Mars, kalas, sjukdom och hönsmatematik
Må ni tro att jag är less att starta varje inlägg med att vi varit sjuka. Jag tror att hela mars susat förbi i någon sorts sjukdimma. Det har kräkts, det har varit hög feber, det har varit covid och det har varit migrän. Hoppet är det sista som överger en så jag hoppas innerligt att kommande tiden bjuder på bra mycket friskare och energirika tider. Jag saknar att göra fint hemma, gå på loppisrundor och hugga tag i något projekt (behöver kanske inte ens nämna att trapp-projektet stått stilla?) nåväl. Det är småsaker ändå, vardagssjukdomar och lite gnissel i vardagen ~ men jag medger att jag längtar enormt mycket efter att ha lagt denna tid bakom oss. Men några fina glittrar har fastnat i kameran, vi tar en titt!
Någon av helgerna i mitten av mars hade vi stora uppdrag, barnen och jag. Fredrik hade åkt till fjälls med några kompisar och grannarna hade åkt iväg på skidsemester. Vi packade därmed med oss den varma chokladen, frukostmackorna och tjavade yrvakna iväg ner för backen.
Svante var också med förstås! Han som mest bara sovit bort sina första månader i livet har nu vaknat till ordentligt och är så fascinerad av hästar, höns, kaniner och den där storasyrran som är hur cool som helst.
Hästarna är morgontrötta, står och blinkar yrvaket och kunde absolut tänka sig rulla runt i spånet en stund till. Fapris lurviga öron är bland det gulligaste jag vet.
Helgen fortsked i fina vårvintervädret. Vi plockade fram springcykeln och hade härliga timmar utomhus, gick mellan stallet och hemmet och pysslade med djur, grillade lunch utomhus och fyllde depåerna med sol.
Men så märkte jag hur Loppan var stekhet. Covid. En mycket mild variant skulle det visa sig vara. Tack och lov.
Vi drog ner tempot. Hämtade ägg och bakade en kaka. Gluttade på film och vilade ett slag när lillebrorsan sov i vagnen. Vi blev väldigt fascinerade av att plötsligt hitta ett vitt ägg bland våra bruna och beige ägg!
När Loppan piggat på sig följde tre extradagar hemma och sedan fick hon gå tillbaka till efterlängtade förskolan. Och på kvällen? Kalas för kusinduon som fyller år med bara tre dagars mellanrum. Förra året firade vi intill solväggen hos kusinerna, i år hade vi en stormigare variant av kalas hemma hos oss.
Det bjöds på pannkaka på Muurikkan.
Lo hade knappast tid att sitta still och äta när det fanns såpbubblor och kusiner på besök! Så roligt!
Sedan blev stormen outhärdlig så vi snörde i iläggsskivan i bordet och körde resten av kalaset inne. Paket till småtjejerna och lillprinsen fick prova alltsammans! Fortfarande i pyjamasen, så som det kan bli!
Jag hade svängt ihop en ny ormtårta och faster kom med ljus så båda fick blåsa!
Småtjejerna kramade varandra hejdå, och om jag känner Lo rätt så saknade hon sin Signe samma sekund som hon lämnade huset.
Sedan har det varit glimtar av att få vara kreativ. Fundera över livet och vad det ska bjuda på framöver. Vi har pysslat om djuren, satt små frön i jorden och gjort allt för att försöka göra sådant vi får energi av.
För rätt som det var hade Svante åkt på covid och var vaken om nätterna. Har varit bortskämd med en bebis som sovit gott i åtta månader så jag kunnat hålla ett gott tempo om dagarna, men sömnlösa nätter tär fort. Jag beundrar alla som klarar av att leva vanliga liv och sova lite, ni är mina idoler.
En av mina gamla hönor har varit dålig och fått lite extra omsorg. Så när jag insåg att vi skulle behöva nacka henna tröstade jag mig med att stoppa hela kläckaren full med ägg. För minus en höna betyder ju plus sju kycklingar? Det är höns-matematik!
Ute i sadelkammaren har vi stått och tittat på kläckmaskinen och Lo säger varje dag “gå till äggen och kolla dom har det bra?” med uppfordrande stämma.
I I samma rum står de första blygsamma sådderna. Hej lilla jalapeno! Blir så himla glad av ett näpet, grönt litet strå!
Vårvintern har varit här med besked. Vi fikar och äter utomhus, leker i sista snöhögen, sover gott utanför ull-åkpåsen och fyller bleka ansiktet med fräknar. Härliga tider!
Det tinar och tinar och tinar. Backen badar i sol.
Senaste dagarna har vi stött fåren. Vi allihopa tycker att det är lika kul!
Men utemellan har vi känt oss trötta och ut-slut också.
Vi tog ett varv runt gården och bestämde vad vi ska göra i sommar. Stryker och stryker från den långa listan. “Barnen är ju så små, detta kan vi göra nästa år”… “Ska vi verkligen lägga pengar på det?..” och så vidare.. men städ och röj ska vi ägna oss åt så mycket vi orkar. Detta rum, “hörummet” ska få bli “hästrummet” så småningom. Hoppas på en tjusigare efter-bild.
Så sa vi hejdå till lilla Chatrine-hönan som var en av original-hönsen jag fick av grannarna 2018.
Sedan har jag haft livets värsta migränattack hittills och nu, nu vågar jag kanske hoppas att vi gjort bort det värsta? Kan vi få vara friska nu? Idag ska jag i alla fall åka iväg med mina barndomsvänner och fira våra trettioårsdagar – ska bli så himla härligt! Kram på er!
Treårsdagen
I veckan har jag haft sådan hiskelig tandvärk. Har sörplat soppa, slurpat isglass och känt mig som ett åskmoln. Besökt tandläkarakuten och gått gråtande till apoteket med en liten lapp från tandsköterskan med förnödenheter jag behövt inhandla. Men nu är det fredag, det känns bättre, det är vårvinter och slutet på en förträfflig fin vecka. I måndags blev vår lilla Loppa tre hela år, vi tar en titt på hur dagen såg ut!
Vi vaknade tidigt som vanligt. Vid trappgrinden på övervåningen hade pappan i familjen lagt en spännande lapp som skvallrade om att det stundades skattjakt, lilla födelsedagsbarnet skulle bara följa ledtråden genom huset. Ner för trappan och runt i huset det bar. Runt stolar och tvätthögar gick färden.
I slutet av ledtråden låg den efterlängtade presenten som hon önskat och önskat. hela vintern. En motorsåg – “samma som pappa”! Lyckan var total! I år blev det lika många presenter som år fyllda, en motorsåg, mysdressen med hundar på bild och en pyssellåda.
Efter frukost frågade vi Loppan vad hon ville hitta på. Prova motorsågen och åka skoter stod på önskelistan. Såklart. Vi åkte till vår sedvanliga lilla kläpp, samma kläpp som Fredrik håller på att gallra med stora motorsågen.
Det var viktigt att ha motorsågen i en egen liten ryggsäck. I stora Kånken hade vi bullat upp med varm choklad och kakor istället.
Jag hade så rackarns ont i visdomstanden men var lika glad för det. Mysigt att sitta och skåla och prata om stort och smått.
En till kaka? På födelsedagen är allt tillåtet!
Sen blev det genomgång av motorsågen. En peppad tjej!
Hon tittade frågande på mig och undrade varför hon inte lyckades såga isär trädet, haha!
Sedan vinkade vi av Fredrik som åkte för att jobba eftermiddag och packade istället upp pyssellådan. Svante sov eftermiddag ute i vagnen och vi hade en riktigt go stund tillsammans, Loppan och jag.
Lo byggde farfar!
Mitt i pysslet vaknade familjens charmtroll!
Dagen led mot kväll. Pysslet karades lite åt sidan för att ätas önskemiddag – hamburgare och festis. Moster som ringer och sjunger på FaceTime och motorsågen? Den lämnade aldrig hennes sida.
På kvällen kramade jag ungarna hejdå och lämnade över läggningen till farmor och farfar. Tog bilen in till campus och gick på första träffen på biodlarkursen jag anmält mig till – mer om det senare!
