Jag har ändå tyglat mig själv såpass att jag tänker att, trädgårdsmässigt ska jag inte ha mer än de två rabatterna just nu. Det blir pellisar i krukor lite här och var. Men inga stora blomsterhav eller rabatter ska grävas i år. 

Däremot vill vi odla!

Potatis har vi satt i många år nu. Någon chili och tomatplanta, då och då. Men det var länge sedan jag senast sådde och “löpte hela linan ut”, trots att jag tycker att det är väldigt kul och befriande att ha händerna i jorden. I år ska vi prova på att odla några fler sorter än bara potatisen. Jag fick frön i födelsedagspresent och när jag inväntade att Lo skulle födas, för ett år sedan, så planerade jag för framtidens odling. Så arbetet känns lite “redan gjort” på något vis.

Vår plan är att anlägga enkla bäddar bakom huset och så direkt i landet. Det kommer mest bli för att kolla om platsen blir bra, om grödorna trivs med upplägget, så att säga. Vi kommer att försöka använda det vi har här hemma så gott det går, och verkligen bara prova på. Försöka uppnå någon sorts odlingsglädje. För det skrämmer mig lite, att ofta handlar odling om pekpinnar. När jag läste på förra året så gick folks åsikter isär så mycket. Så på friland, förså, täckodla, rensa ogräs, vattna eller vattna sparsamt. Det finns lika många åsikter som trädgårdsland tror jag. För att lyckas på sin egna plats så måste man ju verkligen bara prova sig fram. Och våga, med som så mycket annat

Det jag helst vill odla är rödbetor. Av någon oklar anledning. Jag har bara en fixidé om att göra en egen rödbetssallad till nästa jul, och alla jularna framöver, av våra egna rödbetor. Resten av grödorna får växa precis hur bra eller dåligt de vill, bara jag får den där rackarns rödbetssalladen.

Förra sommaren njöt jag så mycket när Loppan fick hänga med på ett hörn i potatislandet. Jag började då drömma mig bort till att odla med min lilla unge. Kan knappt tänka mig något mysigare än att svassa ut och klippa lite gräslök ihop, gräva fram potatis tillsammans och såklart avnjuta skörden under stora delar av året.