• Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Hönsen & hönshilton,  Övervåningen,  Renovering,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Badstranden och Kvickroten

    Godmorgon torsdag! Jag vaknade yr i mössan innan sex imorse, tvååringen i huset är snäppet mer morgonpigg än jag måste jag erkänna.

    Tillslut kom vi igång. Fil och flingor med blåbär och macka med hemägg. Ute gassade solen på.

    Jag fick strålande hjälp vid morgonfodringen. Loppan tyckte vi skulle ge ponnyerna morötter men en ikea-påse med hö fick det bli istället.

    Båda ponnyerna var nöjda med frukostserveringen i skuggan.

    Sedan gick jag och Loppan och shoppade. I lilltorpet har jag sorterat och organiserat (hjälpligt i alla fall) alla kusinärvda och loppade kläder vi samlat på oss. Vi var i behov av mer svala sommarkläder, främst shorts, men kom ner med en stor påse med luftiga klänningar, t-shirts och lite tunna byxor. Resten får vänta på förskolestart i höst. En kulram fick följa med också, lilla Loppan som älskar att räkna!

    Utöver den t-shirt hon hade på sig när vi gick in i lilltorpet adderade hon shorts, klänning och ännu en t-shirt ovanpå. “Lo kan själv”, lät det.

    Vi hade slut lite småsaker vi behövde till lunchen och frukt, så Loppan och jag susade iväg till byns lanthandel. På hemvägen svängde vi förbi byns badplats med. Där var vi alldeles ensamma, inga andra sommarlovsfirare ännu.

    Vi har en så fin badplats. Hyfsat långgrunt och grässtrand (avskyr sand mellan tårna och sand på picknickfilten, det kan inte bara vara jag?). Vattnet, fortfarande högt efter vårfloden.

    Jag tänker mig att jag ska bli picknick-packar-proffs kommande åren. Kunde konstatera att det var nybörjarmisstag att packa filten underst så allt fick hällas ut för att komma åt det vi först behövde, haha. Lo utbrast “Dags att bada, mamma!” så det siktade vi på.

    Men först behövde jag stödfika. Tog med en bulle vi delade på, färdigblandad saft, vatten och kompletterade med vaniljkex på lanthandeln. Är alltid team choklad men nu fanns bara vanilj. Sådana barndomsminnen till dessa kex, visst?

    Men sen, dags att bada! Hon fick hoppa i kusinärvda UV-dräkten vi fyndat i lilltorpet tidigare på morgonen. Jag tryckte in mig i en bikini, hopplockad från min syster och mig själv. Fick en chock när jag såg mig själv i skuggan, så stor magen är! Den känns inte alls så stor!

    Vi kunde konstatera att det var ganska kallt i vattnet och någon var inte så förtjust i småfisken som sökte sig runt våra ben. Men gräva i sanden och gå på bryggan, om och om igen, gick hem!

    Klädbyte nummer tre och hemma på Backen igen. En av idolerna, morfar mötte upp oss. Han satte dekorlister på övervåningen.

    Och jag snodde ihop ett korvkalas på en tio minuter. Enkelt ska det vara, som sagt! Blev en rensning av sånt vi hade liggandes, tre former av korv och melon till efterrätt.

    Lo och Knut lekte och stojade. Overkligt att se på, så glad att de har sån lycka av varandra.

    Barfotafötter mot vår skruttiga uppfart. En bästa, hårig vän och sol i sinne. Vad mer kan man önska?

    Men tiden rusade iväg och det blev dags för lunchvila för liten och lunchvila för mamman. I vanlig ordning; isglass i sängen och slumra. När jag vaknade av värmen fortsatte jag vilandet i hängmattan i rönnbärsbersån.

    När jag väl kom upp ur hängmattan så blev det en kort runda hos djuren. Utfodring av ponnys igen och hönssläpp. Detta är för mig en sådan drömvy. Häst, höns och sommar.

    Lillebrun börjar vara så tjusig. Fullständigt respektlös och superknäpp på ett härligt vis. Hönsen var nog snäppet överhettade för de hade bara lagt ett endaste ägg.

    Jag väckte upp Loppan som sovit längre än lovligt och letade åt lite frön. Palsternacka och morot.

    Kom på att jag ju tänkt plantera tagetes mellan morotsraderna. Oerhört mallig att ha drivit upp mina första små blommor från frön. Så stolt! Loppan var imponerad och ville absolut hjälpa till att gräva hål, sätta i plant och täcka med jord. Och bästa förstås: vattna!

    Ja det grejades på en bra stund. Vattnades kål, lök och donades i landen. När jag ser denna vy undrar jag om vi någonsin kommer få ordning och fint i landet i år. Mitt enda mål är faktiskt att få ordentligt med mat av det vi odlar, men sinnet gillar ju ordning och reda, så jag hoppas det går att snygga till här lite framöver.

    Från hönshuset hördes tre höga vrål följt av kackel i mängder. Jag gick dit för att titta till damerna och de hade bara annonserat att de lagt fler ägg. Frisk luft och matrester var allt de behövde för att visa sådan tacksamhet. Fyra ägg totalt idag.

    När händerna var tvättade och äggen lagda i äggsnurran så smög vi upp på övervåningen för att kika vad pappan och morfar sysslat med idag. I Los rum bygger Fredrik ett platsbyggd skåp med hyllor ovanför, för att dölja vattenfördelaren. Lister, hörnklossar och dekorlister kommer på plats. Så overkligt och så fint.

    Även i hallen satt dekorlister. Så fint med elementen från Lenhovda också. Loppan hade susat iväg till vardagsrummet.

    Hon är så fascinerad av denna trappstol. Hon hjälpte Fredrik att byta golvtassar på den för någon månad sedan och sedan dess utbrister hon stolt “Lo laga den!!!” och grejar på med skruvar och spikar runt den. Lilla renovexringsbebin som börjar bli stora renoveringstjejen.

    I sovrummet var listningen nästan klar. Drömmiga golvet till. Är så nöjd med allt. Dörren in till sovrummet går inte av för hackor heller. En av originaldörrarna, puh, så vacker.

    Sedan följdes kvällen av middag, bokläsning, bus ute på gården och läggning av sommarbarn. Myggbett, skrapsår på knän och mycket att hinna berätta om. Jag slumrade en stund jag med, innan jag bestämde mig för att fortsätta i trädgårdslandet. Ni måste vara less på mitt tjat, men fort går det ju inte direkt vad än jag tar mig för just nu, haha!

    Så en bra stund senare var all kvickrot och tistel borta. Jag vände allihopa med grep. Bra med några extrakilon att använda som tyngd. Jorden såg fin ut, full av mask. Sedan krattade jag ut alltsammans till en jämnare bädd och sådde polka- och rödbetor. Vattnade länge överallt där jag hittills hunnit så och njöt av kvällen. Nästan inga mygg, ljummen luft och storspovshanarna som sjunger och sjunger. Den där ridån av gräs till vänster, förresten? Den ska grävas bort och hallonbuskar ska sättas. Det ska jag be Fredrik göra framöver.

    Ponnyerna fick kvällshö och Fapri lite insektsmedel på sig. Stängde hos hönsen, vattnade lite sommarplantor som inte fått någon plats ännu och tog en paus vid syrenen. Livets blomma. Får inte nog. Drog in junikvällen som gick mot natt långt in i cellerna.

    Sen gick jag in. Fikade orimliga mängder skorpor med marmelad. Älskade, härliga lantliv.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Lantliv,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Fapris födelsedag & Sommarlovsbloggning

    Jag har klurat rätt länge på hur jag ska ha det. Med bloggen och instan och sommaren som ligger framför mig. Så kläckte jag idén igår vid lunch. Jag ska sommarlovsblogga. Bara dagboksinlägg från livet, inga guider, inga recept, inga teman. Bara rätt och slätt Livet på backen. Sommaredition. Vi får se hur mycket det blir när bebisen anländer, men jag har som ambition att spara så mycket som möjligt av denna speciella sommar här på min internetplats. Så då kör vi, sommarens första sommarlovsbloggning.

    Onsdag och hela Backen osade av tryckande hetta. Morgonbestyren var avklarade: mata hästar, äta frukost, vattna i trädgårdslandet och bada badbalja ute på gården. Så det hann bli lunch innan jag kläckte idén om sommarlovsbloggningen och började dokumentera dagen. Jag gör det lätt för mig gällande maten just nu, enklast möjligast. Köttsoppa med färdigbredda mackor. Kanske låter motsägelsefullt med soppa mitt i varmaste juni men soppa är helt klart underskattat, så salt och gott. Alltihop inmundigades med morfar och pappan i familjen som tillsammans sätter lister på övervåningen. 

