar! Dessutom är hönsen sällskapliga och trevliga husdjur, har man en gång haft häst så tycker man ju att hönsen är riktigt billiga i drift (hehe).

Mina höns kostar oss ca 300-400 kr/månad. Då ingår elen för uppvärmning, foder, kutterspån och en och annan burk med majs.

Hönshuset kostade ca 7000 kr att bygga. Jag räknar med att det totalt kommer att bli det dubbla när hönshuset kompletteras med panel, färg, takplåt m.m. Räkna ca 15 000 kr så har du ett fint hönshus.

Slutligen

Att skaffa höns har varit ett av de bästa besluten i livet! Det kan låta som mycket jobb och många måsten när jag spaltar upp allt såhär i ett inlägg. Men det är verkligen så kul! När hönsen ligger och njuter och sandbadar eller kommer springande över gårdsplanen så fort de ser en, då matas min själ! De är otroligt lättsamma och tacksamma djur! Förvandlar i stort sett alla våra matrester till supergoda ägg och vår lilla dotter Lo tokälskar att hänga ute hos hönsen. Jag är helt övertygad om att vi kommer att ha höns resten av livet! Jag ångrar bara en sak – att jag inte skaffade dem tidigare!