Guide: Stora inlägget om mitt lilla trädsgårdsland

April

Jag har länge varit intresserad av odling utan att ta slag i saken. Jag har en vän som heter Astrid, hon har imponerat på mig gång på gång med sitt trädgårdsland fyllt av squash, morötter, betor och rovor. Under vintern 19/20 kändes det som att tredje världskriget var påväg att bryta ut och jag bestämde mig för att jag måste börja någonstans. Börja någonstans för att 1. uppfylla drömmar, 2. leva mer hållbart och 3. gräva där jag står. I de oroade (men likväl peppiga!) tankarna föddes idén om ett alldeles eget litet trädgårdsland. Så fort snön försvunnit från husets baksida i slutet av april så började jag mäta ut vart bäddarna skulle ligga och vilka mått som skulle bli lämpliga. Jag tog små stumpar av osb-skivor och bankade ner i marken med en hammare för att få allt rakt och visuellt.

Inne i lilltorpet höll vi några plusgrader för att vattnet inte skulle frysa, där höll jag till och satte frön i jord. De flesta fröna hade jag fått i födelsedagspresent av nära och kära.

Frön jag försådde

  • Solrosor
  • Vitkål
  • Grönkål
  • Spetskål
  • Smultron (möglade & kasserades)
Fröna fick stå i vårt soligaste fönster och vattnades var eller varannan dag.

Maj

Nä maj kom började jag själva anläggandet av odlingsbäddarna. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle göra upphöjda bäddar då man inte behöver gräva något. 

Konstruktionen är enkel. I botten läggs kartong som hindrar underliggande gräs att växa upp i bädden, på den läggs hästskit och gammalt hösilage/ensilage, sedan läggs mer hästskit och mer hösilage/ensilage. Som en bajslasagne! Varför jag valde just hästskit och hösilage var för att hästarnas hage behövdes skottas ut efter vintern och hörummet behövde städas på gammalt spill. Jag tyckte det kändes så trist att köra allt på hög och tänkte att det säker kommer växa något i bajslasagnen ändå!

Jo, jag blev varnad innan jag började att färsk hästskit skulle stjälpa mer än den hjälper. Men ärligt talat tycker jag det verkar finnas för mycket pekpinnar inom odlingen. Jag körde på magkänsla. Funkade fint!

Efter att jag anlagt två bäddar och två gångar så tog kartongen slut fast jag sparat all kartong jag bara kommit över under hela vintern. Jag åkte därför till vår lilla lanthandel och fick plocka på mig så mycket jag ville. Så tacksamt! Ett toppentips om du saknar material, fråga din närmsta butik!

Mina bäddar blev 1,2 m breda och gångarna blev 1 m breda. Längden på dem blev 3,5 m och jag anlade totalt sex bäddar. Notera att jag också la kartong i gångarna!

När bäddarna var klara så la vi markduk vi köpt på vår lokala byggvaruhandel (Bolist Burträsk). Vi tog den de tipsade om men såhär i efterhand hade jag velat prova den svarta tjocka markduken som vi valde mellan. Vi skottade flis! Den köpte vi på vår lokala såg (Martinssons i Bygdsiljum) och körde hem på släpet.

Jag tror jag drog närmare fyrtio fulla lass med hästskit. Bäddarna kunde byggas på hur mycket som helst nästan!

Inne i lilltorpet tillkom tomatplantor. Min kompis Astrid hade ett gäng över. Landet blev klart och nu skulle vi bara invänta varmgraderna (våren var väldigt sen hos oss i norra Västerbotten).

Ni kanske förstår min frustration när hönsen hittat våra bajslasagner och lyckligt sprättade loss på bäddarna. Jag fick purket krypa till korset och inse att jag behövde ett staket…

Jag ville ha något som smälte in fint i omgivningen och inte krävde så mycket jobb att tillverka. Jag sågade därför av lite strängselstolp och hässjevirke jag hittade i logen, doppade ändarna i tjära och bankade ner dem i backen runt landet. Häftade enkelt fast hönsnät på insidan.

Så stod staketet klart och hör och köpa – det höll undan hönsen hela sommaren!

Juni

Juni kom med varmgraderna och jag kände en enorm iver att börja stoppa ner saker i bäddarna och se om det ville växa!

Jag började med sättlök. Silverlök, rödlök och gullök i en enda salig röra. Kålen ställde jag ofta ut över dagarna och slutligen också på nätterna med fiberduk på – för att härda dem lite inför livet ute. Första juni satte jag löken i jorden och dagarna därefter började kålen åka ner.

Multitasking när det är som bäst. Hästen får betas in inför sommarbetet och jag fick tid i landet.

8 juni hade redan första löken tittat upp ur jorden! Fantastiskt! Kålen var lite chockad över det nya livet utomhus men tog sig fantastiskt bra därefter. Jag grävde ett litet hål med händerna som jag fyllde med jord vi köpt från Berglidens trädgård. Jag föreställde mig att det skulle bli billigt att ta en ditt jord just vid lilla plantan och inte behöva täcka hela bädden med dyr jord.

Följande dagar var det varmt ute. Vi vattnade och vattnade och fick ner fler frön i jorden. Har ibland vattnat med vatten blandat med häst- och hönsskit för näringens skull. Annars inga hemligheter!

Bakom trädgårdslandet plöjde vi upp ett potatisland med vår nya plog! Spännande för kusinduon! Fredrik snickrade ihop en liten grind till landet.

I slutet av juni hade det verkligen börjat hända grejer i landet. En kväll skickade jag en fråga till mina fina följare på Instagram och frågade vad tusan som äter på min kål. – Kålmalslarver svarade de! Så började fighten mot de små, illgröna larverna som bor på bladens baksida och snabbt gör stor skada! Dessa kan man förebygga med LARVskydd/Turex (tillåtet för ekologisk odling) eller vara noga med fiberduken. Jag tätade fiberduken och gick ett varv varje kväll för att knäppa larver. Jag bara knäppte dem mot bladet med tummen. Brutalt men effektivt.

Spetskålen klarade sig bäst från de envisa larverna och hade så vacker färg. Squashen kom med härlig prakt, jag har för mig att jag satte den lite väl sent.

Sallat och morötter tittade upp ur jorden

Grönkål och mangold.

Frön jag direktsådde

  • Sommarmorot
  • Höstmorot
  • Sallat
  • Bönor (tror det var brytbönor)
  • Rödbetor
  • Squash
  • Mangold
  • Rädisor
  • Ruccola

Färdiga plantor jag satte

  • Citronmeliss
  • Oregano
  •  Gräslök

Jag hade en liten vision om att hinna bygga någon sorts glasskåp åt tomatplantorna men tiden sprang ifrån mig. Provade därför sätta tomaterna på friland. SÅ MÅNGA som sagt till mig att jag inte kommer få några tomater, men vi äter faktiskt fortfarande färska tomater nu i oktober som legat och eftermognat i köket. Som sagt, så mycket pekpinnar man inte behöver lyssna på! Skörden hade definitivt blivit större och snabbare om jag hade tomaterna i ett växthus, men om man relaterar skörden med renovering, heltidsjobb, hästar, höns och ettåring så är jag supernöjd. Färska tomater i oktober, va!

Juni handlade mycket om att vattna. Plocka små näpna ogräs som ploppar upp. Knäppa laver på kålen och i övrigt bara vårda det lilla gröna som började titta upp här och var.

Fiberduken jag använt mig av var en sån billig “två för 99” från Blomsterlandet. Jag slängde den bara över kålen och slängde ut lite stenar som vikt.

Juli

Om juni var månaden jag fick pyssla om växterna mycket så var juli månaden jag äntligen började få lön för mödan!

Jag rensade också enooooorma mängder ogräs. Tistel och kvickrot hade vi mest problem med. Använde denna mojäng jag fått av svärmor och svärfar. Det är en man här i byn som smitt den! Den är makalöst bra att rensa ogräs med!

Min kål började verkligen bli något utöver det vanliga. Aldrig har jag sett en kål med sån vacker färg som min spetskål!

Första gången jag gick ut med lilla korgen och skördade grönkål, silverlök och gräslök till kvällens middag grät jag nästan av lycka. Sån fantastisk känsla. Vi började också få lite gallringsdarlingar från morotsbädden att knapra på som mellis.

Första tomaterna tittade fram och rädisorna växte som hejsan. De blev också sent satta, vill jag minnas!

Squashen och bönorna starkt på gång.

I rödbetsbädden trängdes tistlarna med rödbetorna.

Jag gjorde ett tappert försök att rensa bort allt ogräs och täcka hela bädden. Det fungerade hyfsat ändå, om än jag alltid fick vara flitig med att rycka tistlar och kvickrot. Vid denna tidpunkt (slutet av juli) började mycket kvickrot komma genom flisgångarna också!

Landet gav mig så mycket mer än bara mat. Jag märkte hur bra jag mådde därmed fingrarna i jorden. Hela juli regnade bort men det var lika fantastiskt ändå att spendera en halvtimme-timme ute i landet omgiven av mygg och känna hur svetten lackade i ryggslutet. Oj vad mycket jag lärt mig om mig själv där ute i trädgårdslandet i sommar.

Augusti

Så som ljuvliga augusti. Jag hade mycket hjärtevärk över att Lo skulle börja förskolan och det botades bäst genom att ägna så mycket tid vi bara orkade med ute i landet. Det fanns massor att skörda, rensa, fixa, tjuva och vattna.

Bästa sommargrödan blev morötterna. Jag hade räknat med att få prova lagra morötter över vintern men hela bädden strök med under sommaren. En liten Loppa som tokälskade att förse sig själv med morot och sedan gå till hästarna för att lämna blasten.

Sommarmorötterna i orange, gul och lila. Och sommarloppan i sitt esse.

En sån gemenskap som uppstod innanför hönsnätet. Vi ville aldrig gå in från trädgårdslandet och möta verkligheten. Lo har hunnit förstöra såååå mycket i landen. Det ska ni veta. Men jag hade som mindset redan när vi anlade bäddarna att detta ska vara en familjegrej, det ska vara roligt och tillåtande. Det gör ju absolut ingenting att gröna tomater plockas ner, morötter hivas upp i parti och minut, kålen tappar lite blad och lök åker upp ur jorden månader innan det är tänkt. Vi har haft så kul ihop!

En av årets överraskningar blev rädisorna. Jag trodde inte ens jag gillade rädisor men både tunt skivade i sallad och i wok blev succé.

Jag som haft som mål att kunna äta en endaste liten rödbeta från landet drunknade snart i allt ätbart. När squashen väl kom igång så tokproducerade den.

De första, små och näpna som man är ivrig att sätta tänderna i och de sista som är stora som pumpor och måste rivas och frysas in för att man ens ska ha en chans att hinna äta upp dem. Och då hade jag bara fyra plantor!

Varje dag åt vi något hemodlat. Bäst av allt var rödbetorna tycker jag.

Augusti var sannerligen en magisk odlingsmånad.

September

September kom på besök och landet började kännas lite eftersatt efter fjällenresa och mycket på jobbet i kombination med ny vardag med förskola och Fredrik som började om att jobba efter ett halvårs ledighet. Det bästa med alltsammans var att landet brydde sig inte om kvickroten och tistlarna, det producerade som aldrig förr!

Vi jobbade hårt med att äta upp alla rödbetor. Mycket la vi in också. Blasten åt vi i sallad och mixade till pesto.

Tomater plockades in och las i köksfönstret för eftermognad. Funkar fint!

Första vitkålen skördades och blev till pizzasallad.

Ett lass grönkål som gavs bort till mormor. Ett lass med uttjänta squashplantor som kördes till komposten. Det började bli höst på riktigt och nu ville jag göra vinterfint i landet. Jag har ingen lust att börja våren med att städa efter årets festligheter. Gissar att ivern kommer att vara stor att få fröna i jorden i vår!

Även om många milstolpar nåtts under året så blev nog detta målbilden ändå. Ett prunkande land som bara svämmar över med godsaker i slutet av september. Så vackert att man tappar andan.

I bädden längst bort till vänster hade jag tomater, kryddor, rädisor, ruccola, squash. I mittenbädden på samma sida var det spetskål på hälften och grönkål på hälften. Den hitresta bädden innehöll bara rödbetor och på stängslet klättrar lite bönor. I motsvarande bädd på höger sida växte löken och på stängslet bönor. Mittenbädden innehöll grönkål och vitkål. Bädden längst upp till höger innehöll morötter.

Oktober

Sista odlingsmånaden och inget vemod råder! Bara tacksamhet och stolthet över vad vi åstadkommit vårt första odlingsår!

Vi plockade upp all vitkål vi inte ännu hunnit äta. Lite larvätet fick vi skära bort men i överlag var det en fin skörd.

Spetskålen var maaagisk. Sjukt god och så vacker.

Så gjorde jag höst i landet. Tog allt överblivet material och slängde på bädden bredvid för att mata maskarna med lite nytt inför nästa års odlande.

Grönkålen lät jag stå kvar, den ska tydligen gå att skörda trots minusgrader och snö! Jag provar, vi får se! 

Karade ihop flisen och rullade upp ändarna på duken lite för att renda bort ogräset ordentligt under. Mojsade runt bäddarna lite och blev så glad över att se vilken fin jord hästskiten och hösilaget blivit – maskarna älskade den!

Så summerar jag mitt första odlingsår med ett enda ord: succé!! Börjar redan planera för utökning nästa år… Hoppas ni vill haka på då!

8 reaktioner på ”Guide: Stora inlägget om mitt lilla trädsgårdsland”

  1. Åh vilket intressant och bra inlägg! Vi stod precis i eftermiddag och tittade på platsen där vi har tänkt göra köksträdgård med täckodling och diskuterade bredd på bäddarna. Upplever du 1,2m som ett bra mått? Går det bra att komma åt att rensa ogräs även i mitten av bäddarna?
    Vi funderar på att ha en meter men är orolig att det blir för trångt med två rader för grödorna, men samtidigt ska vi kanske bara ha så vi kommer åt bädden från ett håll så vi vill ju nå oxå..

    Så himla kul att du delar med dig! Vi kör oxå väldigt mycket på känsla när vi odlar, ibland går det och ibland går det inte ‍♀️

    1. Så himla kul att du gillade inlägget, så glad jag blir! Upplever att 1,2 m var väldigt optimalt, man kom åt från båda hållen att rensa och hade ändå gott om plats att sätta mycket grödor! Gångarna däremot hade jag kunnat göra smalare för att ha lite mindre ogräs att rensa 🙂 ! Lycka till med ert land – så kul!!

    1. Så kul att du gillade inlägget, det tog sin tid att göra 😀 Ja vilken succé, längtar redan efter vårens första solstrålar så nästa odlingsår kan dra igång!

  2. WOW, I!! Vilket makalöst fint, bra, matnyttigt, peppigt, inspirerande, coolt, vackert och alldeles UNDERBART inlägg!! Jag tror jag kopierar hela konceptet till nästa sommar… bara öönskar då också att jag har några höns att stänga ute 😉

    KRAM!

    1. Ja du har ju också gott om hästskit att bygga lasagne med <3 Hoppas också ni har höns att pyssla om då, de är fantastiska!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *