Vi vidgar vyerna
Vi bestämde oss tidigt för att vidga vyerna under vårt “sabbatsår” från hästlivet. Får många år sedan älskade vi att resa men sedan husrenoveringen och framför allt sedan barnen så har vi mest varit hemma. Vi trivs med det. Men när vi ändå skulle vara utan hästar på gården ett tag framöver så sa vi att; nu passar vi på, vidgar vyerna och ser nya saker. På grund av pandemin har tripparna varit få. Vårt älskade fjällen och dagsturer runt om i kommunen har vi provat på. Men nu ville vi vakna till en ny vy, se något nytt, upptäcka med barnen. Så vi packade bilen med annat än Muurikka och ved denna gång istället la vi in de små resväskorna, långa kappan och handväskan. Åkte en timme och tjugo minuter norrut och hamnade på Norrlands riviera – Piteå.
Vi började vår lilla helgresa med en sväng på stan. Först blev det lunch, plättar är Loppan favorit alla dagar i veckan. Sedan strosade vi runt, Lo fick en bok och jag fick mig en bomullskofta. Blir alltid lika häpen över hur fort tiden går med småbarn, halva dagen gick och vi tog oss inte längre än ett stenkast längst gågatan. Men jag gillar det, bara strosa och ta tiden som den kommer, se på folk och liv för ett slag.
Sedan tog vi oss ut på havsbadet där vi bestämt oss för att bo. Åt fredagstacos och såg på Disneyshow. Sådant jag aldrig någonsin kunde se mig själv göra för en handfull år sedan, men nu är bland det bästa jag vet. Uppleva genom glittriga ögon på en tvååring. Livet kan vara en sån fest.
Svante då? Han var helt slut efter att ha andats storstadsluft och kikat på folk hela dagen så han däckade i sängskarven precis innan Disneyshowen. Så jag knep med mig Loppan på tu man hand och lät grabbarna vila för ett slag. Barnen somnade gott och vi andra kröp upp i sängen med dubbla täcken för att se Bachelor (ssh.. berätta inte för någon att jag ser det!) och norpa av chokladkakan som följt med oss från Coop inne i stan. Jag hade svårt att sova på kvällen. Låg och längtade efter hotellfrukost och hade svårt att smälta att samhället är så gott som “normalt” nu. Så mycket folk jag sett denna läslovsfredag har jag nog inte sett sedan 2019.
Vår sjusovare Svante väckte oss alla vid sex när han började jollra och prata, vi alla var lika förvånade av upplevelsen. Utanför fönstret uppdagades en otroligt vacker soluppgång. Vi såg hur ett fartyg passerade svängde ut mot horisonten och försvann ut på havet. Loppan var fascinerad och jag lika så. Så glad över den vidgade vyn. Byta inlandsträsk mot havsvik för ett litet slag.
Semester i all ära, men vardagen följer med en på något makligt vis när man har barn. Det är blöjor som ska bytas och kläder och ska kläs. Inte mig emot, alls. Vi hade kallt på rummet och jag kryp ur tre lager täcken för att ta mig till frukosten. Svart, rivigt kaffe, croissant och hårdkokt ägg. Mackor med pålägg, yoghurt med müsli och apelsinjos. Det bästa är att ta lite av mycket.
Hjärtat blir proppfullt av syskonkärleken. Den golvar mig. Och samtidigt bultar hjärtat lite extra för mina egna systrar. Tänk att vi har varandra.
Vi måste turas om att klämma och gosa och pussa på hans mjuka hud mellan hans klädbyten. Så vill han sörpla mjölk bland mjuka lakarn. Han bestämmer tempot i livet, jag hänger på.
Vi tar en kort, frostig promenad tillsammans innan Fredrik och Loppan packar ihop baddräkten, simglasögonen och alfons-schampot för en dag på äventyrsbadet. Svante och jag kryper ner en sväng till i hotellsängen. Snart ska vi susa iväg en sväng till stan och spana på lite saker till huset jag haft ögonen på.
Glad över vår lilla lilla tripp som vidgar vyerna lite.
Du kanske också gillar
3 kommentarer
Sofia
Men så HIMLA MYSIGT! Jag får dåndimpen av längt efter hotellnatt,stros med spontana göromål och så klart hotellfrukost!
När jag hade små barn så fick jag ofta höra att jag skulle njuta av småbarnsåren, för dom går fort och kommer inte tillbaka. Väldigt sant såklart men också lite irtiterande ibland då man är mitt i. Men nu ångrar jag vissa saker, inte lätt. Och då bestämde jag mig ändå rätt fort för att pausa vissa saker i livet för att orka och fokusera på andra saker mera. Tror man sänker kraven på sig själv då.
Livetpabacken
Visst är det mysigt att bara dra iväg på en liten tripp ibland? Utan allt för mycket att dona med före och efter!
Jag är också övertygad om att jag kommer sakna småbarnsåren något enormt, det är ju så mysiga tider (om än intensiva)
Pingback: