Höstrutinerna
Mitt hälsoår tickar på. I sommar har mitt fokus legat på att springa, jag har sprungit ungefär tre gånger i veckan och för någon vecka sedan lunkade jag mig runt en mil. Det trodde jag aldrig i min vildaste fantasi i vintras när jag mest hade ont i kroppen och kände mig gammal. Så, mina små hälsoförbättringar ger verkligen resultat och jag blir så peppad på att fortsätta mitt hälsoår in i hösten. Jag ska inte börja tjata om höst riktigt ännu, än finns det några sommarveckor med tid för bad, sol, grill och barn som tassar runt alldeles för länge på kvällarna.
Men i höst ska jag kämpa på med tre nya förändringar för att fortsätta hälsoåret. Jag har klurat och landat i att dessa förändringar ska se:
– Skärmfri tid efter 22.00! Jag sitter ofta uppe och ugglar med bloggen, slöscrollar instagram, chattar med en kompis på messenger eller pysslar med lilla företaget. Men nu ska jag försöka lägga bort skärmarna 22.00 till förmån för bokläsning, nedvarvning och att bara vara. Det kommer att bli så otroligt svårt men jag ska i alla fall ge det en månad och se skillnaden.
– Minska läsken! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skriva det här men senaste två åren har mer och mer läsk smugit sig in i vår vardag. Tandläkaren skällde till och med på mig senast jag var dit. Nu ska jag bara dricka på helgerna, jag lovar!
– Fortsätta med min löpning. Jag är så glad att jag kan springa, det vill jag fortsätta med in i hösten. Ibland springer jag långt, ibland kort, ibland stannar jag, ibland går jag. Allt är okey, bara det blir av.
– Jag ska prioritera sömn! Något jag inte prioriterat på… år? Jag ugglar alltid alldeles för länge, är rädd att missa livet om jag lägger mig för tidigt. Men nu är tiden här för att lära mig lägga mig i tid, lära mig ta en tupplur och samla några extra timmar.
Har du några höstrutiner du vill anamma i år?
Hälsoåret: Januari
Då vi var sjuka från juldagen till nyårsafton så började mitt hälsoår några dagar senare än jag tänkt. Jag hade medvetet valt att smygstarta igång hälsoåret innan nyår, för att inte hamna i klyschan, nytt år – ny jag! Men det föll sig så att jag var nog pigg att starta igång mitt hälsoår på självaste första januari, då jag började året och dagen med en promenad längst Byavägen. Det symboliserar året för mig; det ska vara enkelt, lätt, roligt, härligt och gärna bjuda mig på naturupplevelser på köpet när jag rör på mig.
Min tanke var att fokuset på hälsoåret skulle ligga främst på löpning och jag hade en önskan om att springa varje vecka, hela året. Men, jag blev ju förstås sjuk mitt i januari och jag fick tänka om istället för att tänka att jag misslyckats med alltihopa redan efter tre veckor. Fokuset framöver kommer därför att hamna på att bara röra på mig, få det gjort. Ribban ska sänkas och jag måste börja med att plocka lågt hängande frukter framöver,, för att kicka igång kroppens egna belöningssystem. Jag kan inte räkna med att vara frisk och pigg varenda vecka hela året, jag kommer att få börja om och börja om igen, gång på gång, hela året.
Det som gett mig glädje under månaden är att det blivit mycket rörelse ändå, jag har bland annat sprungit, promenerat, dragit pulka, åkt skidor och gjort gympapass hemma. Så trots sjukveckan så känner jag mig väldigt nöjd med årets start. Jag försöker tänka tillbaka på månaden och se vad jag tyckte bäst om för att fundera på vad jag ska fortsätta på för spår. Tre aktiviteter tar jag med mig som favoriter:
– Skidturen med turskidorna, ensam. Det var så gott att komma hemifrån själv och bara åka rakt ut på åkrarna, längst skogskanter, över djurspår och ner för backar. Svetten limmade längst ryggen på mig och när jag stannade av för en liten paus kände jag hur pulsen tickade på. En skön känsla. Tidigare år har jag varit så feg när jag åkt, på grund av min sköra kropp, men denna gång åkte jag medvetet till alla backar bara för att få susa iväg och känna hur det suger till i magen!
– Löpturen om kvällen, när barnen låg och sov och kroppen var sprallig efter en lugn dag, mestadels inomhus. Tar med mig känslan av att kroppen vill röras! Har jag haft en oaktiv dag så är mitt sinne ofta ganska rastlöst och efter löpturen synkade sinne och kropp otroligt bra.
– Passet vi gjorde hemma i vardagsrummet framför tv:n gav mig sån skön träningsvärk. 20 fantastiska minuter, borde jag avvara oftare!
Så i överlag är jag nöjd med utfallet, glad att vara igång och peppad på att fortsätta utmaningen i februari. Så kommande månaden tänker jag ha fokus på: Rörelse, ofta! Jag tänker under månaden utmana mig själv med att gå 70 000 steg i veckan och få till tre träningspass i veckan, februari ut. Stort som smått, långt som kort.
Att leva är att börja om
Jag har insett på senaste att livet består till mångt och mycket av att börja om. Det går att applicera på allt. Veckorna som börjar om varje måndag, årstiderna som börjar om år efter år, vardagen efter ledigheten och så vidare. Jag tänkte på det igår när jag städade bort från en stökig diskbänk: där stod ingredienserna till varma chokladen jag gjord på morgonen, mixern jag använt till chokladbollarna, pärlsocker i en skål, disk, saker som är påväg någonstans. Ett virrvarr av grejer efter att jag varit sjuk.
Och dessutom resten av huset: pappret från chokladkakan på golvet i vardagsrummet, skal från apelsiner i minst tre rum, leksaker utströdda som strössel på båda våningarna, en teservis modell mindre utspridd i badrummet och under soffbordet – en trave böcker som väntar på att läsas. Alltid likadant når vi varit sjuka – man vill bara börja om och känna livet i sig. Så jag startar om tvättmaskinen med tvätten jag glömt plocka ur, städar bort skafferivaror, mixern och pärlsockret. Sopar bort små bitar av papper under kökssoffan och fem stumpar majskrok.
Jag tänker att livet är mycket så. Att städa upp hemmet och sig själv efter sjukdom. Att ta tag i träningen och hälsoåret trots att jag tvingats till en paus med feber och tung kropp. Att duscha av sig och börja om. I smått och i stort – att börja om. Så i veckan börjar jag om med hälsoåret, renbäddar sängarna, veckohandlar, städar ur hönshuset och får någon ordning på livet igen.
I höstas hade vi en himla bra ruljans här hemma. Tvätten var klar på onsdagar och det veckostädades och handlades på torsdagar, varje kväll var diskmaskinen startad och på söndagar fick vi stöka till oss ordentligt med dusch, ansikts- och fotvård. Tillfredsställelsen var total. Hur mycket jag än försöker säga att jag är flexibel så tokälskar jag rutiner (med hänsyn till livet – förstås).
Jag blir förundrad över hur bra jag är på att faktiskt vara sjuk. Jag tycker synd om mig själv, orkar inte stöka bort efter mig, vill bara ligga under täcket och blunda eller ligga i soffan som en boll och titta på dålig tv. Men sen, när jag är frisk, vill jag vädra ut all känsla av sunkighet och sjukdom och börja om. Igen och igen.
Jag behöver inte ha kliniskt rent runt om mig för att må bra. Jag kan absolut gå och sova med dammråttor i hörnen, disk på diskbänken och stök i hallen. Men om jag ansträngt mig och fått städat i de flesta vrår så mår jag faktiskt bättre. Det är som att handlingen föder en ny handling och vips är omgivningen tjusig runt mig. Så kommande veckan börjar jag om, med stökrejs inne och ute, med träning och med vällagad mat.
Vad ska du börja om med framöver?
Att märka skillnad
Idag märkte jag för första gången skillnad på min kroppsliga ork. Vi hade packat hela svärfars storsläp med skräp och åkt in till samhället för att slänga alltihopa på återvinningen. När jag stod där i mörka januarieftermiddagen och hivade förpackningar hit och krossat glas dit så kände jag för första gången på flera år – det är inte jobbigt! Jag lyfte upp en stor kasse med tidningar och reklamblad jag vet att jag tidigare måsta ta i omgångar, som om det var det naturligaste i världen. Vilket gott kvitto om att vara på rätt väg.
Hälsoåret för mig innebär inte alls några omkullkastande vanor, det handlar egentligen bara om att göra små, ständiga förbättringar. Sedan vi blev friska i början av året har jag försökt ligga i med rörelse och; allt räknas! Jag har varit ute och joggat längst Byavägen och det är fruktansvärt jobbigt, finns inte en tendens kvar av mina tidigare löparbedrifter kvar i min kropp. När det passat har jag promenerat istället för att åka bil, dragit pulkor med barn och puttat vagnen framför mig, vi har också gympat hemma vilket är otippat härligt. Det kommer inte helt naturligt för mig, det sitter långt inne och det krävs en kraftansamling varje gång jag ska över rörelsetröskeln. Men där och då, på återvinningscentralen inne i samhället så kände jag – att jag orkar – och det var värt den extra lilla ansträngningen jag tagit mig an senaste veckorna.
Hälsoåret
~ Inlägget är ett betalt samarbete med Ullmax ~
Strax innan jag fyllde tjugonio, i januari 2021, lovade jag mig själv att ta tag i en del hälsoproblem jag bar med mig. Min kropp gjorde ont och protesterade högljutt, på självaste födelsedagen åkte jag till naprapaten, fick mig knappt upp och ner från britsen. Jag var visserligen gravid i vecka sjutton men det var knappt så det märktes, det var helt enkelt en otränad, stillasittande stackars kropp som förtjänade mer än vad den fått, som sa ifrån.
Klipp till december 2021. Nästan ett år senare. Jag kan stolt säga att jag varit snäll med min kropp senaste året. Besöken hos naprapaten, ponnypromenader, arbete i trädgårdslandet och andra gårdssysslor höll ihop min kropp under graviditeten och har gjort mig gott. Numera med en fem månaders bebis på höften ~ en månad innan min trettioårsdag och lika bestämd nu som jag var då, att rädda min arma kropp, så har jag nu bestämt mig för att fortsätta genomföra ett hälsoår.
Det första steget på mitt hälsoår är att springa. Löpningen har följt mig genom livet och är det effektivaste sättet att rensa röriga tankar, få upp pulsen och norpa åt sig lite egentid. För att lyckas med hälsoåret kommer jag att behöva kunna träna hemma och då är löpningen suverän. Jag har faktiskt tjuvstartat att lunka fram lite under sensommaren, hösten och numera vintern.
Så här står jag innan dagens löptur. Tre kilometer ska det bli. Fort går det inte och förmodligen kommer jag behöva stanna och pusta lite också, men det är okey! På överkroppen har jag en khakigrön tröja i merinoull och återvunnen polyester, så varm och skön och mjuk. Ull andas ju som bekant överlägset bra, men funktionsmaterialet på insidan gör att den känns mjuk och skön mot huden.
Mitt långsiktiga mål med löpningen är att jag alltid “ska kunna springa en mil, imorgon!“. Alltså vara redo för det, klara av det. Men jag börjar smått. Långsamt och snällt. Har ju precis fått ordning på allt det onda i kroppen, då vill jag inte hamna där igen genom att gå ut för hårt. Mitt varma pannband passar också under ridhjälmen, så bra!
Byxor är ju svårt, det blir ju som bekant kallt här i norr. Tack och lov har Ullmax tagit fram ett par fodrade löpartights. Dessa är av återvunnen polyester med borstad insida som gör dem varma och reflexrevärer på sidorna.
Förutom löpningen så vill jag under kommande året utmana mig träningsfronten. Jag har aldrig känt mig riktigt bekväm med något annat än löpning och promenader. Men i år vill jag ut ut komfortzonen – när tillfälle ges – simma, cykla, gå på grupp-pass, spela innebandy. Men kanske framför allt vill jag springa och upp ner för pulkabacken, åka turskidor med Svante på ryggen, vandra i fjäll-, kust- och inlandsmiljöer, jag vill orka dra igång skotern själv, bära matkassarna utan att gå två gånger, svira runt med barnen på varsin höft och kunna rejsa de snabbaste spark-rejsen någonsin på byvägen.
Efter min löptur rusar endorfinerna. Det klarnar upp ute och blir med ens kallare. Jag duschar snabbt och tar på mitt varma underställ. En viktig del i hälsoåret kommer också vara återhämtningen och själavården.
För visst är det väl så att vi mår bättre om vi pysslar om både insida och utsida? Att den där tickande pulsen, mjölksyran och endorfinerna blandas upp med sådant vi mår bra av på insidan. För mig är det djuren, påta runt hemma i mjukiskläder, fika och sitta och söla utomhus i någon snödriva med varm choklad i högsta hugg. Men också gå på massage, klippa håret och pyssla om fötter som burit mig fram genom graviditeterna.
Mitt underställsset är gjort av merinoull på utsidan och funktionsmaterial på insidan. Så vackert mönster och så vacker färg.
Jag älskar att mysa runt i värmande (och snygga!) långkallingar hemma. Men jag har också varit ute på “ponny och vagn”-tur i femton minus med detta set som höll mig varm och go trots att jag då satt still hela turen.
På mina frusna fötter har jag tofflor i ull/polyester och sula i plast/gummi. Så varma och goa och perfekta att ha för att slippa trampa in alla granbarr i fossingarna i juletider med. Dessa tofflor är verkligen något att önska sig av tomten.
Så då välkomnar vi hälsoåret ~ med löpträning, ett hopp utanför komfortzonen, själavårdande aktiviteter och återhämtning i en härlig mix. Alltsammans i värmande kläder från Ullmax.
För att hinna beställa julklappar måste du lägga din beställning innan måndagen den 20 december för att kunna ge bort värmande klappar till nära och kära!