    I fjärran mullrade åskan och solen gick i moln. Vi trodde vi skulle få en ordentlig regnskur, men vi gick bet. Fredrik fick bära in nya fikabänken han snickrat till Loppan under tak (under partytältet vi ställt upp framför huset för listkapning och annat). Loppan, alltid lika arbetsam.

    Jag sövde Lo i vagnen. Hon får sova inne i stallet, där är det svalast på hela gården. Då börjar min tid för vila och återhämtning, men jag kunde bara inte låta bli att fylla en pallkrage först. Solen och den tryckande hettan var tillbaka, ändå mer arbetsvänligt än på kvällen då hela byn är invaderad av mygg.

    Jag drog på gummistövlarna och krattade ihop gammalt hö och halm från hörummet och grundade pallkragen med.

    Sedan klafsade jag iväg bakom lon där vi har vår jordfabrik. Massor med brunnen hästskit. Eller halvbrunnen i alla fall, vi får se hur det går att odla i! En kärra med hö- och halm-bös och en med brunnen skit räcker för att fylla en pallkrage. Det räcker också för att köra helt slut på min stackars kropp.

    Jag letade åt en av vintersådderna: vit rosenskära. Mina vintersådder blev ingen hit alls. Men de små skrala skårorna kom ner i jorden i alla fall.

    Som tur var hade jag sparat halva fröpåsen för att kunna direktså och jämföra resultatet, om vintersådd är värt att fortsätta med.

    Åh ja, nu är jag höggravid. Känner mig vid så gott mod. Så glad att kroppen orkar med den här påfrestningen. Jag ryms knappt i några kläder och varierar mellan typ tre plagg. Jag har fortfarande mycket odling i huvudet. Tänker att jag vill hinna fylla pallkragar så de blir klara under veckan. Men inser att jag också har massor av tomater, chili och gurka som behöver större krukor. Allt hinner jag inte, allt orkar jag inte heller. Men ett litet ryck borde jag ju få till i veckan, ändå.

    Sedan tvättade jag av händerna, la mig i sängen med en isglass och en kudde mellan knäna och slumrade. Min bästa stund för återhämtning just nu. När jag vaknade var det dags för Fredrik att åka på jobbet och Loppan vaknade strax därefter för ytterligare isglass och vätskekontroll tillsammans med morfar som kämpade på med fönstrens salningar.

    Jag packade höpåsar till hästarnas eftermiddagsmål. Att dra skottkärra och hänga i trägårdslandet går bar, men kliva upp och ner för detta lilla släp, hujedamig, då känner jag mig enormt otymplig.

    Jag packade lilla korgen med morötter till Fapri, grönkål och broccoli till Los farmor och faster som båda två bor grannar med oss. Precis som i Bullerbyn. Sedan lockade vi på nyfyllda tjugosexåringen, hon var absolut sugen på en ridtur, ålder och värmen till trots.

    Mitt i allt grejade i stallet kom jag på; hönsen! De har inte fått komma ut ännu! Lite ovant att gå och öppna upp åt dem efter alla månader med fågelinfluensan. Dessutom har vi besök av skator som äter våra ägg om vi släpper ut dem allt för tidigt, så i ren ägg-snålhet får de gå ut på eftermiddagen istället. Loppan hittade “många äggar”.

    Sex stycken för att vara exakt. Inte alls illa för sju hönor. Högsta lantlivsvinsten. Lo höll på och mata hönsen med krossat korn, ärter och majs, och hade knappt tid att gå tillbaka till stallet och Fapri.

    Men tillslut så, med blommor i nävarna och löfte om att hinna rida förbi kusinerna en sväng, så kom hon tjatandes från Höns Hilton.

    Vi “kammade håret”, sprayade insektsmedel och tog på nya, marinblå grimman. Sedan bar det av. Alltid med blommor i nävarna.

    Vi gick ner för Backen, tog vänster där fårhagen tog slut och gick åkervägen till farmor och farfar. Lämnade grönkål och broccoli och blev lovade humle och björnbär i gengäld. Så bra byteshandel. Lo fick med sig mer maskrosor och syrén hon sedan gav till kusinerna, som bor på andra sidan byavägen från farfars gård. Lo slängde sig av hästryggen och sprang iväg och hoppade stundsmatta med kusinerna och hade inga som helst planer på att rida hem igen. Men tillslut så, kom vi oss iväg, hämtade post, sadlade av och serverade eftermiddagshöet till ponnyerna.

    Jag var döhungrig. Gjorde det återigen lätt för mig. Stekte på parisare och dukade ute, knappt utan att duka. Med påskservetter som tallrik och lunchens ursköljda glas. Enkelt, ska det vara.

    Parisare! Är det en norrländsk grej? Eller finns det över hela landet? Så himla gott i alla fall!

    Lo satte i sig en hel. Innan middagen var uppäten hade hon hunnit hoppa ner i badbaljan igen också. Och bjudit bästa vännen, Knut, på en smakbit också. Sällan en stilla minut.

    Så närmade sig klockan läggdags men ingen av oss ville gå in. Så jag satte igång vattenslangen så fick Loppan vattna det lilla jag hunnit så medan jag laddade ännu en pallkrage med bös och skit. Hon var alldeles dyngsur innan vi var klara och jag var alldeles dyngig. Båda lika glada i den där stunden där ute.

    Där slutade dagens dokumentation. Loppan fick varva ner framför barnprogram på datorn medan jag hivade i diskmaskin och tvättmaskinen, gjorde välling, stökade bort i hallen och röjde bort efter en heldag ute. När man bara slänger in saker i hallen utan plan på att ta reda på det. “jag gör det sen”. Vi båda somnade som två små kultingar vid läggningen sedan, jag vaknade halv tio, yr i mössan och stapplade mig runt på gården för att stänga hos hönsen, vattna plant och sätta lite lök i landet. Oh, vilken härlig dag!

  • Allmänt

    Hästlivet

    Idag är det vår ponny, Fapris, tjugosexårsdag! Vi firar med ny grimma och ridtur. Och skriver ett inlägg om hur hästlivet kommer se ut framöver.

    Alldeles snart har det gått ett halvår sedan min trogna springare fick galoppera vidare på de evigt gröna ängarna. Minns det än idag så klart: ångesten, sorgen, saknaden. Ja, saknaden blir inte mindre förstås. Överallt påminns jag om det som var. Hans grimma på en krok i stallet. Hans tappade skor som tittar fram i hagen. Platser och ögonblick som var våra.

    Allt gick fort då. Även om jag länge vetat att vår tid var lånad, på grund av hans knäproblem. Så var det fruktansvärt att ringa våra grannar, gråtandes och berätta att han måste somna in. Så måste det bli. Det kändes som att jag ställde till det vad än jag gjorde denna tidpunkt, det sista jag ville var att göra grannarna stall-lösa då de ju hyrde in sin ponny Brillan här hos oss. Men min lilla shettisdam, Fapri, hade jag ju lånat ut på obestämd tid. En del av mig försvann med Årvar den där mörka decemberdagen, jag hade absolut noll vilja, ork eller lust att skaffa ny häst då eller ta hem Fapri.

    Men så återvände ljuset. Vi fick börja pyssla om Fapri hos fodervärdarna. Veckans höjdpunkt blev Los små ridturer och våra besök i stallet. En gång i veckan blev till två-tre gånger. När jag började bli för flåsig för att hänga med på ridturerna på ett bra sätt köpte vi en liten vagn att kunna rejsa runt i. Det blev bara roligare och roligare att pyssla om Fapri, och snart var det vår tjugofemåriga lilla shettisdam som ägde våra hjärtan.

    Så när våren kom ordentligt och fodervärdarna började på allvar prata om att köpa en till, egen häst så började jag klura på olika alternativ på att lösa hästeriet på. Någon ny ridhäst har jag inte lust med precis just nu. Jag vill vara småttingmamma främst, men fortfarande ha hästar i livet. Har bara inte klurat klart på den kombinationen. Så när grannarna erbjöd sig att stalla in Fapri hos dem, i deras nyrenoverade stall, tillsammans med Brillan som bott här hos oss, så var jag inte sen att haka på tåget.

