• En avstickare

    Årssammanfattning 2022

    Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut?
    Jag skaffade ett föl! Annars har det varit ett rätt så hemtamt år tror jag, men det känns stort i sig då jag senaste åren velat landa i det jag tycker om att göra och inte hasta fram så förfärligt.

    Genomdrev du någon stor förändring?
    Buse kom hem till gården och äntligen står det hästar bakom stallet igen. Jag började arbeta heltid efter fjorton fina månader hemma (och på jobbet är ingenting sig likt!). Jag fortsatte att ta tag i mitt hälsoår. Det innebär bland annat att jag sökte hjälp för min hemska migrän och fick medicin utskrivet på recept.

    Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
    Ja! Barnen fick en ljuvlig liten kusin i juli, sedan har en handfull vänner ynglat av sig, så himla roligt med alla småttingar!

    Vilket datum från 2022 kommer du alltid att minnas?
    Jag är ju så sifferblind så jag glömmer datum rätt fort, men min trettioårsdag som spenderades med världens överraskningsdygn inne i Skellefteå, barnens födelsedagar, 8 augusti när jag började om att jobba och 15 december när vi hämtade hem Buse!

    Dog någon som stod dig nära?
    Vi blev av med halva hönsflocken till en räv men annars har vi tack och lov fått behålla våra nära och kära.

    Vilka länder besökte du?
    Jag höll mig i Sverige i år och firade in mitt fjärde flygfria år!

    Bästa köpet?
    Vi köpte oss en skorsten vilket vi önskat i många år. Den kvalar nog in som årets bästa köp.

    Gjorde något dig riktigt glad?
    Jag har känt mig så… hemma? Så rätt placerad här hemma med min lilla familj. Fått skratta varje dag åt Loppans kluriga funderingar och Svantes påhitt. Varit så himla glad i att ha hästar här hemma igen. Men annars har träffar-, fikor-, fester- och häng- med vänner i olika konstellationer gjort mig riktigt glad. 

    Saknar du något år 2022 du vill ha 2023?
    Jag vill åka på fler små utflykter med lilla familjen. Vi var hejdlöst duktiga på detta 2021 och början av 2022 men sedan ersattes äventyren med mer och mer gårdsprojekt. Ser fram emot skidturer, skoterturer, utegrillningar och lek i skogen.

    Vad önskar du att du gjort mer?
    Gått på loppis, badat samt rensat ogräs och spenderat tid i trädgårdslandet! Läst böcker, sovit tidigt och lyssnat på radio.

    Vad önskar du att du gjort mindre?
    Tror jag svarat “slöscrollat” tre år i rad här. Samma i år, hur svårt ska det vara?

    Favoritserier året som gått?
    Jag gillade Young royals (säsong 2), Bäst i test, På spåret och Gåsmamman!

    Bästa boken du läst i år?
    Har jag ens läst någon bok i år? Förutom alla hundratals barnböcker jag läst (vi älskar att gå på bibblan!).. Jag gnuggar geniknölarna hårt och minns bara en endaste bok, J m’appelle Agneta, den var ganska festlig ändå!

    Största musikaliska upptäckten?
    Jag har lyssnat på Albin Lee Meldau som om det inte fanns någon morgondag. Sen kommer Hooja, jisses vad barnen har lyssnat på “Banan, melon, kiwi och citron”. Gick på Sarah Klang, Melissa Horn och Viktor Leksells konserter, gåshud alltihop!

    Största framgång?
    Har haft en väldig framgång med mitt hälsoår, har orkat så mycket mer än tidigare år! Jag har sprungit milen och känner mig inte längre helt eländig och tung. Jag satt ett mål på hur mycket pengar jag ville tjäna på mitt egna företag och dubblade nästan den summan! Jag har varit snäll mot mig själv och andra och levt varje dag.

    Största misstaget?
    Jag har varit dålig på att uppskatta flera av mina vänner känner jag i efterhand, jag är dålig på att höra av mig och då rinner fort relationer ut i sanden, visst?

     

    Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
    Jag har varit väldigt glad i år, andra halvan av året har varit väldigt fint och jag har känt glädje över både mitt liv och att så många runt om mig haft det bra. 

    Vad spenderade du mest pengar på?
    Vi la mest pengar på skorstenen och iordningställandet av kakelugnarna och vedspisen, sedan blev det en hel del på lösdriften, vi köpte ny (begagnad) bil och i överlag var fortsatt hus- och gårdsprojekten anledningen att vi hade spenderarbyxorna på. I övrigt har det varit diesel och mat.

    Något du önskade dig och fick?
    Mitt lilla föl! Äntligen! En god hälsa och bra mående. Jag önskade mig förra året mer tid med vänner och familj och det tycker jag ändå vi fått gott om i år. Ska vi prata mer materiella saker så fick jag en ny kamera i trettioårspresent, det var efterlängtat!

    Något du önskade dig och inte fick?
    Jag känner att jag har allt jag kan önska och lite till! Något jag saknat 2022 är förstånd att gå och lägga mig om kvällarna och att åka på sommarsemester längre än grannkommunen. Men det är ingenting jag grämer mig över.

    Vad gjorde du på din födelsedag 2022?
    Jag hade bara planerat in att åka på badhuset och bada med några föräldralediga mammor i byn, men när jag vaknade om morgonen så tassade Fredrik runt hemma, jag hann bli så orolig att han försovit sig men han hade tagit ledigt för att fira mig ordentligt! Jag fick en alldeles ny kamera och begrep ingenting! Sedan åkte vi till stan, badade på badhuset, lunchade och mot eftermiddagen checkade vi in på Wood hotel inne i Skellefteå. Farmor kom och skötte Svante (medan farfar skötte Lo på annat håll) och vi gick på spa, åt middag på Miss Voon och bäddade ner oss i hotellsängen med Svante mellan oss. Sån flådig överraskningsdag, du kan läsa om hela alltet HÄR!

    Finns det något som hade gjort ditt år ännu bättre?
    Det här året har förstås innehållit mycket oro. Världsläget har sköljt över mig så många gånger och jag känner mig ofta maktlös och orolig för framtiden, vad ska våra älskade barn få stå ut med? Jag har fått hjärtsnörpen av nära och kära som inte mått bra, som gjort sig illa och så vidare. Men det är saker som inte går att påverka så jag försöker verkligen att leva med dessa faktorer istället för att gräva ner mig. Puh. 

    Vad fick dig att må bra?
    Jag trodde aldrig jag skulle skriva det själv, men träningen har gett mig så mycket både fysiskt och psykiskt! Sedan följer det klassiska: tid med våra familjer, vänner och djuren. 

    Vem saknade du?
    Alltid mina kallblodskillar, de fattas mig.

    De bästa nya människorna du träffade?
    Det ska jag med glädje berätta! Min nya kollega och vän Nathalie har förgyllt mitt år något så otroligt. Förra året skrev jag i årssammanfattningen “Ibland önskar jag mig i smyg en kompis att sitta och dricka kaffe med, som kramar om mig och ringer mig och tar en promenad med mig. Kanske lite mer kompis-tid ändå?“. Nathalie är den vännen jag saknat, ett så fint tillskott min samling relativt få men rara människor jag har runt om mig. Ska bli så roligt att möta 2023 i armkrok med henne!

    Mest stolt över?
    Barnen är livets stora stolthet. Men är också så stolt att jag tog tag i min hälsa, bäddar gott för kommande år!

    Högsta önskan just nu?
    Jag har allt jag kan önska och lite till. Nästa år hoppas jag bara och endast att personerna runt mig får må bra. Så klyschigt men i och med Buses inträde i mitt liv så känns sista pusselbiten lagd? 

    Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
    Jag tänker tänka mindre, leva mer och springa längre. Jag tänker handla mer hållbart med miljön i åtanke och här hemma ska vi starta mindre omfattande projekt och istället lägga tiden på att rensa upp gården och göra oss av med överflöd.

  • Djuren,  Hästen, ponnyn & stallet

    Första tiden med Honom

    Jag har nog ångrat mig. Vad tänker jag med? Köpa en osedd häst från Skåne? En unghäst? En hingst? Tänk om vi inte hittar varandra. Tankarna rusar runt i huvudet på mig torsdagen den femtonde december. “Det går ju alltid sälja” intalar jag mig själv. Ser framför mig hur han nog mest står på bakbenen och viftar mot mig, kanske hugger han mot mig. Tänk om vi inte får honom på transporten? Katastroftankarna är inte långt bort. Vad har jag ställt till med? Vad var det bra för? Det här gör jag aldrig mer om. Lastbilschauffören har ringt och berättat att de är en handfull timmar sena från Stockholm där de spenderat natten. Försöker spela upptagen, tiden går sirapssakta. 

    Allt och precis allt har jävlats med oss veckan innan ankomsten. En snöstorm sätter käppar i hjulen, timmarna vi tänkt lägga på att färdigställa lösdriften rinner iväg. Stadsresan för att köpa det sista som behövs skjuts framåt. Hela lösdriften och alla verktyg begravs i femton centimeter snö. Loppan blir sjuk, jättesjuk. Vi behöver åka till vårdcentralen och få hjälp. Kvällen jag ska iväg och göra de där ärendena inne i stan så har ett däck på bilen frusit fast. Dagen innan vi ska hämta hem vår häst så går gaspedalen i bilen med drag sönder. Alla ställer upp, grannen felsöker, mina föräldrar lånar ut sin bil och precis alla tankar i mitt huvud bara snurrar. Torsdagen den femtonde december är det tjugofem minus ute och en kvart innan vi ska rulla mot hämtningsplatsen märker vi att en säkring gått så hela gårdsplanen och stallet är svart. Jag känner mig ur balans och vill bara gå in och dra täcket över mig.

    Vi löser det provisoriskt med en skarvsladd och en bygglampa. Åker mot grannbyn där vi ska möta lastbilen. Pirret står mig upp i halsen. Vi väntar och väntar, Fredrik, min kompis Jennifer och jag. Det närmar sig midnatt när jag ser ljusen från lastbilen. De lossar släpet nere på vägen och börjar köra upp mot gården där vi väntar med lånad bil och hästtransport. Lastbilen tar sig inte uppför den branta, smala backen så vi blir ombedda att hämta hästen nere vid vägen. Jag hinner tänka på meddelandet från hans uppfödare, att han bara blivit ledd tre gånger med grimma och grimskaft. Sneglar ner mot vägen, “tänk om han blir rädd och sliter sig” hinner jag tänka, säger åt mig själv på skarpen att skippa katastroftankarna. Mer hinner jag inte tänka förrän jag står framför den stora lastbilen. “Har det gått bra?” får jag ur mig och lastbilschauffören intygar att allt rullat på som det ska. Mellanväggen flyttas och jag får ta emot en yvig liten fuxkille. Han trippar ner för lastbryggan och följer mig som om han inte gjort annat. Jag klappar honom på halsen, glädjen sköljer över mig, ingen oro och ångest finns kvar. Nu finns bara han.

    Han står och funderar intill transporten en stund. Sätter tillslut upp ena hoven på rampen och följer med mig in i transporten. Trots att han stått på lastbil i två dagar står han så snällt. Vi lastar av hemma i Skråmträsk, allt går lugnt till. In i boxen i stallet. Jag och Jennifer kramar om varandra. Lyset till stallet skräms igång och alla bekymmer känns bortblåsta. Vilket utandning, nu börjar ett nytt kapitel i livet.

    I boxen intill står lilla norska fjordhästen Pajas. Det är min kompis Jennifer som köpt honom och tanken är att de ska få gå ihop och busa av sig i ett gäng med månader. Originaltanken är att kastrera honom någongång under året och då ta hem Fapri från grannarna som agerar fodervärd åt henne så länge. Det är en del som ska klaffa innan vi är där så vi tar en månad i taget och känner lugnet. Det löser sig, det gör det ju alltid.

    Sedan har dagarna gått. Snart två veckor har jag haft den stora lyckan att få spendera delar av mina dagar med min lilla häst. Han är född 12 maj 2022, är en aegidienberger (75 % islandshäst och 25 % peruansk paso) och kommer från Österlens tölthästar. Jag valde Alice som uppfödare för att hon har goda hästvärderingar, hästarna får vara just hästar, växa upp i flockar på stora arealer och hennes hästar verkar ha fantastiska psyken. Han heter Alkea Sezar men vi kallar honom Buse här hemma.

    Jag har länge drömt om ett eget föl. När jag förstod att Årvars problem med knäna inte skulle göra honom gammal gick jag i tankarna att köpa eller låna ett sto och låta betäcka det med en tjusig hingst. Jag funderade länge och mycket men ingenting kändes riktigt rätt. Sedan jag var på Island 2018 var jag otroligt sugen på en islandshäst som nästa häst, men de islänningar jag ridit därefter kändes rätt små. När aegidienbergerhästarna kom till min vetskap så kändes det bara … rätt? Lite större än islänningarna men ändå med förmågan att kunna tölta och med ett otroligt stabilt psyke. Så när Alice på Österlens tölthästar la ut ett erbjudande om att kunna själv planera en betäckning och vara med från början så nappade jag ganska direkt. Vi började prata i februari 2021 och senare under våren skedde betäckningen. Jag betalade mitt ofödda föl, skålade i bubblor med Fredrik och berättade för er att jag “var med föl”, för att några dagar senare mötas av nyheten att stoet akut fått avlivats och drömmen om ett eget föl krossats. Alice har hela tiden varit en klippa genom detta och erbjöd mig ett av de andra ofödda fölen med samma pappa. Så den tolfte maj, efter flera månaders “jag törs inte hoppas för mycket!” så föddes han, fuxhingsten med de långa benen, den vackra bläsen och de nyfikna, kloka ögonen. Jag blev kär vid första ögonkastet. Så blev han min!

    Min tanke har hela tiden varit att åka och hälsa på hans uppfödare och mamma (och honom såklart) på Österlen i Skåne, men livet kom emellan, gårdsprojekten bredde ut sig över sommaren och i augusti började jag om att arbeta efter en lång föräldraledighet. Månaderna gick och vips var transporten med Grens Hästtransporter bokad, stallet städat, lösdriften färdigbyggd och sadelkammaren såpskurad. Vi har lagt otaliga timmar på att få ordning innan hästarna skulle komma på plats, inte minst i lösdriften som Fredrik så snällt byggt.

    Under de två hästlösa (nåja, Fapri har ju alltid funnits med på ett hörn) åren sedan jag lät Årvar somna in så har jag rannsakat mig själv och försökt komma fram till mitt ultimata sätt att hålla hästarna på ett rättvist, naturligt vis med hänsyn till familjelivet och arbetslivet. Vi har vänt ut och in på oss när vi planerat för att få det lättskött med lite underhåll samtidigt som hästarnas naturliga behov ska tillgodoses. Jag har en lista med saker att förbättra, som utformning på hage, fodergivor och vattenhantering, vi tar det pö om pö, låter det ta tid att landa i allt detta.

    Så tänker jag med min hästhållning i stort nu också. Det ska få ta tid. Tanken är att Buse främst ska få vara min bästa vän, vår familjemedlem och kompis. Men också vår gårdshäst, en häst alla i familjen har glädje av. Jag tänker mig både ridning och körning men har inga krav på prestation, inga önskemål om tävlingar, träningar eller liknande. Jag vill ha kul tillsammans med Buse, sedan får vi se vart det leder. Jag ägnar mig inte åt NH, parelli, western, engelskt ridning eller en viss “genre”. Jag håller mig till min egna, snälla metod som innebär mycket positiv förstärkning och att bygga relation. Är så spänd på att se vad det kan leda till när vi får börja med blanka blad istället för att börja med att skrämma bort hjärnspöken som jag fått göra med mina tidigare älskade hästar.

    Så senaste två veckorna har vi övat på att lyfta alla fyra hovarna, försökt hitta något gott att pausa med mellan träningsminutrarna, undersökt stallet, lösdriften och hagen. Gått promenader på gården och stått och kliat och gosat allt vi förmått. Vi övar på att gå in och ut ur stallet och boxen, sova inne och sova ute. Prassla med påsar, spraya med flaskor, borsta med alla borstar och vistas kring busiga barn. Buse ska få vara med om allt och lite till. Jag är hittills så imponerad av hans stabila psyke, Alice har berättat för mig att han är orädd, nyfiken och framåt men att han var SÅHÄR orädd, nyfiken och framåt kunde jag inte ens drömma om.

    Vi har haft några episoder med att han står på bakbenen med frambenen på boxkanten och kikar som en bergsget. Fått hjärtsnörpen varenda gång såklart men det beteendet verkar avta. Annars har han varit helt ljuvlig, så mild och snäll och social.

    Så, sammanfattningsvis: Samma sekund som jag tog tag i det där grimskaftet för två veckor sedan så visste jag, den här killen har stulit mitt hjärta! Det var kärlek vid första ögonkastet och jag är så pirrig på vart den här resan ska ta oss. Fredrik stannade upp i passagen mellan hallen och toaletten i söndags, log snett och sa “den där hästen kommer du aldrig sälja, det ser jag på dig redan nu!”, och visst var det väl så! Alla katastroftankar är som bortblåsta och nu känner jag mest en enorm tacksamhet mot Alice att jag får förvalta denna fantastiska individ. Så kul vi ska ha!

  • En avstickare

    Mellandagstankarna

    Hej på er. Det är en lite halvsliten skribent som hälsar er God Fortsättning idag! Hoppas ni alla haft en fantastisk jul, jag vet att julen kan vara tuff för väldigt många, men jag hoppas ändå dagarna bjudit på något som fått ett leende på dina läppar! Jag själv lägger en jättefin jul i hjärteasken, julaftonen bjöd på lite allt möjligt; familjefrukost, en tur med grannen Lovisa och hennes gotlandsruss Brinell, jag hade med Lo i vagnen och Fapri pinnade piggt på med de små benen. Vädret var magiskt på julafton och när det började skymma tog vi med julklappar och julmat till Fredriks föräldrar där vi drack glögg utomhus intill fårhagen, såg Kalle Anka, åt julbord, hade besök av tomten och spelade spel tills ögonen gick i kors på barnen. Så himla fin julafton, kände mig så fylld av värme efteråt. På juldagen hann vi bara med frukost och packa om väskorna innan vi åkte till mina föräldrar där också mina två systrar väntade på oss. Även juldagen blev fylld av god mat, paketöppning, spel och härlig gemenskap. Jag glömde min kamera hos mina föräldrar så vi får se om jag hinner bjuda på några julbilder i år!

    På kvällen fick en av julfirarna magsjuka vilket sedan spridit sig sakta bland storfamiljen. Hos oss har Loppan åkt dit och jag känner mig så tudelad. Så otroligt tacksam att vi fick fira jul med våra familjer i år, två riktiga pangdagar. Men dessa sjukdomar som hälsar på titt som tätt dränerar mig. Det känns inte som någon i familjen hinner återhämta sig efter dåliga nätter och oroliga dagar. Vår lilla Loppa har precis avlutat en penicillinkur efter en envis, långdragen sjukperiod, stackars lilla älsklingen.

     Jag behöver kanske inte ens nämna att det inte blev någon julstädning i år? Att vi knappt pyntat, att granriset jag hämtade och la intill farstukvisten för att binda en krans ligger översnöat. Att pepparkakshjärtarna vi bakade och skulle hänga i hallen med kristyr på ligger i fönstersalningen och dammar. De få julblommorna jag placerat ut har skrumpnat och jag känner mig så redo för en sån klyschig utrensning.

    För jag vet ju att det är okey att det blev så i år. Det kommer fler jular med kransar på dörren och julbak och julpyssel. Jag hade också längtat så mycket efter sirapssega mellandagar att spendera med familjen. Pulkabacke, leka med barnens julklappar, gå och sova tidigt och då och då hitta några minutrar att börja stöka till det eftersatta hemmet som verkligen förtjänar lite kärlek nu.

    Det som gör att jag ändå känner mig väldigt tillfreds och lycklig är förstås den där lilla fyrbenta killen som står ute i stallet. Jag ska berätta mer om honom och vår första tid tillsammans, jag lovar. Jag ska bara försöka stryka oss alla på kinden, samla lite kraft och acceptera att ibland blir det inte som man tänkt sig.

    Så nu vill en trött men glad och lycklig Isabell önska er en riktigt God Fortsättning, så lovar jag att återkomma med hästrapport snart!

  • Hästen, ponnyn & stallet

    Vad händer i livet?

    Åh, hej på er. Jag sitter i soffan med Loppan intill mig, hon är inbäddad i filtar och myser efter ett långt bad i badbaljan. Visst är det alltid som härligast att duscha och bada efter att man varit sjuk? Få skrubba upp sig ordentligt och börja om på nytt. Vi har haft sjukstuga i sex dagar, bara lilla Lo som drattat dit och det rejält, har haft en sådan ångestklump i magen då hon blev så sjuk samtidigt som vi behövt all tid vi bara kunnat få för att stöka till här på gården inför vad som komma skall… Har oroat mig så mycket för hennes lilla kropp och otillräckligheten har varit enorm på så många plan…

    … Såklart har livet bjudit på bilstrul också, det är vi kända för i vår vänskapskrets, det har nog hopat sig på ALLA fronter när jag tänker efter. Svårt att släppa jobbet får jag också, när jag helst velat jobba bort och landa mjukt i sista veckan innan jul. Men det var inte för att klaga jag återupplivade bloggen som hunnit bli rätt dammig sedan senast, det var för att berätta vilken stor förändring som sker i mitt liv just nu.

    Vi har ju jobbat hårt hela hösten med att få iordning en lösdrift i en försummad del av ladugården, Fredrik har lagt så mycket tid på detta, är så tacksam! Jag har ägnat mig åt att få ordning i sadelkammare, stall (som minst sagt var belamrade av skrot) och införskaffa alla nödvändigheter. Det låter som pyttsan men jäklar vad vi lagt timmar på detta projekt. Ska berätta mer för er och visa bilder från hela processen, jag lovar!

    Men vet ni? Imorgon kommer han! Lilla killen som förhoppningsvis tar hela familjen med storm. En liten kille född i maj, med yvig man och svans. Jag har längtat och längtat efter denna dag, nu blir drömmen om ett alldeles eget föl sann!

  • Annonssamarbeten

    Höstmys i trädgården

    Kvällarna är korta och kyliga, luften hög och torr. Vi kånkar fram renfällen, veden, picknickväskan och nya eldkorgen för att njuta lite höstmys i trädgården innan vintern anländer.

    Vi har förberett inne i köket för smidighetens skull. Hackat lite sallad och lök, tinat upp bröd och lindat in ostbitar i bacon för extra god efterrätt.

    På eldkorgens (LÄNK TILL ELDKORGEN HÄR) avtagbara galler lägger vi burgarna, ingenting blir så gott som det man äter utomhus.

    I väntan på maten leker barnen och djuren runt oss. Hönsen tar en sista kvällsrunda innan de hoppar in i hönshuset och gör kväll. Knut hoppas förstås på att få smaka något gott från grillen. Älskar när det är liv och rörelse ute på gården.

    En grillpinne (LÄNK TILL GRILLPINNEN HÄR) med teleskopskaft underlättar grillningen. Vi har en i packboxen på skotern om vintern och i picknickväskan om sommaren.

    Jag fick efterrättsansvaret! 

    Ta-da! Så otroligt gott! Och enkelt ju? Att bara ta med middagen ut en vanlig dag, njuta höstluft och höstmys och bryta av vardagen lite.

    Spana in Granngårdens utbud av eldkorgar HÄR!

  • Allmänt

    Jag vill ut till att vandra i vildmark om natten

    Det har hunnit bli oktober. För två helger sedan säger jag “nu njuter vi, nästa helg är nog löven borta från träden”. Mycket riktigt. Idag är de kala, luften kylig och hög. I helgen säger jag istället “det känns som att det alltid är den här årstiden, året runt, så långt till sommaren”. Drar ett andetag som för första gången på en halv evighet går ner till lungornas botten. Konstaterar att den sitter där uppe: skorstenen. Och den ligger klar där ute: den gjutna plattan. Vilken pärs.

    Det är första gången på länge jag känt att det faktiskt varit lite för mycket. Fast alla fronter är roliga; projekten, jobbet, familjelivet, kompishängen och allt som fyller livet däremellan. Så har fronterna varit för många. När jag börjar längta efter att tomglo i soffan så behöver jag varva ner lite. Så jag lyssnar på mig själv, så klok har jag blivit nu, och blir sjuk på kuppen. Hostar och snörvlar och är febersvettig.

    Det har säkert hänt massor sedan augusti när jag tittade in här senast. Tills idag när oktober snart är över. Men jag kanske låter det vara osagt och spar de månaderna i hjärteroten istället för på internet. Jag har tänkt en del på min internetplats och en del av mig vill bara stänga ner alltihop, den tanken kommer till mig då och då och senaste halvåret har den varit väldigt påtaglig. Men ärligt talat så vill jag bara skriva.

    Om livet på Backen och allt var det innebär. Känslan som infinner sig när jag rullar upp med Skodan för backen, stänger av motorn och låter tystnaden fylla bilen. Om känslan när jag strosar runt hemma, torkar fönsterbänkar med upptvättade gamla wettex-trasor och snurrar på blomkrukan så blomman får jämnt med ljus. Om känslan när lilla, nya, blyga kaninen törs sitta i knäet en stund. Om vardagsstök och lördagsstädat kök. Om högt och lågt från mig själv. Jag vill inte fundera så mycket, jag vill bara skapa.

    Men jag funderar mycket på hur jag ska använda min plats och min röst framöver för att använda min plattform på rätt sätt. Jag klurar lite till, låter oktobermörkret omfamna mig och hoppas att det inte dröjer så länge innan jag är något på spåren.

  • Allmänt

    Sista trädgårdspysslet

    Reklam för Granngården

    De sista skälvande dagarna för trädgårdsbestyr är här nu. Frosten har redan hittat till oss i norr och mina blommor har tackat för sig. Jag kan fortfarande skörda en del grönsaker men det börjar vara hög tid att lägga trädgårdslandet i vintervila.

    Jag har ständigt och alltid min lilla skugga med mig. Han sitter där på hässjevirket och spanar ut över trädgårdslandet medan jag river upp vissna sommarblommor och balanserar skottkärran mellan pallkragar och bäddar. Han gör mig så glad, vår lille Knut.

    Jag börjar med att gräva potatis. En gamechanger för mig är min nya potatisgräv. Jag har jobbat med en trasig en med kort skaft i alla år, om jag visste hur stor skillnad det blev att byta upp mig hade jag gjort det långt innan. Fiskars har sådana klassiska, robusta trädgårdsredskap. Efter att potatisen grävts upp får den torka innan den slutligen hamnar i jordkällaren.

    Hujedamig så här ser ut, så mycket att ta hand om såhär på hösten. Men man har igen så mycket på våren om gamla växter är bortplockade och jorden är fylld med kompost. Ger ett försprång på vården som känns ovärdeligt. Då känns höstbestyren viktiga och mysiga.

    Med kultivatorn får jag upp rötter och kan riva loss både sommarblommor och grönsaksrester som behöver rensas bort. Jag uppskattar den orange färgen, jag är glömsk och lägger ifrån mig saker mitt på gården, men denna ser jag ju klart och tydligt!

    Sluteligen har jag en hejarklack när jag tar itu med en av gårdens nyaste rabatter. En liten rundel med cortenplåt runt körsbärsträdet, här växte tulpaner tidigt i våras. Numera är det bara ogräs som tittar upp. Jag luckrar upp jorden och river bort ogräsrötterna eftersom. Hönsen spanar efter mask och jag är himla nöjd att få jobba på ostört för en stund i den friska luften. Så härligt!

    Hos Granngården hittar du alla trädgårdsredskap du behöver för att göra din trädgård redo för vintervilan! Spana in sortimentet HÄR!

     

  • Annonssamarbeten,  Trädgård, odling & blommor

    Höstpyssel och skördetider

    Reklam för Granngården

    Hösten är en så härlig tid för pyssel ute i trädgården. Det går lite långsammare än på våren, även om hösten ska fyllas med älgjakt, bärplockning och ekorrhjul efter en lång sommar så är det som att det finns mer tid för hemmafix på hösten ändå. Skördetider, men också tid att förbereda för nästa års odling och ta hand om gården.

    Jag kan spendera lång tid ute i trädgårdslandet. Drar på stövlarna och tar med mig skördekorgen för att fylla den med godsaker. Potatis i botten, svartkål, grönkål och de sista ärtskidorna på toppen. I år har jag inte förädlat så mycket av det jag odlat, men var och varannan middag innehåller något hemodlat.

    I år har jag provat att odla svartkål för första gången. Den är så fin, blev en riklig skörd på relativt få plantor. Vi stoppar den i paj, gör chips i ugnen och klipper ner den i små bitar till sallader. Det är verkligen en härlig känsla att få skörda efter allt arbete med frösådder, vattning, omskolning, avhärdning och utplantering. All skötsel under sommaren. Och vips så får man skörda och frossa av sin egenodlade mat.

    För att nästa års skörd ska bli bra kommer jag jordförbättra med hopkrattade löv och gammalt växtmaterial. Krattan har stålpiggar vilket gör att jag också kan kratta bort kottar och barr på ett smidigt sätt. Handskarna är suveräna när ogräs ska rensas. 

    På hösten kan man förbereda inför nästa års sådder genom att ogräsensa, jordförbättra och sätta frön. På Granngårdens hemsida finns en guide där du kan lära dig mer! Kolla in det stora utbudet och gör din trädgård redo för nästa års trädgårdssäsong!

  • Hälsoåret

    Höstrutinerna

    Mitt hälsoår tickar på. I sommar har mitt fokus legat på att springa, jag har sprungit ungefär tre gånger i veckan och för någon vecka sedan lunkade jag mig runt en mil. Det trodde jag aldrig i min vildaste fantasi i vintras när jag mest hade ont i kroppen och kände mig gammal. Så, mina små hälsoförbättringar ger verkligen resultat och jag blir så peppad på att fortsätta mitt hälsoår in i hösten. Jag ska inte börja tjata om höst riktigt ännu, än finns det några sommarveckor med tid för bad, sol, grill och barn som tassar runt alldeles för länge på kvällarna.

    Men i höst ska jag kämpa på med tre nya förändringar för att fortsätta hälsoåret. Jag har klurat och landat i att dessa förändringar ska se:

    – Skärmfri tid efter 22.00! Jag sitter ofta uppe och ugglar med bloggen, slöscrollar instagram, chattar med en kompis på messenger eller pysslar med lilla företaget. Men nu ska jag försöka lägga bort skärmarna 22.00 till förmån för bokläsning, nedvarvning och att bara vara. Det kommer att bli så otroligt svårt men jag ska i alla fall ge det en månad och se skillnaden.

    – Minska läsken! Jag trodde aldrig att jag skulle behöva skriva det här men senaste två åren har mer och mer läsk smugit sig in i vår vardag. Tandläkaren skällde till och med på mig senast jag var dit. Nu ska jag bara dricka på helgerna, jag lovar!

    – Fortsätta med min löpning. Jag är så glad att jag kan springa, det vill jag fortsätta med in i hösten. Ibland springer jag långt, ibland kort, ibland stannar jag, ibland går jag. Allt är okey, bara det blir av.

    – Jag ska prioritera sömn! Något jag inte prioriterat på… år? Jag ugglar alltid alldeles för länge, är rädd att missa livet om jag lägger mig för tidigt. Men nu är tiden här för att lära mig lägga mig i tid, lära mig ta en tupplur och samla några extra timmar.

    Har du några höstrutiner du vill anamma i år?

  • Allmänt

    Egentiden och livsförändringarna

    Hej på er. Jag sitter intill köksbordet med en kopp te och myser. Senaste dygnet har jag varit med mig själv. Egentid som det så tjusigt heter. Barnens farmor och farfar ville låna dem en natt och det sammanföll med att Fredrik åkte och hälsade på en barndomsvän i grannkommunen. Det är så märkligt att vara själv när man varit tillsammans så länge. En föräldraledighet, en pandemi, ännu en föräldraledighet har jag ju spenderat tillsammans med min lilla familj. Innan vi fick barn så hade både Fredrik och jag mycket egen/ensamtid hemma, då jobbade han eftermiddag varannan vecka så vi hade varannan vecka tillsammans och varannan så sågs vi inte förrän till helgen. Så var det då, och nu är vi mest upp i varandra hela tiden. Fredrik och jag har ju varit lediga tillsammans med barnen sedan slutet av maj. Men på måndag ska jag återgå till mitt jobb och det känns så roligt!

    Duscha upp mig, rota fram de undanlagda kontorskläderna och försöka få någon ordning på rutiner igen. Fredrik fortsätter att vara hemma med småttingarna ett tag till, för oss är det otroligt viktigt att båda föräldrarna är hemma med de små, jag unnar verkligen Fredrik tid med barnen och försöker att inte vara så egennyttig med föräldradagarna. Men först blev det alltså egentid. Vad gör du när du har tid för dig själv? Jag har målat staketet till ladugårdsbryggan som Fredrik snickrade ihop förra året, ridit fina Sabina som jag fått låna i helgen, sovit åtta timmar och börjat beta av den där listan med smågrejer i huset som behöver fixas. Aldrig trodde jag att jag skulle ta tag i den listan, tänk vad lite sömn och en ridtur kan göra med fixar-motivationen! Sen har jag ätit chips till både kvällsmat och frukost, någon måtta får det vara på redigheten!