Trädgård, odling & blommor

Odlingsåret 2021

Odlingspeppen var enorm i februari 2021. Jag började på ett infall filma små odlingsfilmer och var tidig med att lista frön och drömma mig bort till trädgårdslandet.

Nu när vi inte hade hästar på gården längre tog jag sadelkammaren och gjorde om den till ett tillfälligt odlingsrum. I mars samlade jag ihop krukor, godislådor, jord och frön och satte igång. Söndagarna blev mina odlingsdagar ute i “odlingsrummet”.

Allt det gröna i april gjorde mig salig, de där små gröna bladen gjorde mig så glad. Alltid hade jag Loppan vid min sida. Var så tacksam att drömmen om ett grönare liv tändes vid hennes födsel och nu fick jag äntligen uppleva några av målbilderna tillsammans med henne. 

Min målsättning vad några, kraftiga plantor av lite av varje. Men det var som att jag slant med fröpåsen gång på gång. Jag provade att vinterså blommor och spenat med snö på toppen och fortsatte att föreviga alltihopa i odlingsfilmer på instagram.

I slutet av april hade landet tinat fram och jag ropade ut “Ett, två, tre, trädgårdstider!”. Numera med stor mage och ett ständigt stånkande och stönande. Jag tänkte att det skulle vara lätt som en plätt att få fart på bäddarna, lite jordförbättring i form av gammal hästskit och saken skulle vara klar. Tji fick jag!

För jag impulsköpte tolv pallkragar i grannbyn på Facebook köp & sälj. Satte igång och planerade, utökningen skulle innebära att jag plötsligt hade dubbelt så stort land och behövde fylla tolv pallkragar. Men först målade jag, falurödfärg är ju alltid en god idé.

I början av maj var det fortfarande kallt ute och mina plantor var små och skruttiga. Jag försökte ha tålamod och tänka att vi ju inte kan dundra på i samma fart som “de i söder”. Men lite fundersam var jag, om det skulle hinna bli något överhuvudtaget. Omplantering av broccoli mot ladugårdsväggen kändes som en god idé.

Jag började skrufsa runt lite i bäddarna, köra någon kärra med hästskit och kände mig nöjd. Började klura om jag till och med skulle hinna bygga något tjusigare staket runt alltihopa (dagens staket är en “rädda det som räddas kan från hönsen”-lösning).

Jag kände efter hur kroppen mådde och tog mina stunder efter jobbet eller på helgerna. Började stånkande lyfta ut pallkragarna på plats och kände in den nya odlingsdelen.

Som alltid på våren gick tiden fort och runt om Backen började det grönska. Jag fick lägga i en extra växel i maj och rulla ut markduk, fylla pallkragar med kartong och brunnen hästskit. Puh vad jag svettades och kände pulsen ticka när jag kånkade runt på gravidmagen, skottkärran och en herrans massa skit.

Vitlöken jag satt hösten 2020 kom upp och jag provade att bädda in den i ull för att kväva ogräset.

Några av bäddarna började få oroväckande mycket grönt i sig, började inse att hela bäddarna snart skulle drunkna i envisa ogräset kvickrot. Började rycka upp så mycket jag förmådde varvat med fortsatt ompyssling av pallkragarna.  Tidigt, när det fortfarande var kyligt ute, satte jag ut den vintersådda spenaten. Kunde konstatera att vintersådd inte var något för mig, blev ingen succé, men ändå skulle de små näpna bladen ner i pallkragarna.

Helt plötsligt var det juni, allt prunkade runt trädgårdslandet och ungefär här insåg jag att, jag ligger efter! Inga frön i bäddarna, flera pallkragar gapade tomma och det enda som växte i hela trädgårdslandet var några futtiga vintersådda strån till spenat. Och kvickrot. Så jag fick helt klart lov att sätta igång, ordentligt.

Så jag gjorde en kraftsamling. Håvade fram kartong och letade fram allt möjligt bös du kan tänka dig (gammal halm/ensilage/löv/gräs) och toppfyllde med brunnen hästskit.

Jag planterade ut resten av det jag vintersått. En låda rosenskära och en låda ringblommor. Blev bara några strån av det. Halva fröpåsarna hade jag sparat för direktsådd.

Jag var nu rätt så höggravid, med bara någon liten vecka till beräknad födsel. Fredrik jobbade antingen på sågverket eller uppe på övervåningen för att få klart huset innan bebisens ankomst, jag fick helt enkelt bara ta tag i det. Mysigt var det också, att äntligen få jorda ner händerna och varva ner huvudet inför föräldraledigheten.

Mina plantor började bli långa och gängliga och att jag slant med fröpåsen i våras gjorde att jag kunde hiva ut plantor till höger och vänster. Här påväg till svärmor och svägerska med ett gäng. Morötterna är köpes, till Fapri som fick vara budbärare.

När jag gick hem på ledighet för att förbereda mig inför Svantes ankomst så fick också Loppan gå på ledighet, så vi spenderade många timmar ihop ute i landet. Hon vattnade och vattnade med lilla vattenkannan och fyllde på den med trädgårdsslangen.

Inne i sadelkammaren trängdes numera blommor! Jag har hört att tagetes ska sås med morötter för att hålla ohyra borta, så jag gjorde ett försök. Blev så otippat glad när första små knopparna kom, första blomman jag någonsin lyckats odla helt själv. Har aldrig varit ett fan av tagetes men fort började jag gilla de små, oförargliga blommorna.

Vi satte ut dem i en av bäddarna, jag är osäker än idag om det hjälpte mot ohyra, men det hjälpte i alla fall humöret att mötas av lite grönska och blomster ute i bäddarna! I samma veva tjoffade vi ut grönkålen också.

Tioende juni och jag fotar mitt lilla land från övervåningen bara för att minnas. Hälften av pallkragarna ekar tomma, markduken ligger på plats men utan täckning. Flera bäddar är helt övervuxna av kvickrot. Den gröna “häcken” av gräs mellan landen hade jag tänkt gräva bort och plantera buskar på istället, men det blev aldrig av.

Så jag hämtade andan ännu en gång, denna gång sent på kvällen då värmen om dagarna var olidlig för en höggravid. Jag hade två veckor kvar till beräknad födsel och fortfarande massor att göra.

Efter tips från både odlingsgrupper och min vän Astrid tog jag fram stora högrepen, ställde mig på den och “vickade” upp jorden, fick därmed med de långa rötterna på kvickroten. Så var det bara att samla ihop och köra bort hela alltet. Vi körde kvickroten till vår brännhög då det lika fort får fäste och börjar växa igen om man lägger det på t.ex. komposten.

Så kunde jag äntligen börja så, i mitten av juni! Visserligen kan vi ha järnnätter med frost till 10 juni ungefär, men jag hade ändå hoppats kunna så tidigare än så. Jag var otroligt glad när alla bäddar var rensade och redo för sådd, odlingspeppen gjorde sig påmind igen.

I morsdagspresent hade jag bara önskat en sak – flis! Så det ordnade Fredrik hem från sågverket åt mig.

Jag fyllde sista pallkragen, ett under med den där magen! Så kunde jag börja fylla alla odlingsytor ordentligt – som jag längtat!

Här satte jag broccoli, blev verkligen en succé, det vill jag odla fler gånger.

20 juni, all flis på plats, alla bäddar sådda och alla pallkragar likaså. Jag var i mål med förberedelserna, alldeles för sent för vad jag önskat mig. Men jag lyssnade ju på kroppen in i det sista, det är jag stolt över. Klipp till 11 juli. Lillebror var fyra dagar gammal (gick elva varma dagar över tiden) och jag besökte landet för första gången sedan han föddes. Hela landet var helt övervuxet med ogräs. Kände mest bara en massa lyckokänslor över min nykläckta bebis, så jag ryckte på axlarna och sa “nåja, det blir nog mat ändå”.

I pallkragarna kom det desto mer av det jag faktiskt planterat och sått. Så glad över denna vy.

Men i det ett år gamla trädgårdslandet var det ogräs i massor.

Så små stunder, när jag orkade, när pyttebebisen sov och helt enkelt när det passade, så snörde jag ut en gammal sittdyna och började rensa fram blomster och grönsaker igen.

Det vara exploderade överallt och jag var inte redo för denna växtkraft. Jag hann inte ens tänka på vilket staket jag ville ha så var det högsommar. Strök det önskemålet från min mentala “önskelista” tillsammans med tjusiga växtstöd. Två stängselstolpar med höbals-snören fick fungera som växtstöd åt ärtorna.

Nog om allt ogräs! För det kom ju både blomster och grönsaker för fullt! Ringblomman blev snabbt en favorit!

I mitten av augusti var jag hyfsat ikapp. Fortfarande med väldigt låga förväntningar på mig själv, men nöjd över att det ändå blev ett ordentligt odlingsår. Hela tiden med barnen vid min sida.

Loppan knyckte morötter så mycket hon bara orkade äta. När hon var nöjd fick kaninerna eller Fapri resten. Jag hade gallrat dåligt så vi hade mängder med näpna, jättegoda morötter.

