Skyltsöndag i Skråmträsk
Sist vi hördes var det sommar och sol. Efter en höst fylld av liv dammar jag av bloggen skänker er en hälsning från idag:
Det är söndag och morgonens blå timme. Loppan har klätt ut sig till “kronhjort” och krupit upp i kökssoffan för att lösa barnknåpet i tidningen Land. Det är första advent men vi har inte nog många stearinljus hemma till vår adventsljusstake så vi tänder tre ljus i mässingljusstakarna istället. Loppan är helt insnöad på roliga/märkliga djur just nu – hon pratar om tapirer, bältdjur och manvargar. Och meteoriter. Så häftigt att få lyssna på vad som försiggår i en fyraårings tankar.
En halv dag hinner passera innan det äntligen är dags för en av årets mysigast dagar – Skråmträsks egna skyltsöndag. Jag gjorde ett genidrag och packade med bobben i bagageluckan så att barnen kunde åka mellan alla små event.
Jag och två mammor till har spenderat en snutt av förmiddagen med att anordna en tomtestig. Det är tredje året i rad vi trampar och skottar oss en bit ner i skogen bakom lanthandeln, strösslar ut pynt, marschaller och vedkorgar. Med förhoppningen om att byns barn ska uppskatta hela alltet. Men i år hade vi fått hjälp av någon snäll skoterförare, tack och lov, för i år har vi hutlöst mycket snö!
Längst stigen kan tomtefars gröttallrik ses.
Spänningen är olidlig när tomtens kläder hänger på tork på en tvättlina. Är han naken ute i skogen, månne?
Längst ner på stigen, intill de enorma granarna, sitter en varelse på knä och blåser på sin eld. Inte naken, tack och lov!
Så otroligt spännande att äntligen få träffa tomten! “Jag önskar en racerbil-monstertruck!” skriker lillebror, Loppan tar sats och samlar mod “…och jag önskar dinosaurier”.
En otrolig insats av tomten – julmagin är total!
I ett av hörnen står farfar med två av sina tackor. Det klappas och matas.
Mina svärföräldrar har öppnat gårdsbutik – kika in på deras Facebooksida för mer information. De har det så fint, alla fåren! Lösdrift, härodlat foder och mycket kärlek.
Påfyllning av karamellen från tomten. Vi besökte lilla loppisen där alla pengar som kommer in oavkortat går till ett kvinnosjukhus i Afrika. Jag plockar alltid på mig en famn med saker – det går ju till en så god sak – och Inger som driver loppisen är så rar.
Det skymmer raskt, vi går tillbaka mot affären. Med oss har vi kusinen Signe, mormor och morfar.
På grund av all snö vi fått i veckan flyttades dansen runt granen från sedvanliga stället till en yta intill tomtestigen och fåren – jag blir så glad av alla barn!
Svante tog mormor under armen och dansade.
Överallt är vänner, bekanta, nära och kära att prata en stund med. Allas vår favorit Alma var på plats till barnens stora förtjusning.
Det slår mig alltid under en sån här dag hur fantastisk denna bygd är. Alla eldsjälar som ställer upp och skapar en levande landsbygd. Min svägerska har bara i helgen anordnat en julbytardag på gympan för att folk ska kunna fynda klappar secondhand. Hon har hjälpt till med tomtestigen. Och dessutom grillat hamburgare åt idrottsföreningen nästan hela skyltsöndagen. Ett sådant driv och engagemang.
När vi dansat och minglat så tog vi den korta promenaden förbi julgranen i T-korsningen…
… För att tillslut landa mjukt i byns café. Skråmträsk Kvarn.
Barnen sörplade äppelmust från grannbyn Klutmark. Jag sörplade kaffe och trivdes.
Vi åt saffransbullar och apelsinchokladbollar. Vinkade av mormor och morfar och välkomnande den där supersvägerskan med två kusiner för att riktigt kräma ut det sista ur skyltsöndagen. Sedan skyndade vi oss förbi lanthandeln och köpte med oss en julskinka under armen och på sista promenaden till bilen såg jag vår granne, Pelles trä-alster och köpte med en knopplist under andra armen.
Så fylld av gemenskap, julkänsla och värme efter tre timmar ute på byn. Vad jag köpte med mig hem? Ptjaa, låt oss kika på det snart tycker jag!
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
- Gårdsprojekt, Kalas & födelsedag, Livet utanför backen, Utflykter, Vår lilla Svante, Visit Skellefteå
Svante 2 år!
Nej men vet ni vad, igår, 7 juli fyllde vår minsta lilla älskling två år. Två år sedan den där kvällen när han kom till oss med buller och bång, jag blev igångsatt elva dagar över tiden och ut kom han utan ett ljud. Aldrig har någonting skrämt livet ur mig som det. En hemsk förlossning, som ledde till en fantastisk liten grabb som varit så självklar i vår familj. Och igår var det hans alldeles egna dag!
Det togs i från tårna när ljuset skulle blåsas ut!
Men luften åkte upp i luggen tror jag – så vansinnigt gulligt! Hjälp fick han av storasyrran tillslut.
Efter frukosten kom paketet fram. Det skramlade och hade sig men Svante var ändå övertygad om att det var “gosse-djuur” i paketet. Men ingen besvikelse kunde skönjas när han istället plockade fram hink, spade och en liten traktor. Loppan studsade runt på stället – så taggad att få visa överraskningen som pappa ordnat senaste kvällarna.
På med skaljackorna – regnet hängde i luften. Där, intill lilla odlingshörnan så kunde något nytt skönjas!
En sandlåda!
Det blev lek och stoj direkt! Fredrik har byggt sandlådan av limträ och roslagsmahogny, vår egna “lasyr” vi använder på allt och lite till. En del trätjära, en del kokt linolja och en del balsamterpentin. Så får man en jättefin, vattenavvisande yta på typ all sorts trä. Luktar gott också!
Vi piffade barnens hörna med ett hörn av hässjevirke och svartvinbärsbuskar som Fredrik fått i present av sina föräldrar. Så mysigt med en barnhörna, jag hoppas att de vill spendera massor med tid i sitt egna lilla hörn!
Efter lunchen duschade vi upp oss allihopa och åkte till stan. Vi behövde handla penslar, nässpray och hade en middagsbokning redo. Men vi passade på att åka in tidigare och besöka bibblan och Alfonsutställningen i kulturhuset. Utställningen finns i Södra foajén och är gratis för alla, den står kvar till den 20 augusti så passa på att göra ett besök!
Tillslut blev det tid för “resturragen” som Loppan säger och vi skålade på Pinchos innan vi åkte hem igen. Vilken födelsedag va! Kalaset tar vi en annan dag – men först – pärlband av hemmadagar och ta tag i gårdsprojekten!
Burträsk hembygdsområde
Barnen vaknar tidigt och väcker varandra. Strax efter fem spelas SVT play på tv:n. Solen skiner och det kryper inom mig. Jag stökar, städar och serverar för-frukost i bananform. Tiden går sakta när morgonen är tidig men tillslut har vi hunnit med morgongröten, tandborstning, påklädning och allt annat som hör en morgon till. Vi går ut, allihopa följs vi åt. Dagens åtagande är att bygga en större beteshage åt småkillarna, vår ogräsåker är gles och det finns inte allt för mycket mat. Vi sådde ju in den i höstas, men vintern gick hårt åt på åkern och den blev tjälbränna på stora delar och ogräset har istället frodats, puh. Har konsulterat min svärfar och vi tror ändå att vallen går att rädda något så när, så i början av veckan slog Fredrik av ogräset med slaghacken och nu hoppas vi på god återväxt av gräs. Men vi får se.
Hagen blev byggd och efter lunchstunden kröp jag ihop med Svante i gästrummet och sov. Förhoppningen att få bukt med bihålorna och öronen är stora – all vila och återhämtning välkomnas. Men sedan tyckte vi alla att det var dags för ledighetens första gemensamma äventyr, så vi packade in oss i bilen och rullade söderut.
… en kvart – tjugo minuter senare var vi framme vid min gamla hembygd – Burträsk. Vi hade siktet inställt på glass och det serveras på Burträsks hembygdsområde. Så fint ordnat i ett av de gamla husen!
En kula till oss var och glutenfri kaka till pappan i familjen. En kaffekopp vi passade mellan varandra. Sånt mys!
Jag känner inte sanslöst mycket smak på grund av bihåleproblemen – men popcorn och brynt smör var en kombination jag rekommenderar! Så gott!
Fredrik blev ombedd att hjälpa sommarjobbaren ner med flaggan och Svante tittade storögt på. Fräsigt värre med flaggstång!
Sen gick vi ner mot vattnet och över hängbron – så mycket barndomsminnen för mig!
Vi kom ut på Holmen. Omgivet av “havet” tyckte Lo. Burträsket trodde jag.
Visst är det märkligt att man kan avsky sin hembygd så – för att sedan återvända hem och se den med nya ögon och älska den sönder och samman?
“Jag är ledaren” skrek hon och domderade lek efter lek, “nu ska alla hålla i pinnar!!”, “kolla det där bananträdet”, älskar hennes kreativitet när hon bara kör och släpper loss.
Ledaren tog oss längst ut på Holmen där vi stannade en bra stund och kastade sten, samlade sten att ta med hem och stod och mammanjöt med näsan mot solen.
Är man trött får pappa bära, så det så!
Det lektes och kutades mellan träd. Kändes mest overkligt. Har så svårt att förstå ibland att jag är en mamma till dessa två? Som får åka iväg på äventyr och uppleva alltsammans genom deras ögon. Så stort. Så tacksam! Extra fint att ta dem till platser jag älskade att besöka som liten och har fina minnen till.
Sen kallade handlingen och sopsorteringen på oss. Ledaren tog oss tryggt tillbaka över hängbron.
Vi knatade genom hembygdsområdet tillbaka till bilen också – helt klart värt ett sommarbesök!
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
En vinterutflykt
Nej men vet ni vad, förra lördagen var ju iskall med -23 och man vill knappt stoppa näsan utanför dörren, men så kom söndagen, men humanare kallgrader och roliga planer! Vi skulle nämligen åka skridskor med ett gäng från byn! Vi packade in oss i bilen och åkte till grannbyn som bjöd på nyspolad is kantad av en gammal hockeyrink. Så rart.
Ett stolt ögonblick för den gamla hockeyspelande pappan: få knyta på lilla Loppan hennes egna skridskor.
“Jag kommer vara jätteduktig” satt hon och peppade sig själv i bilen innan vi var framme. Hjärtat ömmar över hur gärna hon vill vara duktig. Älskade lilla du.
En trött mamma efter en väldigt utmanande och utmattande vecka, men glad över utflykt och ståhej såklart!
Svante parkerade vi på bobben.
Men inte tog det många sekunder innan grannpojken Otto tog kommandot över dragsnöret och styrde runt Svante. Fantastiskt!
Loppan? Ja hon vaaar ju jätteduktig. Åkte runt och tjoade och skrattade tillsammans med sin bästa vän och kusin Signe. Tre dagar skiljer dem åt, så är de grannar också. Superduon!
Jag trodde vi skulle få åka hem efter tjugo minuter, tänkte att det skulle bli svårt för småttingarna ute i kylan. Men döm av min förvåning när de åkte runt i en timme och skrattade ikapp över påhittet.
Men sen tog krafterna slut och frusna fingrar värmdes upp i avbytarbåset så länge.
Mammor, en pappa och en drös med barn. Såhär vill jag spendera varenda vinterhelg framöver.
Sen blev det äntligen dags för varm choklad, de sista lussebullarna och dinosauriekex. Sitta och dingla med benen och spana på stora grannpojkarna.
Med rosiga kinder återvände vi sedan hem, med livets första riktiga skridskoåkning i bagaget!
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
Utflykt till Robertsfors
Sedan länge hade jag ett pinnat evenemang i min Facebook-app, öppningen av loppisen “Andra varvet” i Sikeå. Vädret var risigt och helgplanerna hade ställts in, så halvspontant packade vi in oss i bilen, hakade på mamma och pappas släp och drog till grannkommunen.
När vi kom fram till hamnen i Sikeå där loppisen ligger så lunchade vi i bilen. Lunchsallad, saft i sirapsflaska och termoskaffe. Sedan köade jag och Svante snällt i regnet medan Fredrik och Loppan letade åt lite lördagsgodis på helgmarknaden.
Andra varvet ligget naturskönt till, med havet åt ena hållet och ängar, skog och hagar åt andra hållet. Och vackra, gamla trävillor. Kolla på hus är så kul!
Vi fick köa en halvtimme innan vi kom oss in. Dörrvakten sa åt mig att barnvagnen inte skulle rymmas inne i butiken, så jag sa att jag kunde lämna den utanför, “Vad ska du göra med bebisen då?” frågade hon mig strängt. Haha! Fredrik bar snällt runt på elva och ett halvt kilos Svante medan jag rafsade ihop lite fynd. Vi var egentligen ute efter större möbler men det var väldigt skralt på den fronten. I kön till loppisen hittade vi en lapp om ett museum med café i närheten, så dit styrde vi kosan.
Kosan som ju är alldeles ny. Fredrik tog tåget till Stockholm i måndags och körde hem vår nya bil i tisdags. Ny för oss, men begagnad förstås.
Med i bilen var också dagens bästa fynd enligt Loppan. En gräsligt ful, men ack så rolig, dinosaurie för en tjuga.
Vi körde nio minuter, tillbaka in till Robertsfors. Ut på bruksområdet där det gamla bruksmuseet med tillhörande café finns. Vi smällde av så vackert det var.
En så fin lekplats för barnen med. Men regnet strilade envist ner så vi skyndade oss in i byggnaden istället.
Vi tog ett varv runt museet. Svante den lilla huliganen var innanför prick varenda golvmarkering.
Allt ifrån lantbruksföremål, gamla apoteksföremål, hästredskap, flottning och frakt av timmer. Allt på gammalt vis. Så mycket spännande att läsa om!
Så mycket vackert att vila ögonen på. Så vackert i sin enkelhet.
Jag blir alldeles till mig av små modeller som dessa. Vill också skapa och göra små världar.
Sedan tog vi sikte mot caféet som var mysigt inrett med cafébord, klappstolar, trasmattor och vitriner med hantverk från lokala förmågor.
Mycket billigt fika och en mysig paus mitt på dagen. Min bulle var lite torr men skumraket och lemonad slår ju aldrig fel.
En började bli fasligt trött på allt kalasande! Han började flirta med farbrorn vid grannbordet istället.
En annan tyckte inte det var det minsta tröttsamt med fika mitt på dagen. Rulltårta med strössel var festligt, så festligt!
Gulliga kvinnan i kassan tipsade oss om loken och tågvagnen man kunde kika på en bit bort. Så vi kutade över gårdsplanen
Beundrade allt det frodiga, fina som omger oss just nu.
Hur kan det vara så kul att kika på gamla, skruttiga grejer? Till och med dörrtrycket till tågvagnen var ju vackert! Pärlspontstak, gulliga små fönster och blå utsida. Smälter lite.
Ville slita loss tyget på de buntade sätena och klä in kökssoffan hemma i det.
Så var vi färdigloppade, mätta, belåtna på kultur och fina omgivningar.
Så vackert alltihop. En sådan liten pärla i Västerbotten. Robertsfors bruksmuseeum och Andra varvet. En fin utflykt i Västerbotten!
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
Morsdagsfirande och handelsträdgård i Skellefteå
På söndag är det morsdag men vi “gjorde bort” att fira mig redan i fredags! Hade en så fin dag! Jag tänkte att jag kunde dela med mig av lite utflyktstips runt Skellefteå för er som inte kommit på vad ni ska hitta på morsdag ännu!
Vi startade morgonen i sann morsdagsanda (får visa er senare), men sedan rullade vi in till stan. Vilket i vårt fall är Skellefteå. Parkerade på Stigs konditori, ett anrikt konditori som startade 1956, det är familjeägt och alla bröd och bakverk tillverkas på plats. Det var år och dar sedan jag var här ~ så mysigt!
Jag slog till på räksalladen. God men jag som tycker isbergssallad är världens mest överskattade grönsak saknade lite annat grönt. Fredrik som älskar isbergssallad jublade dock!
Loppan slog till på plättarna med sylt och grädde. Och Fredriks bröd. Ni kan tro att det var fest!
Det var också fest för vår kära ankylosaurus som följer med oss överallt.
Sedan tog vi sikte mot Burmans Handelsträdgård på Tjärn.
Här fanns massor av ätbart såsom kryddor, tomater, squash och chili. Men också mycket blommor i alla dess varianter. Lite krukor och trädgårdsdekorationer med, jag slog till på två vägghängda krukor med vinröda blommor till.
Här var rätt mycket folk, men det fanns gott om plantor och t.ex. otroligt fina dahlior för en hundring.
Ett plus är också läget, så vackert längst en slingrig grusväg med vackra gårdar att kika på. Ligger så nära centrum också.
Sedan behövde vi fylla på depåerna. Jag tror vi är världens hungrigaste familj, hinner bara in till stan så börjar magen kurra och redan när vi lämnade Stigs hade vi beslutat oss för att återvända för en eftermiddagsfika. Lo slog till på en klassisk grodbakelse!
Fredrik och jag kämpade på med den största biskvin jag någonsin skådat. Så himla god och så enorm! Guldstjärna för gott kaffe till!
Sedan packade vi in oss i bilen och rullade hemåt, men svängde av mot lilla byn Gråberg och Gråbergs plant.
“Jag tar Svante” sa hon för att tre sekunder senare lämna vagnen och rusa mot växthuset, haha!
Här finns så mycket fint. Perenner i massor, blommor, jordgubbar, träd, buskar och det blandas både bär- och prydnadsväxter hejvilt. I en timrad liten lada finns krukor och dekorationer. Här är det ofta lugnt och skönt.
Trädgården är vacker och här får man inspiration bara genom att strosa runt! Plus för gulliga, kunniga ägarna!
Fantastiskt att ha med sig en treåring på äventyr, här leks det kurragömma. Oklart är dock vem hon leker med.
Jag gick runt och kikade på funkia, alunrot och jordgubbsplantor. Är inte att slänga sig med blomsorter trettioplussarnas stora flex i livet så säg?
En mycket nöjd mor på hittepå-morsdagen!
Så bar vi med oss blomstren hem. Två jordgubbsplantor valde Fredrik och Loppan fick välja en egen pansé. Hon valde gula “Det är min farit (favorit), mamma!”
Sen rullade vi hem medan regnet sakta började smattra mot bilrutan. Jag drar till med ett sista bonustips också, som vi visserligen inte besökte idag, men som är väl värt ett besök med fyra växthus och helt otroliga blomster. Mest sommarblommor, men det finns lite av varje. Hit åker jag med min svägerska varje år:
Nämligen Bergliden trädgård (de äger också Slottet i Skellefteå, där finns massor av buskar och träd utöver blommorna, fin inredning i butiken med!) men i Bergliden har de sina stora växthus. .
Här finns något för alla. Sparsamt med dekoration och krukor, men desto mer blommor!
Stora dahlior med knöl, alla tänkbara pelargonier och alla andra sommarklassiker. Ofta i roliga färger och. Väldigt välskött och fint.
De flera handelsträdgårdar här omkring brukar öppna i mitten av maj och hålla öppet ungefär en månad ~ max till midsommar. Så passa på att åka på utflykt och njut av all blomster!
Att sänka tröskeln
Vi träffade en hyfsat nyfunnen vän vid hockeyplanen i byn i helgen och medan vi pratade presenter till blivande treåringen i vårt hus, så sa hon “Ni som är ute så mycket borde skaffa en..” och jag hajade verkligen till. Blev liksom glad av orden, “ni som är ute så mycket”. Ända sedan jag var gravid med Lo har jag haft önskan om att leva ett aktivt liv och vistas mycket utomhus. I perioder har vi ju renoverat och bara renoverat och då har längtan till “livet efteråt” varit stor. Nu lever vi ju i efterdyningarna av renoveringen och det gör mig så glad när jag reflekterar över det, vi är ju faktiskt ute så mycket vi bara orkar och tröskeln att ta sig ut med barnen är verkligen låg. Så här kommer några grejer vi aktivt gjort för att enklare kunna ta oss ut:
– Ett skåp i köket har vi vigt åt friluftsgrejer. Där står “picknickkorgen” (vi har en stor, mjuk, kylbag), termosar, plasttallrikar, kåsor och sådant som behövs för att kunna äta utomhus
– I en skrubb ute i röda huset har vi sittunderlagen, muurikkan, mackgrilljärnet och renskinnet, allt samlat så man ska slippa leta.
– I hallen har vi organiserat och märkt upp alla lådor med demo-apparat. En låda för Los ytterkläder, en för hennes mössor och vantar, en korg ovanpå garderoben med mina och Fredriks handskar och mössor, en låda för Svantes kläder, en låda för barnens skor, en garderob för “gårds/friluftskläder” och en garderob för “vardags/lämna gården-kläder”. Oftast slipper vi leta ytterkläder (men såklart händer det med!)
– Vi har ofta med fika, om vi så bara tar skotern till vårt närmsta skogsskifte och leker en stund. Hela familjen tycker att det blir så mycket trevligare stund, och istället för att fika innan vi åker så kan vi dra ut på utestunden.
– Allt räknas, också om vi “bara” åker skoter, “bara” är på gården eller “bara” sköter djuren. Vi tänker inte att utomhusvistelsen behöver innebära en viss aktivitet för att “räknas”.
Nu längtar jag efter vårvintern, snödrivorna och fikat under blå himmel. Kommer ta varje tillfälle vi får att vara utomhus!
En skoterutflykt till Hackspittarna
Förra året köpte Fredrik sig en korvgrillarskoter. Han har alltid haft sportskotrar senaste tio åren men denna gång blev det en gammal, men välhållen liten Yamaha. Aldrig har vi åkt och kört så mycket skoter som under detta år. I fjol packade vi oss på skotern med Loppan mellan oss, men i somras passade vi på att utöka maskinparken med grannarnas skoterpulka. Tacksamt med grannar som har lite äldre barn.
Så denna januaritisdag packade vi skoterpulkan med Muurikkan, picknickkorgen, veden, yxan, bebisen och tvååringen. Ja, jag rymdes själv också förstås.
Jag har aldrig intresserat mig för skotrar riktigt. Jag tog skoterkortet för att fjäska lite för den där pojkvännen jag skaffat mig på gymnasiet. Men sedan har jag knappt kört. Men vår röda lilla skoter gillar jag också. Jag har lärt mig blanda olja och bensin, tanka den och starta den. Sedan sätter jag mig gärna i skoterpulkan och njuter av vyerna, men lite mallig över att jag också kan. Men idag var det Fredrik som fick dra i snöret.
Så drog vi iväg. “Kolla där är min skog!” utbrast Lo och pekade med lilla vantklädda handen mot skogsdungen vi skulle spendera lunchen intill.
Allas vår Svante var nerpackad i mjukliften. I den låg Lo och gosade när jag var i stallet hennes första månad i livet. Så mycket minnen kopplade till gamla hästlivet. Men nu skapar vi nya minnen med mjukliften. Denna gång i skoterpulkan. Svante höll sig vaken minutrarna vi åkte skotern men somnade sedan, ljudlöst och helt lugnt under den blå januarihimlen.
Vi brukar turas om att göra eld och laga mat när vi är ute. Idag fick Fredrik metodiskt hugga ved och tutta igång alltsammans med en gammal Land-tidning. Jag plockade fram maten ur picknickkorgen under tiden. Och mamma-njöt med näsan mot solen.
Efter flera dagars töande var det ishalka överallt förutom inne i skogen. Loppan letade reda på en pinne och gick och dunkade den i träden. Vi kunde konstatera att det är ingenting man lär sig, det är något man har i sitt DNA som barn, visst?
Stunden viskade att vårvintern är på gång. Jag får alltid en sådan aha-upplevelse av ljuset.
Jag slängde på fredagens nötskav från Renbergsvattnets lantbruk någon mil bort. Potatisen från middagen i förrgår. En två komma femma Norrmejerier-grädde, en skvätt soya i urdiskad glasburk och viltfond. Jag tror det är min favoritmat. Serverade alltsammans med hemgjord lingonsylt i gammal sillburk.
Vi satte oss med ryggarna mot storstenen i skogskanten och kisade mot solen.
Sen ville Fredrik leka. Lo spanade efter “Papegojor” och “Hackspittar”. Sedan ville han visa mig alla träd han och svärfar fällt förra helgen. Det händer grejer kring Backen. Vår lilla kläpp ska gallras och Fredrik ska spendera kommande helger till skogs. Känns så roligt med projekt på gång. Sen packade vi ihop grejerna, suckade över över hur fin dag vi fått och tog en omväg med skotern istället för att åka direkt hem. Får inte nog av sådana här små äventyr.
Du kanske också gillar
En midsommar att minnas
