Mina nya kläder!
När jag delade mina nyårslöften i slutet av 2020 så var ni några stycken som var peppade på “Min nya klädstil”. Jag har beställt två omgångar från Sellpy. Första omgången var “bara” några blusar till jobbet och ärligt talat så blev det inget bra alls, de gick sönder, knappar lossnade och en av dem blev söndertuggad (?) av tvättmaskinen. Så jag tar och siktar in mig på beställning nummer 2 och visar er plaggen med en liten tanke på hur jag vill bära dem framöver.
En gul liten sommardröm. Tänker den där klänningen man har varje dag, som man helst aldrig vill tvätta. Som funkar till stranden, till fikat och till trädgårdslandet.
Min vision är att i framtiden ligga en säsong före, både i barnkläder och vuxenkläder, både för att ha allt redo när säsongen väl infinner sig, ungvika spontanköp och knipa gobitarna innan alla andra är ute efter sommarklänningar, hehe. Så denna vek jag försiktigt ihop och la i sommarlådan.
De ljusa hängselbyxorna kommer jag bo i i sommar. Med vida ben och korta anklar. Till träskor och tshirts. Hängselbyxor är mitt bästa hemma-plagg, man kan böja sig och huka sig hur mycket som helst utan att rumpan åker fram och det känns liksom avslappnat som mjukisbyxor men är finare än mina urtvättade nike-byxor kan jag lova.
Ovanpå ligger lilla jeanskjolen med knyt i midjan. Också en sån man kan ha överallt. Så vill jag nog att min nya garderob ska vara också. Man ska kunna ha på jobbet, ha hemma, ha borta, ha hela tiden. Tidlösa plagg som jag valt ut, oberoende av trender.
Dessa två vek jag också ihop och stoppade i sommarlådan i väntan på varma dagar.
Men hallå där? Ska jag vara en person i jumpsuit? Ja men absolut! Denna är mörkblå, rejäl och ska absolut invigas redan under veckan. Älskade knapparna fram på den och känslan den gav när jag rullade upp ärmarna. Liksom arbetskläder när de är som bäst. En mulen dag i trädgårdslandet eller med sandaler på utflykt med vänner, picknickkorgen vickandes på armen.
På samma dörrfoder fick också denna fina omlottklänning balansera. Mörkblå med små blommor på. Passar jämt. Hur skön som helst. Lite för urringad för vad jag brukar känna mig bekväm i med det löser en liten säkerhetsnål enkelt. Gillar dessa mellanlängder på klänningar. Känns varken som aftonklänning eller partyklänning. Omlott är ju så kvinnligt och fint också, jag som knappt har några former kan lura fram en midja med omlottklänningar!
Nästa omlottklänning är millitärgrön och superfin. Tänkte först lägga även denna i sommarlådan men gillade den för mycket. Den får hänga med vintern lång med fleecefodrade strumpbyxor och lång kofta på.
Två kjolar som når ner över halva vaden ungefär. Med massor av tyg att svepa runt sig. Älskar den röda, den vill jag ha jämt. Tycker så mycket om att ha både klänning och kjol men jag är så frusen så jag tar det sällan om morgnarna. Men jag tänker att min nya klädstil ska innehålla några rejäla tjocktröjor också. Så fint med en bullig, gosig tröja till dessa skönheter. Klänning och kjol minst tre gånger i veckan från och med nu va? Fyra? Okej Fyra!
Så sista plagget. En croppad topp som blir fin till kjolarna som går höögt upp i midjan. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag vill ha en sådan här liten tshirt i alla färger som finns. Men tanken med min nya garderob är ju inte bara att faktiskt skaffa en garderob jag visuellt tycker är vacker, utan också vara kreativ med det jag har. Så detta plagg kommer vara basen i så många olika utstyrslar.
Jag känner själv hur det är svårt att begränsa sig och välja “väl valda plagg”, vill helst ha alla plagg i alla färger som finns att tillgå. Men Detta känns som en otroligt bra början. Och innan jag beställde hem hela stora paketet så rensade jag ut två stora säckar med kläder som jag sparat i så många år men aldrig använder och skänkte bort, svängde förbi min syster med några plagg jag uppskattat men som jag inte får användning av längre. Det kändes gott i hjärtat att göra så.
Så en jumpsuit, två omlottklänningar, två halvlånga kjolar och en croppad topp ska utgöra vårvinterns garderob. Tillsammans med strumpbyxor, koftor, stickade tröjor och tjocksockar i befintliga garderoben. Jag tror det blir fint, jag!
Odla tillsammans på Backen Del 2
Nu är vi på’t igen! Vi sätter årets första små frön i jorden, vinterportlak och vintersallat som tydligen ska gå bra att odla i fönstersmygen bara. Jag har aldrig provat detta men älskar ju sådana små blandsallader med bladgrönt från affären, tänk om vi lyckas med det hemma? Har dessutom läst att microgrönt kan innehålla upp till 40 % gånger mer näringsämnen än den fullvuxna växten! Microgrönt syftar till stadiet mellan grodd och blad. Så sätter vi lite ärtor i jorden också, alltihop med Loppan som hjälpreda!
Idén till hela alltet fick jag som jag nämner i filmklippet från Sara Bäckbo på Skillnades trädgård och hennes sommarprat i P1 som du kan lyssna på HÄR. Otroligt bra och inspirerande sommarprat. Tipsar vidare till er alla!
Jag bad om lite frågor på Instagram till filmen också men jag måste be om att få besvara dem någon vecka när jag inte är ny på jobbet och samtidigt gräsänka om kvällarna, ögonen går i kors av allt nytt jag lär mig varje dag!
Är det någon av er som sått microgrönt hemma i fönstret? Hur gick det? Eller blir någon av er sugen att haka på?
Så länge får ni kika på Del 2 av Odla tillsammans på Backen!
Avskavt och målartankar
Husets hjärta, vårt kök. Kanske en av våra bästa investeringar? Att satsa på ett gediget kök att samlas i. Här gör vi allt från att laga mat, baka, pyssla, drömma framåt, spela spel, lösa korsord och äta tillsammans. Här ligger ofta någon av våra linnedukar tillsammans med någon liten ljuslykta eller ljusstake. Svenskodlade tulpaner är bland det härligaste som finna, väl?
Men jag går i målartankar vet ni! Jag kliar mig hårt i huvudet…
Våra stolar har vi “provisoriskt”. De hade mina föräldrar i sitt kök hela min uppväxt. Först var de vita, sedan målade mamma dem cremefärgare när hon också målade om hela gamla furuköket i grönt. Minns hur otroligt fint det blev, så hemtrevligt. När mamma och pappa så småningom renoverade köket så inhandlades nya stolar och dessa, använda i säkert 30 år fick flytta med mig till Skråmträsk. Först hade vi dem “tills vidare” i lillhuset och nu har vi dem “så länge” i Drömmen. De är ju stabila och fina, liksom hemtama. Men kanske inte allt jag önskar i en drömstol.
Men tills den där drömstolen behagar att dyka upp så är jag sugen på att måla de avskavda och slitna stolarna. Bara det faktum att bordet, stolarna och själva köksinredningen har olika vitfärger får mig att vilja greppa penseln illa kvickt. Men vilken färg ska vi hitta på? Gröna som ytterdörrarna? Grå som pärlsponten i hallarna? Vita som köket? Vinröda? Älskar vinrött! Men tar det kanske för mycket fokus från själva köket? Stolarna får gärna finnas till men behöver absolut inte vara utropstecken.
Och bordet sedan? Ett stort, rejält bord vi köpt på Blocket. 220 cm långt och en meter brett. 400 kr gav vi för det massiva björkbordet som är så himla fint, tycker jag. Men det var halvdåligt målat (man ser att det runnit längst benen) och Loppan har hunnit måla tuschpennor på det. Och bara det att det inte är samma vitfärg som köksinredningen. Så vad hittar vi på här då? Målar vitt och inväntar nästa tusch-besök?, låter vara tills Loppan är större och kanske prickar papperet? Målar i mörkare färg? Så många alternativ.
Jag tänker mig att när vi är klara med renoveringen ska fler sådana här projekt få finnas i livet. Slipa lite, måla lite och förbättra hemtrivseln i samma veva!
Renovering 2021
Idag tänkte jag bjuda med er på planerna för renoveringen av huset i år! Jag tycker ju mer tiden går desto svårare blir det att planera för renoveringen. Kanske att jag ju längre renoveringen gått insett att det blir lite roligare om man inte planerar så mycket? Om livet får styra, då behöver man inte vrida blåknut på sig själv när planerna går i stöpet. Men i alla fall, om vi får önska och hoppas, så vill vi hinna med detta under året:
Drömmens övervåning
- Spackla & slipa klart alla gipsväggar och gipstaket – Sånt himla tråkjobb, jag började i julas och Fredrik håller idogt på med taket i tvrummet.
- Måla tak – I vardagsrummet blir det alltså ett vitt gipstak (med så småningom kanske lite balkar och härligheter också, vi känner in rummet)
- Foder, golvlister, fönsterbänkslister, sanningar hörnklossar – alltsammans ska köpas hem, kapas till, kvistlackas, grundmålas, spacklas och tillslut målas två gånger till.
- Renovera ett gäng innerdörrar – Tre stycken behöver vi till rummen uppe. Jag har en ambition om att använda de gamla dörrarna men vi får se i vilket skick de ä – vi gör ett försök!
- Slipa golven – alla vackra plankgolv ska få sig en omgång med slipmaskin. Jag vet att många av er tänker “Neeej! Förbjudet! Såpskura bara så löser det sig”. Men här snackar vi orangea golv, grönlackade golv och så ojämna golv att det skiljer 1 cm mellan vissa plankor. Så vi slipar gladeligen. Förhoppningsvis kan vi leja in hjälp i “värsta”/svåraste rummet
- Måla trappen upp!
- Tapetsera. Åh, vilken milstolpe, vi tänkte göra det på julledigheten men insåg att det faktist är bäst att vi tyglar oss tills det dammat klart där uppe. Los rum och hallen ska tapetseras, sedan ska vardagsrummets ena vägg få sig en omgång kalkfärg.
- Laga & lappa en vacker timmervägg, Fredrik får fixa fina ilägg för att dölja ett hål.
- Sätta lister och foder
- Ringa rörmokare och elektriker
- Flytta in!
Drömmens nedervåning
- Fixa de där listerna som inte blivit fixade, är 3 småstumpar i kontoret som inte är fastspikade ännu
- Köpa plåtar att ha framför våra tre vackra eldstäder.
- Ta bort OSB-dörren och ordna fint kring uppgången till övervåningen
- Måla dörren en omgång – den har torkat något och behöver en dutt grönfärg
- Ordna lekrum! Vårt sovrum flyttas upp och där vi har nuvarande sovrummet ska Lo få ha prick alla leksaker om hon så vill. Gunghästen, lektältet och har vi tur kan vi förvara en del av leksakerna i någon vacker byrå från ladugårdsvindan
- Dutta lite färg – några spikhål, några kvistar som elakt tittar fram och en salning vid en dörr behöver lite färg
- Foga runt kaklet i köket, eller sillikona kanske man säger? En sträng av grå massa ska i alla fall komma på plats under 2021!
Drömmens utsida
- En bro till farstun, eller trappa kanske man säger mer söderut.
- Skorstenen, kanske lejer vi bort murningen av skorstenen, eller så gör vi det själva. Vi klurar på utseende och längtar till sprakande vedspis i köket så länge.
Utöver dessa rena renoverings- och byggprojekt så tänker jag mig att vi ska hinna med otroligt mycket familjetid. Djurgos, uteluncher med vänner och familj. Listan känns inte övermäktig ifall vi får pausa ibland och fylla på depåerna av allt vi mår gott av. Jag hoppas att jag i slutet på året kan säga att vi är – mer eller mindre – klara och bara få njuta av vårt fina, hemtrevliga och egengjorda hem.
Blå timmen
Tiden när morgonen gryr och dagen smyger sig på. När hela världen och nuet är omslutet av ett alldeles blått filter. När det fortfarande är för tidigt för att skrida till verket med dagens planer, men ändå är dagen nog långt gången för frukost och korsord med levande ljus.
… Helt klart en vilsam favoritstund på dagen.
Här och nu
En sista, lång arbetsdag på mitt jobb innan nya äventyr väntar runt hörnet. Förväntansfull och nyfiken börjar jag på måndag mitt nya jobb. Det är konstigt att sluta jobbet mitt i en pandemi. Hejdå-kramar och Hejdå-fika och allt annat som hör till ett avsked (eller snarare ett “på återseende”) smetas istället ut och det blir virtuella hälsningar och ett lite tafatt avslut. Ena sekunden sitter jag på ena köksstolen och jobbar, för att sedan svassa in på toan och ta på läppstiftet och släppta ut knuten i håret för att gå på virtuell AW med några vänner på andra köksstolen. Skåla i bubbel framför webcam och prata om livet.
Det äts middag. Det är halvrörigt hemma som det blir efter att en av oss jobbat hemifrån och två haft ledigvecka. Disk och leksaker och småskrufs.
Sen går jag ut. Klockan är kvart i sex och jag har inte stuckit ut näsan ens på hela dagen. Att promenera på lunchen är ett måste för mig, men idag med -26 grader och mycket att stå i sista dagen hoppade jag över det. Så kroppen drar en lättnadens suck när den får lämna pinnstolen och dra på powerskorna och vinterkappan. Stövla rakt ut i månskenet.
Jag stannar upp mitt på gårdsplanen och känner efter. Jo, jag är lycklig nu, just nu. En kick jag förr brukade få av att köpa grejer letar jag nu i vardagen. Här uppstår den. Mellan huset och hönshuset, i -26 grader. Lyckan. Jag tar upp telefonen och knäpper ett kort. Jag ser glimten i mina ögon, de ser glada ut.
De där minutrarna jag stoppar ägg i jackfickan, häller ohemula mängder havrekross och en dutt värpfoder på golvet och stryker Elsa över fjäderdräkten är så viktig för mig. En av dagens höjdpunkter. Livet är annorlunda nu mot för bara en och en halv månad sedan, men inte dåligt för det. Livskrisen att vara utan häst börjar lätta och jag börjar finna mig i min nya vardag. Och den ambitiösa “det finns inga dåliga väder”-sidan hos mig kliver lite åt sidan och ger vika till “-26 är perfekt temperatur att stanna inne under ullfilten och klappa katt”-sidan. Jag låter det vara så, för en vinter i alla fall.
Hoppas ni också fått känna den, den fredagslyckliga känslan.
Det som varit och det som är
Jag sitter hemma och arbetar nästan hela tiden nu. Ibland behöver jag scanna papper eller annat som behöver min närvaro på kontoret, men mest sitter jag hemma. Pendlar mellan rummen med headset och anteckningsbok i högsta hugg. Men när klockan slår elva tar jag lunch. Då måste jag alltid ut och röra på mig, det har jag lovat mig själv.
Jag har ett berg med ärvda Loppan-kläder som har sorterats i storlekar och ska strax bäras ut i lillhuset. Det är dåligt skottat på bron så jag får balansera på brotrappen. Reflekterar över att ryggontet i princip är borta nu, att ta tag i min hälsa är nog den finaste presenten jag kunde ge mig själv. Så jag bär och kånkar gladeligen.
Sedan går jag mot hönshuset och börjar eftertänksamt fundera. Hur mår jag nu? Efter allt som varit? Själsligt och kroppsligt? Jo tack, det är bra, tror jag?
Jag lever ju med sorgen och saknaden efter Årvar, varje dag. Men tacksamheten är också stor, att just jag fick vara hans människa in i det sista. Det är jobbigt att prata häst och se hästar prick överallt, det är det, men det är absolut ingenting jag vill vara utan. Så det jobbiga går leva med.
Men jag tror det är en liten identitetskris ändå, att helt plötsligt bli utan häst. Efter så många fina år. Tretton av tjugoåtta år som hästägare. Fast sedan kommer jag på, att den där skäggiga damen ju faktiskt fortfarande är vår. Och henne får vi gosa upp hur mycket vi vill. Och plötsligt känns krisen mindre. Detta är bara en period i livet. “Det kommer gå hästar i hagen bakom stallet igen”, försöker jag övertala mig själv, när jag letar hovspår på gårdsplanen i snön. Det bara måste bli så.
Jag tar sikte mot hönshuset. Lilla skuggan alltid hack i häl. Hos hönsen sitter jag i dörröppningen några minutrar och sneglar upp mot himlen. Tacksam att ha djur i livet ändå. Det mår jag bra av.
På måndag börjar jag nytt jobb och jag har knappt hunnit reflektera över hur det kommer bli. Känner inget pirr eller längt eller förfasan eller skräck ännu. Ingenting. Jag vet nog inte vad jag gett mig in på, och det hjälper känslorna att hålla sig i schack, de vet helt enkelt inte hur de ska bete sig än. Någon sa att det var dålig tajming att byta jobb, jag funderar om det någonsin finns bra tajming för något? Livet går inte planera in i minsta detalj, och försöker man sig på det blir det oftast inte så ändå. Så jag försöker tänka att allt händer för en anledning, och jag tror att jag kommer att växa massor på min nya tjänst.
Adderar “hämta hem mer halm” och “blanda ihop nytt foder” och “fylla på sandbadet” till min mentala att göra lista. Hönsen kluckar nöjt, sprättar runt i spånet och halmen, letar havrekross. Tuppen Lilly får en klapp på stjärtfjädrarna. Hönsen har fortfarande utegångsförbud på grund av fågelinfluensan. Jag funderar om de inte skulle haft sig en redig rastbur ändå. Där är det tillåtet, att låta dem spatsera om dagarna.
Väl inne i huset igen möts jag av matodontblomman jag fått av min syster. Vart ska vi placera den, tro? Har jag någon tjusig terrakottakruka till den?
Små och stora funderingar under en lunchrast i januari.
Lördag och vårvinterns bröd
Först och främst vill jag tacka er för ert engagemang på odlingsvideon, så kul! Jag trodde den skulle få hyfsat obemärkt förbi men ni är faktiskt rätt många som vinkat till och hojtat att ni också är odlingspepp och vill haka på och odla tillsammans i vår. Ska svara er allihop – men först ska jag skänka er ett inlägg här på bloggen.
Först och främst så åh, vad ägg vi får nu. Det är så himla roligt för hönsen verkar trivas så bra i Hönshilton och dagsljuset som kommer in från tre olika håll gör dem uppenbarligen gott. Åtta hönor och en tupp har vi nu och det känns inte trångt än. Kanske borde vi kläcka fram lite påskkycklingar i år?
Vi har ju ingen riktig ordning på helg och vardag. Jag jobbar hemifrån näst intill jämt nu och Fredrik jobbar ju skift. Så i helgen jobbade han långpass (vilket innebär att han åker 05.00 och kommer hem strax efter 19.00), snön yrde i årets andra snöstorm och jag och Loppan passade på att baka tekakor till lunchsoppan.
Förutom att hon är en hejare på att baka, kommer och sliter till sig en stol som hon dunkar in i kökets golvsockel och klättrar upp för att hjälpa till, så är hon en liten busloppa som lyckats trilla på förskolan och slagit sig livets första blåtira. Ingenting som bekymrar henne, tack och lov.
I övrigt är hon världens ljuvligaste. Hon börjar ha lite egna åsikter men tycker det mesta är roligt. Städa, tvätta, mata djuren, baka, bygga duplo, leka med docka och traktorn. På att inte tala om att åka riktiga traktorn, eller skotern. Allt som brummar är mycket poppis här hemma just nu.
Men visstja, tekakor var det ja, vi skänker er receptet här!
Ingredienser
1 liter mjölk
8 dl havregryn
1 msk salt
2 msk sirap
300 g smör
50 g jäst
16-18 dl vetemjölSätt ugnen på 225 grader
.
Instruktioner
1. Värm mjölken till ca 50 grader och häll sedan i havregryn, sirap och salt. Låt sedan blandningen stå i ca 20 min och svälla
2. Smält smöret och rör ner
3. Smula ner jästen när smeten känns fingervarm
4. Tillsätt mjölet lite i taget tills du har en lös deg
5. Jäs under duk ca 40 min
6. Knåda degen på mjölkat bord, dela i 25-30 bitar och kavla ut dem till ca 1 cm tjocka kakor
7. Nagga med gaffel och jäs under duk i 30 min
8. Grädda dem i ca 10 min
Jag tror detta blir vårvinterns bröd hos oss. Tillsammans med varm choklad i snödrivan här ute på gården. Loppan får varm mjölk/grädde med lite kardemumma. Mycket smör och ost på mackorna och förhoppningsvis en solglimt på näsan.
Odla tillsammans på Backen del 1
Hej på er! Det är lördag och snöstormen har precis lugnat sig runt gården. Jisses vad snö vi fått! Idag provar jag på något nytt här på bloggen, nämligen en odlingsvideo! Jag var SÅ sugen förra sommaren, att liksom skapa något sorts odlingskommunity då vi kan prata och ta lärdom av varandra. Men jag kom inte riktigt till skott och vågade inte riktigt. Men i år så kör vi bara.
Det är riktigt läskigt att lägga upp, för jag är inte alls bekväm framför kameran, samtidigt tror jag inte dessa videosar ska ha fokus på mig framöver utan på odling överlag. Det blir kul!
Jag är så glad och tacksam över mitt betydligt mindre gäng jag hänger med här inne på bloggen. Er vill jag därför ge det lilla extra i år. Odlingsvideosar, helt enkelt! Jag vet inte hur ofta och hur långa de blir, men lite då och då ska det väl dyka upp något, och tanken är att det baaara är ni bloggläsare som får ta del av detta.
För er som inte är intresserade av odling kan ju bara scrolla vidare, jag vet att det kan vara galet obekvämt att se bekanta framför kameran så, så känn er inte tvingade att kika!
Om du däremot är odlingspepp så haka gärna på och odla med mig i år – vi kan lära oss av varandra, visst? Så, till mina fantastiska odlingstaggade bloggläsare – varsågoda – del 1 av “Odla tillsammans på Backen”
Guide: Rida islandshäst i Svansele
Klockan var nio när vi rullade upp på den lilla hästgården i Svansele. Hästar med lurviga vinterpälsar, bolmandes rök ur näsborrarna, välkomnande oss. Och hunden förstås, ett litet glatt yrväder som skyndade sig att välkomna oss.
Vi hade åkt en timme ungefär, Astrid, Nicky och jag. Från våra hembyar till Svansele, en liten ort i Norsjö kommun. Vi hade bokat en heldag: en sextimmartur med lunch. Men när temperaturen smet nedåt -27 valde vi istället en kortare tur om en och en halv timme.
Vi fick låna overaller och hjälmar, klädde oss varmt med lager på lager med ull och skinnhandskar. Allt för att stänga ute den stränga kylan.
Vi fick varsin häst. Saedis, Mána och Sólfari. Alla med isländska namn med olika betydelser: Frö, Måne och Solryttare. De stod nöjt i paddocken medan vi borstade bort frost från den tjocka pälsen, knackade snö ur hovarna och satte på sadlar.
Vi har varierande ridkunskaper, mitt lilla tjejgäng och jag. Men det var inga problem, vill man så kan man, och hästarna i Svansele är trygga med allt från nybörjare till vana ryttare. När jag kom upp på hästryggen suckade hela min kropp av lättnad, det var som att den kände “här är jag hemma”.
Min kompis för dagen, Sólfari var en riktig gentleman. Snäll, gosig och framåt. När man är van att rida en stor, grov kallblodstravare så känns islandshästen liten. Men skenet bedrar, de är otroligt starka och är mycket häst i liten förpackning.
Vi skrittade iväg mot skogen. Korsade byavägen och in i skogen bar det av. På en upptrampad stig, längst skoterspår och hyggen.
Det bästa är bara att följa med. Islandshästarna är så säkra på hovarna att man bara kan sitta och njuta. Av vidderna, naturen, tystnaden. Kylan bet oss i tårna och kinderna. När vi töltade så sprutade farttårar från ögonen. Senare tog vi till galoppen och hela jag jublade. Det är så härligt och oj, vad jag saknar hästlivet.
Flo, som ledde turridningen på hästen Leo guidade oss tryggt genom skogen. Rådjur korsade vår väg. Hästarna lyhörda. Vi lyriska. “Vad gör vi framför en datorskärm hela dagarna?” frågade vi oss, kollegor som vi ju är.
Tillslut kröp kylan in på skinnet på oss och vi började skritta tillbaka mot gården igen. En och en halv timme ute i Svanseles fantastiska natur.
Jag tackade dagens kompis för åkturen. Vi släppte dem i hagen och passade på att mysa med fölet Idinn, 1,5 år innan vi tackade för oss.
En upplevelse jag unnar alla. Ridvana som ovana ryttare. Detta inlägg är inte sponsrat, bara en liten guide på en rolig, coronavänlig uteaktivitet du bums borde unna dig! HÄR hittar du kontaktuppgifter till Flo & Horses of Taiga.