• Livet utanför backen

    Vi vidgade vyerna igen

    Vi skulle egentligen åka till fjälls under påskveckan och planerade för fullt för pulkabacke, skoter, och muurikka-luncher utomhus. Men i samma veva började Svante krypa och det bästa han vet är att krypa fram till den framstickande murstocken och försöka sätta i sig isolering. Så vi kände att projektet med att bygga ihop en tv-bänk prioriterades upp i en rasande fart. När vi ändå skulle iväg till storstan (vilket är Umeå för oss) så tänkte vi att vi kan göra en familjehelg av det och hälsa på en god vän som fått barn. Så fick det bli!

    Förstå hämtade vi släpet hos mina föräldrar. Sedan besökte vi lill-coop och laddade upp med snacks för hela helgen: russin, festis, bokstavskex, choklad att smygäta för föräldrarna, bananer och nötter. Sedan rullade vi längst inlandet. En paus i Botsmark för att sträcka på små ben, byta en blöja och sedan tråcklade jag mig in i baksätet mellan barnens barnstolar för att söva den lilla huliganen som suttit och pratat glatt hela vägen.

    Vi badade först på Navet. En ny upplevelse för oss alla, vilket fint badhus! Barnen älskade det och precis när vi var klara med badet kunde vi checka in på hotell Mimer som ligger intill badhuset. Jag köpt åt mig en halvtimme på stan medan Svante sov eftermiddag. Köpte påskiga stearinljus, ett påskpynt i papper till Loppans rum och en tvål. Och tittade på folk. Mycket angenäm sysselsättning en fredagseftermiddag.

    Sedan fick vi fort som rackarns svira om och gå till restaurangen. 

    Vi delade på en Surf and turf på Harrys. Gott var det!

    Våran glada Svante som rev runt bland menyer och gjorde allt bus med ett leende, som vanligt. Och Loppan åt minsann upp all mat och fick en glasspinne. Succé!

    Sedan somnade vi alla tidigt bland mjuk bäddning. Åt frukost, hälsade på en ny, rar bebis som kommit till världen och sedan åkte vi till stora blågula varuhuset för att försöka få ihop till en tv-bänk. Hem åkte vi med en drös köksstommar vi ska pussla ihop.

    Och nu känner jag mig nästan klar med vidgande av vyerna. Jag har längtat så efter att få se lite annat, åka iväg lite, vara mer ledig efter alla år med hästar. Men nu längtar jag bara efter gårdssysslor, trädgårdslandet, att få ta hem hästarna och allt som finns i vår bubbla. Till sommaren åker vi nog iväg en sväng igen, men kommande tiden vill jag spendera uteslutande på vår Backe. Fint att landa där.

  • Lantliv,  Livet utanför backen,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante,  Visit Skellefteå

    När februari blev till mars

    Vi avslutade förra veckan med svärmors semlor. Jag som tycker att semlor är det mest överskattade bakverket åt dessa hemgjorda med andakt. Sedan fortskred veckan med än ditt och än datt. Väldigt familje- och kompistätt just nu. Visst vill man bara hålla alla man tycker om nära just nu?

    Vi startade veckan lugnt. Med fokus på att få vår lilla Loppa frisk från det långdragna viruset. Måndag blev tisdag och vi pysslade, ritade, såg tv, nöp till oss några glimtar frisk luft. Jag hälsade på på jobbet en sväng med Svante under armen också. 

    Tillslut var det full fart på hela familjen igen. Vi pysslade om hästarna och tog hem hö till kaninerna. Alltihopa i en ljus marsafton.

    Fredrik hade ju “ledigvecka” men hoppade in på utbildning en av dagarna. Då drog vi till stallet. Med hörselkåpor och stall-stassen på.

    Hon är bra arbetsam, lilla Lo. Hivar skit och spån i en rasande fart. Jag önskar mig lite mer ridning och körning och lite mindre stallsysslor nu, men allt har sin tid. 

    Fapri fick ju kollade tänder och blev vaccinerad också mitt i veckan.

    Vi stänger gärna in oss i hönshuset. Försöker göra handlingskraft åt eländet i Ukraina. Skapa ljus och trygghet som motpol. Jag är matt av allt tänkande och så tacksam över vår trygga tillvaro.

    Vi blev spontant bjudna på middag hos Fredriks syster med hela storfamiljen på plats. Vi firade goda besked och bara umgicks. Var alldeles varm i hjärtat när jag rullade vagnen från barnens faster, tillika vår granne, äntligen fick vi allihopa träffas. 

    Under dagen hade vi träffat en god vän till mig och hennes dotter. Vi satt i solen och åt lunch från muurikkan och bara njöt av vårvintern. Sån fin dag.

    Så blev det fredag och vi lämnade båda barnen för första gången hos farmor och farfar och åkte vidare in till Skellefteå. Vår häftiga stad som bara bubblar av utveckling och framåtanda. Vi skulle fixa inför Los stundande treårsdag, kalas, lämna igen böcker på bibblan och Fredrik hade klipptid. 

    Vi passade på att ta en lunchdejt. Vi återupptäckte Tatung, där dejtade vi ofta på gymnasiet.

    Senaste tidens oroligheter och lyssnandet på podd, läsandet av broschyrer och annat gjorde att vi kunde konstatera att vi inte hade mat för en vecka hemma, som man ju bör ha enligt MSB. Våra frysar är proppfulla med mat men vid ett strömavbrott har vi det betydligt svårare att föda oss.

    Så vi handlade hem lite extra, stoppade i backar och gömde undan. Ifall att. Det kändes gott inombords ändå, hellre beredd än rädd, ju.

    När vi hämtat hem barnen, ätit middag och ordnat allt inför stundande kalaset så tog jag mig ut själv. Gick till stallet. Mockade, kliade ponnysarna och fyllde vatten. Pustade ut och blickade upp mot norrskenet på himlen.

    På lördagen hade vi kalas för Loppan, det får ni se senare. Sedan bar det av i en väldig fart till travet för att heja fram Brillan och grannflickan Lovisa som skulle årsdebutera. Loppan hade vi lämnat i händerna på mormor och morfar och Svante sov sig genom hela spektaklet.

    Sedan landade Fredrik, Svante och jag hemma i våra vänners stuga. Vi dundrade in, blev bjudna på bubbel och snittar, landande mjukt bland mjuk spets och gosig terrier.

    Vi blev så galet bortskämda. Rådjursfilé och chokladmousse. Godaste jag ätit på evigheter!

    Oskar stackarn som skurit av en sena i handen och var gipsad behövde hjälp med maten, haha! Dessa två alltså, så glad att vi hittat åt dem. Vi har så mycket gemensamt i och med våra gamla gårdar, våra djur och våra killar som numera jobbar på samma jobb. Jennifer och jag lärde känna varandra genom hästarna för några år sedan. Dessa håller jag hårt i!

    Vår lilla goding njöt av full fokus från fyra vuxna och i alla fall en hund som hela tiden ville slicka bort banan från kinderna, dela majskrok och omhulda. Så gulligt!

    Vi sov över i stugan och vaknade till Vasaloppssöndag. Åt frukost, tog en promenad och åkte för att hämta hem Loppan. En så fin avslutning på en härlig vecka.

    Så härligt att vi hunnit träffa våra familjer, flera vänner och hunnit umgås på tu man hand en skvätt också. Nu längtar jag till lantlivet. Djuren och livet hemma på gården. Takdropp, väcka pelargoner och sätta små frön i jorden. Känns tryggt.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Kaninerna,  Lantliv,  Livet utanför backen

    Februaridagarna

    Men hej allihopa! Får jag månne lite scenskräck efter att jag ser hur många som tittat hit efter att Underbaraclara länkat hit till mitt lilla hörn av internet? Ja, kanske lite! Blev faktiskt alldeles tårögd av omnämnandet hos Clara. Inte bara har hon varit en stor förebild för mig under mina tio (!) år på gården, jag minns hur jag lyssnade på hennes sommarprat 2011, precis innan jag själv flyttade ut på landet, det gick rakt in i hjärtat på mig. Jag kände mig lite mindre ensam när jag kunde följa en annan ung kvinna som flyttat ut på landet. Så Claras omnämnande gjorde mig minst sagt glad! Då kan vi titta på senaste tidens bilder tycker jag!

    Vi tar vid en solig lördag då hela familjen hjälpte min äldsta syster Carolina att flytta. Jag packade bilen full med kusiner och åkte ut till mellansyster Emelie. Där fick barnen äta lunch och leka. Svante fick gos av moster förstås. Båda hans mostrar är så kär i honom, plockar honom direkt de ser honom och gosar med honom allt de orkar. Mycket tacksamt för min rygg då vår lille palt numera passerat tio kilo!

    Fyra av kusinerna pep iväg och lekte, alltid lika lugnt och skönt när blockflöjter är inblandade, visst?

    Till eftermiddagen klädde vi alla på oss och gick ut i solen, flytthjälparna och fler kalasgäster anslöt också!

    Emelie hade fixat små smörgåstårtor, fruktfat, muffins, tårta och chokladkex. För vi skulle fira blivande femåringen i familjen!

    Fem tårtljus och en peppad Allie. Sedan sjönk solen, fikat var uppätet och kusinerna trötta. Vi gjorde ett sista ryck i flytten och åkte hem till Backen med kommunens största familjepizza i framsätet. 

    Sedan firade vi alla hjärtans dag i hemmets vrå med monstermuffinsarna vi knåpat ihop veckan innan. 

    .. och vardagen tog vid. Loppan som varit hemma i princip hela hösten och vintern från förskolan har nu börjat åka på sina femton timmar i veckan igen. Så otroligt härligt att det numera är ljust på morgonen också!

    Jag fick högtidligt lov att fotografera havregrynsgröten så ni inte bara tror vi sitter och sörplar varm choklad dagarna i ända. Jag har tudelad relation till gröt, men toppar man med goda grejer och varierar den så kan jag äta det veckan lång!

    Det blev helg och min tur att pyssla om ponnysarna. Här gick jag efter insläpp och filosoferade om livet. Kände sådan tacksamhet och ett sådant sammanhang denna helg. Fint att känna så. Efter Fredriks eftermiddagsvecka så är det alltid lika magiskt att komma ut om kvällarna.

    Lördagen bjöd oss på otroligt fint väder. Jag och Loppan slog följe med grannflickan ut på tur i solskenet. Det är ingen större skillnad i arbetsvilja på sjuåringen i tävlingsform och tjugosjuåringen!

    Så blev det söndag och dags för nästa kalas. På grund av covid hade vi både fått skjuta kalaset några veckor och bara halva familjen kunde dyka upp. Men storkusin Aisha var på plats och redo att leka med Loppan.

    Vi höll till hos mamma och pappa i hembyn, så härligt! Kan ni förstå att min pappa fyllt 72 år? Det kan inte jag begripa!

    Svante vaknade upp halvvägs in på kalaset, nerbäddad i ullpåse och ullhuva och ulloverall.

    Mamma och pappas ena katt Bubben, tillika Knuts lillebror, följde oss som en skugga. Han råkade bli instängd i kylskåpet som kattunge och sov där en hel natt. Kom ut från kylen morgonen efter och sträckte på sig, gäspade och gick vidare med livet.

    Min mamma är otroligt duktig på att laga mat och påhittig så det förslår. Idag blev det langos över öppen eld.

    Vi körde både klassiska räk-varianten och en efterrätts-variant med nutella och banan. Otroligt gott!

    Vi höll till ute tills tårna frös till, då landade vi inne och tinade upp lite innan vi åkte hem. Känns så främmande att vara inomhus hos folk, till och med. i ens föräldrahem där jag bott i 19 fina år. Kommer det någonsin kännas som innan pandemin?

    På måndagsmorgonen stod en liten ballerina och vinkade till farfar som skottade vår uppfartsväg med lilla traktorn. Hon sprang mellan husets rum för att få en skymt av traktorn och ropade “VILKEN BUSIG FARFAR” och kiknade av skratt.

    Efter veckor av pyssla om får, kor, hund, katter och ponnys om vartannat så var det gott att bara vara hemma en dag och pyssla om gårdens djur ordentligt. Kaninerna älskar snön och Aska över för fullt att gå med sele.

    Måndagen avslutades med att hovslagaren Jennie kom och ordnade fina hovar på Fapri. Vi kunde konstatera att nästa gång vi ses är det april och vår på riktigt! Bara en sån sak!

    Nu ska jag stänga ner datorn och spela spel med Loppan. Vi har magsjuka på besök i huset och vi som (än så länge) är friska gör allt för att ducka för bacillerna. Önska oss lycka till!

  • Allmänt,  Livet utanför backen,  Utflykter

    Att sänka tröskeln

    Vi träffade en hyfsat nyfunnen vän vid hockeyplanen i byn i helgen och medan vi pratade presenter till blivande treåringen i vårt hus, så sa hon “Ni som är ute så mycket borde skaffa en..” och jag hajade verkligen till. Blev liksom glad av orden, “ni som är ute så mycket”. Ända sedan jag var gravid med Lo har jag haft önskan om att leva ett aktivt liv och vistas mycket utomhus. I perioder har vi ju renoverat och bara renoverat och då har längtan till “livet efteråt” varit stor. Nu lever vi ju i efterdyningarna av renoveringen och det gör mig så glad när jag reflekterar över det, vi är ju faktiskt ute så mycket vi bara orkar och tröskeln att ta sig ut med barnen är verkligen låg. Så här kommer några grejer vi aktivt gjort för att enklare kunna ta oss ut:

    – Ett skåp i köket har vi vigt åt friluftsgrejer. Där står “picknickkorgen” (vi har en stor, mjuk, kylbag), termosar, plasttallrikar, kåsor och sådant som behövs för att kunna äta utomhus

    – I en skrubb ute i röda huset har vi sittunderlagen, muurikkan, mackgrilljärnet och renskinnet, allt samlat så man ska slippa leta.

    – I hallen har vi organiserat och märkt upp alla lådor med demo-apparat. En låda för Los ytterkläder, en för hennes mössor och vantar, en korg ovanpå garderoben med mina och Fredriks handskar och mössor, en låda för Svantes kläder, en låda för barnens skor, en garderob för “gårds/friluftskläder” och en garderob för “vardags/lämna gården-kläder”. Oftast slipper vi leta ytterkläder (men såklart händer det med!)

    – Vi har ofta med fika, om vi så bara tar skotern till vårt närmsta skogsskifte och leker en stund. Hela familjen tycker att det blir så mycket trevligare stund, och istället för att fika innan vi åker så kan vi dra ut på utestunden.

    – Allt räknas, också om vi “bara” åker skoter, “bara” är på gården eller “bara” sköter djuren. Vi tänker inte att utomhusvistelsen behöver innebära en viss aktivitet för att “räknas”.

    Nu längtar jag efter vårvintern, snödrivorna och fikat under blå himmel. Kommer ta varje tillfälle vi får att vara utomhus!

  • Livet utanför backen,  Utflykter,  Vår lilla Lo

    En skoterutflykt till Hackspittarna

    Förra året köpte Fredrik sig en korvgrillarskoter. Han har alltid haft sportskotrar senaste tio åren men denna gång blev det en gammal, men välhållen liten Yamaha. Aldrig har vi åkt och kört så mycket skoter som under detta år. I fjol packade vi oss på skotern med Loppan mellan oss, men i somras passade vi på att utöka maskinparken med grannarnas skoterpulka. Tacksamt med grannar som har lite äldre barn. 

    Så denna januaritisdag packade vi skoterpulkan med Muurikkan, picknickkorgen, veden, yxan, bebisen och tvååringen. Ja, jag rymdes själv också förstås.

    Jag har aldrig intresserat mig för skotrar riktigt. Jag tog skoterkortet för att fjäska lite för den där pojkvännen jag skaffat mig på gymnasiet. Men sedan har jag knappt kört. Men vår röda lilla skoter gillar jag också. Jag har lärt mig blanda olja och bensin, tanka den och starta den. Sedan sätter jag mig gärna i skoterpulkan och njuter av vyerna, men lite mallig över att jag också kan. Men idag var det Fredrik som fick dra i snöret.

    Så drog vi iväg. “Kolla där är min skog!” utbrast Lo och pekade med lilla vantklädda handen mot skogsdungen vi skulle spendera lunchen intill.

    Allas vår Svante var nerpackad i mjukliften. I den låg Lo och gosade när jag var i stallet hennes första månad i livet. Så mycket minnen kopplade till gamla hästlivet. Men nu skapar vi nya minnen med mjukliften. Denna gång i skoterpulkan. Svante höll sig vaken minutrarna vi åkte skotern men somnade sedan, ljudlöst och helt lugnt under den blå januarihimlen.

    Vi brukar turas om att göra eld och laga mat när vi är ute. Idag fick Fredrik metodiskt hugga ved och tutta igång alltsammans med en gammal Land-tidning. Jag plockade fram maten ur picknickkorgen under tiden. Och mamma-njöt med näsan mot solen.

    Efter flera dagars töande var det ishalka överallt förutom inne i skogen. Loppan letade reda på en pinne och gick och dunkade den i träden. Vi kunde konstatera att det är ingenting man lär sig, det är något man har i sitt DNA som barn, visst?

    Stunden viskade att vårvintern är på gång. Jag får alltid en sådan aha-upplevelse av ljuset. 

    Jag slängde på fredagens nötskav från Renbergsvattnets lantbruk någon mil bort. Potatisen från middagen i förrgår. En två komma femma Norrmejerier-grädde, en skvätt soya i urdiskad glasburk och viltfond. Jag tror det är min favoritmat. Serverade alltsammans med hemgjord lingonsylt i gammal sillburk.

    Vi satte oss med ryggarna mot storstenen i skogskanten och kisade mot solen.

    Sen ville Fredrik leka. Lo spanade efter “Papegojor” och “Hackspittar”. Sedan ville han visa mig alla träd han och svärfar fällt förra helgen. Det händer grejer kring Backen. Vår lilla kläpp ska gallras och Fredrik ska spendera kommande helger till skogs. Känns så roligt med projekt på gång. Sen packade vi ihop grejerna, suckade över över hur fin dag vi fått och tog en omväg med skotern istället för att åka direkt hem. Får inte nog av sådana här små äventyr.

  • Lantliv,  Livet utanför backen,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    En januarivecka

    Ett inlägg tillägnat en januarivecka kommer här. Vi började veckan med att hälsa på hos en föräldraledig kompis som har barn i precis samma ålder som Lo och Svante. Det var på tok för trevligt för där blev vi kvar halva dagen. Det handlades lite förnödenheter på lanthandeln och om kvällen skulle vår andrabil lagas. Vi hade bestämt oss för att ha en “förbättringsvecka” och ta tag i en herrans massa surdegar som legat runt om oss.

    På tisdagen vaknade vi upp till plusgrader och vi spenderade morgonen med att spela spel. “Alfons Åberg – Tågspelet” fick Lo i julklapp och det går utmärkt för en snart treåring att spela, med lite hjälp från oss.

    Det är så roligt att hitta på saker med barnen som man själv uppskattar. Jag är dålig på att leka lekar men spela spel, pyssla, rita och bygga duplo uppskattar jag massor!

    Vi hade turan att Fredrik hade “ledigvecka”, som han har efter sju dagars och närmare sjuttio timmars jobbande. Då pustar vi alla ut. 

    Vi hade fortfarande kalaskänsla i både kroppen och huset efter mitt trettioårsfirande. Vi jobbar på att äta upp mat ur de överfulla frysarna och skafferiet kommande tiden, och det blir ju lite roligare med halsduk, tända ljus och blommor i vas, visst?

    På tisdagen fick vi skicka ännu ett sms till förskolan att vi hoppar över de femton små timmarna Loppan ska vistas där per vecka. Covid och magsjuka snurrar runt just nu. Men vi roar oss förstås hemma, hon fick åka skidor på gårdsplanen medan jag och Fredrik packade svärfars släp proppfull med skrot från ladugården. Så tog vi oss en sväng till närmsta samhälle, pantade burkar, lämnade skräp, handlade en korg full med frukt och svängde förbi morfar för att säga hej i dörren.

    Skafferirensningen fortsatte lagom till kvällen och till efterrätt blev det en bortglömd kartong chokladpudding. Inte ätit sedan jag var liten men det var lika gott som jag minns det. Lagom avancerat.

    På onsdagen var jag ute i stallet i ottan – Fapri vaccinerades av bästa veterinären Karin. Sedan åt vi frukost och jag kunde inte skaka av mig hur trött jag var och hur ont kroppen gjorde.

    Jag var yrslig och dan. Morgonen efter vaknade jag med feber, frossa och ont i hela kroppen. Tog ett negativt snabbtest och höll samma tempo som halvåringen i huset. Många tupplurar alltså.

    Jag skickade iväg Fredrik till skogen i några timmar med sin nya motorsåg han fått ta över från pappa. Vi höll nere tempot rejält och jag ville att mamma skulle komma och ta hand om mig.

    Efter en stund hämtade Fredrik Lo så hon skulle få vara med och fälla träd till skogs. Jag vinkade av dem och låg och sov med Svante under tiden.

    Lagom till aftonen kom de hem och jag fick mig lite frisk luft när jag gick ner till stallet och pysslade om ponnysarna.

    Blå timmen fjäskade för mig. Det är alltid så underbart att komma ut efter sjukstuga inomhus. Jag kände mig hyfsat pigg och var så glad över min stund utomhus.

    Hemma väntade Knut på mig under discolampan i hallen.

    Där hemma höll lilla gänget på att se över motorsågen. Galet spännande tyckte Lo, det enda hon önskar nu är en egen motorsåg.

    Försökte mota sjukan med broccolisoppa från vår egna broccoli, tunnbörd mina föräldrar bakat i vår bagarstuga och smörgåspålägg från Fredriks föräldrars gård. Gott var det.

    Hela fredagen låg jag inne.i soffan med feber och kikade ut på vackra vädret medan Fredrik umgicks med barnen.

    Om kvällen, precis efter På Spåret, vaknade vår vanligtvis sjusovande lilla älskling och var också krasslig. Alldeles nyvaken och yr.

    På lördagen levererades ännu ett covid-test till dörren, denna gång av mina föräldrar. Med var också en bit semmelkladdkaka som plåster på sjuk-såren. Så otroligt gott. Även detta test var negativt. Jag var dessutom feberfri sedan kvällen innan och energin återkom i liten dos, minut för minut.

    Så på söndagen samlades vi med kusinerna och tillika våra grannar på byns skidskobana. Fredrik och Lo tog skotern dit, Svante och jag anslöt lite senare med fikat.

    Jag hade snabbrullat några chokladbollar, skurit upp lite blodapelsin och kokat varm choklad.

    Varm choklad slår kaffe och te med hästlängder.

    Barnen åkte skidskor, förutom Svante som sov sig genom alltihop. Fredriks syster var också på plats, äntligen fick vi träffas efter att vi varit sjuka i omgångar. Lo var så glad över att få träffa kusinerna. 

    Jag försökte hålla mig på lite avstånd och njöt av plusgraderna och solen som nästan orkade sig genom molnen. 

    Sen åkte vi hem till lunchbestyr och en diskbänk som inte städat sig själv medan vi varit borta. 

    Fredrik har åkt på jobbet för att jobba eftermiddag i veckan, Loppan har fått se lite tv medan jag ordnat detta inlägg. Strax ska jag ordna lasagne, pyssla om djuren här hemma, bada och lägga isäng barn. Vi lever verkligen ett “var tredje vecka-liv”, från mycket tillsammanstid  till mycket ensamtid med barnen. Det är vår vardag som vi valt den, fint att få lägga en “ledigvecka” i bagaget och hoppas på friskare tider framöver.

  • Livet utanför backen

    Trettioårsfirandet

    I tisdags, den elfte, fyllde jag trettio år! Jag ska berätta om er för firandet, alltihopa började i lördags då vi bjudit hem min sida av familjen för att åka pulka, skoter och äta lunch utomhus. Men termometern stod stadigt på -27 och varken kusiner, systrarna, svågrarna eller morföräldrarna var särskilt sugna på att spendera dagen ute i de kallgraderna. Så vi tänkte om och ordnade inomhuskalas istället.

    Jag hade pyntat med discolampa, rosa serpentiner och vimplar i taket. Festligt skulle det vara!

    Det anlände kusiner på löpande band. Allesammans är de fem. Jag kan nog gissa att det är svåger-Linus som får alla barnen att kikna av skratt. De har så roligt tillsammans!

    Så fick jag öppna så fina presenter. Blev så bortskämd så ~ helt otroligt vilka “mitt i prick”-presenter familjen kommit på. Hotellvistelse med barnvakt, en matberedare jag sneglat på så länge jag kan minnas, fina Orrefors-kniven och Rörstrands-tallrikarna. Klassiker som kommer få bo i köksskåpen för evigt. Ute på bron hamnade en vacker tulpan mamma fryst in i ett isblock. så rolig blomsteridé till ett januaribarn!

    Jag hade ordnat fräsiga brillor till alla barnen som de roade sig med fram till lunchen. Vi gjorde en klassiker – grekisk pytt – och barnen fick våfflor jag gräddat i pyjamasen på morgonen. 

    Sedan blev det filmkväll för kusinskaran. Vi öste upp de vegansk ostkrokarna i små lådor och satte igång “Dumma mej”. 

    Vi vuxna fick sitta och prata i mun på varandra och smygäta godis medan småttingarna med stor spänning hade filmmys.

    Jag ordnade ihop den godaste kalasefterrätten jag vet, barnkalaskänslan var total med tomtebloss i marängsviss! 

    Sedan åkte familjen vidare, vi sa “Hejdå, vi ses om en stund!” och svirade om.

    Jag tog på mig min favoritklänning just nu och kammade till håret. Sedan åkte vi in till stan och restaurangen “The corner” som vi aldrig besökt tidigare. Maten var fantastiskt god! Sedan gick vi några hundra meter hem till äldsta storasyster för mer lek och efterrätt.

    Vilket fantastiskt firande! Precis som jag ville ha det, få umgås hela dagen med familjen och äta god mat. 

    Dagen efter ~ söndagen vaknade vi upp och satte igång med kalasstöket igen. Denna gång skulle andra halvan av familjen komma på middag, alltså Fredriks föräldrar och syskon med barn. Jag hade tänkt dokumentera dagen men kameran laddades ut så ni får hålla till godo med två bilder från dagens påfyllning av friskluft. Jag var så glad att hönsen börjat lägga ägg igen, vilken present! På kvällen kom nästan hela stora familjen, småkusinerna åt under discolampan och vi vuxna fick kalasa på kall buffé med kyckling, potatissallad, sallad, vitlöksbröd och såser. Tårtor i blått och grönt. Så genomtänkta och fina presenter. Måste visa dem i bild någon dag! Så vinkade vi hejdå och alldeles fylld av familjemys, mat och tårta stupade vi isäng.

    På måndagen fick vi besök av kära vänner och hjälp att äta upp resten av tårtan. Sedan gick jag och la mig, sista kvällen som tjugonio.

    Jag vaknade av att Loppan kom in till sovrummet vid sex på morgonen och ringde strax därefter Fredrik som jobbar dagskift och åker hemifrån vid fem. Hörde hur han började klampa runt på nedervåningen så jag hann bli orolig att han försovit sig. Han kom upp till sovrummet och yrade runt, sa något om att ingen från jobbet ringt och efterlyst honom och att han måste skynda sig iväg. För att sedan le finurligt och berätta att han tagit ledigt!

    Han gick ner för att göra frukost och sa sedan i förbifarten “Svante ska sova på Wood Hotel inatt.. men inte Lo, hon ska sova hos farfar! Men vi ska förresten också sova på Wood Hotel”. Vilken överraskning! Under frukosten fick jag paket, höll på att trilla baklänges när en ny kamera låg i paketet. Vi packade oss iväg och under packningen stack han åt mig ännu ett paket. Så vackra pärlörhängen.

     

    Jag hade bara en plan för dagen – att bada med Svante och hans småvänner på badhuset. Så det gjorde vi innan vi drog en lov på stan för att kolla om det fanns något minneskort till nya kameran (det gjorde det inte så håll tillgodo med mobilbilderna!). Vi checkade in på hotellet på trettonde våningen. Väl på plats dök farmor upp och skötte Svante åt oss så vi fick gå på spa. Vilken flärd! Vi satt på tjugonde våningen och blickade ut över vårt Skellefteå och pratade om allt livet bjudit oss på hittills. Barnen, gården, djuren. Hästplanerna framöver, vad vi vill hitta på till sommaren och vad vi ska prioritera först på långa gårdslistan.

    Det ammades, fönades hår och svirades om till klänning. Sedan åkte vi hissen till nittionde våningen och Miss Voon. Sådan smakfest, vilken matupplevelse! Alldeles mosiga och nöjda efter dagen åkte vi ner till vår lilla bebis som sov sött i dubbelsängen. Farmor vinkades hejdå och tackades så hjärtligt för stunderna vi fått på tu man hand.

    Vi sov som tre stockar och vaknade av att jag drällde hotell-telefonen i backen i sömnen. Såsade oss ner till frukostrestaurangen på våning fyra och en så god frukost.

    Blåbärsyoghurt med granola, grahamsbaguette med morotsmarmelad, äppelmust och äggröra med grönkål. Allt – så gott!

    Vi la oss för att lura en stund till innan vi började längta på tok för mycket efter den där lilla Loppan hemma hos farmor och farfar.

    Så åkte vi hem igen. Till djur som behöver omvårdnad, rester i kylen och kalaspynt prick överallt. Hem till vardagen och gården och första dagen som trettio. Jag är så tacksam över allt firande. Från båda familjerna, från nära och kära och från min Fredrik. Han vet minsann hur man styr upp ett redigt firande med överraskning!

  • Livet utanför backen,  Resor

    Vi vidgar vyerna

    Vi bestämde oss tidigt för att vidga vyerna under vårt “sabbatsår” från hästlivet. Får många år sedan älskade vi att resa men sedan husrenoveringen och framför allt sedan barnen så har vi mest varit hemma. Vi trivs med det. Men när vi ändå skulle vara utan hästar på gården ett tag framöver så sa vi att; nu passar vi på, vidgar vyerna och ser nya saker. På grund av pandemin har tripparna varit få. Vårt älskade fjällen och dagsturer runt om i kommunen har vi provat på. Men nu ville vi vakna till en ny vy, se något nytt, upptäcka med barnen. Så vi packade bilen med annat än Muurikka och ved denna gång istället la vi in de små resväskorna, långa kappan och handväskan. Åkte en timme och tjugo minuter norrut och hamnade på Norrlands riviera – Piteå.

    Vi började vår lilla helgresa med en sväng på stan. Först blev det lunch, plättar är Loppan favorit alla dagar i veckan. Sedan strosade vi runt, Lo fick en bok och jag fick mig en bomullskofta. Blir alltid lika häpen över hur fort tiden går med småbarn, halva dagen gick och vi tog oss inte längre än ett stenkast längst gågatan. Men jag gillar det, bara strosa och ta tiden som den kommer, se på folk och liv för ett slag.

    Sedan tog vi oss ut på havsbadet där vi bestämt oss för att bo. Åt fredagstacos och såg på Disneyshow. Sådant jag aldrig någonsin kunde se mig själv göra för en handfull år sedan, men nu är bland det bästa jag vet. Uppleva genom glittriga ögon på en tvååring. Livet kan vara en sån fest.

    Svante då? Han var helt slut efter att ha andats storstadsluft och kikat på folk hela dagen så han däckade i sängskarven precis innan Disneyshowen. Så jag knep med mig Loppan på tu man hand och lät grabbarna vila för ett slag. Barnen somnade gott och vi andra kröp upp i sängen med dubbla täcken för att se Bachelor (ssh.. berätta inte för någon att jag ser det!) och norpa av chokladkakan som följt med oss från Coop inne i stan. Jag hade svårt att sova på kvällen. Låg och längtade efter hotellfrukost och hade svårt att smälta att samhället är så gott som “normalt” nu. Så mycket folk jag sett denna läslovsfredag har jag nog inte sett sedan 2019.

    Vår sjusovare Svante väckte oss alla vid sex när han började jollra och prata, vi alla var lika förvånade av upplevelsen. Utanför fönstret uppdagades en otroligt vacker soluppgång. Vi såg hur ett fartyg passerade svängde ut mot horisonten och försvann ut på havet. Loppan var fascinerad och jag lika så. Så glad över den vidgade vyn. Byta inlandsträsk mot havsvik för ett litet slag.

    Semester i all ära, men vardagen följer med en på något makligt vis när man har barn. Det är blöjor som ska bytas och kläder och ska kläs. Inte mig emot, alls. Vi hade kallt på rummet och jag kryp ur tre lager täcken för att ta mig till frukosten. Svart, rivigt kaffe, croissant och hårdkokt ägg. Mackor med pålägg, yoghurt med müsli och apelsinjos. Det bästa är att ta lite av mycket.

    Hjärtat blir proppfullt av syskonkärleken. Den golvar mig. Och samtidigt bultar hjärtat lite extra för mina egna systrar. Tänk att vi har varandra.

    Vi måste turas om att klämma och gosa och pussa på hans mjuka hud mellan hans klädbyten. Så vill han sörpla mjölk bland mjuka lakarn. Han bestämmer tempot i livet, jag hänger på.

    Vi tar en kort, frostig promenad tillsammans innan Fredrik och Loppan packar ihop baddräkten, simglasögonen och alfons-schampot för en dag på äventyrsbadet. Svante och jag kryper ner en sväng till i hotellsängen. Snart ska vi susa iväg en sväng till stan och spana på lite saker till huset jag haft ögonen på.

    Glad över vår lilla lilla tripp som vidgar vyerna lite.

  • Att vänta på bebisen,  Lantliv,  Livet utanför backen,  Visit Skellefteå

    Välkommen juli & hur mår jag?

    En vecka har gått sedan jag tog ett foto med kameran sist. Midsommardagen var bebisen beräknad att komma men istället blev vår lilla Loppa sjuk. Hög, hög feber som inte gick ner med febernedsättande och allt annat vi försökte oss på. Jag vill gärna dela livet med er – men vill inte bli för privat, speciellt inte när det gäller mina familjemedlemmar. Hur som helst slutade virushärvan på sjukhus och jag oroade mig blå för min dotter. Jag tror jag oroade mig så mycket här hemma (bara en av föräldrarna fick följa med på sjukhuset pga covid-restriktionerna) att kroppen glömde av att den var gravid.

    Men så blev det mitt i veckan och Loppan och Fredrik fick komma hem. Vi pustade ut, firade livet ihop. Borrade in näsan i hennes lockiga nacke och kände sådan tacksamhet. Sedan har fladderhjärtat, pulsen och känslorna stabiliserat sig något och plötsligt kände jag mig redo att kånka runt på kameran igen imorse. Så vi tar en kik, vad vi gjort på julis andra dag.

    Morgonen började såsigt. Jag är en sådan som helst vill packa iordning och kliva ut ur dörren tidigare än tidigast. Mina familjemedlemmar gillar långsamma morgnar, så jag försöker anpassa mig. Efter frukost blev det memory i lekrummet. För det är ju så, att nu när vi flyttat upp har vårt gamla sovrum blivit ett enda stort lekrum med gästsäng vi köpt på köp & sälj. Vi har också kvar våra kläder i garderoberna här nere. Det känns sunt att ha kläderna närmast duschen och tvättstugan. Istället får vi plats med skötbord till bebisen i vårt sovrum. Jag måste visa er runt, någon dag!

    Tillslut så var armpuffar, SPF, solglasögon, fruktsallad, vaniljbullar och allt annat jox man tror sig behöva för några timmar på badstrand, packat i stora strandväskan. Vi åkte till grannbyn, Järvtjärn och den mysiga lilla stranden. Vår bys strand är omåttligt populär och vi försöker oss ju på någon sorts karantän i och med den stundande förlossningen, så vi söker oss till lugna, svala platser. Här var vi ensamma enda tills vi skulle åka hem vid lunch. Så härligt. Få saker svalkar så gott som ett dopp i en inlandssjö när värmeböljan kommit för att stanna.

    Dagen fortgick. Vi åt lunch hemma och Loppan sov lunch i stallet (så svalt och skönt där inne!) medan  slumrade Fredrik och jag i gästrummet. Lunchvila är ett måste för mig nu, då vaknar jag upp med energi igen. Idag hade farmor ett önskemål om att få träffa Loppan några timmar, så vi lämnade av henne där och i samma veva blev jag ivägbjuden på dejt! Flärdfullt och välbehövligt.

    Det bar av mot byns cafe, här var det lugnt och skönt i skuggan. Först åt vi smörgås med tomatröra och kikärter med rabarberdricka. Beundrade den nyanlagda trädgården som Gråbergs plant ordnat, helt i min smak!

    Han jag dejtade <3 Igår var det sex år sedan vi köpte vår gård, och vi som haft en tidplan på sex år att bli klara med renoveringen och bo i hela huset. En deadline vi klarade med några veckor. Såklart har vi projekt kvar, men här kan vi bo nu, utan att pussla och lägga alla våra slantar, all vår tid och all vår ork på huset. Ett nytt liv tar vid. Väldigt värdigt en fir-dejt tyckte vi.

    De där projekten då? Vi tog vår hus-bok och skrev ner alla småprojekt vi kunde komma på rum för rum. Till det behövdes chokladkaka och kaffe. På listan står allt från “olja bänkskiva i tvättstugan” till “bygga TV-bänk”. Högt och lågt, mest lågt dock, små detaljer vi gärna vill få till och bli klara med. Det blev en kort lista med ute-projekt också. Vi försöker tänka realistiskt om hela alltet, ett annat lunk och tempo. Jag kan berätta mer om det för så småningom, hur vi tänker oss leva framöver.

    Vi avslutade med att skriva en liten önskelista för sommaren med. Några fik vi vill besöka bland annat, men vi var överens om att vi mest vill spendera tid med nära och kära. Så svältfödda på familjemiddagar och kompisdejter. Vi bokar inte in någonting, bara skriver ner små förslag på saker att göra, om idétorkan skulle slå till.

    På vägen hem hade jag ett önskemål om att få besöka byns loppis om den var tom, och det var den! Vi fyndande två sänglampor för en tjuga styck. Sommarens bok för en femma, en vävd duk för en tia och uppblåsbara badleksaker för en tjuga. 75 kr för hela alltet. Vi swishar en slant extra, var gång,  då alla pengar går oavkortat till ett kvinnosjukhus i Afrika. Dagens goda gärning mao?

    Sänglampan var alldeles ljuvlig. Lo har konstaterat att hon inte har någon lampa i sitt sovrum ännu, så det låg på priolistan. Hoppar det blir många sagor lästa under denna när höstmörkret smyger sig på.

    Jag svassade runt med mitt ladugårdsfynd för sjätte sommaren i rad också. Kan det vara en äkta Palmgrenare, tro? Jag älskar den hur som helst. Den står förresten på våra nyfyndade utemöbler, har mycket att visa er framöver!

    Slutligen så kände jag mig så h i m l a less på att vara gravid. Det ÄR kämpigt i 30 + och jag känner mig stundtals som en så tråkig moder som inte orkar med Loppans tempo. Det känns som jag berövar henne på sommaren med denna karantän. När allt jag önskar henne är lek med småvänner, kusiner och familj. Jag ser sunt på denna “bonusvecka” med bebisen i magen, det är inga tårar, inga bryt. Men här kommer det: jag längtar ihjäl mig! Jag känner mig SÅ snuvad på min junibebis. Den skulle ju redan vara här och berika vårat liv på backen. Jag hade tänkt att juli skulle spenderas med våra familjer och vänner, snusandes på en alldeles nyfödd liten rackare. Efter två veckor med ett otroligt lugnt lunk och mycket vila så vill jag nu bara vräka min inneboende, så ikväll har det gnotts och skurats må ni tro. Imorgon åker vi och handlar virke till ett av våra sommarprojekt, nu orkar vi inte vänta längre!

  • Lantliv,  Livet utanför backen

    Återhämtningshelgen

    Åhå, vi närmade oss slutet på veckan och jag kände mig sliten, Jag har absolut inget förstånd att gå och lägga mig om kvällarna, jag gluttar på telefonen vid midnatt och ligger sedan och funderar ett slag. Sedan har vår lilla Loppa besvärat sig med att göra morgon innan 05. Så några plus på sömnkontot har jag inte haft. Sedan en del huvudbry kring hästerier som fort skulle lösas. Jobb. Gårdsjobb. Renoveringen. Kycklingar som blivit tagna av hermelinen. Så jag tänkte att nu är det baske mig dags för återhämtning. Likt Knuts stil tänkte jag mig spendera helgen, men samtidigt är jag en sådan som gärna ägnar mig åt saker som ger mig energi och återhämtning, utan att för den del bara ligga stilla.

    Så när det äntligen blev fredag så packade jag ihop Los extrakläder, vindbyxor och stövlar i en stor påse. Vinkade hejdå till fröknarna “Hejdå, vi ses till hösten” och tog med Loppan hem för ett evighetslångt sommarlov. Serverade glass i solen, omgiven av höns och katt. Kände livet i oss. Satte sedan igång med viktigheter som att plantera ut spenat (vintersådd som inte alls blev bra, vi får se om den tar sig ute i landet!), leta maskar och rensa kvickrot från landet.

    På kvällen blev jag överraskad med babyshower. Jag känner mig helt mjuk fortfarande efter att ha spenderat fredagskvällen med fyra jättefina personer. Hade så trevligt att jag inte tog en enda bild. Bästa betyget för en kväll kan jag tycka!

    Jag försöker rensa tankarna och allt som cirkulerat senaste tiden.

    – Bonnie & Ester har blivit tagna av (mest troligt) en hermelin. Det är så förbannat trist. Känner skuldkänslor att de blivit jagade och skrämda innan de satt livet till. Var så ledsamt och overkligt att förklara för Lo. “Gräv upp Bonnie” hulkade hon efter vår begravning. Så nu lägger jag kycklingar på hyllan ett tag, så får det bli.

    – Lillebrun var spårlöst borta en eftermiddag, och en kväll. Och en hel dag. Och en afton, ytterligare kväll och när det sedan började smyga sig in på natt så satt han där. I hönshuset. Blev så glad! Hoppas så innerligt få behålla honom, vi är så förtjusta i vår lilla vän.

    – Fapri ska flytta! Mer om det framöver!

    – Vi har också gjort årets kontroll av parasiter och Fapri verkar ha fått värsta sorten. Stora blodmasken. Vi förstår inte vartifrån men nu är fokus att få det så bra som det går. Ju mer jag tänkt på detta desto snurrigare har jag blivit.

    – Jag ligger efter i trädgårdslandet. Jag känner ingen stress, jag tänker att mat blir det nog ändå. Känner lugnet och mår inte det minsta dåligt över hur tomatplantorna skriker efter att bli omplanterade.

    – Renoveringen. Evighetsgolvslipningen går mot sitt slut.

    – Födelsedagsbarn. I veckan fyller Fredrik 29 och jag vill så gärna fira honom ordentligt. Visa uppskattning efter allt han gör för vår lilla familj.

     

    På lördagen åkte Loppan och jag till stan. Hämtade paket, gick på Granngården, Jula och hade picknick i stadsparken. Köpte presenter till Fredrik. Kände mig helt klart kriminell. Men oj, så mysigt det var. När Loppan fått lunchsova så åkte vi till Fapri. Det blev en ganska lång tur med vagnen. Hon var pigg och Lo utbrast gång på gång “Åh va hälit!”. Jag håller med, livet med ponny, det är härligt. Snart ska jag berätta mer om hur hästlivet kommer se ut framöver.

    Sen blev det tillsist söndag och morsdag. Lo väckte mig 04.45. Fredrik iväg till jobbet 05.00. Men sen så blev dagen så himla fin. Jag stationerade mig bekvämt i solen och lät Loppan härja loss med kusinerna. Bada med moster/morbror. Äta plättar, jaga såpbubblor. En så fin dag. Jag bara njöt, och vilade.

    Mormor hade ordnat så fint med fiskedamm och Lo fiskade upp tjusiga solgula sommarstassen.

    Sedan blev det äntligen dags för ledigvecka för Fredrik. Eller bygglov som vi kallar det ibland. När han går från att ha fokus på jobbet till renoveringen. Heja älskling! Lo fick byta från ena sommarstassen till andra och var så glad att få åka till farmor och farfar på middag.

    Det bjöds på lammkebab, kycklingwraps, potatissallad och massor med annat gott. Solen värmde fast aftonen gick mot kväll och vi allihopa pustade ut efter en intensiv majvecka.

    Det blev tårta och jordgubbar och bus. Allt man kan önska när man är två år.

    I hagen stod tackorna och lammen och tittade nyfiket på oss. I veckan ska de få gå på grönbete och vi får nya sommargrannar. Så festligt!

    Tillslut tog helgen slut. Jag – återhämtad och jätteredo för kommande vecka. Med hjärtat varmt av nära och kära. Stoltast och gladast i världen över att få vara mamma åt vår lilla Lo.