Guide: Kläcka fram & sköta egna kycklingar!
Har ni sett vilken liten gullig kyckling som kläcktes här hos oss i helgen? En alldeles ljuvlig, dunig liten sak! Den bor – till Los stora lycka – i tvättstugan i några dagar. Den blev olyckligtvis ensam och jag tyckte den skulle ha det så vansinnigt trist själv ute i sadelkammaren. Så nu får den bo med oss, så det så. Nu när vi fått vår alldeles egna påskkyckling så vad passar då bättre än en redig kycklingguide här på bloggen. Jag vill poängtera att inlägget innehåller många personliga värderingar och reflektionerna är mina egna. Det finns massor av regelverk kring att hålla fjäderfän men här blir inga pekpinnar, bara tips, tankar & inspiration!
HÄR kan du läsa min hönsguide!
För att det ska bli kycklingar måste man ha befruktade ägg. Det är bara möjligt om det bor en tupp tillsammans med hönsen (hönsen lägger ägg även utan tupp – men då blir de förstås inte befruktade). Om ett ägg är befruktat eller inte går inte att se på utsidan av ägget, det är inte heller något som påverkar smak eller liknande heller. Om man inte har höns och tupp hemma som man kan ta ägg från så är det smidigast att köpa från en uppfödare, på Facebook t.ex. finns många bra grupper för avelsägg. Annars kan man fråga runt – grannar, vänner eller liknande har kanske avelsägg att sälja.
Kycklingar från kläckmaskin
Att kläcka kycklingar i maskin är väldigt enkelt: man stoppar helt enkelt ett antal ägg i en kläckmaskin som håller rätt temperatur, rätt fuktighet och många sorter (bland annat min maskin) vänder också äggen automatiskt. Den varnar om det blir för varmt/kallt eller om annat problem uppstår. Att kläcka i maskin tar 21 dagar, alltså tre veckor. Jag brukar därför alltid stoppa in ägg på helgen för att kunna hålla ett extra öga under kläcket.
Det är inte alls svårt att kläcka fram egna kycklingar – men det kan vara gott att finna lite tips på vägen!
Fördelar
– Enkelt att planera när på året du vill ha kycklingarna.
– Går att köpa ägg från hönsuppfödare och prova kläcka fram olika raser för att få olika färger på äggen
– Kycklingarna blir ofta väldigt keliga och sociala när de är uppfödda med människo-mammor
– Lättare att hålla kycklingarna skyddade mot faror första tiden.
Nackdelar
– Jämfört med naturruvade kycklingar så blir detta absolut mer onaturligt, kycklingarna saknar en mamma när de kläcks.
– Kläckmaskinen behöver underhållas, vatten ska fyllas på, temperaturen ska kollas och det är viktigt att inte strömmen bryts.
–
Naturruvande kycklingar
När man låter en höna ruva fram kycklingar naturligt så vet man att det är dags att lägga ägg under hönan när hon lagt sig i redet och envist ligger kvar. Ofta “kluckar” hon och burrar upp sig. Det går förstås att peta in köpta avelsägg eller stoppa in fler ägg från egna flocken, men det är svårare att tajma in och veta när det är dags för ruvning. Hönan ligger på äggen i 21 dagar och sköter allt själv. Hönan går av äggen ibland för att äta och dricka, det är helt normalt. Det kan vara klokt att smita in och märka upp äggen som ska ruvas fram med ett “X” med en tuschpenna för att kunna plocka bort eventuella färska, tillkommande ägg.
Fördelar
– Hönsmamman lär kycklingarna hur man äter, dricker och “är höna” – på riktigt.
– Hönsmamman sköter allt från tempreglering till fuktreglering och vända äggen, sedan sköter hon de små i några veckor tills de är redo att klara sig själva.
Nackdelar
– Du vet aldrig när en höna blur ruvsugen och det går inte styra alls när kycklingarna kommer
– Hönsmamman är ofta rädd om de små, med risk att kycklingarna inte blir lika sociala (vår naturruvade kyckling är vårt mest osociala höna idag!)
– Hönsmamman kan efter t.ex. två veckor kliva av äggen
21 dagars väntan
När äggen väl är i kläckmaskinen eller under hönan så tar det 21 dagar – alltså tre veckor – innan kycklingarna kläcks. De naturruvade kycklingarna sköter sig själv och inget behöver göras förutom att se till så hönan mår bra. Men med kläckmaskinen är det lite mer “drift”, detta är vad jag brukar göra under de 21 dagarna:
Varje dag: Kolla så temperatur och luftfuktighet inte larmar. Fyll på vatten om det behövs.
Dag 5: När det gått några dagar brukar jag lysa äggen för att se hur många av dem som håller på att utvecklas. Jag har en speciell lampa för detta men det funkar med vilket stark lampa som helst (t.ex. lysa med mobillampan genom en toarulle funkar fint!), håll till i ett nedsläckt rum så blir det ännu tydligare. Lys på äggets trubbiga sida, försiktigt och bara en kort stund – fostret ska inte störas i onödan! Om det håller på att utvecklas en kyckling i ägget så ser man att blodkärl börjat skapas, det ser nästan ut som ett spindelnät (se bild 1 ovan). Är ägget obefruktat ser man istället äggulan flyta runt (se bild 2 ovan). En god idé är att plocka bort de obefruktade äggen redan nu, så slipper du otrevliga (illaluktande) överraskningar senare!
Dag 19: Med två dagar kvar stänger jag av den automatiska vändningen av äggen och ökar på fuktigheten. Temperaturen låter jag vara densamma som tidigare. I samband med detta tar jag ut plattan som gör att äggen vänds och klipper till en bit kartong och lägger under äggen. Detta gör att kycklingarna får fäste och slipper halka runt på plastgolvet när de kläckts.
Dag 21: När kycklingarna kläcks så tar det ofta tid. De slår hål på ägget med hjälp av en liten “äggtand” på näbbens ovansida (denna kan ses de första dagarna utanför ägget – sedan försvinner den). Det tar relativt lång ti död kycklingarna att komma ut ur ägget, det kan ta allt från någon timme upp till tolv timmar innan den är ute, försök ha is i magen och öppna inte upp huven på kläckmaskinen för ofta. Helst ska man låta kycklingarna sköta det hela själv men jag har faktiskt försiktigt hjälpt någon kyckling ut ur ägget. Det är säkert inte att rekommendera men jag har blivit så blödig sedan jag själv blev mamma. Låt kycklingarna stanna i kläckmaskinen tills de är helt torra, det kan ta upp mot ett dygn. De behöver inte äta då de kan leva av gulesäcken. Gulesäcken hjälper kycklingarna att klara sig själva utan vatten och foder första tiden, den innehåller förutom energi också antikroppar som minskar risken för sjukdom hos kycklingarna.
Vart ska kycklingarna bo?
När kycklingarna sedan är torra är de redo att flytta ut från kläckmaskinen. Ha en bur/låda/utrymme iordningjgort med tidningspapper och värmelampa. Mitt tips är att inte ha spån i utrymmet till en början, kycklingarna kan då picka i sig små bitar av spån och det kan bli stopp i magen. Tidningar är toppen, bara byta ut när de blivit solkiga av skit. Jag har mina senaste kläck också lagt in något mjukt som påminner om en hönsmamma att ligga under – kanske ett fluffigt gosedjur från loppis eller en bit av ett tyg?
Kycklingarna behöver inte mycket till en början, men värme behöver de. En värmelampa eller värmeplatta behövs, den ska hålla 35-37 grader till en början. Sedan kan man sänka temperaturen eftersom, när kycklingarna blir större och får fjädrar. Istället för att stirra sig blind på tempereaturen kan man kika på kycklingarna och om de ligger tätt ihop under värmelampan så brukar det vara för kallt, och om de istället ligger utspridda utanför lampan så kan det vara för kallt. Använd sunt förnuft så blir det bra!
I takt med att kycklingarna blir större brukar jag lägga in lite spån och något roligt för dem att leka med, en vedklabb brukar vara riktigt uppskattat!
Naturruvade kycklingar får bo med sin mamma i hönshuset. Jag har ju bara haft naturruvade kycklingar (en kyckling dessutom) en gång och de fick bo i ett eget litet “bb” för att skyddas mot hermelinen och härjade hos oss då. Det kanske är möjligt att göra en egen liten hörna i hönshuset där hönan och kycklingarna får vara ensamma ett tag? Annars skulle jag tippa att det går utomordentligt fint att ha dem tillsammans med flocken direkt, hönsmamman skyddar sina små mot eventuella elaka “mostrar”.
Foder
Kycklingarna behöver inte äta något de första två dygnen, då lever de på gulesäcken från tiden i ägget. När de väl ska börja äta kan man ge dem färdigt hönsfoder från foderbutiker (Granngården eller liknande). Jag brukar aldrig koka ägg eller ge mina kycklingar något annat än just detta färdigköpta foder. Se bara till att köpa foder avsett för just kycklingar! Annars kan mag och tarmfloran få sig en chock.
Om du får en hängig kyckling kan det vara bra att ha hemma en liten sån plastspruta från apoteket och mata den med vatten utblandat med honung, yoghurt funkar också fint. Det brukar kunna hjälpa.
Kycklingarna dricker mer vatten än man först tror, men se upp med att ställa in för stora skålar till en början, de kan lätt drunkna! Jag brukar börja med en assiett med vatten första dagarna, och byter sedan ut den till en kopp för att sedan gå över till vattenautomat. Detta är en smaksak och det finns massor av olika vattenautomater – prova dig fram! Viktigt är dock att kycklingarna alltid har tillgång till rent vatten.
Skötsel
Naturruvade kycklingar behöver nästan ingen skötsel alls. Hönsmamman sköter det mesta. Såklart ska du kolla till de små och se till så att de har det bra, kan äta och dricka och liknande.
Kycklingar kläckta i maskin behöver däremot lite mer skötsel. Mat och vatten varje dag – kycklingarna växer fort och det går åt mer foder och vatten än man tror. Buren behöver hållas ren. Ju mer tid man lägger på att få kycklingarna tama, desto lättare kommer det vara att hantera dem när de är fullvuxna sen. Första dagarna är det bra om man kollar kycklingarna i rumpan så att det inte fastnat bajs där bak, ta då försiktigt bort det. De första två dygnen är kycklingarna ofta rätt trötta, det är helt normalt. I takt med att kycklingarna blir äldre så verkar de uppskatta mer och mer stimulans. Jag brukar dra runt en bur på gräsmattan så de får vara ute och upptäcka världen delar av dagen. Ibland stoppar jag in lite lättpickade matrester i en toarulle och viker in ändarna, låter dem leka med plastbollar stoppade med hönsmat. Det är bara fantasin som sätter gränser!
Fördelar med att kläcka fram själv
Största fördelen med att kläcka fram själv är främst att man minimerar risken för smittor och ohyra. Sedan tycker jag själv att det är kul att få prägla sin egna flock och lära känna dem från början!
Nackdelar med att kläcka fram själv
Den största nackdelen med att kläcka fram själv är att minst 50% blir tuppar – detta behöver man ha i åtanke. Antingen ger man bort tupparna till liv eller så nackar man dem själv. Vi har provat båda alternativen – även slaktat tuppar och provat laga mat på köttet. Det är helt klart mer angenämt att få ge bort tupparna, men det är sällan folk söker tupp.
Introducera kycklingar i flocken
När kycklingarna fått fjädrar över hela kroppen och är kring 6 v brukar jag introducera dem med den andra hönsflocken. De får bo i en egen del av hönshuset med möjlighet att bekanta sig med övriga gruppen pö om pö. Avdelningen kan man göra med t.ex. kompostgaller. Det brukar kunna gå rätt hårt till innan alla hittat sin plats i flocken, men ofta lugnar det ner sig ganska snabbt.
….
Hoppas ni gillar min lilla guide & stort lycka till med ditt kläck!
Odla tillsammans på Backen del 4 & 5
Hej på er allihopa,
Jag känner mig så glad och peppad idag, Loppan och jag har varit ute på ridtur med Fapri och det var så vansinnigt gulligt alltihop. Hästar, frisk luft och få hänga med Loppan i stallet. Så vansinnigt mysigt. En annan grej som gör mig väldigt glad är mina sådder ute i “odlingsrummet”. Jag vet inte om det går att kalla odlingsrum när det bara är en liten hörna med odlingsgrejer, men jag har ju inga sadlar kvar så “sadelkammaren” känns också fel i munnen. Odlingskammaren kanske blir rätta benämningen? Idag ska vi prata lite odling här på bloggen. Känns som att jag tänker gå grönt 70 % av min vakna tid. Planerar utökning av landet, drömmer mig bort till blommor och grönsaker. Hugaligen vad mycket fint vi har framför oss. Idag tänkte jag bjuda på två klipp av “Odla tillsammans på Backen” kombinerat med lite bilder och länkar till mina nya fröer. Hoppas ni ska gilla!
I första videon visar jag hur jag väcker upp mina pellisar från vintervilan (de har stått i mitt svala hemmakontor hela vintern) och sår lite frön. I denna video pratar jag ingenting utan gjorde textinstruktioner istället. Så får det bli ibland.
I denna video visar jag min odlingskammare, visar hur det gick för sådden jag tappade för några dagar sen, visar också fröna jag beställt (listade nedan), märker upp sådder och slutligen får ni se mitt nya trädgårdsprojekt som ger mig lite huvudbry – det var ingenting jag planerade för i år! Men det blir nog bra – ni får haka med på det projektet också, förstås!
Squash – Diamant F1 – Jag trodde absolut att jag hade beställt squash i första beställningen men tji fick jag. “Lättodlad squash” står det på baksidan, you had me att “lättodlad”, så att säga!
Broccoli – Premium Crop/Atlantis – Min kompis Astrid tipsade mig om att odla broccoli, jag tänker mig att det är rätt svårt? Det står att det rekommenderas försådd men jag tror fasen jag chansar och direktsår.
Rödbeta – Detroit 2 – Förra året åt vi så galet mycket rödbetor och nu får vi hushålla lite med de burkar med inlagda rödbetor vi har kvar. Därför kompletterade jag med en påse till.
Äppelgurka – Lemon – Fick tipset av min instakompis Julia (@vastbynochvi) att prova så äppelgurka! De ser så sjukt gulliga ut på förpackningen! Dock fick jag veta i min odlingsgrupp på Instagram att just “lemon” inte är så söt och smaklig – men vi provar!
Chili – Piment d’Esplette – Har fått en dille på chiliflakes så detta ska bli sjukt spännande att prova!
Vallmo – Korn – Mera blommor blev det också! Vallmon tänker jag strö lite här och var och se vart den trivs, nere vid stenmuren vore fantastiskt vackert!
Blommix – Nektar – Jag hoppas denna blommix kan vilja trivas på jordkällaren, något som tack för vad bina gör för oss. Galet inspirerad av en tjej från odlingsgruppen på Instagram som odlat fram en blomsteräng på en liten jordfläck!
Vallmo – Pion – De vackraste små bollar jag kan tänka mig, i olika nyanser av rosa
Sammatstagetes – Boy o Boy –
Trädgårdshets?
I veckan såg jag Krickelins och Hanna Wendelbos trädgårdslive på Instagram (se den i efterhand HÄR) för det första vill jag säga att jag tycker att den var väldigt bra och rofylld och för det andra så har jag inte riktigt kunna släppa ett ämne som de återkommer till gång på gång. Trädgårds- & odlingshetsen. Känner ni av den? Tanken har återkommit till mig under veckan, vad är det riktigt vi håller på med?
Jag står fast vid att jag tycker att allt trädgårdsrelaterat jox & odling är bra. Det gör, liksom fysisk aktivitet, underverk för mående och hälsa. Allt som främjar att folk får må bra tycker jag ska hejas fram och lyftas. Men någonstans går ju gränsen till vad som är hållbart och vad som blir en stress och press för folk. Och jo, jag tror faktiskt många känner av den i år, trädgårdshetsen.
Hanna och Kristin pratar om slutsålda frön som säljs på andrahandsmarknaden för mer än trippla inköpspriset, vilket ju är galet. De pratar vid ett tillfälle om vintersådd och att så i rätt tid. Att det faktiskt inte är rätt tid att kasta alla frön i jorden i februari och mars. Allt som stoppas ner i jorden ska också pysslas om på sikt och just i år känns det som många har så jädra bråttom, är så jädra ivriga. Att det blivit en tävling om vem som är först, snabbast, gör mest. Överallt ser man frön, jord, illgröna små sådder.
Många, många kloka resonemang från Hanna och Kristin. Jag fick mig själv en tankeställare om hur jag använder mina kanaler och om jag kanske bidrar till trädgårdshetsen? Jag pratar om att utöka, göra mer, börja tidigare, vinterså, odlingsrum, skala upp. Men egentligen vill jag ju bara inspirera, och lära mig själv på kuppen. Hur man kan odla billigt, enkelt, med det som finns hemma och runt om oss.
Idag tappade jag en sådd i golvet, några nygrodda jalapenofrön låg helt plötsligt på golvet. Svor först. Stoppade sedan tillbaka tillsammans i gamla päronasken. Tänkte att jag nog kommer lära mig om det funkar eller inte efter denna lilla olycka. Så vill jag ju att det ska vara, ett ständigt lärande. Det var också därför jag bestämde mig för att göra odlingsklipp här på bloggen i år, just för lärandet – kunna gå tillbaka och kika och också dela med mig av medgång och misstag.
Men någon hets vill jag inte bidra med. Jag tycker själv att odling är fantastiskt roligt och en fristad för mig – som är nybörjare och inte riktigt vet vad jag ger mig in på under min andra säsong. I år har jag inga hästar hemma på gården, det gör att jag har mer tid att odla. Samtidigt kommer jag ha en nyfödd bebis och en pigg tvååring i hasorna hela sommaren. Så det får bli som det blir. Kan vi inte alla kommer överens om det? Att det blir som det blir och underbart kommer det vara ändå. För att ha jord under naglarna, pilla på med frön och drömma om prunkande trädgårdsland gör underverk med oss. Så lovar vi varandra att vara snälla, inte stressa, inte jämföra och njuta allt som bjuds. Jag ska göra allt jag kan för att inspirera till en härlig odlingssäsong, istället för att trädgårdshetsa. Här ska vara en fristad från hets.
Marsdagarna
Hej på er och välkommen till min nya blogg! Jag väntar några dagar med att visa den på Instagram, vill se så allt fungerar ordentligt först! Jag är så nöjd med min plats på internet, tycker den blev så fin, speciellt om man läser från datorn! Hade tänkt låta arbetet med bloggen ta hela mars, minst! Men när jag väl bestämt mig om hur den skulle se ut så hade jag ingen hejd. Fint så! Nu långtar jag efter att sätta igång och blogga ordentligt – i vår vill jag jobba lite annorlunda med bloggen. Hoppas ni ska gilla!
Hur som helst, vi tar oss en titt på vad som riktigt hänt i livet under första vårvintermånaden, mars!
Först och främst: mars har börjat så bra. Jag hjälper inte till något med renoveringen och jag tror faktiskt att det är det som gjort min kropp pigg och rask igen. Inget dumslit. Jag gör i princip allt här nere istället. Tvättar, lagar mat, handlar (online), städar. Ingenting att förminska, alls, det är ett enormt lass vi båda drar just nu. Men ett så bra upplägg för min stackars kropp. Har njutit av kattrumpa i marssol, minsann, då känner jag livet i mig.
Sadelkammaren har blivit ett odlingsrum. Låter förmodligen glammigare än vad det är. Stökade runt lite hästgrejer och ställde in ett Perstorpsbord att hålla till på. Drog upp värmen och ställde in allt odlingsrelaterat skrufs jag kunde hitta. Så blev hjärtat lite mindre tungt av att vistas bland alla hästgrejer. De där gröna bladen ger mig hopp om våren.
Loppan och jag har kalasbakat. Någon gick ju och fyllde två år här i mars. Lillan slickar visparna och jag försöker hålla ordning på växande mage, yrväder till Loppa och stöket i köket. Lyxtillvaro, ändå. En målbild jag hade genom hela köksplaneringen. Stå och baka med en liten en.
Så har Loppan fått ha livets första sportlov. Åka skoter, sova hos mormor och morfar, kolla på kossorna och fåren hos farmor och farfar, rida på Fapriola och ta dagarna som de kommer. Även fast jag jobbat hela veckan lång så har jag varit så glad över hennes mysiga dagar hon fått ha tillsammans med sin pappa.
Hoppas mars varit snälla med er hittills – kram!
Tankarna inför sista februarihelgen
Det är sista torsdagen i februari och månadens sista helg nalkas. I veckan har jag fått säga åt mig själv på skarpen, kom på mig själv redan på måndagen att längta efter helgen. Vanligtvis brukar jag uppsatta veckans alla dagar, men veckorna när Fredrik jobbar eftermiddag brukar vara lite extra längtiga ändå. Så sedan dess har jag försökt att ta tillvara på kvällarna; i måndags slutade jag tidigt då förskolan var stängd, sedan har vi hunnit med både ridtur på Fapri, en tur till stan (för att hämta matvaror och middag på drive in – helfestligt) och fortsättningen av projekt vårstäda hemmet.
Hade en ambitiös plan att hinna genom hela nedervåningen under veckan. Men det sket sig redan på tisdagen när jag somnade vid nattning och vaknade morgonen därpå, utan att ha hunnit storstäda hallen. Ikväll har istället mina fötter och händer svällt upp, minns att jag fick sådana episoder med Loppan i magen också. Obehagligt så det förslår, jag vill bara gå ut och doppa mig i snön och kyla ner mig. Hur som helst så lyssnar jag på kroppen och ger den lite extra vila efter light-versionen av torsdagsstädet.
Jag ville mest bara titta in till er och lufta tankarna lite. Känns som jag är vårpirrig och så himla sugen på riktig vårvinter nu. Har mycket kul på gång jag vill dela med er.
I helgen föreställer jag mig att odlingssäsongen drar igång på riktigt här på Backen. Ska planera odlingsbäddarna och vilka små trädgårdsbestyr jag önskar hinna med utöver odlingen. Jag tänker; rosor! Några små frön ska få komma ner i jorden och pelargoniorna som jag hämtade in från vinterförvaringen i veckan ska få ny jord.
Ikväll hörde min syster av sig och undrade om jag ville ha ett par mässing-lampetter som jag inte kan sluta tänka på. Köpte ett par i tenn (?) när vi precis flyttat in i huset på loppis som är fantastiskt fina, men de hittar liksom ingen plats här hos oss. Tycker det är så svårt det här med grejer, en in och en ut, brukar jag försöka köra på, men jag måste erkänna att jag samlar på mig både ljusstakar, dukar, kökshanddukar och annat skrufs ganska flitigt. Så vill jag inte ha det. Även om det handlar om att det är loppis och pengarna går till välgörenhet, så är jag inte intresserad av att drunkna i grejer. Var sak har sin plats och ett hem fyllt av funktionella, älskade grejer är mer min melodi. Jag vill så gärna ha rensat ut allt ur lillhuset som inte är verktyg och målarfärg under året, kanske måste jag ordna en brak-loppis i sensommar?
Jo, sista tanken nudå. Jag tänker mycket på mina höns just nu. Jag experimenterar med fodret och det är så spännande att se utfallet. Läser mig vindögd och skriver inköpslista. Så planerar jag hönsgård till mina damer också. Tänker att jag ska försöka mig på att bygga själv i vår. Jag har varit så bortskämd med pappa och Fredrik och hjälpt mig med många projekt men nu måste jag nog prova vingarna lite själv. Jag har en ritning och en inköpslista. Nu ska jag bara hitta någon som vill springa i byggvaruhandel istället för mig, för jag är tämligen försiktig nu och håller mig allra helst bara hemma.
Lägesuppdatering inför helgen alltså. Vårvinterpirrig med diverse trötta gravidåkommor, med siktet inställt på lampetter, mindre grejer och hönshjärna i hela huvudet. Så fint så. Hoppas ni alla har det fint och uppskattar mina “hejsanhoppsan”-inlägg här inne också. Kram!
Vår lilla utflyktsmaskin
Den där skotern som Fredrik kom hem med på släpet. En gammal men välhållen Yamaha ET 340. Vår nya utflyktsmaskin. Vi älskar ju turskidorna. Fötterna också, ibland -men inte så ofta- tar vi bilen på på utflykt. Ponny och släde är ju också en hit. Men nu har vi äntligen en liten puttrande skoter att slänga oss på och bege oss till nya ställen att upptäcka.
Fredrik var mellan två arbetsmoment på övervåningen. Och jag och Loppan höll på att såpskura köket som bäst, när F kom på att vi ju borde ta tillvara på veckans sista dag. Inte bara gneta och knoga. Så fort var det gjort, varm choklad i liten termos, bortglömd lussebulle i matlåda, kall mjölk i en liten flaska och tre muggar på det. Ner i packboxen. Fram med renskinnet. Och brumma igång den där gamla trotjänaren.
Vi puttrade förbi farmor och farfar, faster och kusinerna, Sixtens, och in i skogen. Skogen som var alldeles strålande vacker. Upplega i den höga, västerbottniska furan. Skotern som puttrar på, annars: tystnad.
Meter efter meter tar den oss, jag tror vi åker på ett gammalt skoterspår som svärfar kört upp. Han har arbetat idogt i skogen i vinter med vår granne Pelle. Men det har snöat en decimeter eller två sedan spåren användes sist och pudersnön strösslar över oss. Det är så vackert, så vackert.
Vi stannar vi en enorm rotvälta mitt i skogen. Precis intill vårt skifte. Fredrik sopar bort snön från granens stam medan jag gör mig bekväm på skotern.
Lilla Loppan har fått låna en slalomhjälm av mormor och morfar. Hon är så nöjd över den, ser ut som en liten smällkaramell i overall ärvd av mitt kusinbarn. Hon är så stolt och glad över skotern. “Los koter” säger hon och dunkar den lilla handsk-klädda armen i huven. Jodå, Los skoter kan vi absolut säga.
Vi häller upp den varma chokladen i muggar, späder ut Loppans med mjölk så det inte ska bli så varmt, men hon tycker inte om, “mölk!” säger hon bestämt och mjölk får hon. Tillsammans med de bortglömda lussebullarna.
Vi konstaterar -än en gång- hur nöjda vi är med skotern. Jag har redan kört den mer än jag någonsin körde den där stora, snabba sportskotern som bott här senaste åren. En röd, gammal korvgrillarskoter livar mer med min personlighet. Så ryms vi allihopa – alla fyra – på den långa sitsen. Vi är ivriga när vi sitter och pratar, vi har stora planer för vad vi ska göra på platsen vi besökte, om bara något år. Det bubblar, förväntan och längtan. Så mycket kul, framför oss.
Jag frågar Fredrik vilka tre saker han längtar efter just nu. Han säger “bebisen”, “övervåningen” och “ledig sommar”. Jag säger “takdropp och vårvinter”, “odla i trädgården” och “bebisen”.
Sedan pockar huset på vår uppmärksamhet igen. Bullarna är slut, varmchokladen likaså. Vi slänger ner alla tomma muggar, temosen och matlådan i ett virrvarr där bak i packboxen igen. Kastar en sista blick över skogen. Drar igång skotern och börjar puttra hemåt. Genom skogen, förbi Sixtens, faster och kusinerna, farmor och farfar och tillslut är vi hemma igen. Bland slipdamm, såpadränkta trasor och tusen drömmar.
Jag tror det blir kanon, med en liten utflyktsmaskin.
På sistone
Jag lägger ännu en fin februarivecka i livsryggan. Ibland känns det som energin aldrig ska ta slut, jag kan inte bärga mig att vårpiffa hemmet, plantera om pelargoniorna som står i lilltorpet och övervintrar, börja förså; det bubblar i mig. Ibland är jag trött och måste stödvila lite. Ljusets återkomst slåss mot kallgraderna. Februari känns trots allt snäll med oss på Backen, vi tar en titt på vad veckan bjudit på:
Förra helgen bakade vi en liten sats kalljäst bröd. Det är ju så gott. Jag måste erkänna att jag är lite, lite less, har nog bakat de lite för ofta senaste tiden, ska snurra om receptet lite så kanske jag får en nytändning. Hur som helst, mycket enkelt och uppskattat bröd här hemma.
På alla hjärtans dag välkomnade jag och Lo först farmor och farfars nya kalvar till deras gård. En rödkulla och en fjällko. Så fina så, vi är riktigt förälskade i de två. Sedan tänkte vi ta oss till pulkabacken men gjorde en helomvändning och åkte till grannbyn för skidåkning i solen, fika utan vantar i solväggen och många härliga skratt. Astrid och hennes Alida bjöd in till försmak på vårvintern. De är så söta tillsammans, de två småvännerna.
Astrid har lärt mig att utflykter med barn kräver korta turer och mycket fika, det anammade vi minsann denna söndag.
Sen följde en lång vecka. Hemmajobb, kontorsjobb, filminspelning på jobbet, besök av lokaltidningen, bilen på service, hämtpizza och slutligen landa i en lång, härlig helg. En tur med Fapri på tu man hand gjorde gott för mig. På lördagen hoppade vi allihopa in i Volvon och åkte fem mil österut. Till Lövånger. Där köpte vi en bil. “Båå biil” (blå bil) som Loppan stolt säger. Vi har helt enkelt vuxit ur vår tvåsitsiga flakbil som vi tycket så mycket om, och behövde något som går att rymmas i allihopa och pendla med. Det blev en gammal, fast ändock fräsch Peugeot.
Vi swishade för bilen, köpte kuvert på lokala lill-Coop och postade ägarbytet till Trafikverket. Körde sedan några hundra meter ner för huvudgatan till pizzerian. Stängt. Rullade över E4an till macken. Där satt vi och åt panini och grillkorv länge och väl, vi som knappt lämnat gården på månader och månader, det kändes som världens fest att se nytt, okänt folk passera in och ut genom entredörren på håll. Lo fick syn på några discolampor i butiken och dansade loss. Vi tankade upp nya, gamla bilen med diesel och började färden hemåt på oplogade vägar. När jag skulle koppla upp mobilen mot bilens radio var alla menyer på arabiska, jag satt länge och skrattade för mig själv medan jag försökte få igång min ljudbok.
Hem kom vi och jag och Loppan passade på att baka tekakor. De är jag inte det minsta less ännu. Hon står stadigt på diverse stolar och pallar och utbrister “maaaka” (smaka!) så fort hon får syn på en slev eller visp. Spelar ingen roll om det är bröddeg eller sötsmet. “Gottgott”, konstaterar hon alltid, oavsett.
Pappan i familjen åkte iväg på nästa äventyr. En tur in till stan där han köpte sig en gammskoter. En Yamaha ET 340. Hans skoter i sportigare modell har skurit ihop och sålts som repobjekt. Istället blev det en perfekt grilla korv och puttra runt med hela familjen lastad-skoter. Första turen tog vi nästan direkt, efter att vi ätit nybakade tekakor med en herrans massa smör och ost. Den gick såklart till kalvarna och fåren, vi får inte nog av dem.
Igår, söndag, har köket blivit vårstädat och tur nummer två med skotern avverkade vi också. Allihopa på. Lo älskar att åka skoter och blev alldeles till sig när hon såg att det var en “jööd koter” som nu ska bo med oss på Backen. Det känns så bra, jag tror denna skoter kommer ge oss mycket lycka i vårvinter!
Vår familj växer
Nu ska jag berätta om något otroligt roligt. Något som vi längtar väldigt mycket efter…
…Vi ska få en till efterlängtad liten bebis, om allt går som det ska. Jag kan knappt förstå det själv, faktiskt.
Jag tänker på vilken ynnest det är att få uppleva detta igen. Vad fint det är att dela alltihop med Fredrik och Lo. “Bebis maaage” säger hon och stryker mig på magen om kvällarna när vi ska sova.
Det är helt klart annorlunda den här gången. Med en stortjej i famnen och en liten bebis i magen. Det känns än mer mysigt när man vet ungefär vad vi kan förvänta oss. Fast sedan kanske det visar sig att det blir helt annorlunda ändå, men det brukar ju tendera att bli bra ändå.
Hela familjen mår bara bra och vi längtar så!
Bland målarfärg och lokala snickerier
Vi tar en titt på övervåningen. Ser ni, solen som strilar in trots att klockan är efter jobbet? Så vansinnigt härligt. Idag tänkte jag berätta lite mer om hur vi ligger till där uppe.
Fredrik är idog och ivrig nu. Han har spacklat och slipat hela taket i vardagsrummet som vi ju bestämde oss för att gipsa. I de andra rummen har vi pärlspont men här ville vi ha ett så neutralt och “intentsägande” tak som möjligt; för att låta timret, kalkfärgen och fönstret tala. Jag var inte helt såld på idén men vi kompromissar och bestämmer tillsammans. Nu är jag däremot såld. Så bra det blir. Han har dessutom hunnit måla det två varv. Tyvärr kom en köldknäpp och en av skarvarna sprack, så där har det fått kompeletteringsspacklas (vilket syns på bilden). Men, imorgon så slipas det spacklet och sista varvet färg kommer upp. Då tror jag minsann vi börjar ha dragit vår sista spackelrand och slipat för allra sista gången. Lite småjusteringar behövs säkert, men i överlag tror jag att vi närmar oss det där berömda slutet.
Nästa steg är stora byggstädningen. Sedan sätta igång med …
… listerna! Närmen förstår ni? Lister är väl ändå så att man kan se ljuset i tunneln ändå? Fredrik har ledigvecka i veckan och spenderade tisdagen med att åka till ett lokalt snickeri för att köpa lister som ser ut nästan på pricken som våra originallister. Jag har sett på instagram att det görs lite narr av det där fenomenet “vi köper nyproducerat i gammal stil från lokat snickeri”, men jag kan ärligt talat inte nog stryka under på hur fint det är att handla lokalt. Vi spenderade nog en halv dag på snickeriet (som jag fått tips om via Instagram, faktiskt!) för att få hjälp att hitta de rätta profilerna utifrån våra originallister år 2019. För även om originalen olyckligtvis var i för dåligt skick för att lyckas både plocka ner och sätta upp igen så var de så otroligt vackra, så profilerna vill vi anamma. Aldrig får vi så bra och engagerad service som när vi handlar lokalt.
Vi kör på nästan samma lika som på nedervåningen. Dörrfodren blir lite bredare för att liva lite bättre med våra skurklossar. Tror det blir vansinnigt fint.
Bara tanken på att listerna faktiskt ligger där uppe i blivande sovrummet gör mig så glad. De ska schellackas, grundmålas, slipas, kanske spacklas en sväng och toppmålas två varv. Men sen så. Snart är vi där.
Ursäkta röran, jag bygger om!
Jag kommer under våren att ordna en bloggdesign som andas Livet på Backen. Det kommer att vara stökigt, det kommer att ta tid! Men jag känner mig så pass inspirerad att jag inte vill stänga ner bloggen helt, ha överseende!!
Kram!