En vinterutflykt
Nej men vet ni vad, förra lördagen var ju iskall med -23 och man vill knappt stoppa näsan utanför dörren, men så kom söndagen, men humanare kallgrader och roliga planer! Vi skulle nämligen åka skridskor med ett gäng från byn! Vi packade in oss i bilen och åkte till grannbyn som bjöd på nyspolad is kantad av en gammal hockeyrink. Så rart.
Ett stolt ögonblick för den gamla hockeyspelande pappan: få knyta på lilla Loppan hennes egna skridskor.
“Jag kommer vara jätteduktig” satt hon och peppade sig själv i bilen innan vi var framme. Hjärtat ömmar över hur gärna hon vill vara duktig. Älskade lilla du.
En trött mamma efter en väldigt utmanande och utmattande vecka, men glad över utflykt och ståhej såklart!
Svante parkerade vi på bobben.
Men inte tog det många sekunder innan grannpojken Otto tog kommandot över dragsnöret och styrde runt Svante. Fantastiskt!
Loppan? Ja hon vaaar ju jätteduktig. Åkte runt och tjoade och skrattade tillsammans med sin bästa vän och kusin Signe. Tre dagar skiljer dem åt, så är de grannar också. Superduon!
Jag trodde vi skulle få åka hem efter tjugo minuter, tänkte att det skulle bli svårt för småttingarna ute i kylan. Men döm av min förvåning när de åkte runt i en timme och skrattade ikapp över påhittet.
Men sen tog krafterna slut och frusna fingrar värmdes upp i avbytarbåset så länge.
Mammor, en pappa och en drös med barn. Såhär vill jag spendera varenda vinterhelg framöver.
Sen blev det äntligen dags för varm choklad, de sista lussebullarna och dinosauriekex. Sitta och dingla med benen och spana på stora grannpojkarna.
Med rosiga kinder återvände vi sedan hem, med livets första riktiga skridskoåkning i bagaget!