Min kära lilla ponny..
Hon är så söt, min kära lilla ponny. Minns ni att jag har en shetlandsponny? Klart ni gör! Min skäggiga lilla fuxfia, som går under smeknamnen “spåndrottningen”, “skäggiga damen” och det de allra flesta känner henne som: “Fapri”.
Fapri och jag var ju kollegor när det begav sig. När jag fick jobba extra på travskolan under universitetsstudierna. Sedan fick jag oväntat lov att låta min första häst, Trollfrej, somna in sommaren 2016 och i samma veva skulle Fapri pensioneras från travskolan. Det hela var egentligen en slump och inte planerat alls, men när hon väl stod hemma på gården, hösten 2016, så kändes det ju självklart. Självklart att det skulle vara just hon som förgyllde livet på Backen. Det kan faktiskt hända att jag tackade nej till att köpa henne både en och två gånget “jag ska ju inte ha någon shettis!”, vilken tur att jag ändrade mig!
I början så körde jag henne mycket och sprang eller cyklade med henne i släptåg. Ofta fick hon gå som handhäst när jag och Årvar var ute på skogstur. Vi hade så kul. Men i takt med att skolan och framtida arbete (skrev exjobb samtidigt som jag praktiserade) tog allt större plats i livet för mig kombinerat med renoveringen som ökade i omfattning så dök en familj i byn upp. Det visade sig att dottern i familjen var hästfrälst och de hade så smått börjat se sig om efter en ponny att sköta om. Alla pusselbitar föll på plats och Fapri fick sin Alva. Alva kom varje vecka i flera år och skötte Fapri. Hon red och höll igång henne. Och det bästa av allt? Fapri ääääälskade henne. För när man är en gammal bestämd fux-dam så duger inte vem som helst ska ni ha klart för er.
Sommaren 2019 flyttade grannarnas ponny in hos oss. Så när familjen i byn frågade om de kunde få låna Fapri under sommaren så tvekade jag inte ens. Jag vet ju, att Fapri trivs bäst med Alva i hela världen. Och Årvar, han har ju sällskap ändå.
Så har sommaren passerat. Fapri har haft världens bästa sommar. Hon är i en sån rysligt fin form för att vara tjugofem år gammal och verkar trivas toppen med att bo på lösdrift. Så när jag fick frågan om Fapri kunde få stanna några månader till hos familjen så var det återigen inget att fundera på.
När livet hänt för mig så har Fapri alltid hamnat i andra hand. De stunderna jag har i stallet och i skogen har jag uteslutande ägnat åt Årvar. Mitt ständigt dåliga samvete har förföljt mig och jag har grämt mig så mycket över att jag inte kan ge henne det hon förtjänar just nu.
Till min stora lycka så bor Fapri på gångavstånd. Anstränger jag mig så ser jag henne ute i hagen med sin islandshästkompis ungefär en kilometer bort. Jag rider förbi någon gång i veckan och hälsar på. Ibland följs vi ut på tur allihopa. Det är så mysigt att få “ha kakan och äta den med” när det kommer till Fapri. Jag får fortfarande ha henne i livet, och samtidigt göra henne världens största tjänst när hon får bo hos sin Alva. Få aktiveras, älskas och pysslas om varenda dag. Och när dagen är kommen, så är hon varmt välkommen hem till Backen igen. Min lilla skäggiga dam.
6 kommentarer
Linda
Vad roligt att det löste sig på bästa sätt!
Kände igen stuterinamnet Näsvallens och det visar sig att min shettis Fabiola har betäckts 2 ggr med din Fapriolas pappa, Annelunds Doc.
Fabiola, eller Fabbi har också en tös som ska pyssla om henne framöver, min dotter Alva 1 år 😉 Hoppas bara Fabbi håller sig lika pigg några år till som hon är nu, 34 år fyllda. Jag fick henne 1995 när jag var 5 år så vi har hängt ihop väldigt länge.
Mycket svammel här men tyckte det var så mycket likheter så var tvungen att kommentera
Livetpabacken
Haha vilken rolig kommentar! 34 år alltså, ja jisses de är tåliga de små shettisdamerna! Så himla kul att du haft henne så länge, måste vara ren lyda att se din dotter tillsammans med Fabbi! Kram!
Josefin
Hon är även den häst som Millie tagit sin första galopp med
Så hon nu törs galoppera med Vide❤️
Livetpabacken
Ja det med, vilken underbar liten dam hon är!!
Hanna
Fint och osjälvisk av dig!
Livetpabacken
Tack för de orden, de värmer <3