Var tredje fredag-ledig!
Var tredje fredag är jag ledig! Vi tajmar det med Fredriks ledigveckor, syftet var att kunna åka iväg på äventyr oftare men jag kan nog räkna på två fingrar hur ofta vi varit iväg, istället har det blivit mysiga, lugna hemmadagar.
Just den här fredagen kantades av att Fredrik var sjuk, vilket förstås inte var särskilt mysigt. Men jag kände mig tacksam över att få vara frisk och barnen var glada att snön tillfälligt lagt sig över gården igen.
Efter en hel vecka med sjukdom i huset så kände jag mig rätt så hålögd och otroligt efter med allt här hemma. Direkt jag går ut så ser jag saker som behöver göras i varje vrå. Försöker trösta mig med att vi brukar ha snö en månad till, så det brukar aldrig ens vara aktuellt med att mocka hage, storstäda hönshus, röja i uthus och vårstäda bilar. Och annat sånt som annars brukar hopa sig i maj.
Vi drev runt och matade djuren. Först får hönsen komma ut. Loppan älskar sin hönsflock, de kommer springande så fort de ser henne och hon kan roa sig länge med dem. Hon sitter och pratar med dem och skrattar för sig själv, ibland vänder hon sig om och ropar “Mamma, jag förstår hönsspråket!”
I lösdriften stod Buse och väntade på uppmärksamhet. För ovanlighetens skull iklädd täcke, de går oftast hela vintern utan täcke, men har man tappat nästan all vinterpäls och ska genomlida en snöstorm så åker täcket absolut fram.
Svante hjälpte till att mata och packa höpåsar. När jag stod här tänkte jag: Händer det här på riktigt? Är det här mitt liv? Har på senaste varit så rysligt duktig på att se allt ogjort, allt som är kvar, att jag glömt njuta av det vi skapat oss här. Det har en tendens att bli så varje vår när “arbetet tinar fram” efter en lång vinter i långsammare tempo.
Utöver sjukstugan hemma under veckan så har det blåst storm ett par dagar. En dag blåste vår fula contortatall sönder.
Efter att huset fått sig en omgång med dammsugaren och en trasa så åkte vi till skogen och hämtade påskris. Sedan satte vi igång och snodde ihop pizzadeg efter barnens önskemål.
Det kändes som att det var en evighet sedan jag startade vår Ankarsrum och snodde ihop en deg. Vad har jag gjort en hel vinter undrar jag? Uppenbarligen inte alla mysiga saker jag mår bra av. Älskar att baka! Lo och Svante smulade ner jästen medan jag fyllde på med socker, olivolja och salt när Lo utbrast “Gästerna gillar socker!” haha, så rart!
Så spelade vi pizzabakarmusik i högtalaren medan vi kavlade ut, gräddade och slutligen åt. På Backens egna lilla pizzarestaurang.
Dagens lärdomar då?
1. Det finns tid att greja och stöka. En sjukvecka är ingenting i sammanhanget. Djupa andetag och sedan en sak i taget.
2. Stanna upp och: njut!
3. Du älskar att baka, gör det oftare!
4. Mitt i allt detta stök kände jag: jag måste blogga. Jag kan vill spara alla mina var tredje fredag-lediga dagar. Jag vill inte lägga alla mina bilder i Instagrams händer och hoppas att plattformen finns kvar om 10 år. Så hej på er, igen.