Mest stolt blev jag över broccolin som ståtligt växte till sig i två pallkragar.

Ringblommorna började knoppa på riktigt och vi drunknade i grönkål!

Även betorna gallrades dåligt (och såddes ju sent) så de blev rätt små, men mycket blev mat-storlek också. Loppan älskade att plocka blommor med mig. I pallkragen bakom henne hade jag hunnit riva upp all lök ~ ingen storlek att skryta om varken i år eller förra året, kanske borde jag prova så från frö istället för sättlök?

Plötsligt drunknade vi i ringblommor! Jag var helt övertygad om att vintersådd inte var värt besväret, de frösådda kom precis lika starkt och tog oss alla med storm.

Rosenskärorna blev en favorit, som ett grönt fluffigt moln med vackraste av blommor. Vi plockade buketter och grönsaker så mycket vi bara orkade. Visste ni att stammen och bladen är lika goda som buketten på broccolin? Går utmärkt att göra soppa på!

Mina skördekorgar började äntligen fyllas till bredden och vara sådär härliga jag bara kunde drömma om i våras. Äntligen gav arbetet lön för mödan. Flera krogar med broccoli bar jag in och förvällde i lättsaltat vatten för att sedan frysa in.

Jag försökte mig på att göra någon sorts plan i telefonen för att hinna ta tillvara på allt som var skördeklart exakt samtidigt. Men jag är dålig på att planera inser jag ~ tillslut gick jag bara på känsla och det blev ju bra ändå.

Ett problem jag hade i sommar var att någonting åt på min zucchini! Vi fick enorma mängder så det gjorde inte så mycket, men lite girig blev jag och ville gärna behålla allt gott för mig själv.

Åkersnigeln var boven! Verkade vara fler än jag i Västerbotten som haft problem med dessa bad boys. Året innan var det kålmalslarver som åt grönkålen, de var vi nästan helt förskonade från, men åkersnigeln åt både vitkål, spetskål och zucchini som om det inte fanns någon morgondag.

Vallmon. Åh, vallmon! Det var ju mitt första år med blommor och jag blev hopplöst förälskad. På instagrammen såg jag vallmo i juni-juli hos de flesta, min kom i september, så bitterljuvt att jag snart skulle förlora allt vackert till frosten. Njöt massor av denna tid.

Försökte samla frön men kom på att jag ju bara odlat ettåriga blommor. Går det då? Nej?

Skördetiderna fortsatte. Vi åt alla goda grejer och försökte ta tillvara på överskottet. Rödbetor las in. Ringblommorna togs in och torkades.

Morotstjuven fortsatte sitt arbete i en rasande fart. Rosenskäran bara knoppade och knoppade och knoppade.

Grönkålen var mallig. Fantastiskt god och vacker.

Femte oktober firade vi tretton år ihop och på köksbordet stod så mycket blommor jag orkat plocka ute i pannlampans sken. Frosten hotade oss varje natt och jag ville spara allt som gick.

En torsdagskväll ordnade jag skördemarknad i vår bagarstuga med hembakt bröd, ringblomsalva och grönkål i paket. Glad över min lilla hittepå-gårdsbutik. 

Så kom den – vintern. Med full kraft. Rosenskäran tvärdog. Pallkragarna fylldes med snö. Frosten tog allt grönt och sedan bäddade snön in allt det vissna och döda i ett vackert täcke.

Jag sprättade upp mina sista morötter, palsternackor och knäckte av några grenar grönkål. Sedan stängde jag trädgårdslandet för hösten och kände mig ytterst nöjd med utfallet. Mat blev det. Landet är utökat och redo för kommande år. Jag hann vara både gravid, höggravid och nyförlöst där ute i landet och odlingen skänkte mig både terapi och ett lugn som jag absolut behöver.

Bästa med årets odling var nog att det blev både blommor och grönsaker trots att jag var så sent ute. Så mycket gott vi ätit och så många buketter som prytt vårt hem. Sämsta var åkersnigeln och all kvickrot som jag bara inte får bukt med.

Kommande odlingssäsong ska jag satsa på:

– Använda de odlingsytor jag har!
– Hitta på något där “gräshäcken” är idag
– Fundera vad jag vill ha för inramning av alltihopa (absolut inte bygga det i år!)
– Vända landen och jordförbättra tidigt, när ivern är stor och tidsspannet stort
– Inte bränna all odlingspepp i mars, istället ge mig själv rätt förutsättningar att orka med landen hela sommaren
– Satsa på både ätbart och blomster, blommor skänker så mycket mer glädje än jag trodde!
– Ha kul, skita ner mig och fortsätta ha en avslappnad syn på hela alltet

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *