Hemma hos oss just nu

Hör och häpna ~ här kommer ett inlägg helt utan inblandning av barn! Ibland sköljer det över mig att “jag har ju egna intressen också”! Ett av dem är helt klart inredning och påta i hemmet. Jag har usel koll på trender och hur man egentligen inreder, jag vill helst komma åt en känsla. Hemtrevligt ska det kännas.

En sen söndagskväll var jag ute och nöp lite granris bakom huset. Fredrik hade jobbat sju av sju dagar och avslutat veckan med att åka hemifrån strax innan fem för att sedan komma hem strax efter sju på kvällen. Jag hade varit innanför husets fyra väggar alldeles för mycket och gömt mig för de tjugofem minusgraderna som envist bitit sig fast hos oss. Men så kom den där söndagen och jag var ute och plumsade runt i snön och grejade. Mitt i allt stannade jag upp och bara insöp allt: tystnaden, mörkret, ljuset från stallamporna. Lukten av granris, den iskalla nästippen och den stjärnklara himlen med ett svagt, svagt norrsken över bagarstugan.

Det fotades ett jul-reportage hos oss på måndagen. Två härliga, inspirerande kvinnor spenderade dagen hos oss och fångade vinklar och vrår av vårt hus. Det var så kul! Efteråt hoppade jag i myskläderna och bara myste runt i vårt juliga hem som doftade glögg och pepparkakor.

Årets julgran blev en hög historia med allt pynt vi har hemma. Glas- plast, nya- och gamla julgranskulor. En enkel ljusslinga på det. I år tog Fredrik vår lilla, gamla Yamaha-skoter och körde till en av våra småkläppar som behöver gallras och högg en gran. Han kom hem alldeles lyrisk och rosig om kinderna med en gran som var alldeles för hög för att kunna stå upprätt hos oss. Som vi skrattade innan vi lyckats såga ner den till rätt längd och få den på plats. Vi saknar nämligen julgransfot så granen står i en skurhink placerad i en tjusigare trätunna från timmerboa.

Min gamla julstjärna från mitt flickrum. Julen är så mycket traditioner för mig. Alla minnen som är förknippade till förberedelserna. Hur pappa svor över julgransljusen varje år, hur viktigt det var att våra smällkarameller hamnade i granen och alltid var det någon katt som skulle riva runt bland pyntet. Misteln i hallen som gjorde att mamma kunde hugga tag i en under den och dela ut en bamsekram. Citrusfrukterna i drivor på pappas hemgjorda skåp i vardagsrummet. Åh. Och min gamla julstjärna, en bit av barndomen i vuxenlivet.

En av de positiva sakerna med att få besök av en tidning och medverka i reportage är att man får en jädra spark i baken att ta i det där som skjuts framför en annars. Vi har inte haft en ena grej på väggarna förr. Men nu pryder både tallrikshyllor (en nere och en i Loppans rum uppe), tavlor och lampetter våra väggar.

Vi skaffade oss en matta som vi gått och spanat på i flera månader. Jag fick hjälp av min kära syster och mina föräldrar att frakta hem den från stan, blev ett helt familjeprojekt. Så bra det blev. Bordet då? Ett av höstens loppisfynd för 75 kr.

Ute blev det ett enkelt, loppisfyndat (15 kr) halmhjärta istället för kransar i år. Gjorde en, enklast möjlig till köket istället.

Men hur mycket vi än pyntar och fejar så kommer vi aldrig att komma upp i utomhusnivån detta år. Överallt är det så fint att man bara häpnar. Fluffig snö, kallgrader, klara nätter och upplega i träden. Älskar det.