Trädgården i maj
Vår trädgård i maj. Jag har nog aldrig tidigare sagt att vi har en trädgård. I brist på rabatter, häckar, träd, “rum”, planteringar, grusgångar och uteplatser har jag aldrig sagt just det – “vår trädgård”. Men i år så ser jag faktiskt hela gården med nya ögon. I Fredriks farmors gamla rabatt intill lilltorpet blommar första blomman för i år. Vårkragen. Och ett litet stenkast bort står “Pär i backen”.
“Ja visst gör det ont när knoppar brister” skrev Karin Boye. Nästan så. Vi är så nära all grönska och allt vackert nu. Syrénen har kanske kommit längst, det är som att den står och väntar på en solig helg för att få slå ut. Körsbärsträdet som Lo fått av sina morföräldrar i doppresent knoppar också. Förra året blommade det och vi fick en några få bär. Undrar vad året bjuder på?
2018 gjorde vi en stenmur mellan oss och åkern med stenarna som blev över när vi grävde jordvärme/bredband och nytt avlopp. Gillar den. Gräset frodas och snart är det dags att klippa gräset.
Och i trädgårdslandet gör jag något varje kväll, för att det inte ska bli övermäktigt för kroppen min. Jordförbättring, bli av med kvickrot, fylla pallkragar, bädda in vitlöken i ull och försöka få det fint. Inte mer än så. I år ska jag täcka så mycket det bara går. Hoppas det hjälper mot ogräset.
Det är den tiden på året när jag ser hur dahlior sätts ut söderut. Hur magnoliaträd och körsbärsträd står i blom. Om förra året var ett odlingsår i mångas liv så verkat detta vara trädgårdens år i mina sociala flöden. Men jag försöker bromsa mig. Fundera vad jag verkligen vill med vår gård. Det enda jag verkligen vill ha gjort och färdigt i år är min utökning av trädgårdslandet. Så vi kan dubbla vår skörd av grönsaker. Annars så ska jag banne mig vila i det oordnade, skrufsiga och skruttiga jag ser runt om mig och njuta av de små “Pär i backen”, vårkragar och körsbärsblommor som vi har runt om oss, med noll ansträngning. Det blir inte mer bombastiskt än så, och det känns rätt … skönt?
