Jul på Backen
God Jul på er. Tänk att idag är det självaste julafton. Jag blev väckt fyra gånger i natt av en pirrig Svante som viskande frågade om han fick öppna paketen nu. I år är jag så fylld av julkänsla och landade direkt så mjukt i ledigheten. Vi tar en titt på hur december sett ut tycker jag.
Gården är inbäddad i snö och det är något vilsamt med det. Trots att det kräver skottning med traktor och handkraft så tycker jag det känns så skönt när hönsen stallas in för vintern, kaninerna flyttar in i stallet och hästarna får sin höbal och inte längre ska gå på bete. Ingenting är så pirrigt som försommaren, men när det nalkas jul så vill jag bara ha det stilla, lugnt, nära och litet. Så känns det i år.
Det enda jag verkligen måste baka varje år är saffransbullar. I år blev det en variant med vit choklad. Småbagarna var pepp!
Det var första adventveckan, man visste knappt om det var dag eller natt. Att vänta på att degen ska jäsa är så oerhört långtråkigt och långsamt för en tre- och femåring. För en snart trettiotreåring så går det i ett ögonblick, jag slutar aldrig förvånas över hur tid känns annorlunda med åldern.
Barnen har pysslat sig genom december. Varje dag dras pennor, pärlor eller annat pyssel fram ur pysselskåpet. Jag har försökt att vila upp mig mellan jobbrejs, julklappsinköp och häng med nära och kära, men jag har svårt att gå och lägga mig på kvällen, alltid finns det något att dona på med.
En annan dag kom nissen med pepparkakshus.
Barnen har varit så julpepp att det är svårt att inte dras med. Och jag förstår dem, alla ljusen, goda maten, godiset, de små aktiviteterna i vardagen, skyltsöndag med ponnyridning och tomtestig, luciatåg i kyrka och på travbana. Jag är glad att jag får vara med om hela alltet på ett hörn.
Andra adventsmorgonen sa Loppan “Jag har en idé! Vi tar in granen, hela familjen!”
Fredrik och barnen hade tagit gammskotern ut i vår skog och hittat två granar att ta hem. Loppan hade valt den som fick komma in i huset.
Jag tror energinivån vid alla julbestyr varit på topp, sådär så man måste göra några kullerbyttor för att inte helt förgås.
Där man har svårt att nå får man hjälp av pappa.
Där man når själv slänger man upp kulorna som inget annat. Granens grenar var lite klena så fyra bollar åkte i backen. Men de allra flesta åkte ju faktiskt inte i backen!
Älskar de här glesa västerbottniska granarna. Kanske framför allt för att de är från vår egna mark. Pyntad med loppade kulor, ärvda kulor, köpta kulor och kulor vi fått. Lite av allt.
Vi hoppar några dagar framåt i tiden. Dan före dopparedan. Jag tror nästan jag längtat mest efter denna dagen under hela december. Jag såg dagen framför mig. Hur Fredrik och jag skulle städa och dona efter hans jobbhelg. Listan var klar. Sedan skulle vi äta middag, duscha av oss dagens städdamm och landa i soffan i pyjamas till uppesittarkvällen.
Tji fick jag.
Vi insåg redan på morgonen att, nej, granen som som stått så grön och grann i stugan i mer än två veckor nu givit upp. Det bara rasade barr från granen. När Loppans favoritjulkula med en häst på rasade i golvet för att granen inte orkade hålla ett enda gram till i vikt så bestämde vi oss, vi byter gran! Efter frukost satte vi igång att klä av granen och när jag går över gårdsplanen för att hämta vår stora sekatör så möts jag av en besynnerligt glad fuxkille som kommer travande mot mig. Skit! Buse har alltså tråcklat sig ur hagen. Jag misstänkte att jag skulle få problem med det då han besökt grannstona dagen innan utan ett brott på tråden.
Så jag satte in Buse i boxen och satte igång med att försöka sträcka upp hagen. Ut med hästarna igen och ungefär tio minuter senare var han ute igen. Han lekte med tråden, tråcklade sig ut som en ninja och vips så var han ute på egenhändig promenad.
Istället för den där juldoningslistan så fick jag elbanden runt hagen fri från is, fixa med ström och foder, ordna ny bäddning i stallet. Inte bara en svordom åkte genom mitt huvud mitt i det där. Allt jag ville var att få spendera dagen med familjen. Jag hann tappa bort både bilnyckel och telefon på kuppen men tillslut så var både gamla hagen bakom stallet och stallet fixat. Under tiden har Fredrik och barnen tagit in nya granen och klätt om den och påbörjat storstädningen.
Städat blev huset tillslut. Allt löser sig ju, det är världsliga problem i det stora hela. Jag vet, jag vet. Och när jag kom in för kvällen var hjärtat varmt och kinderna rosiga över alla timmar ute i vintern.
… och i granen hängde Loppans nya unicorn-kula. Med fluff. Och allt kändes bra.
och innan vi gjorde natt så hade jag hunnit genom både duschen och pyjamasen. Lite bingolotto hann vi med också innan vi tassade fram med barnens morgonpresent. Nya mysdressar och julstrumpor fyllda med godis, målarböcker och kalsipper. Julpirret darrade över huset när vi kröp till sängs.
Och vips så var det julaftonsmorgon. Med allt vad det innebär. Barn i mysdressar, gran med juleljus och hästar som fått sova inne för att ge matte lite julefrid.
God Jul till er alla, hoppas vi hörs mer under 2025!