Trädgårdslandet i juni
Första dagarna av juni har passerat och trädgårdslandet börjar komma i ordning. Jag tog en kvällsrunda och vattnade för första gången i år för några kvällar sedan och kände mig bara uppgiven. Hela våren har jag rensat ogräs, vänt bäddarna och fyllt pallkragarna. Och redan nu, innan mina sådder kommit upp, svämmar landen över med ogräs igen. Just nu känns det helt hopplöst, vill jag ens fortsätta odla? Hoppas det vänder!
Vitlöken kommer i alla fall fint i ena pallkragen.
Kålen frodas, om än sakta. Jag har lagt ut droppslang i bäddarna som jag hoppas ska bespara mig en del kånkande på vattenkannor.
Ingen trivsam känsla i landen nu. Det är bara fult och fullt med ogräs i gängar och bäddar. Var är odlingsglädjen?
På vår tripp runt Skellefteås handelsträdgårdar fick två större jordgubbsplantor (jämfört med de vi har hemma) följa med hem och här verkar det komma bär, kul!
Så, vad gör man när odlingspeppen inte infinner sig? Kör på ändå? Så måste det bli, så hoppas jag att jag kan hitta glädje här ute i landet ändå i sommar!
2 kommentarer
Hanna
Ja precis det tror jag man gör, sitt bästa o stretar på för den där i augusti när man ändå kan skörda trots att det kändes hopplöst i juni då inser man att allt var värt och så kommer glädjen tillbaka
Helena
Det är verkligen så tråkigt när det blir så mycket ogräs. Jag kan helt och hållet relatera till känslan av uppgivenhet