Hej på er. Det är en lite halvsliten skribent som hälsar er God Fortsättning idag! Hoppas ni alla haft en fantastisk jul, jag vet att julen kan vara tuff för väldigt många, men jag hoppas ändå dagarna bjudit på något som fått ett leende på dina läppar! Jag själv lägger en jättefin jul i hjärteasken, julaftonen bjöd på lite allt möjligt; familjefrukost, en tur med grannen Lovisa och hennes gotlandsruss Brinell, jag hade med Lo i vagnen och Fapri pinnade piggt på med de små benen. Vädret var magiskt på julafton och när det började skymma tog vi med julklappar och julmat till Fredriks föräldrar där vi drack glögg utomhus intill fårhagen, såg Kalle Anka, åt julbord, hade besök av tomten och spelade spel tills ögonen gick i kors på barnen. Så himla fin julafton, kände mig så fylld av värme efteråt. På juldagen hann vi bara med frukost och packa om väskorna innan vi åkte till mina föräldrar där också mina två systrar väntade på oss. Även juldagen blev fylld av god mat, paketöppning, spel och härlig gemenskap. Jag glömde min kamera hos mina föräldrar så vi får se om jag hinner bjuda på några julbilder i år!

På kvällen fick en av julfirarna magsjuka vilket sedan spridit sig sakta bland storfamiljen. Hos oss har Loppan åkt dit och jag känner mig så tudelad. Så otroligt tacksam att vi fick fira jul med våra familjer i år, två riktiga pangdagar. Men dessa sjukdomar som hälsar på titt som tätt dränerar mig. Det känns inte som någon i familjen hinner återhämta sig efter dåliga nätter och oroliga dagar. Vår lilla Loppa har precis avlutat en penicillinkur efter en envis, långdragen sjukperiod, stackars lilla älsklingen.

 Jag behöver kanske inte ens nämna att det inte blev någon julstädning i år? Att vi knappt pyntat, att granriset jag hämtade och la intill farstukvisten för att binda en krans ligger översnöat. Att pepparkakshjärtarna vi bakade och skulle hänga i hallen med kristyr på ligger i fönstersalningen och dammar. De få julblommorna jag placerat ut har skrumpnat och jag känner mig så redo för en sån klyschig utrensning.

För jag vet ju att det är okey att det blev så i år. Det kommer fler jular med kransar på dörren och julbak och julpyssel. Jag hade också längtat så mycket efter sirapssega mellandagar att spendera med familjen. Pulkabacke, leka med barnens julklappar, gå och sova tidigt och då och då hitta några minutrar att börja stöka till det eftersatta hemmet som verkligen förtjänar lite kärlek nu.

Det som gör att jag ändå känner mig väldigt tillfreds och lycklig är förstås den där lilla fyrbenta killen som står ute i stallet. Jag ska berätta mer om honom och vår första tid tillsammans, jag lovar. Jag ska bara försöka stryka oss alla på kinden, samla lite kraft och acceptera att ibland blir det inte som man tänkt sig.