Jag vill ut till att vandra i vildmark om natten

Det har hunnit bli oktober. För två helger sedan säger jag “nu njuter vi, nästa helg är nog löven borta från träden”. Mycket riktigt. Idag är de kala, luften kylig och hög. I helgen säger jag istället “det känns som att det alltid är den här årstiden, året runt, så långt till sommaren”. Drar ett andetag som för första gången på en halv evighet går ner till lungornas botten. Konstaterar att den sitter där uppe: skorstenen. Och den ligger klar där ute: den gjutna plattan. Vilken pärs.

Det är första gången på länge jag känt att det faktiskt varit lite för mycket. Fast alla fronter är roliga; projekten, jobbet, familjelivet, kompishängen och allt som fyller livet däremellan. Så har fronterna varit för många. När jag börjar längta efter att tomglo i soffan så behöver jag varva ner lite. Så jag lyssnar på mig själv, så klok har jag blivit nu, och blir sjuk på kuppen. Hostar och snörvlar och är febersvettig.

Det har säkert hänt massor sedan augusti när jag tittade in här senast. Tills idag när oktober snart är över. Men jag kanske låter det vara osagt och spar de månaderna i hjärteroten istället för på internet. Jag har tänkt en del på min internetplats och en del av mig vill bara stänga ner alltihop, den tanken kommer till mig då och då och senaste halvåret har den varit väldigt påtaglig. Men ärligt talat så vill jag bara skriva.

Om livet på Backen och allt var det innebär. Känslan som infinner sig när jag rullar upp med Skodan för backen, stänger av motorn och låter tystnaden fylla bilen. Om känslan när jag strosar runt hemma, torkar fönsterbänkar med upptvättade gamla wettex-trasor och snurrar på blomkrukan så blomman får jämnt med ljus. Om känslan när lilla, nya, blyga kaninen törs sitta i knäet en stund. Om vardagsstök och lördagsstädat kök. Om högt och lågt från mig själv. Jag vill inte fundera så mycket, jag vill bara skapa.

Men jag funderar mycket på hur jag ska använda min plats och min röst framöver för att använda min plattform på rätt sätt. Jag klurar lite till, låter oktobermörkret omfamna mig och hoppas att det inte dröjer så länge innan jag är något på spåren.