    Det kändes som att det var mycket som skulle klaffa samtidigt. Fodervärdarnas drömponny skulle besiktigas, grannarnas stall skulle bli klart och hela flytt-rotationen skulle klaffa. Till råga på allt fick Fapri stora blodmasken, ju. Så vi bestämde oss för att: Enklast blir om Fapri och Brillan flyttar samtidigt som fodervärdarnas nya häst anländer (alltså i lördags). Mellanlandar hemma hos oss, får en dos avmaskningsmedel (vilket de fick igår) och flyttar vidare, parasitfria med några dagar i skilda hagar innan ihopsläpp sker.

    Så nu har vi några dagar till med hästar på gården. Med morgonfodringar och höpåsar och spontana rid- och körturer. Innan de helt enkelt flyttar in i grannarnas nya, fina stall. De kommer hjälpa till att pyssla om Fapri i början, medan vi befinner oss i bebisbubblan. Sedan ska vi pö om pö dra vårt strå till stacken. Det känns så bra. Är så tacksam över att Fapri fick bo ett helt år hos fodervärdarna, vilket gett mig enormt med andningsrum och möjlighet att lägga tiden på annat (det har varit så välbehövligt). Lika tacksam över grannarna, som ställer upp så som de gör. Tacksam, är ordet ja. “It takes a village to raise a child”, i detta fall krävs det en hel by som pysslar om en tjugosexårig shettis för att familjen på Backen ska kunna fokusera på renovering, bebisbestyr och annat som livet bjuder på. Så bra det blev, tillslut.

    Så nu laddar vi med massor med hästgos och planerar för flytt till helgen. Lite pirrig inför ihopsläppet men mellan hagarna verkar ändå någon sorts ponnykärlek ha uppstått. Vi har skrivit ett tidsbestämt kontrakt och jag har lyckats bena ut hur mitt hästliv kommer att se ut framöver. Om ganska lång tid framöver. Fram tills dess har vi fantastiskt roliga hästgårdsplaner, som ni ju såklart får följa pö om pö, allt eftersom de händer. Men fram tills dess, lämnar jag er med den cliffhangern och hoppas att ni, liksom jag, glädjs över hästlösningen vi fick till. Allt bara klaffade, så himla skönt.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet,  Lantliv

    Junidagarna & ledighetslunket

    Jag har gått på ledighet nu. Semester som sedan ska kopplas samman med föräldraledighet. I fredags vek jag igen datorn och sedan dess har jag haft en handfull härliga hemmadagar. Just ikväll landar jag i fåtöljen efter att ha slitigt i trädgårdslandet. Jag håller på att vända landen för att bli av med kvickrot (herregud vad kvickrot vi har!), luktar myggmedel och svett. Håret står på ända och jag är smutsig prick överallt. På rumpan har jag minst femton nya myggbett och inom mig slits jag mellan att vilja gå och sova och vilja dela med mig om livet just nu hr på bloggen. Allt händer samtidigt, det är härligt och intensivt och underbart i ett stort virrvarr. 

    Jag har känt mig salig av ledigheten. Jag har varvat mellan att swisha runt på gården och stöka, städa, förbereda, planera och organisera och att jag hunnit ha riktigt ont i ryggen, känt behov av ordentlig vila och accepterat att vi inte hinner allt vi vill just nu. Nu börjar vi tighta till vår bubbla i alla fall, efter härliga stunder med familj och vänner så ska vi nu stanna hemma, vara bara vi så långt det går. Känns skönt.

    Största förändringen i livet? Det står hästar bakom stallet igen! Min lilla Fapri och grannarnas Brillan. Det innebär fodring, vattning och daglig skötsel igen. Ingenting jag ens kunde i min vildaste fantasi unde drömma om för två månader sedan. Livet blir sällan som man tänkt men det blir alltid bra ändå.

    Ikväll fick de i sig varsin dos maskmedel (apropå förra inlägget om päckel-parasiterna). Vad som sker härnäst måste jag berätta om i ett eget inlägg tror jag bestämt. Vi gör det enklast möjligast. Skilda hagar så de får bekanta sig med varandra några dagar. De får bo ute dygnet runt och grannflickan hjälper mig att packa hö så gott det går. Imorse var jag och Loppan ute och körde Fapri med vagnen. Overkligt härligt att bara gå över gårdsplanen och ta med ponnyn ut på tur.

    Åh ja, jag tog mig absolut vatten över huvudet när jag bestämde mig för att utöka landet med 100% i år. Fasen vad mycket jobb det krävts för att få fjolårets bäddar ok att plantera i. Jag använder en grep och gräver upp kvickrot och tistel jag sedan får dra för hand för att få upp ur jorden. Är alldeles öm i händer och kropp efter kvällens pass. Men nu är all kål utplanterad i alla fall. Det ska nog reda ut sig med resterande odlingsyta också. Målet i år är inte att ha en snygg odling, bara att få en herrans massa mat att äta. Försöker acceptera det och inte överarbeta. Bara få fröna i jorden. Är absolut inte stressad över landet, vill bara ha det gjort så jag får gå in i “påtandet”. Vattna och plocka ogräs. Det känns görbart i sommar mot för nuläget med tunga lyft, många skottkärror med skit och skrufs och jord. Tungt är det. Och ytterst självförvållat. 

    Vi har haft galet varma junidagar så jag jublade när regnet äntligen kom igår. Riktigt sommarregn. Jag la mig och sov i sängen med en kudde mellan knäna. Vaknade yrvaken någon timme senare av att Loppan ropade på mig i babyvakten. Tacksam att hon lunchvilar så bra än så länge. Då spelar de tidiga morgnarna mindre roll. Vi båda behöver slumra mitt på dagen just nu. Men kvällarna, de är mina. Då temperaturen är kompatibel med en höggravid kropp och tankarna känns rensade och klara. Jag går runt och njuter av allt juni bjuder på: lufttorkad tvätt i contortatallen och hundkex intill hästarnas hage när jag ger dem kvällshö. Mmmmh.

    Syrenen håller på att slå ut. Den luktar så gott. Påminner mig om svunna tider och midsommarminnen. I år blir midsommar annorlunda. Det blir bra ändå. 

    Jag slits mellan att vilja hinna allt: Städa och organisera på nedervåningen (hej byggdamm som sprider sig över hela huset, hej bebiskläder som tagits in från lillhuset, hej leksaker och överblivna möbler och överfull tvättstuga). Trädgårdslandet; fylla pallkragar, vända bäddar och plantera. Hästarna; passa på när de är nära och kroppen är fräsch. Vila. Städa övervåningen (här snackar vi byggdamm). Men viktigaste av allt; hälsan. Så det prioriterar jag. Gör de bestyr jag orkar med. Vilar mitt på dagen, och lever ut om kvällarna när Loppan sover och påhejad av myggen kan jag ägna mig åt vad rackarn jag vill.

    Det är en så galet fin tid nu. Även om jag upprepar det om och om igen; hur mycket vi kan hitta på att göra. Så lovar jag er att här bor ingen stress i år. Vi är lugna som filbunkar och ser först och främst till att våra två småskruttar har det bra. Allt annat är sekundärt och hinns med, förr eller senare.

    Nu ska jag sova, längtar redan efter att få vakna upp till ännu en härlig junidag. Det är så himla himla fin tid nu!

  • Lantliv,  Livet utanför backen

    Återhämtningshelgen

    Åhå, vi närmade oss slutet på veckan och jag kände mig sliten, Jag har absolut inget förstånd att gå och lägga mig om kvällarna, jag gluttar på telefonen vid midnatt och ligger sedan och funderar ett slag. Sedan har vår lilla Loppa besvärat sig med att göra morgon innan 05. Så några plus på sömnkontot har jag inte haft. Sedan en del huvudbry kring hästerier som fort skulle lösas. Jobb. Gårdsjobb. Renoveringen. Kycklingar som blivit tagna av hermelinen. Så jag tänkte att nu är det baske mig dags för återhämtning. Likt Knuts stil tänkte jag mig spendera helgen, men samtidigt är jag en sådan som gärna ägnar mig åt saker som ger mig energi och återhämtning, utan att för den del bara ligga stilla.

    Så när det äntligen blev fredag så packade jag ihop Los extrakläder, vindbyxor och stövlar i en stor påse. Vinkade hejdå till fröknarna “Hejdå, vi ses till hösten” och tog med Loppan hem för ett evighetslångt sommarlov. Serverade glass i solen, omgiven av höns och katt. Kände livet i oss. Satte sedan igång med viktigheter som att plantera ut spenat (vintersådd som inte alls blev bra, vi får se om den tar sig ute i landet!), leta maskar och rensa kvickrot från landet.

