Allmänt

Mitt allra första inlägg, på min alldeles nya, färska blogg. Oj, vad jag myser nu! Jag har bloggat i snart tretton (!) år. Från och till och här och där, jag har skrivit om allt från mode till vardag och fest. När vi köpte gården, 2015, startade jag i samma veva Instagramkontot “Livetpabacken” för att låta nära och kära få följa med på vår renoveringsresa. Året därpå kickade jag igång en blogg med samma namn, den har länge legat och pyrt på samma bloggportal. Senaste fyra åren har jag skrivit om vårt liv på landet och allt vad det innebär. Jag har tänkt så många gånger att jag ska ta tag i saken och bryta loss bloggen och äga mitt egna material. Så här är vi nu, på min alldeles egna blogg där jag helt och hållet själv styr över innehållet.

Jag tänker mig att detta är min egna plats att vara kreativ på. Att få skriva och fota och inspirera. Att min blogg ska fungera som ett härligt lantlivsmagasin. Där hemma hos-“reportagen” från Drömmen blandas upp med guider på hur man egentligen sköter om höns, härliga recept, ett litet tips om en god bok. Men också texter från hjärtat, såklart. Hästar under yviga pannluggar och en röjar-Loppa som såklart kommer att få synas här. Jag har länge tänkt att Instagram inte är det roligaste på internet längre, det är på bloggen jag får blomstra. Det ena utesluter absolut inte det andra, men i år vill jag lägga internetkrutet här. Jag är laddad må ni tro!

Inläggen på min gamla blogg ligger kvar här!

Förutom att jag bestämt mig för att äga mitt egna innehåll, och att jag ska ägna mig mer åt bloggen och mindre åt Instagram i år. Så har jag också bestämt mig för att göra allt för att skapa min egna drömblogg. Jag tycker att jag varit en hejare på att försöka jaga efter vad folk möjligen vill läsa istället för att skriva om det jag själv vill skriva om. Jag älskar när ni önskar inlägg, ställer frågor och engagerar er. Det vill jag inte vara utan! Men jag önskar att jag kan landa i att denna bloggen är min och det är ju jag som är självaste chefsredaktören för alltihop!

Så nu då? Nu sörplar jag upp dagens kopp med kokkaffe. Den micrade varianten. Ja, ni småbarnsföräldrar förstår nog precis vilken kopp jag menar. Den som kokades och skulle sörplas vid halv tre-fikat men som blev stående då blöjbyte och sövande av bebis kom i mellan. Det är som att doften av nykokt kaffe gör bebisar akut sömniga, eller vad tror ni? Vi har också precis städat ut det sista av magsjukan som kom och besökte oss i helgen, tack och lov fick vi en ditt snö som piggade upp oss lite. Vilken pärs. Hå hå, ja ja. Så nu firar jag iväg det allra första inlägget. Trött som få efter denna helg och med en massa pirr i magen.