Hem kom jag till två sovande gullungar. Kan inte förstå att den där charmiga, busiga, snälla, omtänksamma och vältaliga lilla älsklingen är tre år nu. Mina bästa tre år i livet, helt klart <3
Treårskalaset
Idag är det sjunde mars, vår lilla Loppas tredje födelsedag! I år firar vi med två kalas, ett för familjen på min sida och ett med familjen på Fredriks sida, Lo har en kusin som är precis lika gammal (det skiljer tre dagar) så de vill gärna fira ihop! I lördags var det dags för första kalaset med kusiner, mostrar, svåger och morföräldrar. Vi tar en titt!
Efter allt bakande och fixande på fredagen så gick det fort att kalasduka i köket.
Först kom storkusin, hon fick komma in en stund och spela bandy medan vi förberedde det sista. Sedan hoppade vi alla i täckbyxorna, overallerna och drog på mössorna. Ut skulle vi!
Fredrik grillade hamburgare till oss vuxna och korv till barnen. Så gott!
Svante smakade lite blåbärsgröt i mosters famn istället.
“Ja må du leva!” skrålade vi över Backen och lilla Lo blev himla blyg över ståhejet.
Men blygheten försvann så for presenterna kom på tal.
Sedan packades fyra av kusinerna in i skoterpulkan för en tur med gammskotern. De tjöt av förtjusning där bak!
Svante fick odelad uppmärksamhet och parkerade sig i mormors famn. Jag tror han skattar åt svåger Linus, de har blivit som en liten skrattduo de där två!
Det kokades kaffe, ställdes fram fika och vips stod rödrosiga ungar i hallen och vällde ur overallerna. Lo hade önskat en ormtårta men när hon såg den utbrast hon lyckligt “EN BILTÅRTA!” haha!
Så sjöngs det igen! Denna gång var det Lo som tog solo-ton och sjöng “Ja må du leva”!
Vi andra var inte sena att haka på!
Dags för en höjdpunk för en stundande treåring – blåsa ljus! Hon blåste och blåste och blåste och tillslut var alla tre släckta! Vi högg in!
Vår älskade lilla Lo, så stor och så liten. Omtänksamma, snälla, busiga, fina Lo. Så glad att vi får dela våra dagar med dig! Älskar dig sönder och samman!
När Lo blev ett år!
I lördags fyllde vår älskling ett år. Så overkligt, vår pluttebebbe börjar bli en stor tjej. Lördagen firade vi från morgonsång till sena kvällen – de bilderna hamnar i familjealbumet – men idag bjuder vi in er att kika på lite kalasiga bilder. Här står vi i hallen och väntar på gästerna. Ena förväntansfull och pirrig, andra helcool och lyckligt ovantandes om allt ståhej som strax skulle uppstå i Drömmen.
Vår stora lilla tjej. Det är en fröjd att vara mamma till dig Lo. Så varm och lugn, tittar storögt på världen. Ibland med skeptiska ögonbryn, men ofta med glittrande ögon. En liten, liten smilegrop tittar ibland fram på vänster kind och i lilla munnen har fyra små gryn till tänder hittat ut. Du har en himla speed på krypandet nu, och går gärna – men bara om man får hålla mamma eller pappas hand eller ta en stol till hjälp. Du har vett och hov, vill absolut inte trilla eller göra dig illa, det tackar vi för. Du älskar djur, det värmer mitt hjärta. Du har en stor, varm familj runt om dig och några bebbevänner som kommer att följa dig genom livet, om jag får gissa. Du är fantastisk, från insidan och ut, en så genomgo och mysig tjej som vi har äran att få kalla vår dotter.
Efter sovstunden i vagnen får man sitta hos pappa och vakna till. Helt plötsligt hade trygga hemmet förvandlats till? Vadå? En kalas-lya! Med ballonger, hönsservetter, serpentiner och älskad familj! Hurra!
Tack och lov dök morfar upp med en välkänd, trygg famn att krypa upp i. För de här ballongerna, de var ett märkligt påfund!
En efter en trillade de in; mormor och morfar, farmor och farfar. Fastrar, moster, kusiner i massor. Ja några saknades förstås, det var fjällresor och Dubairesor och annat som kommit vägen. Men sjutton stycken fick vi in i köket i Drömmen utan att sitta allt för trångt! Lo har två kusiner födda samma år som henne (vilken lycka, va!), Signe på bilden är bara tre dagar yngre än Lo, och snart också grannar, vilket radarpar!
På köksbänken hade vi dukat upp det ena och det andra som vi tycker är gott!
Vad sägs om smörgåstårta? Eller morotskaka med småmaränger och fikon på?
Eller begärliga kolakakor ? Eller köpes-punchrullar, visste du att Lo är född på punchrullens dag? Det var dessutom min enda gravid-craving!
Och mina vaniljbullar jag modifierat på ett alldeles förträffligt sätt! Jag spritsade i marsansås, sådan man vispar ihop med mjölk. Ett genidrag för det blev så gott! Penslade dem med sockerlag efter gräddning istället för ägg också!
Men lilla Lo fick nöja sig med bebis-muffins och grädde mixat med hallon. Det var lite för spännande med alla busande kusiner för att riktigt kunna njuta av muffins-fika, men några slevar grädde gick ner i alla fall!
Sedan lektes det i massor. Det är så kul att se alla kusinerna tillsammans! Lo älskade varenda present hon fick – provade att mjuka alltihop och vinkade sedan ivrigt av gästerna en efter en när kalaset gick mot sin ände.
Vilket fantastiskt fint första kalas hon fick, vår lilla Loppa! Tack hela stora familjen för att ni ville komma och fira Los första födelsedag – och vårt första år som mor & far – tillsammans med oss!
Du kanske också gillar
Början på odlingarna
En utflyktspärla: Gröna Lund!
Kalasklädseln & hönsmarknadskoftan
Presenter till ettåring
Sssshh… Om ni lovar dyrt och heligt att inte berätta något för den blivande ettåringen så kan ni få kika på vad hon ska få i present av oss. Imorgon (!) blir vår lilla Lo ett helt år och vi är taggade hela lilla familjen på att fira. Födelsedagen blir en tämligen lugn dag, vi ska äta gott och hitta på något sorts äventyr och våra familjer kommer på söndag för firande och kalas.
Som vanligt tycker jag presenter är svårt. Jag vill gärna att de ska betyda något och finnas en tanke bakom, men småbebbar behöver ju sällan något? Och det som behövs, det tycks ju bli köpt ändå, oavsett födelsedagar och ettårsfir. Dessutom slits man mellan att vilja köpa hela världen till sin lilla dotter till att jag vill lära henne att lycka inte kan mätas i prylar och grejer, en svår balansgång! Jag funderade om jag skulle ge mig på att sticka en kofta till henne, eller virka en filt. Men i slutändan blev det fyra köpessaker som fick bli Loppans första födelsedagspresenter. Vi tar en titt!
En go gris vi inte kunde lämna när vi var på IKEA innan jul. Den har troget legat i städskrubben under trappan och väntat på den stora dagen. Det känns ytterst lämpligt då Loppan är inne i en “myyys”-period då allt ska gosas med och mjukas med ansiktet.
Fredrik köpte en pusseltraktor i trä när vi var till fjälls. Den finns en bedårande liten inrednings/kläd/leksaks-butik uppe på lilla köpcentret i Hemavan. Gissar att det kommer att bli succé att tugga på pusselbitarna.
På mellandagsrean efter julen handlade jag en ny, tjusig tröja från Åhléns. Med ugglor och spåkulor. Hon har ju mest loppade och ärvda kläder men jag tycker just tröjor är rätt svårt att hitta. De har en tendens att bli solkiga och skitiga och sladdriga tycker jag. Hoppas denna håller sig från matkladd och annat påhitt länge, den var ju så rackarns fin.
Så blev det slutligen en liten dinosaurie från Pingskyrkans secondhand också. Hästtjej i all ära, men det utesluter inte att man är en dinosaurietjej också!
Det var allt! Fyra små gåvor från oss, det känns ju futtigt i jämförelse med gåvan vi fått, liksom! Men kärlek, frisk luft och gos får hon ju gott om, varje dag, och då kan ju dinosaurier och uggle-tröjor ge lite extra kul, tänker jag!