    På kvällen blev jag överraskad med babyshower. Jag känner mig helt mjuk fortfarande efter att ha spenderat fredagskvällen med fyra jättefina personer. Hade så trevligt att jag inte tog en enda bild. Bästa betyget för en kväll kan jag tycka!

    Jag försöker rensa tankarna och allt som cirkulerat senaste tiden.

    – Bonnie & Ester har blivit tagna av (mest troligt) en hermelin. Det är så förbannat trist. Känner skuldkänslor att de blivit jagade och skrämda innan de satt livet till. Var så ledsamt och overkligt att förklara för Lo. “Gräv upp Bonnie” hulkade hon efter vår begravning. Så nu lägger jag kycklingar på hyllan ett tag, så får det bli.

    – Lillebrun var spårlöst borta en eftermiddag, och en kväll. Och en hel dag. Och en afton, ytterligare kväll och när det sedan började smyga sig in på natt så satt han där. I hönshuset. Blev så glad! Hoppas så innerligt få behålla honom, vi är så förtjusta i vår lilla vän.

    – Fapri ska flytta! Mer om det framöver!

    – Vi har också gjort årets kontroll av parasiter och Fapri verkar ha fått värsta sorten. Stora blodmasken. Vi förstår inte vartifrån men nu är fokus att få det så bra som det går. Ju mer jag tänkt på detta desto snurrigare har jag blivit.

    – Jag ligger efter i trädgårdslandet. Jag känner ingen stress, jag tänker att mat blir det nog ändå. Känner lugnet och mår inte det minsta dåligt över hur tomatplantorna skriker efter att bli omplanterade.

    – Renoveringen. Evighetsgolvslipningen går mot sitt slut.

    – Födelsedagsbarn. I veckan fyller Fredrik 29 och jag vill så gärna fira honom ordentligt. Visa uppskattning efter allt han gör för vår lilla familj.

     

    På lördagen åkte Loppan och jag till stan. Hämtade paket, gick på Granngården, Jula och hade picknick i stadsparken. Köpte presenter till Fredrik. Kände mig helt klart kriminell. Men oj, så mysigt det var. När Loppan fått lunchsova så åkte vi till Fapri. Det blev en ganska lång tur med vagnen. Hon var pigg och Lo utbrast gång på gång “Åh va hälit!”. Jag håller med, livet med ponny, det är härligt. Snart ska jag berätta mer om hur hästlivet kommer se ut framöver.

    Sen blev det tillsist söndag och morsdag. Lo väckte mig 04.45. Fredrik iväg till jobbet 05.00. Men sen så blev dagen så himla fin. Jag stationerade mig bekvämt i solen och lät Loppan härja loss med kusinerna. Bada med moster/morbror. Äta plättar, jaga såpbubblor. En så fin dag. Jag bara njöt, och vilade.

    Mormor hade ordnat så fint med fiskedamm och Lo fiskade upp tjusiga solgula sommarstassen.

    Sedan blev det äntligen dags för ledigvecka för Fredrik. Eller bygglov som vi kallar det ibland. När han går från att ha fokus på jobbet till renoveringen. Heja älskling! Lo fick byta från ena sommarstassen till andra och var så glad att få åka till farmor och farfar på middag.

    Det bjöds på lammkebab, kycklingwraps, potatissallad och massor med annat gott. Solen värmde fast aftonen gick mot kväll och vi allihopa pustade ut efter en intensiv majvecka.

    Det blev tårta och jordgubbar och bus. Allt man kan önska när man är två år.

    I hagen stod tackorna och lammen och tittade nyfiket på oss. I veckan ska de få gå på grönbete och vi får nya sommargrannar. Så festligt!

    Tillslut tog helgen slut. Jag – återhämtad och jätteredo för kommande vecka. Med hjärtat varmt av nära och kära. Stoltast och gladast i världen över att få vara mamma åt vår lilla Lo.

  • Trädgård, odling & blommor

    Trädgården i maj

    Vår trädgård i maj. Jag har nog aldrig tidigare sagt att vi har en trädgård. I brist på rabatter, häckar, träd, “rum”, planteringar, grusgångar och uteplatser har jag aldrig sagt just det – “vår trädgård”. Men i år så ser jag faktiskt hela gården med nya ögon. I Fredriks farmors gamla rabatt intill lilltorpet blommar första blomman för i år. Vårkragen. Och ett litet stenkast bort står “Pär i backen”. 

    “Ja visst gör det ont när knoppar brister” skrev Karin Boye. Nästan så. Vi är så nära all grönska och allt vackert nu. Syrénen har kanske kommit längst, det är som att den står och väntar på en solig helg för att få slå ut. Körsbärsträdet som Lo fått av sina morföräldrar i doppresent knoppar också. Förra året blommade det och vi fick en några få bär. Undrar vad året bjuder på?

    2018 gjorde vi en stenmur mellan oss och åkern med stenarna som blev över när vi grävde jordvärme/bredband och nytt avlopp. Gillar den. Gräset frodas och snart är det dags att klippa gräset.

    Och i trädgårdslandet gör jag något varje kväll, för att det inte ska bli övermäktigt för kroppen min. Jordförbättring, bli av med kvickrot, fylla pallkragar, bädda in vitlöken i ull och försöka få det fint. Inte mer än så. I år ska jag täcka så mycket det bara går. Hoppas det hjälper mot ogräset.

    Det är den tiden på året när jag ser hur dahlior sätts ut söderut. Hur magnoliaträd och körsbärsträd står i blom. Om förra året var ett odlingsår i mångas liv så verkat detta vara trädgårdens år i mina sociala flöden. Men jag försöker bromsa mig. Fundera vad jag verkligen vill med vår gård. Det enda jag verkligen vill ha gjort och färdigt i år är min utökning av trädgårdslandet. Så vi kan dubbla vår skörd av grönsaker. Annars så ska jag banne mig vila i det oordnade, skrufsiga och skruttiga jag ser runt om mig och njuta av de små “Pär i backen”, vårkragar och körsbärsblommor som vi har runt om oss, med noll ansträngning. Det blir inte mer bombastiskt än så, och det känns rätt … skönt?

  • Övervåningen,  Renovering

    Renovering av övervåning

    Jamen dåå kör vi. Ett mastodont-inlägg från vårt mastodont-projekt. Vi började med övervåningen i februari/mars 2020 och har idogt jobbat på sedan dess. Jädrar vad tid och energi det tar. Framgång och bakslag. Jag är numera mest på nedervåningen och bakar bebis, lagar mat, städar och hänger med Loppan. Det är nödvändigt att dela upp oss så just nu. Men harremin vad vi alla längtar efter lite mer balans i familjelivet, haha! Fredrik däremot, han jobbar så tålmodigt där uppe. Nu tar vi ett djupdyk ner i renoveringen så ska ni få höra allt.

     

    Vi tar avstamp där vi hördes sist angående renoveringen. Kan det ha varit februari/mars? Fredrik gnodde taket klart. Det spacklades, slipades och målades vitt. Sedan åkte han och Loppan iväg till ett snickeri några mil bort (Lundqvists snickeri i Röjnoret) och köpte lister till hela övervåningen. Golvlister, taklister och foder. Likadana profiler som på nedervåningen. 

    En dekorlist och skurklossarna har vi fått beställa från ett snickeri utanför Piteå istället (Listspecialisten). Han kvistlackade, grundande och målade två toppvarv. Sedan kommer vi dutta spikskallarna med färg när de väl sitter på plats.

    Det röjdes undan det värsta och ungefär här började vi känna att vi gjort allt grovjobb klart och att det bara var ytskikten kvar. Little did we know … Här planerades för fullt för Loppans rum, fullt med vinklar och vrår vi velat ta tillvara på. Den där vattenfördelaren ska byggas in i ett skåp som får hyllor ovanför. Muren skulle kläs igen. Vi pustade och tog sats..

    Det kom upp OSB, gips och spackel. Inga konstigheter. Samtidigt fick min pappa i uppgift att tillverka hörnklossar efter våra önskemål. Vi fick tre förslag och Fredrik föll för denna, så den fick det bli! Vi la in en beställning hos pensionärspappan till samtliga rum på övervåningen.

    Så kom golvsliparhelgen. Peppade upp till tänderna. Fredrik började i rummet med absolut fräschast golv för att bekanta sig med maskinen. Och det hände: i princip ingenting. 20 timmar gnodde han på under helgen.

    Resultatet blev superfint. Men vi började känna att: ÄR det rimlig tid att lägga på ett litet rum utan vinklar och vrår? Då var inte ens kantslipen inkluderad i de 20 timmarna. Lite purken åkte jag tillbaka till stället vi hyrt maskinen från och fick svaret: Vi har fått hyra fel maskin. Maskinen är för parkettgolv och inte gamla plankgolv med ojämnheter. Vi suckade ganska stort, men fick så god hjälp av gulliga Johanna som bokade upp oss på rejälare grejer till påskhelgen.

    Så gnoddes det hela, hela påskhelgen med. Jag hade längtat så efter familjetid men fick snällt lämna Fredrik med stora slipen medan jag och Loppan försökte roa oss utanför husets väggar (maskinen lät EN DEL om man så säger). Både mor- och farföräldrar ställde upp på barnvaktning så Loppan skulle slippa värsta oljudet.

    Maskinen gick sönder, kantslipen startade inte alls och vi kände oss så LESS. Och uppgivna. Men återigen fick vi fin hjälp av gulliga Johanna som bokade upp oss på en tredje helg då vi fick låna utrustningen gratis. Tredje helgen var vi alla tre som potatismos.

    Men OJ så fint det blev. Så magiskt. Vi blev så nöjda. Furu och gran blandat, golv från 3 olika rum på nedervåningen. Svårt att ta in vilken resa detta golv gjort. Tror vi plockade upp det från stället det låg på vintern 16/17. Hujedamig.

    Så blev det dags för mamma och pappas gamla tapetbord att göra sitt jobb och den gravida, flåsande, trötta mamman att göra sitt. Första vådan är alltid magisk att se på plats, visst?

    Vi valde en otroligt fin, grön tapet från Boråstapeter (Hazel). Det gick riktigt bra, jobbade flitigt efter “lite i taget” och blev klar på några timmars jobb utspritt över några dagar.

    Det blev sådan härlig känsla i rummet. Jag drömmer om trärena dörrar, ett stort linneskåp för sängkläder, handdukar och i taket ska en renoverad lampa från ladugården få hänga.

    Tapeten är som en skog, grönfärgen gör en lugn. Och i ena rummet spacklades de allra sista spacklet innan det var dags för tapeter, även här.

    I Los rum med vinklar och vrår blev det en gul tapet, också från Boråstapeter (Hip rose). Så otroligt kär i denna färg.

    Någonstans mitt i rummet kom elektrikern och satte uttag och kopplade ihop allting. Overkligt efter alla dessa år med skarvsladdar och bök. Så vackra uttag från Schneider electric (Renova). Tillslut blev jag less på “lite i taget” och toktapetserade halva natten för att bli klar. Började känns stress över att kroppen kanske skulle säga ifrån. Så nöjd över den insatsen för nu blev det dags för mig att backa från renoveringen och fokusera på Lo och mig själv. Pust, så skönt.

    Vi har också valt ut dörrar på övervåningen. Vi har sparat allt från huset som inte gått sönder (lister/foder och paneler var bara helt omöjligt att få loss hela). Så dörrarna har legat till sig ett bra tag. Vi valde ut tre stycken och skjutsade dem till min pappa som gnott på och gjort dem trärena. Så snällt! I hallen kom det upp spottar och vi fick tänka om angående trapphuset. Här skulle pärlsponten från hallen nere fortsätta upp, men det blev ju så fint med timret och lamporna. Så vi låter det vara så, satsar istället på att måla trappen (den skulle gjorts trären). Tror det blir himla bra.

    På den här väggen i vardagsrummet ska TV:n hänga. Här har vi sedan vi köpte gården tänkt göra en kalkvägg. Här hade vi några turer fram och tillbaka om vi skulle välja kalkfärgen från Jotun eller Kalklitir, valet föll på det senare alternativet och vi blev så nöjda. Här är en tjuvtitt på processen; kvist/spärrgrund, första varvet innan det torkat och första varvet tolkat. Sedan har vi fått ditt ett varv till, åhå så fint det är! Kalkväggen kändes så självklar efter alla års drömmande om den.

    Glada i hågen städade vi i massor (okejdå, min tid på övervåningen är inte riktigt över ännu..) och Fredrik satte igång med den matta hårdvaxoljan. Men hör nu: vi blev inte nöjda. Vi lät det sjunka in lite men näää, det kändes inte bra. Golvet var gult, kvistarna skrek (se skillnaden mellan det obehandlade golvet i hallen där dammsugaren ligger mot för golvet i Los rum) och golvet var knottrigt. Vi försökte febrilt få tag i någon återförsäljare som kunde ge oss goda tips men fick svaret från Osmo (tillverkaren av hårdvaxoljan) att man måste behandla golvet inom tre dagar (!!) efter att det är slipat, annars finns det inga garantier på att det blir bra. Vi tyckte det lät som vansinne, hittade ingen information om det alls någonstans. Så tillslut ringde vi färgbutiken vi köpt all färg hos under de senaste fem-sex åren som sista hopp. Jodå, vi kunde lägga ett varv vit dekorvax på ovansidan (inte optimalt men ska funka). Sedan vitvaxa golven innan hårdvaxoljan åkte på. Så mitt under Kristi himmelfärdshelgen drog Fredrik igång med det projektet.

    Och fasen så bra det blev. Vi blev så nöjda. Precis som vi ville ha det. Lent, vackert, matt. Loppan älskade. Vi med. Äntligen var vi något på spåren.

    Men när Fredrik satte igång i vardagsrummet så kände vi båda: gulp! Vad vitt det är! Vi tyckte vi skulle behålla isen i magen och invänta torktiden. Nervöst tickade timmarna på.

    Men det blev ännu en golv-flopp. Denna dekorvax (Snö) var så mycket mer täckande än den i Los rum (Vit) och på några ställen blev det skarpa kanter på vaxet. Här slutade jag hoppas att vi någonsin skulle bli klara, haha! Men Fredrik kämpar på. Han åkte och bytte all vax (från Snö till Vit) och satte igång med att slipa bort allt vax med en lite handslip. Haha ja jag hör hur det låter, över 40 kvadrat, på knä, med en liten futtig handslip. Men nu är vi något på spåret i alla fall.

    Vi har också börjat tänka inredning. Det kommer bli rätt tomt i alla rum när vi får hundra kvadrat till att husera på. Men just nu är vi rätt trångbodda. Vår soffa är uppstaplad i sovrummet. Transportskadad så vi väntar på en ny del. Så länge fungerar den som… Mörkläggningsgardin eller något i den stilen. Ska vi prata om skåpet också? Det såg jag förra helgen i grannbyns facebookgrupp, “Bortskänkes”. Jag trillade av stolen lite över hur fint det var. Svingtungt och supermaffigt. Jag tror inte vi får det till övervåningen alls, det är så otroligt tungt. Annars ska det få stå i lekrummet, vi får se.

    Och här då?! Pappa-tillverkade hörnklossarna och lister på det. Så fint att jag vill gråta en skvätt. Så så så nöjd med hur det ser ut. Helheten är fantastisk.

    I vardagsrummet sitter också hörnkrossar och de längsta listerna. Idag fortsätter listsättningen.

    Jag kan summera de senaste tre månaderna som: slitiga. Men helt klart värt det. Lo och jag längtar efter Fredrik. Han längtar efter oss. Jag ligger efter på precis alla plan i övrigt men det gör ingenting. Fokuset ligger där uppe nu, i några veckor till.

    Samtidigt som jag avslutar inlägget så går slipen igång där uppe igen. Sista golvplankorna ska slipas en andra gång. Så otroligt sugen på att bli klar för nu.

  • Drömmen,  Lantliv

    Den blomstertid nu kommer

    Klockan är före sju. Det är lördag 21 maj och ute har vi en futtig liten plusgrad. Dagarna är märkliga i maj, ena dagen har vi sol och allt luktar sommar, andra dagen känns det som att vi är tillbaka till början av april. Idag varnar de för snöblandat regn hos oss. Huga.

    Nu tar vi en ordentlig titt på vad som hänt sedan senaste, landar i det. Imorgon bjuder jag er på ett ordentligt renoveringsinlägg. Sedan kör vi tätare uppdatering, vad tror ni om det?

    Maj-solen har gjort mig nykär i vårt hus. Längtar så tills vi bor där uppe. När vi bytte fasad så valde vi att kopiera utseendet på originalpanelen – liggande panel med midja och stående panel längst ner. Däremot bytte vi färg, ett vitt hus har jag velat bo i så länge jag kan minnas. Så glad för det!

