Ledigheten
Nu är det bara en dag kvar på min ledighet och oj vad den gjort gott för mig. Jag började ju allihopa med att låta min häst somna in och jag har nog varken hämtat mig eller sörjt klart. Allt har sin tid. Men jag är så glad över pärlbandet av dagar som följt efter årets mörkaste idag. Idag när jag åkte och hämtade Lo fick jag dubbelkolla två gånger på klockan för att se att det verkligen var ljust klockan tre. Inte solljus-ljust, men definitivt ljust. Det är nya tider nu.
Jag som skrytit upp vår gran och att den inte barrat något. Imorse när jag smög upp till frukosten så hade den strösslat hela golvet med mörkgröna barr. Jag har stannat till och luktat på den om och om igen hela dagen innan pyntet slutligen packades ner i lådor och granen kastades ut. Jag som velat ha kvar den längre.
Den här ledigheten har innehållit så mycket. Mest renovering (för Fredriks del i alla fall) men jag har också tagit mig an att rensa, städa och organisera. Vi vill inte leva med för mycket prylar och pryttlar framme så vi är ganska duktiga på att packa undan kläder som blivit för små för Loppan, ofodrade jackor som inte går att ha på vintern och tennisrack som inte används förrän tennisplan vid badstranden tinat fram. Just nu fungerar lilltorpet som förråd åt allt, men på sikt har vi ett potentiellt förråds-utrymme som ska få sig en upprustning.
Ett rum nu och då har det blivit, när det passat med livet. Och sadelkammaren och stallet, oj vad ont det gjorde i hjärtat.
Hönsen fick offra sig på pepparkakshuset med. Jag känner mig dum men jag köpte fel sorts värmelampa åt dem igår på vår stadstur. Så de har det snäppet för kallt för min smak. Jag hoppas de förlåter mig med lite popcorn och pepparkaka. Fem ägg fick vi idag förresten. Så lite tacksamma över livet tror jag de är, trots allt.
Tjugotvå minus har vi haft idag. Knut hade frost i kragen och ville helst inte sätta ner tassarna alls på brotrappen. Hans blick säger åt mig att släppa in honom pronto. En eftermiddag i sängen väntade för honom.
Dagarna går sakta och förutom renoveringen händer inte mycket. Jag tänker att det är härligt att spara dessa långsamma dagar i bloggen också. Att titta tillbaka på: det finns långsamma, sirapsliknande dagar. När våren kommer och allt känns som det ska göras samtidigt. Tid för vila och reflektion. Känns fint och rastlösheten är en obekant men skön känsla.
En kommentar
Livetpabacken
j