Morsdagsfirande och handelsträdgård i Skellefteå
På söndag är det morsdag men vi “gjorde bort” att fira mig redan i fredags! Hade en så fin dag! Jag tänkte att jag kunde dela med mig av lite utflyktstips runt Skellefteå för er som inte kommit på vad ni ska hitta på morsdag ännu!
Vi startade morgonen i sann morsdagsanda (får visa er senare), men sedan rullade vi in till stan. Vilket i vårt fall är Skellefteå. Parkerade på Stigs konditori, ett anrikt konditori som startade 1956, det är familjeägt och alla bröd och bakverk tillverkas på plats. Det var år och dar sedan jag var här ~ så mysigt!
Jag slog till på räksalladen. God men jag som tycker isbergssallad är världens mest överskattade grönsak saknade lite annat grönt. Fredrik som älskar isbergssallad jublade dock!
Loppan slog till på plättarna med sylt och grädde. Och Fredriks bröd. Ni kan tro att det var fest!
Det var också fest för vår kära ankylosaurus som följer med oss överallt.
Sedan tog vi sikte mot Burmans Handelsträdgård på Tjärn.
Här fanns massor av ätbart såsom kryddor, tomater, squash och chili. Men också mycket blommor i alla dess varianter. Lite krukor och trädgårdsdekorationer med, jag slog till på två vägghängda krukor med vinröda blommor till.
Här var rätt mycket folk, men det fanns gott om plantor och t.ex. otroligt fina dahlior för en hundring.
Ett plus är också läget, så vackert längst en slingrig grusväg med vackra gårdar att kika på. Ligger så nära centrum också.
Sedan behövde vi fylla på depåerna. Jag tror vi är världens hungrigaste familj, hinner bara in till stan så börjar magen kurra och redan när vi lämnade Stigs hade vi beslutat oss för att återvända för en eftermiddagsfika. Lo slog till på en klassisk grodbakelse!
Fredrik och jag kämpade på med den största biskvin jag någonsin skådat. Så himla god och så enorm! Guldstjärna för gott kaffe till!
Sedan packade vi in oss i bilen och rullade hemåt, men svängde av mot lilla byn Gråberg och Gråbergs plant.
“Jag tar Svante” sa hon för att tre sekunder senare lämna vagnen och rusa mot växthuset, haha!
Här finns så mycket fint. Perenner i massor, blommor, jordgubbar, träd, buskar och det blandas både bär- och prydnadsväxter hejvilt. I en timrad liten lada finns krukor och dekorationer. Här är det ofta lugnt och skönt.
Trädgården är vacker och här får man inspiration bara genom att strosa runt! Plus för gulliga, kunniga ägarna!
Fantastiskt att ha med sig en treåring på äventyr, här leks det kurragömma. Oklart är dock vem hon leker med.
Jag gick runt och kikade på funkia, alunrot och jordgubbsplantor. Är inte att slänga sig med blomsorter trettioplussarnas stora flex i livet så säg?
En mycket nöjd mor på hittepå-morsdagen!
Så bar vi med oss blomstren hem. Två jordgubbsplantor valde Fredrik och Loppan fick välja en egen pansé. Hon valde gula “Det är min farit (favorit), mamma!”
Sen rullade vi hem medan regnet sakta började smattra mot bilrutan. Jag drar till med ett sista bonustips också, som vi visserligen inte besökte idag, men som är väl värt ett besök med fyra växthus och helt otroliga blomster. Mest sommarblommor, men det finns lite av varje. Hit åker jag med min svägerska varje år:
Nämligen Bergliden trädgård (de äger också Slottet i Skellefteå, där finns massor av buskar och träd utöver blommorna, fin inredning i butiken med!) men i Bergliden har de sina stora växthus. .
Här finns något för alla. Sparsamt med dekoration och krukor, men desto mer blommor!
Stora dahlior med knöl, alla tänkbara pelargonier och alla andra sommarklassiker. Ofta i roliga färger och. Väldigt välskött och fint.
De flera handelsträdgårdar här omkring brukar öppna i mitten av maj och hålla öppet ungefär en månad ~ max till midsommar. Så passa på att åka på utflykt och njut av all blomster!
3 enkla blommor att direkså i sommar
Nu svämmar instagram över med odlingspepp, frösådder, dahliaknölar som väcks till liv och trädgårdspeppen (och hetsen?) är enorm! Men det är absolut inte försent att börja så, förutom att så frön i tråg och krukor så går många sorter bra att direktså direkt ute i landet eller pallkragen i början av sommaren. Jag tänkte berätta om tre väldigt lättodlade blomsorter som dessutom är otroligt vackra!
Ringblomma
En blomma, vacker i sin enkelhet med orange eller gula kronblad. Ringblomman blommar generöst från juni/juli och hela sommaren, fram till första frostnätterna. Blomman blir väldigt vacker i buketter och står sig relativt länge i en vas inomhus. Ringblomman är väldigt allsidig, den har antiinflammatoriska egenskaper som gör att den passar bra till att göra salvor, cerat och annat med (finns inget bättre mot nariga läppar, röda bebisrumpor, torra hälar eller knogar). Den är dessutom ätlig och piggar upp sommarsalladen eller efterrätten med de vackra kronbladen.
Vallmo
Vallmo är en väldigt rar blomma som ofta blommar tidigt och älskas av våra viktiga pollinatörer! Vallmon är otroligt vacker i buketter men står sig inte särskilt länge, ute i trädgården gör den sig bättre och står stolt med sina vackra, stora kronblad. När kronbladen trillat av bildas en kapsel med frön i, dessa går att plocka in och använda som dekoration eller för att spara frön, men man kan också låta kapslarna stå kvar så kan vallmon självså sig. Den är inte särskilt kinkig och behöver knappt ens vattnas, den växer fint även under torrare perioder.
Rosenskära
Denna vackra blomma är nog min favorit. Den finns i flera olika färger men den vita kanske är den mest klassiska? Rosenskäran står sig bra i vas och ju mer man plockar desto mer knoppar dyker upp, det är dock inget måste, den blommar fint och mycket ändå. Det är viktigt att inte gödsla för mycket, då blir det bara en grön buske med väldigt få blommor. Rosenskäran stjälkar är väldigt fina och fungerar fint som extra utfyllnad i buketter. Även rosenskäran älskas av pollinatörer och blommar ordentligt hela säsongen. Ett måste i trädgårdslandet!
Så direktsår jag blommor!