    Fredrik lägger i princip all sin lediga tid på övervåningen nu. Ändå går vi runt och planerar små förbättringar på nedervåningen. Kanske ska vår finaste lampa (som jag fick av Fredrik i persent förra året) få flytta in i köket där vi inte har någon taklampa. Just nu hänger den i hallen, det första man ser när man kommer in. Men vad ska vi då ha här för lampa? Så härligt “i-landsproblem”, älskar att klura och drömma om inredning.

    Måste faktiskt erkänna att mycket av mina tankar går till att drömma mig bort till inredning. Gardiner, sänglinne, tavlor, mattor, ljusstakar och loppade prydnader. Nytt och gammalt. Ingenting vi prioriterat att lägga pengar på, men längtar efter. Tacksamt att låta bli under en pandemi också, vi håller oss hemma och skippar stan så långt det bara går.

    I hönshuset har det skett förändringar. En morgon låg hönan Kicki död på golvet. Såg ut som att hon bara somnat in. Min oro vissare ingen hejd – var så rädd att vi fått in någon smitta. Men när jag inte sett några symptom alls så valde jag att (försöka) känna lugnet och avvakta lite för att se om någon annan av damerna skulle insjukna. Allt verkar lugnt. Däremot har vi nackat tuppen, vilket kändes så skönt, han hoppade på Lo helt oprovocerat och högg tag i hennes lilla galonbyxa, efter det kunde jag inte ens gå in i hönshuset utan att han försökte jaga ut mig. Från supersnäll till hemsk över en natt. Slutligen – Lillebrun (förhoppningsvis vår nya tupp!) och hans två kompisar Ester (också tupp) och Bonnie (höna) har fått flytta ut i hönshuset. De älskar att bo med de stora hönsen och allt verkar gå väl. Skönt.

    Jag har fejat lite i odlingen. Målat pallkragar, jordförbättrat en av sex bäddar. Gjort iordning nya odlingsdelen med kartong i pallkragarna, markduk runt om och börjat omfördela flis. Tycker det varit svårt att hitta tiden och kanske också motivationen till trädgårdslandet när det varit så kallt. Saker jag håller på med nu hade jag velat vara klar med i april, men allt har sin tid. Något trädgårdsrelaterat varje dag från och med nu? Låter ju rimligt.

    Lo och jag knatade över till farmor och farfar på Kristi hxmmelfärdstorsdagen. En av de dagarna som kändes och luktade som sommar. Det var lammsläpp och jag fotade för att kunna göra en hemsida åt svärföräldrarna och deras lantgård. Lo älskar att vara här, och jag förstår henne. Flasklammet Lotta, lammen som busar runt i fållor och hagar, tackorna som vill ha mat och kli. De kärlekskranka kvigorna i lösdriften. Farfar som alltid har tid att sitta ner och filosofera en stund, och farmor som kommer med kramar och glass. Ett härligt får- och barnliv.

    En ljum majkväll försökte jag föreviga lilla livet i magen. Med Loppan tog jag bilder varje vecka och skrev om hur graviditeten var på bloggen, vecka för vecka. Denna gång känner jag min egennyttig. Vill inte dela med mig om hur allt känns. Sen skäms jag nästan över att nämna det men oj vad jag inte njuter av att vara gravid. Med Lo var allt så häftigt, att se och märka hur kroppen förändras, hur allt förändrades. Denna gång vill jag bara stänga in mig här hemma tills det är över, avskyr när folk tar sig friheten att kommentera huruvida magen är stor eller liten och annat som bara får tankarna att snurra igång. Jag vill bara ha en frisk bebis. Jag är så bortskämd att jag ens får vara gravid. Är så tacksam, längtar så obeskrivligt mycket tills hen anländer. Men kommer vara så glad att det är över. Jag känner sådan enorm längtan efter bebistiden däremot, där ska jag landa.

    Till vår – och hönsens – stora lycka lättade äntligen restriktionerna och hönsen fick efter många, långa månader inomhus äntligen gå ut. De var så lyckliga. Att få sprätta, leta småkryp och springa fritt. Det var sådan frihetskänsla då jag själv legat sjuk i förkylning och feber (inte covid, bara förskolebaselusk) och sedan få sitta och krya på mig intill hönsen som bara njöt och myste.

    Nu börjar energin krya tillbaka efter sjukan och intensiva jobb-, renoverings- och allt annat-dagar. Förstår inte hur maj kan rymma så mycket? Jag hade en extra ledig fredag för att ge Fredrik en heldag på övervåningen (han jobbar skift och var därför ledig). Det började sättas lister, minsann! Loppan och jag bakade istället rediga chokladbullar.

    Enorma bullar, “Koblaffor”, haha! – Receptet hittar du HÄR

    Det var det hela från maj. Som bjöd på precis allt känns det som. Vi hörs, imorgon igen – då men renovering i tankarna!

  • Allmänt,  Drömmen,  Lantliv,  Trädgård, odling & blommor,  Vår lilla Lo

    Aprildagarna

    Sjunde maj. Det hann bli en hel månad och en vecka in i ljuvliga maj innan jag bloggade igen. Våren är alltid, alltid en galet hektisk tid för oss. Just i år är mycket annorlunda. Inga hästar, inget vårbruk, ingen skogsplantering. Sådant som gjort att vi istället kunnat gasa på och lägga massor och återigen massor med timmar på vår övervåning. Som närmar sig klar. Nåväl, än är det en bit bort, men nog har det varit gott att ha fokuserat på huset och på senaste. I veckan kom jag i mål med mitt sista husprojekt – tapetsering. Nu lämnar jag golvbehandling, kalkmålning, list- och fodersättning åt Fredrik. Lite småpyssel som att måla en skvätt och städa byggdamm ska jag göra. Men mest ska jag försöka hitta ett tempo som passar med min gravida mage. Blogga, odla, påta på, sköta höns och hälsa på Fapri.

    Men först, tar vi en titt på vad april bjöd oss på.

    Huset städades ordentligt. Sånär som på fönsterputsning som jag har kvar. Gula ljus på tuppduk och påskris med färgad ull från svärfars var en del av årets pynt.

    Vi riktigt storfirade påsken. På ett härligt, långsamt vis. Nog för att hela påskhelgen gick åt till golvslipning, men liksom veckorna innan kantades av mysiga förberedelser. Påskliljor gjorde mig glad.

    Och påskkycklingen vi fick, tillslut. “Lillebrun” som Lo kallar honom. Så välkommen. Vi tyckte så synd om den lilla kraken som kläcktes ensam. Han fick helt enkelt flytta in i huset med oss.

    I en vecka ungefär, för sedan hämtade jag hem två små creme legbar/brun lohman från en nyfunnen instavän. Ester och Bonnie. Så älskade från första stund. Lilla Lo var så stolt när hon lärde sig lyfta och bära de små dunbollarna.

    Så har vi sått och skött om sådderna. Här tagetes.

    Varit så tacksam för tiden med henne i lilla odlingsrummet. Jordiga händer och små, näpna plantor som verkar trivas hos oss. Känt sådan tacksamhet att vi kan göra detta på vår gård. Vårt lilla odlingsprojekt som glädjer oss så mycket.

    Dagarna har fyllts med arbete. Jag trivs på nya jobbet och är nu inne i ett härligt skov. Om kvällarna har vi ägnat oss åt små äventyr medan pappan i familjen antingen arbetat på arbetet eller på övervåningen.

    En eftermiddag ägnade vi åt att såpskura ut vinterns damm i bagarstugan. En favoritplats.

    Och i mitten av månaden kunde vi äntligen ha kalas för de två kusinerna bus. De fyller ju redan i början av mars, men pga covid-karantän för några i kalasligan sköt vi kalaset. Så härligt, vi fick soliga timmar intill svägerskans och hennes sambos nybyggda hus. Vi bor alltså numera grannar med Los kusiner. Så overkligt! Lo fick önska tårta till kalaset, traktortårta fick det bli.

    En söndag när Fredrik var som mest slut med golvslipen idogt surrande på övervåningen så överraskade vi honom med pizza i bagarstugan. Han blev så glad. Alltihopa fotograferades och blev ett samarbete tillsammans med Norrmejerier. Stolt över det.

    Kantarellpizza med creme fraische, västerbottensost och iskall mjölk. Mh-mh!

    En annan dag förevigade vi vår tjej-frukost medan pappan jobbade helg. Kalljästa frallor med västerbottensost. Knut tjurade smulor från bordet i vanlig ordning och Loppan mumsade frallor så det stod härliga till.

    Svärmor och svärfar har fått massor med lamm i år. Oxford down och Texel. Som nallebjörnar allihopa. Vi har nog varit dit varje helg och kliat tackor bakom öronen och myst med lamm. I ena lösdriften bor numera två fjällkor och en rödkulla med. Lilja, Stjärna & på bilden – Docka. Med de gulliga ögonbrynen. Vi är så förtjusta i dem allihopa och hoppas att de vill gå på bete på våra marker i sommar. I brist på hästar, liksom!

    Äventyren om kvällarna har fortsatt. Jag har knappt varken förevigat eller visat magen min denna graviditet. Men den finns där och påminner mig hela tiden om vad som komma skall.

    Flyggfåglarna har kommit till byn. Svanar, tofsvipor, storspovar, tranor, kanadagäss. En del har badat i lilla pölen som blir mellan oss och svärfars. Lo går gärna dit och fascineras över alla fåglar. Knut hakar på, alltid som en skugga.

    Känt en sådan tacksamhet mot vår plats på jorden. Här ska vi leva. Här lever vi. Här växer hon upp. Bland timmerlador, med pappa-ärvda gummistövlar på.

    Jag är sugen på att spela in odlingsfilmer igen nu när tapetseringen är klar. Det går så sakta för alla sådder för de står så rackarns svalt i lillhuset. Men plantorna blir stabila och fina. Slant visst med fröpåsarna i år, det blir massor att försöka plantera ut i juni. Livet får utvisa hur det går.

    Varje dag – gos med kycklingarna. Som växer och växer, som små ogräs. De sitter gärna på oss, både på våra huvuden och axlar. Fredrik har missat hela april. Tror han knappt varit utomhus. Jag ser på honom hur mycket han längtar efter familjetid, tar en kort paus för läsning när Lo kommer springande med en bok. 

    I Drömmen är det full fart på övervåningen. Men här nere råder ett stilla lugn. Jag rensar ut vinterkläder för att måsta ta fram dem lagom till månadens slut igen. Tvättar, donar och fejar. Rensar. Vill göra plats och yta och rymd. Aldrig ha för många grejer. Vi bär det till lillhuset som istället svämmar över av olika ting. “Bra att ha”-grejer trängs med bebispryttlar, ett hemmakontor och byggrejer. Men i Drömmer, där kan ögonen vila på finköket. Mitt favoritrum i huset.

    Och mitt i allt blev vi med el på övervåningen. Ville nästan gråta en skvätt men pustade mest ut. Det går nog vägen det här, ändå. Jag ska ordna er ett renoveringsinlägg snart.

    En kväll ville jag bara skrika ut TRE, TVÅ, ETT; TRÄDGÅRDSTIDER! För nu har lilla odlingen tinat fram och arbetet det medför. Laga stängsel, utöka odlingarna, jordförbättra. Påta och pyssla älskar jag. Ska försöka göra en odlingsrelaterad sak om dagen framöver. För att mata själen och avlasta kroppen lite.

    Jag började mäta ut vart hönsgården ska vara. Råkade sätta käpparna för tätt, cc60 istället för cc100. Men ändå, på ett ungefär, visst ser ni hur tjusigt det kan bli? Vet inte när det ska bli dock. Fågelinfluensan och restriktionerna om att hålla hönsen inne/i hönsgård håller sitt grepp över landet. Men känner ändå ingen brådska. Det får bli som det blir. Hinner vi så hinner vi och annars har vi hela livet på oss.

    Hips vips tog april slut och den andra dagen av maj spenderade vi utomhus hela dagen. Vi alla behövde det. Vi städade gården, bytte bort vinterdäcken till sommardäck. Skolade om broccolin tills krukorna tog slut. Åt lunch och mellis ute mot ladugårdsväggen och suckade ljuvt över att detta snart är vår vardag. Bara ro renoveringen i hamn nu. Sen så blir det ryggen mot ladugårdsväggen och alla måltider utomhus mellan miniprojekten. Allt känns mini jämfört med vårt mastodontprojekt.

    Lo är arbetssam. Vill gärna vara med och snurra färgkors och måla faluröd. Jag köpte ju 12 pallkragar på Facebook köp & sälj som jag försöker råda bot på. Falu rödfärg råder i och för sig bot på det mesta så det känns rätt lugnt.

    Vilken fin april vi fick. Med bokföring och momsdeklaration. Vi har sålt iväg alla hästarnas höbalar – vemodigt och skönt. SAM-ansökan på plats och en sen kväll beställde vi hem en soffa vi spanat länge på som nu var på nedsatt pris. Tänk er, en soffa!

    Det var allt från min aprilmånad. Hoppas ni haft det fint. Så tror jag inte det dröjer lika länge tills vi hörs nästa gång.

  • Djuren,  Guider,  Hönsen & hönshilton

    Guide: Kläcka fram & sköta egna kycklingar!

    Har ni sett vilken liten gullig kyckling som kläcktes här hos oss i helgen? En alldeles ljuvlig, dunig liten sak! Den bor – till Los stora lycka – i tvättstugan i några dagar. Den blev olyckligtvis ensam och jag tyckte den skulle ha det så vansinnigt trist själv ute i sadelkammaren. Så nu får den bo med oss, så det så. Nu när vi fått vår alldeles egna påskkyckling så vad passar då bättre än en redig kycklingguide här på bloggen. Jag vill poängtera att inlägget innehåller många personliga värderingar och reflektionerna är mina egna. Det finns massor av regelverk kring att hålla fjäderfän men här blir inga pekpinnar, bara tips, tankar & inspiration!

    HÄR kan du läsa min hönsguide!

    För att det ska bli kycklingar måste man ha befruktade ägg. Det är bara möjligt om det bor en tupp tillsammans med hönsen (hönsen lägger ägg även utan tupp – men då blir de förstås inte befruktade). Om ett ägg är befruktat eller inte går inte att se på utsidan av ägget, det är inte heller något som påverkar smak eller liknande heller. Om man inte har höns och tupp hemma som man kan ta ägg från så är det smidigast att köpa från en uppfödare, på Facebook t.ex. finns många bra grupper för avelsägg. Annars kan man fråga runt – grannar, vänner eller liknande har kanske avelsägg att sälja.

    Kycklingar från kläckmaskin

    Att kläcka kycklingar i maskin är väldigt enkelt: man stoppar helt enkelt ett antal ägg i en kläckmaskin som håller rätt temperatur, rätt fuktighet och många sorter (bland annat min maskin) vänder också äggen automatiskt. Den varnar om det blir för varmt/kallt eller om annat problem uppstår. Att kläcka i maskin tar 21 dagar, alltså tre veckor. Jag brukar därför alltid stoppa in ägg på helgen för att kunna hålla ett extra öga under kläcket. 

    Det är inte alls svårt att kläcka fram egna kycklingar – men det kan vara gott att finna lite tips på vägen!

    Fördelar

    – Enkelt att planera när på året du vill ha kycklingarna.

    – Går att köpa ägg från hönsuppfödare och prova kläcka fram olika raser för att få olika färger på äggen

    – Kycklingarna blir ofta väldigt keliga och sociala när de är uppfödda med människo-mammor

    – Lättare att hålla kycklingarna skyddade mot faror första tiden.

     

    Nackdelar

    – Jämfört med naturruvade kycklingar så blir detta absolut mer onaturligt, kycklingarna saknar en mamma när de kläcks.

    – Kläckmaskinen behöver underhållas, vatten ska fyllas på, temperaturen ska kollas och det är viktigt att inte strömmen bryts.

    – 

    Naturruvande kycklingar

    När man låter en höna ruva fram kycklingar naturligt så vet man att det är dags att lägga ägg under hönan när hon lagt sig i redet och envist ligger kvar. Ofta “kluckar” hon och burrar upp sig. Det går förstås att peta in köpta avelsägg eller stoppa in fler ägg från egna flocken, men det är svårare att tajma in och veta när det är dags för ruvning. Hönan ligger på äggen i 21 dagar och sköter allt själv. Hönan går av äggen ibland för att äta och dricka, det är helt normalt. Det kan vara klokt att smita in och märka upp äggen som ska ruvas fram med ett “X” med en tuschpenna för att kunna plocka bort eventuella färska, tillkommande ägg. 

    Fördelar

    – Hönsmamman lär kycklingarna hur man äter, dricker och “är höna” – på riktigt.

