• Allmänt

    Glad Påsk

    Äntligen är min favorithögtid här! Det dekoreras med små porslinstuppar, urblåsta ägg hängs i riset, vi är utomhus med våra familjer och kommer en bit på våra projekt. Det är i alla fall förhoppningarna och förväntningarna för helgen!

    Våra små kycklingar växer så de knakar och idag fick de följa med till förskolan, Loppan var målad till en liten påskkärring när jag hämtade henne idag och grann-kusinerna har varit här på både mellis och cykeltur. Äntligen tinar vägen fram, fåglarna kvittrar och allt blir så enkelt.

    Jag ser fram emot en härlig påsk. Vi ska klämma in mycket men jag hoppas också kunna sno åt mig några minutrar med sådder, pyssla med djuren och sitta och glo med ett glas påskmust med näsan mot solen!

    Glad Påsk på er!

  • Lantliv

    Bakslag och kycklingar!

    Nu börjar våren kännas på riktigt! Pirret har gått över till en känsla av att vi faktiskt är där, trots snömängderna som kommit senaste dagarna. Jag smög ut ikväll medan Fredrik la barnen och plockade in ägg, kliade kaninerna under öronen och stod en stund och insöp aprilkvällen. Känns så gott. Har så mycket att berätta och skriva om framöver så jag blir alldeles nipprig! Tills vidare kikar vi tillbaka på senaste, något spretiga, veckan!

    Efter förskolan blåste jag ur ägg – till Loppans stora förtjusning – så fick hon dekorera med färg. Så mysigt pyssel!

    Runt om i köket hängde äggen på tork, i väntan på påskris! 

    Vi passade på att baka också! Dadelbollar till mellisfikat och Drömgårdens påskkaka av alla urblåsta ägg – gott!

    Så blev det äntligen helg och vi stapplade ut i bara pyjamasen och tunn jacka för att kolla läget i sadelkammaren där vår äggkläckningsmaskin surrat på i tre veckor.

    Det var spännande minsann! Lyckan var total när två små kycklingar redan hittat ut ur äggen!

    Så otroligt näpna och rara. Varken jag eller Loppan fick nog av de små. Vi hade besök av min syster och systerdotter på lunch och lek. När jag sedan skulle kolla till kycklingarna (som nu blivit tre stycken) så hade de kommit iväg från värmelampan och låg alldeles livlösa på rad. Hela aftonen fick de spendera innanför min tröja och efter en stund droppade jag i dem lite sockerlösning så de piggade på sig. Puh!

    Totalt fick vi fem raringar!

    Sedan har det varit ett himla pusslande och flängande. Läkarbesök, tandläkarbesök, kompisbesök, biodlarkurs och allt annat som livet kan bjuda på. Är i behov att minska ner på aktiviteter och ägna mig mer åt att jaga en liten huligan i skafferiet och sådant. Skala ner och sakta in.

    Under fredagen hade vi vinterns värsta snöstorm och hela Backen är numera inbäddad i vispgräddelik snö. Fullständigt onödigt, förstås. Men också hoppfullt att det är april och inte februari, ändå. Lite plusgrader på detta så ska det nog ordna upp sig!

    Har gått runt med en känsla av att vi har så mycket att ordna och fixa. Ibland sköljer det bara över mig att vi bor på en rackarns gammal gård med rackarns mycket kommande projekt. Vi håller på att staka ut vad vi ska hugga tag i för något i sommar. Jag vill göra lagom mycket.

    Så spenderade jag måndagskvällen med biodlargänget. Vi smakade honung och spikade ramar. Det är så intressant och roligt, samtidigt som jag slåss med mig själv om hur många intressen jag faktiskt ska ha. Ljuvliga i-landsproblem jag besitter.

    En liten glimt från oss på Backen var det!

  • Guider,  Trädgård, odling & blommor

    3 enkla blommor att direkså i sommar

    Nu svämmar instagram över med odlingspepp, frösådder, dahliaknölar som väcks till liv och trädgårdspeppen (och hetsen?) är enorm! Men det är absolut inte försent att börja så, förutom att så frön i tråg och krukor så går många sorter bra att direktså direkt ute i landet eller pallkragen i början av sommaren. Jag tänkte berätta om tre väldigt lättodlade blomsorter som dessutom är otroligt vackra!

    Ringblomma

    En blomma, vacker i sin enkelhet med orange eller gula kronblad. Ringblomman blommar generöst från juni/juli och hela sommaren, fram till första frostnätterna. Blomman blir väldigt vacker i buketter och står sig relativt länge i en vas inomhus. Ringblomman är väldigt allsidig, den har antiinflammatoriska egenskaper som gör att den passar bra till att göra salvor, cerat och annat med (finns inget bättre mot nariga läppar, röda bebisrumpor, torra hälar eller knogar). Den är dessutom ätlig och piggar upp sommarsalladen eller efterrätten med de vackra kronbladen. 

    Vallmo

    Vallmo är en väldigt rar blomma som ofta blommar tidigt och älskas av våra viktiga pollinatörer! Vallmon är otroligt vacker i buketter men står sig inte särskilt länge, ute i trädgården gör den sig bättre och står stolt med sina vackra, stora kronblad. När kronbladen trillat av bildas en kapsel med frön i, dessa går att plocka in och använda som dekoration eller för att spara frön, men man kan också låta kapslarna stå kvar så kan vallmon självså sig. Den är inte särskilt kinkig och behöver knappt ens vattnas, den växer fint även under torrare perioder.

    Rosenskära

    Denna vackra blomma är nog min favorit. Den finns i flera olika färger men den vita kanske är den mest klassiska? Rosenskäran står sig bra i vas och ju mer man plockar desto mer knoppar dyker upp, det är dock inget måste, den blommar fint och mycket ändå. Det är viktigt att inte gödsla för mycket, då blir det bara en grön buske med väldigt få blommor. Rosenskäran stjälkar är väldigt fina och fungerar fint som extra utfyllnad i buketter. Även rosenskäran älskas av pollinatörer och blommar ordentligt hela säsongen. Ett måste i trädgårdslandet!

    Så direktsår jag blommor!

    Jag väntar in rätt tillfälle, detta är efter de sista frostnätterna (i början av juni hemma hos oss – men detta är såklart olika beroende på vart du bor). Jorden ska ha hunnit bli lite varm, ca 5 grader. Jag brukar inte använda jordtermometer utan “går på känsla”. Jag ser till att ytan är hyfsat slät, stör ut fröna över ytan (pallkragen eller delen av trädgårdslandet/bädden du tänkt så i) utan att tänka allt för mycket på avstånd mellan fröna, sedan strör jag på jord eller brunnen hästskit, beroende på vad jag har hemma. Sedan vattnar jag då och då om det behövs. När plantorna kommit upp ordentligt kan man gallra mellan dem (använd en sax och klipp av plantan, då dör rötterna, istället för att råka slita upp fler plantor än du tänkt dig), men det är bara nödvändigt om de står hiskeligt nära varandra, jag tycker ofta fröpåsarnas 20-30 cm mellan plantorna är överdrivna och har mina betydligt tightare än så!

    När blommorna väl är uppe ur jorden så vattnar jag vid behov och några gånger under sommaren kan jag passa på att vattna med lite gödning (guldvatten från Loppans potta eller “fisvatten” gjort på vatten, höns- och hästskit). Men alla tre blommorna är otroligt lättskötta och behöver knappt skötas om. Mycket tacksamma nybörjarblommor!

    Pinna på Pinterest!

  • Drömmen,  Guider

    Ikeahack – pyssla din egna vas!

    Jag fick den vackraste buketten med tulpaner av min barndomsbästis Nattis i veckan, då fick jag äntligen en spark i baken att ta tag i ett enkelt pyssel jag tänkt göra sedan några veckor tillbaka. Jag fick nämligen tag i två vaser från IKEA som kostar ynka nitton kronor styck. Sedan limmade jag enkelt ihop dem med “Loctite” eller “superlim” som det heter i min familj, torkar på nolltid! Men akta fingrar, bord och kläder!

    Jag har länge spanat på en “bubblig” vas men alla jag sett har varit så vansinnigt dyra. Trettioåtta kronor var det absolut värt. Går ju limma ihop allt från loppisvaser till gammal bös man har i köksskåpen, bara man får vila ögonen på något utöver det samma gamla vanliga så blir man lite pirrig, ju!

    Så tar vi helg, med tjusiga buketten tulpaner i mycket simpla, men tjusiga, vasen!

  • Fika & dessert,  Recept

    Vårt godaste mellis – Dadelbollar!

    Jag tror att jag delat detta recept med er förr, men vi gör det så ofta så det tål att lyftas igen. Dadelbollar. Vi gör ofta 1,5 sats (alla dadlar i påsen räcker till det) och stoppar i frysen. Sedan nallas det till mellis, till stödfika i stallet, som godbit efter lunchen. Ja, ni förstår! 

    Ingredienser

    16 dadlar (vi köper de som redan är urkärnade från Änglamark)
    3 dl havregryn
    1 dl riven kokos
    3 msk kakao
    1-2 tsk honung
    0,5 dl kokosolja
    2 msk starkt, kallt kaffe
    1,5 msk vatten
    Riven kokos till topping

    Instruktioner

    Lägg alla ingredienser i en mixer och mixa alltihop till en jämn smet som går att forma. – Sedan är det bara att rulla till lämpligt stora bollar, rulla i riven kokos!

    Våde Loppan och jag tycker att baka är otroligt kul, hon står med mormorsydda bagarhatten på sned, redo att provsmaka från bunkar, rulla smeten till maskar och slicka visparna. Mammahjärtat blir varmt av synen, åh!

  • Livet utanför backen

    Vi vidgade vyerna igen

    Vi skulle egentligen åka till fjälls under påskveckan och planerade för fullt för pulkabacke, skoter, och muurikka-luncher utomhus. Men i samma veva började Svante krypa och det bästa han vet är att krypa fram till den framstickande murstocken och försöka sätta i sig isolering. Så vi kände att projektet med att bygga ihop en tv-bänk prioriterades upp i en rasande fart. När vi ändå skulle iväg till storstan (vilket är Umeå för oss) så tänkte vi att vi kan göra en familjehelg av det och hälsa på en god vän som fått barn. Så fick det bli!

    Förstå hämtade vi släpet hos mina föräldrar. Sedan besökte vi lill-coop och laddade upp med snacks för hela helgen: russin, festis, bokstavskex, choklad att smygäta för föräldrarna, bananer och nötter. Sedan rullade vi längst inlandet. En paus i Botsmark för att sträcka på små ben, byta en blöja och sedan tråcklade jag mig in i baksätet mellan barnens barnstolar för att söva den lilla huliganen som suttit och pratat glatt hela vägen.

    Vi badade först på Navet. En ny upplevelse för oss alla, vilket fint badhus! Barnen älskade det och precis när vi var klara med badet kunde vi checka in på hotell Mimer som ligger intill badhuset. Jag köpt åt mig en halvtimme på stan medan Svante sov eftermiddag. Köpte påskiga stearinljus, ett påskpynt i papper till Loppans rum och en tvål. Och tittade på folk. Mycket angenäm sysselsättning en fredagseftermiddag.

    Sedan fick vi fort som rackarns svira om och gå till restaurangen. 

    Vi delade på en Surf and turf på Harrys. Gott var det!

    Våran glada Svante som rev runt bland menyer och gjorde allt bus med ett leende, som vanligt. Och Loppan åt minsann upp all mat och fick en glasspinne. Succé!

    Sedan somnade vi alla tidigt bland mjuk bäddning. Åt frukost, hälsade på en ny, rar bebis som kommit till världen och sedan åkte vi till stora blågula varuhuset för att försöka få ihop till en tv-bänk. Hem åkte vi med en drös köksstommar vi ska pussla ihop.

    Och nu känner jag mig nästan klar med vidgande av vyerna. Jag har längtat så efter att få se lite annat, åka iväg lite, vara mer ledig efter alla år med hästar. Men nu längtar jag bara efter gårdssysslor, trädgårdslandet, att få ta hem hästarna och allt som finns i vår bubbla. Till sommaren åker vi nog iväg en sväng igen, men kommande tiden vill jag spendera uteslutande på vår Backe. Fint att landa där.

  • Djuren,  Lantliv

    Våren och hur det spritter

    Några dagar av lagom med fullt upp har vi haft. Kameran har snällt legat på sin plats och inte knäppt en enda bild från vårt hemmapåtande. Vi hade ärenden in till staden, lekdejter med småvänner och så vidgade vi vyerna igen (mer om det senare). Men så blev det söndagskväll, vi byltade på oss overaller, stalljackor och stallskor. Packade in oss i lilla skoterpulkan och puttrade över åkern till svärföräldrarnas gård. Det var nästan en vecka sedan vi sågs så jag har längtat, och barnen likaså. 

    Vi smög in i ladugården som förvandlats till ett enda stort BB. Spänningen visste inga höjder när ett alldeles nyfött lamm låg i en av boxarna. Barnen tittade storögt på spektaklet.

    I alla boxar låg en eller två lamm. Elva stycken. Några kära återseenden med tackor jag stått och kliat under hakan bara dagar innan lammen anlände. Så vanvettigt söta och mjuka. Nu väntar lugn och ro för lammen kommande tid, för att sedan, när de vuxit till sig, få gå på bete hela sommaren lång.

    Jag får inte nog av lammen, är så fascinerad över hela spektaklet med lammperioden. Imponerad av svärmor och svärfar som går nattrundor, håller lamm-vakt, hjälper till vid födslar och gör allt med sådan respekt och kärlek till djuren. De är i goda händer, de små liven.

    Så tittar sig svärmor över axeln och säger helt lugnt “nu är det något på gång hos tackan igen”. Fredrik smyger ut med barnen och jag ställer mig på tå för att få en skymt av händelseförloppet. Svärmor och svärfar hjälper tackan lite, lammet är stort. Några minuter sedan är han ute, en stor bagge. Jag står tårögd med kameran i handen och känner så många känslor. Överväldigad, häpnad, fascinerad, glad och överraskad! Några minuter senare står baggen upp och letar råmjölk. Jag är helt golvad av upplevelsen!

    Vi dröjer oss kvar efter läggdags och får inte riktigt nog. Men tillslut så måste vi hem. Jag tänker på vilka häftiga upplevelser jag fått vara med om senaste tiden. Mäktiga möten med människor och djur. Glad över alltihop. Känner mig pirrig inför våren och även om jag vaknar upp till snöoväder dagen därpå så rör det mig inte i ryggen. Vetskapen om att det föds lamm på granngården gör mig så hoppfull. Det pirrar till i magen. Jag vill fylla dagarna med så mycket liv det bara går nu, så mäktigt det är, vårt lilla liv på och runt om Backen.

  • Nedervåningen,  Renovering

    Uppdatering i trapp-projektet

    Vi håller ju på att förvandla vårt lilla skyffe under trappen till en städskrubb och i samma veva förvandlar vi trappen till en trevligare plats. Jag har ju nämnt projektet både här och här men i mål är vi inte. Våra sjukbubblor tog knäcken på oss och nu har projektet legat vilande i flera veckor. Till helgen fortsätter projektet i sakta mak, det blir kul!

    För någon vecka sedan dök i alla fall ett paket upp på kökssoffan. Tjusigt paketerat med Gysinges egna tejp.

    Där i låg allt vi behöver för att måla vår trapp med linoljefärg. Jag är totalt livrädd (nåja!). Är rädd att det blir fel och måste göras om, eller att färgen inte fäster. Eller att den aldrig torkar så allt vårt sockludd och fotavtryck kommer synas i färgen. Gud bevare mig väl.

    Efter att ha pratat en liten dutt med Frida Sömskar (följtips!) så föll valet på två olika varianter av Grön Umbra. Vi har samma kulör på pärlsponten i hallarna, bara olika procent-tal.

    Valet föll på den mörka, 60% Grön Umbra. Jag tror det kommer att bli kanonfint både till timmret och till pärlsponten i huset. Men rädslan att misslyckas är påtaglig! Till påsk hoppas jag vi kan ordna övernattning och måla hela trappen i ett svep. Sjukt läskigt och sjukt spännande!

  • Djuren,  Hönsen & hönshilton,  Kalas & födelsedag,  Lantliv,  Vår lilla Lo,  Vår lilla Svante

    Mars, kalas, sjukdom och hönsmatematik

    Må ni tro att jag är less att starta varje inlägg med att vi varit sjuka. Jag tror att hela mars susat förbi i någon sorts sjukdimma. Det har kräkts, det har varit hög feber, det har varit covid och det har varit migrän. Hoppet är det sista som överger en så jag hoppas innerligt att kommande tiden bjuder på bra mycket friskare och energirika tider. Jag saknar att göra fint hemma, gå på loppisrundor och hugga tag i något projekt (behöver kanske inte ens nämna att trapp-projektet stått stilla?) nåväl. Det är småsaker ändå, vardagssjukdomar och lite gnissel i vardagen ~ men jag medger att jag längtar enormt mycket efter att ha lagt denna tid bakom oss. Men några fina glittrar har fastnat i kameran, vi tar en titt!

    Någon av helgerna i mitten av mars hade vi stora uppdrag, barnen och jag. Fredrik hade åkt till fjälls med några kompisar och grannarna hade åkt iväg på skidsemester. Vi packade därmed med oss den varma chokladen, frukostmackorna och tjavade yrvakna iväg ner för backen.

    Svante var också med förstås! Han som mest bara sovit bort sina första månader i livet har nu vaknat till ordentligt och är så fascinerad av hästar, höns, kaniner och den där storasyrran som är hur cool som helst.

    Hästarna är morgontrötta, står och blinkar yrvaket och kunde absolut tänka sig rulla runt i spånet en stund till. Fapris lurviga öron är bland det gulligaste jag vet.

    Helgen fortsked i fina vårvintervädret. Vi plockade fram springcykeln och hade härliga timmar utomhus, gick mellan stallet och hemmet och pysslade med djur, grillade lunch utomhus och fyllde depåerna med sol.

    Men så märkte jag hur Loppan var stekhet. Covid. En mycket mild variant skulle det visa sig vara. Tack och lov.

    Vi drog ner tempot. Hämtade ägg och bakade en kaka. Gluttade på film och vilade ett slag när lillebrorsan sov i vagnen. Vi blev väldigt fascinerade av att plötsligt hitta ett vitt ägg bland våra bruna och beige ägg!

    När Loppan piggat på sig följde tre extradagar hemma och sedan fick hon gå tillbaka till efterlängtade förskolan. Och på kvällen? Kalas för kusinduon som fyller år med bara tre dagars mellanrum. Förra året firade vi intill solväggen hos kusinerna, i år hade vi en stormigare variant av kalas hemma hos oss.

    Det bjöds på pannkaka på Muurikkan.

    Lo hade knappast tid att sitta still och äta när det fanns såpbubblor och kusiner på besök! Så roligt!

    Sedan blev stormen outhärdlig så vi snörde i iläggsskivan i bordet och körde resten av kalaset inne. Paket till småtjejerna och lillprinsen fick prova alltsammans! Fortfarande i pyjamasen, så som det kan bli!

    Jag hade svängt ihop en ny ormtårta och faster kom med ljus så båda fick blåsa!

    Småtjejerna kramade varandra hejdå, och om jag känner Lo rätt så saknade hon sin Signe samma sekund som hon lämnade huset.

    Sedan har det varit glimtar av att få vara kreativ. Fundera över livet och vad det ska bjuda på framöver. Vi har pysslat om djuren, satt små frön i jorden och gjort allt för att försöka göra sådant vi får energi av. 

    För rätt som det var hade Svante åkt på covid och var vaken om nätterna. Har varit bortskämd med en bebis som sovit gott i åtta månader så jag kunnat hålla ett gott tempo om dagarna, men sömnlösa nätter tär fort. Jag beundrar alla som klarar av att leva vanliga liv och sova lite, ni är mina idoler.

    En av mina gamla hönor har varit dålig och fått lite extra omsorg. Så när jag insåg att vi skulle behöva nacka henna tröstade jag mig med att stoppa hela kläckaren full med ägg. För minus en höna betyder ju plus sju kycklingar? Det är höns-matematik!

    Ute i sadelkammaren har vi stått och tittat på kläckmaskinen och Lo säger varje dag “gå till äggen och kolla dom har det bra?” med uppfordrande stämma.

    I I samma rum står de första blygsamma sådderna. Hej lilla jalapeno! Blir så himla glad av ett näpet, grönt litet strå!

    Vårvintern har varit här med besked. Vi fikar och äter utomhus, leker i sista snöhögen, sover gott utanför ull-åkpåsen och fyller bleka ansiktet med fräknar. Härliga tider!

    Det tinar och tinar och tinar. Backen badar i sol.

    Senaste dagarna har vi stött fåren. Vi allihopa tycker att det är lika kul! 

    Men utemellan har vi känt oss trötta och ut-slut också. 

    Vi tog ett varv runt gården och bestämde vad vi ska göra i sommar. Stryker och stryker från den långa listan. “Barnen är ju så små, detta kan vi göra nästa år”… “Ska vi verkligen lägga pengar på det?..” och så vidare.. men städ och röj ska vi ägna oss åt så mycket vi orkar. Detta rum, “hörummet” ska få bli “hästrummet” så småningom. Hoppas på en tjusigare efter-bild.

    Så sa vi hejdå till lilla Chatrine-hönan som var en av original-hönsen jag fick av grannarna 2018.

    Sedan har jag haft livets värsta migränattack hittills och nu, nu vågar jag kanske hoppas att vi gjort bort det värsta? Kan vi få vara friska nu? Idag ska jag i alla fall åka iväg med mina barndomsvänner och fira våra trettioårsdagar – ska bli så himla härligt! Kram på er!

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet

    Vårkänslorna

    Vi har tagit oss ner för Backen. Den lilla treåringen med covid, en blekgrå moder och bebisen som i veckan knusslat med dagsvilorna. Jag vill skaka av mig känslan av sjukdom och trötthet, jag är så less på min egna uppsyn att jag bara vill stänga in min egen kropp i en garderob i några dagar och låta den bara vara. 

    Vi mockar boxarna. Fyller vatten och donar på. Loppan kan alla rutiner utantill. Skotta kiss och skit i skottkärran, tömma den ute på gödselstacken, dutta ut stalosan i boxarna och fylla på med fräscht spån för hästarna att sova på, fylla vatten i vattenkannor och slutligen sopa. En hel vinter av stallsysslor på deltid har passerat. Med alldeles för lite hästpyssel för min smak. Men allt har sin tid, och nu börjar tiden för hästrelaterade aktiviteter i vår lilla familj. Så efter sopningen tar vi in vår ponny. Borstar bort vinterpäls, kratsar små hovar och tar på sadeln.

    Vi går ut i solen. Loppan sitter som gjuten i sadeln. Jag håller i grimskaft och barnvagn. Kisar mot den skarpa marssolen och känner en uns av hopp när jag hör hur ponnyhovarna smattrar mot asfalten. Hästar har den mest helande effekten på mig.Vi går en bit åt ena hållet, vänder, springer lite längst Byavägen. Stannar för skoltaxin och Lo vinkar försiktigt. Möter skolbarnen som kommer med bussen från högstadiet i Burträsk, någon mil bort. Vi kommer tillbaka till stallet och den korta rundan har helt suddat bort de grådassiga känslorna i mig. Jag känner ett pirr i magen inför våren för första gången på länge.

    Loppan får den utlovade bullen som farmor bakat. Söt som socker sitter hon där med lockarna spridda runt kragen och berättar viktigheter för mig. Jag känner mig nog knappt trött längre, bara glad att vi tog oss ut och tacksam över tillvaron. Tålamodet påfyllt och kanske fick jag årets första fräken på näsan med, när vi spatserade genom byn.

    Det är något jag håller högt hos mig själv. Min förmåga att uppskatta de små sakerna i livet – det finns SÅ mycket att uppskatta och vara tacksam över. Jag behöver inte mycket för att gå från glåmig och trött till pigg och pepp. “Lite häst” är receptet på medicinen jag behöver i mitt liv.

     Ibland tänker jag att det vore enklast att ta en hästpaus under några år, så kanske det är också? – Enklast alltså. Men så kommer dagar som dessa, när jag rent utav ser med facit i hand vad en snart tjugosjuårig liten shetlandsponny kan göra med humöret. Så ser jag plötsligt årets första riktiga vårtecken framför mig: ponnypäls i drivor på golvet. Tänk snart ackompanjeras det med tussilagos, storspovssång och påskkycklingar.

    Ja jo, jag tror nog jag är redo för våren ändå.