Trädgård, odling & blommor
Marsdagarna
Hej på er och välkommen till min nya blogg! Jag väntar några dagar med att visa den på Instagram, vill se så allt fungerar ordentligt först! Jag är så nöjd med min plats på internet, tycker den blev så fin, speciellt om man läser från datorn! Hade tänkt låta arbetet med bloggen ta hela mars, minst! Men när jag väl bestämt mig om hur den skulle se ut så hade jag ingen hejd. Fint så! Nu långtar jag efter att sätta igång och blogga ordentligt – i vår vill jag jobba lite annorlunda med bloggen. Hoppas ni ska gilla!
Hur som helst, vi tar oss en titt på vad som riktigt hänt i livet under första vårvintermånaden, mars!
Först och främst: mars har börjat så bra. Jag hjälper inte till något med renoveringen och jag tror faktiskt att det är det som gjort min kropp pigg och rask igen. Inget dumslit. Jag gör i princip allt här nere istället. Tvättar, lagar mat, handlar (online), städar. Ingenting att förminska, alls, det är ett enormt lass vi båda drar just nu. Men ett så bra upplägg för min stackars kropp. Har njutit av kattrumpa i marssol, minsann, då känner jag livet i mig.
Sadelkammaren har blivit ett odlingsrum. Låter förmodligen glammigare än vad det är. Stökade runt lite hästgrejer och ställde in ett Perstorpsbord att hålla till på. Drog upp värmen och ställde in allt odlingsrelaterat skrufs jag kunde hitta. Så blev hjärtat lite mindre tungt av att vistas bland alla hästgrejer. De där gröna bladen ger mig hopp om våren.
Loppan och jag har kalasbakat. Någon gick ju och fyllde två år här i mars. Lillan slickar visparna och jag försöker hålla ordning på växande mage, yrväder till Loppa och stöket i köket. Lyxtillvaro, ändå. En målbild jag hade genom hela köksplaneringen. Stå och baka med en liten en.
Så har Loppan fått ha livets första sportlov. Åka skoter, sova hos mormor och morfar, kolla på kossorna och fåren hos farmor och farfar, rida på Fapriola och ta dagarna som de kommer. Även fast jag jobbat hela veckan lång så har jag varit så glad över hennes mysiga dagar hon fått ha tillsammans med sin pappa.
Hoppas mars varit snälla med er hittills – kram!
Odla tillsammans på Backen Del 3
Nu är det dags för Del 3 av “Odla tillsammans på Backen”! Det är så roligt att skapa med film tycker jag, för jag är fortfarande så dålig så det blir oskarpt, olika ljudnivåer, ful layout och väldigt amatörmässigt gjort. Så som jag faktiskt uppskattar det hos andra. När det kommer till text och bild har jag genom åren hittat min egna väg och hur jag gillar att skapa. Men film är relativt outforskat för mig. Blir man någonsin bekväm framför en kamera som rullar? Känns kul att utforska ny mark.
Jag tycket det är skönt att dessa små avsnitt handlar om just odling och det spelar roland om det är stök runt om oss. Det känns fint så, öppet, ärligt och verkligt. Tack för att ni tagit mot det så väl också!
Jag tror dagens film toppar sämst kvalitet hittills men kanske också en av de roligaste filmerna hittills då det är lite av varje med i filmen med fokus på att visa upp fröna vi köpt i år! Det är som sagt inget samarbete alls men jag länkar alla från här nedan om ni blir sugna på något liknande!
Förresten!
Jag vill ju gärna komma igång och prata mer med er! Kan inte du som är intresserad hojta till i DM på instagram så skapar jag en gemensam DM-grupp där vi kan dela med oss av tips, misslyckanden, sådder, skörd och tips och tricks? Högt och lågt! Skicka ett DM till mig på instagram så börjar jag lägga ihop oss intresserade pö om pö!
Frön!
Brytböna – Provider – Haricorts vets (kommer jag någonsin lära mig uttala det? fick absolut googla hur det stavas!) är brytbönor man skördar tidigt
Morot – Amsterdam Forcing – Sommarmoroten vi tänker äta direkt ut landet
Spenat – Matador – Spenaten tänker jag mig att vi äter färsk men har också förhoppning om att idas förvälla och frysa in allt överskott
Chilipeppar – Jalapeno – Är extremt nyfiken hur detta kommer att gå! Tänker att de säkert gör sig bra att läggas in ?
Ringblomma – Deja vu – Verkar kunna direktsås (har bara satsat på blommor som kan direktsås. Fantastiskt fin produktbild med flera olika färger på blommorna.
Palsternacka – Halblinke Weiss – En tidig sort som verkar smaka bättre ju längre den får stanna i landet, frosten är inga problem!
Rosenskära – Vit – Får jag till denna ska jag skratta mig lycklig. Så vansinnigt vacker.
Körsbärstomat – Cheerio – Jag tänker mig att tomaterna ska få bo i lilltorpet som blir mer som ett växthus under sommaren. Denna sort ska vara tidig!
Märgärt – Ambassador – Våra klassiska gröna ärtor är märgbönor! Vi äter massor av detta på vintern, drömmen vore att kunna odla alla våra egna ärtor, vi börjar med en påse!
Morot – Flakker 2 – Vintermoroten vi tänker oss att vi ska lyckas spara i jordkällaren.
Vitkål – Golden Acre – Vitkålen blev en av 2020’s succegrödor, jag trodde aldrig vi skulle lyckas men vi fick ihop ett gäng huvuden. Jag längtar efter färsk pizzasallad.
Rödbeta – Detroit Globe – Jag tror vi måste ha mer rödbetor, vi åt det så det stod oss ur öronen 2020. Denna sort har vi inte provat men den verkar pålitlig!
Sockerärt – Dwarf Sweet Green – I år kör vi revansch på sockerärtorna! Är inte detta bland det godaste man kan stoppa i sig på sommaren?