Jag väntar in rätt tillfälle, detta är efter de sista frostnätterna (i början av juni hemma hos oss – men detta är såklart olika beroende på vart du bor). Jorden ska ha hunnit bli lite varm, ca 5 grader. Jag brukar inte använda jordtermometer utan “går på känsla”. Jag ser till att ytan är hyfsat slät, stör ut fröna över ytan (pallkragen eller delen av trädgårdslandet/bädden du tänkt så i) utan att tänka allt för mycket på avstånd mellan fröna, sedan strör jag på jord eller brunnen hästskit, beroende på vad jag har hemma. Sedan vattnar jag då och då om det behövs. När plantorna kommit upp ordentligt kan man gallra mellan dem (använd en sax och klipp av plantan, då dör rötterna, istället för att råka slita upp fler plantor än du tänkt dig), men det är bara nödvändigt om de står hiskeligt nära varandra, jag tycker ofta fröpåsarnas 20-30 cm mellan plantorna är överdrivna och har mina betydligt tightare än så!
När blommorna väl är uppe ur jorden så vattnar jag vid behov och några gånger under sommaren kan jag passa på att vattna med lite gödning (guldvatten från Loppans potta eller “fisvatten” gjort på vatten, höns- och hästskit). Men alla tre blommorna är otroligt lättskötta och behöver knappt skötas om. Mycket tacksamma nybörjarblommor!
Pinna på Pinterest!
Ikeahack – pyssla din egna vas!
Jag fick den vackraste buketten med tulpaner av min barndomsbästis Nattis i veckan, då fick jag äntligen en spark i baken att ta tag i ett enkelt pyssel jag tänkt göra sedan några veckor tillbaka. Jag fick nämligen tag i två vaser från IKEA som kostar ynka nitton kronor styck. Sedan limmade jag enkelt ihop dem med “Loctite” eller “superlim” som det heter i min familj, torkar på nolltid! Men akta fingrar, bord och kläder!
Jag har länge spanat på en “bubblig” vas men alla jag sett har varit så vansinnigt dyra. Trettioåtta kronor var det absolut värt. Går ju limma ihop allt från loppisvaser till gammal bös man har i köksskåpen, bara man får vila ögonen på något utöver det samma gamla vanliga så blir man lite pirrig, ju!
Så tar vi helg, med tjusiga buketten tulpaner i mycket simpla, men tjusiga, vasen!
Du kanske också gillar
Ett älskat, soligt kök
Vad gör du om krisen kommer?
Har du också svårt att navigera i krisen just nu? Ett band av oro kring hjärtat? Jag har ingen aning vad som kommer att hända framöver, jag gissar och spekulerar att vi kommer att se höga priser på mat, bränsle och el. Det kommer helt klart att bli dyrare att leva i Sverige. Jag vill inte spekulera allt för mycket över hur kriget i Ukraina kan komma att påverka oss utan istället ta tillfället i akt att plita ner några handfasta grejer du kan göra för att göra något.
I början av 2020 fick jag en stor klump i magen. Samtidigt som Australien brann så hotade Trump med attacker mot Iran och det pratades om ett tredje världskrig. I nyhetsflödet gick det också läsa om hur bananerna hotades att utplånas på grund av en svampsjukdom som orsakats av ohållbar odling. Detta var någon liten vecka innan coronapandemin lamslog hela jorden. Jag satte mig i hönshuset med Loppan i knäet och funderade. Vad kan jag göra? Jag bestämde mig för att gräva där jag stod.
6 januari 2020 skrev jag på bloggen: Vreden och bekymmerrynkan måste bli odlingar här på gården. Den måste bli bikupor och egenprocuderat kött. Det måste bli en om inte miljövänligså en miljösnällare bil. Den måste bli “lappa och laga” och “låna på bibliotek före att köpa ny bok”, den måste bli “klädbytardag”, “Tradera” och “loppis”. Den måste bli en cykeltur till affären om sommaren. Den måste bli ett holistiskt tänk. Den måste bli en ny livsstil att anamma lite i taget. Den måste bli Svemester och tågluff. Den måste bli svensk och ekologisk mat. Den måste bli jobba mindre och leva mer. För i allt elände blossar ett enormt behov av att vara med familjen, vara här och nu.
Vi har kommit en bra bit på väg. Hela tiden tar vi små steg mot ett hållbarare liv, för varje steg känner jag mer och mer sammanhang och mening, klyschigt nog. Så nu när det krigas i Europa är det väl på sin plats att påminna sig själv om sitt liv. Hur vill jag leva? Hur vill jag skapa mening i mitt liv? Hur kan jag se till att min familj och min närmsta krets klarar sig om en samhällskris drabbar oss?
- Först vill jag tipsa om att välja dina nyheter. Tro inte på allt som delas i sociala medier. Jag har valt att läsa om situationen ute i Europa i Dagens Nyheter. De erbjuder just nu gratis medlemsskap (som sägs upp automatiskt den 10 april) som gör att alla artiklar är upplåsta och kan läsas av alla. Det hjälper mig att navigera och inte bli helt fast i nyhetsrapporteringen.
- Läs broschyren “Om krisen eller kriget kommer” från MSB. Där finns bland annat förslag på vilken mat som är bra att ha hemma, viktiga telefonnummer m.m.
- Om du kan – skänk pengar! Det spelar ingen roll vilken organisation (förutom att de ska ha 90-konto, en kvalitetsstämpel som säkerställer att pengarna används på rätt sätt). Jag har själv skänkt en slant till UNICEF som hjälper barn.
- Lyssna på podden “I väntan på karastrofen” med Kalle Zakari Wahlström och Patrick Sellman. De pratar om prepping och självhushållning på ett pedagogiskt och handfast sätt. Gillar speciellt senaste avsnittet om kriget i Ukraina och pratet om att hitta mening i livet har stannat kvar i mig.
Men framför allt vill jag uppmana dig om att sätta din potatis, förse dig med ditt kött, ordna förvaringsmöjligheter, odla din kål, så dina morötter och lär dig baka bröd. Läs på, lär dig nya saker, kroka arm med andra och lär av varandra.
Framöver kommer jag lära er allt jag kan om odling, djurhållning och gårdsliv. Inte bara om krisen kommer, men också för meningen, glädjen och att gräva där du står. Istället för att låta mörkret omsluta oss, ägna dig åt saker som gör motstånd till mörkret och skänker både dig och din närmsta krets ljus i tillvaron.
Allt om farstun; bygget, inredningen, färgkoderna
När vi började att renovera hade vi svårt att klura ut hur vi skulle få till en bra hall. I huset fanns ju ingenting (inget vatten, avlopp, kök osv) så det fanns inte riktigt något att hämta inspiration från. Ett hallutrymme utan inredning och ett långsmalt kapprum där man knappt tog sig in om man så gick på snedden. Charmigt – oja! Men ganska fort hade vi bestämt oss för att ersätta den genomruttna bron/farstukvisten med en hall. Så vi började skissa och klura. Hösten 2016 hade vi hit en betongbil när vi gjöt nytt golv i stallet, vi passade i samma veva på att gjuta den lilla grunden som fanns kvar efter den gamla bron/farstukvisten. Vi valde att ha den ungefär lika stor, vi tyckte den gjorde sig bra i storlek på huset och vi var rädda att det annars skulle se ut som en “hall med hus”.
Bygget & utsidan
Den varma sommaren 2018, när jag var gravid med Lo, påbörjade vi farstubygget. Vi hade vetat länge att vi ville bygga ut en varm hall på huset och därför lämnat “plats” för den när vi satte ny panel på huset.
Vi gjorde farstun snäppet större än den gjutna plattan med tanken att en stenfot som matchar övriga huset också skulle rymmas.
Vi fick prova oss fram lite, känna på storleken och gå runt med tumstocken och föreställa oss garderober och sittbänkar. Fredrik satte balkskor i plattan för att bygga upp lite och använde sig av limträ så långt det räckte för stommen.
Vi är hemskt duktiga på att drömma men sämre på att planera (kan man säga så?) så en del grejer fick vi lösa under vägens gång. Storlek på fönster och sådant, det gissade vi oss fram till medan bygget fortskred. Vi har också kompromissat, precis som på övriga huset! Många tror att det är jag som bestämmer hur allt ska se ut, men så är inte fallet! Vi ger och tar och här fick Fredrik välja sadeltak (jag ville ha valmat tak) ~ men jag är supernöjd över hur fint det blev! Slutligen blev storleken (innermåttet) på bygget 2,40 x 3,40 m.
Min pappa hjälpte oss att sätta panel och plåtar kring midjan. Vi använde avkap från husets panel, alltihopa målat med s-0502-y.
På den övre bilden ser ni ett gäng stenar. Vi åkte med en bil och släp och en flakbil till en by utanför Umeå och grävde fram dessa ur ett dike. De kostade 100 kr styck och vägde 80 kg styck. Jag försökte hjälpa till i början men blev sedan placerad på sidan som hejarklack medan Fredrik kånkade fram allihopa. Ett mycket bra Blocketfynd! Vi beställde hem ett lass med stenmjöl från entreprenören i byn som vi la runt farstun innan stenarna placerades ut.
Vi ville ha lite spottar i takutsprånget för att få lite mer ljus på vår mörka gård, en bra bit från närmsta gatulyse. Så vi satte “spottkoppar” från Biltema och drog slang mellan alltsammans. Ovanför dörren ville vi ha en stallykta och drog el dit också. Min morbror är en flink elektriker så han har hjälpt oss att rita en elkarta och komma med tips på vart belysning lysknappar, uttag m.m. ska placeras.
Stenfoten kom på plats (den är bara för “syns skull” och bär ingen vikt), sedan kunde midjan på farstun sättas.
Taket kom på plats, det är ett enkupigt plåttak från Kami i Kalix, vi har köpt vårt till huset, farstun och hönshuset på Noliamässan. Fredriks svåger är snickare och lärde Fredrik hur han skulle göra med anslutningen mot fasaden. Vattenavrinning och vindskivor kom på plats. Jag målade balkarna med darrande knän uppe i ställningen vi köpt för projektet.
Ungefär här insåg vi att vi mätt fel! Dörren vi beställt var högre än vi tidigare räknat med. Vår tanke var att fönstren skulle liva med dörrens ovansida. Så vi fick helt enkelt justera dörröppningen. Tills vidare fick pappas byggdörr i OSB och frigolit stoltsera som husets smycke.
Fönstren kom på plats och med skarvsladdar kunde vi också få stallampan (“Alfred” från Clas Ohlson) att lysa för oss. Fönstren är PVC fönster från Drutex genom en återförsäljare i grannbyn.
Frostiga dagar och sista detaljerna på utsidan, foder och knutbrädor ordnade snälla pappa åt oss.
Så blev det vinter. Fredrik jobbade idogt på med insidan medan jag var höggravid. Det sista som gjordes innan vintern kom var att montera ett snöras-skydd ovanför farstun. Även det från Kami.
Dörrarna
Det första vi köpte till huset var ett par dörrar på rean på ett billigt byggvaruhus. Jättenöjd var vi, som vi fyndat! Tills jag sov på saken (i två-tre år ungefär stod de ouppackade på vår lardugårdsvinda) och det började knyta sig i magen. Nej, jag ville absolut inte ha dörrarna vi köpt. Även om det där och då passade våra plånböcker bäst så ville jag mycket hellre spara ihop några slantar och köpa en dörr värdig vårt fina hus. Husets smycke liksom. Så genom instagram fick jag tipset om Lundqvists snickeri i Källheden (ett norrländskt stenkast härifrån). Vi besökte Stellan och hans snickeri en majfredag och blev totalförälskade i hans hantverk. Skissade upp vår drömdörr (nästan identiska med originaldörrarna) på en liten papperslapp, la en beställning och åkte hem. I september var de klara och redo att hämtas, titta så fina!
Tre karlar och jag åkte för att lyfta dem på släpet och få dem hem till oss. Sedan började jag måla dem i vardagsrummet i lilltorpet där vi bodde. En pensel i ena handen och en limpmacka i andra.
Jag grundade ett varv, toppade ett varv och sedan ställde vi dem försiktigt i logen, spände fast dem och hoppades att de skulle stå lika fint tills det var dags att sätta in dem.
Insidan
Under våren började vi med insidan. Vi hade en ganska klar bild av hur vi ville att insidan skulle se ut. Förvaring i massor men också en mysig plats att kunna sitta och läsa en bok på, njuta av första februarisolen och vi ville absolut kunna stöka bort alla kläder i ett nafs bakom dörrar och i lådor.
En trossbotten med oljehärdad board och stenullsisolering gjordes, sedan på med spånskivor för golvvärmens skull. På väggarna blev det stenull och plast.
Samtidigt som Lo föddes i mars fick Fredrik en tjänstledig månad då han var på gång att byta jobb och vi behövde en rush i huset för att bli klara innan årets slut. Så snabba beslut togs – färgen på panelen! Vi valde mellan en mörkare- och en ljusare grå och vi valde den mörkare. s-2502-y (och valde bort den fina s-1502-y). Sedan var det bara att börja måla!
Fredrik gjorde en målarverkstad i blivande köket och grundade och målade ett varv toppfärg innan han spikade upp panelen.
Vi köpte ett locktak i trä från XL bygg/Stenvalls trä som min mamma sprutmålade. Där ovanför satt “spottkoppar” och elslang.
Fredrik flytspacklade och började lägga klinker. Vi valde ett grått klinker med struktur, vi köpte det från Färgcity i Skellefteå. Storleken är 30 x 30.
Puh vad vi kämpade på här. Renoverade i en rasande fart för att kunna flytta in tillsammans med vår lilla bebis. Det var så slitsamt men också så värt det. Som vi längtade efter “livet efteråt” – som vi ju lever i nu.
Vår tanke var att dölja flera fula “el-dragningshål” med panel och göra en snygg midja och låta timmerväggen vara framme på övre delen av väggen. Men vi fick inte till det snyggt, alls! Så min kluriga pappa tog på sig att göra ett ilägg av timmer som dolde el-skrufset istället och “midjan” revs bort.
När panelen var på plats målade jag tredje och sista varvet.
Så började detaljerna komma på plats. Alla uttag och lampknappar från Schneider Electric Renova och fönsterbänkslisten kommer från Listspecialisten i Anumark utanför Piteå.
Salningarna är en historia för sig. Jag ville prompt ha dem i trä och inte i mdf. Så jag googlade runt och hittade i ett forum att någon gjort salningar av limfogskivor/hyllplan från Biltema. Jag fick med mig pappa och Fredrik på idén. Det var lättare sagt än gjort, svåra att montera och få till, men när de väl var på plats, var det så värt den extra milen att gå!
Dörrarna plockades fram från logen och målades ett sista varv med färgen 7310-G37Y “Grön Umbra” från Nordsjö. En septemberdag 2019 sattes de in.
Det var en spännande dag då mina småkycklingar härjade runt, hoppade in i huset och sket ner tröskeln det första de gjorde. Men tillslut så satt den där – vår drömdörr!
Foder gerades ihop och kom på plats runt fönstren. Sedan började vi med inredningen. Gjorde en sockel i samma höjd som listerna (120 mm) och placerade ut inredningen vi köpt på Ikea. Garderoben “Platsa” (80 cm) med dörrarna “Sannidal” och köksinredningen “Metod” (60 cm) med fronten “Sävedal”. Sedan byggde vi ihop alltihopa med passbitar.
Vi satte bänkskivor i ek på sittbänkarna som vi behandlade med paraffinolja. Listerna kommer förresten från Lundqvists hyvleri i Röjnoret och är målade med 0502-y (den är vitare än s-0502-y). Skurklossarna kommer från Listspecialisten. Taklisterna är ett ihopkok från pappas källare. Spottarna i taket kommer från Designlight och till det har vi Plejd, ett “smart” sätt att styra belysning via en app i telefonen. En extra fiffig grej jag gillar är att om vi dubbelklickar på ena lysknappen i hallen så släcks husets alla lampor. Smidigt!
Limträbalken betsades med någon mörkbrun bets min pappa hade i sina gömmor och balkskon kläddes in i gammalt trä. I anslutningen mot balken fick det komma en list från pappas gömmor. Kanske inte den nättaste lösningen men det ser faktiskt riktigt tjusigt ut på riktigt!
I oktober flyttade vi in och precis innan snön kom ordnade Fredrik en bro upp till huset åt oss. Lastpallar, inte alls tjusigt, men oh så praktisk byggtrappa ändå.
Under 2020/2021 gjorde Fredrik klart vår övervåning, men när den var klar började ett av årets sommarprojekt ~ en ny bro! Gamla lastpall-bron revs
Det mättes och byggdes. Även här ~ en klar bild av vad vi ville ha men utan vidare planering. Löses på plats verkar vara vår melodi.
Ett stycke bro! Så nöjda så! Trappan är gjord av bruntryckat trä. Så småningom ska vi göra tjusigt här med grus eller stenläggning. Tills vidare sticker markskivor och plattor fram. Så noga är det inte.
Nu är vi framme i nutid och veckofärska bilder. Januaris sista dag och solen smög sig in i hallen.Här ser ni hur vi pusslat ihop med täckskivor. Tanken var att göra en “ram” runt lådorna men de blev så vansinnigt höga då! Skohornet kommer från Skråmträskskon och blomman från Burträsk blommor (fick den budad till mig av mina fina universiteteskompisar, kram på er!).
På garderobernas kortsidor har vi satt krokar från Sekelskifte där gästernas jacka eller skötväskan kan hänga.
I ett gammalt trätråg ligger småskufs som kan vara bra att hitta. Spåbubblor, kvitton, lås med nyckel och tuggummin. Timmerväggen är obehandlad ~ jag petade bara bort all mossa med en morakniv.
På garderoben mitt emot står en korg med mina och Fredriks vantar och mössor och en korg med reflexvästar. Även här hänger en krok för jackor.
Skålhandtag och knoppar i mässing kommer från Ikea.
Dörren är så fin, så fin! Den behöver målas då den svällt och krympt ~ och där jag råkat dra barnvagnen gång på gång längst ner behöver den också en dutt spackel. Det får bli sommarbestyr. Dörrtrycket i obehandlad mässing är från Sekelskifte. Dörrmattan från Rusta.
Kudden kommer från Tidlösa design i Malå och fårfällen är från svärföräldrarnas “Burlins Lantgård” (finns att köpa på Saluhallen i Burträsk).
Det var det hela, bygget, färgkoderna, misstagen, detaljerna. Alltihop. Vi är väldigt förtjusta i vår hall och den sväljer massor med kläder och grejer, praktisk och fin.
I lådorna har vi Los ytterkläder i ena, hennes mössor och vantar i andra, Svantes alla ytterkläder har en låda och Los skor huserar i den fjärde lådan. I ena garderoben har vi “gårdskläder” och skor. Vi har satt in hyllplan med dörrmattor på i båda garderoberna. I andra garderoben har vi kläder vi har när vi “lämnar gården” (som inte används när vi åker skoter, grillar eller besöker djuren) och skor på samma tema. Under hyllplanet ligger åkpåsar, picknickfiltar, ullfiltar och en stor låda med skovård. Det var allt!
Allt du behöver införskaffa innan du köper kanin
Funderar du på att skaffa kanin eller har du redan bestämt dig för att en liten fyrbent vän ska förgylla ditt eller dina barns liv framöver? Då vill jag ge dig mina bästa tips på grejer att tänka på och inhandla innan kaninen anländer.
När vi skaffade våra kaniner Aska och Hoppsan i somras så var jag fast beslutsam att de skulle få ha det så naturligt som möjligt och att jag skulle försöka främja deras naturliga beteenden så gott det går, främst genom att skaffa två kaniner så de har sällskap av varandra. Jag ska dock inte sticka under stolen med att det inte alltid är enkelt att veta vad som är bäst för mina fyrbenta små vänner, men bara tanken på att viljan finns där att ordna ett bra hem åt kaninerna är gott nog för mig, sedan kan förbättringarna få komma eftersom. Det är aldrig för sent att ångra sig eller åtgärda något som inte blev bra från början! Men de orden sagda ska jag försöka sammanställa de bästa tipsen jag har om just du går i tankarna, eller bestämt dig för att skaffa kaniner framöver:
Foder
Kaniner mår bäst av en enkel kost. Det är lätt att bli lurad i djuraffärerna att köpa olika sorts pellets och fröblandningar men det kaninen behöver är helt enkelt grovfoder. Det innebär fri tillgång på gräs på sommaren och hö på vintern.Kaninernas tänder växer hela deras liv och hålls i schack av bra kost. Kaninerna uppskattar också att gnaga på pinnar och äta blad. Mina kaniner får på vintern en liten näve havre varje dag, det är energirikt och kaninerna kan få lite extra spring i benen av det.
Det är lockande att ge kaninerna godsaker, här gäller det att begränsa sig då kaniner har känsliga magar och mår inte bra av snabba foderbyten. Våra kaniner får smaka både frukt, bär och grönsaker, men i små mängder och oftast som belöning, då och då. Saltsten, mineraler och vitaminer är överflödiga för kaniner och behöver inte ges.
Matskål och vattenbehållare
Vi har helt skippat matskål, istället stressar vi ut havren för att kaninerna ska få sysselsättning och aktivering, ett enkelt tips att roa kaninerna! Om man hellre vill ha matskål är en i keramik att föredra, de är enkla att tvätta ur och kaninerna kan inte gnaga på skålen då. Dessutom är de tyngre och står stadigt.Vi har vattenflaskor till våra kaniner, det är mest hygieniskt. Men i början när man hämtar hem en kanin kan det vara klokt att låta dem ha en vattenskål första tiden också, för att se till att den verkligen får i sig vätska.
Utrymme att husera i
Traditionellt har kaniner bott i kaninburar men jag skulle vilja slå ett slag för ett större boende, om möjlighet finns! Våra kaniner bor i en ponnybox i stallet och har gott om utrymme att skutta runt. På Jordbruksverkets hemsida finns regler som ska följas och måttangivelser på kaninernas bur. Tänk på att detta är minsta tillåtna storlek – ordna gärna ett större utrymme för kaninerna!Förutom att hålla koll på storleken på kaninernas utrymmen är det viktigt att tänka på:
- Kaninernas utrymme ska vara en stimulerande miljö
- Kaninernas behov att bygga bo ska tillgodoses (med t.ex. hö eller halm)
- Kaninerna ska ha tillgång till en “hylla”, det kan t.ex. vara ovansidan på en låda eller liknande. Alla kaniner i utrymmet ska rymmas på “hyllan” samtidigt.
- Ska kaninerna bo utomhus ska buren vara upphöjd så att kaninerna inte blir nedkylda
- Nätgolv är bara tillåtna på uteburar såsom betesburar
Förutom att införskaffa själva boendet med “hylla” och ett litet krypin (kaninerna älskar att ha någonstans att gömma sig och sitta och kura) så behöver du något att ströa med. Vi hade kvar sågspån från tiden med hästarna, men halm eller halmpellets är väldigt bra strömedel!
Päls och klovård
Vilken pälsvård kaninen behöver beror på vilken ras du väljer. En lurvig kanin kräver mer pälsvård (speciellt när den är ung) än en korthårig kanin. Läs på om rasen och välj karda/borste/kam därefter.Kaninernas klor måste klippas då och då, det finns speciella små klosaxar för det.
Annat
För att kunna aktivera kaninerna och umgås med dem är det skönt att ha en sele hemma, det är inget måste men jag tycker själv det underlättat. Många gånger kan det vara ett hjälpmedel, om man t.ex. måste uppsöka veterinär eller förstås om man skulle vilja åka och träna eller tävla med sin kanin. Vi har köpt ett elastiskt koppel, det får vår tvååring använda om hon vill skutta med kaninerna, på så vis kan hon inte råka slita i dem.Kaniner är väldigt sociala och nyfikna djur, de leker inte på samma vis som hundar och katter men jag upplever ändå att de uppskattar att undersöka nya grejer. Det kan vara allt från vedklabbar att upptäcka, till små bollar eller en tunnel. Bara fantasin sätter gränser! Det går att variera hur mycket som helst och extra roligt blir det om man då och då gömmer en morotsslant eller liknande i “leksakerna”.
Till sist är det bra att ordna en transportbur. Vi hämtade visserligen hem våra kaniner i en vanlig kartong, men en transportbur är inte alls dum att ha hemma. Tänk bara på att lägga in t.ex. en gammal handduk som vaddning istället för t.ex. hö – vill det sig illa kan kaninen sticka sig i ögonen ordentligt på höstråna under en inbromsning.
Jag hoppas att tipsen på grejer att införskaffa varit givande ~ Lycka till i jakten på din drömkanin!
10 roliga vinteraktiviter med barn
Något av det bästa jag vet är att vara utomhus, även på vintern! Om man klär sig efter väder och bestämmer sig för att det är roligt så länge det är roligt så går det bra, tycker jag. Det är inget misslyckande om det bara blir en halvtimme ute eller om någon ger upp och hellre vill gå in, allt räknas och tröskeln behöver vara låg när småbarn är med i bilden. Ända sedan Lo var en pyttebebis har vi varit flitiga på att hitta på saker utomhus, både under veckodagarna och under helgerna. Här är några idéer på roliga vinteraktiviteter att prova;
- Att lägga sig ner i snön och helt enkelt göra snöänglar. Detta roar de små och är förvånansvärt kul även för en själv ~ har du provat att ligga på marken och titta på molnen? Oerhört befriande.
- Gräva snötunnlar i snöhögar är så roligt! Just i år har vi inte hunnit få några massiva snöhögar men så fort vi har en ska vi bygga tunnlar. Roligast är att göra hål på toppen så man kan spana ut.
- Att gå ur när det är mörkt och ha med en pannlampa eller ficklampa att lysa med, riktigt festligt!
- Ta med lunchen utomhus, klassiker som korv eller klämmackor blir så gott utomhus. Roligt för barnen att grilla sin egna mat och min upplevelse är att de äter bättre när de själva fått vara med och tillaga maten.
- Skriv ut Elin Lewenhaupts vinterkryss och kör som aktivitet
- Ta och leta spår, det behöver inte vara bara spår från vilda djur som rådjur, hare eller älg, lika kul är det att hitta bilens spår, pappas fotspår eller kissens spår.
- Ta med hela familjen och åk spark! Antingen med barnsparkar, blir någon trött kan man ordna sparktåg där föräldern sparkar sparken där en småtting sitter och håller i sparken framför. Det finns också sparklådor där man kan bädda ner barnen, otroligt mysigt!
- Bygga snölyktor och snögubbar, detta går bara göra vid kramsnö, så passa på!
- Något som har längre väntetid men ger att roligt resultat är att frysa in egna ljuslyktor. Det finns flera roliga beskrivningar på nätet (t.ex. frysa in vatten i en sockerkaksform och sedan tända värmeljus i) eller varför inte frysa in vatten med karamellfärg i mjölkpaket, det blir roliga klossar att leka med utomhus!
- Klassikern som fungerar både i pulkabacke, i små sluttningar på tomten och på plan mark; att åka pulka, madrass, bob, tefat eller liknande. Jag brukar knyta en pulka runt midjan på mig själv med ett grovt snöre, så får Lo åka pulka medan jag har händerna fria. Bra träningspass för mamman vill jag lova!
Har du några aktiviteter du brukar göra med dina barn? Oftast brukar vi ha sysslor att göra när vi är ute, som att mata djuren eller ordna något praktiskt som att skotta. Men roligast har vi när vi föräldrar bara släpper alla måsten och har roligt och leker en stund. Sparka för glatta livet, grilla korv för själens skull och gräv snötunnlar som att det inte finns någon morgondag ~ du kommer inte ångra dig!
Guide: Kläcka fram & sköta egna kycklingar!
Har ni sett vilken liten gullig kyckling som kläcktes här hos oss i helgen? En alldeles ljuvlig, dunig liten sak! Den bor – till Los stora lycka – i tvättstugan i några dagar. Den blev olyckligtvis ensam och jag tyckte den skulle ha det så vansinnigt trist själv ute i sadelkammaren. Så nu får den bo med oss, så det så. Nu när vi fått vår alldeles egna påskkyckling så vad passar då bättre än en redig kycklingguide här på bloggen. Jag vill poängtera att inlägget innehåller många personliga värderingar och reflektionerna är mina egna. Det finns massor av regelverk kring att hålla fjäderfän men här blir inga pekpinnar, bara tips, tankar & inspiration!
HÄR kan du läsa min hönsguide!
För att det ska bli kycklingar måste man ha befruktade ägg. Det är bara möjligt om det bor en tupp tillsammans med hönsen (hönsen lägger ägg även utan tupp – men då blir de förstås inte befruktade). Om ett ägg är befruktat eller inte går inte att se på utsidan av ägget, det är inte heller något som påverkar smak eller liknande heller. Om man inte har höns och tupp hemma som man kan ta ägg från så är det smidigast att köpa från en uppfödare, på Facebook t.ex. finns många bra grupper för avelsägg. Annars kan man fråga runt – grannar, vänner eller liknande har kanske avelsägg att sälja.
Kycklingar från kläckmaskin
Att kläcka kycklingar i maskin är väldigt enkelt: man stoppar helt enkelt ett antal ägg i en kläckmaskin som håller rätt temperatur, rätt fuktighet och många sorter (bland annat min maskin) vänder också äggen automatiskt. Den varnar om det blir för varmt/kallt eller om annat problem uppstår. Att kläcka i maskin tar 21 dagar, alltså tre veckor. Jag brukar därför alltid stoppa in ägg på helgen för att kunna hålla ett extra öga under kläcket.
Det är inte alls svårt att kläcka fram egna kycklingar – men det kan vara gott att finna lite tips på vägen!
Fördelar
– Enkelt att planera när på året du vill ha kycklingarna.
– Går att köpa ägg från hönsuppfödare och prova kläcka fram olika raser för att få olika färger på äggen
– Kycklingarna blir ofta väldigt keliga och sociala när de är uppfödda med människo-mammor
– Lättare att hålla kycklingarna skyddade mot faror första tiden.
Nackdelar
– Jämfört med naturruvade kycklingar så blir detta absolut mer onaturligt, kycklingarna saknar en mamma när de kläcks.
– Kläckmaskinen behöver underhållas, vatten ska fyllas på, temperaturen ska kollas och det är viktigt att inte strömmen bryts.
–
Naturruvande kycklingar
När man låter en höna ruva fram kycklingar naturligt så vet man att det är dags att lägga ägg under hönan när hon lagt sig i redet och envist ligger kvar. Ofta “kluckar” hon och burrar upp sig. Det går förstås att peta in köpta avelsägg eller stoppa in fler ägg från egna flocken, men det är svårare att tajma in och veta när det är dags för ruvning. Hönan ligger på äggen i 21 dagar och sköter allt själv. Hönan går av äggen ibland för att äta och dricka, det är helt normalt. Det kan vara klokt att smita in och märka upp äggen som ska ruvas fram med ett “X” med en tuschpenna för att kunna plocka bort eventuella färska, tillkommande ägg.
Fördelar
– Hönsmamman lär kycklingarna hur man äter, dricker och “är höna” – på riktigt.
– Hönsmamman sköter allt från tempreglering till fuktreglering och vända äggen, sedan sköter hon de små i några veckor tills de är redo att klara sig själva.
Nackdelar
– Du vet aldrig när en höna blur ruvsugen och det går inte styra alls när kycklingarna kommer
– Hönsmamman är ofta rädd om de små, med risk att kycklingarna inte blir lika sociala (vår naturruvade kyckling är vårt mest osociala höna idag!)
– Hönsmamman kan efter t.ex. två veckor kliva av äggen
21 dagars väntan
När äggen väl är i kläckmaskinen eller under hönan så tar det 21 dagar – alltså tre veckor – innan kycklingarna kläcks. De naturruvade kycklingarna sköter sig själv och inget behöver göras förutom att se till så hönan mår bra. Men med kläckmaskinen är det lite mer “drift”, detta är vad jag brukar göra under de 21 dagarna:
Varje dag: Kolla så temperatur och luftfuktighet inte larmar. Fyll på vatten om det behövs.
Dag 5: När det gått några dagar brukar jag lysa äggen för att se hur många av dem som håller på att utvecklas. Jag har en speciell lampa för detta men det funkar med vilket stark lampa som helst (t.ex. lysa med mobillampan genom en toarulle funkar fint!), håll till i ett nedsläckt rum så blir det ännu tydligare. Lys på äggets trubbiga sida, försiktigt och bara en kort stund – fostret ska inte störas i onödan! Om det håller på att utvecklas en kyckling i ägget så ser man att blodkärl börjat skapas, det ser nästan ut som ett spindelnät (se bild 1 ovan). Är ägget obefruktat ser man istället äggulan flyta runt (se bild 2 ovan). En god idé är att plocka bort de obefruktade äggen redan nu, så slipper du otrevliga (illaluktande) överraskningar senare!
Dag 19: Med två dagar kvar stänger jag av den automatiska vändningen av äggen och ökar på fuktigheten. Temperaturen låter jag vara densamma som tidigare. I samband med detta tar jag ut plattan som gör att äggen vänds och klipper till en bit kartong och lägger under äggen. Detta gör att kycklingarna får fäste och slipper halka runt på plastgolvet när de kläckts.
Dag 21: När kycklingarna kläcks så tar det ofta tid. De slår hål på ägget med hjälp av en liten “äggtand” på näbbens ovansida (denna kan ses de första dagarna utanför ägget – sedan försvinner den). Det tar relativt lång ti död kycklingarna att komma ut ur ägget, det kan ta allt från någon timme upp till tolv timmar innan den är ute, försök ha is i magen och öppna inte upp huven på kläckmaskinen för ofta. Helst ska man låta kycklingarna sköta det hela själv men jag har faktiskt försiktigt hjälpt någon kyckling ut ur ägget. Det är säkert inte att rekommendera men jag har blivit så blödig sedan jag själv blev mamma. Låt kycklingarna stanna i kläckmaskinen tills de är helt torra, det kan ta upp mot ett dygn. De behöver inte äta då de kan leva av gulesäcken. Gulesäcken hjälper kycklingarna att klara sig själva utan vatten och foder första tiden, den innehåller förutom energi också antikroppar som minskar risken för sjukdom hos kycklingarna.
Vart ska kycklingarna bo?
När kycklingarna sedan är torra är de redo att flytta ut från kläckmaskinen. Ha en bur/låda/utrymme iordningjgort med tidningspapper och värmelampa. Mitt tips är att inte ha spån i utrymmet till en början, kycklingarna kan då picka i sig små bitar av spån och det kan bli stopp i magen. Tidningar är toppen, bara byta ut när de blivit solkiga av skit. Jag har mina senaste kläck också lagt in något mjukt som påminner om en hönsmamma att ligga under – kanske ett fluffigt gosedjur från loppis eller en bit av ett tyg?
Kycklingarna behöver inte mycket till en början, men värme behöver de. En värmelampa eller värmeplatta behövs, den ska hålla 35-37 grader till en början. Sedan kan man sänka temperaturen eftersom, när kycklingarna blir större och får fjädrar. Istället för att stirra sig blind på tempereaturen kan man kika på kycklingarna och om de ligger tätt ihop under värmelampan så brukar det vara för kallt, och om de istället ligger utspridda utanför lampan så kan det vara för kallt. Använd sunt förnuft så blir det bra!
I takt med att kycklingarna blir större brukar jag lägga in lite spån och något roligt för dem att leka med, en vedklabb brukar vara riktigt uppskattat!
Naturruvade kycklingar får bo med sin mamma i hönshuset. Jag har ju bara haft naturruvade kycklingar (en kyckling dessutom) en gång och de fick bo i ett eget litet “bb” för att skyddas mot hermelinen och härjade hos oss då. Det kanske är möjligt att göra en egen liten hörna i hönshuset där hönan och kycklingarna får vara ensamma ett tag? Annars skulle jag tippa att det går utomordentligt fint att ha dem tillsammans med flocken direkt, hönsmamman skyddar sina små mot eventuella elaka “mostrar”.
Foder
Kycklingarna behöver inte äta något de första två dygnen, då lever de på gulesäcken från tiden i ägget. När de väl ska börja äta kan man ge dem färdigt hönsfoder från foderbutiker (Granngården eller liknande). Jag brukar aldrig koka ägg eller ge mina kycklingar något annat än just detta färdigköpta foder. Se bara till att köpa foder avsett för just kycklingar! Annars kan mag och tarmfloran få sig en chock.
Om du får en hängig kyckling kan det vara bra att ha hemma en liten sån plastspruta från apoteket och mata den med vatten utblandat med honung, yoghurt funkar också fint. Det brukar kunna hjälpa.
Kycklingarna dricker mer vatten än man först tror, men se upp med att ställa in för stora skålar till en början, de kan lätt drunkna! Jag brukar börja med en assiett med vatten första dagarna, och byter sedan ut den till en kopp för att sedan gå över till vattenautomat. Detta är en smaksak och det finns massor av olika vattenautomater – prova dig fram! Viktigt är dock att kycklingarna alltid har tillgång till rent vatten.
Skötsel
Naturruvade kycklingar behöver nästan ingen skötsel alls. Hönsmamman sköter det mesta. Såklart ska du kolla till de små och se till så att de har det bra, kan äta och dricka och liknande.
Kycklingar kläckta i maskin behöver däremot lite mer skötsel. Mat och vatten varje dag – kycklingarna växer fort och det går åt mer foder och vatten än man tror. Buren behöver hållas ren. Ju mer tid man lägger på att få kycklingarna tama, desto lättare kommer det vara att hantera dem när de är fullvuxna sen. Första dagarna är det bra om man kollar kycklingarna i rumpan så att det inte fastnat bajs där bak, ta då försiktigt bort det. De första två dygnen är kycklingarna ofta rätt trötta, det är helt normalt. I takt med att kycklingarna blir äldre så verkar de uppskatta mer och mer stimulans. Jag brukar dra runt en bur på gräsmattan så de får vara ute och upptäcka världen delar av dagen. Ibland stoppar jag in lite lättpickade matrester i en toarulle och viker in ändarna, låter dem leka med plastbollar stoppade med hönsmat. Det är bara fantasin som sätter gränser!
Fördelar med att kläcka fram själv
Största fördelen med att kläcka fram själv är främst att man minimerar risken för smittor och ohyra. Sedan tycker jag själv att det är kul att få prägla sin egna flock och lära känna dem från början!
Nackdelar med att kläcka fram själv
Den största nackdelen med att kläcka fram själv är att minst 50% blir tuppar – detta behöver man ha i åtanke. Antingen ger man bort tupparna till liv eller så nackar man dem själv. Vi har provat båda alternativen – även slaktat tuppar och provat laga mat på köttet. Det är helt klart mer angenämt att få ge bort tupparna, men det är sällan folk söker tupp.
Introducera kycklingar i flocken
När kycklingarna fått fjädrar över hela kroppen och är kring 6 v brukar jag introducera dem med den andra hönsflocken. De får bo i en egen del av hönshuset med möjlighet att bekanta sig med övriga gruppen pö om pö. Avdelningen kan man göra med t.ex. kompostgaller. Det brukar kunna gå rätt hårt till innan alla hittat sin plats i flocken, men ofta lugnar det ner sig ganska snabbt.
….
Hoppas ni gillar min lilla guide & stort lycka till med ditt kläck!
Guide: Rida islandshäst i Svansele
Klockan var nio när vi rullade upp på den lilla hästgården i Svansele. Hästar med lurviga vinterpälsar, bolmandes rök ur näsborrarna, välkomnande oss. Och hunden förstås, ett litet glatt yrväder som skyndade sig att välkomna oss.
Vi hade åkt en timme ungefär, Astrid, Nicky och jag. Från våra hembyar till Svansele, en liten ort i Norsjö kommun. Vi hade bokat en heldag: en sextimmartur med lunch. Men när temperaturen smet nedåt -27 valde vi istället en kortare tur om en och en halv timme.
Vi fick låna overaller och hjälmar, klädde oss varmt med lager på lager med ull och skinnhandskar. Allt för att stänga ute den stränga kylan.
Vi fick varsin häst. Saedis, Mána och Sólfari. Alla med isländska namn med olika betydelser: Frö, Måne och Solryttare. De stod nöjt i paddocken medan vi borstade bort frost från den tjocka pälsen, knackade snö ur hovarna och satte på sadlar.
Vi har varierande ridkunskaper, mitt lilla tjejgäng och jag. Men det var inga problem, vill man så kan man, och hästarna i Svansele är trygga med allt från nybörjare till vana ryttare. När jag kom upp på hästryggen suckade hela min kropp av lättnad, det var som att den kände “här är jag hemma”.
Min kompis för dagen, Sólfari var en riktig gentleman. Snäll, gosig och framåt. När man är van att rida en stor, grov kallblodstravare så känns islandshästen liten. Men skenet bedrar, de är otroligt starka och är mycket häst i liten förpackning.
Vi skrittade iväg mot skogen. Korsade byavägen och in i skogen bar det av. På en upptrampad stig, längst skoterspår och hyggen.
Det bästa är bara att följa med. Islandshästarna är så säkra på hovarna att man bara kan sitta och njuta. Av vidderna, naturen, tystnaden. Kylan bet oss i tårna och kinderna. När vi töltade så sprutade farttårar från ögonen. Senare tog vi till galoppen och hela jag jublade. Det är så härligt och oj, vad jag saknar hästlivet.
Flo, som ledde turridningen på hästen Leo guidade oss tryggt genom skogen. Rådjur korsade vår väg. Hästarna lyhörda. Vi lyriska. “Vad gör vi framför en datorskärm hela dagarna?” frågade vi oss, kollegor som vi ju är.
Tillslut kröp kylan in på skinnet på oss och vi började skritta tillbaka mot gården igen. En och en halv timme ute i Svanseles fantastiska natur.
Jag tackade dagens kompis för åkturen. Vi släppte dem i hagen och passade på att mysa med fölet Idinn, 1,5 år innan vi tackade för oss.
En upplevelse jag unnar alla. Ridvana som ovana ryttare. Detta inlägg är inte sponsrat, bara en liten guide på en rolig, coronavänlig uteaktivitet du bums borde unna dig! HÄR hittar du kontaktuppgifter till Flo & Horses of Taiga.
Guide: Vandra i Gärdefjärden med oss!
Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!
Vi spolar tillbaka tiden till sista helgen i maj. Vi befinner oss i Lövånger och har precis vaknat till i vår lilla kyrkstuga vi fått låna för en natt. Ni har väl läst om vår första dag här?
Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå
Vi har sovit gott. Det är svalt i kyrkstugorna utan att vara kallt. Loppan har sovit mellan oss och vaknar med ett leende. Älskar det där lilla solskenet man möts av på morgonen.
Vi hade med oss vår fula vattenkokare som har många, långa år på nacken. Men det hade inte behövts, allt man kan behöva tänkas behöva finns i kyrkstugorna. Även när “lalla” ska förberedas för en liten en. Hon sörplar välling i sängen med morgonfrisyren på sniskan medan vi packar utflyktsväskan och dukar fram frukosten.
Och frukosten sedan ?! Vi får korgen levererad till rummet dagen innan. Lägger in några av grejerna i kylskåpet och plockar fram alltsammans ute på brotrappan. Frallor, ägg, alla möjliga pålägg, frukt, yoghurt, choklad, jos och marmelad. Allt gott man kan tänkas vilja ha.
Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå
Vi sörplar jos och äter mackor. Solen smeker våra kinder. Här kan man andas ut. Vi får besök av Sven från Visit Skellefteå och hans son Vincent. Vincent som går med en egen kamera runt halsen och fångar humlor, timmerstugor och blommor på bild.
Loppan får tag i ena skålen med yoghurt och börjar mumsa i sig “namnam”, säger hon förtjust.
Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå
Sedan är det äntligen dags för äventyr! Jag har längtat så efter att upptäcka Gärdefjärdens naturreservat. Vi kryssar iväg mellan kyrkstugorna.
… Loppan placeras i ryggsäcken. Jag bär på gofikat. Sedan följer vi Emelies instruktioner: runt hörnet, över bron och vips – så är vi framme i naturreservatet. Som att kliva in i Narnia, allt blir alldeles, alldeles lugnt.
Vi passerar Strömmen som skiljer Lövångersgården och kyrkstaden från naturreservatet.
Vi alla tre är omåttligt peppade på att upptäcka! Jag älskar att ha med mig Loppan på äventyr.
En glad upptäckare! Stundtals var skogen så trolsk och sagolik. Omgivningarna ändrades hela tiden från barrskog till lövskog, vi var så glada över att se att naturen vaknade till liv efter en lång vinter. Det är lika fantastiskt varje år.
Gärdefjärden var förut en havsvik, men på grund av landhöjningen är det numera en fågelsjö. På somrarna används området som bete åt fjällkor, just i år håller delar av området på att restaureras och öppnas upp. Mycket spännande projekt!
När vi gått någon kilometer och spanat ut över fjärden så slog vi oss ner vid det lilla soldattorpet. Solen värmde och vi slog oss ner för att vila.
Loppan fortsatte att sova gott i ryggsäcken i skuggan. Vi låg i gräset och blundande en stund efter att vi fikat. Så hörde vi hur det började krafsa inifrån soldattorpet. Jag som tror att det spökar både här och var tänkte förstås att det var någon gammal Lövångerbo som besökte oss. Men döm av vår förvåning när en ekorre satt och kikade ut på oss!
Mitt ute i naturreservatet fick vi ett samtal som gjorde att vi fick skynda oss hem till byn. Så vi fick packa ihop vattenkokaren, långklänningen och kameran i Volvon och börja susa hemåt. Jag sörjde att vi missade våffellunchen vi suktat efter hela morgonen. Men det känns tryggt, att Lövångersgården står kvar för ett senare besök.
Foto: Sven Burman/Visit Skellefteå
Så susade vi hemåt. Genom de Västerbottniska byarna. Med sänkta axlar, glada sinnen och nya minnen. Så fantastiskt fint Emelie & Celina tog hand om oss.
Ni kan hålla utkik om vad som händer på Lövångersgården på deras Facebooksida, här! Vi rekommenderar varmt ett besök!
Detta inlägg innehåller reklam i samarbete med Visit Skellefteå & Lövångergården. I egenskap av ambassadör för Visit Skellefteå får jag ibland hitta på roliga grejer och tipsa vidare till er utan motprestation! Detta innebär att åsikterna i inlägget är mina egna & det är frivilligt för mig att skriva om upplevelserna. Hoppas ni gillar!
Du kanske också gillar
Genom hela livet
Fyrtiofem dagars tystnad
Guide: En semesterpärla längst Västerbottenskusten