    – Hönsmamman sköter allt från tempreglering till fuktreglering och vända äggen, sedan sköter hon de små i några veckor tills de är redo att klara sig själva.

     

    Nackdelar

    – Du vet aldrig när en höna blur ruvsugen och det går inte styra alls när kycklingarna kommer

    – Hönsmamman är ofta rädd om de små, med risk att kycklingarna inte blir lika sociala (vår naturruvade kyckling är vårt mest osociala höna idag!)

    – Hönsmamman kan efter t.ex. två veckor kliva av äggen 

     

    21 dagars väntan

    När äggen väl är i kläckmaskinen eller under hönan så tar det 21 dagar – alltså tre veckor – innan kycklingarna kläcks. De naturruvade kycklingarna sköter sig själv och inget behöver göras förutom att se till så hönan mår bra. Men med kläckmaskinen är det lite mer “drift”, detta är vad jag brukar göra under de 21 dagarna:

    Varje dag: Kolla så temperatur och luftfuktighet inte larmar. Fyll på vatten om det behövs.

     

    Dag 5: När det gått några dagar brukar jag lysa äggen för att se hur många av dem som håller på att utvecklas. Jag har en speciell lampa för detta men det funkar med vilket stark lampa som helst (t.ex. lysa med mobillampan genom en toarulle funkar fint!), håll till i ett nedsläckt rum så blir det ännu tydligare. Lys på äggets trubbiga sida, försiktigt och bara en kort stund – fostret ska inte störas i onödan! Om det håller på att utvecklas en kyckling i ägget så ser man att blodkärl börjat skapas, det ser nästan ut som ett spindelnät (se bild 1 ovan). Är ägget obefruktat ser man istället äggulan flyta runt (se bild 2 ovan). En god idé är att plocka bort de obefruktade äggen redan nu, så slipper du otrevliga (illaluktande) överraskningar senare!

    Dag 19: Med två dagar kvar stänger jag av den automatiska vändningen av äggen och ökar på fuktigheten. Temperaturen låter jag vara densamma som tidigare. I samband med detta tar jag ut plattan som gör att äggen vänds och klipper till en bit kartong och lägger under äggen. Detta gör att kycklingarna får fäste och slipper halka runt på plastgolvet när de kläckts.

    Dag 21: När kycklingarna kläcks så tar det ofta tid. De slår hål på ägget med hjälp av en liten “äggtand” på näbbens ovansida (denna kan ses de första dagarna utanför ägget – sedan försvinner den). Det tar relativt lång ti död kycklingarna att komma ut ur ägget, det kan ta allt från någon timme upp till tolv timmar innan den är ute, försök ha is i magen och öppna inte upp huven på kläckmaskinen för ofta. Helst ska man låta kycklingarna sköta det hela själv men jag har faktiskt försiktigt hjälpt någon kyckling ut ur ägget. Det är säkert inte att rekommendera men jag har blivit så blödig sedan jag själv blev mamma. Låt kycklingarna stanna i kläckmaskinen tills de är helt torra, det kan ta upp mot ett dygn. De behöver inte äta då de kan leva av gulesäcken. Gulesäcken hjälper kycklingarna att klara sig själva utan vatten och foder första tiden, den innehåller förutom energi också antikroppar som minskar risken för sjukdom hos kycklingarna.

    Vart ska kycklingarna bo?

    När kycklingarna sedan är torra är de redo att flytta ut från kläckmaskinen. Ha en bur/låda/utrymme iordningjgort med tidningspapper och värmelampa. Mitt tips är att inte ha spån i utrymmet till en början, kycklingarna kan då picka i sig små bitar av spån och det kan bli stopp i magen. Tidningar är toppen, bara byta ut när de blivit solkiga av skit. Jag har mina senaste kläck också lagt in något mjukt som påminner om en hönsmamma att ligga under – kanske ett fluffigt gosedjur från loppis eller en bit av ett tyg?

    Kycklingarna behöver inte mycket till en början, men värme behöver de. En värmelampa eller värmeplatta behövs, den ska hålla 35-37 grader till en början. Sedan kan man sänka temperaturen eftersom, när kycklingarna blir större och får fjädrar. Istället för att stirra sig blind på tempereaturen kan man kika på kycklingarna och om de ligger tätt ihop under värmelampan så brukar det vara för kallt, och om de istället ligger utspridda utanför lampan så kan det vara för kallt. Använd sunt förnuft så blir det bra!

    I takt med att kycklingarna blir större brukar jag lägga in lite spån och något roligt för dem att leka med, en vedklabb brukar vara riktigt uppskattat!

    Naturruvade kycklingar får bo med sin mamma i hönshuset. Jag har ju bara haft naturruvade kycklingar (en kyckling dessutom) en gång och de fick bo i ett eget litet “bb” för att skyddas mot hermelinen och härjade hos oss då. Det kanske är möjligt att göra en egen liten hörna i hönshuset där hönan och kycklingarna får vara ensamma ett tag? Annars skulle jag tippa att det går utomordentligt fint att ha dem tillsammans med flocken direkt, hönsmamman skyddar sina små mot eventuella elaka “mostrar”.

     

    Foder

    Kycklingarna behöver inte äta något de första två dygnen, då lever de på gulesäcken från tiden i ägget. När de väl ska börja äta kan man ge dem färdigt hönsfoder från foderbutiker (Granngården eller liknande). Jag brukar aldrig koka ägg eller ge mina kycklingar något annat än just detta färdigköpta foder. Se bara till att köpa foder avsett för just kycklingar! Annars kan mag och tarmfloran få sig en chock. 

    Om du får en hängig kyckling kan det vara bra att ha hemma en liten sån plastspruta från apoteket och mata den med vatten utblandat med honung, yoghurt funkar också fint. Det brukar kunna hjälpa.

    Kycklingarna dricker mer vatten än man först tror, men se upp med att ställa in för stora skålar till en början, de kan lätt drunkna! Jag brukar börja med en assiett med vatten första dagarna, och byter sedan ut den till en kopp för att sedan gå över till vattenautomat. Detta är en smaksak och det finns massor av olika vattenautomater – prova dig fram! Viktigt är dock att kycklingarna alltid har tillgång till rent vatten.

    Skötsel

    Naturruvade kycklingar behöver nästan ingen skötsel alls. Hönsmamman sköter det mesta. Såklart ska du kolla till de små och se till så att de har det bra, kan äta och dricka och liknande.

    Kycklingar kläckta i maskin behöver däremot lite mer skötsel. Mat och vatten varje dag – kycklingarna växer fort och det går åt mer foder och vatten än man tror. Buren behöver hållas ren. Ju mer tid man lägger på att få kycklingarna tama, desto lättare kommer det vara att hantera dem när de är fullvuxna sen.  Första dagarna är det bra om man kollar kycklingarna i rumpan så att det inte fastnat bajs där bak, ta då försiktigt bort det. De första två dygnen är kycklingarna ofta rätt trötta, det är helt normalt. I takt med att kycklingarna blir äldre så verkar de uppskatta mer och mer stimulans. Jag brukar dra runt en bur på gräsmattan så de får vara ute och upptäcka världen delar av dagen. Ibland stoppar jag in lite lättpickade matrester i en toarulle och viker in ändarna, låter dem leka med plastbollar stoppade med hönsmat. Det är bara fantasin som sätter gränser!

    Fördelar med att kläcka fram själv

    Största fördelen med att kläcka fram själv är främst att man minimerar risken för smittor och ohyra. Sedan tycker jag själv att det är kul att få prägla sin egna flock och lära känna dem från början!

    Nackdelar med att kläcka fram själv

    Den största nackdelen med att kläcka fram själv är att minst 50% blir tuppar – detta behöver man ha i åtanke. Antingen ger man bort tupparna till liv eller så nackar man dem själv. Vi har provat båda alternativen – även slaktat tuppar och provat laga mat på köttet. Det är helt klart mer angenämt att få ge bort tupparna, men det är sällan folk söker tupp.

    Introducera kycklingar i flocken

    När kycklingarna fått fjädrar över hela kroppen och är kring 6 v brukar jag introducera dem med den andra hönsflocken. De får bo i en egen del av hönshuset med möjlighet att bekanta sig med övriga gruppen pö om pö. Avdelningen kan man göra med t.ex. kompostgaller. Det brukar kunna gå rätt hårt till innan alla hittat sin plats i flocken, men ofta lugnar det ner sig ganska snabbt.

    ….

    Hoppas ni gillar min lilla guide & stort lycka till med ditt kläck!