Slanggurka – Sonja – Ska vara en tidig sort men det som fick mig på fall var att den inte smaka bittert! Tidigare när jag odlat gurka har de blivit så sjukt beska. Även denna får bo i lilltorpet.
Grönkål – Westland Winter – Om du ska prova odla en sak i år så tycker jag du ska prova grönkål!
Spetskål – Kalibos – “Det finns inget godare och vackrare spetskål”, jag är beredd att skriva under på detta då detta var sorten vi odlade förra året. En riktig succégröda!
Odla tillsammans på Backen Del 2
Nu är vi på’t igen! Vi sätter årets första små frön i jorden, vinterportlak och vintersallat som tydligen ska gå bra att odla i fönstersmygen bara. Jag har aldrig provat detta men älskar ju sådana små blandsallader med bladgrönt från affären, tänk om vi lyckas med det hemma? Har dessutom läst att microgrönt kan innehålla upp till 40 % gånger mer näringsämnen än den fullvuxna växten! Microgrönt syftar till stadiet mellan grodd och blad. Så sätter vi lite ärtor i jorden också, alltihop med Loppan som hjälpreda!
Idén till hela alltet fick jag som jag nämner i filmklippet från Sara Bäckbo på Skillnades trädgård och hennes sommarprat i P1 som du kan lyssna på HÄR. Otroligt bra och inspirerande sommarprat. Tipsar vidare till er alla!
Jag bad om lite frågor på Instagram till filmen också men jag måste be om att få besvara dem någon vecka när jag inte är ny på jobbet och samtidigt gräsänka om kvällarna, ögonen går i kors av allt nytt jag lär mig varje dag!
Är det någon av er som sått microgrönt hemma i fönstret? Hur gick det? Eller blir någon av er sugen att haka på?
Så länge får ni kika på Del 2 av Odla tillsammans på Backen!
Odla tillsammans på Backen del 1
Hej på er! Det är lördag och snöstormen har precis lugnat sig runt gården. Jisses vad snö vi fått! Idag provar jag på något nytt här på bloggen, nämligen en odlingsvideo! Jag var SÅ sugen förra sommaren, att liksom skapa något sorts odlingskommunity då vi kan prata och ta lärdom av varandra. Men jag kom inte riktigt till skott och vågade inte riktigt. Men i år så kör vi bara.
Det är riktigt läskigt att lägga upp, för jag är inte alls bekväm framför kameran, samtidigt tror jag inte dessa videosar ska ha fokus på mig framöver utan på odling överlag. Det blir kul!
Jag är så glad och tacksam över mitt betydligt mindre gäng jag hänger med här inne på bloggen. Er vill jag därför ge det lilla extra i år. Odlingsvideosar, helt enkelt! Jag vet inte hur ofta och hur långa de blir, men lite då och då ska det väl dyka upp något, och tanken är att det baaara är ni bloggläsare som får ta del av detta.
För er som inte är intresserade av odling kan ju bara scrolla vidare, jag vet att det kan vara galet obekvämt att se bekanta framför kameran så, så känn er inte tvingade att kika!
Om du däremot är odlingspepp så haka gärna på och odla med mig i år – vi kan lära oss av varandra, visst? Så, till mina fantastiska odlingstaggade bloggläsare – varsågoda – del 1 av “Odla tillsammans på Backen”
Guide: Stora inlägget om mitt lilla trädsgårdsland
April
Jag har länge varit intresserad av odling utan att ta slag i saken. Jag har en vän som heter Astrid, hon har imponerat på mig gång på gång med sitt trädgårdsland fyllt av squash, morötter, betor och rovor. Under vintern 19/20 kändes det som att tredje världskriget var påväg att bryta ut och jag bestämde mig för att jag måste börja någonstans. Börja någonstans för att 1. uppfylla drömmar, 2. leva mer hållbart och 3. gräva där jag står. I de oroade (men likväl peppiga!) tankarna föddes idén om ett alldeles eget litet trädgårdsland. Så fort snön försvunnit från husets baksida i slutet av april så började jag mäta ut vart bäddarna skulle ligga och vilka mått som skulle bli lämpliga. Jag tog små stumpar av osb-skivor och bankade ner i marken med en hammare för att få allt rakt och visuellt.
Inne i lilltorpet höll vi några plusgrader för att vattnet inte skulle frysa, där höll jag till och satte frön i jord. De flesta fröna hade jag fått i födelsedagspresent av nära och kära.
Frön jag försådde
- Solrosor
- Vitkål
- Grönkål
- Spetskål
- Smultron (möglade & kasserades)
Fröna fick stå i vårt soligaste fönster och vattnades var eller varannan dag.
Maj
Nä maj kom började jag själva anläggandet av odlingsbäddarna. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle göra upphöjda bäddar då man inte behöver gräva något.
Konstruktionen är enkel. I botten läggs kartong som hindrar underliggande gräs att växa upp i bädden, på den läggs hästskit och gammalt hösilage/ensilage, sedan läggs mer hästskit och mer hösilage/ensilage. Som en bajslasagne! Varför jag valde just hästskit och hösilage var för att hästarnas hage behövdes skottas ut efter vintern och hörummet behövde städas på gammalt spill. Jag tyckte det kändes så trist att köra allt på hög och tänkte att det säker kommer växa något i bajslasagnen ändå!
Jo, jag blev varnad innan jag började att färsk hästskit skulle stjälpa mer än den hjälper. Men ärligt talat tycker jag det verkar finnas för mycket pekpinnar inom odlingen. Jag körde på magkänsla. Funkade fint!
Efter att jag anlagt två bäddar och två gångar så tog kartongen slut fast jag sparat all kartong jag bara kommit över under hela vintern. Jag åkte därför till vår lilla lanthandel och fick plocka på mig så mycket jag ville. Så tacksamt! Ett toppentips om du saknar material, fråga din närmsta butik!
Mina bäddar blev 1,2 m breda och gångarna blev 1 m breda. Längden på dem blev 3,5 m och jag anlade totalt sex bäddar. Notera att jag också la kartong i gångarna!
När bäddarna var klara så la vi markduk vi köpt på vår lokala byggvaruhandel (Bolist Burträsk). Vi tog den de tipsade om men såhär i efterhand hade jag velat prova den svarta tjocka markduken som vi valde mellan. Vi skottade flis! Den köpte vi på vår lokala såg (Martinssons i Bygdsiljum) och körde hem på släpet.
Jag tror jag drog närmare fyrtio fulla lass med hästskit. Bäddarna kunde byggas på hur mycket som helst nästan!
Inne i lilltorpet tillkom tomatplantor. Min kompis Astrid hade ett gäng över. Landet blev klart och nu skulle vi bara invänta varmgraderna (våren var väldigt sen hos oss i norra Västerbotten).
Ni kanske förstår min frustration när hönsen hittat våra bajslasagner och lyckligt sprättade loss på bäddarna. Jag fick purket krypa till korset och inse att jag behövde ett staket…
Jag ville ha något som smälte in fint i omgivningen och inte krävde så mycket jobb att tillverka. Jag sågade därför av lite strängselstolp och hässjevirke jag hittade i logen, doppade ändarna i tjära och bankade ner dem i backen runt landet. Häftade enkelt fast hönsnät på insidan.
Så stod staketet klart och hör och köpa – det höll undan hönsen hela sommaren!
Juni
Juni kom med varmgraderna och jag kände en enorm iver att börja stoppa ner saker i bäddarna och se om det ville växa!
Jag började med sättlök. Silverlök, rödlök och gullök i en enda salig röra. Kålen ställde jag ofta ut över dagarna och slutligen också på nätterna med fiberduk på – för att härda dem lite inför livet ute. Första juni satte jag löken i jorden och dagarna därefter började kålen åka ner.
Multitasking när det är som bäst. Hästen får betas in inför sommarbetet och jag fick tid i landet.
8 juni hade redan första löken tittat upp ur jorden! Fantastiskt! Kålen var lite chockad över det nya livet utomhus men tog sig fantastiskt bra därefter. Jag grävde ett litet hål med händerna som jag fyllde med jord vi köpt från Berglidens trädgård. Jag föreställde mig att det skulle bli billigt att ta en ditt jord just vid lilla plantan och inte behöva täcka hela bädden med dyr jord.
Följande dagar var det varmt ute. Vi vattnade och vattnade och fick ner fler frön i jorden. Har ibland vattnat med vatten blandat med häst- och hönsskit för näringens skull. Annars inga hemligheter!
Bakom trädgårdslandet plöjde vi upp ett potatisland med vår nya plog! Spännande för kusinduon! Fredrik snickrade ihop en liten grind till landet.
I slutet av juni hade det verkligen börjat hända grejer i landet. En kväll skickade jag en fråga till mina fina följare på Instagram och frågade vad tusan som äter på min kål. – Kålmalslarver svarade de! Så började fighten mot de små, illgröna larverna som bor på bladens baksida och snabbt gör stor skada! Dessa kan man förebygga med LARVskydd/Turex (tillåtet för ekologisk odling) eller vara noga med fiberduken. Jag tätade fiberduken och gick ett varv varje kväll för att knäppa larver. Jag bara knäppte dem mot bladet med tummen. Brutalt men effektivt.
Spetskålen klarade sig bäst från de envisa larverna och hade så vacker färg. Squashen kom med härlig prakt, jag har för mig att jag satte den lite väl sent.
Sallat och morötter tittade upp ur jorden
Grönkål och mangold.
Frön jag direktsådde
- Sommarmorot
- Höstmorot
- Sallat
- Bönor (tror det var brytbönor)
- Rödbetor
- Squash
- Mangold
- Rädisor
- Ruccola
Färdiga plantor jag satte
- Citronmeliss
- Oregano
- Gräslök
Jag hade en liten vision om att hinna bygga någon sorts glasskåp åt tomatplantorna men tiden sprang ifrån mig. Provade därför sätta tomaterna på friland. SÅ MÅNGA som sagt till mig att jag inte kommer få några tomater, men vi äter faktiskt fortfarande färska tomater nu i oktober som legat och eftermognat i köket. Som sagt, så mycket pekpinnar man inte behöver lyssna på! Skörden hade definitivt blivit större och snabbare om jag hade tomaterna i ett växthus, men om man relaterar skörden med renovering, heltidsjobb, hästar, höns och ettåring så är jag supernöjd. Färska tomater i oktober, va!
Juni handlade mycket om att vattna. Plocka små näpna ogräs som ploppar upp. Knäppa laver på kålen och i övrigt bara vårda det lilla gröna som började titta upp här och var.
Fiberduken jag använt mig av var en sån billig “två för 99” från Blomsterlandet. Jag slängde den bara över kålen och slängde ut lite stenar som vikt.
Juli
Om juni var månaden jag fick pyssla om växterna mycket så var juli månaden jag äntligen började få lön för mödan!
Jag rensade också enooooorma mängder ogräs. Tistel och kvickrot hade vi mest problem med. Använde denna mojäng jag fått av svärmor och svärfar. Det är en man här i byn som smitt den! Den är makalöst bra att rensa ogräs med!
Min kål började verkligen bli något utöver det vanliga. Aldrig har jag sett en kål med sån vacker färg som min spetskål!
Första gången jag gick ut med lilla korgen och skördade grönkål, silverlök och gräslök till kvällens middag grät jag nästan av lycka. Sån fantastisk känsla. Vi började också få lite gallringsdarlingar från morotsbädden att knapra på som mellis.
Första tomaterna tittade fram och rädisorna växte som hejsan. De blev också sent satta, vill jag minnas!
Squashen och bönorna starkt på gång.
I rödbetsbädden trängdes tistlarna med rödbetorna.
Jag gjorde ett tappert försök att rensa bort allt ogräs och täcka hela bädden. Det fungerade hyfsat ändå, om än jag alltid fick vara flitig med att rycka tistlar och kvickrot. Vid denna tidpunkt (slutet av juli) började mycket kvickrot komma genom flisgångarna också!
Landet gav mig så mycket mer än bara mat. Jag märkte hur bra jag mådde därmed fingrarna i jorden. Hela juli regnade bort men det var lika fantastiskt ändå att spendera en halvtimme-timme ute i landet omgiven av mygg och känna hur svetten lackade i ryggslutet. Oj vad mycket jag lärt mig om mig själv där ute i trädgårdslandet i sommar.
Augusti
Så som ljuvliga augusti. Jag hade mycket hjärtevärk över att Lo skulle börja förskolan och det botades bäst genom att ägna så mycket tid vi bara orkade med ute i landet. Det fanns massor att skörda, rensa, fixa, tjuva och vattna.
Bästa sommargrödan blev morötterna. Jag hade räknat med att få prova lagra morötter över vintern men hela bädden strök med under sommaren. En liten Loppa som tokälskade att förse sig själv med morot och sedan gå till hästarna för att lämna blasten.
Sommarmorötterna i orange, gul och lila. Och sommarloppan i sitt esse.
En sån gemenskap som uppstod innanför hönsnätet. Vi ville aldrig gå in från trädgårdslandet och möta verkligheten. Lo har hunnit förstöra såååå mycket i landen. Det ska ni veta. Men jag hade som mindset redan när vi anlade bäddarna att detta ska vara en familjegrej, det ska vara roligt och tillåtande. Det gör ju absolut ingenting att gröna tomater plockas ner, morötter hivas upp i parti och minut, kålen tappar lite blad och lök åker upp ur jorden månader innan det är tänkt. Vi har haft så kul ihop!
En av årets överraskningar blev rädisorna. Jag trodde inte ens jag gillade rädisor men både tunt skivade i sallad och i wok blev succé.
Jag som haft som mål att kunna äta en endaste liten rödbeta från landet drunknade snart i allt ätbart. När squashen väl kom igång så tokproducerade den.
De första, små och näpna som man är ivrig att sätta tänderna i och de sista som är stora som pumpor och måste rivas och frysas in för att man ens ska ha en chans att hinna äta upp dem. Och då hade jag bara fyra plantor!
Varje dag åt vi något hemodlat. Bäst av allt var rödbetorna tycker jag.
Augusti var sannerligen en magisk odlingsmånad.
September
September kom på besök och landet började kännas lite eftersatt efter fjällenresa och mycket på jobbet i kombination med ny vardag med förskola och Fredrik som började om att jobba efter ett halvårs ledighet. Det bästa med alltsammans var att landet brydde sig inte om kvickroten och tistlarna, det producerade som aldrig förr!
Vi jobbade hårt med att äta upp alla rödbetor. Mycket la vi in också. Blasten åt vi i sallad och mixade till pesto.
Tomater plockades in och las i köksfönstret för eftermognad. Funkar fint!
Första vitkålen skördades och blev till pizzasallad.
Ett lass grönkål som gavs bort till mormor. Ett lass med uttjänta squashplantor som kördes till komposten. Det började bli höst på riktigt och nu ville jag göra vinterfint i landet. Jag har ingen lust att börja våren med att städa efter årets festligheter. Gissar att ivern kommer att vara stor att få fröna i jorden i vår!
Även om många milstolpar nåtts under året så blev nog detta målbilden ändå. Ett prunkande land som bara svämmar över med godsaker i slutet av september. Så vackert att man tappar andan.
I bädden längst bort till vänster hade jag tomater, kryddor, rädisor, ruccola, squash. I mittenbädden på samma sida var det spetskål på hälften och grönkål på hälften. Den hitresta bädden innehöll bara rödbetor och på stängslet klättrar lite bönor. I motsvarande bädd på höger sida växte löken och på stängslet bönor. Mittenbädden innehöll grönkål och vitkål. Bädden längst upp till höger innehöll morötter.
Oktober
Sista odlingsmånaden och inget vemod råder! Bara tacksamhet och stolthet över vad vi åstadkommit vårt första odlingsår!
Vi plockade upp all vitkål vi inte ännu hunnit äta. Lite larvätet fick vi skära bort men i överlag var det en fin skörd.
Spetskålen var maaagisk. Sjukt god och så vacker.
Så gjorde jag höst i landet. Tog allt överblivet material och slängde på bädden bredvid för att mata maskarna med lite nytt inför nästa års odlande.
Grönkålen lät jag stå kvar, den ska tydligen gå att skörda trots minusgrader och snö! Jag provar, vi får se!
Karade ihop flisen och rullade upp ändarna på duken lite för att renda bort ogräset ordentligt under. Mojsade runt bäddarna lite och blev så glad över att se vilken fin jord hästskiten och hösilaget blivit – maskarna älskade den!
Så summerar jag mitt första odlingsår med ett enda ord: succé!! Börjar redan planera för utökning nästa år… Hoppas ni vill haka på då!
Att få skörda
Jag har aldrig odlat förr. Eller det kanske är en lögn? För jag har visserligen odlat potatis varje år sedan vi flyttade ut på landet. Vissa andra år har jag faktiskt satt både tomatfrön och gurkfrön och ett år fick jag så mycket chili att jag fortfarande har kvar torkad frukt sedan dess. Men det har alltid varit halvhjärtat. Inte har jag kommit ihåg att vattna och rensa ogräs och byta jord. Aldrig har jag njutit av att smutsa ner händerna och sitta ledbruten på knä ute i alla väder. Men i år hände det, jag fick äntligen prova på att odla – på riktigt. I och med det har jag fått skörda på riktigt med.
Hej och välkommen in i den hastiga varianten av trädgårdslandet. Där jag inte orkat trimma runt staketet eller rensat bort ogräset från bäddarna. När jag började om att jobba heltid så fanns plötsligt inte den där outtröttliga energin längre. Och skörda? det får jag ju göra ändå, trots ogräs och otrimmade stängsel.
Roligast att slita upp ur jorden är rödbetorna. Jag hade verkligen noll förhoppningar och förväntningar på dem. Jag har märkt att de växer bättre på den djupare delen av bädden (halva bädden fick några extra lass med hästskit). Så nästa år får jag försöka få lite djup i bädden tror jag bestämt.
Jag lägger in rödbetorna, grillar dem i ungen med olja och salt eller kokar dem och vänder runt i en smörklick. Aldrig har jag smakat godare rödbetor, det är helt enkelt lite godare när man får följa dem från jord till bord. Blasten hamnar i paj, förvälls och fryses in samt torkas som extra godsaker till hönsen i vinter.
Känslan som smyger sig in under huden när man kan hämta ett durkslag med godsaker och gå in. Obetalbar. Känslan när sista moroten slits upp ur bädden är: nästa år måste vi utöka, mycket! Jag vill så gärna lagra och ta tillvara på så mycket det bara går, i år knaprade Loppan i sig alla morötter. Både sommarmoroten och höstsorten som skulle lagras i jordkällaren. Lycklig att vi har en liten som gillar grönsaker.
Varför berättade ingen hur beroendeframkallande odlandet är? Jag drömmer om växthus för tomaterna, ett land med pallkragar och kryddor i massor. Jag drömmer om mer och större, kanske går det att odla på mer otippade delar av gården? I rabatten? kring blivande gårdsplanen? Överallt vill jag ha kål, rödbetor och morötter. Hur kul resan hit än varit så måste jag erkänna att just skörden toppar allt. Speciellt att få dela alltihopa med en 1,5 åring.
När juni blir juli
Jag känner mig lite som en dum bloggerska ska ni veta. Ni ställer alltid upp i vått och torrt, peppar och hejar och är fantastiska bollplank och vänner här på min internetplats. Men bloggerskan själv, hon lyser med sin frånvaro då och då, domderar alla villkor. Inte en enda tillstymmelse på plan eller riktning eller kontinuitet här inte. Men kul är det, ja äntligen känns det kul igen med både bloggen och Instagrammen, det tog sin tid. Och det får det göra, förstås.
Vi har rullat in i årets sjunde månad. Det ser ut som höst på mina bilder, vi har haft regnrusk och toppluva-väder i några dagar nu. Inte mig emot, egentligen. Men nog känns det lite sådär att täcka kallblodskungen mitt i sommaren. Ikväll är det måndag och ynka tre morgnar till sommarledigt för lilla familjen på backen. Ikväll var det Fredriks tur att natta en liten Loppa, så jag tog mig en härlig ridtur.
Vi har så himla kul nu, Årvar och jag. Han känns fräsch, motiverad och harmonisk. En bra kombination. Vi red rakt in i skogen, genom blåbärsris och kruståtlar. Stockar och stenar. Hans bogar är stela och jag får honom inte riktigt lösgjord. Sedan provade vi volten igen, i skritt och trav. Har en vändplan här i närheten som jag gillar att rida på. Jag tror att jag log hela ridturen. När vi kom ner på byvägen igen hoppade jag av och gick bredvid honom en stund. Älskar att prata om allt och inget med Årvar, en sån god lyssnare.
Sedan pysslade jag på i stallet. Jag minns inte sist det var så kul att ha häst? Det känns äntligen som att jag mäktar med allt. När jag “bara har en” häst att fokusera på. Jag mys-ryser när jag kånkar höpåsar och häst mellan stall och hage. Trivs i stunden. Trots toppluva och täcke på kallblodskungen.
Vår granne är bonde, i år har vi lejt honom för att slå vallen och plasta in den. Det blev sexton balar. Rekordår och jag jublar. Vår andra granne är bara allmänt underbar och har fixat tio balar torrhö åt mig och hans dotter, som har sin ponny hos oss här på backen. Så otroligt skönt att ha det gjort, regnet gör inte ett endaste dugg, på så vis.
Jag går en vända och funderar på gården. Bort med tallarna. Ordna en tjusig häck istället, med en grind ut mot åkrarna & vidderna. Rabatter kring huset. Eller kanske buskar? Eller något annat tjusigt? Gårdsplan i grus och rabattkanter och… Det är så mycket jag drömmer om på denna lilla gård. Vi säger det så ofta nu “Tänk om vi nästa år kan pyssla på mer uuute”. Vi drömmer oss bort till ett färdigt hus, och blickar vidare mot nästa projekt. Men ändå; ingen brådska.
Hur mycket jag än drömmer så är jag så lycklig och tacksam över det vi har. Den där gamla rabatten som Fredriks farmor anlagt en gång i tiden. Den prunkar trots bristen på kärlek varje år. Så troget. Och så pirrar det till i magen. Där, i julikvällen, kantad av mörka regnmoln, så ser jag det så tydligt – liv! Det lyser i köket, tufsiga murgrönor i fönstret. Utemöblerna med rester från en av sommarens alla buketter. Här bor vi, här lever vi. Jag älskar att jag får leva lantliv här, varenda, vareviga dag.
Jag ska aldrig glömma resan vi gjort, resan vi gör. Jag ryser när jag tänker på att det bara är månader bort, innan det också lyser på övervåningen och vi går i hamn efter många års arbete. Jag älskar denna plats så mycket. Med träställningar, lastpalls-trappen, kottarna som rullar runt överallt och påskriset som storknar i sin kruka. Men också drömdörrar, världens finaste syrén, den där kissen som ger mig kurr och kärlek. Min plats på jorden, den innehåller allt man kan önska, och lite till.
Det börjar bli sent, men jag har ännu några grejer jag vill göra innan läggdags. Sliter av duken från ena kål-landet och blir på riktigt häpen. Det växer ju! Jag trodde aldrig, aldrig (!!) att jag skulle kunna åstadkomma detta. Med lite hästskit, lite frön och en del hjärta. Men det växer så det knakar. Grönkål, vitkål och spetskål.
Jag klämmer kålmalslaver. sliter lite tistlar och kvickrot. Lyssnar på tranorna och tänker på livet. Tycker det är hemskt fint att få uppleva detta; ridtur, kattgos, kvällsrunda, squash, grönkål, toppeluva och jordiga fingrar. En helt vanlig måndag, i livet jag kan kalla mitt.
En rundtur i trädgården
Inget är ju fasen i mig som betestider. Barmarkssäsong, sommar eller semestertider, kalla det vad ni vill, för mig är det betestider. När man svurit klart över trassliga stängseltrådar, slagit sig lite blå om någon knoge när stolpar ska bankas ner i backen och släpper hästarna i full galopp ner mot sjön. Det är startskottet på en ljuuuuvlig tid. På senaste har jag varit dålig på att blogga, men har då och då burit runt på kameran ändå, så här kommer lite blandade bilder från en av årets bästa tider; betestiden!
En kväll hjälpte grannflickan mig att bygga ut betet. Hästarna får nu äta från tiden de vanligtvis får lunch, till kvällen tar vid. Långsam invänjning är min melodi. Lagom till semestern (bara två ynka veckor kvar!) så får de nog mumsa grönt hela dagarna. Jag låter aldrig mina hästar beta dygnet runt, de blir så runda så fort. De brukar ändå vara nöjda efter en heldag på betet och komma travandes för kli och gos.
Hästarnas bete ligger bakom huset, ner mot sjön. Men på husets framsida blommer vår fina bondsyrén. Det måste ju vara topp tre bästa lukter. Efter bebisar och kattungar kanske? Vår syrén har också börjat blekna och blommorna rasar av likt snö som strösslas över gräsmattan. Vi har haft över trettio grader varmt i flera dagar och inte en tillstymmelse till regn sedan innan midsommar.
På kontoret är det svalt nog för långbyxor och långärmat. Men så fort jag kommer hem så kastar jag mig i baddräkt och kjol. Dukar i skuggan. Vi äter helst kall mat. Det är märkligt, hur osugna vi blir på mat direkt värmen hälsar på. Kan bara tänka på vattenmelon och det iskalla vattnet direkt från trädgårdsslangen. Älskar våra gulliga utemöbler vi handlade på loppis förra året för en femhundring, vilket kap va?
Vi njuter i skuggan av contortatallarna men längtan efter att hugga ner dem och plantera en syrénhäck börjar vara riktigt stor. Men just i år tackar vi och bockar för minsta lilla skuggställe vi kan få till!
Vår gårds små smycken – hönsen, har verkligen fått komma i andra hand här i början av sommaren. Vi har haft besök av en hermelin tre (!) gånger som alla gångarna bragt en liten unghöna livet. Sådant som gör att man bara vill ge upp och vara utan höns ett tag. Samtidigt som hönshuset behöver storstädas och fixas till. Jag spenderar i stort sett varje kväll med stallrenoveringen så mitt sug efter att hugga tag i nästa projekt är i princip obefintlig. Men, det fins i kråksången, är ju att vi har en hönsälskande liten tjej här hemma som gärna sköter om alla sex damer med tupp och två kycklingar hela dagarna. Tack för det, Loppan!
Där vi inte pryder gården med vackra höns så kan man hitta små högar med brännbara grejer. Sådant som ska köras bort med traktorn och eldas upp när hösten och regnet är här. Och bråten som hönan sitter på?
Är ju den sista ställningen på Drömmen. Där uppe ska vi ha ett panoramafönster. 1,8 x 4 m om jag minns rätt. Så vi kan sitta i vardagsrummet och spana på tranorna, norrskenet och contortan (hehe). Jag ska måla farstukvisten och så ska vi peta in det där bjässefönstret, sedan är hela utsidan på Drömmen klaaar. Det är mitt nya favoritord – klaaar!
Även om vi har stök och brännhögar och annat bröt (det har vi alltid haft, och kommer förmodligen ha i många år till!) så har jag aldrig trivts bättre på vår plats än nu. Jag spenderar så mycket tid ute jag bara kan och mår så himla bra av det. Kommer på mig själv att faktiskt ha kopplat bort jobbet och vara här och nu allt oftare. Att jag glömmer telefonen inne och är i min egna värld ute istället. Jag är i fas med saker på ett annat sätt än förr, även om jag absolut inte har “mer tid”. Jag bara trivs och har en god snurra just nu. Och när brännhögarna känns lite för många så lyfter jag bara blicken – och ser allt det här fina.
När jag kommer hem från jobbet så tar jag Lo i handen och spenderar några timmar ihop innan hon ska sövas. Det är så mysigt att upptäcka världen med henne. Har hon tur så lyckas hon få upp haspen till odlingen och smiter in illa kvickt. Där går det att festa loss på jord och flis och tomatplantor. Ja vilken fest!
Det blev ett staket runt odlingarna tillslut. Höns och bebis gjorde allt i sin makt för att röja runt i bäddarna. Den sistnämnda har också lagt sig på staketet och orsakat ett “mindre” hål intill grinden. Hehe.
I den här bädden, den första till höger, växer det lök. Rödlök, vitlök & silverlök. Jag har täckt med gräsklipp för näring & att behålla lite fukt. Det verkar hålla ogräset på helt okey nivåer med, ska addera gräsklipp i fler bäddar tror jag bestämt!
I en av de andra bäddarna satte jag på chansning ut tomaterna. Jag vettetusan om de trivs. De skulle behöva växtstöd och lite till näring tror jag. Men mina kvällar i stallet har prioriterats och tomaterna får stå lite hejbaberika så länge. De blommar i alla fall, kanske går det vägen?
På andra sidan av bädden växer squash. Kanske lite sent satt men jag tycker den verkar komma med en härlig fart. Vi får se vad det blir av den. Kul att prova sig fram ju! I mitten satte jag mangold och ruccola, det går segt för dem. Detta är kanske bädden som farit mest illa av varmgraderna, det tror jag spelar in!
I en av bäddarna har jag en ditt sallat på kortsidan. Och i resten av bädden?
Morötter i massor! Sommarmorot och höstmorot. Jag älskar morötter och kan inte förstå att vi snart knaprar på våra egna?
Längst stängslet ska sockerärtor få klättra fritt. Nästa år sätter jag mer, så ärtigt gröna och fina de blir som inramning!
I två bäddar har jag kål! Spetskål, grönskål & vitkål. Jag fick lite kalla kårar när jag såg att någon liten filur hade ätit hål på bladen. Det visade sig vara kålmal som lagt ägg under fiberduken, trots att jag inte lyft på den på veckor. Så två kvällar spenderade jag med näsan i kålen för att knäppa små (och stora!) illgröna larver. Spårar det ur ska jag beställa Turex, men ännu känns det överkomligt att snoka genom plantorna då och då. Kålen verkar trivas i alla fall, hoppas det fortsätter så!
Slutligen så har vi rödbetor i en bädd. Tillsammans med tistlar och kvickrot, för Hujedamig vad fort det kommer ogräs. Men det är fortfarande en av dagens största höjdpunkter, att få gå ut och påta på i landet. Kanske är det därför jag känner ett sådant inre lugn just nu? Att kroppen, händerna och huvudet får connecta. Älskar det!
Strax innan midsommar fick vi ner potatisen i jorden med. Alldeles för sent. Men hey, det går inte alltid som planerat och tänkt – det brukar lösa sig ändå. Och om inte annat, så finns ju fin lokal potatis på affärn om det skulle krisa.
Nu börjar det bli dags att krypa ner bredvid Loppan och Knut och sova några timmar. Imorgon (idag?) är det söndag och fixardag på gården. Alla våra brännhögar ska bort, leksaker ska samlas ihop, gräs trimmas och slutligen tror jag vi måste äta sockerkaka på fikastället bredvid bagarstugan. Ja, så får det bli!
Skapandet av odlingsbäddar
“Ska vi gå ut?” frågar jag efter middagen. Linsgrytan sitter fortfarande runt halva ansiktet på lillan, men det är inget som bekymrar henne. Hon stövlar från köket till farstun och ställer sig vid ytterdörren “Där! Där!” utbrister hon medan hon ivrigt pekar på dörrhandtaget. Jag hjälper henne ner i snickarbyxorna – så otroligt söt liten snickarunge att man smäller av lite. Hon vill alltid, alltid ut.
Väl ute på gården drar alla sitt strå till stacken. Fredriks skruvdragare har brunnit och i väntan på ny så påtar också han på med gårdsgrejer, och låter övervåningen vara så länge. Han har under dagen hämtat hem ett lass med flis från sågen några mil bort, och håller nu ivrigt på att skotta ut rikedomen. För så kändes det att se släplasset med flisen, som en rikedom. Jag gör klart de sista bäddarna. Skottar hästskit så det lackar svett i ryggen och hivar på gammalt hösilage som annars ska komposteras. Lo och Knut, de roar varandra. Alla gör vad de kan.
Jag kan ju inte odla – (än!). Men slafsa runt med hästskit som ändå ska skottas ur hagen och såsa runt med hösilage som ändå ska skottas bort, det går an. Sex bäddar blev det, med kartong i botten. I gångarna la vi allt vi kunde komma åt i pappersform, markduk och flis. Jag blev väldigt nöjd. Det är så skönt att ha projekt som checkas av. Blir klara. Finito. Tillsammans klarar vi allt, men nog är det lite gött när projekten går hyfsat fort också. Inga långdragna renoveringar som tar år till förfogande. Det handlar om dagar och sedan är resultatet på plats. Jag är väldigt nöjd med utfallet!
I lilltorpet står kålplantor på tillväxt. Det blir lite smått och gott av ätbara saker. Har ingen förhoppning på skörden, vi provar oss fram och njuter av att ha ett lustfyllt projekt att fundera på mellan varven. Lo spatserar fram på gångarna, det går med flis, var ett himla roligt påfund. Men tillslut blev småfingrarna kalla och tålamodet slut. Hon är så tapper, sköter djuren och hakar på alla våra påhitt. Ibland måste jag stoppa mig att vi inte bara ska vara produktiva och få saker gjort, utan också bara pausa och följa Los riktning. Då går hon helst mellan kycklingarna, hönshuset och hästarna. Om och om igen. Utbrister “Titta, dä!” och pekar på allt möjligt. Hon upptäcker och upplever hela tiden nu. Jag är glad att vi kan ge henne all denna tid hemma.
Hjärtat blir varmt när jag lyfter på blicken. Gården må vara gammal och skruttig, men den väcks sakta till liv igen. Mitt mål med gården är att fylla den med liv efter alla år av tystnad. Nu hörs tuppens galande blandat med Los jollrande och Fredrik som tålmodigt svarar på alla “Titta, Dä!”. Det är storspovar, tofsvipor och någon bil långt borta som surrar i bakgrunden. Fyller lungorna med majluften och sörjer att kvällen går mot sitt slut. Bevara mig väl vad jag älskar detta lantliv.
Majdagarna
Dagarna tickar på i maj. Den månaden som brukar vara så härlig – och så äckligt fullspäckad! Plötsligt kommer jag på mig själv att hämta andan på ett sätt som jag tidigare inte gjort i maj. Det är härligt att känna att livet inte snurrar på i alldeles för snabb takt. Trots att dagarna går som i ett pärlband så hinner vi med livet på ett annat sätt än i maj de senaste åren. Det är fokus på renovering och familjeliv. Vi plöjer inga åkrar, sätter inga skogsplantor och kväver oss inte med att hinna med mer än vi borde. Känner sådan kärlek till maj, för första gången på många år. Jag vet inte om det är hemska coronan som faktiskt dragit ner tempot på allt, eller om vi faktiskt blivit klokare av våra erfarenheter med att försöka trå in allt på en och samma månad. Hur som helst, så gillar jag den lugna känslan som hittills spridit sig över gården under maj månad.
Förra lördagen eldade jag upp i bagarstugan på morgonen. Petade in några vedträn under dagen och höll hällen varm. Mot kvällen gräddade vi hemgjord pizza med parmesan, gréveost, skinka, olivolja och tomatsås. Inne i bagarstugan står tiden stilla. Jag njuter av tidsresan när jag gräddar pizzorna. Älskar att spendera tid här, med hucklet på huvudet, radion skvalar P4 och utanför fönstret river isen på sjön. Jag önskar mig så många fler tillfällen här framöver, ensam, och i goda vänners lag.
Bagarstugan är en sådan plats som gör att jag älskar vår gård ännu lite mer. Något jag aldrig tror att vi skulle unna oss att bygga, men som vi njuter av att ha. Förra sommaren ordnade jag en liten rabatt längst ena kortsidan. Och i år har vi ställt dit gjutjärnssoffan och gjutjärnsbordet för många mysiga utefikor. Denna gång var jag själv i bagarstugan. För mig har det varit så himla viktigt att kunna manövrera den själv. Kunna elda och sköta hällen, grädda och fixa och dona. Det kändes omöjligt när vi flyttade hit, men nu har jag hyfsad koll på hur allt fungerar.
Vi har haft lite blåsigare dagar. Då flyger dörrar av gångjärnen och jag vill helst gömma mig inne i Drömmen. Efter åren i lilltorpet när man kunde ligga sömnlös om nätterna när stormbyarna grep tag i huset så känns det tryggt att Drömmen står så stabilt. Vår gamla, skruttiga gård blir fort påverkad av rejäl vind. Främst alla dörrar på ekonomibyggnader som tar stryk. Drömmer om nya dörrar överallt. Som inte är ruttna och faller av väggen för minsta vindpust. Men allt har sin tid. Just nu finns ingen tid för dörrar.
Desto mer tid finns för djuren. Jag och Lo spenderar varje kväll ute hos hönsen och hästarna efter middagen. Fredrik går tålmodigt upp på övervåningen och renoverar. Jag njuter så av kvalitetstiden med Lo. Efter långa arbetsdagar så finns det inget mer befriande än att hoppa in i lantlivsbubblan med Lo. Försöka vara här och nu, även om jag måste erkänna att det är svårt att släppa tanken på jobbet när gränserna mellan privatliv och jobb suddas ut i och med hemmakontoret i coronatider. Jag försöker göra så gott jag kan med att koppla bort tankarna på jobb och vara ~här och nu~. Göra en sak i taget hjälper. Lo hjälper, tackar högre makter för att Lo kom till mig när jag behövde det som mest. Oj vad mitt liv ändrat perspektiv senaste fjorton månaderna. Njuter till fullo av att tulta runt efter dunrumpor och plocka sten i hinkar om kvällarna. Barns förmåga att leva i nuet är fantastisk.
Gårdens kallblodskung mår riktigt gott. Han sköter sig snyggt med nya lille russ-kompisen. Sköter sig mer än snyggt i ridningen och i veckan dammade vi av vagnen och tog oss en skritt-tur runt åkrarna. Har kört två gånger på 1,5 år och fick blodad tand. Varierad träning är vår melodi just nu, för att skona artros-knäna och hålla igång kroppen och knoppen på herrn. Längtar alltid till nästa tillfälle jag hitta på något med honom. Vi har det himla gott just nu. Och det är så vansinnigt skönt att bara ha en häst att fokusera på just nu.
I stallet har vi börjat riva Fapriolas box. En liten stallrenovering stundar. Vi skulle skippa sidoprojekten men tillslut bestämde vi oss för att byta ut boxarna i stallet och flytta hönshuset i år. Det känns som otroligt bra sidoprojekt. För djurens bästa och gårdens helhet. Jag får uppdatera er om hur det går eftersom.
Jag har arbetat vidare med odlingsbäddarna. Skottat närmare fyrtio lass med hästskit och ensilage till det som ska bli en liten grönsaksodling. Aldrig trodde jag att dessa futtiga bäddar skulle kräva så mycket engagemang (och skit!!), men som Fredrik säger: Lika bra att göra det ordentligt från början. Något vi är väldigt less på är “tillfälliga lösningar”. Så som stallet och hönshuset. Missförstå mig rätt, jag har älskat mitt stall och mitt hönshus till döds, det har varit helt rätt i stunden. Men stallet som är byggt av OSB-skivor är inte särskilt hållbart för en 550 kg häst. Börjar se riktigt ledsamt ut (såhär 6 år senare) och hönshuset är väldigt malplacerat och inträngt i ett utrymme vi behöver använda som garage. Så tiden är inne att göra de provisoriska lösningarna permanenta.
Tillbaka till odlingsbäddarna. Jag har satt massor med kål och vattnat idogt solrosor och tomatplantor. Resten sår jag på friland i juni, efter järnnätterna har gett med sig. Tror jag. Njuter i alla fall av att fyra av sex bäddar är helt klara, och snart väntar ett lass med flis på att läggas i gångarna. Det är så kul att arbeta med kroppen!
Slutligen så har fem små dunbollar kläckts och bor nu ute i sadelkammaren. Tänker att jag ska skriva en kyckling-guide så småningom. Det är i alla fall en sådan stämningshöjare att ha de små där ute. Lo fullkomligt löper dit ut så fort hon har chansen och utbrister “Pippi, Piiippi!!” när hon ser på dem. Det är så mysigt att blanda barn och djur.
Hoppas allt är fint med er och att er maj är lika fröjdefull som min är i år. Stor kram till er och ta hand om er i dessa märkliga tider, kram!!
