Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet

Har du alla hästar hemma?

Vi har haft mellan -30 och -40 grader hela veckan och vi har ägnat oss åt att elda, omsätta vattenkramarna, mata djuren och underhålla barnen. Vi har haft det stillsamt och fint, fått ha det så lugnt och skönt, precis som ett jullov ska vara. Jag har aldrig varit med om kallare temperaturer men kände mig tacksam att vi alla var lediga och bara kunde vara hemma. Idag är det söndag och vardagen ska så smått rulla igång igen, jag och barnen är lediga ett par dagar till men Fredrik ska snart pipa iväg till jobbet. Det känns så himla bra, för nu kommer mitt häststök bli enklare. Imorse åkte nämligen Reodor iväg från oss för att fortsätta sin resa mot att bli travhäst. Och för första gången på 4,5 år så har jag bara mina egna hästar ute i hagen. Det har varit 4,5 år av fina samarbeten med grannar, vänner och bekanta. Men nu är tiden inne för att sköta om mitt egna och det var längesedan jag kände en sådan lättnadens suck.

Jag ville så gärna att Buse skulle få fortsätta gå med en kompis tills han var kastrerad och kan gå tillsammans med Fapri, som ju är ett litet sto. Men jag hade inte kalkylerat med hur svårt praktiskt det skulle bli. När en häst inte kan stå på lösdriften med hingstarna, så hon har fått stå i egen hage och fått komma in i stallet på nätterna. Det har inneburit så mycket mockande, höbärande, dåliga vattenlösningar och så mycket allmän handpåläggning att jag haft svårt att hitta tid att göra det där roliga med hästarna. När Buse var kastrerad och redo att stå med Fapri igen så var det Reodor som inte gick in i min lilla hästekvation.

Så imorse fick barnen tjava ut i stallet och ge Reodor stora moroten och säga hejdå. Loppan bet sig HÅRT i läppen för att inte börja gråta, hon älskar sina djur så djupt. Sedan fick de skjuts på bobben till farmor och farfar för att slippa se eventuellt häststök. 

Så nu står de där bak: min lilla fuxliga. Med frostiga pälsar, fri tillgång på grovfoder, ljummet vatten och tak över huvudet. Jag känner mig så lättad, så glad. Det här är ju målet jag sett framför mig hela tiden. Alla mina hästar, äntligen hemma.

Jag ser fram emot tiden med hästarna framöver. Med enklare vardag och mer tid för träning av min fuxliga.

Och jag hämtade yllefilten. Njuter tystnad, julgran och landar i allt nytt. Fint så.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *