Allmänt

Ponnykänslor, glassutflykt och färdigt trädgårdsland!

Så tog tisdagen vid. Det var svalare ute och listan med vad jag ville hinna göra under veckan var ganska lång.

Startade dagen med en favoritfrukost. Fil med svenska jordgubbar, halveringar och hemägg.

Knut fick slicka filskålen, starkt påhejad av en Loppa som för ovanlighetens skull sovit ganska länge. Hela jag hurrade över den välbehövda extrasömnen. När klockan blev förmiddagsfika dukade vi fram frukt, bär och hemgjord glass. Fortfarande i pyjamasen, verkar det som.

Men ut kom vi tillslut. Jag stökade fram roslagsmahognyn jag blandade ihop till förra sommarens stallrenovering. Satte igång att olja trappen till bagarstugan. I våras gjorde jag en “Vad-jag-vill”-lista med massor med små struntsaker jag vill ta itu med framöver. Det är allt jag kan komma på, huvudet blir så mycket mer städat när jag fått plottra ner mina tankar. “Olja bron till bagarstugan” var en av punkterna, fort gjort, ju!

Lo är så arbetsam och stod och rörde om i hinken, “Lo okkå ambäit” = Lo också arbeta, upprepade hon om och om igen. 

Så fort var det gjort. Och tjusigt blev det. Skulle bara ha fått ner någon tjusig blomma i Pettsson-rabatten vi har där intill.

På eftermiddagen, efter lunchsovning, var det dags att mata hönsen. Brukar fortfarande mata hönsen i hönshuset pga smittorisken från vilda fåglar, men Loppan hade bråttom och började sleva ut kornkross, ärtor och snäckskal direkt jag fyllt på bingen. Ivrig hönsskötare.

Medan Lo lekte loss med Lillebrun och Elsa (favoriterna) så passade jag på att balansera på stege och få upp en gammal ampel här. Hoppas lilla blomman ska trivas som smycke på Höns Hilton.

Dagen bara rusade iväg och plötsligt var det nästan läggdags. Jag smög ner till hästarna när Loppan somnat och Fredrik gjort kväll i bygget och smet åt dem en morot var. Ser ni hur nära oss de bor? Man ser vår lilla gård uppe till höger. Den skruttiga ladan är också våran, förstås, känns som 90 % av allt vi äger är skruttigt och utom räddning, puh. Mattehjärtat är lugnt nu. Fapri och Brillan är riktigt goda vänner. De håller på att få ett så otroligt fint stall och allt känns så bra med flytten. Får suverän hjälp av grannflickan med utfodring, påstättning av betesreducerare och vattenkånkande. Blir bortskämd. Det är så skönt att ha det så, ta lite sats för att kunna hjälpa till mer så småningom. En sak i taget.

Det blev onsdag morgon och vi skyndade oss iväg till stallet för en långtur med vagnen. Det var sådan fart på lilla Fapri mellan skaklarna. En fröjd att uppleva.

På eftermiddagen umgicks vi med djuren. Jag tar det lugnare nu, följer med i Loppans (inte allt för lugna) tempo och försöker hitta på saker hon uppskattar trots karantänen vi försöker oss på. Djuren är det roligaste hon vet, med Knut kan man leka hur länge som helst.

I hästhagen bakom stallet växer den finaste blomman jag vet. Förgätmigej, “Glöm mig inte”. Nej, Årvar, jag glömmer dig aldrig. Så saknad han är, speciellt nu när bästa hästtiden är. Jag drömmer mig bort till barbackagalopper, borra in ansiktet i solblekt man och pussa en enorm mule. Kommer jag någonsin få uppleva allt det där fina igen?

Leken fortsatte. Loppan hade prost tagit på sig “kalsonger” (trosor) utanpå byxorna. Mycket egen vilja just nu. Det är så jag skattar mig dubbelvikt minst tre gånger om dagen. Kalsonger på byxorna, för gulligt!

Vi stannade ute länge, ända till läggdags och säkert lite till. Njöt av junikvällen med djur och natur runt om oss.

Och innan vi gjorde kväll kollade vi läget på övervåningen där Fredrik behandlade golvet en första sväng av två. Loppans rum är klart. Min mamma och pappa kom och städade åt oss (tack tack tack <3) och nu ska här bara inredas. Men först tänkte vi checka av lite grejer i trappan upp och i vardagsrummet. Men ändå. Ordet klart, magiskt.

Så blev det torsdag. Jag vaknade fast besluten om att idag måste jag bli klar i trädgården, annars kommer det aldrig bli gjort. Så jag drog på en av de få plaggen som passar kanonkulan och satte igång att kånka skottkärra på skottkärra med bös (gammalt hö/halm och liknande) och brunnen hästskit. Fem pallkragar hade jag att fylla. Två blev gjorda innan jag behövde paus.

“Kom, sitt här mamma!”, att ha en tvååring är verkligen att bli påmind om att pausa ibland. Bara sitta och njuta i långgräset en stund. Titta efter insekter, prata om hur det killar på benen och hur livet som storasyster ska bli. “Den komma grå bilen sen”, säger hon, hon har koll på läget, klart bebisen ska få åka grå volvon hem från bb.

Förevigade. Min bästa Mandelmannsklänning, solhatten och gummistövlarna på. Känner mig tacksam att kroppen orkar med allt jag pysslat på med på senaste.

Men sen så tyckte jag vi behövde lämna gården och stökiga huset (så stökigt det hinner bli när man bara är hemma och såsar på!) och bege oss ut på äventyr. Så vi svirade om, tog panten under armen och åkte iväg i grå bilen..

… till lanthandeln, pantade flaskor och köpte glass för pengarna. Körde vidare till Gröna Lund. Rastplatsen på andra sidan sjön. Här roade vi oss med att kasta sten i träsket, kolla på fjärilar och spana på fiskmåsar och bilar. Ett sådant äventyr för en tvååring.

Eftersom jag slumrar när Loppan slumrar om dagarna så blir det fort middagsbestyr i vårt hem. Först hann vi sköta hönsen och köra mer bös till trädgården. Men sen så började vi vispa ihop middagen. Vi kör enklast möjliga nu i några veckor, därför tipsar jag vidare om det HÄR receptet – raggmunkar i långpanna. Jag tog fyra vanliga potatisar istället för bakpotatis. Så gott.

Fredrik behandlade golv, andra svängen av två. Kom ner hålögd och hade bara ett önskemål: Få lägga isäng Lo. Så jag lämnade snällt över det sömniga lilla pyjamaspyret och begav mig ut i kvällen. Klippte gräs, fönstertittade in hos mig själv (pellisar i fönstret <3) och tog sedan itu med dagens mål: göra klart detta arma land.

Krattade ut flisen och bar fram broccolin. Och rosenskäran, ännu en misslyckad vintersådd. Men i påsen ligger ett gäng fröer jag hoppas ska bli något också. Tvivlar  att jag hinner få blommor på något jag sått. Men äsch. Kul att prova.

Så blev jag tillslut: KLAR. Det får duga. Flisen är utkrattad, alla pallkragar fyllda och alla frön sådda. 17 juni. Höggravid och inte ett dugg sugen på att utöka något mer framöver. Nu ska jag bara förbättra, förvalta och förfina framöver. Men först ska jag njuta av vad som faktiskt är gjort. Och ställa bort skottkärran i några veckor. Tack kroppen för att du orkade med detta tokiga projekt <3.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *