Början på odlingarna
Vi har tagit nästa steg i planeringen av vår lilla köksträdgård. Jag har satt årets första frön i jord, beställt lite frön och sättlökar, ritat lite på utformningen av bäddarna, bestämt vad som ska odlas på vilken plats och slutligen mätt upp bäddarna
Bäddarna kommer att ligga på baksidan av huset, med utsikt ner mot sjön. Här har vi gott om plats att rymma både potatisland och bäddar. Eftersom jag aldrig gjort något liknande så går jag på känsla. Bäddarna blir 120 cm breda, då tänker jag att man kan rensa ogräs och påta på från båda sidorna. Mellan bäddarna blir det gångar där skottkärran ryms att dra. Kanske ett genidrag, eller så tar ogräset över. Vi får se, jag experimenterar ännu.
Jag bankade ner pinnar för att få ett hum om storleken på landet. Jag fick ha varken hammare, pinnar eller tumstock ifred. Men det är så himla kul att ha en liten med på sådana här projekt. Jag hoppas att det kan bli vår grej, min och Los alltså. Där vi går ut i köksträdgården efter middagen och skördar näpna morötter, vattnar hängiga kålplantor och känner livet i oss för en stund. För visst blir det så, att någon sorts urkraft väcks i en när man får gräva runt med händerna i jorden?
Jag fick en herrans massa roliga frön när jag fyllde år. Melon, solros, basilika, spetskål, bönor, rödbetor och ruccola. Sedan har jag beställt till morot, squash, vitkål, mangold, grönkål samt röd-, gul- och silver- sättlök. Jag har en liten bok där jag redan vintern 2018/2019 skrev ner vad jag ville odla och hur köksträdgården skulle se ut. Men tiden och lusten till att slutföra det fanns inte mitt i pyttebebbetiden.
Jag tänker mig att jag mest vill odla ätbart, rustika grejer som går att ta tillvara på. Äta direkt ,frysa in, lagra i jordkällaren, lägga in. När jag fått kläm på några sorter så vill jag fortsätta in i blommornas värld. Men den drömmen ligger några år bort. En sak i taget, försöker jag ha som mantra.
Så nu står ett spett litet skelett till köksträdgård ute bakom huset, med pinnar som sticker upp här och var. Nästa steg blir att fylla bäddarna med vadhelst vi har drällandes här hemma. Hästskit, gammalt ensilage och lite sådant. Men det får vi kika på senare!
Vi ses, min vän
